Sn oa OYYYYYYFYVVEVYYYY Ey Allra TN YrYYYYFYYYVYvV Ir vv v - ine sonas: avg VYYTTvVYvYFEYTEYTFYFV . a > . Yrv v vvYvv sen SE som] dyxa. enformigt" : Börd ar det.' i Ett ra hundra gånge! det ' vår allt: "End att 5e e'hur' Tishög n ] "gånger "Adölf : fått: ära" sig. kunde -hålla; i: med" då ”mest”en > formiga "sysslor: utan. ett eget. & ärbete, fån gjordé det: villigt," hån: ä ärbetade' själv. och hade :ingen a bar om Emil. Stan a ute AR. dem för: Jängesen "Och. nu ville nté fadern fa - Emil 3 för det Hän under: stuldom” uträttade” sitt "arbete ohågat — utan: lust, utan gläd- je. Han var dock den ende av hang fyra: barn;: som blivit. ho- ROm "och "gården ' trogen;: Han Var äldst i kullen, och "han ha- de alla dågar varit hemma och ärbetat - hos. far- sin. Någon gång hage Han "väl även talåt om att ge gig ut, men det. hade stannat via bara talet. Aldrig hade det.var varit' allvar. hel- ler, Emil. haqe' nog inte samma möjligheter.” ått 'reda. sig. ute. i väktlden SOM hans andra: barn. Han: var trögtänkt!och' blyg och 7 - bortkörmg, Och. dålig var ' hans begåvning för. skriv- ning. och ; läsning, CAnnåt. än rent; grovarbete kunde, .han. nog inte 'åta sig. Och: et var inte sådant, . som ”: de ”Mdra sökt, när de givit sig Ut;A4 komma in .-i en”affär, att: stå: bakom " enidisk och. bocka Big, sitta : på ett kontor —' att förtjäna 7" pengar på " minsta möjliga kroppsarbete,; det” var vad de strävat tilll Ett Par av barnen hade ', också . nått dettä. maj, Men ” Emil - hade "ingen utsyt att nå. det. Det var väl därför, som . fadern fick : ha 7 honom kvar på gården. Det minst be- gåvade av gina "barn" fick han ha hemma == det var. "måhända en klen tröst, men en tröst var det. Det fanns, gott om bönder i fjärdingeh, som” alldeles sak- nade , egen ' arbetskraft, som blott . fingo leja. Ut -— bort från jorden =— ut till städerna och samhällena — till platser a dvid konfirmationen! Men Adolf De jkvår, och så.-hade han såsom ub- | så, Ikets : parker "och 'danssalar et' var vad de uppväxande , så fort de sluppit prästen vi hade "ändock "sin äldste son matmor. sin” syster Tilda; som; stått" för huset ända. sen hust- run "dog. för många år: sen, Han. hade ändock". någon ”ar- betskraft från” sin .egen ' släkt. Leja fick han förstås: han ock- den; « fått upp den.'Tokskap var:'det -;-helt>. enkelt rätt sälja. gården. "Men barnen ville inte tiga. Han "> brukade ra år efter det. gården blivit betald,” så "skulle han ' sälja av! Om han gjorde det, så var han. ju lik. den där, som draggade i - många år efter en guldskatt, ceh' som :skyndade att kasta i. sjön igen,:så: fort. han svara,.' att. så, länge "han... hade Emil ;/hemma,. så skulle” de inte nämna saken, Ännu kunde” de-ju klara av Bårdsarbetet någorlunda. . . Han. kom med det skälet bara " för att ha något, att säga... Barnen "förstodo "honom: inte "ändå, ” och" hän förstod; inte Cem. .De kunde : aldrig begripa; Vatt han vär: bunden vid sitt " femman för livstiden; därför att det gett honom: bärgning i ” livet och att hän alltid menat, att "han. skulle bevara det. åt "sina barn, - så” "att de skulle få Sin bärgning; «... Ja, det; hade han menat men "det Bar "han inom sig) "Hans livs. största og äMmelse” var: - den; att hela «häng livs, offér inte blev uppe "skattat: av. barnen. : = Nu - tittade, Emil än mot |förstubrön.' Han väntade bara: på. ”mberafton;, han "väntade på att han skullö slippa rishack- ringen. -Aldölf” förstod ' honom. Han kunde väl ha. talat med pojken, så -att-tiden skulle ha gätt fortare,” men, de : brukade sällan byta ord. Ingendera av vem "-hade . några anlag för: överdriven pratsamhet.' Några överflödiga "anmärkningar, någ i leja" ganska” "mycket, och därför: bar det sig inte :helle att : "bruka ' jorden längre: : Det” hade inte: burit sig: på eh, sila vär vi En a av. dem" ta vid; där: han slutade, och under sådana för- t mänga år. Bara gått bakåt. a på: frågan! Kålländen tyckte” de; att: han först..som sist skulle” sälja av alltsammans, så att han -kom "TO på gamledar, Hah behövde väl vila ut nu -— han hade'ju varit: :bonde i över fyrtio ' år, det var en lång bondetid. Visst " behövde han: komma ifrån gär: ningen nu. Så talade bar- nen - till honom, men 'vad för- stodo "de. av: detta? Kanske: de inenåde bara väl med honom ” — han "hade ju knappast skäl hade dock halvdelen i gården”, efter . mor. sin, och de: irodde nog, "att: de skulle få ut både detta och m; balvdelen, inte. Det "Var Adolf: man i för. Så länge 'han ägde hälften av den,”så blev det ingen "auktion, I sin livstid kunde. han. inte ;se någon främmande ;:": människa gå "och styra: och ställa -här, på den mark, som: han var in- vuxen med sedan" han var litet barn. Ånej, så länge han 'hade minsta 'kraftsnrula::kvar så skulle han inte sälja av. Och så hade. han ju Emil, sin äldste. son, kvar. ad bogrep barnen i j den här Vad bogra Vad visste. de. om hans' arbete för att betala skulderna på gården? Han ha- de' haft sina syskons: dotter att lösa in, han hade minsann 'in- te fått Ulvaskog för. tack och intet. Dag efter dag, år ut "och år in, hade han och hans hust- ru slitit för att bli skuldfria. Och efter hustruns död hade han Mitit e ensam, Och nu, någ- PR att tro något annat, , Men de . Och "visst ' skulle de få ut hela ' sitt. morsarv, om 'de. satte åt” på: allvar, men gården: såldes - ra. yttranden, som inte.rörde "arbetet, som. de hade 'för: hän- der: eller sonf”de skulle: ha. för händer en annan dag, f fälldes? nästan «aldrig. ; i Sonen: tittade planen: och sade kommer; nåen rbotte, Något främmat.? ån Me när den främmant et kom fram granskade” "bon. Sd ing den honom; "noga. Det va en, som Adolf. 1 Ulvasko - de. Det var i'alla fall en herr- skapskaärl, han; hade framför sig;,' den ' nykomne:: hade en regnkappa av. gummi på ar- men; han hade stärkkrage och rianschetter' och pressveck på byxornå,. Och:-hans händer vor ro vita och fina; det fanns in- te minsta självspricka på dem, så .att man' kunde" förstå, att han :inte ' hade” grovarbete' för sig, "Adolf -begynte' undra; "om det var en sådan, som gick: om" kring och tog reda' på” gamla saker och ting, som frågade ut gammalt folk, om hur det varit förr i världen och" söm skrev om det i tidningar och höcker. sedan." Det brukade komma ' sådana herrar: från städerna ibland, Ulvaskog' -ha- de. haft besök av dem ett par gånger, men av :Adolf hade de inte fått. ut mycket, för han vär tystlåten och tillknäppt. bn : höver?" pun "Jag har gått hit för att be och fulla av. misstro möt allt folk, som kom: från: annan ort och sökte" ställa sig in, De ha- de” sina: anteckningsböcker framme jämt,' herrarna, och så fört man råkade säga ett ord, som de inte hört förr, så skre- vo.de: opp det och läto trycka det.: Det kallades-visst att.for- ska "efter gamla dialekter och gammal bondekultur. : Men för det mesta så gjorde de till, väd de :hörde; så att det knappt var igenkännligt, när man 'fick lä- sa det. : Kanske de misstydde orden. många gånger, för folks mål:här i trakten var inte.'så lätt att begripa för ;utsocknes, kanske, de' gjorde: om det ”méd vett och vilja och. lade ut det, så att” det skulle låta bättre — det var i alla fall ingen : ände på "det, som man ljög i tryck om folks: leverne :i' bygderna. den, som inte var barnfödd på trakten; att så med: "detsamma ta: reda på hur. det varit. och var med allting — sådana där ”utfrågare” och "de -hade: alltid mycket brått. "Somliga" tyckte det. var roligt.att' ljuga dem: .fulla' ock- så, Så inte var det så. 'under- ligt,' att de. fingo det få för sig titt” och tätt, bara: apostlahästarna: med: sig, : men tydligt var ändock, att det" var;en' sådan: där: nyfiken "sjå-; ita; söm skrev opp allt .vad han: hörde 'och "såg." Han tittäde så; noga på häckkubben, på Adolfs ihemgjorda träskor, hans- gam-' la, skinnväst : och hans: gamla" skinnmössa.—. han” tittade som: c om "föremålet" för, 'hans--beskå" dan: varit av. någon för. honom: : okänd -människoras; ala: om vem. han” var och. vad Sådana gamla: kläder. vär Ju finaste: vadnial. hän. hade-att :uträtta' ; Och till: slut. kom: d in inte. hunnit: bli rtens'' hela >. befollk- på. ha klribbon: : sö - "Den '; här gården Ålgger. ju "lite avsides också, och jag för- står ju, att - hemmansägaren, som” tillhör det gamla slaget bönder, inte är ute i byarna så . "mycket, "Jag ä ute så micke" jag ber klippte Adolf av. : vi "Sedan :, folkskolläraren” för- ”gäves sökt få gång ett samtal med far och son-om fördelarna av. att. bo på ett enstaka hem- jade han; komma hemmansägaren om; en tjänst. Jag har visats hit -— man har : sagt. mig, att: bara” Hemimatig: mig... 5” ; Den ' gamle bön le; ögonbrynen... : "Hå hå. ä va ett unner- ligt: tal: Int kan jag: vara "te nåen : hjälp åt herren, som ä lärare" & Järder. på. alla visen ERE "Jo; ni | kan göra vår "hem- bygdsförening en stor tjänst, om ni vill; Vi ska spela ett te- aterstycke i morron kväll, och vi: behöver, hjälp”. 5: io "Adolf, blev ännu mer förvå- nåad.' Han" höll. yxan stilla. på kubben,” Emil" hade Wetraktat skollärarens ankomst såsom ott' välkommet skäl att upphö- ra med arbetet; och han hade Men inte. var det så gott. för ”oppskrivare”! brukade fara omkring i: bilar, :Hör I baks..; dehs ord mon den främmande uppfattade den. inte. Nej, folkskollärare. Bergman I.stället var menade, inté så. pjäs om bomdeliver = | han" kunde” förresten. - medge, att det” "var "han" "Själv; som skrivit, pjäsen - — och”den RE 1: hans barn”; - resten i spela , själv, och nu: Nar. det' - klart - att — hur skulle han, uttrycka sig för ätt. göra sig. förstådd ' nu: vär. det klart, : att: de , som 'spelade- måste: Kostyinera sig —"han: menade att de alla” måste" klä: ut sig som. bönder. allmogekläder, för teaterstye- ket: ::tänkte: Han'"hade:: varit "hos äläre -bönder "i. trakter" för att. låna gamla, kläder, .. men det Ivar:inte” mycket. han håde fått det var allt... Men... många” hade "sagt: honom, att: gott".om: gamla," välbevarade kläder, :så Var det hemmäans- dägaren: Adolf Bengtsson i: Ul- ; vaskog;; Om: honom -hade herr Bergmän: hört (det var bäst att: komma: med "litet smicker, tänkte. :fölkskolläraren) — ja han" hade hört; att . Adolf all- HR hållit" på det gamla: och be- ernas "bruk såväl i- om; "klädedräkt som i Sålunda hade ;. honom ; bekant, : att fitlansägaren : ännu "i "ägo och , gott bevar hade) den ko- soetymn, "Som "han "burit" på sin fråga Mycket: annat. ång. bar denna: kostym och! mår; skulle acksam, hän ville -låna - denna brudgumsdräkt / oo hem-|f den - dä teaterföre- i'- morgon. kväll, -I teaterpjäsen: för i ” rekom: ett; bröllop,” och" hur; väl : skulle” det” inte passa att. brud- N som; skulle. förestäl- laven: i bo idson, fick : kläda ut ig.i "de; ina” kostym. = en; gamle bondens uppsyn hade; ,mörknat': så : märk- bart under . Bergmans tal, att "denne; plötsligt tystnade." Halft road, . halft: häpen : konstatera- de: folkskolläraren, att Adolf Bengtsson såg ut att bli: ond, .Hör'nu herren”, sade hem- stor risgren, herren lelle, han. För den som kommer .å ä så så lite” vett å lärare” han kan : väl int vänte "sej. mer" än "ett svar te i Nä,” kän” han" inte?” «Vad menar herr. . Bengts- gon?” Den." andre . fann ' plöts- ligt: anledning att ändra: titu-: , |leringen.« ”Är 'min' begäran "o- förskämd? Vi spelar ju:teater för. välgörande ändamål. |! Vi, [ska använda pengarna "för. ut- "I forskånde av den ' gamla . all- mogeki lturen : här i trakterna. . vumskläder, så lova vi att de ska .komma : tillbaka till er i samma skick som. FORE ”Dä ä nock!” bröt bonden hbarskt av. Sy har. talt' färditt : "Men, herr "Bengtsson, vill väl inte neka” oss.. i Den : gamle hommansägaren tuggade och sväljde, - och ' på hans borstiga ' kinder syntes en ahing av mörkrött som vi- sade, att han kokade invärtes! satt sig på sin kubb.' "Herren tror'väl:. int, att jag ä nåen sorts toatorspöla- re. vs” Det- låg en "otvetydig. ton-av ripgaktning i ;det sista bon- gå å ta på er bonnakläer — "Herren där, 'lelle " herren!” sade. han med: lugn stämmp. ”Han får. gärna gå å klä ut sej för mej — båda han:å di andra teaterspelarna — ni får : ihåg... : dn näftigt. ut, natt ni men, men kom: evigt. ihåg... "Han: "började "och söka efter 'ord. "”Kom evigt ihåg!”. br stamma” han nte .klär 'ut. er te gyckleri: uti mina: brud: gumskläder' Ffinte i. nina”. nä, så. ta mej fanken : gör'at int! Hör han där, her- ret!” > : - Han med . Men ' de" ville: ha: riktigt" "gamla -. vara” förlagt till .' sjutet av” förra. århundrandet." många fagruti> Btt . par : broderade : västar,/- ett -par : gammildags : "en" hög- hatt från ät- den "ende 4” bygden, som :hade” "te, att han kallades” en gam” dläraren - sIskulle' få : [YT BY . [vände sin . konfirmationsmössa de han” sig inte om; Han viss- maldags uv, som. var emot all- sig inte om: Varför ville: dn där sköt låna'-hans kläder : till teaterspelet ?- Jo, för att folk roligt åt dem,:- -det : detsamma stod. Tilda: "vå ST VILHELM -MOBERG " förstubron och ropade” in: till merafton;'. "Adolf ' kastade häf- tigt sin handyxa' ifrån sig och gick in, utan: att titta åt. den främmande, > Emil: Nn stannade Is kvår; Adolf örde hur folk- skölläraren "honom utgjöt sin stora. förvåning över.s fa- derns uppbromsning. AM "Men innan "Adolf : gick till matbordet, begäv han sig upp] på” vinden voch ' "öppnade dörren till; en garderob - dä: > Från garderoben : "tog”han uten kor stym, mycket mmaldags till sitt snitt: oc N vart, "och n brudgumskläder: fått" dem av 'sin bröllopet, såsom” Bj stora' högtider: i var. inte 'en kostym”. slag,:.som" folk ;numera er "om året." av; :' Ham" visste nogsamt, att folk shade' gjort. nårr av honor : för. att. han gick I denna, gamla: brudgums- hlänning, 'som' han: själv kalla” de: den, men”: det. brydde”: hän sig”inte om; Han. Visste, ål- Jingén; sana. uppf: satt j var klart. Sådana” gammalmo- 'diga. kläder fanns inte”i hela”; trakten, hade” herrn sagt, : och . det” var. nog sant. När någon blev utklädd i dem" och visade : ig i gyckleriet i "Folkets hus, . så: skulle: det bli skratt av. Föreningen,' som. bildat, behövde Pengar för att samla. ikop' allt som fanns från ' gamla” tider. — och föratt få : tihop; dessa pengar. behövde "de - ans brudgumsklänning aa Helst hade-de väl "velat: 'ha ho- tom; själv också . ; Han: skul- fr ån fjärran ästé han dö. Ja,: först. när. han: började dö ut, "började "man: bry sig om honom" Då: ville" man hjälpa | honom; bevara. honom, ,.salta : ned honom. så att. > säga, han: skulle : hålla sig genom -t derna, Men så länge han:levde : gav man .konom "fanken, - Det : talades ” om att. den . levande . bonden hade det svårt — det var: en så gammal och ”utsliten visa, :och : gamla! visor ville” Jet talades in, från, "rishackningen, Då han” slutligen kom, sade "fadern: Nn v.4Jo,: dä had'an; Jo, ni far - jet | har bjö” mej två" kronor ivko tanter, om jag ville laga så. an feck. låna era; bru” gumskläer te er far ovetan- Jan, skolärarn!” ! "Va sa du.te an, Emil?” , ”Jag” kunne inte lovat, sa: jag: För" när ni. far inte. ville; i mansägäåren "och tog fatt i en ” ska inte orda mer om dä här, : oförskämder — den som visar” ändå ska va en” Cia Och :om., vi få: låna ' era brud- -. oss emellan.”. oi NS ; ni si Adolf I Ulvaskog förstod inte den nya tiden, NETTITETSN FFTETEVETTS av idel .snålhet,. men det bryds ting hytt, men det brydde han skölläraren visas som ett” underligt djur” ” hade” Emil. sännu. inte kommit. i YvYvYvTYvETYYYTT | 1 . SKåAASIANADADA NAD NA, PIVEYSTYTEN YFTE TTVEFTVYVETIITITYvvT AAA AAMBARAMA tha pA, ARKAD
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.