e med dessa. rader i sin. bok: Min Ir Det är trakter som kräver” den +. största uppfinningsförmåga 50; hoså eskimåerna, ke och: han gör äet På ett. s t - som” clvilisätlonen' inte kan" göra .. Verk i fråga om ändamålsenlig: gade. skinnremsor, som kan tän . kas väcka: arund n hos hennes” ot medsystrar. . RR nen lämpliga att göra kläder - av och för eskimåerna i trakter - där. det finns renar börjar då en bråd tid. Då måste varje skinn noga | tillväratas? för vinterbeho- hö vervev v YvvvvvYv YvyeyvrveyvevvyyvyYyyvvyvYT rvTtfrvvYY CE 2 ET STOD KLART för j mig, att vi inte kuns ff -de komma till: Grön: "Jand med, vår. nuva- - "varande utrustning... Bland det värsta. var att vi tap:' > Pat, alla våra sygrejor, utom två aridra. ungdom antyder synålens måns viktigaste, ”vapen”, iden "oavbrutna / kampen. förlivet i köldens :” och isens ödemarker, alltid bottnar i .påturens obö hörliga Krav. of se N Män som Freuchen: har lärt. oss att "åtminstone delvis förstå tl under vilka hårda förhållande : detta folk lever. :För oså ”vär.” | Meledningsmänniskor”' jär” inte : kölden' och "vintern, ett-allt än: nat överskuggande problem, som: bättre kt . > Bsklmäkvinnan & är en V inycket "duktig sömmerska och med' sin" största dAyrbarhet. -— ”synålen 5 kan hon utföra riktiga mäster- .. - ” plagg. Männen "och kvin na ;. har 'ungefär likadana kläder,' men kvinnan förnekar sig ingen-.: städes I världen, och? .eskimå kvinnan . ser - till. att "hennes dräkt prydes med vackert fär- | 1 augusti mänad är renskin” —1 slutet vå ”åuEusti hade vi . en backe på bortåt fyrtio. mju- .” ka, Kortnäriga Skinn, varför våt bördor; ' gran, : "Eskimåernas fall Vid tränlampans säkta eld lagas" köttet. till. : ädsel är — jämförd med v är inte alla förunnat” att njuta av. islande het av förfrysningar. ”bjötnskina” är retjookt, 7 a gjorde ärvarna, rörelseffihet "hindrades genom; vikten" och. :störleken: av våra berättar den. isländske Polarforskaren :Vilhjalmur Ste- fansson i en av sina böcker. — Vi utvalde därför en. stör död I vars stam" var fri” från bark och" kvistar, och. hängde | sö Vid 55—60 graders "kyla. är det en Bilden: visår två kvinnor 1: 'stor förni it' skinnet jar. Dag efter dag arbetar de oför- trutet med nål och ”djursenor = den "räd" som användes. ialla mar i blaggen. och: som är I tas: bringas: tll det hända ätt de, att äta upp drbbdrtdrds enligt sina. ” upphovsmän var "säkra för järvarna,, Senare, när de blivit plundrade, hade de, som ördnat gömställena, ' blivit "+ rade mig, att de aldrig hört nå- "got dylikt förut. förstörda... å: nalka$ivintern, och eski- mältvinnorn $ brådaste tid bör- ex dytbärhet « som" noga tillvara De yi nitar. då eskimåerna ; svältgränsen kän ir: tvingade mda”-senor och" de 'skinn' mari "sparat för: ått g göra kläder av. hänt” att iman tvingats ätaa Jupp sina” Vi. band i alla nu. "våra buntar rätt högt «- upp på. stamraen med läderri em- "mar. "Samma: dåg vi Kom till- baka, ungefär” tre veckor senare, -håde ten järv” varit uppe” och | gnagt av en del av. läderrem- mårna. Om I "kommit en dag f senare; häde” vi antågligen fun- "Det : harr även | it en del av då Plagg.n man: båt på sig." » i : Först Skall männen ha en undertröja av fågelskinn, med fjädrar och dun inåt, : Vid-fågel- skinnströjan fästes ofta en hät- ta, kantad med t. ex, hundskini. Hättan är en varm och praktisk huvudbonad när kylan. är svår. Vid hyggligare väderlek får den: ligga: hedfälld som'en Kragé runt halsen: '. För hårdaste vintern | krävt utanpå en skinnklädnad, ; med” den släta sidan utåt; eller mar: och” hätta, männen nöja sig med: hatvpäl: .sen som närmast. liknar en gör- der Byxorna ' och stövlarnä till: verkås som regel av” ”sälskint; Dessa stövlar. är "totalt i vatten” täta och dundgärlgliga även un: en ”helpäls” som har” både ärr der -:sommaren på: den" sumpi a. bese med. mig en delikåt rehtunga, och detta sade'dem, ätt vi börjat möta, bättre. tider. > Två 'dagar senare flyttade vi värt låger tid mil österut och där jagade'vi sätt sont jag, och han var borta från lägret i två dagar, Är man klädd vid denna tid dubbla kläder, en yttre” kostym. av tjockt skinn och en inre av dunskinn Nat! kusiak' hade vid detta tillfälle endast "den tunna liten snöhyddå,' vars golv inte' vär mer än”fem” fot i diameter och méd; en till "taket på fyrå fots. Kvinnornas” . kläder utföres ungefär . som > "-mänhens. En eskimåkvinna; = som är klädd så att' hön inte. behöver skämmas Änte minst därför att Jag förde: efter: årstiden : bär man -- e dräkten" och" vi" var ganska: oroliga för : honom. "På tredje dagens mör gön ' kom -tian emellertid till: bäka, nöjd och glad och berät- tåde att” han” inte” sövit så" gott vå held vinterg.! Han håde ”ba” rå varit fyra mil från lägret och -) för :knäet. ren med sådan framgång att vi. | på en vecka fällde sjutton djur. ”Utider en av deisa renjakter. gick -Natkusiak vilse på samrba, besökare stär det en sky a av ”fågelskinnspäls med krage, som helst bör vara kantad med svart, glänsande hundskinn, Har hon :dessutom en bård t. ex. av glas- pärlor runt kragen, har hon all anledning + att känna sig. nöjd. även tröjärmen bör om möjligt. 'vara kantad -med hundekinn. Kvinnornas” benbeklädnad ' av sälskinn . är något kortare än männens byxor och slutar ovan- På .framsidan «är byxorna . prydda med färgade broderier. och breda, vita bår- der "av ren- eller hundskinn-. Oen välklädda eskimåkvinnan Hundarna | tillhör eskimäfaliljen. Ber; har "högre stövlar. än männen. För mänga Grönlands. romantik kring en hundsläde, Hennes stövlar. r cker : ovanför knät och "bör helst vara röda, blå, . lilafärgade. eller. vita. På. framsidan öcK vid översta kan: v vrevYrvYrYv YI ve ef vv ten är de försedda med vackra -' kantiga skinnbitar i olika fär- iDet: ligger otaliga timmars arbete bakom varje plagg. Alla de':skinn av vilka kläderna skall -broderier, gjorda äv: små fyr. - tillverkas 'beredes omsorgsfuilt av Kvinnorna. Det sker genom tuggning — ett arbete som krä- ver..sin tid 'då varje liten bit av - ; skinnet>skall mjukas upp med tänderna. ont tundran "och på vären, när isen > är vattenbetäckt. : Den välklad: de” eskimån här två" par stövlar. Strumpor. existerar där- | il Innerst : har; han ”skinnstöv! ir, där håret .sitter kvar, och: ytterst de. vattentäta stövlarna s sutån här. "Med: ete ligen ingeriting Éoandé i terrängen; Det." var 'o kså ren tur, : att jag verkligen, på" fyra timmar lyckades treva: mi baka till lägret. Eskimåerna, v ver: min "återkomst, ts klädprakt. & N rYvev ära förhållanden — mycket. dyrbar. Meh. det De flesta eskimåer har erfaren. . lycka för . eskimåerna att ett men; som. "drog över den Jämna” ..| vanliga skedar att äta inför sinå medsystrar,: hår en Inde liga, att vi knappast ens reflekterar & över att de finns till, vi märker knappast att vi an- Vällder den” Dit hör först och främst kniv och gaffel! Ått va- ra dessa ätredskap förutan kan vå väl knappast tänka oss. Och ändå är dessa attiraljer av jäm- förelsevis . sent. datum, : ännu för något över 300 år sedan åt «| Man allmänt med fingrarna” — furstar, hertemän, bönder och slävar, alla. Innan dessa bäda redskap kom i dagligt bruk hos gemene man hade de ått kämpa mot: många hårdnackade för- domar, :.. eg ; Kineserna, "världens. äldsta kulturfölk, äter ännu i dag som för. tretusen. är 'sedan med pin: nar av trä eller elfenben; men varken ”Äsyrien; Egypten. eller gamla testamentets judar kände till.något slag av ätverktyg.. I Nya. testamentet förekommer i grekiska: texten ett ställe, där "| det uttryckligen säges, att Jesu lärjungar förde maten till mun. nen. ”med fingrarna. Til-:och med 'Urnider landets högsta blom- « I'stringstid "förekom" vid gästa. buden it "det : gamla Grékland varken ' "kniv, Båffel eller sked; i: ;köker” ahvände mar sig dock av knivar. och maten sattes fram på börden i söhderskuret skick. Soppa åt mån inte på den tiden i det gamla Hellas. Råkade ma- ten. "vara. för varm skyddade man: fingrarna - med ett slags fingertutor. Såsen upphärnta- des med en liten brädskivå, som efter användandet kastades un- der bordet, . även slevar fanns i köken och romarna begagnade sig. vid-"sina dryckeslag också av.” ett slags slevar;. Men om med ha- dé de inte minsta” äning. Vär. emot. använde de ' -SI8 av, jätte- stora gafflar för ätt 4 Tesa vpp stormstegar. under sina erövrin- gar, men kniv och gaffel. vid på derna. ka ratöd de sig, inte höjelse över sina mäns Jaktlycka.. Rå att hb é "Först mot slutet. av 1500- talet förekom i enstaka fall i Italien: gafflar vid borden. 'Men detta ansågs som en hårresande lyx och i-kyrkörna predikades det våldsamt ' mot denna nymodig- het.; Då en förnäm fru. i. Vene-. dig . drunknade genom ölycks- |: händelse, ansåg prästerna detta vara ett Herrens straff; hon hade nämligen under sin livstid hän- givit sig åt ett överdådigt och syndigt leverna genom att stop- pa in måten' i munnen med gaf- fel Mot slutet av 1600- talet spreds 1 Frankrike, vassa satirer över bruket vid hovet att äta med kniv odh gaffel, och åt italienar- ha, Som : nu allmänt brukade gaffel och'.i. en: liten läder- väska "förde Yedskapet med sig, gav. "engelsmännen öknamnet ”skalmbärare” — -gafflärna ha- de -då två skalmar eller; klor. I Skottland förbjöds ännu 1680 munkar och nunnor i klostren att. bruka gaffldt, och i många; av Spaniens och Siciliens små- städer var det. inte : alls. så länge "sedan erbart. de förnä: mare familjerna använde sig av gafflar vid . måltiderna, . Och förresten var det heller inte så länge” sedan som :de svenska herrgårds-. och boridbörden aw kades utan gBafflar., - talet blev' i” alla” fall ' bruket av " gafflar. mera” "allmänt och: på såmina' gång "kom, också skeden : av trä eller ben På bordet. . Bå-. de; skedar och gafflar var ga skå små och kortskaftade;' felri "hade" ' som sagt bara två skålar eller Klor'och var för éller ben; .Var' man gick och : stöd bar man den med sig som : en verklig dyrgrip, Ett-århund- rade senare fick. den tre. klor och slutligen fyran och. i skicket känner vi. den. Nu tillverkade till och ned av rent silver eller : av:annan metall som sedan för silvrådes :eller förgylldeg be: roende på ägarens personliga smak. : Samtläigt. blev: den stör- db; An " Ufder senare delen a 100: | gaf... sedd med ett litet skaft av trä Dn -& rs 5 re och större och. alltmerä' an- vändbar och. använd. Ett tag - till. och: med på: att > höll.” den tränga ut kniven, Bordskniven ja, den fanns re- dan. under 1300-talet,: men den ansågs då som" en' stor raritet" ; och hörde. till dé'allrä dyrbara: st förnämsta hade "råd. att bestå sig . med egen kniv. : Riddaren rusgeräden. > "Blott de allrå! - bar den vid bältet, damerna vid... -- "eller i-sin väska — den så kal- lade" ”Gretchenväskan”, som faktiskt var. mödern igen under före 'sekelskiftét.. Bordskniven hade inte på låhgt tiden 'strax ', När .: så svåra "motgångar att .kämpa mot som: den stackars gaffeln, "Redan 1311 talar man. om knivsmedernas skrå i Aligs- burg, Nu gjorde” mån knivar” med en 'håke eller & En spets på skaftet . för. att mån skulle kunna te en, . Senare . liten : gaffel, : som. likt: våra ”fällknivar : kunde ? vikas ne skaftet. -- Kniv "och, gaffel för, blev. döck' ganska sällsynta, tihg: uteslutahde. h 5 lättåre de rika' och” förnäma, tills. dess - Plocka åt sig. mas: försågs den med - satt upphävandet av skråtvänget -.- frambringade en, större.fabrika- tion av dessa för oss nga redskap... > vo ..v Girsch . . (Copyright. Text &. Bilder). on Mi s YYEFEFLTEFIOTI AAbADAA
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.