rv vev YVerTrrTe vYv YvYreeeYvT M ' , vYvV Vv v v vrevevevevrevYerv MANGA Dec (9 49 j : - > IT:s JULLASNING: 1949 | > Av Arvid Brunnsgård en” överlydklig Nyhultator- pare hem till de sina. ' Han berättade vad som: hänt, och | : det blev: ett prat och sorlan |” de utan ände. Då de lugnat sig "tog han fram' et ku- vert . från innerfickan 'på stoppvästen och drog fram tio tiokronorsedlar som han viftade med." ci revert — Förutom att disponen- ten lovat mig att ordna med betalningen av växeln - så gav-han mig hundra kronor i förskott av vad guldet skul le inbringa — Tjohej, skrek han till. — Nu skall det bli jul i Nyhultet! t — Nu får i ungar vara hemma och se efter huset medan mor - å "jag går till handelsboden. : > Även < den -tunnslitna. och taniga mori Nyhultet: sken -i hela ansik- yhultatorparen "irrade er omkring som - en ”osa- 'T N lig ande mellan ladu- :+ 7 gården. och vedboden Han hade inte ro att vara "stilla någonstans." Tankar- 'na -. malde i hans hjärna. Hur. i milda makter skulle .han skaffa 209 kr. att beta- -1la växeln med? Fistorien låg "så till att han på våren va- MN rit.. tvungen - att köpa både i konstgödsel. och "utsäde "på kredit.. Han hade fått: skri- va .. på :en växel; och glad om en : speleman var Ny- tatorparen: ö - --all- - ting ordnat ig-så förtär. dar. "”Krut”" och Ladda”, ligt. Men. växlar. har hu en|"0M Var i farten, På drevet hörde' han att de var efter efter en stunds arbete, Just som han skulle trilla undan stenen: hörde han skallet av ett hunddrev som närmade sig "honom. :Jaktinstinkten låg 'Nyhultatorparen i blo- det, ' och han réste sig upp och blev intresserad, : S — Anhagga — var det'in te disponentens båda hun- or gång .. den :olägenheten att Pill At ' de måste lösas: 'De planer en Po då rike de h tid - han : gjort . upp för "att Tösa att r 2 "Annat eh det "växeln hade" alla” gått i stö- m dh SI: jul Han Ha- pet. Ingen”skörd hade det|q. knappast. hunnit tänka . blivit. Torkan hade farit o- ut”förrän skotten small och NS . Hon ändat har sin arbetsdag, - hon böjer sig för ditt behag ' Voch kläder av sin prydnad, . ' Nu vilar hon i sabbatsfrid : ' . SN Ljus är din klitdnad, Herre Gud! I norrskensprakt och stjärneskrud din himmel skådar neder, ' Hur härligt vittna. land och sjö :. ännu i frost och vintersnö, : "9 Gud, om dina undett' ov Förvissnad, öde, mörk och kall barmhärtigt fram, på. hans tet och sade: . Den : Dig bliver intet mö ir, | : gon. emd m, : kring öra: : i . mo oa . ne . MN n 3 et mörker när, . - små åkertegar, och de'pen- haglen prisslade HannE ör > Nu ska det bli juli Ny föl är jorden dock din fötapall "") ".: > och bidar nästa arbetstid . du våra fötters lykta är, Per . < gar han fått för några säc- på honom. astade hultet! RN - SA som i sin blomstrings stunder, : oi tålamod och lydnad, som oss i natten leder, : kår höstvete-hade. gått till 18. ned i hålet efter ste- - skatterna. :"Kvigan som han| "Pr : Tockna : vettvillings tänkt få sälja hade gått och|iynge dc na ' vettvillingar, | == brutit benet: av: sig. : Flera| unde de inte 7se skillnad dagar: :-hade' gått. innan han mel an. honom; och en räv! tupptäckte denia: olycka och! vå jaktklädda herrar kom han fick endast några :kro-! mo springande. fram till ho= 'nor:; för köttet; vilket-han, "0m-.. Den ene av: dem var 'sålt till.” en”rävfarm. Han | dSponentens son : och den hade ' haft så mycket att stå | 2ndre en herre. som; han” ej i: under hösten, Nyhultator- gande, Litet nervös. frågade AZ, Topelius) . > ste med sin glans — hennes . var förbleknad, ' ” : Tårarna började rinna ned | åt kinderna, då hon 'såg Pål ” « dansa med en mörkögd skön | > het från en åsby. Hon kände : PR te NA : : sig alltmera nere, hon tänk- så ”ladufogden ärlig i sina te gå därifrån för att i en-. ”alländsås ':' bokskoi': gar." sjöngo sin." sö-'". vande :sång vid Kri-"': 3 stines ' vagga. därup-: > . obe i”det lilla torpet: på branten; Hon -var' ett o-,;- vanligt." vackert | barn :och :.:.' FSE vid ”-barndopet 'i Östra Ka- intill. Både Kristine och ben-, damp i gården och! en ilsken paren, att + han” alldeles] 96. a Are iv | rups kyrka var' det någon, nes: föräldrar :voro bjudna. | röst skrek: . avsikter. " Men förbittri å ” glömt av | den 2 lycksäliga cn 0 fi Etirade Ny den efter, dopet, då = Amor Enligt tidens : sed var: det] — Va ä du för en tosing| blev. stor; då "boken komgen fram dh Fa om - växeln. Kos hultatorparen denna gång ern 1' sakristian visade tör| spel: och”: dans. .- Man : kan! som. inte låter bland pojkarna i orten. ...'| dansen. :: NS sen för vänner och bekanta, gifta frun- yttrade att: den tösen -kom- S mer pojkarna med tiden att -knappast : säga. att Kristine behövt lära sig-:att dansa, hon: -kunde det av naturen timmer gå i fre? . Pål for " upp och: skulle springa sin' väg men ett par = Håhåjaja, suckade Ny-! 'hultatorparen där hän "gick, Hon följde med' som i'en . : Det var ju också försmäd- SOT dröm. Då 'fiolen åter tystna- mc var - det mera tur än skick- . ligt för både Pål och hans "slit och: släp. Och' aldrig” vil-/ "då dröja sex åtta:veckor Vsåg han ingen utväg: . Han "Livet ” är 'ett 'elände." ' Bära i le det räcka till så att han kunde komma ifrån skulder: '— Om en bara visste nå'n levandes '.. råd, ' tänkte" han, -Grissuggan' kom' inte förrän] i mars, och då skulle det än innan. han kunde: sälja små- grisarna. 'Hur än hans. tan; "kar snurrade runt: i hjärnan hade, frågat ett par grannår lighet att jag ej.fick skottet Den främmande - herren tog upp... en tia och räckte till Nyhultatorparen och sade; + ——. Se här en liten slant. Tag den, ;och så. håll tyst se'n, ': Nyhultatorparen både tackade; och ” bockade,. Inom; sig tänkte han;.:bevars,” "kunde. han tiga; altid: - Nå, : de : var: tur det. isponentens "son: hade stått - och sett ned i hålet,;> som : blivit efter I slåss om. . Härtill :lär. gudmo- dern svårat: i, vo HORA Måtte : Gud : förläna :henné förstånd” att: rätt: bära den gåva han gett henne. - "Och begåvning. hade hon. Redan "efter ” fåtvår kunde gon skolgång henne land äro i allmänhet väl be- gåvade..och voro även innan hön .'utantill : :flera' psalmer | i och lärde:sig' läsa'skrivå? och |. jräknaä enklare tal, fastän nå- till del." Folket”i 'södra” Hal l'én gång då de och så mästerligt sen.-- Hon blev genast föremål för al- las + intresse "-'och . pojkarna kappades "om 'att få dansa med ' henne. I hastigheten tappade :-de både snusdosor och :kruthorn (de: (0) i” händelse: ”av :meningsutbyte). Kristinés föräldrar voro; bå- de glada ock? bekymrade på triumfer. .: ” Bland "Pojkarna var bl. a. hemmäasonen ">: Pål som. slog sågo”dotterns | pojkar, ... däribland Kristines bror, : togo fatt på. honom och . drogo' honom; in. i:stu- garn. På detta föga eftersträ- vansvärda "sätt gjorde Pål sin ' entré "i Kristines hem. Det blev mycken munterhet, då”; man "såg ver han: var, och. .. den :; kvinna; "gett en k ra mest, jag: till" Kristine, :- menade: hon. | Sig i försåt, men'hästen var liga. sutto'de under jättebo- föräldrar att bli ratad. Även Kristines föräldrar voro be- tänksamma :. inför 'dotterns steg. På And > Av Påls' vänner blev ladu- fogden lovad ordentligt med stryk om, han visade sig på åsen,". Men han höll sig vis- ligen undan. : En "gång var I] det dock nära ögat; Fan ha- de varit ridande "uppåt: Va- regården.. Man: hade 'då lagt hi de ryste hon, . skulle han lämna henne åt ensamheten? till livets slut, ty han förde henne från sorlet och stojet. Här i den' ljusa: vårnatten under bokskogens ljusa lövverk vi- skade Pål ord, ' som Kristine aldrig: glömde, "han som äl- skade fortfarande den kopp- ärriga : Kristine. :. Överlyck- ken tills solen steg upp i ös- Men hon fick följa honom : bort ::i"skogen, bort - skat den vackra Kristine äl- skolgången > blev: obligato: riskz”i” allmänhet: måna tom ter'o. fåglarna sjöngo i'sko-. ' I genivecs 3 es : «Då ' Pål kom hem väntade honom en svår stund. Hans , | moder, som. :: var + en stolt kvinna kunde ej: smälta att hennes' son tagit Kristine till nåder . igen. Många .sårande Pål: skämdes. rysligt, men :+. märkte att han var. väl sedd 1 huset, ty han. blev ombedd] : .att sitta ned och få litet för- - plägnad då" han. gått :så långt.” Fortsättningen : "den ,kvällen kunna vi nog: tänka 1088. I . s ="; 7 Oi,” de. ville” hjälpa” honom; "men, endast fått ett bleklagt nej till'svar, serve Och "till" allt elände. var det själva julaftonen; Kam- reren .. på : banken: - hade sagt att papperet måste. ord 2, 1 Stenen... som. Nyhulta- torparen grävt upp. Med ens blev "han" intresserad och hoppade ned. Han tog spa: den. och började gräva i bot- ten .på gropen. Snart visade sig ett lager av brända trä- kol : och" benrester, och så ställda "genom de”är AR terlämnade. Nu blev ”Kristi- mas tredjedag jul — Håhå: | :] tog han fram ett glänsande föremål: -' oa on " — Jo, det vill jag mena Han hade nyss varit inne i stugan ' och fått. ett. par ts Hur: överlyeklig.-- Pål nu "vär,: fick han nu likväl "ett 'stort "bekymmer, '... Åsbopoj- ne..'vid ett besök'i' en 'stad smittad av. dessa.. Då hon ef- ter att svävat mellan liv och död : äntligen : började, : till- ord:fick han höra, men Pål mjt sina. föräldrars : välsig- stod fast vid sitt beslut och - ”karna':voro ej hågade att lå- nelse gifte-han sig med Kri- ta en så rar: och vacker jän- :. ta som Kristine utan" vidare :i gå sig ur händerna." De 'vo- var ett fint fynd, sade han sö och "visade 'de; båda ' andrad: vad han hade i handen. Tar koppar rågkaffe med: dopp: Hjustrun "hade. ansatt. ho- nom .' med", ett par. frågor friskna,. var. hennes; förut så | stine.;.:”. SAT SE Tan vackra ansikte vanställt. Det |: På . bröllopsdagen ” hände var - ett förfärligt. slag för) det något märkligt. Då Kri- ”vad i: Herrens . namn han | jag inte allt: för: mycket mi- i S | ärligt f nagot : ön 'skulle 2 sej tll? Som Ny-| ste, så är det: ett. guldarny mv ocr0 rädda: om sina töser. på bonne " Jan fat Dittert där- stine. kläddes till bra gä dör: | tillv . de ul MR SE 3 orägnnå e vu . . ' hultatorparen inget svar ha- band, + : « MR i fy cäsen och släppte ej någon"? ere EE Se löriga änsiktet och då brudparet :: slättbopojk utan vidare i dy-. ;' lika ärenden upp på åsen... I: »:' detta fall hade. dock . Pål. en - i fördel, + ty. han var i'släkt- : 't -- skap med åsborna samt bod-, de så: nära åsen att! han nä-' stan kunde räknas dit. Dess utom," var :-Pål den som ej: : gick ur vägen” för "någon, '; vem -det" "vara månde.” Om det: sålunda” ej "kom; till nå- :. gra : svårare handgriplighe- : ter sökte de vid danserna på .. somniaren 'därpå: slå" honom >. Nyhultatorparen .bara ga pade och bligade stort. Gula | här. på hanhs' lilla nyodling.|- Det lät otroligt, att han ha- de svårt att fatta, att så var fallet. Den främmande her- ren hade nu också blivit ny-] - fiken, och de rengjorde fyn| : det" från jord och synade det nöga, "cf et "— Det här fyndet är värt minst: tusen 'kronor;' skulle Jag Son, trädde fråm för prästen, vil- le knappast de närvarande =" tro sina ögon. Här 'stod ju åter. den. vackra Kristine, + skönheten” från åsen i sin förra -glansg, i. cos 7 ' På kvällen då :' brudparet trädde : ut: på " trappan för > att ” skådas'. av folket, gick 'sorl av häpnad genom folk-. massan: Hade ett. under- verk skett? «on i: Ja, det var-så' konstigt? Är inte allt 'ett under ' Är 'de att ge, tog han fortast sin mössa och gick ut. Un- der det han funderade "nit 'och dit på sitt problem byss lade han med litet av' varje: . Högg julved"så "det skulle - räcka över helgen, och stö- "kade : undan så det såg jul- Vint ut kring huset. Till slut Fo. ”Wev det 'odrägligt för ho- ” nöm att gå runt: kring knu- tarna, han ' tog ”spåden och yxan med sig” och gick ned voro djupt nes olycka; i - Förgäves väntade hon:att ladufogden skulle" höras av, ; gripna. av: hen- till" hyodlingen. "Några: da- gar tidigare hade han haft hästar till låns för attplöja upp 'en bit av, ängsmarken. Hur vä: han - ändå svängt ” med plogen så hade det bli- vit litet Oplöjt i. hörnen, och det var detta som han nu skulle gräva upp. På hemvä- gen skulle hy hugga en jul gran till ungarna, Da so or ös et hade frostat till lite på julaftoneng . mor- gon och solen tittade |. l i te få pengarria så med det- V fram! Hur tunga än hans bekymmer voro kunde han" ihte”Undgå nt se och njuta av hur vackert iskri- stallerna'' gnistrade i gollju- > get. Genast vid sin ankomst till «-”lyckan”. --tog. han itu med sitt arbete. Vändtegar- na , voro. . snart. avklarade, och .nu hade han. endast "kvar att gräva kring några stenar. En. av dem tycktes sitta så' löst i marken, att han bestämde sig för att ta-|. hultatorparen, >. och .. kände sig svag i knävecken. ” Vem får pengarna då? frågade han med skälvande stämma. båda herrarna på en gång. Då började Nyhultatorparen att gråta av bara glädje. Då de' båda ' andra" frågade vad det var med honom, ' berät- tade " han snart sina stora bekymmer, med växelhisto- rien. | först anmälås' till myndighe ga upp: den. ee c- put i Dä va la attan, om +. han-inte .ska öpp, muttrade han, Och upp fick han den — Tu, tu, stammade Ny- -—': Naturligtvis : ni, sade — Naturligtvis kan -ni in- samma. Fyndet : måste ju terna' och undersökas noga innan det löses in; Men 'det är nog ingenting. som; hind- rar att -vi kan -hjälpa -er med ett litet lån tills saken blir klar. Jag. föreslår att. ni föl jer . med . hem till far, sade disponentens, son. Så får vi talas vid, vad vi skall göra. Vill ni det? - tro, sade disponentens | : ".> Folk kunde knappast 2 att barnen skulle lära sig lä- sa, skriva och räkna. ” Min syster har:en 'del:almanaäc- kor från 1700-talet, och det är nästan rörande att se hur man här gjort små minnes- anteckningar .: om; . husdjur, väderlek . och: ekonomi. :Ä- ven tidigare under: 1600-ta- let var: man tydligen i mån- ga fall. rätt. väl hemma i skrivkonsten, : ty” de. rappor- ter —- friskyttarna (snappha- narna) lämnat till deras dan ska överhet äro” förvånans- värt redigt och väl skrivna. » Även i husliga göromål vi- sade sig flickan -.duktig -och kunde efter få år både spin- na och laga mat; Allt gick lätt "och .. ledigt för henne och. gladlynt som hon var spred... hon solsken omkring å växte Kristine upp till en fager tärna, som. poj- Om, sade Nyhultator- paren. -Han var: så- glad att: blickar åt, då' hon om sön- rösten : stockade sig i hal- Sen, ...-.- ie Efter ctt par timmar kom det blev julkalas karna ' kastade. längtande dagarna kom till Östra Ka- rups kyrka. Så hände att tro sina: ögo: var en ståtlig ung man sam hade ett; gott ord om: sig. Föräldrarna hade : ett: medel- stort hemman i Ö.Karup. Om dem visste iman: ej, annat än gott." Det :- var : tydligt att Pål och :Kristine: redan: fat- tat tycke sför varandra: och slutdansen” .. lovade Kristine Det var:en :stor triumf för Pål och dagen : efter: glömde han ' allt. vad. han :hade för händerna,-: selade . hästarna bakvänt :m. m. så som. poj- kar ofta. göra då de fått 'kärleksgriller -+ i huvudet. Han blott: funderade: hur han: skulle. träffa Kristine igens meet ST : På 'lördagskvällen ». smög han sig upp till åsen. /Kan- ske . kunde” han :. få träffa henne. "Då - Han.” stått: en stund ' kom: en tös ut. - Pål, som blott tänkte på Kristi- ne rusade fram och tog hen- ne i famnen och gav. henne en kyss. så att det gav eko efter. Men i nästa. ögonblick i socknen fick hanien: örfil. så att han > ur brädet, ". som" det: heter, och, han fick se väl upp både vid Brante' källa och:annor- ”städes där ungdom kom till- samman, ty överallt var Kri- sine en firad skönhet. '. Men alltid : avgick : Pål : med se- ; Nu kom emellertid Kristi- he sommaren därpå till ett av..de” förnämliga adelsgod- $en norr om. Hallandsås, Dö-! Mmestorp...; Hennes föräldrar ville. nämligen : att hon skul- le lära sig litet mera av bätt- re . matlagning, sömnad 'm. | in. som : kunde. vara" nyttigt för. en blivaride husmoder att kunna. . Och 7 då hände det. se NT '. Vankelmod bor. under de liljekullar säger så sant Teg- hér i Fritjofs saga. På går- den fanns en ladufogde, som lade sina snaror för Kristi- åe. Och :det lyckades för honom. Att bli inte bara Ja- dufogdefru ' utan : kanske med ” tiden förvaltarefru på ett fint gods under :en för- näm adelsätt var ju: onekli: men 'snärt fick hon klarhet i att han övergett henne, nu då hennes'.skönhet försvun- Det var tunga och dystra dagar. Om jag blott ej svi- kit ' Pål, tänkte Kristine of- ta. ' Kanske var sjukdom ett straff för :hennes trolöshet. : "Åter blev'det vår och bok- skogen stod i sin fagraste skrud. ” I-den" ljusa vårnat- ten samlades ungdomen. vid Brante källa för att svänga om: till 'fejlans -toner. Ävenj: ej Han, som är alltings ur- sprung och upphov, som på hösten låter bladen falla och som ger : liv : och "död, hälsa : och sjukdom, mäktig återge förlorad skönhetf:: oc sten till Påls föräldrar, ty det blev försoning före bröl- lopets” slut : med dem. . Och det : bröllopet + stod ”den 24 juli anno: 1803. "= 07 007 Kristine gick dit. Hon kändel :, >> sig nu” bättre, Visst var ärsl: >> ren fula ' men : hon var :jul: dock samma mäninska. Kan- ska ändå — = oe cc " Mpn = vilken. fer? här, fann sig nu knap- besvikelse H fick hön "ej uppleva. -Hon,l' som, förut firat sina trium-|:: past observeräG, -Visserligenil t fick hon :dansa någou 2 sg ' men hon fick det intrycket| i ätt. gossarna bjöd henne av|: barmhärtighet. .: De ” tycktel : väl" synd om henne. Deras intressen voro på annat håll gen lockande för en ung all- Åma saene in en mogetös.” Helt. visst var ock Nya årgångar' flickor" hade| i korämit till, Nya stjärnor ly- SYYTTG PEN FIVEVETETEN på: våren > åter framträda, - FET TSFEFTETTETTEN : Ungefär så, sade nog prä- . - rd é ja AAA,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.