Ye vYvvvIwIPeryFYrVT NR nen YyvYFVYTPIYYF TY TA 4 Yryyr v Ne so Rn VR RIS ar Ret SR dre de oc DAHOLMS TIDNING .... AE HUT SR SER BERT NS aa vr fa "Glädjen eder! . a "Glädjen eder i "Herr to ren alltid! Åter vill jag . säga: . Glädjen eder! . | Det låter underligt att så uppmana varandra till. gläd-j je i denna sorgliga tid, då man helst ville gråta över li- dandet, "nöden hatet "och » ondskan i världen. Men just nu behöva vi uppmuntra var andra.' Just nu behöva vi glädjas. Inte kan man alltid vara glad men det lönar. sig att försöka. Om man inte kan n å så högt här i livet, som man drömde om i barn- domen är det gott, om mån kommer halvvägs. -' Det är väl att kunna se livet i ljust och hoppas på bättre tider. Har man något att hoppas, har man alltid något att gläd . jas Över. ES . - Nu "ser det hopplöst ut, och världen 'är ' glädjelös: Det :'beror -.på människorna ,själva. .Glädjen är av Gud, en himmelens gåva till oss liksom till liljorna på mar- ken och. fåglarna "under ; : himmelen. ” Men när männi- skorna ej ville veta av Gud, försvann glädjen och jorden blev ett: sorgehus. :Det. onda fick «överhanden, '. hjärtat frös, blev, hårt och kallt. Om .; vi tänka tillbaka i tiden, fin . na vi, att egoismen tilltagit i - samma mån som religionen försvunnit. .Sinnelaget "här : förråats trots den yttre bild ningen. och det allmänna väl « ståndet. : Den: materialistiska förkunnelsen har. gått folket i... blodet, . men anden för: svann ur hjärtat. Den '”mo- derna litteraturen avspeglar den förvända, osunda tidsan . dän, ' ytligheten,; lättsinnet, ansvarslösheten, :': ruttenhe- ten. Förr läste: man om ide” ala personligheter .: om ;det ädla föredömet. Nu däremot "får man skandalbistorier till livs, Inte blir man glad 'åt så |” dant, och mte är det hälso samt” för ungdomen att stän digt umgås med liderliga, o- sunda: fantasier; "'. Na Den ; sanna livsglädjen få vi ej av människor, blott av Gud, ty han lär oss att leva med " glädje och" dö " med hopp. Vi kunna ji se. allting - på olika. sätt;. .Den gudlöse .ser' icke Guds verk i skapel- sen," men den gudfruktige sjunger lovpsalmer.: Med to- nerna | strömrtar: glädje” it "i själen, och fördenskull älska vi den heliga sången, den her liga sången, den himmelska gåvan oss människor given till, tröst och. hjälp på vand- -'ringen genom världen. Tem- pelsången, '” :kyrkopsalmen . början är till Lammets sång. Vi "glädjas ' i hoppet"om himmelens :' salighet, rden, vi fröjdas ock över Guds god- het. här i tiden, vi se Her- rens : ledning i det förgång- Nå, vi se hans härlighet up- penbarad, ””varhelst en kraft sig röjer, En blomma «doftar och ett ax sig böjer, Uti den suck, jag drar, den luft, jag andas, Hans kärlek blan- das.” Och all Herrens kärlek uppenbarad i ordet, i nåde- löftena, "det: ena härligare än det andra, vem' kan icke glädjas däröver. I gudstjän- sten kommer Herrens: Ande över oss med nåd och välsig- nelse,' och vi glädjas gemen- samt. . Den ena glöden vär- mer den andra, «co 00: Sorger och lidanden drab- bar oss alla: Var och en Har . sil börda att bära; men det går lättare, om vi ej sucka, Tvärtom 'skola vi sjunga lov psalmer. Det kan låta orim- ligt men' verkar uppmuntran de, "liksom 'man tager en stark "medicin för att häva sjukdomen, Det är tron; som verkar, som styrker och upp muntrar oss, när vi läsa Guds" ord eller sjunga en psalm. Vi tro på Guds kär- lek, på Guds förlåtande, fräöl sande nåd, 'och så få vi verk- ligen" erfara; vatt "ett gott , samvete är ett dagligt gästa- bud”. Denna jämvikt i sjä- len är detsamma 'som gläd- jen i Gud, en försmak av den eviga - glädjen. 'Om vi äga denna tro och detta hopp, kunna vi vara glada mitt i bedrövelsen, Den -underbara gåvan kunna vi alla få. Var- för icke öppna hjärtat för Trettondedagen "Vad sker i kyrkan på od 'Trettondedagen? sorna i landets alla kyrkor upp "offer till - vår kyrkas mission i Afrika Sedan 1874 har kyr: kan :haft yttre mission; och ii år. kan hon följaktligen fi- ra sin' missions : 75-årsjubile- um. ' Trettondedåagen är den ena av de stora kollektdagar na för denna kyrkliga arbets gren, som helt är beroende av i frivilligt in samlade medel” "Genom kristlig förkunnel- se. skolverksamhet och sjuk- vårdsarbete "räcker. vår kyr- ka :'en' Hjälpande hand :til människor -i fjärran länder, människor som är i stort be- hov ' av evangeliets. ljus och kärlekens omsorg, "= Ce :- Kan - du "inte personligen deltaga i " Trettondedagers högmässa, sänd då in din gå va till Pastorsämbetet i din församling..Den kristna mis- sionen lider i.våra dagar ett stort :. 'ekonomiskt” betryck. Gör vad du kan för att lät- ta bördan! Hjälp till att' spri da: Kristi kärleks evangeli- um 'i en kärlekslös värld! "Mil lioner ::: och "åter "millioner människor längta efter sam vetsro " ljus .. och - evighets- hopp. rede SA Ljuset är tänt, men inte får det flämta barat > ”Lys, frälsande ljus; intil' tidens nn i of slut Och lindra ' all jordens smärta! Av: himmelens: klarhet en strål won vBlubre nn I .varje förvillat hjärta! . Din stjärna, o Jesu, vi ej förstå, Men led oss Nikt Österns visa, |. Att konungars Konung vi en gång Bland ' änglar . och. helgon :prisa!” "v Sigfrid Norborg. "=> Sv, :Kyrkans- Missionsstyrelses : om bud i Laholms kontrakt. > ined - Predikoturer ss oy STRETTONDEDAGEN, bår "Laholm 10 bem, kh. Lindblom. Skogaby 1 - blom, ' se . järby 10 hgm,.kh. Ljung, ';.-- Tjärby 10 hgm., kr. Ljung. Mästocka 10 hgm., komm. Rydén. Knäred 10.30 hgm,, kh, Eriksson. Putsereds skola 3 em, gdtj.,. kh. "Eriksson, oe a Hishult 1.30 em. hgm., kh. Gus- ..tafson, koll. till Sv, Kyrkans hednamission, ett Norra "Össjö skola:10 gdtj., kh. .Gustafson; : += soc. el Linghults skola 4 em. gdtj., ” Gustafson, (reise fet äär iolel Ränneslöv 9.30 hgm,, p. C.: Pers- em. hgm,, kh. Lind- kh! I SOM ova : Ysby 1.30 em. hgm., p. C. Pers. - BOM a a Hasslöv 4 em, hgm., kh. Hallind. Våxtorp 4 em. hgm., adj. Bast- holm, " St A ot Hårsabäcks skola 10 .gdtj., kh. Hallind, ” Bastena' skola 10 gdåtj., adjunkt Bastholhm. Net ola östra Karup 3 em, hgm. vid ljus, kh. Norborg, offer på altaret till Sv, Kyrkans hednamission. Skummeslöv 5 em, hgmy vid ljus, kh, Norborg, offer -på altaret till Sv, Kyrkäns hednamission. Båstad 11 (obs, tiden) hgm., of- "fer på altaret till Sv. Kyrkans hednamission, i g Hinnveryd 5 em, hgm.; kh, Malm- stedt. : , DN VARJE SOLSTICKA : som tänds i vintermörkret är ett litet ' bidrag till den riksomfattande ”fond” som gör det möjligt:att år- ligen sända tusentals barn till stärkande sommarvis- Herren, för hans Ande, för hans rättfärdighet, nåd och sant.ing? "Nog är kristenhet. underlig, som. vet allt detta och handlar mitt emot. Men vi som tro, låtom oss styrka varandra och glädjas tillsam man, i. Herren!s..s ooo ON > Mel; Sv. ps. 424, :' En jublande förgåra till paradis Vill: Gud, att hans kyrka : skall SS Vara ov Så låtom oss fröjdas och sjunga oe "> > Guds pris, . Tills hem vi få äntligen fara! Vår Gud vare ära och lov. och PES Ars evighet, . Amen, Och tack i all > Paul Nilsson. : Då "tar man vid'högmäs-j -', Kina, Indien och]. Nn > - leda maj” år 11874 i Frillesås, där hans fader, Pe- ter... Andreas Fridlivius, var dern kyrkoherde i Hishult och Hall' stannade kvar i föräldra- heramet tills han blev omkring tjugo år gammal — sedan be- gynte -hbans' ”tusenmila vand- ringar i världen” att taga vid på allvar.: Hall blev ingenjör och en ovanligt .skicklig sådan t.o.m; Han var specialist på järnkonstruktioner "och : bro- byggen. :Ett par av:de broar, som i Ryssland byggdes under hans' ledning ansågos under många år såsom de' i. sitt slag märkligaste. i världen och om- nämndes peta i facktidskrifter, "Hall kom — som redan, an- tytts — ganska snart att för- lägga sin iverksamhet till Ryss- land och :iredan:'1907 var han överingenjör :' vid : Metallfabri- ken i S:t Petersburg;--som då sysselsatte: -11,000 :. arbetare, Han fortsatte också att arbeta f' Ryssland under. världskriget eller. tills" revolutionen ”stoppa- de honom, Och med 'révolutio- nen kom hishultssonens värsta tid, .. men: : också den tid, som skulle: ge honom hans. beröm- melse . och " göra. hans namn känt kring stora delar av Eu- ropa. var sv REN a När Ryssland i aug, 1914 drabbade ; samman ' med Cen. tralmakterna,' hade "U!S,A. åtagit sig skyddet av.de':séna- reg intressen där, När, så ock- så :U. S.A. på våren 1917 in. trädde ” i; kriget: mot Central- makterna; "måste dessa' se sig om”” efter ””en ny: skyddsmakt och . valet föll då på Sverige. ÅA Det : förnämsta. uppdraget som skyddsmakt - var :att tillse det att krigsfångarna fingo en nä: gorlunda : 'dräglig ' beharidling och för detta: åliggande måste en'- ny ."i”svensk : beskickning; avd... B”,; öppnas i S:t Peters- burg: Det visade. sig också för- delaktigast att > uppdela. - det stora: "Ryssland .i- flera ”di- strikt”, med var sin personal, stående 'under .' ledning av en tjänsteman, ': som fick. titeln ”direktör” seb 3 sum rst : När general Brändström frå- gade Harald Hall om han ville åtaga sig uppdraget att bli di- rektör” för Petrograddistriktet — det "svåraste 'av” alla :—'så tvekade ' iprästsonen från His" hult < icke..ett ögonblick utan ställde . genast sin erfarenhet och sina goda förbindelser med ledande kretsar i det tsaristi- ska””Ryssland i människokär- lekens tjänst. I. Petrograddi- striktet' höllo ryssarna 225,000 österrikiska : och 24,000 "tyska soldater samt 25,000 tyska. eci- vila ;fångna. '. Bland de senare funnos många kvinnor och barn. - Behandlingen av krigs- fångarna lämnade mycket öv- rigt :att - önska: —--misshandel var synnerligen. vanlig och allt ont: skylldes på dem. — Sådan var «ställningen när” H; den 1 juni 1917 tillträdde sin befatt- ning "som direktör för ”be- skickning : B:s”'. Petrograddi- Vad- H. "på: denna sin post kom att uträtta, låter sig näp- peligen beskrivas i en tidnings- artikel —: det skulle erfordras volymer "härför. Själv var han också mycket tystlåten -och ta- lade sällan-eller aldrig om. sina bedrifter. - Kärskteristiskt + ä- hans svar till en tidning, som anmodat honori att göra några biografiska :. anteckningar > om står ingen: man av ära att själv - värdesätta eller skriva om sitt eget livsverk inför all- mänheten. : ”Känt är emellertid att H.'uträttade nära nog un- derverk-.-— han lyckades t, ex: en gång få hela den ryska pro- vinsstyrelsen avsatt för dess brutalitet : mot krigsfångarna. När: kommunisterna = tillvällt sig makten voro dessa, till en början åtminstone, betydligt medgörligare " än tsarryssarna och det lyckades bl.a. Hall att utverka , hemtransport av alla kvinnor, bary och sjuka fån- Harald '-Hall föddes 'den"7 ' Hallagärde, . komminister. Ar 1883 blev fa- :' löv har i dessa dagar rivits..en sitt händelserika liv: ”Det an-. bogen > pröstsonen: från. Hishult som fick Vaa ;.hedersnamnet «Krigsfångarnas: faders «= NÅGRA ANTECKNINGAR KRING ETT MÄRKLIGT LEVNADSÖDE, — gar. Men å anéra sidan sett så uppstod det med kommunister- nas. maktövertagande en för- färlig oreda i post-, telegraf- och övriga kommunikationer, som vållade Hall. och hans medarbetare: det" allra största avbräck, Men Halls energi och arbetsförmåga: - tycktes” kunna besegra alla hinder; han skaf- fade sig en stdb av ryska med- hjälpare, sord :, han hade .den största nytta : av. och tillsam. mans med dem upplevde han många äventyr 'under: slädfär- der i rykande snöstormar ute i de ryska ödemarkerna;: Givet. vis "kom ' Hall under' sin strid för > kringsfångarnas I bästa mången. gång 'i onåd 'hos rys- sarna; han blev häktad flera gånger och dödsdömd ej mini: dre än tre: gånger! 1! : = : Men”, Harald :-Hall ; glömde aldrig, ej-ens i farans ögon- blick och hur: upptagen han än kunde . vara : av stundens ar- betsbörda, sin "halländska hem" bygd. I sitt innersta tycks han ha”" ”Iyssnat' till "den granens susning”, ' som Kalevala så vackert : reskriver, : : : Hand- lingsmänniskan — Harald - Hall var . nämligen "också : poet och har skrivit ett betydande antal vackra - och uttrycksfulla dik- ter. När han satt. i fängelse i Moskva 1919: och väntade på På tusenmila m. att pröva svält och faror blev jag nödd,.' ;: men aldrig, aldrig, glömde jag på färden den stolta svenska bygd, där jag blev född. :; É så N ös Sof) För LAHOLMS TIDNING av JAN MELLHED, -' Ne sr .vandring i världen, + : set" (Harald Hally:.« "skrev" hån bl.”ä.'en lång dikt till sin halländskå hembygd. År 1920 återvände Hall.till Sverige. men reste kort därpå till Riga, där han grundade en import- och exportfirma, Här kom han sedan att stanna; Ar 1932 "blev" han ' kallad till den österrikiska -staden Trappau, där -han ' blev. inedaljerad: och varmt hyllad av de därstädes församlade. f. d. krigsfångarna och ' tilldelad . hederstiteln ”Krigsfångarnas fader.” I Ri ga, "där han' var en' bemärkt och ansedd man, ' kallades han vanligen ”Fader Hall,” .:Harald Hall dog i Riga år 1936, . « Halls dikter skulle det föra för långt att här publicera, De ha" annars" var och 'en- sin charm, hembygders höga visor som de. alla äro. :En egenhet hos' Hall tycks ha' varit hans hembygdskärlek, : detta i avse- ende. på att han så relativt ti- digt. lämnade 'sitt' Halland och vi sydhallänningar kunna vara stolta över att. den bygd; som Harald :Hall så djupt älskade, också - är... vår, den bygd där Hall.:”ser :i. minnet kära ätte- kullen, där stamfar sover se- dan tusen år, och släkte efter släkte bor i mullen, och bauta- stenen hög på heden står.” » På sidan 7 återger vi en av Hall ' skriven dikt. med motiv från Hishult, = vv er verkställandet av sin dödsdom, : 2 Gamla skolans” | 1. Skummeslöv Z sd Si NAGRA MINNESORD OM:Sk För LAHOLMS TIDNING. DORNUnagsr öda sa Poe KÖ I. vänliga fall när ett gam- malt, hus skattar åt förgängel- sen, brukar det ske i'tysthet; det rives och så är'det inte mer med 'det; Men' i Skummes- byggnad ' som i många fall är värd en liten minnesruna. Det är vår gamla skola som rivits och jämnats med jorden. Denna gamla byggnad har som/'sagts fullgjort sin tjänst: Ne » Huset byggdes "1833 och ha- de nog kommit att stå där än- nu”i många år om inte.de un- derliga . förhållånden. "som nu råder i. Sverige," funnits. "Nu: mera var skolan såld "till en- skild och som den var gammal och behövde repareras satte ä- garen i gång. Fönster och dör- rar togs bort, så. kom arbets- förbud; ägaren hade glömt be- göra ' arbetstillstånd: "Och så blev det stopp i arbetet. Sedan kom 'vägstyrelsen. :' Huset . låg till en del på vägen och i en kurva och skymde sikten, äga- ren fick. ersättning om 'huset revs, Och som 'det ej var gott att veta när arbetstillstånd er- hölls, revs byggnaden. mv Det är underliga tider. : Vill någon göra sin. boning :bättre, skall det begäras tillstånd... . : Ack, du gamla skola! Vad du ändå "var. bedrövlig. Det skulle göra nutidens'!folk gott att se hur .den' var tär vi gick i sko- lan. Själva skolsalen var”en gammaldags bondstuga.” Lågt till taket; Vi 'hade långa bän- kar, utan”ryggstöd..I den satt 10' stycken vildbasare. Innan- för: skolsalen hade lärarinnan ett litet, litet rum. - Den tiden var det ej fråga om att vare sig barnen eller: läraren hade så ; och så många kubikmeter till sitt förfogande. Skolan låg som sagts alldeles utmed ” vägen: " Någon' trappa fanng ej. En med kullerstenar satt: gång ledde rakt ut på" vä- gen. Och där slutade den i en grop, som alltid när det regna- de var full av vatten, I den fick vi ju' heller inte gå” ”Men' dét var ett stört nöje att sprin- ga över den: och. stänka ner Vv komm nalord: Sag i är OLAN OCH "DESS :LÄRARE. f. : Adolf :Persson, SN CER MYR on Md Men. du gamla skola, du var 0sg' ändå »kär. : Jag minns så tydligt den "dag min mor ledde mig dit första gången, Det var brukligt "att mödrarna .följde sina små ,till skolan. första .da- gen;' Kan ännu, när jag vill, se mor vända sig om i dörren när hon gick hem, och den blick hon gav .sin.Jille .parvel, .Hon tänkte säkert: Hur skall det gå? Det gick... ” oa : Flera'" generationer av Boc- kenbor har - här börjat de för- sta trevande försöken att läsa i bok. Många tusen har här sprungit ut och in:och på, den där lilla trekantiga lekplanen väster ;'om skolan har rasats och lekts. Det stora trädet ös- ter. om skolan, hur: många av oss har-inte: varit uppe i det. Det var förbjudet, och därför var det så roligt. 4" 20, CC ""Ryttmästare P.' von Möller å'Skottorp byggde skolan, Han intresserade sig :mycket för folkbildningen och själv under- visade han ibland. Det var sär- skilt ' sång och räkning som han intresserade 'sig för. Det var "ju inte förrän 1842 det blev'. obligatoriskt 'att varje kommun skulle. ha. skola. Och i"-de flesta kommunerna tog det "flera. år innan skolorna kom i gäng. ;Skumméslöv var en av de - första 'landskoramu- her: i" Halland, som : byggde skola. Och det var just denna som nu :rivits. . Det var ;också många utomsocknes som gick i skola här... ed se "Den förste skolläraren hette Ola Bengtsson. Han-var bördig från Hasslöv. Han hade aldrig lärt till yrket utan var, som man säger, självlärd, .. Han var säkerligen - en efter den tiden utmärkt lärares sne oo CN] Jag minns hur de gamla ta- lade om Ola Bengtsson: Ingen kunde skriva som han och in- gen var så lärd som han. Han var lärare i denna skola från: 1833 till 1869. Av orsaker, som co on i H ED = fler huggen borta från björkskogen ! i interluften, genom den stilla vinter! Det var Torpar-Erik, som med sitt arbete störde naturens frid. .| Eller kanske hellre han åstad- kom de toner, som gjorde vin- terdagens symfoni fullkomlig. .; >,Han - var. en idog arbetare, Erik Björne. Björkskogens hög växta resar föll i mängder för hans -yza och. såg, och vedla- vornas antal växte för var dag. Erik., var inte, storväxt, men han var kraftigt byggd och ha- de muskler av stål. Som en| skogarnas son var han spän- stig och rörlig, och hans kropp hade sedan de första ungdoms- åren härdats av'ett hårt-och strävsamt liv... =: os fe Han lade en meterkubb på tvären över huggkubben; märk- te lilländen' med ett lätt yx- hugg och klöv med 'ett hugg från "sidan kubben i:tvenne halvor. Han rätade på sig, tor- kade -: ansiktet med tröjärmen och såg bort över hygget. So- len, stod redan över storfuran bortom ängen. Det var tid att äta middag; ”".' EM "Erik tog på sig storvästen, satte sig'i solskenet vid en ved- lava och började äta. Ett styc,- ke grovt bröd med flott på, en bit stekt fläsk och en klunk kaffe ur termosflaskan, det var den "vanliga . portioneringen, som .:upprepades -' tills magen började bli någorlunda belåten. När Erik var mätt, satt han kvar en stund för att vila. Han njöt . av den stilla vildmarks- friden, De -vita björkstammar- na, . vars skuggsidor skimrade i' gult och violett, tycktes ho- nom vara. lysande pelare i ett jättelikt sagotempel. Därovan skymtade takkupolens bekläd-- nad av blekblått siden. Golvet var skimrande vitt och 'gnist- rade och blänkte i tusentals re- flexer från den. stora ljuskro- larraderna. pärlor och Nar, kt ae + Ett. litet : rödbrunt vesslehu- vud stack upp över snötäcket och väckte ynglingen ur dröm- merierna. Det : drogs hastigt tillbaka igen men kom upp li- te längre bort. Åter försvann det, men strax därpå skuttade. en :Jiten smidig,.-rödbrun,' vit- bukig varelse bort "över snön. Allt: var. klätt i glir mande ädelste- ”Lunkan”. Lundkvist flyttade från Skummeslöv till: Alsing- ska skolan i Veinge, där .han var lärare till gin död... cs 1871 förklarades läraretjän- sten . ledig. Bland sökandena var. Olof Peter:Svensson från un nan, som lyste fram mellan per; ren. — NOVELL för LAHOLMS TIDNING — so av Malte Markheden, Hishult, .— Klara och klingande ljöd yx" | Och så försjönk' Erik en stund i trånande, svårmodiga. tankar. Han hade en gång varit en liten gladlynt gynnare, Hau hade «levat "på livets solsida, fast ' han var fattig på dess hade han vilat, han hade diat hennes barm och blivit välnärd, Han hade växt upp till en hur. tig och :levnadsglad yngling, omtyckt , och aktad -av alla, Duktig var han till att arbeta. Roa sig: ville han också gärna, men han likade inte flärd eller ytliga nöjen. Månget flickhjär” ta hade klappat varmt intill hans bröst i ljusa sommarkväl- lar. Men det hade aldrig blivit något. mer. Och när Erik som 20-åring tog plats på snickeri- fabriken i - staden, slets han bort från alltssmmans. Staden var irte Eriks rätta miljö. Men han vantrivdes inte - heller, och med arbetet' gick det bra: Och så förtjänade han ju mycket pengar. Sina forna: vänner saknade han emellertid och skaffade. sig därför just inte. någon intimare bekant- skapskrets i staden. "När han var ledig, gick han mest "för sig själv. one SR . : Men. så hände. något en vac- ker 'vårsöndag. När Erik pro- menerade :.:;i.. stadens. utkant," mötte han en ung flicka. Såda- : na hade hah ju mött många, men det ' var något särskilt med denna,” eller rättare med hennes "ögon. ' Med "magnetisk kraft drog de Eriks blickar till sig, så att han rästan stannade och såg -in i deras underbara djup. På ett par sekunder såg . han en ny värla öppna sig för honom. Han såg trå' och löf- ten, och han märkte, att hjär- tat började slå hastigare, När Erik efter någon tid å- ter mötte samma flicka, för. stod han, att han älskade hen- ne.” Därför ställde han sedan ofta sina 'steg till den stadsdel, där han :troddshenne”bol Och ” ' när han. en afton åter träffade - | henne, tog han mod till sig och - presenterade sig, - LANDS cd - Sommaren gick och det blev höst, men Erik levdé alltjämt i Arbetet gick som av sig självt, han ;' behövde knappast tänka på det: Desto mer tänkte har på den lilla sol, som gjorde hans "liv. till en ständig :söm- mardag.; . > DD aa --Men så hade det blivit. vin- ' ter. Tunga, gråa moln vältrade över staden. En bister vind for genom "gatorna och förde med, sig enstaka små trasiga flingor, vilka lade sig som ett bårtäcke över marken, Ive :: Även il Eriks sinne var det Dalsland. Honom ville ryttmäsg- taren ha till lärare. Men Svens- son ” tyckte väl att skolhuset var dåligt och uppställde" som villkor att han ville-ha en: ny skola.: Då lovade. ryttmästaren att. om .'de "valde. Svensson skulle, ,.han . bygga ' ny skola. Svensson valdes och det bygg- des ny skola. Svensson var alla tiders lärare. Han var mycket begåvad och en första klassens undervisare..Han var också he- la socknens. hjälpreda. Han var humoristisk och lätt att ha att göra med, och sorgen var all- män då hän 1902 avled. Kö : När : Svensson . flyttade till nya skolan blev gamla skolan småskola och begagnades, som sådan tills den för ett tiotal år sedan försåldes, =... os Det är många lärarinnor som tjänstgjorde i den gamla skolan: se oeeseese et en Cecilia Jeppsson, Ingrid Nils- son, . systrarna Betty och:' Sofia Knutsson, Allesamman dugande och omtyckta lärarinnor, ” Cecilia Jeppsson var den för- sta,'. och hon är 'ännu!i livet, snart 90-årig, ' :- por De andra uppräknade lärar- innorna äro döda. el '.Ja, så var det inte mer, Ett tack till den gamla "skolan är ju intetsägande, Men nog har vi" den "gamla skolan i kärt minne, :-- : oc : Det är underbart att ju äldre en blir ju oftare går tankarna tillbaka till barndomens dagar. jag ej känner,' tjänstgjorde j Man minns kamraterna. Både han' ej under” några år. Då var dem man kivade med och ' dem kär en lärare som hette Lund- kvist>i några år, Han var fader : | man lekte med. Allt har jäm- nat. ut. sig. Det är bara kära, både sig själv och kamraterna. '] till den — berömde . sångaren. goda vänner man minnes, . |förmiddag. ” Stadens vinter. Med tunga steg vandra. de han hem från arbetet.', Han kände "sig : ensam, fattig och bortstött, : Vad :skulle- han nu egentligen' leva för? :Nu,: då han inte längre fick träffa sin Elsa. " Hon hade övergett, ho. nom . för " den där skranglige kontoristen Lennart Sjöberg, » Erik ' kunde längre i staden, --Han' flyttade tillbaka hem till 'skogarna. Och så' kom det sig, att han.en so- lig, februaridag gick: Ssorgmo- digt grubblande och högg ved i björkskogen. = te! es Åter en gång hade det blivit vår med fågelsång och ljumma vindar. Det är en solig söndags folk har flytt från gatornag dam" ut till landsbygden, för att där få andas: .:den rena Ozonmättade luften. Bland de få gatuvand- rarna märks en senig, något böjd -:UNE, man, ' vars klädsel vittnar - om att han: är, vad stadsbor kallar all'lantbefol. TIng, en bonde, > Det: är Erik Björne, som med vemodigt sin- ne irrar fram genom stenök- hen, Han har kommit tillbaka till staden för att börja leva på .. nytt. Svårmodet har.helt velat fånga" honom i sina klor; Där- för "lämnade han det -ensliga livet för att i staden skaffa sig nya "vänner, för att glömma det förflutna och kanske skaf- fa sig maka och ett nytt hem. Men nu känner han sig blott ännu mera 'ensem. När andra fröjdar "sig, rär människor, 4 djur. . och: växter vaknar upp Å Forts, & sid. 8&- solig sommar. Han var lycklig. ' "inte uthärda” - timliga goda. I naturens sköta - ” i
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.