TYVEYTYYTTYTEIYYTTETTYYYYYYSEYFEYTTFYFEYFYETYTTTYVY VIT FEVER FY VET VET VRTV ETYVIV FFS FET FPP V N . - PEVYVSVver Fv ref re vev TIDNING Svyrvyvevvervrvv 25 Vid : pass ; var sjätte månad blev Raymond Poiccart orolig och började rota i gamla lådor och koffertar samt ' gortera gamla" "bortglömda brév. Han synade andaktsfullt papper efter pap- — per, läste dém'" med sina närsynta ögon och ladé dem” at sidan så att "den ena högen" minskades | samrfäx > mån som den andra ökades) a ve Sedan du slätat, kommer du väl ” att slänga dem tillbaka, där du hitta- de dem, framkastade Leon, : "vv tu '"' > Polecart svarade ingenting." Han , var I färd med att läsa ett av breven. — Det här var en konstig skrivel- be, sade han; Jag kan inte komma i håg, att jag sett den förut.: Raymond läster' ' "Jag har gott "e er omnämnas såsom NN pålitliga agenter, vilka: max kan för: ' trösta sig på när det gäller konfiden- siella saker, : Jag skulle känna mig glad, om ni ville göra undersöckningar och ta reda på hur det ' står till 'med . de nya "persiska oljefälten samt om ni kuride ombesörja försäljningen av 967 '"V aktier, som jag har, Anledningen till " att jag inte vänder mig till én vanlig |" fordmäklare är dén, att det finns så -;,; många finanshajar inom yrket, Ni kan. kanske också meddela mig! öm : det: går att sälja Okamå Bisbuits ak- Her (amerikanska), Var. vänlig låt oa Med utmärkt högaktning J. Rock: ”- 2 Jag "kommer hög det där hré-. vet, förklarade Leon. bestänt; ”Rons .. fidentlella". var skrivet med Pg» och »M"Undersökning” med "eV" Minns du "> iitite George, att jag 'misstänkte att kärlen stulit en del aktier ioch var angelägen. 'om att genom vår” hjälp : kunna göra sig av med deni? . . ” Manfred nickadepan It U Kock, fortsåtté Leon. Nej, jag - har aldrig någonsin träffat mr Rock, Skrev han inte från Melboutne, Har vi någonsit hört': äv honom' $edan? : "Ingen av då [SS "kunde" '&rinra "sig I. något ytterligare meddelande! från Tar Rock, « sonson Satt > Skrivelsen gek damma väg söm då Imdra"' och skulle ha blivit begravd » för tid och evighet, om inte Leon haft sitt rent av hemska minne för "+. Biffror och stavfel, :' >. En kväll hände följahde: - "En polispipa skar genom Curéon Street, Gonsalez, som läg och sov I ett rum på framsidan av huset, hörde ;.... Nudet i drömmen-och stod 'vid det öppna fönstret redan innan han var riktigt vaken. : sen " En flicka kom risande' ädpa trot. toaren, Hon passerade förbi huset, stannade, sprang tillbaka, stannade igen. : vom od . Leon rusade nerför den smålg trap- pan och öppnade dörren, — Kom in! — Fort, viskada Leon. :'=" Hon tvekade blott en enda sekund, Yarefter hon fog ett steg båldänges in 'genom dörren och st vänta, Leon tog hehne i armen, och förde in henhe i det börtersta ” ”rum- met och tände” ljuset. : al 2Å Jag” är" "oskyldig As jade hon med darrande röst; Han Käppade. henne lugnande. på axel Et VF mv -— Naturligtvis ä är ni det, a » Hon var mycket ung, knappast mer än' ett' barns - i ik Såg något g komma in? frå Bade hon skräckslagen. : — Inger : vär inom synhåll, säg mig nu vad som hänt, Är . Efter en stund hade hon lugnat sig tillräckligt för att kunna berätta sin” ivnise sn ; bör: Men "CE Mitt namn är "Farrer 2 Meie | Farrer, började hon, Je jag är stenograf, anställd . på: maskinskrivningsbyrån Hela Natten, Det mesta av: "vårt ar- bete. är för. teatrårnas räkning. Det händer nämligen garska ofta att vis- sa ändringar ska göras I pjäsen efter premiären, och ibland kan det: också inträffa stt nya. kontrakt” göras upp vid. supén, "varefter det:blir vår sak att skriva rent.utkasten, Någon gäng |' gäller det 'öckså brevskrivning, Kloc- kän tolv i natt fick jag telefonbud från: mr: G leigh vid :Orph tea- tern, som frågade om jag kuhäe skri- va två brev åt honom, Han skickade sin bil att hämta mig, och jag for till |; hans våning vid Curzon Street. ” Leon Gonsalez hade ofta sett mr Jesse Grasleighs gula bil. Han hade "Tdykt upp i Londoi för tre år" sedan, hyrt Orpheumteaterri- samt spelat ett halvt dussin pjäser, av vilka de. flesta gjort fiasko ” -— Jag. ringde på, och mr Gras- leigh släppte in mig, fortsatte dena unga damen; "Hån var klädd i frack och det ' säg ut söm öm han nyss "kommit . hem från någon bjud- ning. Han bad mig stigå in I ärbets- : .]rummet, varefter han drog" fran: eri stol till ett Fitet bord bredvid 4 bordet, ' Jag kommer ihåg att jag satte Ide sig att " söka talå förstånd med henne. [Jag hatar London” damen glömt ' att stänga deny: hörde någon blåså i en pölispipg men jag kan inte komma ihåg hur jag kom, ner för trapporna och tt på gåtan; Ni tänker väl inte förråda” mig, får gade hor ängsligt.: - -- Han lutade sig fram och h Klappade | hennes hand, ad ba — Ni har ingenting att frukta, gä- de han vänligt, Stanna” här nere me Clas d jag klär mig, så skall ni och jag sedan! tillsammäns bege oss till Scot- land Yard, där ni i får berätta allt vad ni vet, t "Hon" höll på att: bli Hjsteriske och! det var kanske ett misstag att för- -— Åh, det är förskräckligt! — — att jag" aldrig läm — "Först ” hundarna. "och sedan den svarte mannen och! nu detta — Leön blev” Käpen, men ögonblicket var inte lämpligt att ställa några frå- gör till henne. Det énda som var att göra var att: försöka förmå henne : 83 på 'situationen "med: kallt Blod. 5 Ce ”Han' hade; till :hälften- slutat sin toalett; när ' han: börde porten , slås |- igen, Han: skyndade” ier för tråppan |. — den unga flickan hade försvunnit, "Sedan han klätt sig, gick har ut på gatan 'och begav sig till Curzon House ; Han stod just i begrepp att ringa . på” här ex "poliskonstapel: kom fram till Honom från andra sida gatan.” ” — God ' kväll, mf Goiisalez, sade I han, Det. var. väl inte ni .som blåsta i en polispipa för en stund sedan a = Nej, men jag hörde 'signalen."++ a = Det "gjorde jag” också ”'och'. tre eller ? fyra' av mina kamrater, såde konstapeln, Vi har'snott omkring på gatorna ' här" eri hel kvart utan att kura få tag i den'som visslade. HT samma sekund Körde hån hur por- öppnädes” öcK Kan hadé'så' här ramlat omkull) tyi den mar som öpp: nade” kände” han” igen mr Grasleigh Själv. Han vår klädd i-nattrocks En helvrökt "Cigärr dinglade : "fridfullt: i tog upp. ”stenc blocket ur min också att jag lutade mig ner för 'att leta fram "er blyertspenna;X då "jag fick höra ett störande ljud.” När jag tittade” upp; fick jag så inr'Gräsleigh ligga tillbakasjunken i sin fåtölj med ett rött märke på det vita skjortbrös- tet. Det var förskräckligt! — Hörde ri inte något annat ljud, något' skott? frågade Léon Gonsalez. Hon skakade på huvudet) > ” "as Jag blev så skräckslagen, att jag inte kinde' röra mig. Då hörde jag någon skrika till, och när jag tit- tade mig om, fick jag se en utsökt klädd dam stå i dörröppningen. — Vad har ni gjort honom, skrek hön. Ni har dödat honom! Jag blev så rädd, att' jag inte kunde få franr ett ord. Jag måste ha gripits av döds- skräck, ty j jag rusade förbi henne och ut” genom Porten —— Li ' "i Stod dei öppen? uhdrade' Leon. . Hon rTynkade pannan i sin ansträng- (ning att erinra sig alltsammans, : . - väska samt öppnade” det. Jag minns | n på honom! - = Vad atår på? frågåde har h hä- [pel Be ARS — Kan jag få tåla med er några minuter? frågade Leon hövligt. — Ja; för all'del, svarade ”Jiket”; fast- jag har förstås inte för vana alt. ta emot några besök så hår dags. Leori följde honom mycket futider- sam uppför trappar till hans våning. Det fanns inte det fninsta, som tydde på att platsen varit söen för dén trä- gedi, som den umga damer skildrat. - - Sedan de kommit in i det störd ar- betsrumnet, berättade Leon sin histo- ria, När han slutat skakade mr Gras- leigh på buvudet. fö > : ”— Flickan är tokig; utbrast Kan. Det är alldeles riktigt att jag telefo- nerade” efter: 'henrie och jag trodde också 'att 'det var hon, när ni ringde på klockan. Jag försäkrar er, att höå inte varit här i natt, — — Jo, visst hörde jag polispipan, men jag brukar aldrig blanda mig i några Me | kalabaliker, af - | . éå väcker dag köm «cl kom: ett bekymrat vitryek i "advoka” : 2 sjukdom; hifsg' Färrer, Har'det för : | Kommit" något äniiat sådant fall inom , er fariilj? > s sö - - — Ja; den stod öppen: Jag tror att |. z Jag], "I skräck ' hos hel Leon återvände till sina vänner som ett levande frågetecken, '. --. - Nästa morgon avladé han ett besök på 'skrivbyrån. ”Hela Natten”, vilkeå han kände som ett välskött företag. — Miss Farrer har ”nattjänstgöring -Junder denna' vecka "ock hon kommer inte hit förrän i kväll, förklarade fö- "| reståndarinnan; — Hox är från Au: stralien, svarade Non, Hon har visser. ; ligen aldrig berättat” tågohting, niex jag här i allafall för mig, att hon sa pengar. 'En äv delägarna i i Colgåtes advokatbyrå kom en gång nit och sökte henne. 2-Leon lyckades så småningom få re: da på 'den' unga damens adress och . jdärefter begav har sig till City för [att söka upp herrärna Colgaté, SN "Coligates. hörde till. de gammöldags g firmorna och bestod av sju delägare, vilkas alla" namn" voro inristade” på mässingsskylten utanför kontoret, i "Mr Colgaté var en man på sextio år M och till "att börja” med syrinerligen litet 'méädelsäri. Men” så fick Leon det lyckliga : : ingivelsen. "att berätta för honom” vad som hänt föregående natt; och till: sin: häpnad såg hari bur. det ra kunder, svarade han, fast vi repre- sentera en "advokatfirma i Melbourne; soni här: hennes” "angelägenheter" om hand, Hennes far dog på sinnessjuk- "hus och efterlämnade ganska tilltrass- lade affärer. Under de tre senaste åren här' emellertid : en: del av hans "I kvarlåtenskap "blivit synnefligen vär- defull. Jag råkar hä redå på ätt fruk. tan för att hön skulle ärva faderns sinnessjukdom ä är jen källa till verklig . or. att” det var. på infädan av hennes enda 'släk- ting som ”hön for till England i för- hoppning: att” den. nya: omgivningen: skulle verka lugnande" på henné öch komma henne att glömma sind | grubb-. leriers.v 3. I oo :'— Här Kon aldrig besökt ert. So dvokaten skakade på huvudet, — Vi ha försökt komma i förbin- delse" med - testämentsexekutorr, mr Flane, men vi lyckades inte, Han be- fann sig. på résa" i Orienten... VAlltså skaffade, vi” oss ”:den uhgå damens [namnteckning för ätt "Kuöna vidtaga nödiga: arrangéman; Flåne?... ör " Mr Colgate 'var en'te peraments: full berré: Han hade antytt för mye- ket. Nu blev har er stoula' otålig: ” « — En:kusin till' den framlidné Jo: seph Farrer, Flané vistades på sin ku- örståndet,. i. -— Min Person ga övertygelse, fort satte ådvokaten, är den att — "detta säger jäg i största förtroende. — det inte står fiktigt. .rätt till här uppé på flickan. Han. knackåde sig med pek” fingret på pannåfdi, Hoh har berättat för en av "mina bokhållare, att hon under” flera veckor varit förföljd av en Heger och åv' en svart jakthund, . Denne hund tycks dykå upp varenda gång hon är ute på lördagspromenad.: Men såvitt jag! ! kunnat finna; har in- gen annan sett till väre sig den svarte månineri eller hundens . » ;, = Elsie Fårrer! bodde vid Landsbury Road; Clapham! 'och pummér 209 vi- sade sig vara beläget på en mycket vacker terrass. Den moderliga värdin- nan, med 'vilkén Gonsalez hade 'ett samtal i haller, blev påfallande lät- tad, när hon fick höra hans ärende, | s— Jag är verkligen glad över att nå kommit hit, sade hon, —- Hon är en mycket egendorblig ung” dam, och jag vet rakt inte våd jag ska tå mig till med henne. Hela natten har hon va- rit vaken och Bromenerat av och an, Jag kan inte bjälpa att jag tror, att det är något på tok med henne, - "Jag skull vilja träffa henne utan att bli ainmäld, svarade Leon. a sins egendöm i västra Åustralien ome- | delbart” inrian! mr Farrer förl rade or Åman se ER vill ni vara så vänlig visa mig vägen, Elsie Farrer satt och läste — hön hade råd att kosta på sig fyxen av två rum, ! förskräckt röst frågade: — Vem! är det? ' Han svarade inte. utan tryckte ner Händtaget'öch steg in. Den unga flic- kar stod vid fönstret och tittade ut. i Ah, btbrast hon bestört, sedan fioh sett vem den besökande var. — EN Har hi kommit för att häkta mig? Nej," jag har inté kommit för att räkta er, 'svarådeé” Leon Ivgati ' Jåg begriper för resten Inté vad ni skulle häktas för. Mr Grasleigh är inte Har 'är inte ens skadad. | — Jag förstår äte, sade' hon, jag såg honom ju — Åh, det var förskräckligt! . Å : Häphad; misstro; skräck talade ur herines' ögon. = Men: vill ni inte sätta er, miss Farter; vc berätta mig allt om. er själv. 'Jag' kan ju säga er, att jag re: dan känner till en hel. del", .;. Jag 'skullé önska" att ni berättade mig anledningén till "er fars”sinnes- "Hans: Tign verkade betvingande. ; |Under' dess inflytande hade hon åter- .I vunnit eh det av sin självbehärskninig; — Nej, ånledningen till färs, "sjuk- i dom vår étt. fall "från hästen, ; Han nickade ock log. : NN Jaga trodde jäst det,' sade had. — Var fänrnid ni, här han fördes bort? Bord "Jag: 'gick i 'sköla I Melbourné, eller rättare sagt utanfö ; "Melbourne, jag har inte sett min far från det jag var sjb år. Han vistades länge på det där förskräckliga stället och man Säg mig en” sak till, . miss. Far-' rer: ”Vem' är' rr Flane? Känner! "ni honom ?:; yt | — Han & är mini fars kisin. Det enda jag vet om honom: är” att pappa :bru- käde Jånä' Honor bodde" hösg' oss, när pappa blev! 8 sjuk. Jag har fått någrä brev från” honom men, bara atigåénde ben; ir. Det var han som betalade min biljett till Eng- länd. Det var också han som föreslog |" att. jag skulle" resa: hit: och försöka glömma alla tråkigheter jag haft; ' -— Har ni aldrig sett honom? : ct — Aldrig, Svarade hon.” En gång kom han till skolari, men då var jag borta 'på ex VERNYKE | ”— Och skulle” nå nu vilja. berätta för mig allt ni vet om den där negern som ni' sett förfölja er och om hur- den? fortsatte han; ..:. Hon hade mycket: litet att berätta utom själva faktum,” Förföljandet hade börjat för två år 'sedan "och hennes" läkare . "hade en gång varit, hemma 2 hos he henne och undersökt hen- -— Skickade ni efter doktorn? firm Nej; svarade” hon förvånad. Han måste" ha hört talas om saken, fast jag "inte kån' begripa av vem, ty jag hade. endast anförtrott mig åt några få av mind I vänner, . => Kan hi låta mig få se några av de brev mr Flane skickat er? | Leon undersökte dem mycket om- sorgsfullt. ” a Tonen i breven var ganska ovanlig. Det var ingalunda den' ton' man kun- nat vänta sig från 'ex beskyddare eller en man som bar eter” visst ansvär” för henne, of : " Brevex' utgjordes till större delen av klagomål över hur svårt brevskri” vären fann det att skaffa medel till hennes skolgång, till hennes klädet öch slutligen till henries resa till Eng- land och'i'vartenda ett av dem un- derströks det faktum att fadern läm” fat mycket lite pengar eftér sig: :— Det är också ålldeles: sant; sade hon. Stackars pappå var så besynner-' lig när det gällde perigar. Han anför- trodde "aldrig sitt Kapital åt någoä Bank utan förvarade det i ett stort järnskrin, ' Han vär också förskräck- ligt hemlighetsfull'och det var i sjär. va verket ingen söm visste Hur myc: ket pengar Han hade, Jag har också » Leon Inackadé pe dörren ”öch” en Hon strök sig med hander över | | hälle? villé aldrig låta mig få träffa honom; pengar och att han |”. antid betraktat mig ; själv s som fattig tills för några månader sedan, då det upptäcktes att far varit intresserad - Västaustralieris' Guldbolåg.” Det upp-. täcktes av en ren slump, Om allt som: säges är' sant, skulle jag vära tycket rik, "Advokaterna ha försökt komma. i förbindelse med mr Ffane, men de det ena postat i Kina och adresserat till mig, och det andra skickat från Japan, tror jag... ”, '>— Har pi fått det till 'e er ”närdaso-" rade brevet? Leon höll upp det not ”Iuset och granskade vattenstämpeln, ve ,— Vad var det för aktier er far . efterläninade?, frågade han. : - Bara några fullständigt värde. : lösa, så vitt jag vet. Jag minns bara: att dét var 967 stycken. Men det fatt? mt "Leon nade brustit i skratt. jelse, miss Farrer, sade han. Och så : är det en sak. till jag skulle vilja fär" gä er — ett hjärtligt leende lyste upp > mr Gonsalez” hela ansikte — ni är” inte mer, tokig. än. Jag. Dé, där neg." er rerna och svarta hundarna, som varit” efter ser, äro inga, fantasiprodukter.” ni såg mr Grasleigh bli mördad. Til i sist skulle jag vilja göra er, ytterli-" ne: vet ni hur han förtjänat sitt upper ” : — . Han hade” en liten farm; gård är: det visst ri säger, "svarade hon, Desg-= förinnar hade han visst någon slaga teater i i Adelaide och förlorade en 1 hel massa peng: . nera a I Tack; sade Leon; Det var allt” jag behöver” veta, > oo. on ” Han "återvände raka vägen till vår ningen vid Curzon Street. och stötte på mr Grasleigh just som deniie herre". a Kö i var på väg: ut. mig, sade Leon och märkte hur färgen” vek bort från den andres ansikte, .. d skrek Grasleigh brutalt, Mitt namn : fock ni en vink om att den man ni ut. Jplundrat — Elsie Parrers far — var - |tikare, än ni trött och så söekulerade : ni ut en klumpig men 'diabolisk plan x Enfaldig'” som” ni "utan tvivel är, inbil sinnessjuk, dottern också skulle kun. na drivas i ini samma olycka, Jag kän- zu ner inte; till var ni fick er neger. ifrån s .Jeller. vår ni kom över er dresserada z hund. Däremot vet jag här ni skaffa= ' de er 'de pengar ni behövde för att hyra Orpheuråteätern, Jag vill, också säga ér en "sak till; mr. Flate, och äl kan gärna låta. den gå vidare till er hustru, vilken, om jag inte' tar fel, är er medbrottsling: Konfidentiell atavas med og öoh, undersö ning. inte med ; ck” utan med ! "kr Båda orden före- . komma i det brev ni skrev tin miss i Farrer, : as - | Manneri "andades tungt, och den | hand som sträcktes ut' för att. kasta bort den/ slocknade Sigareettatumpen, c darrade märkbart, | — Det "återstår att bevisa allt det : där, skrek Han, - : : — Det behövs knappast, s sade Leda, Ty om vi också inte kunna få er” straf. v fad inför domstol, så kan det hända i att ni ramlar ned genom någon & öppen - kloaktrumma eller "råkar illa ut, på - något” annat sätt, om ni inte ordnar upp arvsaffären snarast möjligt, - ha bara fått'ett par brev från honom, '” fo Jag tror att jag . kan lova att; jo skall befrias. från all vidare förföl-' Och det var ingen hallucination,' när. gare en fråga, och den gäller mr Fla« : : i Jag begriper. inte vad ni menar,” Db för" att få benålia Kennes egendom, N lade” ni 'er, att därför att fadern. blev I
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.