v vv vervvevvyveyvyververvevevv rYSYYVYYTVYYYVTY TT TOY YTTYTYYYYTYVPYYTYYTYYFYYYFYTTYFYYTYFYTYYYTITSYVVYVTYVVY FFF TYVY TY YTV VE FEFFE VE FY VOF PETE FVPYFEYvevV g scdän, mot mit Visste” hän åk ingen. "levandes hut? Skulle han stå här och slöa? Nej, upp med munnen ." bara. Man hade ännu Häte mer än . 3 halvbesatt salong. ' . | "—-Tjänare Emil, sade jag. Tjänare | - Hon försvann in i tältet igen. Exil; gamle" gosse! i ” ST suckade, 2 i Ah, "svarade han; är det du? 2 Där hör au här man "far där; "au har börjat” resa. med misg a É i jViolet? "Idet för dem där hemma, Och lova - 0 Jo men, sade jag. Och du själv, mig en bok — säg ingenting om Emil? Du har det bra efter vad jag |det här, De tro att. jag har det hört "hemifrån: orten so |BYA, Öch go må gärna behålla sin d "Bra; utropade MA Bat Jo, : : det är så lagom bra. Ett tält, som inte: "håller, ute en vattendroppe, 'en film, som svart inte mer går” att Jäppa' ihop” och en kärring, som på rg om. Hins mormor, Det år agom bra, Men "på tal om” det, |jag skull väl presentera dig för var allt vad publik vi: lyckades v vinna första, "kvällen ck andra ”dågel "ska maläten' just. EN "Miss Violet och Cr jag kommo bra överens, "synd - Bitt säga. något. annat rots ”- Btora styrka var hon from och .£og-]e ; dig, och: jag 'fick . sköta "affärer skulle vi sn a "efter I mitt eget gottfinnande;. Vi: kus- va . tänkte på. detta, då kade. omkring. nere i mellersta" "Sve: jag: på den: an Aoorknadsdagens CN C fram till honom. 1 den nr utropare och. hans Ämma gick san: nerligen inte . av, för » Hackor,': Den överröstade "fullständigt mitt betyd- Ar ligt” BVÄgare. Organ, S drögos. mot , häng / Vv — Som du iu Emil, svarade ba Jag skall tiga som muren. /' ; Sedan dess har jag mött. Emil vid : flera olika tillfällen. Han har haft" , det sämre och fattigare för "var gång. Vi? ”ha” stått på : samma nivå se, han och jag, och vi ha: ingenting i Hd ora stor; nårknad, oi ie. Violet och Jag lycka es 20 ven [dd i r a samförstånd, ;och vi voro: varandra]. H I tämligen Lika,” är 4 lade Jäg” kring i'våra enkla ”hémvävda ikläder. | : + samt visste att: klara: sig "ur alla - ; otrevliga situationer osh kasta skul- : den för begångna rackartyg över:på £o lemin och gav där- SN - mellstruten i fickan, den starkaste; sorts” direktris, "Jo jo — " det, är AR nå a Fpröbleihet. vänliga 'e "eldövådan, förariiedd" av ett iyid "de "rikaste löften, En, Klär.! döh | klokaste och''skenheligaste: av; ossjatt ha förspänt, må jag säga, kopplat. elektriskt strykjärn, bloamände "ton" med "pärlande "pas-"" i « alla. Han kunde " vara säker på "vår "Jag köm, också ner till Stockkolm, t, "sammanträde, '"Trälhavet, sager . "och" därtill: finstämd: lyrik. i - | | | gunst. 2. am Aas ot Imen min barndomsvän fann” Jag Icke. den. stora sal där nattredaktionen uttrycket voro... KE : : . Barnaåren flögo' iväg; vi växte a upp, |På kontoret, där han arbetat, .lipplyste hade: sin tillvaro. Gunilla Stam sattl' Hon. vred på huvudet och säg rå bv : konfirmerades och så blev det siglj t Å "| drdförände. "Carl- Erie måste passera i : : | ' att söka 'ett; levebröd. ,Handlarns]halvår sedan, och; att hans nuvrande "för att komma till. sitt Yr + 4 retad mn msn ne se nen :Den ligger. längt från de stora fär : devägarna,” min: "barndoms by, i en i avkrok” av världen, > fjärran - från H jäkt och. nymodigheter. Kanske ; har "den förändrat sig sedan jag läm: nade "den, men i stort sett” "är "def ”gig lik, ”Vi "voro som ”en” enda” stor >, familj, därute, . alla "delade vi. varan- ; dras : glädje - och : sorger och alla ; stodo, varandra broderligt. bi i mot: I gångar och under hårda” år, . - Vi barn" växte upp i sämja och | Det. var endast sinne” och ' förstånd : 'som skilde 'oss åt. Handlarna, Emailjv! :. var emellertid den fö: ämste. av oss, |, : Han var en klipsk byting, som oss andra. "Hur ofta fick! "jag inte " mottaga 'det stryk; som med. tta «tillkom honom, och” hur ofta” svor "jag inte på att aldrig mera befatta |C a mig med honom. Men det var sanner- H ; ligen Inte så "lätt att: "hålla "dessa : föresatser, Ty. Emil hade” ständigt en stor, karamellstrut i" sin” ficka "och ". höll man sig väl med honom kunde man få vara "med "och dela " godsa- ”kerna.”Ja,' Emil" kunde uppträda hur : som helst, han var ändå alltid Hand- " larns Emil, med den Iockande: "kara: ” Emil. ägde" kanske. en smula ' nera . restust. i blodet än vi andra." Han : blev 'i varje fall” den "förste av OSS, ' som . lämnade "den. lilla .byn., Och kosan ställdes ända upp till Stock- > holm, där fadern skaffat honom = plats. på ett kontor, — a, kunde man inte. tro "att : det skulle bli något fint av den + pojken, sade" de äldre beundrande, då de hörde talas om hans resa. Han : kommer "att; gå långt, han med sin : skötsamhet och sitt förstånd. . i oo ” Den Morgon, då han lämnade byn hade vi mangrant mött upp "för 'att H säga honom farväl, Alårig hade vi " gett honom så fin”och herrkarlsaktig « som då, när han stod där i ny kon- + fektionssydd i »kamgarnskostym, vit "krage och. präktiga knarrande smor; läderskor, Ni ska få höra av mej, > pojkar, sade han och vinkade över» : lägset med handen. Och så rullade » Pprostgårdsgiggen, som skulle föra honom till stationen, bort ifrån byn, i Delvis höll han ord, ty om. han > också aldrig ”bevärdigade någon av ; Sina barndomskamrater med en skri- ven rad, fingo vi dock. genom Hans far del av hans öden. Stockholm var : en stor och' ”märkelig "stad, "skrev skev. ban,” att livet. här? hågöt annat, heminja i byn, é : Dä. nog grelor, Stod Im i alla” fäll, bade” hans: far alltid. då han ” föreläste sonens brev för bss. Emil kommer att gå långt, lita på det. En dag ha” vi hoiom fe igen som en välbeställd” grösshånd- lare, den vägen går det. jag pår mej. ; Tiden gick och en dag ö as de vning genom att. delge est att jag au fänkte ir en om mig som det "gjorts. Fandlarmne Emil; "jag ansågs . nog Fonine att. stå en vv vettvilling d den. där kan; du kanske hälsa” "på ver? han! Den ' nya är vistelseort var okänd, Då skrev" jag tills hans” far, och en dag fick jag ett brev "varli den gamle Händels! mannen ' berättade att. Emil gift sig och han och hans fru befunno. sig på en smekmånadstripp, feråt lan- det. 1 ot + — Hans fru äger | en stor biograf, skrev håndelsinan vidare,j Fast nu rulljabsen. "Och " dom säjer hemma allesammans att en okristlig tur här han haft. Han” skulle nog ha kommit hem och haft" frun .meå sig, säger hån,” men affärerna upptar / ela hans tid, och det förstår "man" ju gott: Men, skulle du träffa honom; direk- tör Emil Åugustsson, som han nu vill "kallas och tituleras 'så var inte blyg. utan stöt på honom bara. Han lär nog ge dej en "Slant; och det kan du" behöva, Du 'lär inte ha det så fett, efter var en hört ryktas om.. Snart lämnade jag Stockholm, som inte hade något arbete" att. bjuda mig och. började åter. vand svenska jandsvägarha. På en a nad sammanträffade jag med en” lam världens starkaste kvinnna. "Heiiies impréssario hade, misshandlat henne, påstod hon, nu hade de skilts och han, med hus invid hus så långtihon önskade en ny medhjälpare. ögat "kunde nå, och nöjen och s> « Vvärdheter, dem vi inte kunde gör . 0s8 en föreställning om, Bra trivdes; han och roligt var det och on får mö, som stod i krämarbod på södar > Och var grann som en ängel hare FFYEESTETTIETS Jag tövade inte att anta erbjudandet. a lJag skulle väl alltid härda ut Åågon månad . tänkte jag. På; den tiden skulle jag kanske kunna” skaffa mig en : ny, kostym, "Det kunde behövas, -ty sanningen att säga var jag gan- N FEFSTSFTF N -som "om "vi inte skulle: göra. några goda affärer; ”Andeles bredvid vårt ig hämligen ' ett stort biograf I pojkar, som tiggt sig Fd på en biljett, | levande Me vid VT och - blod. Dessutom: kunde! "hök: "spela gitarr). och. sjunga visor; ; tämligen bra.' 'Han' "hann inte längre, Y just då ARN drogs tältdiken undan och en et, a bedagad "Kvinna, iförd en öd, ”ur- blekt klänning kom ut. Hon. .gav mig” en ; föralktfull blick och vände att berömma 088 av. inför varandra. " Men hemma" i vår lilla" barndoms: - by talas det ofta om mig, det för- Iorade fåret, "och 'c om den märkvär- dige .Handlarns, Emil, som, är hems" bygdens störste SÖK: NM Det känner - stad, som. Tockar och drar. Och: då c J Va ouppnåeliga .å / packa . märkvärdig, Men hennes st yppersta .bland;, de, ”YBpersta "Hade hon just” återkommit: ;från, ett stor- Holitiskt. ai repartage" pöderöver och Tvid a Bin. ä erköms "erfarit, ”å borne; journalistens drivfjäder. 7 'Kan- ske han likväl nöjt sig ineåd' sin till- varo öm” det inte "varit för Gunilla Btamr. < I Hon var tidningens "stjärna, den : lika hemma i London som i Roth, i Berlin som i Paris; Hennes för resor. till 'kontinente Hön vär liv 'och aktion, hon: de sätta : sig på, 'redaktionscheferis böorå och ; dingla med, benen, medan Hon sög på en cigarrett;, Hon hade”s för fyra 'år' sedan," hön hade" just fyllt 19 år den dagen, hade hon kommit” upp till tidningen med ett referat av en händelse hon upplevat: Själva händelsen hade inte varit sentligheter och , nästa dag skrivit kontrakt "med: tidningen. Efter "ett år. var signaturen Nillam, en av främsta iden” "svenska Pressen Åtskilliga vöro de fristier Hon bli vit föremål för. Hon hade inte skrat- tat åt dem, inte” "ustiggjort "sig om den, ärelystnad, vilk n. utgör den Illa! väska stod ständigt 3 stjärnjournalisten, som: aldrig : skrev ” annåt" än förstasidessoker och vågar ji c kommit fram med ens. En. vårdag - tar tag i "mig, skakår” mig och "5 sä er en Så ket stora tidningen medarbetare, : båt & som värst, illa "petitiiotisaren, hade dag, när: crmilla råkar veta; att i : brist, så måste; Du har rätt, Martin, hade. hon Det är det hemska att jag hon hastigt." Det äl Har något - intresse varje e tim, en sjuhurrande karl, som fot. Och i Honom bade. hon. fö sig. TE Ne Hon behövde, inte be "hotom ati Martin. Fröjd vär rett ”kassas inte: gick. att öppna. Han v: över friarnas stammande framburna itionens goda tomte som I ; Istickande - nömy' rpås egen ”vä É inte : vändiga: L nade” man a Her förtroende. än någon. annan på tidningen” och” orig utelämnat ett da 2v dem, I Etter detta intermezzo. I blev bon värre än” någonsin . mot. den besked- 3 liga Carl-Eric Hamner. ' Hon före- i ingsvis" hans "notiser - skälvde '. levererade . si rärkningar, Hon” änn |drog fel i varje. mening, hon förvrärigde d innehållet ” "och. aktade aldrig på om Hamner "var närvarande; eller inte, d Hon tycktes älska att "plåga honom Npgker dag reda tionsstaben "hårdhänt a att han Men. sf Carl- Eric . ”Hamner. gick sn d Ensam och bitter. Han e i "sitt s skal och gjorde g än, man begärde av honom, ns Han stannade” aldrig utöver de nöd- på tidningen. Dess ”atmösfär var honom förhatlig och - han. ”ömkade sig, själv för sin i dumhet” att följa goda : :vänners råd - och bli Aidningsman. ne : Vid fyratiden en eftermiddag, just när; han: återkommit från den! sed: . timmarna . bål Hon? hade. inte märkt hans in- äde, hon var i'sitt-ässe. sv — Och ,ni förstår att maken: till |- 7 musikresension, ojojoj, det får man j leta” efter. : i i gå i hans "ställe; "Det är en debutant : |som, skal! gala på. Akademin, inför | examinerade aina ”mösikaliska | "kun: skaper. t Han” visste: musik” än ”att han:kunde” "de olika tonerna - i ”skalan,', han Skriva en recension om en”ung ”jdam” som "skulle »gala på Akademin». . Konserten var utsatt till klockan sex, "Den skulle vara över ungefär IHalv "åtta." Och vid åttatiden beräk a Carl-Eric skulle "kom- ma tillbaka Hr tidningen för att | skriva. ner; sin recension. - Gunilla var vi spänning. Han skulle miss- lyckas, hon skulle bevisa övertygande « för: honom att han var oduglig som tidningsman, "Att han endast hade :lett att göra — > underoräna sig. henne. få Kanske skulle han lära sig förstå, Och" nu. Fe ryvev rov tr hrkaNAARAANA inte mer om "skulle henne, , Kanske skulle, han förstå . ihone älskade "honom, Sa v Han kom några minuter före åtta, av slagen ut. som eljest, hatten satt på andan! öch! tänkte, ätt så" ville "hon" alltid ” "se "honor. välster. Han.” ”gick" rakt iii" "sitt rån hans maskin. När detta smatt t frågande på Carl-Eric och: "inärade: — Du i är r musikmänniska?, : Gunilla, na de - till sig. manu-, skriptet ” och - läste." Ett. par rader. '»Karin' ” Jansson uppträdde på måndagseftermiddagét ” i "en "debut- Ta mycket "förvånad? ot Hon, drog på. svaret och han fort- : Isatte "JEn. gång blommår” även ö hur : torrt. det 'ån kan. syns, Od signa dig för: den gången du sände är nämligen” den' ser du, att: " ;Jår sedan "Kände" jag en ung då Hamn "Karl Jansson. Vi var mycket .; tillsammans och kom ifrån varandra [genom ett. misaförstånd. Vi var för ;istolta var och en: "på. sitt. håll "att - försöka ' klara upp missförståndet. mig. Hennes pappa är redaktör i en av de" största Skåne-tidningarna och hon "har lovat” ordna så att jag för plats där. don Fö . Han satte hatten på nacken, vissla- de, en glad låt "och gick sin väg. Gunilla "Stam: såg” i golvet, Martin Fröjd sträckte ut sin fasta hand de: TT Seså, , Nillam, ta, det lugnt. dimma på sina snabba "händer" och visäte, att "lyckan hade farit "'och Jatarig ”skulle komma Möre, FTSE TTTTT vad. han i verkligheten . betydde för - bås och en kvart framåt hörde man ” t kom hän ut i Trälkavet | jag kommer i hela mitt liv. att väl. :. Spelet 'är slut och ridån kan” ”gå her. ” Ett par tårar trillade: efter hen. . nés ”kinder,. hon såg” "genom: s deras : Gick" "raskt | genom Trälhavet. där. de - på stora skrällen. Han såg inte ned - Han, såg varken till höger eller till: mig, Då "det "här ”fegortäget Saker ov Men i kväll klarades det upp. Och.. i morgon dag förlovar hon sig med 0 och lade den på "hennes ärm, tröstan. ' ka ine SRA se en + ET es RR h ; Fpomktrae nån <A erg umsever Å
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.