också många” söner och döttrar; "mest "ar. : Studierna kostade. stora slantar 'ochs måste 'de' ju ”vara med” på fester "och" ”bjudningar både 'nu:och då. "Nyss" >'där måste alla vara med”. Det tärvade”? gå från alltsammans och, bli tiggare. : fäntan' på” inteckningatnä de måste såga upp papperen och ford: Ta exekutiva åtgärder.” kronor skulle" jag" klara av det Värstd, ; > met "bankerna vill inte låna . Pengar,” | Jay sam," knäppt. u unnat . mig: och barnen HPP, till stora trappan. | mälde betjänten, | "ta emöt den ovälkomhe gästen Röse | mycket” trägen gäst a Ry "ningnöd skrivit till krosshanidlate. Ro- " miljonär, och beft' honém om ett. lån. sig till”ock med efter. häns. nycky att Det stod illa till med finanserna på. egendomen Ryneberga; : Godsägaren Herman Tallenius' var en sorglös och | | godmodig | herre, men han hade. dålig ilick för: ekonomiska ting, och för Vars "je är hade det blivit allt svårare att få debet och kredit att Za iho döttrar; som krävde” sin ståridmässiga uppföstran,' 'och det drog mycket peng Man hade. nög försökt att: göra” inskränkningar i iett och annat, men” de”: unga hade föga förståelse för sådånt; hade firats ett. bröllop; trakten; och” nya klänningar till flickorna? ie Jag kunde aldrig tänka mig” "att det. skulle" behöva gå. så ER "sad godsherren. till sin maka, ” or Ja, jag kån heller i inte fatta et, svarade fru Tallenius.” Vi få tydlig Le Bara j jag inom någon vecka” de ja iliop, 100,000 kronor så" skulle. det : nog 'ordnå” gig; Banken hat inte” "Fått sista ti klara” att den” öch' borgensmånnen I REKEEER det nödvändigaste; + Jag klandrar inte heller, svara”, SS de 'godsherreri med en suck.” Men 'vad hör jag? . Där kommer. en bil, som m styr > Vem kan det vara? "= Grosshandlare Rosenstri hoppades Satt hän inte skulle komma, |"; . sedan han fått det där brevet, suckä- de fru Tallénius ock: gjorde sig i ord- ning ätt dock värdigt" 'och sr ectide skrumpen gammal m man, gut och" hop torkad. Godsägare Tällehius visste att denne för” många åt! sedan vårit, En n sbergå; det var på den, tiden då. godset. gdes äv hans farfars bror, För en månad: se dan. hade "Tallenius -+ i sin:svåra pen: senström, vilken. gällde” för, att "vård Detta brev hade” den gamle ämnat obe: svarat, men en tid senare hade. han sänt ett "kort" med förfrågan; om hän finge komma till "Ryneberga” på ett pår dagar,” -Det skulle roa honom; skrev . han, alt :få besöka det gamla” "stället k änt.u en BÅNg, » so innan, det gick ör! släktens, "händet; 'skrev. han” försmäd: ligt. / "Godsägare -Talleriius ”öch hans maka” kunde ' trots detta” givetvil ynie vägra Satt ta émot honom, - De, rättade ett visst rum på godset måtte upplåtas |! åt honom, ”«Det våtte åt söder och hän kunde' 1; inte Jeva, åttan sol”, hette de brevet; 2 > På detta "bade fru Tallenius svarat att grosshandläre” Rosenström 4; gärna.) skulle få det önskade rummet, mån ttet hade ' fått "förfalla och kunde sålunda” inte bjuda på den lyx och bekvårnlig het, som han var van vid. I std be kymmersamma ställning kunde dei inte tänka På att låta göra några extra re Parationer av gästrum I den äldre de- len av byggnaden, ” > Fru Tallenius hade hoppats att deta brev "skulle förmå den gamle manren att inställa sitt besök!” Nu var han efnellertid här, hostanide nch slärrande och allt annat än behaglig,” Ian håde med sig en betjänt, som försäkrade att han kände till alla sin herres önsk. ningar och att han skulle ta vård om honom, "Och så gingo Rosenström och hans betjänt till rummet i vänstra fv] geln — det s.k, , "fröken Nanrs I run”, Tett aanit rum i samra 1: vget var ungdomen samlad, liksom för "Idrarna Med 100;000]:7 bad? tf sömi. närmat sig "sällskapet. + tillsammans. > försvinna” på annat sät ta så hårt, att hon förlorade förstån? ee det och snärt: dog hon i detta: rum, kade varahdras händer; 7 i om SN döda) famne; > vide yhgré "systrarna; Pappa | "jag väl" "tillåtelse? att anlägga frisyr, och bli. en: vacker nog är gamla fröken. ake verkligå ävbitd, . det säger alla, och hon var en strålan- de skönhet, CE POch hob” öv tokig, = Tyst; Rickard, hön'.var'en.ver lig. skönhet, 'som, man ju också kan &e av porttättet i i salongen, «' Och j Jag är fullkomligt Ik henne”, 077 > ML Men vatför blev Hön sinnesrub- rågade Martas fästman Robert, CC Det är én sorglig: "historia,”« Vv rade” Marta' med sina ögon "fästade på |. sin älskade.” Jag, vill" knäppt. tänka" på |, Å gifta” sig med 'den |. mån; hör älskade; 'och båda måste” flyj” Men hennes" bror, som sh hatade systern fästman; fick. Veta: om det och det: Hsägs,” "att han? antingen dö- dadé hennes trolovade ' eller” lät hönoki Nora tog dets |: Hon var: bara: 20 år, stackars flicka, just min ålder 2 ÄRE Sa baN Marias liv och vid det tragiska slutet "på. Noras historia tryckte de båda äts Mår år fortsatt Nora berättelsen Så Men” "det: värsta av” valt var att Ön: på dödsbädden förbannade sin bror och alla hans efterkommande, Det hat också gått illa för "dem alla, En föll av "hästen under' en ritt och döda- des, en ånnan blev krympling, en för- de ålla sina pengar och blev utfat- lig: 08 v. : Och nu är det ju snart! slut med oss också. > Säkert är att in- nan" fröken” Nofas' förbannelse" hävd kommer inte lyckan till någon a av familjen." DOS dosa "Nora hade talat dramatiskt, och när how slutat, rådde i "den lilla gruppen några minulérs fystnad, som bröts av äldste brodern Jerker, som nyss kug- gats i i sin examen, ' NE HJarvi ha en fördömd otur, gam- la fröken Nöra må ha” inverkat eller inte. Jagt tror att jag reser till :Ameri-! ka för att söka slå mig fram..: Tror, dv att fröken Noras förbannelse skall! följa mig ända dit, va? :: mee — Skämta inte med saken! Det är: riktig" sanning allts: sammans, side No- a allvarligt. Tant Britta brukade all- tid säga, när hon såg mig, att jag mås- te 'vara der scv kav häva förbennel- Fal också resonerande om, fami jens be sön, för le är og Red sf fröken säget ”att han inte kan betala lärigre” för 9 : ålldeles sov | fi du komniér att bli, 'om' du får! hållas: Xx obert Hade” nu smigit sin art. i. kring ÅR gle Det är sant. .: Vet ni inte att frö > I ken Nora spökar? Många personer ha sett henne och" alla möjliga. besynner: Jag: skulle inte, vilja sova: här kulle du?.; Jag'undrar:just om den' där gamla girigbuken kommer att a 'se Pe spöket." Det voré väl skojigt, c om att det bara var-ett Par rädda tjänst- flickor o och Jtogvaktaren, som påstod förlusten, "känslan". av: dené grymma + | oförrätt: han lidit lika livlig: som”om alltsämmans hänt i igår: -- Han hade nu blott'att fullfölja den förbannelse; som ; Nora” "testamenterat åt. den Tallenius ska släkten, ' Och det var han” beslu- ten att göra, Han hade, köpt alla in- teckningarna i i: egendomen” och stod i | begrepp att låta familjen . Tallenius lärdna allt, ”röbb' och stubb, för att ses dan jämna med marken” det "hus," som varit släktens hem i;sekler,. tert leende: krusade”: hans! läppar: Härinden ät ljuv, Den verkligt skyl- : digé" håde” Korimit” utorn' räckhåll och s m; 1. | själv hade han blivit' "garnmäl; 'men''de "| de Marta'i allvarlig” tons Du vet ju nu levande voro dock av samma släkt. De skulle få lida för den oförrätt, om, -han och, Nora: lidit. Han håde va sig'ha sett” något ett par gånger. DS > Det blev nu uppbrott och var och en gick till sitt. : ” "Mårta, sadé Nora tills syster, säg mig: innan du går: är den där gamle Rosenström. "mycket ” rik?" : Skulle 100,000 kronor vara smycket för hör nom? : rd Marmiba säger: att han är "tiljo t och Dappa: bad! -Koriom om ett lån, ir emedan han var en gammal bekant till faröiljen, men han har inte beviljat det! Nu måste jag' gå in till mamnaa, och du skall 4 gå och lägga dig, Nora: s-Men i- stället. för att uppsöka 'sj sin sovplats" satt Nora' kvar, 'och'en' ljus idé kom hennes ögon: att” glänsa 'och ett. halvskrämt leende att leka på hen nes läppar. . PE "Gamle Rosenström satt? i.-en hög länsstol i sin kammare, "vaken, ” men drömmande. : ”Tänk; 50 år tillbaka-i i ti den!." Han var då en” ung ”frian, en Tlälskare' och trolovad, och Nora, den sköna Nora;'-skulle bli håns brud, Hän väntade i skogen utanför: parken! på hennes möte; "lyssnade till varje ljud och spratt” till vid minsta prassel.-Och så blev han överfallen av två karlar, slogs sanslös 'och vaknade till-medve- tande ombord på ett fartyg, son; "fötde honom bort till främmande land. 'Än- nu minns han den ångest han kände, då han sent omsider fick kännedom on. vad 'som hänt efter överfallet, Nö: ra hade släpats. till mötesplatsen och Itvingats att betrakta sin älskädes sken- bart livlösa Kropp. Hon blev sinnes- i sjuk och dog. Det var i denna säng, som hon utandats sin sista suck, yran- dö'om sin: fästman och förbannande der. inan och hans släkt, som hum än- såg vara snördaren. + Rs ÅA lyckats" förtjäna. s så "mycket - Pengar i 24 fjärran > lätider, men utan imäka och >| barn, släktingar och vänner 'var livet en öken”för honom: :Vänner kunna i in- te köpas”, för” ”guld.'; Nu slög | klockan 12 I huset” utanför, och" då' och "då knakade en gren i det storå trädet främför” fönst: i Den gainle hade för länge sedan sänt i väg sin betjänt: >Trött efter're- san; 'hade "han inte visat” sig Vid”mid- | dagen men satt dock uppe; ;'drömrman- nor EA Han-hade fallit i en |;"> I de om sin Nora. « orolig slummer. : Plötsligt” köri något honom att spritta till; Han hade" én känsla av att'icke vara ersam-i- rum- met Ett prasslande ud hördes och én :Ji en lång, mörk kappa I insvept kvinno skepiiad skred fram mot sängen, . Så vände "den' sig åt honom och han såg Noras älskliga drag med de milda ögo- nen "fästade på honom fulla av före- bråelse; sorg: och kärlek. : "Den gamle kände” yrsel.” : ”— Nora! "Min älskling! Min för- lorade kärlekt' stönade han? reste sig och bredde ut ärmarna mot henne; Den ståckars flickan föll plötsligt ur sin spökroll, gripen åv rörelse och för- virring vid hans häftiga känsloutbrott. 7 Obh, kära farbror, jag är så led- sen!”titröpade hon där.hon stod som fastväxen vid golvet. "Jag hade i ingen aning 'om att det var ni. "Då häde ; jig inte gjort det. Var inte rädd, - Jag tänkte bara = jag visste inte att ni vat hennes trolovade, = fv ct Gubben” Rosenström fön tillbaka i sin stol, darrande och utmattad. Svett- droppar: pärlade på hans panna och | ” läpparna skälvde; en Vem ä är uu? Vad betyder detta? jo > än Oc dock vär märtan' över[. Ett. bit-. > [ker Nå ] böll sina skumma ö ögon: fästade” på den för honom så välbekanta och kära: ger stalten; ei x ad Jag är bara Nora: — Nora. sig och-lät: kappan. falla, jag ville bära att'ni:skulle trå mig? 'vära fröken: No: rås vålnad och" säga tiller att göra:nå- got för oss: Ack; jag ber 'om förlåtel- se. Det var dumt av Mig. het Vv : Jay det var dumt; upprepade: ban i lugnare ton; . Men låt mig se på er li- tet,.-Tag bort det därt Ni är ju Nora, ni också.” 2 Flickatr "uppfyllde hats önskan, Hon hade tagit på sig en-gårnmal klänning. |a som: tillhört : fröken Nora, "En: mild glans syntes 7 i: den" gamle mannens Kil Ja; när lik henne, men inte så och hon blev! vackrare” för varje dag: sp Men-ni känner inte hennes öde; lita Nora, Era Mprrer = Ack; jo. "Det var förskräckligt: Var, det verkligen er, som hon gick att söm” hon älskade. så SL Flickaris |. "Allt var yet ee lotten klagande vind suckade h, in för: smig:? I under alla. dest sa' år. Vad? Ni” i gråter; Nilla; Nora klang och: han smålog: "är. förfärligt "ledsen, stam: made N ora. Det vår illa” gjort äv "mig; det" måste. hå .smärtat” er att: se: :mig likna = Henn är vält inte allt för ond på mig. Var snäll och tala int om det för någon; « och 0 Ja, mycket gärna, ”ni Fänite nänner "något om: mig, Ingen ' vet. nå- | got, och det är onödigt att det kommmer |g ut: Är det överenskommet? 7 > Hon niekade och ville avlägsna” g. pe: Nora,/ ropade han häftigt: och. kallade" henne tillbaka, "Vad: Ivar der ni skulle säga att Jag "bördé göra: när ni "fick ert:infall att. uppträda. som spöke? Var inte rädd; barn, ' Sitt ner och tala om det föt, mig Får "Han kunde inte: ta "henne gå had måste behålla inföt si 8 den lévände & av? bilden ä ännu några ögonblick. Nora lydde nervöst. =— Jag vet inte hur jag skutta kunria säga det; började hon, > Gamla: tam 2 Hem. denias; svarade hon, i det hon närmade ögon, då dent unga: flickan rodnande av - I blygsel;? "deltagande och : nyfiken! t. : blickade i ini hans ö ögon. vacker, mumlade han, i inte fullt så vac "Hon! var ungefär vid er”ålder, skulle: j jag tro; fortfor han långsamt, når jag såg henné för: första ' gången, | röst skälvde, och han betraktade hen: NN "gon I kunde tar bort” den förbannelse - | ståckars ” fröken Noras" förbänaclse, har. alla" inteckningarna, z "Jag 'vet inte > vad det "betyder, > men: det låter : illa. Om vi inte. om: någon; vecka kan an- skaffa" 100j000 kronor för. att betala honom; bli "vi: vräkta: från: vårt -kära änk,'så: förfärligt I-' Och. som jag måste göra något ' för-att: :börttaga > förbarinelsen; nkte.j jag att: jag skulle 2 Ja, säg mig ”alltl. - Jags tänkte" säga? | bännelsen frå rån dem. "Det: låter | galet, jag vet:det. .; Och jag tänkte: :jag Höppades« att ni verkligen: :skullean- :somvett verkligt. spöke och att ni skul- le: göra något förr att: hjälpa: stackars Alla. såalt; ni varsförfärligt jag. kunde inte låta pli: "Jag Hade klätt ut mig till: spöke-en. gång. Rickard villeatt jag: skulle. å skogvaltareng. och" vi har: en: .hemli rätta, stämniade” hon.” Häde"jag vetat Cl vem, ni; var, skulle jag naturligtvis i ins Jte-ha” gjorts det; då. ni måste. hata. 088 ni a vält inte om "det här: för någon? ' Hon-föll. på knä fråmför den gamle | mannen och" såg bedjande” upp hans möta den där kvällen? = Var det er? Han blev vek äs om hjärtat; när hön var gå: dik: hans £ ter; "Det tycktes Ison” om” ej gamle delse med Tallenigs' ska släkten ich vän "tie glåd ö över att kunnå betala ce ergar inal: facksamhetssloid.: så trodde” ät | i i Men” Nora och den. gamle Rosens På s sin dödsbädd förbannade Hort. . släkten" Tallenius "och ällt'-sedaw dess : har olyckan följt oss. Och nivär stacé > kars pappa 'ruinerad. (En, viss person" : se. deti söm "en uppenbarelse: mv "eller. . On 'j jag skäms.över:det .. nu; Detvar, dumt: och barrisligt. Mer > Men: nu harj jag iriget mer alt be- . e hårda dragen kring hans ' juknade, och: en: mild glimt. b det" bekant i ino a familjén att. ir 7 Strönv v Edelimodigt. erbjudit,” sin. hjälp 2 eh gång i tideå ståt. 4 vänskapsförbin- 2 strönr bevårade » stängt sin hemli (SN Britta brukade AN säga, att om nåns ; eh
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.