SE X han 'ville'och gått sin väg igen? Och « milda som om han "alltid betraktat ” Måndageti 22 november :1948 ” Herr Vibelius flyttade in i >7-an»> den första oktober, Han sade genast till alla han mötte, att 'han hade "ett bud att framföra till någon, ett utom: ordentligt viktigt bud till någon där i huset; i kvarteret, i i trakten. Det:verkade obestämt och -tvivel- aktigt," men mycket” intressant, <och husets" folk grubblade” på vad han|- kunde: mena,” "Vad var det för ett bud, han hade att ; framföra, eftersom hän blivit tvungen att flytta dit Person- ligen? Kunde han 'inte ringt; eller > skrivit, eller kommit och sagt vad emedan han var sin fars son. En dag när han gjorde något fuffens: nere på gården gick hon rasande ut, grep honom i armen och ruskade honom eftertryckligt? / : a : i — Skäms du inte, din: slyngel, skrek hon, skäms. du inte? , & ”Eldröd i: ansiktet av vrede och | sinnesrörelse släpade "hon pojken |. med: sig mot” förstugan för att där- inne lära honom vem han? var född av. Men just i ingången "mötte hon Vibelius, vilken stod och såg på Hen- ne, Hon ,stannade, först för att hon inte kunde "komma; förbi; sedan. för att. hon. .skyggade den id . milda, varför. framförde han inte sitt bud]! så man fick' veta vad "det handlade om? :. Det. var "alldeles" omöjligt att låta bli att fuhdera på alltsammans. Fast man tydligt sett att han flyttat mi isin ”enrumålägenhet fyra trappor upp med ett helt läss” gamla under- Fasthällande den: skrikande ungen blev hon stående nästan 'en hel mi- nut och bara såg, såg sturht på man- | nå inting,” som nen, som kände hon på sig att ban É r liga möbler, tycktes det som om han |. :; inte; riktigt: hörde" till. huset' Han” "'verkade som en tillfällig besökare i il .", hyreskasernéns' brutala > ; verklighet Han gick inte "port på 'något arbete 2 <'om dagarna. "Hans händer voro "så: fina som om de! aldrig varit i bérö- ring med något. grovt, ögonen så c endast, vackra ting och goda "skor, hans töst var så saktmodig "vek, att det gjorde människorna be- störta, Han gick 'omkring mycket” i .; huset och kvarteret," besök affä- rerna utan att handla någöt och ut tade till och med in i hemmen, utan, att ha något där att göra, och” utan att någon kom sig för med att & -splsa. honom. Han tycktes, betrak " hela trakten som "ett" främmande : land, vilket Kan kommit föratt stu- dera, eller i vilket här sökte I Någon, "Människorna i sågo förväntansfullt i in 1 hans ansikte,' som kunde vara ett - » barns, fast' det 'redan hade Xynkor.: "De frågade oroligt: Vor fans : on .—'Är det säkert att herr vibel u "här &t bud till nå'n? pfa so Javisst; sade han och log. just, . - jag har ett bud, ett ; utomordentligt viktigt bud..." :—= Men : ska! inte” her Vibelfås' framföra "det snart då, kan det inte” bli för sent annars? : >> ..+ i; -:,- Åh, nå förstår, sade han, I jag: är ju egentligen en främling här; jag måste se mig om först .. ; "Men när dagar och veckor gingo, : utan att något hände, fick "tvivlet "mot'.honorå en. bestämdare form. Plötsligt öjde han: sig en aning — Kanske han i alla fall var lite svri- framåt och frågade: -"v- n dem? Det finns ju så. mångfaldiga — Varför: slår ni barnet?” Hur kan sätt, varpå mänsklig galenskap kan ni slå ett barn? 7 ta sig uttryck. Man började betrakta - Fru Holmgren" blev så rraskad : honom med nedlåtenhet, som om han. av denna märkvärdiga : fråga, "att hon : vore ett stort' barn; och en' smula” själv plötsligt blev” förvånad c över att 'skyggt, emedan han j i ju ändå var olik hor kunnat tukta sin olydiga unge. | alla andra, Och då + man besökte be- Hon släppte pojken och Svarade ge kanta, berättade man med en viss ”nerat rodnander "ti , stolthet, att sdärhemma i vårt hus".+'— Han var elak, jag | försäkrar Er, har vi en karl, som är lite grann "herr Vibelius, att han verkligen v var | konstigs, NR soc elakt I . : Fru Holmgren på nedré botten ”- > Mannen "betraktade Benne' ännu ” hörde till dem som mest aggressivt 'en' stund, men nickade till sist som förfäktade åsikten att herr Vibelius : om han blivit tillfreds. med .pågot, var vriden: Hon levde i "mycket ' och sade: es sorgliga förhållanden tillsammans! — Ni- kommer - att. bli mycket med sin man, som söp och lade för lycklig; fru Holmgren. i: vana att slå henne då och då, 'och en| Så gick han uppför trapporna, Hon femårig son, vilken hörde till husets såg efter honom. Det kom ett för- . oregerligaste barn. Men hernés av! , bryllat; nästan” skrämt uttryck i i hen- sky för allt som kunde kallas junk " nes ansikte." och beskedlighet var så stor, att hon |" Ett par grannkvinnor, st som stått I ofta till och med skröt över ztt man. ; porten, skyndade fram till henne. nen brukade ge henne stryk, Kanskel > Vad talade ni om,'frågade de det var därför, som hon så bestämt ivrigt, vad sa" hän för gott idag, den ansåg att herr Vibelius, med de mil- I där herrn, som har ett bud fill nå' - da ögonen och den veka röse: jen, var Fru Holmgren, söm skämdes ö över tokig. . den roll av beskedlig toka, hon spe- NN Hon Pryglade gärna sin ! pojke lat, hade ett skarpt svar' "på tungan; EA : | ar a enn sea Re elle Nn es 'men i samma sekund,-hon skulle slunga ut:det, såg hon åter mannens milda blick fäst på sig. Och s så svara- de hön: rd ;— Ab; vi talåde' inte om något han, sa” mig, "bara särskilt precis, ba ra rör mig förstår "Men kvinnorna, som sett hennes förbryllade” min och upprörda blick, undrade, ” undrade, De kunde inte glömma ' det "där mystiska inter- mezzZot i i förstugan. De talade "mycket om det. Var det” ändå, när allt kom "omkring mnöjligt att mannen haft ett bud till någon, och denne någon, var fru Holmgren?, Frågan dök upp då och då" med 7 oresonlig ; envishet. Ovissheten”4 grep även fru Holmgren själv. Under trycket. av all. der : es började" hon änka "allt" mer och mer. Kanske hade herr | Vibelius i alla fall sagt henne något av betydelse!" Hon "gick i igenom Hän-. delsen på nytt; ; hon erinrade'& sig Hans milda” blick, Ban veka röst, "hans ord: Ni lycklig; fru Holmgren», Hon . upp- repade 'orden : med! eftertanke ock |grubblande” åndakt,' och" kände för | varje gång att hon tyckte allt ”bättre] om dem; Det. låg alla fall någonting i det där, sade hon. sig til "slut, allra "| helst när: hon märkte” avunden . i grannkvinnornas blickar. Vem visste förresten, kanske han inte:sagt hen- ne allt, kanske han hade någon dold mening och 3 ännu bara förberett hen- ne på något; som "skulle komma... ? "En dag tog' hon mod till”. sig :och passade honom, när han gick genom porten.” "a — God dag, "herr Vibelius; sade kön och neg riktigt vackert, hör står det” till?" Hån dög vänligt” joch svarade: ; — Jo tack b bra. Hur: mår fru Hola. gren själv? . ”— Jo tack bra också. Och jeg ville bara fråga herr Vibelius, vad herr Vibelius menade 'ined att jag skulle bli mycket lyeklie? fan nickade "kommer att bli mycket] i dillande, sc som om frågan i hög 'grad gladde honom, och svarade: / - > — Jo det vet ni ju — att den, "som :Jinte slår, kominer icke själv" att bli slageri. Hon rödnade. — Men Tycklig, lycklig påstod ni? i; Det , kommet, försäkrade "han herr Vibelius, glatt,' det" kommer, var bara lugn! +iDå förstod hon att han hade något mera att säga, "och hon blev lycklig. Efter den dagen förändrades hon till hela' sitt" sätt. Allt det bittra” och aggressiva, som de gångna årens fat-|.. tigdoin och" olycka präglat ' hennes väsen, med, försvann. Hon slog inte sin "Pojke längré och” grälade 'aldrig med :grannkvinnorna, såg bara på dem som en människa, vilken är'rik |-' och stark nog "att kunnå förlåta och ha överseende: Hehnes tal blev lugnt och : sansat, blicken" fast, förvissad, förebrående blick, gick omkring i lägenheten som rörde hon sig mellan idel bräckliga dyrgripar. Pojken å svor i inte, gjorde i inga bustag, tycktes vära "en alldeles” ny pojke. Alltsammans . liksom tvingade” horiom” själv” att hålla igen och" tiga, vilket pinäde "honom, ytterligare.” Det var nästan : . outhärdligt.” så Urea fena "Han satt, där "vid. matbordet om "kvällarna' och glodde på henne och grubblade för sig själv. Vad menade oc hon egentligen? Var det här ett nytt " sätt att anmärka" på honom för att : han inte kunde ge ungen nya skor, för att han hade 'Tålig inkomst, för att han ite könrnat” "uppfylla "allt, som han i sin dårskap lovat när de gifte I sig, "eller vad var” det frågan]. om? Kanske hon, genom att gå och 'se 'ut så där, ville inge honom sam- vetskval för något? Han” "grubblade naturligtvis förgäves. Och eftersom Han alltför väl Visste med sig att han för sin del inte gett henne orsak" "att se så lycklig och belåten ut, verkade det som en förebråelse att hön ändå gjorde det: Vreden” kokade" allt he- tare inom honom, - Uk ' En kväll, då hon besvarade ett av hans retliga utbrott endast med ett: milt leende, for han "upp med ett rytande av ilska och högg. henne brutalt i i armen, : du, åa står ga och” flinar åt? Men 'hon skyggade|. inte som förut, fick inte heller något anfall av hysterisk ilska; hor bara hennes hållning fick något äv ro och "vila över "sig, till "och "med det” rent yttre; kläder; kamning, syntes: mera | städat; som om hon plötsligt, fått råd att sköta sig.; För grannarna verkade hon till sist som : en människa,” vilken med .stor värdighet Bereder sig till att ta emot bågon länge väntad. De undra- 'de”ännu'mera, de talade, de frågade. Varför såg fru Holrhigren såg högtid- lig ut? Kanske det snart skulle hän- da något storslaget, kanske hon fått bud: om. att it hon hade, arv, att vän- ta...?. a 4 Den : som” -allva starkast "berördes av metamorfosen var "naturligtvis Bennés' man. -Då han kom Henr från arbetet om kvällarna. mottogs han. av en kvitina,'som han hade "allt svå- rare 'att känna igen. Han. var oftast förbittrad” över motgångar, bekyrn- rad över "utgifter; rasande 'på ”kain- Trater 'eller chefer, varför han, vant sig vid att tala högt och "ilsket och få högröstade och ilskna svar, som gåvo honom anledning till handgrip- ligheter. ”Mén £3: rubbadés 'med 'en gång'alla vanor! Hustrun falade låg- mält,” ” betraktade” honom” "med. "milt ibland” Tiksom väntande fjärrsynt; | såg I på honom Hed uppriktiga och frågande ögon, liksom förvånad över häns utbrott. Då hejdade han sitt slag och satte sig igen utan att ha fått! någon ' utlösning" för. sitt inre. Hans blickar voro förbryllade: och dolska. Vad hans hustru än gick och myste så belåtet åt, inte var det nå- got, som han kunde få tack för! "Och så en kväll i när han kom hem från arbetet, stod en grupp fräntim- mer i förstugan och pratade. De käl.. sade på honom.” En av . dem sade plötsligt: EP i. t . — När skall fru Holmgren få sitt arv, nu då? Han stannade. | — Arv, sade han, arv? Ven har fått någe arv? i 2 Er fru förståss, inföll en annan kvinna. gällt, det 'vet vi nog, må ni tro! Han lutade sig mot väggen som om han kände sig svag. i 2 Vem" påstår att hon ska”! få ärva; frågade han lågt och spände ögonen i kvinnorna, vem påstår. det, om jag törs fråga? .— Men det vet väl alla männi- skor," "utbrast den första kvinnan, varenda en vet att Vibelius sagt henne det) vi ha själva sett att han t neka! | : Under. en halv minut: "stod. + n stilla och stirrade med kisande t ögon ' mot taket. Kvinnorna börjad 3 oc å se dit. n av dem frågade: -— > Vad: är det” ni ser i taket efter, Holmgren? Då brast hah i skratt, ett. skratt, "som lät som' en: sinnesrub-- | bads, snurrade runt och gick häftigt st in till sig. Men några ögonblick '$e nare slogs dörren upp igen: "Fru, Holmgren kom;” blek av skrämsel, utrusaride och störtade uppför traps porna, Sedan" kom mannen med en sö påk i häven. Hans” "under. Jång CN begravda” ursinne hade flammat upp”. med sådan kraft att han inte kunde ” bära det; han vacklade, liksom blind. .7 över förstugan, och steg sakta m : darrande: ben efter hustrun. > -Haly vägs i första trappan, stanniäde han och skr k Jäppåt innan j han? fort” it satte: : vt Nu "ska jag: "ge dig för. ärva, jag, nu ska jag ge dig för ärva .. Ropet steg hotfullt uppåt, studsade" imot väggar och” tak, uppfyllde höla' huset med 'sitt mullrånde" eko. Män- niskorna' kommo utur "lägenheterna. : De möttes I försfugorna, en a drande'och nyfikna, andra förskräm da; bleka, skälvande. De frågade vad i det var frågan om? Plötsligt skrek en: - kvinna nere i nedre förstugan: 7 i Han dödar, henne! Holmgren at tänker slå ihjäl” sin hustru!” Etol . "skakande scén, som utspelades” där | bröstet, och sade: ” sagt det, så det kan ni nog inte 'för- 2 a NE "Även det ropet. steg upp genom” hiset. Det jagade kalla rysningar av. skräck (genom. lyssnarna.” De stodo i "stilla, liksom förlamade. av. ångest... a hördes ru” Holingren ge upp, ett uppe, när folket hann” dit, Intryckt - "kade av för och höll Påken. lyft > in som för att: slå till. Den senare stöd stilla intill 'sin öppna dörr. Han var, : . mycket blek och rött blod drpbpäde, - ur hans näsa ner på golvet, men hans : : rade "glansen hos en oändligt: god . människa öch kring munnen spelade ett leende, 'som var ett barns i mera än” en mans, Just när de första männen "kommo upp,” förde han' händerna, «cs dessa vita, "oskyldiga händer,” till v— Ja, jag har fört ett bud Ht er hustru, jag har sagt henne att den, "som inte själv slår, ska” inte heller bli slagen! ;'; Då slungade Holmgren -sin påk med sådan kraft i , golvstenarna; att. ”dén' brast" mitt inc och "ropa « tvivlat: Hu Sedan vånde han n sig omoch uu sade ned för trapporna. Det dröjde ” åtskilliga timmar innan huset blev . riktigt "lugnt igen, innan: upphets- ningen hunnit lägga sig, Folk gick ut: och: in hos fru Holmgren 'öch väntade att henries man skulle visa sig. Men han kom inte hem den I ten. Ingen visste vart han tagit, gen, och många trodde, söm. ide” . kande meddelade varandra, att hän , gått ut för att göra av med sig i sin - : änder. Kvällen "därpå återkom I förbi "alla, "trumpen och inåt änd, utan att se folk i ögonen, sedan pö r- jade han hälsa igen, och därpå kunde det”hända att han talade "med gran- narna som förr, fast i helt annan ton, , sansat, klokt, lågmält. Det hände al- drig "mera att det var. bråk eller slagsmål i idet Holmgrenska hemmet. . Den första januari flyttade herr Vibelius till ett annat hus, Det var: en av hans besynherligheter, upp- täckte folk nu, att han flyttade myc- ket ofta ur hus i hus, och överallt tycktes söka någon, som han. hade eft bud att framföra” till. a ”€
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.