, YT YTYTYYYYE YYYYYVYYYYYYIYYYVYYVYYYYVYYTEVYYYYYYYYYVYTYYYTIYFT TI TGT "erisam vid din: lägereld TeErtöv YVETTE TVI YEEYVEYPEYYVV YYTtYYTETYYTYTYYYYTTYTEYFTYYTTYT TE Y YYVEEYYTTTYTV FY FOSS, i ] | SS i i ga | rd varje: "socken : | brukade I | förr: finnäs en's. k. talman. Hans främsta uppgift var att hålla tal .vid- högtidliga till" fällen: såsom bröllop och be- gravningar, Den utan tvivel mest. kände och anlitade tal- . | mannen i Veinge socken! un- | der 1850-talet var lantbruka" " Solen går upp kl. 1,06 och hed kl; 16,46 46.2 i: Solen går. upp. kl. ned kl. 16, 43. "' Bolen går upp kl, Til ön "nöd kl; 1. Få högst. av allt i; värde” ända "tills att soigen när, hoh' smycket, livet. till sin mörka; fest;; i 300. personer arresterades un: der. en- <bioföreställnläg i Prag ” därför ätt de, . började Hosta och ren Sven.Persson; Han :bod- de i Norra Skogaby; Laholms landsförsämling. Numera till- hör hans gård Veinge socken. På: den-tideh Sven Persson innehade” gården; var det 'en arrendegård, vars avkastning tillföll borgmästare i USven .P i; velstorp -och Ausås. Han fick; också: hjälpa '.- präster med skrivgöromål... Vid, ;denna; tid gebari läsa och: skriva: Sveh' "| Persson” hade , emellertid lärt! Big. detta, av en-kringvänd- rande: £.. d. "rektor, som Vvis- täts en tid i hans heri. I Strö- velstorps prästgård hade Sven Persson tillgång till prästens "Irikå' bibliotek: På lediga stuh. der använde han tiden till .stu "| dier. Han:läste.också mycket ändlig: litteratur "och - hans; kunskap i dennå har satt:sina i han; betraktelse: . och : sniiten. 2 2v1800-talot | P Tbegåvo sig många: sydhallän- |. j ningar: till Skåne för 'att år- hade". man « inte: börjat méd ångtröskor utan -: att säden skullé' tröskas' för: hand: med r Islaga. Många kvinnor: följde öckså med till Skåne för: att ro sysselsatta med tröskarbe- te,” togo kvinnorna: arbete : Iited bindslöjd. En flicka från Skogaby.. Bengta. Persdotter :Tvar med i Skåne och: arbeta- Sn -;-> | de' med stickning. Hon: gifte Oo hyser - vakten. med. sin lampa lygeri:: I-arrest man sitter sen. 15 tills” att n män blir frisk igen, väl beställt med mänskovärdet. : När. snuvan tassar kring: ens gård - får "man gratis Men, tanken kli "under Nivan? Får man, bot. för ryska: snuvan? Den blir. väåtre: dag för dag.” FAr frän läkarvård i Prag du lyss på livets puls. «5 Vaka vid din lägereld, nt tills, morgonrodna'n:' bräcker och 'stjärriorna långsamt dö för solens klara: lju : guld:ock "ädelsten, fast di vet att: vildvioler. växa över släckta liv "och :att..den väna:tu druckit blöd. Se, det glittrar mellan träden, nu de bödelsdrängar komma. Bleka stjärnors återsken: i järn och stål sc” fast en siarson,. vän Simon; må du genast svärdet draga st ideri ger ditt sju-TN ok sig med. Sven. Persson i Strö- velstorp;, som efter. gifterniå- let: övertog sitt. föräldrahem: Då hans hustru inte trivdes i-Skåne utan: längtade: hem . |till Halland, sålde Sven: Pers-|: son:sin gård. till brodern Per Persson... Därefter; flyttade [Sven Persson och: hans hust- ri till Norra Skogaby; där de övertogo -- hennes- - föräldra- hem. Gården, som tidigare va . | rit" ”arrendegård," 7 friköptes. Sven Persson, ställde” om; att gården, blev överförd. fråti La holms Janisförsamling" jäl Veinge socken, «+ I''. Veinge: började: iman snart ta nytta av Sven Pers sons . goda kuriskaper. Han anlitades att förrätta boupp- r, |teckningar. och fick hjälpa folk med olika skrivgöromål, Dessutom : ville . man ha..ho- nor. att tala vid högtidliga tillfällen - såsom : bröllop och. begravningar. En del av hans bröllops” "och begravningstal äro bevarådes ' lp. varade "i regel i tre'da- gar, t.ex. lördag, töndag och måndag. : Första talet; tölls- ; brudgummens hem, i innän den 'Ine begavisig.till: ;bröllopsgår: den; När » man: sedan kom På :middag, ; talade talemånnen:: PE ner dan följer ev sädank tal: ”"s”Förnäme nedervärde-vän ner och bröllopsgäster;: Nick dessa" hedervärda unge : bru defolkens” bröllopsdag.: : De ede då våra tankar; till La-jr i I Strövelstorp - i "norra Skåne! ras hjärta och hos'var och € -|1818. - Föräldrarna innehade ett lantbruk. — I. 20-årsåldern bliva-när 0ss' och fridens: bi Ttog Sven "Persson tjänst så- som drärig hös prästen i Strö-t1 Ihjärtan om välsignelse sägan- | kunde endast ett fåtal allmo-1de; ; I nedan följer ett tål; som Sven beta "vid; tröskningen:',' Ännu |" få arbete. Medan männen. vo-|-- ina ja både "genväja &-stia : kom fram till'brölloöpsgården,:hölls '] åter tal. :Då vigseln ägt rum; bjödos " alla: -bröllopsgästerna |- Före :middågen Fran ro nu här församlade att firä Eviga Läasens- bröllop, var efter vi alla skola :söka där ock aldrig det goda skall. upp hörå..: Vartill . vi också upp” muntras av den heliga skrift, då , den bjuder oss att vara vaksamma och avbida -stun- den, --då brudgummen 'kom- mer. Vi vilja alla i dag bedja Gud om hjälp och bistånd att dessa våra 'hedervärda brud- folk måtte så i. dag hava be gynt deras äktenskap, att c måtte” ske Gid. till: ära'c ras kära föräldrar öch anihö- riga till hugnad och” glädje, Måtte då sämja; frid och enig het råda i deras hem och i de- i vårt Jag så skäll fridens Gud ningar: bliva: vår eviga an" del. Med: dessa” tankar gå vi och ”nu till (denna måltid och, bedja «Gud. med. tacksamma Innan I mån n tog. till kyrkan; vid: begravning, hölls! en an | daktsstund i sorgehuset; Kis- tån: ställdes på ett pår. träböc-: kar på gården.; Begravnings- gästerna 'stodo i en: :halveirkel intill kistan. Männen; blottade; sina. huvud. Talinånnen: sick fram till kistan och sade först numret ”på'. den Psalmvers, som man skulle sjunga: Efter |- psalmen började" talet. > Här Persson hållit. kunna: ”Aterförvärvassi. för bortgångna. vänner" ”kjinna.; andra vinnas, men "det öga döden r'bliver för : alltid tillslutet, vi förmöda,. vi höppas, =1 $yn- nerhet ” Tr som. unge” och. friske åren ee ät död n" ännu är iängt börta ifrån" (083, "mén vem” kan med "visshet. beräkna sin tid. Vi se här ofta unga och gåmla, fris- ka :och sjuka bortryckas av dö- den. Blott det är visst, det veta vi; att alla: måste dö;' men tiden Öck: stunden och på" vad rum el- ler på vad sätt "det. skall ske' det veta vi icke; Denna vär ”Chris- tendorås: Syster”: blev av 'döden kallad' hädan ifrån” sin kära'Ma- "> ke” och sina kära barn. Ja -vem av'Oss vet, när:vi skall följa hen- ne: och bortgörnmäas i den mörka graven,' kanhända inom kort kan någön 'av 0ss ligga bleka, kalla och livlösa och: bliva” begråtna av de-kära personer, som aldrig så- go. oss -utan, hugnad och: glädje, Skulle ;vi' då vid: denna föreställ- ning vara liknöjda. Nej, att stär- digt hava” för: ögonen : livstidens ovisshet och dock med lag vandra livets väg, det är den heliga sin- nesstämning : genom "vilken - vi skola" visa vilken; .andas' barn. vi ven + Persson.: gjorde sig d'i.som. "en duktig talare, Hans: tal präglådesg. av:inerå kunskap; och djuphet än fål- let var. hos;andra itålmän på ländsbygdeén:” Trots: att. Sven Persson. var mycket anlitad, förstmmade” han "inte eget jordbruk.: Han var "et fram- stående! jordbrukare, söm ' ar” betade” upp sin gård; så att den :gav rika skördar. ss I yngre år hade Sven: Pers- som 'erhållt: medalj för beröm liga”. ; gärningar. Han : hade : nied "fara för eget liv' räddat en; kvinna från att: bli inne- bränd i i.en'bastuga, där man Pröt: lin I Södra. Halland be- ph sig. ett; -rikkaltigt: bibliotek. Sven "Persson dog år 1904:.: darr. på me en tanké,'sönda är dä är pärorna. ä. oppe "ÅA. ruen ä näre. & ” lid” grisäsläbbä kan: ju Malena. föra” "ihop. Tänk: om en skole” Ji se 1 väj opp te Skallber- på dä fårr lärskona hade. ja: säl lav va dä & nårr ja Kade” svalt nänna pärebida' & en ”sillarompa så dro ja. på me klädesklärna & lajte opp min gamle gåbortskäpp A så va dä ja som :stövla åsta, fårr Häl Ja ä gammal så kan Fa laväl. ta: bajnen i näven, ännu, & länge. dro dö inte häller om eng: än” ja Va framme; men så begaj- Oppe så. "gossed. va-allt buddsad A iförgyllt; & ”vajna .å karetter & stahåj-som; en kan väl. tro” närr, där: fairså; honganes» fint frän. månde söm: kronprinben,. Närr. Ja glott litta: på dä: sinånigå granna Så "går ja” hän -té sin som sto: ve doren” va klädd 17 en fyrkanti- granna :' ”böjser" mä. braja, braja gullränner, Så sier ja te den gul-. böjsade:. Dä va nånna; meid, gran- ha :; böjser ji .haer, hade. ja så 'granna, böjser så: skolle ' ja köba hajla Per 'Lerg: stora" ställe. Då hade dä väl inte 'brajed 3 mar än böjsebiett sier. han .den 'spe- bo jä, på" söndesmaren” & flyer S ga” & . saj 'på kronprinsen.” Ja 2 kvehgän. hade ju; inte nåd emod borstad å' holians skéekled väja- 5 ger hått & hade: räjnt' färraseliga I” . . fulen w får ju kan en Väl veda att Pa lT 'T22 Söndagen e e. FTrofaldighet. .., Sabbatstankar | ” Nådegåvorna äro. mån- ”- gahanda; nen Anden är en och densamme. Tjänsterna ren är en och densamme, : 2 ”- 1 Kor. 12: 4, 5. Rikt är människolivet, ri Kare & än vi kunna tänka eller förstå Men så mycket" se vi, ätt” människorna ; äro olika tried olika ansikten och olika anlag. ”Jag förstår inte; hur Gud har kunnat hitta på:så många slags blommor”, sade en - liten flicka till: modern, edan de gingo över ängen. Så ” må - vi-ock säga om den mångskiftande människovärl- den. Gud har skapat alla och fördelat: anlagen så; att allt skäll: sarnverka till välsignel- se: genertion efter. genertion. Nådegåvorra äro månghanda uppgifterna olika, men : skall begåvningén : bliva" till gagn, måste vi-låta oss besjälas av en och säimme Ande, Guds vis döm uppenbarat sig däri, att + |hän: -bräkar' männhiskorhas Lo lika” :begåvningar i det. godas fjänst>» Alt: skall; samverka till.det helas bästa, liksom al 1a olika örgan i vår kropp ge- mensamt uppehålla vårt. liv. Erihet :i7 mångfalden är Giids plan med. människosläktet. Om " vi så levde'i' gemensam frid, vori det: 'Blädje. på jor- den: S «' Men jag har inte: fått" gon” begåvning, invänder nå” gon. Han tycker.sig vara till- bakasatt,' känner sig minder- värdig;. är..missnöjd med :siz ringa plats:i samhället.:..Det är felsyn.- Våra händers verk tankebyggnad.:Den;:som kör plogen och skördar in landets gröda, ; gör "lika stor.nytta som guldgrävaren,' som. köp: mannen,.som ingenjören. Att [göra en. slåttermaskin :-:är| stort, men :större. är: det. at rätt sköta. sden.-Att.stå-i kö ket och laga mat tycks var: simpelt.i' denna :tid,. Men: det finare att stå vid maski -Inen-i;en fabrik ?-Det naturli-i ga livet-är:förnämast.: Tjäns- ternå.:äro:.mångahbanda, men Herren. är en:och densamme. Kvittar lika; vilken. tjänst. vi ha, om vi blott tjäna Herren. 2: Göra; Vi så, ligger det..en tjusning arbetet, :och' när dagsverket är slut, hava vi le: vat. till: välsignelse. -- Giv. di helt åt.:Herren och-verka :s. dan. troget. på::den plats; VE han: ställt, dig! Det är ett van ligt fel;: att: vi splittra oss på mångahanda, Tiden är STA det sällån något. helt av män” niskolivet. ; Låt. Anden. fylla din; själ med arbetsglädje, så samlas. dina. krafter målmed- berövat" -'oss,.,arbetsglädjen..' ack betets., frukter, om vi. drivas den” Zulböjsaa prät Må: en nans fart skotta hån igenota, 'fla- re;'; fläre stuor.& om nånna; röa menutter. kom; han” tebaga är. ba mé gau eng, & i kah frö add därr va grannt: &-allra längst 'enge Tabernakled sto” ”krohprinsen”s i-edd stort ljust: rom mett: på 50 led & hån ;va. så strahk & hög, så j vår: rodakan dart. hemma könne | stått: & :patruletk' inn sbajnen i te" udan "känd "me igen genåst. sier: ja. Mer ja har. kommed hid fårr: add-- ja har: allri; sajt. nån Kongelig höjhetsfårr, di krv »A då & egentelgeri besöngeled fårr i.äen ju ude.å flacken :frå den sine" världens. änhe & te-hin så folk kan då" ente? si: add ni liddjer, hemma å Hen savena' ve kackeloriskrogen, , "män MNäväl ha FST UVETUTTITSTTIIvE "MHägre plats” här i livet; antin- engenteng; galed, | helt; :enke! arbetsmaskiner. Det.” är. oss. människor. ovär- digt och gör livet tomt. 1 Alt beror på sinnelage , på den. anda,' som råder i. själen. Nordens. . "apostel, den ädle Ansgar, :: brukade då sin unge a: ”Voré jag värdig att begära äv Gud ett Under, j; skulle :"jag bedja honor om det enda undret, att han vil- le göra 'mig till en god män- niska”. Detta: är det högsta, en "människa kan: : bli, antin- gen hon" fått”en högre eller igenhonh: är konung, profes-F sör, köpman, bonde, .fabriks- arbetare; ; ska,» därefter må: vi ssträva red allvar och flit, med Hän- Våra änlåg, våra nådegåvor bliva då. till: välsignelse" ö då ållea vored' se så bär ja hå vad i Malmö. sä. ja he fåda sajt järr. >. Va. vånten” ni älles fårr.. nåed, sier han. : i TN Inte justament ; nåed.ia sier je, män ätter som ja, har kommed hid så skole ja ken veda velia "I spöra om darr .kan va nåed mk då därra snacked som daj löver fått: skåda; här. att | mörkret: "Var, slav av Fe : oc ”Jimé ådd järr krenga skollé Uäsom " : + höra ox begär : ; ” en. tyrann, | inte kunna tåla den darra Ber: Hos avd vi evigt skola se. MEn nr sa | d "Fortg,: & sid.: 8: ” 5": Paul Nilssoh, L Otstat Lånäin, : | a I "äro mångahanda, men Her i ” är lika viktigt som filosofens!-" full av: jäkt,: och -därför blir i: Ja, f vetet på en bestämd. uppgift! i: ”1De materialistiska idéerna halh Gudstron: skapar alltjämt. av- hi äv: Anden. sir Vi; må ej. bliva! ; gör vårt kall stört; även: om husmoder,''hembi-] träde -eller:xvad.; annat somiMen :] helst. Att vara en god männi- SN förelsé ” och 'självuppoffring.]- "> | För:kallet,- som blev honom: givet; äig som om smörjare. Det ges = od ingen app förkla d - | råchefen. sa rade by i — Det är bästa du inte op- SS ponerar dig, viskade Kains- =” + sOR i sin kusins öra, Du kan göra dig olycklig, eller, du kan . komma, ätt stiga till "| tjänsteman; a da — , Måste mari vara. sinör- åget rullad m jare an man kan bli det? nom landskapen. sobbt ger frågade Abelsson, Jag Prote.. gav . föga akt. ; På scenerna Kainsson lade handen över lade kör det khan Er = "Kom mt befallde han ket 'han rusade. än en. gäng och föste, ut sin kusin ur exe a läste han. brevet från sin ku- piditionsrummet, Abelsson | sin, : Kainsson, som h ev nu rasande, Ute på ga- prisade sitt nya here ut tan förklarade han för Kains- mer än; tio. år hade h son, att han inte ämnade fin; där utan att ge något livetac na sig i denna ofrihet, detta : an oärrän sig för för ett TR kallar ma an .o er n om . det frihetsälskande. Vint Frisonien? utbrast han, Här - han nu tillhörde, Där kunde|£får man ju inte vara sig själv varje duglig Kan vinna bå- mkäne mig som Sm Du för e ära oc s m ja vo: han från: verkstad npade re en. häst och visar min spilt s stigit till en komimissaries he-|!& Och.min arbetsplats... Jag der och värdighet..-;I brevet |får inte ha personliga åsikter lovade:-, han kusin Abelsson |ens om 'det:: som direkt: rör att om han noggrant. rättade mn Person; ingen egen vilja sig efter landets lagar och sej— bara lyda:som en hund. .i der så hade han möjlighet att en fullmyndig Nr jag dock | va an. inte med- i ort. "Och nu vår: "Abelsson. på borgare. Du kar bedragit mig, > väg till detta frihetens och dej Om du inte-genast för mig ut : TR ER beprisa era Len olycka ooo så o ar 2 e CER 2 JD stt befallde Kainssöti: hjärtligt mottagen av sin ku- |ett' pår Poliser övermannade sin' klädd i > kommissarieuni- ef medborgäre.”Dehne' köras . | forn med glänsande insigni- påde "förtvivlat för ' att göra. i er. Han var en mäktig :- man | Sig fri, men 1 blev belagad med ' | och: alla lydde : hans minstajbandbojor.?.:4 = s vink, I' hans tjänstebil: kom. — : Vad har' karleh gjort? de lekande lätt :gendm - den | frågade Kainsson;: trånga porten i muren, :: Då noiisen, Jatog" givaktstäl fick: Abelsson till sin häpnad staten on de. ärr lv är veta, att 5 Det hän var mur- Han ar ” alat era Vd då : Omhägna ot ändes. ber or högsta makten" 'och för: ör| kunnat en” ”samhällsfientlig lära om : lagbunden : frihet. Han skall till gruvdistriktet et på. livstids straffarbete, Där | i: kommer han . under »piskan . och får inte tid att tänka, gris >. nade konstapeln.:' ::..; . as "; Abelsson hade bleknat a Ian dig, sade: :Kainsson då de för genom stan. Du. är fri: från bekymmer « om. du bara: an- passar dig, inordnar dig i. ett stort ., sammanhang. "". Bilen stannade : utanför , ett hus. i stans utkant och de gick in i ettrum. == Denna: bostad har vrede och skam över att män di ö hiskor. så behandlar.,männi-- . I skor: Hari - kände sig. andligt förlamad då Kan: 'steg, uppsi Kainssons bil,' men han: åter- fick sin vigör när de stanna-' :' de framför fartyget, som skul le bli hans arbetsplats, db : .— Jag går inte ombord för a år jag" Hin N klarade - : Abelsson',;, bestämt. -: -/' bostad själv?, frågade Abels Hellre än.:jag låter. beröva son konfunderad; mig .min frihet,: min: mänsk- ”—. Inte: ännu. Här är ant liga rätt: att:tala.'och handla erat... av. "myndigheterna i överensstämmelse med mitt för! nykornlingar.: : Nu'ska vil väsens innersta krav — hell svidr vågar: -jäg Jivét. =. ss åka till arbetsförmedlingeri Du:har: genom dif väg : .. rati brutit Frisoniens lagar:.'o. nu tillämpas tvångslagarnar. i 1 — I detta osanna Frisonien är det tydligen en liten klick som tagit sig: frihet ätt för ' trycka, förslava allä de andra ' Men hur' skulle. jag "kunnat ahå, att du” varen: av dem ' sori brukar piskan” på frän. - jag vil så-tarvlig:bostad. oy Till:en: början ge hället dig denna.'<-' Du” kan snårft; få en bättre'c om” aallt. Igår förmedlingen anvisad "Abels- j son plats som smörjare, på € er statens ångare: ; : — Den platse; vill j jag inte terad Ab isson, d ja io) Vi har order att: "placeral: jag > dig Ål Bä aa "— Bara ett örd till Så länge min själ är fri blir jag . sl NW inte någons träl, Jag skullé : snart dö . i. denna. despotis-'; mens. förskämda luft... Men jag dör hellre i friskt vatten, utropade han. ”:'< Med ' ordet ”beådragare": slog han: Kains- son till marken och hoppade . själv, isjön.... " , "Abelsson reste sig i sängen : och fäktade : med" armarna. H t Han ' slog. till si : sovande ; hustru... :y,".. I "= Vad 'iall världen tar du vs dig till? ropade hon, : De ss Varär jag? Var är hg? : . |stönade. han. .: Fri: Abelsso nd- samt: :lampan och'blev än mer förskräckt då hörn äD fe sin 4 -imans bleka” ansikte: Då han ji västen stock är |lugnat sig talade har om sin for dröt -: En: underlig. dröm; : sade han, men.den. avspeglar : Ten förfärande verklighet i vil ken miljoner människor, lever. Det dröjde innan: ”Abelsso kunde: somna '.igen.: Han»er- kände för. sig :själv-att.:man >” även i ett fritt samhälle kun-' de vara slav under. vanor och seder och: förledas till :oper- sönliga” handlingar v utom stående” viljor.” : Just när sömnen slöt hans 4. ögonlock blixtrade Tegnérs ' ”Ibevingade' ord genom , natt- älva och andra. Anden driver oss :till det .goda och det i' borgerlig : mening tyck: vara ringa. "Vårt arbete" bli: en gudstjänst; om det utföres samvetsgrant under. Guds all: seende ögon. is Gud har givit öss” våra anc liga och :kroppsliga nådegå:? vor, åt somliga mer; åt som: liga” " mindre, men "skillnaden är.ej så:stor,' som man vanli: gen tycker." Alla: äro vi ”män- niskor, Huvudsaken är att .' besjälas'; av:en'och'saminie avvek bend a I kärlek, tro och ödmjuihet. Den "mycket älskat mycket Vvinnit 7 När ' styckeverket. har försvunnit, Har själen "nätt forkomtienet an H Yr söorvi dunkelt. ä en. spege | I döden brytes vårt insegel, Och ansikte 'mot ansikte . Vad, intet öga,' intet öra - FYTOTSVvEN SYSETETTYYTEVETN
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.