vv YyvYF? yrerevreyvYrY YYTYF Evo UV; Py s Torsdagen den 23. sept. 1548 ) mötte de ' Gösta från: Åby bäst att vara beväpnad, -.:-! bara farten, men ungefär ett dussin stannade och slöt upp honom, Deras ansikten voro ” Bmutsen.' : gårn, skrek en av dem. Afyllde en annan ivrigt. drakar! ,. lite osäkrare: : "länge Ben = on visades ungarna, om d du hade a sov = Kom då; utropade Gösta i ska! jag slå ihjäln! by, "gård. Han var nio år, ett år äldre” ä så lätt skiftar gestalt inför fantastiska drag. Nu visste h skarpt avtocknat mot några bit, 4 mot vilddjuret, och rände tilj Draken försvann i samma blick han kom fram till . fället, som djuret slunkit. skogen. Då vågade sig de, det inte längre fanns någon där, Gösta, ' gare så kanske — karna kula mot ladugårdsvsz veckan, spelet pågick under EN EFTERMIDDAG, . TIDIGT på våren, kommo alla ungarna från och omkring Hedeby gård springan- de på den lilla vägen som slingrade sig från gården fram till Aby. Där Gösta gick med sitt långa spjut på , axeln, inte för att han skulle ut och . jaga precis, utan för han ansåg det fl — VX springer ni för, frågade” : han, inte utan en föraktfull biton. Ett par av de andra fortsatte av av spänning och upphetsning under — De ligger en drake bakom la- | — Alldeles precis i skogskanten, "— Äh, sade Gösta, de finns inga” i | «vo Då de andra, sårade och föroläm- : pade, började protestera tillade han Co Dom ä” skjutna ”ailihop för . nr Vi såg en med egna ögon, en- med skulle du också sett en! on > han ilsknade till och svängde hot- : fullt med spjutet, visa'n för mig så. : De andra visade vägen genom "att. ln gå bakom honom och peka. och ro-. pa De pasgerade, uthusen på Hede- Ju närmare de kommo platsen desto nervösare blev. Gösta. gon av kamraterna, och befann sig 1 den riktiga sagoåldern, då tingen : och de vardagligaste händelser får på ett sätt; med ena halvdelen av.” "sitt jag, att det inte fanns någon- ting sådant som” "drakar; men med den andra halvdelen visste han pre- nu "cis lika säkert att det fanns —: , det hade 1 alla fall funnits, och det N kunde fortfarande finnas, fast han . hittills inte sett några, Och just då han nu gick omkring ladugårds- . knuten såg han draken som de an- dra sprungit så vilt för! Den låg ” alldeles i skogsbrynet, med huvudet . blivna snöfläckar och det hiskliga "gapet uppspärrat som om den äm-. nade sluka hela gården i en muns- - Där & den, där ö& den! viskas de ungarna bakom Gösta, Han stir- spjutet, störtade han tjutande fram platsen. Men han hade i ata fall angripit den, ja, det var han som jagat bort den, Han lutade sig stolt mot vind« bakom, och spanade utmanande inåt ungarna också fram; de sågo att och tittade beundrägde på — Den klarade sig, mens" var Några dagar senare spela 2 poj- — Det var I den intensivaste kul avstånd och grepp. Mitt i alltsam- - mans kom lille Nils från Malmtorp - springande med andan i i halsen, och ' utropade skrämd: - e : — Kan ni tänka er grabbar, jag mötte er ”gubb ” på vågen! Alla hörde ju "orden, men upp- tagna som de voro av spelet, hade ”. . ingen öra för den tydliga skräms seln. i hans röst. 5 torp. a halvt . kring >. — En gubbe; sade någon håns bleka" fullt, de” var väl ingenting att skri.” - "ka för! Har'u inte sett en gubbe :. frä stin förr, va? : en — Men de här, försökte Nils " förklara, de var en hemsk gubbe, "de var någe särskilt med den! Han” " ot . förlorade en fula. Han grymtade : förargad ; ochi beslöt: jag låg där platt på vägen och de . satte över 098 iett huj. så såg jag Sn en väldig svans pet, en lång, svanst” 3 Fr . Pojkarna stodo £ fundersamma tatt” ögonblick. "= De tänkte att längre 7 ? : bort, uppåt de: större skogarna, och hade" ögon som — som nn : ' "gång —”. Men nästa gång slog han : EE Flytta på äg, skrek en annan ; av>p pojkarna och gav honom en o-- "mild, knuff, du står i vägen, ser'u | vält | : lö Ge dig i väg, ge äg i väg, . ', hojtade de andra" genast, på barns i det. vanliga sätt fallande in i och full" : följande den påbörjade aktionen AS « också fel och förlorade; Irritationen växte inom "honom, Han tänkte att det bara var förbaskade' dumheter, - det där som flickorna kommit, med, : .om kvällarna, fanns det nog några : det var likt” jäntor att springa gal-. varit nderliga varelser som man borde. na bara "de fick syn på. en skugga - "akta sj sig för att komma nära. Men - inte "skulle man bry sig om så-.. - dant, intel Men hela tiden plågades | m här i i 'närketen, där gårdarna” lågo tätt och fölk alltid gick utefter vär" garna. -— Enej! Till sist ryckte Gösta mot. den ensamme. Och Nils” vek ” han av en 'oro, som han inte kunde "i undan, han "ställde sig "wid sidan : och såg på medan kamraterna, "dis "bemästra, en "dunkel, ”svårgripbar > ” ängslan, Han hade känt ået likadant: på axlarna. kuterande & ännu hetsigare. än förut, 2 Äh, sade han föraktfunt, jän- fortsatte spelet. Hans' ögon hade torna har drömt bara! vi struntar > fått ett plågat, besviket och oför- it grabbar! fee stående” uttryck, rätt vad det var :. Just då steg Nils fram och ryck: ” trängde, en tår ur ena; ;vrån, glitt-' blivit 'kvarhållen 4! i "skolan. för att utan "att det utsagtsy Bm stryk: då. han saknat kamraten hade, han med” n nå- "te honom försiktigt i armén.” ens, : utan att: själv” veta. varför, . rade en 'stund likt” en diamant i > 7 Du Jösse, viskade han, om de” : stannat utanför och känt, känt det ögat . : i hela sin kropp, att justi i det ögon- solskenet, föll sedan och sögs upp . ' hade, röda ögon, precis som 'gub- av jorden, Gösta såg droppen ben jag mötte -— jag menar:— ' blicket hände . det någonting för- : Samtidigt skrek den äldre av flic-” korna med gäll indignation: - + ' ”— Vi har inte. drömt alls! Vi - såg'et 'med egna ögon! De 'rusade ” an ju", " glimma till, 'och eftersom han äll-. skräckligt- någonstans, något som tid tyckt om Nils från Malmtorp - grå han därvid a av. Asken irrita=" tion.” ; St -— Vad ä "de med dig, utropade” . "han, blev. du skraj: för en vanlig gubbstrunt, va? Du skulle sett "hans ögon, svarade Nils t en 'smulå trotsigt, dom var alldeles röda, dom Äyste som kvar. eldt. N I detsamma kommo att par flio- kor springande kring knuten; Den ". ena av dem var redan över tio år, men verkade på "något sätt efter = . bliven för alla de andrå; hon hade . » han måste, men var ur stånd att. ingripa i iv Moppe > Plötsligt stod han inte ut längre, - i väg som en blixt 'börtåt :Malm- " han stoppade her sina återstående ” . torp! Och de' var rök bakom'et!, Det klack till isom Gösta, och. . han gav pojken bredvid sig en und- kulor. och sadé abrupt: ; - — Nä, vi ger sjutton i de” här, grabbar, vi sticker i i väg till Malm- vc rade förhäxad på vidundret; benen = det där nervöst tättskrämda sättet, skalv, under honom, hjärtat poppar söm 'mycket fattiga och mycket o- - ; de i bröstet. Men han hade redan -nödigt hunsade barn får, det var "3 nl. u ol Värnl und » gått för långt för att kung a dra .- som om hennes själ ställts io på : sig tillbaka inför de andras, ögon; "> i och som i yrsel, vilt sv äpgande att upptäcka faror och farligheter i allting, "som om hon i ren för- . svarsberedskap direkt frammanade ÖS a då. rande, nästan lite sky gg blick. Han tyckte om "Nils mor, "kvinnan 7 som ett år tidigare hyrt Malmtorp. Hon hade det där på samma gång mju- ka och bestämda” sättet som barn ett troll! ger sig helt för, ett sätt som skän- »—De var ”väl din! morsa, de" ker dem en föreställning av att de gycklade” en av pojkärnå under de behandlas' med ' I respekt. och upp- övrigas vilda skrattsalvor. > 'märksamhet, nästan som vuxna — Nää, inföll den andra flickan = eller i varje fall som varelsér vilka med oskuldsfull naivitet, de var ha etteget själsliv, Och så var hon ögon- = rysligheter omkring sig. - NN torp ett slag i "stället! ” — Kan ni tänka er," sade hon — Ääh, va' ska man göra där i flämtande, "medan hennes ögonlock klippte som lärkvingar och tänder- na skallrade i munnen, vi kar sett för någe? — Titta bara. = - undan — Ää, du rädd att förlora « mera, va, gäckades Hågon. Utan att bevärdiga den hånande . med en blick ens grep han sitt spjut — en lång, rak gren, spetsad i ena andra drake "änden, som han alltid bar med sig — snurrade runt på klacken och . 1 sista sekunden, sade han aoncha- ingen häxa, de”, var ett troll, ett' vacker och sorgsen, två egenskaper = avlägsnade sig. -Ett par av hans lant, ehuru med en liten da-rning = riktigt troll! | som också vädjar speciellt till Ppoj- trognaste, kördrängspojken från På rösten, om ni sagt till rd is tidi- — Ögonen lyste som eldkol på't, . kars känslor. : Medan Gösta fort--. Hedeby, Allan från Åsbrink, och så och de sprutade eld ur mannen, : satte spelet tänkte han intensivt på & Nils förstås, följde honom i hälar- och de" rusade rakt över "oss, hasp- "henne. Sista "gången han sett henne = nä, Det var bara tio å elva minu- "ggen. Ispels- jade den äldre med tillgjorda rys- hade hon haft spår av tårar i an-. ters gång fram till Malmtorp, och ett li ningar ur sig, . siktet; minnet därav knep honom de E'ngo i rask takt på den jämna delsefullt debutterande om lägen, vt Och kan ni tänka er — när = med ensi hjärtat, Han slog fel och vägen, vars finkorniga, vårrena ”att nästa 3 i 1. daktsfult; de hade inte glömt hans . som jäntorna, pratade om: var ett. > i luften som om musklerna förla- en gång förut då en av kamraterna : i Ciktigt,. ve : i; ursäkt för att han avbrutit” kulspe- | skeslöjan "som våren. brett över de: I, något ovanligt, allt andades en full- . intill knuten, då kastade han sig” : fönstren, I Fek fe : | mor där inne, ropade med en slags i 4 + t ar ve åt bl, "skrek ban 1 högt: upp: fr skruvat, nästan hysteriskt tonläge, i låt bli henne, lt bli hennef'' dk " Mannen snodde runt och. dängde 3 i stället till bakom sig, träffande $ r pojkens spjut så att det i två bitsr kö . digäre, de: "förstodo att han fundes' ; ” flög i i väggen. Ne PER . råde. på någonting si skilt” när han "såg så där” grym ut. : - Allän strök - med ens intill honom. grus lyste vitt, nästan som” "silver, solskenet. Gösta såg rakt framåt med bistert rynkade, ögonbryn. De. "andra betraktade honom nästan an. strid med draken några dagar Ht ls Vad i helv—>, röt han;” "mör- i . rande i sin ilska, Men då han fick se vad det var för slags fende som anfallit” honom . blev han alldelex stel av häpnad och stående bred- bent, 'med armarna och påken stilla ; å a rf i : z d —:; Du Jösse, viskade han. med ten, tror du att den där — FF "där, br mats mitt i den pågående rörelsen; ” Under nära en minut stodo de så, pojken "med ', blixtrande ögonoch, + n munnen” "öppen" så att tänderna". glittrade hotfullt, mannen Ad sin. 7 "stelnade" slå- -tillsattityd som en sla & mi slut RT ; sjönko' den senares ärmar n ner ut i | med sidorna, påken föll slamrande 3 i golvet; det” kom ett: uttryck- av i ånger, och skamsenhet i hans” hop- i bitna: ansikte, de rödsprängda ögo- | nen började flacka oroligt, .. UA de — ä. de Nil3, stam: made han nästan” ohörbart. — Neej, svarade kvinnan icett - "djupt andedrag av befrielse, .som as ”vissté hon med sig att faran ar : n överstånden, neej, de' ä' inte Nils, !.. Just då kom Nils, han steg 'helt ” > vardagligt in genom dörren, men : .:hans ögon hade ett hektiskt ut- — ve ö& de', mamma, har” de r hänt. någe, frågade han med den » skälvande ängslan barn får- bara : av att se sin mors ansikte upprört, . lågmäld och djup förtvivlan: CCC. . Modern såg på mannen. Han hade . — Nej,' slå inte, nej, slå inte! . ryckt till och blivit eldröd I ansik- Du gör dig olycklig, Erik? Du vet tet vid pojkens fråga, men vände > de', du kan inte hålla igen! O, Gud, " sig inte om — hela hans kramp- : FYR enad sve ”Mimmelsé 'av att "han: måste: ha' en - let. Men i samma ögonblick steg ” rådes oron inom honom, "den växte” ty föreställande” vreden tin en nästan outhärdlig Ångest, ., Då han fick syn på torpet började. . "han "springa och ade: i sin nära -. ”'panikartade brådska inte ens 'mär- "ke till att de andra sackade efter; ”Stugans mörkröda stockar kontras«.' "terade skårpt rot 'den skira grön- ee ' knotiga fruktträden runt omkring, 3 Ingenting' där borta gav, intryck av komlig och solig ro. Men ändå hej- dade han! sig inte förrän alldeles . ” ner och kröp som en indian — och hr ' han var en spejande indian just då str vå — fram under ett av de låga, öppna I samma "ögonblick ropade Nils : — De gör de'samma om jag gör | mig olycklig nu! Jag ska ge dig för att fly från mig först! Jag ska slå "ihjäl te — ja, de' ska jag så sant -som —I ? Då boppade Gösta in; han tog tag i fönsterkarmen,' satte foten på stengrunden och kom in 1 rum- met med ett enda skutt. Mannen . stod med en grov påk i högsta hugg över Nils mor, som med armarna” skyddande för ansiktet, krupit ihop — . på golvet när Gösta störtade fram =. - ma . 2 od och av all! sin kraft körde spjutet". i ryggen på honom, hon med sin vanliga på samma , . gång mjuka och bestämda röst — Nej, de' har inte hänt någon. ting, Gå ut i trädgården Pojkar, så fi i - ska jag bjuda På saft om en stund. ; Gösta nickade och fick en ätug! + . glimt i ögonen, men t förbifart mot "dörren lirkade han försiktigt mannens 'påk med gig. Gud, slå intel" - ena + "2 aktiga hållning vittnade om att han H ” Och en "mansröst, hård," spänd ” inte vågade se sig om.- "Modern gav : - i som. vibratot ien stålsträng, sva-, honom ännu en blick, 'men nu full ; i i rade: H ” av begynnande medlidande, så sade M d : äl [4 Fr Re RA KR RR um VEVYSTYVETTETTIEG
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.