vf RON mt ON Övn -— / I | L | v yrveyrvrtY 4 Markaryd Markaryds Bio "Tisdag och onsdag kl. 8 em. " HÄMNARNA SLÅR TILL med Victor Mature och Coleen Gray. Barnförbi. Julhelgen- 1948” har för” Markaryds det för] flutit lugnt och stilla. Stor brådska rådde de två sista da- garna i alla affärerna och på post, telefon och järnväg har man ju som vanligt. haft det hett värre. Allt har emellertid klarat upp sig på bästa sätt. ">, Julottan var mycket välbesökt | -- och: det fanns inte sittplatser |: .- till. alla... Predikan - hölls av kyrkoherde Ingemar Lindstam. Kyrkokören förhöjde ytterliga- re stämningen genom att sjun- ga ”O Helga natt” och "pet är en ros. .utsprungen”, . -; . På annandagens kväll börjar | de de olika nöjesattraktionerna att spela upp och såväl biogra- |- fen "som Folkets Park kunde glädja sig åt många besökare. Ordningen : har hela helgen varit den bästa och polisen har |- således kunnat fira e en ugn juh Markaryds Bio . spelar på tisdag och onsdag ”Hämnarna slår till” med Vic- tor Mature och Coleen Gray i huvudrollerna, Den som vill ha äventyr och spänning får san- nerligen sitt lystmäte i denna första klassens wild west-film. . Alla kan känna: sig vara med | på noterna och om man är. ung "eller gammal blir man "uppspelt som en lärka. Filmen ä förbjudebn. Testamnetet ändras icke? Länsstyrelsen avstyrker hos regeringen av änkefru Paulina Kollbebrg i Olastorp, 'Hov, gjord hemställan om sådän ändring av hennes framlidne "makes, häradsdomaren : John . Kollerg från Hov. gjorda dona- tion, på. 20.000 kr, till förmån för. sjuka och fattiga.1 Hovs socken till att i stället bilda en fond för församlingshem i Hov. Landsfiskal : Ragnar Liljeberg i Båstad förklarar att den av- lidne var en- man som varmt ömmade för: såväl de fattiga som för det. kyrkliga. Att han haft funderingar på att ändra testamentet torde det inte rå- da tvivel om, Han var emeller- tid en så rättänkande person, ” att han mycket väl övervägde? saker. och ting innan--han: ber: stämde sig. Av detta kan man] - med . säkerhet. utgå ifrån, att! han , funnit sitt underskrivna | testamente vara det bärsta och mest kärleksfulla och icke en- bart baserat på nuet; ee Länsstyrelsen SN : | . i Kristianstads län har för år 1949 till ordf. i Båstads kö- pings arbetslöshetsnämnd -: för- - ordnat red. G. Berg och till suppl. byggmäst. CO. G. Hans- son, Till revisor har förordnats timmerhandl, " Paul ”Hammar- lund med köpman C. G. Kruse som uppl. Ni har väl Kungaporträttet "1948 i: ram med kunglig , krona? Beställ det annars "från > , Kungakommittén 1948, "Drottninggatan 38, Stockholm. Priset är 15 kr. ” och postgironumret 901948 Radofon — den nya högtalande hemtelefonen kombinerad med radio — sparar. mån» Ga steg. + Roa Era vän- ner med ena tadiopro- . gram — med Er själv som -hallåman Bogär demonstration hos, .-mér, säger. grannarna och detsam- - "stor farm måste ju också ha gan- -" ska omfattande" affärer, även om Arbete” och TA R- BROWNS FARM Carse- L riggan har en storlek på 2,500 -' acre. "Ett: svenskt hektar är unge- | för 234 acre. Av detta är 250. acre! odlad "jord, ' resten nakna kullar | och mossmarker med bete för de: 750 fåren, som. gå ute året runt. ' . En . och: annan skogsdunge. finns | också på ägorna, och en vild park) på några acres hägnar farmen, man nästan alla svenska trädsor- | ter och flera andra, Vidare är par- "ken om höstén full av 'de' härliga= | "ste björnbär, som ingen har tid att | plocka. ' Mr Brown bar alltså ved till hus-. "behov," men - eldar, dessutom med kol och torv, Det stora bonings- huset, som mera liknar ett castle än ett hus, kräver nämligen myc- ket' bränsle, då varje rum eldas jned. öppen' brasa. Skotten och en- gelsmannen tycker inte om cgn- tralvärme.” De älskar den öppna spisen, Där samlas familjen” fram-] för brasan i. något rum om kväl- arna och har en skön stund. Man "skämtar och röker, spelar kort el- [Zz något annat” sällskapsspel och! ivg, Boningshuset hos Mr Brown in- pehåller en massa rum samt bad- "Ce riggen, typiskt c corp de 06 gis 'på : tand och England, skyddar. för vindarna. Där hittar -- pengar | sktotarnas tyggndl stängsel. på andra blatser a Skot- land står ofta täta hagtornshäckar utefter vägarna och mellan fälten, « Växtföljden - på : Carseriggan och i Wigtownshire är i allmänhet sju- bär havre” ett par år och potatis, rotfrukter eller , » fodermärgkål ett år. Jorden är sädesslag, / Ladugårds- "och" mjölkhygtenen fann jag stå högt på de gårdar jag jan det: var. litet konstigt, när vi på-Ci i "efter ö skulle .spola båspallar,: gångar och gödselrännor med mängder av vat- ten samt skura med 'långskaftade borstar, ; men -reht och fint: blev det. > Ladugårdarna ', är. mestadels helt byggda av 'kraftig betong med en 'sorts små plattor liknande eter< nit till tak, Äldre är av sten och skar Korna' står två och två till- sammans i kraftiga bås, där säm- jan vanligtvis är god. Mjölkpriset var så högt (40—50 öre litern) att det. lönade sig att sköta djur och Var. mnjölkhygtenen- alorstädes god, var det, däremot stor skillnad på den il rum och toal i båda våningar- ha. Konst och dyrbara mattor vitt- nar om att det är en farmare som tår 'sig gott, Ståtliga diplom på äggarna visar att mr Brown är en god jordbrukare, : Hans specialitet är ; djuruppfödning." Så kan han hösta in vackra slantar ibland på rasdjur, ' både nötkreatur 'och, får, . oo Mr Browniis a very good far-' ma säger tjänstefolket, Och i detta lägger de inte blott betydelsen av ..en skicklig jordbrukare, utan ock- så: hans redbarhet som människa och arbetsgivare. Samarbetet mel- lan ' husbonde” "och tjänstefolk är enastående; själv är han först up- pe och sist. i säng på farmen och med ute och dirigerar arbetet,' när ” han inte är ute.i affärer, ty en så de skotska farmarna inte tynges av samma , blankettraseri . som deras -Isvenska, yrkesbröder,. . dl Mr. Brown köpte .den här far- "men. för tre åf sedan, då den var mindre god hävd, och köpeskil- lingen var tolvtusen pund (174000 ikr). Sedan dess har han ippfört 5 en : del nya byggnader satt satt "Korden i kultur och vill nu vid en jev. affär ha 18,000 pund, eller en ftredjedel mera för den, . Förutom de 750 fåren föder far- Imen nu .35 stora mjökkor (ayr- shire), sex hästar och ett tjugotal Galloway (biffkor), som går ute låret runt. Hornlösa, svartkrullhå- "riga som negrer, påminner de an- mars om .en buffelhjord, där. de de ii skotska ” farmarna. 7 + Hos mr Brown ömsade' varje arbetare klä- derefter arbetets slut kl' sex em.; använde"; tvål, - vatten "och badkar > IMen hur jag räknar på denna sänd= äv Sveriges "folkmängd : | sand., Man beslöt. att anordna en” årig. Åkern ligger fyra år i vall, |: besökte, Nog tyckte jag till en bör- |] - murbruk liknande de gamla skån- F bland I: flitigt... Men. hos; ett 'bar'. svenska |? v dag a besökte, fann jag |; Det kommit risgryn där nere. från . "sö Savona ör : och detta är inte ägnat oss förvåna, Ett tusen ton har man ju fått att oc fördela 0 > ' på var. person blir blott, ett hekto det hela,.: . I räknekonsten man får ibland di. videra.' ” och hjälper det inte får man mul- tiplicera, : ning av grynen så blir jag ”fkafulle Eanska lång uti synen, ettor pass sju miljoner ' och var sitt hekto är ganska små ". pretentioner, ” Men allt det andra av denna åtråd- » da vara H skall månne 'det i så kallat svinn : > kanske fara? nt . TRUBADUREN.” sr " Hälften av varje ”Kadettskolan var på besök i en garnisonsstad — dock inte Härnö- bal: på "regementets officersmäss.'" Men det saknades' unga damer, och översten skickade en ung löjtnant . —"Jay svarade föreståndarinnan, : hälsa översten och säg, att jag skall - skicka tolv av mina bästa och, på : litligaste flickor, '” — Förlåt, slapp" det 'ur Jöjtnan. ten, "skulle det inte vara möjligt - att ta ett halvt dussin av den an dra sorten också! = Min herre, ni har Våtvingat : min dotter ert sällskap, ja, till och med kysst henne, Vad har, ni att. säga till ert försva i Det var. så mörkt, Mix fru övergav mig för att i jag spelar bridge. : — Nej, vad säger du = var kan man spela bridge, ' " ; Vad du ser "förvånad « utä i dag . Eva, Vad beror det på. : s— Jag är inte förvånad; jag har ' bara flyttat upp ögonbrynen. Föne — Jasså? Är det någon som är död? rå 3 ockholmarn. Detta folk bara glod- - : de mörkt, Å "motsats till den hjärt- "orå-. Ä ; vardagskläderna'. på ; skuld . till, sägel mrs”, Browa leende en kväll. Ab d a och de andra skottar. ”— Här har de inte annat, intres se, säger en av svenskarn: struntar dom i att byta kläder och tresse hade de,' och det var poli- tiken. Denna söndagskväll kom ett par gentlemän,' som ' stödde . rege-. ringen,.. för 'att resonera förstånd med. bonden, som tillhörde oppo- sitionen.;. Bonden hade sina :söner till hjälp 'samt den kvinnliga kon- trollassistenten, Partierna ”skratta- de : ut varandra; dessemellan höj- des rösterna,' så jag trodde” stund- +] tals antagonisterna flög i luven på | varandra. Men det var inte så far- ligt. Bonden, bjöd industriarbetar- nad På kaffe under tiden. — Fy! vad "man kan, bli. trött på deras" evinnerliga. politik, säger hu- sets sköna dotter: > Är du inte intre litik? "spörjer jag! : > "= Jo, meh del skall" vara hån måtta på det... upp varenda sönd; ä å' sen sitterX dom: och kivar: i timmar. 3; Men dom skall, ju nåt roligt Skottarna. fann jag, vara att myt- göra. sig snygga. Men ett annat in=) Jhar idel superlativer om sveriskar-. o- | för jämnt 100 år. sedan.” - och jag (De. första na var alltid stygga vid, varandra. -' förr; i världen. Sökte. överträffa varandra med historier: om var-. andras snålhet, Abberdenarna vann” till sist, och deras historier" gick ut över hela världen, Nu är det mest : amerikanarna ; som - fortsätter att tillverka; historier om "skottarna. Det är en kväll i början av ok- tober, Familjen Brown har huset fullt av släktingar och bekanta, SN Glädjen står högt i-tak, Man .spe- | rad indier hemma på semester, Han na. ' Hans , bäste vän i Indien är - svensk. Han visar en idningsnotis . em . ett. celebert: besök i Glasgow Det. var | den berömda. svenskan "Jenny Lind, som. var där och sjöng. Så ialar/ » han om Garbo,;' Kristina > Nilsson, Jussie Björling : och Sonja Henie, : fast den sista var. norska, Till sist: måste vi sSIupgn den "svenska na- :| c ton. dagar- a i okt. var vi tv svenskar på Tarsinigean. Etter. allehanda, på halvvilda betar på kull : Ibland , lock och pock "upplät vi måste vi hämta fram några av dem, vars kalvar skall säljas eller ka-' istreras.' Det är inget lätt arbete. ; Som dessa kor inte kunna stångas, | sparkar de i stälet som hästar, ket gt och fri . folk, och den världsberyktade skotska snålheten 'fann jag" bara” i ett fall, Det' var en stockholmares värdfolk i trakten av Ayr; ”Detta är äkta gamla. skottar, säger min vän, För dem annat: än Både åkerbruket och ladugårds- i ötseln här på Ci går' efter. helt andra metoder än i| Sverige. Bättre eller sämre vill jag låta" vara osagt. 'Akerbruket kan inte varieras så mycket på grund av det regniga klimatet och Iden kulliga, steniga naturen. De ändlösa stenmurarna, som avdelar] och hägnar ägorna, är det enda som | arbete, pengar och pengars. värde. Här har jag härdat ut i sex Veg- Kor, men nu åker jeg på "lördag, min lön, men då har jag räknat ut hur jag skall göra, Då skall jag gräva ned den pya' cykeln, under den där, stora halmstacken. .Sedan påminner om svenska bygder. Som Dom 'kanske "vägrar att: betala ut] våra breda näbbar. Min vän hade en förskräcklig 'röst och min läm- pade sig inte precis för sång. Men jeg höll i alla fall hastigheten. Du; gamla” du fria skall. sjungas med art och kläm. Det fick vi lära på Katr bi Jag blev färdig först. , Som var baptist, var inte van vid denna" ”speed” utan: sac- kade" objälpligt efter. < Skottarna, som inte förstod så mycket av det hela, tyckte vi sjöng bra i alla fall; Och det var Ju huvudsaken. - Kanske trodde. de, ait den skalle sjungas kand; | 2 TOP HAT de, -Jslrykningar, t Astå i Resebren > eken kväde Ias En berättelse från 1850- talet av Carl Gråneskog " Julljusen glimmade i Långa- måla kyrka och spredo ett milt sken ut över bänkrader- "]na; där församlingsborna sut to och väntade på att ottesån gen: skulle - taga sin början. Prosten :: Erland Modin.-och der unge kaplanen Johan Lö venius skulle hjälpas åt att "T förrätta juldagens gudstjän- ster, kaplanen skulle predika i ottesången och prosten un- der --högmässan.; » Den sist- nämnde hade velat ha det så. Kaplanen : var . så ”ung och han skulle få hålla den kor- " ]taste av predikningarna.: Men med -altartjänsten skulle de till ' föreståndarinnan för stadens " I håda : vrå pg Å 2 flickskola för att be 'henne att" | än prästmä nnen vhjälpas härden ute på kyrkogården. skicka '12 unga flickor till balen. :- | Al: :- Så vände han tillbaka in 10 Den . unge: er-kaplanen tänk-; | te på sig själv och på sin ot-- ”tesångspredikan. Dess inner. Thåll hade godkänts av pros- ten : sedan denne gjort några i konceptet. — Man ,.får inte stöta sig med! församlingen, hade han sagt. En god herde måste tänka på :] vad hjorden tål och vad den .. Vicke förmår smälta... ; 1 — Vad hjorden tål, Uppre- : pade' kaplanen, . Vad betyder nu" detta? Jo, att man skulle plocka. ut. den sälta: som Jar, sfunger 'och berättar historier fanns ; i : Gudsordet." Ingen bygderna, mycket av synd om sin egen snålhet. Så kan dessa ; | skulle - känna sig träffad av och skam... OT på by Toa sig i tim- sanningen.. Och : mitt ; i alltsammans mar. est livad;är" en: ingenjör, | - stod nämndemannen, Öst; nen” kände 'sig be- e en, . pösig skotte till börden, nu acklimatise- jakaplå Han I hade i nöje be och : sliskig, gudstrogen på: I påverkats av de:senare årens andliga rörelser och ville bry jta: med den gamla. slentria- Jnen.Men hittills hade han in- jite. vågat göra detta. :I dag stod han vil skiljovägen: Det ällde " att . välja. Men han kände : att ” det blev svåråre joch svårare för varje minut som gick. ' Snart skulle han "predikstolen." Skulle >] han då ha mod att låta Guds ; lande genom honom. förmedla sanningen till julottebesökar- na: eller skulle han föredra- ga den av prosten godkända predikan, som han under stor själsångest och möda skrivit ned under de gångna, dagar na? Ja; hur skulle han ' göra? Det var mycket som stod på spel för den unge Lövenius. -I För det första var han inte så säker på sig själv om han skulle kunna fullfölja en för kunnelse, som, han inte först nedskrivit på papperet.: Men kanske i :alla : fall att det skulle gå för sig. Han måste ju lita till vår Herre och han var fast ' övertygad om. att han > skulle ge honom kraft. Det var blott i de svaga stun- derna han tvivlade. Han ha- de så mycket i sitt inre som |. fordrade utlopp... Men för det andra måste han ta hä till. prosten och till. försam- lingen. Det var mycket som spelade in. Kanske var det inte rätt att sätta sig upp mot sina överordnade... Vad skul- säga, fom han drog fram deras syn garegister och - 1 naglade. dem le- församlingsborna Prosten hale' godkänt kaäp- Tlanens korta. men något 'tor- NE : dra och: snusförnuftiga fram”) ställning av ordet. Konceptet låg i handboken. Och nu stod: den unge Löverius i sakri- stian och kände sig inte blott nervös utan också på något Jsätt ängslig över att den pre” dikan han med mycken mö- da -skrivit ihop inte var som dén skulle; inte gav den rät-. ta ; tolkningen av Gudsordet. Han öppnade dörren och såg ut i mörkret, där fackelbålet på - kyrkogården” spred ett' spöklikt” sken över gravkul-; larna. oc fo. Mörkret är skräniman-; : sade ; hån för sig själv, men elden sprider sitt ljus ö-: ver allt och alla.. Ljuset blot-? Jtar alla. skavanker. Där det faller”. går 'det inte att dölja "något. Så skall också” Ordet 7; lysa för människorna. dess förkunnare få inte själ- i vägen för sannin”; Men fast vid skampålen? Inte var det rätta tiden till sådant i juletid, då det gällde, att förr kunna fridens budskap? Kar planen. måste även tänka på sin egen framtid. - Han var född. inom församlingen, i dag skulle han hålla sin för- sta.. predikan i: hemsocknens kyrka -: och .ville det sig väl skulle den inte bli den sista. Prösten' var gammal och det; var. möjligt. att han i sinom tid: skulle kunna bli hans. ef- terträdare... -. - — Den lede frestaren är/ svår, mumlade Lövenius och) hörde -hur det sprakade i eld- sakristian och lät blickarna| ila in genom dörren till tem-] pelsalen. Hans ögon fångar] de genast ett finhylt ansikte! och ett par mörka, ögon som] glimmade till under en va ker helgdagsklut. Johan Lö-1 venius kände hur det klack? till i bröstet. Helga, nämnde-; mansdotternt!.. Frestaren vis-' ste ..vad,. han gjorde i dag.; Han hade mycket. att kom-' ma med. Kaplanen visste att! flickan älskade honom, men: han var inte säker på att det: gick an att stöta sig med hen; nes far, den mäktigaste man-| jnen . i socknen näst prosten. Och likväl var det Helgas far: han ville straffa i sin predi-| kan . Han, . den orättfärdigel ockraren, som kört bort sina] grannar vid laga skiftet och | själv. tagit all den goda jor-' den i besittning där hermma: i Lövhults by — han: skulle! för en gångs skull höra san” pjälpt honom, Och nu fanns det ingen återvändo, han må" ste : predika så - som ordet gavs honom i hjärtat. ::.s. Ännu ' hade ” ingen märkt något. »Kyrkovärdarna och sexmännen skulle kanske i igi: sta stund hitta konceptet och smyga upp på predikstolen med det, men det ville han in te nu. ' Han läste julbönen i handboken, . ottesångstexten ur Jessaias femtiotre, och så började han tala om julbudr skapet, som kom till männi- skorna, om friden, den goda viljan och möjligheten till frälsning ur ”förtappelsen." .' —— Detta är budskapet till eder. i. dag, käre åhörare, kom det från den unge prä” sten, men friden: och gudsri- ket kommer inte utan männi- skans hjälp. Det är sant att : vi i. oss själva intet förmå, I men. vi måste sträva efter en daglig bot och bättring... Det går inte an att. blott besöka kyrkan ;. på söndagarna och der vardagarna: Hur haven I icke levat under gångna da gar i-denna församling och hur leven I nu? Hur har det varit med grannsämjan och hur är det inom familjerna? Frodas: inte den - onda viljan överallt.' Människorna en god vilja," heter det i textorden. Men sannerligen, rmänniskor- na önska- inte komma: in i den "-atmosfär, som" skapar och '' underhåller ' det : goda, man vill helst leva: i synden och skammen, Och här sitten I som ockra på nästans ägo- delar, 'I som hållen er. till an-=' dras kvinnor... er ut ningen... »- => - Nu kommo" minnesbilder-; na från byn, uppväxtåren, kil vet tmellän grannarna.” Löve- nius, vilket namn. han tagit från födelsebyn,-: var bond-| sön från orten, . Han kände bygden och dess-tolk. .. Han hade själv varit med om att. slåss med grannarna, att öpp! na. grindarna så att: korna kommo in i kålgårdarna, att. kasta sten genom ladugårds-' fönstren, att slå ihjäl gran- nens - katt..... Ja, sannerligen det. var mycket som kunde! hända" där. ute i ödemarks-| söndagarna, då han besökte; kyrkan,. syndfull och hjärt-| lös på vardagarna. Han be-! drog :' sin ' egen hustru medi sockenfrillan, han roffade åt sig . den bästa jorden i byn,: han tjuvfiskade och ohelga- de sabaten, han slog. sina drängar och förförde pigor- nå, om han kom åt... : "Men, det var synd om Hel ga, dottern, ty hon var så god. Och hon hade lovat Jo- han Lövenius sin kärlek — hön skulle bli hans hustru en Bång... Nu kom prosten. "Det var inte längre tid för meditatio- ner. Den unge kaplanen må- ste skrida till handling. Först var det altartjänsten. Julpsalmernas melodier ste- go upp mot valven, klara och rena. . Lövenius kände hur han stärktes i sin ande... - Men mitt under altartjän- sten kom-missmodet” plötsligt över honom igen Han fatta- de ett raskt beslut — han skulle föredraga den skrivna predikan, han hade förvarad i handboken. Det var bäst så. Han måste tänka på prosten, på sockenfolket, 'på sin egen Framtid och på — Helga. nes Äntligen slod han på pr dikstolen. Han slog ur Hand boken. Han 'bläddrade fram och tillbaka. Var fanns kon- ceptet? Johan Lövenius kän. de hur han bleknade; Han ha de ju tagit upp det medan han stod ute i sakristian, Kanske hade det fallit nr där nere, I så fall var det kanske Den - unge prosten: kunde tydligt se 'hur prosten rörde av "åhörarna" mörknade i"sil : na ansikten, Men ingen stör: de ' kyrkfriden. -- Och "han skrädde inte orden. Det han sade var sanningen, men den slog kanske för hårt: ' När predikan var slut och altartjänsten "var" över tog prosten - den unge kaplånen med sig ut i sakristian. — Inte var detta den pre- dikan du lovat hålla... Detta går alldeles galet” Prosten visade 'en mörk uppsyn ” och. hans ' blickar varslade om".;'en vrede'som kanske inte kunde kallas her. lig utan var av. tämligen jor- ' disk art. Men den var. ett fak tum. =— " Jag hade tappat mitt ” koncept, startade” dad un” Be kaplanen.: : — Jag ser det,. här ligger def, .:' svarade prosten :- och räckte Lövenius ett papper, som " han: hittat på golvet i : sakristian. Men det är ingen ursäkt, tillade han.. — Det jag redikat var Guds rena ord, svarade Löve- nius modigt. — Men ordet kan tolkas på många sätt, och det är inte tillbörligt att hålla straff fenan på julottan, Nu blir emplet tom när predika, : jag skall Prostens farhåga besannä- des inte, men: han kunde själv iakttaga att intresset . var mindre än när den unge kaplanen predikat..Lövenius' ord - hade" gått genom märg och ben. Hans Predikan skul le man länge Minnas, hans e- gen skulle gå örat och ut in genom ena ra genom. det and- "Så. gingo de första juld. garna, Tövenius vistades emma ' fädernehemmet, där allt var lugnt och stilla, Men redan på annandagen började folket i socknen kom Mentera hans: julpredikan. Kaplanen hade varit en styv > talare, han. hade - predikat utan: en : t skriven” rad; «hans ord hade gått rakt til] hjär- tat. Men. vad: skulle: nämnde- mannen säga? Och hur skul- ' le Helga taga upp häns' ord. Guds finger. Vår Herre hade Yr Fa i . a 03 TS 2 7 3 re? fn FET SYTTYVN FFTYTS ” ” I a Aa. > Fr BANA ER Ck TEPTR « (Forts.:å sid.'6 9). Måndagen 27.december 1948 sedan. leva som syndare un- : NM vyvvyvyryvyrverY . "YtyvrY ren), em en nere AN sig i'sin"bänk-och hur” "många Ja
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.