v trveve vr YESYYYYVYYYNYYYTYYYYVYVYVTYYTYTTY TYS TYVTV VY pr SA I som du ser, beh nu "tänkte" vi . m höra, om": Kö möjligen sett i nå't. oÅ Men Jonte hade "ingenting L sett. Inte en fjäder ens på enF- hel månad, Han » hade gillrat snaror. och försökt på alla sätt, men inte att liv. Allt var : SN . - dött” och "försvunnet, :— Fast M As Her - sea . lag . S un Tjäder : påstod, att :han" sett N ÄR HAN KOM: tillbaka ig, Den'vi Ägot särdeles viktiot att tgydusn fick, ha : vä någon utb, om SE Den var bans värdefulla. hade hågot särdeles viktigt att [gudagåvorna, Nu fick, han |FPåT AV älgar nere på Gubb- . de han: enda: han Dade tpövrigt det [ uträtta och strök i väg med umgälla det; Han drev 'om- Om va en cå va, väl lögn : : i : : : - 2 rånsett ' en I sin : karaktä ti k de |k anligt, MIR SN RS - : > Ja, nu hans man | maskäte sin : karaktäristis] t guppan e | kring som förp men var oväl —mj . å L > härjat: blan d viltet. Nu|tiga koldr av fööch, pågra rO8" gång. : kommen . överallt, ''I- sin ierfa- na. Inte här vär Tjäder varit Sen fö bra Himlen sitar” : an man vila sig ott tag. Hur ma i stugan. f.n | renhet om, att de».som kunde - Hh UT - Han - stannade hetnma ett var han. blivit ägare” till den FREE R AE RAD ge aldrig gav: något: för intet; AR längt PP, i SkoBea - äm kö mlenes OMing. äv storste smto MI ” par dar; gick "Omkring och pr be Nn särskild historia, Han m Dö var en vinter," som var undvek: han "storgårdarna och k omen, sa” Jonte, än tiga "185; men hyrdenes ? sang 3 fade: Pra | berättade den” för. alla, som | 17 ovanligt snörik och sträng. | Höll. mest till hog sköge | "Om en kväll för fjorton där skal stige, ' som vandés brus, nod s + fade, men: blev snart: orolig ville höra 'på, SA Törrarn SKÖRS ] sen'stock: vat sä" sygiten : och " ? - igen och axlade. sin. kon : rap ? : | Snön låg i över 'meterdjup, och bönderna ”och Torparna, : Men ändi. ni 3 den gamla lodbjssan: Så t och Be, då va en hösta ;jag va | kvicksilvret ” frös 1 termomet: | även där blev det :den vintern ojändi att Jag tyckte” Synd gm . det: åter av uppåt Skögarna av | drovkarl åt -baron "på herrgår- | varna; Någon fattigmansvinter | mera av "glåpord "än" av; mat, fatta och hacker, - ln I > <-Om somrarna -var han L den. Gick och drev i skogarna | Var ” det ”, således inte: ; Den | och som en herrelös och svuls I rg t på om - - Ha å det tegnes' mot; Himlen, hgor skyer gaar, Nr N : från byn, ibla då n borta | ock leta rätt på älg åt ett. helt stränga vintern hade 'varit: fö- ten. hund syntes han irra :om- EL Pp örron.. an ha Sd og. 'körset Skal vidno o ve d å NÅ Sera veckor i jaktsällskap; - . regången av . en torr sommar, sett älgspär, sa: hän, och. skul mja SRS VAR a sträck, Han röv, kring på de illa plogade. skogs- a r vidsträckta > är ring” i del CE Na hittade au någon älg? fom orunbränt i; åkrarna ” och vägarna? =" va sjua en she ett ne he tassade' "gnom' 5 markerna; undrade folk; fast de kunc de fullständigt ödelagt -brödsäden, : En bister morgon strak före ladda" la - men. jag spanade över bygge a nåronl, historien utantill, 1 Svanmanär AA ädon da8rad | jul stodo Per i Hultet och hans AA EN då da bes act ett ortot or korsets tog, uppför ' bergstu; 92, larvade |; = Älg? sa. Tjäder ned en| PANnmål, men;sinåbönder/öch | öskiljaktige jaktkamrat,'-gub- | ät5 han gått så: långt. m dc be arruddl 4. sjetons Il; > pen " och :drog " > | torpare hade" ingenting sparat | ben Lund,” uppe på "Klackhöj! han "gått-så' långt, menade vaarbridd; ett signende BHaaderegn; föraktande' gest," älgar dä hit- tar jag skockvis, ' när jag så vill, Jag letade tt den största, en fin tjugotaggare,' och kör- de " den "rakt fram. till baron. Han” sköt så. dä :bara”visslade och brakäde” runt om, och äl- gen stöp på fläcken, Baron va - förtjust, att" han tog mej Yhand och frågade vad jag hette. 2E iväg långt Västernt till myr; | na: och de små sänka! sken Sjöarna, | Han ' övernattade :i gamla kolarkojaor eller” under täta granar, : vilkét "som: nu bäst passade sig: Han sköt. väl efter" någon"! fågel då: och.:då men träffade - sällan eller ald- rig, ty ingen såg. honom nå- gongin : komma hemdragande | med ett jaktbyte, Om man frå- gade -: honom > var:" han: hade :> Han har: "då inte varit synlig nedåt byn på länge, dä vet. jag, > "men inte har och voro beroende. av de möj: ligheter som jakt och fiske ' er- bjödo. Men de små skogssjöar- na” och : gölarna voro nästan bottenfrusna, "och i: skogens djur tycktes; ha: försvunnit. Nöden . var en ständig gäst i stugorna. Den' var: visserligen inte främmande för. dessa :fat- tiglappar, som inte visste :hur det. kändes 'att' äta sig: riktigt mätt, : men en :svårare : vinter som ”lesker "den torreste' itistelegn > pa den. ' och” spanade "ut över de og. Vvaarer "hver ;hjertets: sti, ändlösa skogsviäderna, 1-sö- der'' reste sig 'några taggiga bergkämmaäar som stelnade jät- tevågor;' och" bakom" dem steg solen” upp'likt ett'eldklot imot den :;:kallgröna', morgonhimlen. En' svag men vigterskarp vind susade lätt is -tallgrenarnas |...” timprydda barr och stack i de : gamla ”" torparnas ! väderbitna ” Nu legger han” der" ) "sin krybbe” tran oi skyggen. av. korsets: tre.” Snart; Feiser :den jedle sig, gaar” - galg i mot; :Golgatas heider'—- ha) sjel er: sang, . : men . Sängen" stivner 4' ver nner. ju till 'de "där, Tjäder blir nog utan: jul mat” han: också, iJiksom I lvästundens gry i en tybbo lagt. Kor "dodstimens mjulm' sax sort: tå Nn i hela ansiktet: Å RAA AAA AA AAA MA RAR FSA AA KAMMA. : i vädrande efter roy,:=."” 4 i gjort av. det han skj tit,. sade han: :- . — Ja, se, au förstår. : jag "sålde . det mesta: till "några skogsjobbare, som. jag träffa: själv: Dä va .väl en Sex, sju nor kvar, å då va ju inget att ta med sig hem. «= = — Och så satte du i dig he la baket? undrade man, I "-— Javisst, sa Tjäder, — Jo, du var mig en fros- sare! Så mycket sövel ha vi inte sett på år och dag, sade byfolket' beundrande, Då grinade Olle Tjäder med : Det "var: hans ; Stora förnöjelse att få fanti- " sera om sådant för folket i en : trakt, där man i långa tider doppade potatisen i salt i brist på anrat sovel,. ud: vet. förresten. va Ole ; 'Tjäder- levde av. Hay var I säkert en konstnär i svältkon- | sten. Man stack till honom en kaka bröd här, några potati- : sar där, men något överflöd av ; mat kunde det ju inte bli på ; det' viset, Själv saknade hån i all förmåga ' til ordnat arbete «och undvek "listigt alla by- . folkets försök att få honom : med i den riktningen, Han '-levde : på 'Guds 'försyn och människors hjäspsamhet, tog dågen som den: kom och 'be- " kymrade sig inté;för morgon- | dagen. Kanske han inte hade behov av så mycket: han till- - hörde det där forntida seniga fattigmanssläktei, som kunde " leva på rakt ingenting. "Men 'så var det också något "av gammal ,raggig skogsräv över honord, ” "där "han kom : strykande utefter skogsvägar- na. Hans kropp var till ytter- lighet. tunn och mager, ryggen gick i krum ocH ur, det' lilla, framåtlutade huvudet [spretar de ” en . vass näsa ut, liksom i så långt; då höll" han" sig när" i mare folket i gårdarna: Ibland när snön och kylan ' blev' för : envis;”satt han hopkurad i er! ; gammal tomstuga” som en av" : bönderna 'lät ” honom; bo i. '; Emellanåt stack hön ay ut till ; någön gård. Han drack gärna en kopp kaffe "eller tyå” eller fem eller tio. Det våirmde' så | välsignat gott, såde han, Han » gjorde 'sig ingen brådska ; satt ' där och larvade och' "ljög och : | försökte vara: underhållande, ' Hans "små sneda: ögon: följde > lystet " varje "ätbar "sak, ' som I Var synlig! När kvällen kom, ; flek man påminna honom 'om i att det var hemdags. Men hån > gick inté förrän "han fått nå. gon matbit innanför sin stora rock, ' Då visade bah ett par "gula betar; 'grinade och stack fram över "de långa vintermå- naderna, När: våren' kom och ljumma virder -pörjade blåsan, glck hån omkring. och” ”låna- de” krut och hagel. På dessa vändringar bar: han alltid. sin ålora - mynnagsladdare med? Tjäder,: sa baron, di va inte. o dåligt. Då är: du de däroppe, Resten åt jag opp ns Orrtuppar : och några rapphö- - = än: denna mindes ingen. .. VALENTIN : Någon. klagan! och" nd immer väl också jägare, I när du har ett så fint namn” ' — - Javisst, sa. jag, visst ' är jag jägare, "Fast jag "har ju ingen bössa "förstås. : : Dä tyckte: visst baron va: bra svarat, för "hah gapskrattade så dä eka en -lång stund..-Och dom andra jaktherrarna skrat- tade också och tittade på mej. Sen - fick jag följa med till herrgården. och dricka kaffe och "äta - mej. stinn av långa smörgåsar, . Och :när: jag. sen skulle: gå, då kom baron och gav mej den här. = ” Han Satt och vred: och vän- de: på sin bössa och 'höll upp den, så att alla skulle se. Folk visste också att den historien var äkta, fast man i'sannin- gens intresse måste ändra älg- tjuren till en tolvtaggare. -Men det var ju vackert så. Den 'där bössan var som sagt Tiäders. 'dyrbaraste ägodel, och den blev finare och märk- värdigare "för "var dag som gick. Den hade" en enastående föremålet, - som "man siktade på... "Ja, det var: en" underlig bössa helt” enkelt; precis som en trollbössa. ' Han ville inte byta bort den-för allt smör i Småland. Skymtade man en fågel eller " annat villebråd i skogsdunklet,' så var. det bara att sikta: åt Jet hållet och skjuta — bums iåg det "där. Och fanns det flera djur bred- vid varandra, då kunde den ta ett par, tre 'stycken på en gång. Särskilt fin. var den på änder eller andra fåglar, som flögo i flock. 'Tiider svängde 1 då, till med bösspipan i luften och tog hela flocken. Haglen spridde sig så” fint då se, På det sättet hade han en gång fått ' ett helt tjog änder i ett enda skott uppe vid en skogs- sjö, Och" ändå flög ' dom mitt uté . över ' sjön .' en" femhundra meter från' lang eller &å; Han bara "skymtade - något grått, som. rörde sig där ute; vc I Det är vär inte möjligt, tyckte folk som hörde på. "” "-—= De är så sant som att jag sitter här, sa Tiäder och nic- kade övertygande med Jkuvur i Men hur i ell världen bar du. dig åt med att få dem i land? undrade man. .Päruppe finhs ju ingen båt! ': "Dom kanske rent äv flög iland till dej, innan dom dog, menade 'en spefågel. - : Men : då började Tjäder att tala "om » något annat... Han kunde ljuga och skrävla, men försvara 'sig' mot--någon Spe- full anmärkning kunde ban inr t0,' Märkte .han-stt man drev med honom; låtsades- han inte höra det. Då övergick ham till något annat samtalsämne eller kotn.. plötsligt Imad. att hän. förmåga att alltid träffa före- | hördes dock sällan. Smålännin- -| gen har” alltid värit känd: för sin 'seghet och: otroliga energi att' hålla ' ut i al nöd: och" för: sakelse, Folket i denna trakt var inte sämst lottade": i detta avseende och höllo envist livs- viljan vid makt: genorj att ber trakta och genomlida”, det. "hela med: en. bister humor; 31: själs- djupet." Visserligen” fanns de en och: annan, som. inte avhölk sig: från att synda.' i” örd;.tan- kar och » gärningar Mm fäderneärvda;' "men: het ' dövädes”; den 7” Hoppfulla visshete allt bar. en övergång.” ; - Värst var det för Olle Tj der. Han var den oduglige.lät-. tingen, som :undvek .: arbetet men : njöt dess frukter genom sina medmänniskors hjälpsam- het. och offervilja.: Detta "var en grov anklagelse bland. folk, som i allt sökte klara sig själ- va genom ihärdig 'arbetsamhet ed |de. till”e ansikten!''De. huttrade 'i. sina slitna”. rockar : och" följde: med ögonen en. rökslöja, som sakta ringlade." sig. som ett.sagans : odjur ' över "trädtopparna och i sänkte '; sig "> dimlikt -ned mot Frilsjöns råmande is.' Det "var koi Iröken';: från två mnilor, som Kolar-Jonte” Höll. på; at ola åt Tovehults bruk, :Kolar-Jonte - var. en. > skicklig kolare men: också en god skytt; han: var känd för att alltid ha färskt kött i' grytan” de tider har kolade milor uppe, i skog- arna; Detta ' visste". gubbarna och: beslöto vägen! förbi hans milor fö Fatt: höra om ö köjänvsatt: Kolar-Jonte på" - gränrisklädda prit sén' och tälj-1å i Hän varji 'sot,. skägg :och hår långt”: och hoptovat; men : under ' de buski a ög! - brynen: blinkade et par vi liga ögon. " ND Gubbarna stego in” och j sade. :Jonte' makade åt sig på britser och lade mera : ved på den » fräsande litet. motvilliga brasan. : nd Jo. du Jonte, började snöt sig ljudligt. och ”'vi mde händerna = framför .. elden.” + Men vi .ska.i alla fåll göra väd vi; kan," så. har vi inget att ångra: ; | Solen steg, rade; och: "snön ' gni: Ur . milornä: "bolmåde.: sen nas toppar; Ibland kastade" de ut” gnistor” och: fladdrande. seld: och "Jonte måste. ut: och-se”ef-I. ter,: så "att. de: ej kastade av |'. sig: för mycket av stybben,. Se-J ” dan. gubbarna vilat; en' stund 'de: de' gevären och" vandrade åter. ut i vildmarken "de: fram" ”Benöm:: ; snår "Och storskog;, över myrar ock ned- för" svindlande”. dalsänkor: Der ras""vana ga roögon spanade gråblå rök upp mellan granar- |< : tungor, De vöra "Ililet "oroliga, or och : värmt; sig vid elden! äxla- on eler all: Himlens ' 0g' Jordens makt," . : for han 'er med: evighets Gud i påki + hal nökl rö fill” "Filrolefis pört : Gud smiler i: :krybbens atraa, Men: over ham” stjörnener gaar og gaar, og bäre hans. körs, any haleluja, 0g -dele hans angst 08 ver, rörd och prydde hed isin vita; bomullsmjuka” dräkt.” Det: var julstämming: i storskogen djup — men" inte" ett spår: efter jul: mat åt hungraude munnar, ,; + Plötsligt" stannad Tand och grep Per i arms —— Vad är dä? frågade Per och "riktade" sina” blickar ”å' samma håll: som' kariraten:' Ser du inte! Lund: peka: (Forts. å nästa sid.) och ett' snålt hushållande med ARA BARA BRA på alla sätt och vis kan" vara värre än . att ha en hel massa «fel. och. tillhöra” de sämst lottade i samhället, Hur. skulle det vara om vi alla till- hörde förträffligheten, det ab- solut 'ofelbara? Hur skulle det vara om vi alla ånsåg om oss själva: vi kan aldrig göra :nå? got felaktigt," vi kan. aldrig göra annat'än rätt? Då var det nog inte lätt att vara människa, " "Det kan ju. var och en förstå och" tänka gej, 'också "den - ge- stalt - som i ett ögonblick av förvirring. tillgrep sin nästas ägodel ' och . med densamma skyndade ini ensamheten, ut ur. samhällets gemenskap. Den varelse som i svältens tecken gjort sig skyldig till stöld och nu jagas av rättvisan. Männi- skan, som kanske längst inne äger mycket av godhet, god- het. som inkapslats i ett helt lager av försvarstal: ME Mej angår intet, mej 'plå- gar . alla. från min tidigaste barndom till dess jag var fär- dig. att.träda ut i förvärvs- livet; .- Jag skall göra alla till lags, mej skall alla få skratta åt, mej rättar sej ingen efter. Jag har ingen gemenskap, Ing- en väg att gå kom leder till tro I på livet, Jag är en mänalska Lund, Vi är uts på jaktstigen; sot måste "söka" mej en egen. väg: "Och" den : vägen . leder ut | till samhällets utkant. Där står jag "ensam " pch darrande: av köld, gripande” med' mina ' en” sgemhetshänder . "efter : männi”. skögemenskapen. Men. alla, 'al: la”? vinka :avvärjande' då jag sträcker . mina bönder. mat tiden; ägare av; intet eller allt, det beror på hur man ser på livet, Manner som födes naken och ;' växer upp naken, själsligt avklädd och i ensamt majestät träda” fram på den väg som kallas: livet, "stå här ach; vara inte "en romanfigur, utan en verklig varelse som alla kastar sina ” blickar.'på, ” Tnsamhets- blickar som inte vill nå fram till -riej, hlickar. som säjer; dö "Där. står.-du>din” fattige stackare —— se hur blå din hud är av kölden, hur tunna' dina kläder blivit. Du fryser ju inte bara om din blå hud, du fryser. änu.mera "i dett inre, jag ser denna ensamhet" lysa ur. dina blå ögon Bom saknar fasthet och- saknar förmåga att bli varmäv”". > Själv kan man intet säja till sitt försvar, man” kan :så på den blå hahden-som en gång :i trots "tillgrep . nästang ägodel och Jågades ut ur den” gemen: kap. dor mån. kan" känna och” förstå fär; "andras tillh t, Se dessa. upplysta fönster” -— se människornas leende; nick- ningar,: ; småsnack ; och deras ögon .som kan mötas utan att vika "undan då ; det trotsar kallt, kallt i jultid. M an kanske en "gång var en liten fattigunge som” hade en: mor vilken sprang" livet” ur sej ' för. det. lilla livets skull, som en gång skulle bli det en- samima > som nu". sprider" sin köld i samhällets -utkant. Man var en skrikande besvärlig va relse som hade en mors kärlek, " en mor som inte ägde annat än sina tusen krämpor och. sin förmåga att dö då kampen till slut ; blev allt' för ojämn; ' Och dagarnas 'gång med kalla hän- ders smekningar och dagarnas gång -' med " förvärvsarbetets bitterhet, "därför att'de” hårda orden liksom mejslades ut. till långa stålband och följde med alltid. ev Den första ensamhetsjulen: i en skogsbarack med kamrater och sprit och grova svordom- ar, en ”pokerlek - och en. fattig dom som kanske gränsade till den. hsiga skjortan och : det smutsiga "som skulle vara en mänrniskokropp: ' Sedan ensainhetsjular med sprit" och med kämrater' som var Nlka fattiga. och lika -en' Su -klädernas fransar och .det in- Man är ju mannen som: tillhör dessa lata som stå vid: pilsner- kaféernas ingångar och bangar. tioöringar av de skötsamma, i "samhället. Räcker ut: den. lind- ut "handen och"ta, "Oc i ensamhet: och tänka. Pp fattigdom som; i alla fall.skall bestå" och vara till bara' för en annans skull. sn "Det kan skratta > Utan tvekan.... . "Meå skrättet kän n nog mista sin färg och sitt' "liv, skrattet behöver inte vara. fullt av. ler vande gemenskap. Det kan va- ra. dessa ” bistra ' skratt ; som också i" juitia behålla sin- bis. terhet och sin strävhet, fimp- tal ger en sådan. röst. Den kan vara bra att skrämma en' snäll familjeflicka med då man be- höver de' få ören som" är da” gens krydda och mumma,' " Jultidens.; ensamhet;"” : kyl som lever inte bara. utvändigt utan kryper in i' kroppen: och gör själva atmosfären. svår att andäsg,' Ingen" vill eller kan för- stå, man får inte, begära' det. Pilsnergubben, ; . suputen han som aldrig: velat arbeta: ; stulit har. han gjort, i hela sin ungdom, - Visst, man vet i alla fall allt sånt och då man står där stel- frusen ; känner . man inte”ens lust att, söka nå in:i den ger menskap där alla andra tycks trivas. Man vet-i alla fall att reg bitterhet skall göra gemen- skapen omöjlig. Man har nått utanför: alla . de ordentliga människornas - horisont, . deras tankar är inte längre. uppen” bara, det enda man kan se är detta rovdjursaktiga:.- ”Be' på” den där latrygben, han” har försökt tigga sej fram arnas mångfald” och ölens fler-. frågan: står fri och Hade den sägtast i i ocd kansk "också der meat” ensam- ökte :svara.:Mem. tyst ördéns: innehål] ska» hat” "mot: det" samhälle som" res "I dån'; från” den tidigaste: 'barn-. | domen om omöjlig satt 3 Mor-' dukade under v: ehe samhet "och :av' kyla. "Hon du: kade 'inte under av; tuberkulos; inte: äv” "lunginflammation, nej blev hennes då” hon blev:ogift moroch-då: mannen: bara för- svann, Hon kämpade" sej: ige: nom”; "mycket: —— människorhas amhet - blev .--henne .döck rmäktig; Hop: uteslöts, alla g för givet att hon”var dén ämsta, den usla och:den mest föraktåde: varelgen i. samhället; Hon håde' inte råd 'och hon har de inte”. förstånd att en "gång gå till en villig: läkare -och få hjälp. "Det" kunde: «iden: rika människan” göra." Bägge; hade älskat mör hett och varmt och ivrigt, bon" gav sej helt, den andra ' förnämt. såsom endel lär ha för vana, alltid: medvet: att' vara med- den varmaste sej, det: gälle veten ' också” kärleksstunden. Vv > Mor som älskade vå ett en- kelt sätt dömdes. ” Hon ' blev samhällsstyvbarn 'och dog av människorhag '- ensamhetsblie- kar "och sin egen totala fru- senhet,.: var kylan”. och ensamheten jag fick i arv av henne. Jåg var den totala' ensamheten; jag var ju född med ensamhet och: jag måste "förstå: att ' min enda plats var i samhällets utkant. »- Hur skulle det ha varit: öm jäg, tjuven "och i oäktingen, trätt fråm skriande efter” öm- het; efter förstäglse,: Ffolkhärhorn genast:-stö å mej som dåré och d& hade man kanske insett att jag:var far genom livet, hur kan en män" I niska bli så förfallen 17. Md av ad "(Förig, & : ng sid, ). par:; ci varje: fall” ännu: "större MÅ hon: dog” av. den ensamhet som ” na om: att: det gäller, att akta - "Jag ärvde henne, det - å MA NUEVFITTVESEFEVFEFETTIVITETFOUTTSFIITEFTIVTTTVE! : : : SÅ NYSTTTVI BDARPAKARAARSAARAASSAAAANANANSAASAAN EN AAA RAN bdo drh MAN SASADASANSAASANSDSADDANASSÄSDDDADA
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.