et vy vervevryvYvYYTYEYYYVYYYDYYYEYT NÄR ALMA KOM TILL STOR- bli några stycken. Medan 'de väntad2 forsa som piga var hön tjugufem år, på dem arbetade de från morgon till . . en kraftig och välväxt jänta med råg- : "kväll! Det blev” minst lika många blont hår och rödblommigt ansikte. dagsverken som på Storforsa, men Hon såg bra' ut, men det förvånade så syntes det också att något blev ändå ingen” att hon var ogift än. Hof” gjort! Barnen skulle få ett eget hem, kom ju direkt från skogsbygden där som de ”skulé tävas i I det var milavägar mellan gårdaraa - Efter ett par år, var Gläntan det — om det var någon väg alls — och' trevligaste torpet i hela trakten. stu där hade bon väl inte haft många till- gan var rödmålad, med vita knutar, fällen, helst som hon kom från ett torvtaket var ”omlagt, uthusen hade hem så' fattigt att ingen "kunde ha ' blivit reparerade och kring stugan någon öriskan att gifta in sig där. var en riktig liten blomstergård. Nere i bygden gkulle hon nog inte bli Men det fanns i inga barn där än. Det ledig så länge. För duktig var hon gick ett par år till. Alma skulle" fylla och utseendet hade hon för sig. - 40 och de måste motvilligt gå upp” Det tyckte också Jonas, drängen i hoppet om” egna barn. ie Storforsa. Han hade tjänat där i flera " Då. kom Stina. De tr de 2 år, när Alma kom, och sett tre pigor var sant när Alma blev säker på sig flytta in'och ge sig i väg igen — för- sak, det var en lycka så stor att den' lovade, För sin del hade han inte haft. föreföll overklig. Flickan' kom" till: några tankar på de andra, men med . världen frisk och: sund och "trivdes « Alma blev det annat; Hon hade inte med livet från' första ' ögonblicket. varit i huset många dagar i innan han Stina Natalia Evelina döptes hon'. « var. på det klara med att någon & annan till, de vackraste namn de kunde fin- | skulle det inte bli för honom, antingen na på. of, ry oe hon ville eller inte, ' Ått hon skulle - Flickungen gick igenom de "vanliga vilja det var inte mycket troligt, det barnsjukdomarna utan men och blev” såg han själv, därför sade han” in: frisk och duktig. Ear och snäll:var : genting I första taget. Han” häåde ju hon ända från början" och det var bara i nätt och V jämnt födde ko 'och gris och Gud och människor. och först och . v fanns nte. plats för ett par t ingenting att komma med, På. dräng: föräldrarnas ”ansvarskänsla, som 'hin- i Jönen kunde han inte gifta sig och, drade den från att skämma” bört hen-' annars hade han ingenting. ' Hans ne helt .och hållet. Hade "de följt sin barndomshem" var bara en liten stuga ” egen "håg" så" hade de nog gjort det," uppåt skogen med en n, dorålapp. som men, ;de visate. vad. de Var r skyldiga balans I där satt hans äldre bror med en 'hus- främst tösen, så hön' "blev uppfostrad " hållerska,' som "1 alla år "hoppats att i tukt och herrans förmaning på så Nan skulla gifta sig med henne, Där "ma gång” som i oändlig "Kärlek, Att Så” det är, nyttigt för ett, barn att fostras oo Jonas, måste med svidande hjö ta' sö upp så, det syntes på Stina.'Hon var ondpojkar som hade mer att bjuda , så -hurtig och glad, och nöjd och" hon henne, slå för Alma. « si - växte upp. til en vacker tös, som blev ' Men eftersom tiden gick och Alma omtyckt vart hon "kom. Ingen kunde inte skaffade sig något sällskap; men motstå hehnés glada skratt och glitt-. 1 stället gärna pratade. och nojsade "rande: blåa" ögon och när den tiden. ' med Jonas, så blev det till slut uppen-' kom Hade” pojkarna ögonen på henne. bart att det var honom hon" föredrog. Stina vår gärna med där ungdomen Då gick all praktisk beräkning, sin väg roade sig, men pojkarna skrattade för Jonag och han bekände hur han hon åt, när de försökte börja' med” lidit när han sett . bondpojkarnå slå ' sina. kärleksförklaringar. Hön var” sina lovar kring henne. NÖOCEOn 2 vänlig och tillgänglig” till sättet; men I Det kunde du ha kläckt, ur dig, hon hörde inte till den sorten' som är ' förr, din' dumming, så hade jag slup- lätt att locka utan hon höll sig pås sin. pit göra mig till för dig som ett f i sade Alma, — Jag år glad att: du har det . Så var det väl mellan dem och lye- bättre än jag i ungdomen, ' "brukade" kan" log, för det gör hon alltid åt unga Alma Säga. Ut och ta tjänst” måste förälskada i början -— även! om de väl du också ett tag, för! så god råd inte är så förfärligt unga.” (Jonas” var hår vi ju inte så du kan'få gå hem- : tjugdnio och Alma tjugusex vid: det ma som en bonddotter och bara vänta / "laget). Men längre kom det inte hel: på att bli gift, än är vi ju "arbets? ler. För vad skulle de "gifta sig! på? föra far och jag, och du lär "väl ut Då fick, nöja sig med att bo uäder 1 världen så pass sit du lär dig lite: samma tak och äta vid samma börd annat än här hemma, medan vi står. fast det var andras, bröd de ät. bi och kan reda oss själva, Ar efter år måste de sitta kvar På : När hon var sjutton år fick alltså , Storforsatrappån om kvällarna och Stina ge sig "ut i världen”, dv. 8 "titta på de blommande 's syrenerna om två' mil hemifrån och” ta tjänst. vårarna, På de gulnande björkarna | — Sköt dig nu väl! förmanade Jo : om höstarna och bygga: luftslött, som nas, bed och arbeta, säger Skriften, t I i de inte kunde bo i. Men ingen av dem det ska du hålla dig” till så går det tröttnade eller bytte håg, utan ban- bra för dig. . . H | det mellan dem: växte starkare. Om ; — Och'akta dig för kärlarne r de så skulle bli tvungna att gå i an- de hon. Jag vet allt vad dom går för. dras tjänst hela livet, så skulle de Dom är ena uslingar, utom några åtminstone göra det hand Å han. stycken, så tro inte på dom" om dom Vast nog var det hårt att inte kunna” talar väl med dig. | gifta sig. - Då skrattade Stina. Men uthållighet och trohet. brukar «> Var lugn on mor! Suv huu. Jaz få sin belöning till slut, I tio år hade vet nog vad jag gör. » Jonas och Alma gått och längtat efter — Hon skötte sig bra och blev om; att sätta bo då Jonas bror dög, Han tyckt i bondgården där hon tjänade hade inte tostamenterat Gläntan till och inte gjorde hon något dåligt bruk hushållerskan, så det blev Jonas & Som av den lilla frihet hon hade; Det var ärvde stället, : Inte lönt för pojkarna att ”tala väl Så gifte de sig då och aatte' fötter- med henne” utan allvarliga avsikter, ha under eget bords. ov ft blev hon snart känd för. Nu föreföll det dem som om de fått — I två år blev Noa kvar på Hälle och all världens härlighet, när de flyttade under tiden gick hon hem minst en in I den lilla fallfärdiga stugan, som gång i månaden och hälsade på. Det varken . brodern eller, hushållerskaa var högtidsdagar i Gläntan” när hon gjort mycket för att underhtlla. Nu kom, kunde de ju ordna allting som de villa — Ena vårdag kom Stina Yem, alläcles och det var en lust och glädje att oväntat, för hon hade varit hemma arbeta åt sig själva och -— barnen. söndagen före också. För nåturligtvis skulle'de ha bara! '— Kan jag inte få komma hem De hoppades att dessa skulle komma Ågen en tid? frågade hon. både tätt och snart så att det håna oo Gulle söta barn, det är väl inget t föl? frågade" Alma förskräckt. . . —— Nej, då, inte är det något ta inte, försäkrade Stina. <— Ja, trivs du inte så "Bara kom! uppinanade -Jonas 'med” hemlig till- fredsställelse. - . — Jo; nog trivs jag. na lite tveksamt, fast jag förstås trivs "bäst här hemma ändå. Det har . jag alltid gjort. Men det ä är en annan sak. nu oo ; ovat — Det är väl inget galet. ..? frå . 'gade Alma igen, bjärtängsligt. stina skrattade förläget' och det - a var inte likt henne, vi ska gifta OSS... > Det riktigt svindladeé för Jonas och: "Alma. 7 Fridolf var 'sonen på Hälla och det var en stor gård. .v Så Högt hade inte" deras tankar gått, ens för oe Stinas äkning. Pia DA — Vill han gifta sig med dig.. frågade Jonas misstroget. | Utan att det ä är på tok med dig? undrade; Alma” Jika” misstroget. Stina stött. Tror att jag skulle dra skam över er! Nej, han vill allt gifta ”- mg med” mig ändå, Kan; - — Nej; men tänk överväldigad. Fridolf ax Hälla. — Men du då? frågade Jonas, vil. öl du ha'n eller. inte? poets Hur "ska Jag, veta vad jag vill när han håller, på och övertalar mig för jämman! Han låter mig ju aldrig vara i fred och” tänka ' efter: "Hur "ska" "jag kunna véta om jag skullé längta eft, ter: honom ifall had” var borta när han aldrig ä är det! Jag kan ju varken" .säga ja eller nej på; det viset... v' en Gulle söta barr; visst ska du' komma : hem då! adde Alma lycklig” och Jonas inföll» 7 Nu kunde de försvara, inför” sina ” sämveten att de tog hem henne och "Hur Hon än béstärnde sig'så, var det en "lycka att få ha henne hemma.” Så brukligt det' än var, att” föräldrarna bestämde" över bärnens giften, så tänkte: ngen' av dem en tanke på, att” göra” sin föräldramyndighet ' gäl- lande” mot Stina” i det fallet, de ville inte ens försöka inverka i i "hennes be- slut. Huvudsaken var att tösen blev ilycklig och de visste själva att. det inte” behövdes några rikedomar för det. Så "stina stannade hemma från tjugufjärde mars, Ibland kom Fridolf upp och hälsade på och det var inte fritt att hon gick och längtade. 1 efter” lördagskvällarna och var besvi- "ken om han inte, kom. Det hade Kön väl inte varit om hon inte tyckt om honom, så när hösten kom kände hön sig Säker och förlovade sig med hoc . nom. rd Det kan då | välj aldrig b bära, att allt skall falla" oss till som det" gör! sade Alma, nästan skygg inför den: 'svindlande' tur déras tös hade. - Med Stina skrattade och sjöng och var glad. och nöjd och tänkte inte en tanke på om man måste förtjäna att vara lycklig, . Det var då. Ett halvår senaré, "när häggen blommade” igen, och ' hennés bröllop stod för dörren skrattade hon inte längre. Då gick hon omkring med en onaturlig glans” ögonen, som av ogråtna tårar och" sig ut söm om hon oh .. Svarade Sti- m mig? frågade - CS de 'hon” också. Hon lyssnäde till: två i röster inom 5ig. — samvetets: röst och, kärlekens. mm "Inte kan äv svika Fridolf nu; "när du har lovat honom tro”; sade samvetet. ”Inte kan du' ställa "dig och hyckla pek. ljuga inför: åltaret, inför: Gud och människor”, manade” Kärle:: = ken, ”Ingen rår för. öm han älskat. - "Kan du hjälpa att. det inte var Karl: som du mötte först! DE visste int bättre när” du gav. Fridöl | .din, tr » men vad åu än gör nu, så. kan du aldrig bli riktigt hans, Hur skulle" av "kuäna bli det — nu.s:22t oc Stina led och våndades, men an: förtrodde sig inte åt någon. Det här var en sak” söm” hob riåste göra upp ' med sig själv och sitt samvete utan” hjälp, aldeles ensam. I ". Det är klart att föräldrarna märkte" ändringen, som. ”försiggått. med Henne och oroade och" "bekymrade sig: över den, s:oci ad I Hon känner vi Sllvaret och än: svaret i get som örestår henne; för-, sökte Jonas lugnå både Alma” och sig själv. En kan ju "tänka, sig en fattig torpardotter. som ska: bli storbond-.: mora. In Å Men Alma äta inte bedia sig och inte Jonas heller, innerst ir ne, Men de:stod maktlösa inför ka after, som de inte rådde på, och kunde ingenting annat göra än se på'ock' oroa” sig "och be Gud bevara deras enda, kära barn. : Kanske att bör 6 Ipt om Stina talat ut "med föräldrarna och Iå> tit” dem Hjälpå sig över. det" värsta, men det gjorde hon inte. "Och han, som » ställt till detta elände, för henne, var "henne inte till någon hjälp. Tvärt om. Han gav. "henne. ingen ro. — Du är min, du är min, sade han, "när han 'fått' henne till att möta ho- nom i skogen i hemlighet. Det gör detsamma vad du lovat; du är min i alla fall och det vet du: Vad' stretar de' emot för då? Om du är lika kär i mig som jag i "dig — och det är du — då kan du ändå aldrig älska den - där. andre: Når man älskar så älskar” man, det är alltihop, Och du är min — min. .ebe oo 3 " Orden hade hor känsko kunnat stå harmsen och öm; inte: hans kyssar, som tog sans och besinning från hen- Re; När "kärleken en gång kommit till' henne hade den henne i sitt våld. L En natt,; när regnmolnen hängde mörk som om hösten smög sig Stina i hemifrån; Alt som varit henne: kärt," rykte och sin heder lämnade hon bak- om sig och sgick till den hon älskade. » Innan hon gick skrev. hon en lapp. "till fö äldrarna och en till Fridolf och lade dem: på köksbordet: Det var hennes avsked och fast hon" gjorde" Vd Som . hon trodde var det" enda hon "kunde; göra” tyckte hön att de "där "råderna var skrivna med blod. Jonas och Alma tog. emot slaget "undergivet | "och : tyst, men: det böjde . dem till jorden: Det var” som om 'de” levat förgäves när allt det de levat - för låg i "spillror. Ingen av dem jäm= rade sig ”kögt, men den ene behövde - | inte heller säga något för att den an- dra skulle vefa vad han kände, "Det :'var bara. deras trevande "hjälplösa . händer söm, sökte varandra och före- nades i nöd som: de gjort i lust. , «Det gick 'halvtannat år utan att de + hörde ifrån Stina. På omvägar hade de hört att hön gått över till Norge med karlen som hon levde ihop med fast de inte var gifta. Sedan hördes, ingenting mer om henne, Men Jonas och Alma slutade inte för den'skull att be till Gud, enträget och ödmjukt att deras barna skulle komnia tillbaka « till" dem. Inte. för deras. skull, men för hennes, , "För inte kunde deras Stina bli lycklig när hon levde i för- nedring med en usel förförare, "Och den! gången blev bönen hörd och till slut” kom Stina tillbaka. Det var 'en höstkväll hon kom; i mörkningen, Alma fick syn' på hénne när. hon kom från lagården och fast det var för mörkt redan, för att kän- na igen någon, som kom över gården i den djupa skuggan från de gamla gulnade: lönnarna, visste hon med en gång att det var Stina. Alma skrek - inte till och tappade inte mjölkspan- Novell av: s Björnbå nen, hon gatte den ifrån sig och gick emot dottern. Vad Stina ämnat säga så blev det aldrig sagt; Det blev i stället ingen- ” ting annat än ett halvkvävt, snyftan- erg "de ”förlåt”. .. när hennes' mors arm lades omkring "henne. - Jonas och Alma varken frågade « el- ler förebrådde. Vad tjänade det till ' med förebråelser när det redan var eråot, fast: det” var svårt nog det; men; ve ven . inte' hans ögon, som” "tiggde och bad; : och befallde, "inte hans röst: som. var res på henne och om hon måste straf- fas sålvår det redax' skett, det” hö Hövde man bara se på henne för” ati för gent? Filckan hade dit, det syns sh isändå hur: "hon. ”Ievat och vad. som i "hänt henne nu. När hon skulle ha: ett ., barn så hade ”karlen gått ifrån henne," det var: inte svårt: att begripa” och 7 en sådan” som honom. I tysthet tac tunga över skogen, och - gjorde den "kade "de Gud för att inte. tösen gått". att. när "barnet" "kommit, skulle Stina gått igenom, Men' kärleken är skarp: "synt och, de trodde”inte själva! på" det, som de försökte intala sig, de visste hela tiden att det inte var sant, Stina. hörde till den sorten som gör allt eller intet 'och hon hade redan givit” ant. Hon 'var inte böjd, så söm de själva; hon var brutet. Hon var' sådan! De hade bara den fattiga trösten" att” får i hjälpa' henne över det” sista..; at All . Stina levde tills barnet . var fö Det var en svår stund, men den räck- 3 te inte länge och sedan vårt döt som. om "allt ont tagits ifrån henné;' Hör" låg där med strålande ögon och Båg hur en ay dag. gick in och'sken" över hennes barn,' som låg där, tryggt? 1. mormors famn. > Alma log så att ynkonå &, drog itop! t sig i hennes fårade ansikte och nic de åt! dottern. Hon' sade ingenting, + men det var ett löfte hon gav när höna” täcket "bättre över henne, Stina" sädå" heller ingenting, det orkade hon inte, men hön drog en djup, belåten suck och somnade tryggt. Hon log litet" sömnen och det leendet fick hon" ber. hålla. Det blev Jonas och Almas tröst — det” och barnet, | ; : ) - Det ' var en flicka och fast Kon v var liten och klen vid födelsen, så var det inte något fel med henne och hörn var förunderligt lik Stina när. hon "var nyfödd. - — Herren gav och Herren togs. äl leva. upp, igen, det skulle ge henne [ den tröst; hon: behövde och 'som'inte-.'- "de, kunde 'ge henné; för allt vad hom't: - klappade Stina på handen och bredde; i sade Jonas när de stod framför kläd. "korgen där tösungen sov och någ på henne. -— vi får göra vårat bästa om igen, gade Alma, Vi är gamla nu, men med Guds" hjälp skall det väl gå. ., . | "Hennes hand trevade efter Inse och han'tog den i ett hårt grepp. — I nöd och Just. .. JT "De gade det inte och tänkte än inte keller men de kände det bådar arsa i nn - us Aos i Dt åh oh
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.