AAA LåGAAA EEE SYYYFVYVYYYVTYVTYYTTYTTEVYVTSYVTVV I - Ne fan LAHOLMS" TIDNING ” YVYvtYYTTeTFYFFY | oc Midsommardagen. Kimmrgäle. : Hetrens s härlighet ; : skall > varda uppenbarad, och. allt "kött skall tillsammans se den. ON "Jes, 40: 5 2 En Tustgård- med det Kögå, ljusa himlavalvet över sig, så- dan är jorderi i sommartid, full av 'spirande, blommande liv och glädje. Herren har uppenbarat sin "härlighet. Tag en blomma i handen! : Betrakta, beundra ängsblommans « fägring, . njut doften. ur - liljans rökelsekar! ' Men -underbarare lysa blomst-- rén; härligare dofta örterna 'där de > stå.. i . marken, orörda av > människans . händer. .. Hör ,.en predikan av: allt :;levande liv i ängar och lunder! Herrens här-. "lighet är uppenbarad, Så talar deri .. blorhmande rågen, "det böljande vetet, som > lyser: i aftonsolens glaris. : Det dagliga brödet. växer och. mograr. för Sveriges folk." 'Vi -glädjas, vi "kalla oss självförsörjande; men det. är vår ' käre: himmelske Fader, som sörjer för oss. Her. rens ;.. härlighet .- måste '. först uppenbaras för själen, : för vår syr Vi mäste "trö på Gud, innan vi se hans "härlighet och få känna den: sanha: midsom- marglädjen. - Naturen är en bilderbok, där Gud uppenbarar sig, men den ; som ej vill läsa "i den boken, känner ej Skapa- ren,' han ser blott åkrar, ma- skiner och'såningsmannen, han ser säden växa och tänker: det är. . mina händers "verk, jag sköter mitt jordbruk, och där- för slår det aldrig fel. Jo, det ' slår. fel,' ty vi få ingen välsig> nelsé av Guds gåvor, utan att vi tacka den allsmäktige giva- | ren, . .; "Vi skola tillsammans se Herrens härlighet. Så talar pro- fetén. Gåvan, . «sommarens växande bröd är något, som vi "få gemensamt i det så kallade folkhemmet. Gemensamt skola vi:-ock: tacka” Herren för hans godhet.- Vi skola. samlas i helgedomen och tända lovoffer ” åtivår himmelske: Fader., 'Då blir: det välsignelse, kärlek "och glädje 1' det stora "gemensam mä. hemmet, "I + "Hela naturen” "genomandas: av livande "solsken, men : Hiskörs hjärtan "stå kalla. Vi "den är vinter "mitt ' i-högsoi måren. ' Människörna gå likt giltiga, kalla för varandra, ego- istiska och själviska. 0, att det bleve värme i våra "si ent Så blir det, om Gud får up; : bara sin "härlighet för 'oss, sin kärlek och godhet. '' Han. ser icke till' personen men låter sin sol gå upp över både orda och "goda. Genom sin godhet vill han locka oss' till bättring. Han vill" göra oss till 'människovän- ner, som :' glädjas ' tillsammans över Herrens: härlighet" ” Delad glädj "är dubbel glädje. Låtom oss 'fördenskull ' glädjas tillsammans! 'Låtom' oss sam- las : och "sjunga ”midsommar- psalmer ' i. kyrkan, i hemmet och i naturenens. härliga löv- sal! - - . SS ; Mel. Sv. ps. är <'Komj,' låtom oss tillsamman ' t Se Herrens härlighet | Och känna sommarglädjen,” Som” varje, blomma "vet! : Kom, låt Oss sjunga 'fsalmen, öga sommarsång, : - Paul Ni ilsson. FELFINNARE — Man ser dig aldrig tillsami mans med: Rosa längre, ' "+ Nej, :hennes skratt verkade frånstötande på mig. — Tänk — jag har. aldrig lagt märkke till hennes skratt!!! "> Nej; men så var dv'inte hel- ler närvarande när Jag friade, Hill henne. "2 Hg vf L: svsdakt göra: EE "inte till notan, i. "Han tummar ” tjänande brodern: :pan:.: Några . halmtussar fördes 'rysliga :Vrida, vattnet ur kläderna, samt Tattsrädda kvinnorna. ”Alla för- tokarna, som:annars varit :me- - Väl. utkomna i vattnet gick dock allt lätt, ty alla var nog glada över om det. nu gick -att slippa ohyran. - -" På stranden nedom Gamleby hade man : extra roligt :åt det märkliga . "skådespelet, skratt, handklappningar, sanit klapp- randet .: med: träskorna' visade att nöjet var uppskattat. Men snart: blev det” annat ljud i pi- av strömmen .möt land där sku- /' « tör och. båtar låg förtöjda vid sina: bryggör: -Under eder. och förbannelser,, : sökte mar ; med :änterpikar,' båtsha- kar.-och åror hålla halmtussar- na: med”.dess' sotrevliga besätt- br i När man: antog att procedu: ren med ohyrar: var fullbordad fingo 'valla gå upp eur :floden, söka få :dem någorlunda torra före ”påklädnåden; Något .om-' byte var ej tänkbart: då. ingen ägde: mera s han gick och primitivt tält utanom : vallgra- ven. Visserligen fick ingen obe- börig uppehålla; sig där, "men man ' såg: då” som nu stundom mellan fingrarna med paragra- ferna, särskilt när det gällde kvinnör; Dragonerna tyckte att även kvinnorna borde: avlusas, och lovade några arbetare ext- ra ' förmåner . om de doppade töserna i.:ån' ett slag. Det blev ett svärjande och tjutande värre då de båda fril- lorna blevö överraskade -i sitt ruckiga tält där, de sovo, ”Da- gen var ju deras natt och nat- ten deras dag: Då man äntligt fått ned dem till ån;inträffade något helt öväntat. De sprungo ut:i vattnet och följde simman- de. med. strömmen, Man : fick brått" med att sätta ut en: båt, men: fann sig vara förekommen av. dé. båda pannkarna, som re dan'var. på väg med en båt för undrade sig-:över att de: båda ra till hinder än till gagn i-ar- betet; nu visat. prov på sådan sinnesnärvaro: Det var gåtfullt Men. än mera; gåtfullt. blev det då” kvinnorna kommit i båten, | ty-déhna: fortsatte med' ström- men utåt istället för: att landa. Utan att: någon > kont. sig: för göra något. var båten 'ur sikte. Om” nu «ett: par pannka och tvenne”lösa fruntimmer i" för- skräckelsen gett sig iväg var ju ingen olycka skedd, men bå- ter ville man ej förlora. Under det man diskuterade att ge sig efter med en båt med tre par åror för att hinna fatt de fly- ende, kom en oroväckande upp- täckt: en pistol hittades gömd Lagan : och Magnus ning på avstånd;: H obe B got. Då husdal en För LAHOLMS TIDNING - av PEHR. UNUS NILSSON AS der kom” att hän trots sin dag- tjänstgöring, (att han' nästan hela +. snapphanejäntan : len sällskap visste ej befälet i Laholm). måste under natten patrullera på Lagastigen mot Knäred.: En fora var på väg från Traryd med diverse varor till slottet. Ehuru man ej sett till några snapphanar norr om ; eskort. medföljde foran, ansåg ran - dock rådli- gast. avpatrullera vägen, . och ivenne andra dragoner gav :.sig iväg för att möta foran vid gränsen, för att förstärka eskorten. Först näs- ta dag skulle" foran köra : till "Laholm, ee . eftermiddagen I Björkhult. 2 okskogen Skräddare-Peder "från Västralt ock Uddekulla-Peder, från Kar" sefors:. kände; väl, trakten. . Ser- geant.i;Peders >Mickelsen från |" Baramossa: var.: deras '-befälha- vare; Så följde. ytterligare: ett dussin .meniga ryttare, no; : Omi;man ej. vetat : varligt. ärende - de : varit ute i kunde » man: trott att.det varit en"'ryttarklubb : på. promenad. ritt... Skämt och skratt. felades ej. . : Några ..:'svenskar ; behövde man &j råka. ut för här i sko- gen. ' De >aktade . sig. noga: för buskar ' och träd ty allt för of- ta: smältde''ett skott. därifrån. — Hur känns det för mäster att Ha utbytt:bordet mot :häst- ryggen, yttrade ;Uddekull der. till: 'Peder-skräddare: . > Får: jag först höra hur herrefiskaren trivs med att ej få lax tre gånger i, vi middag, skräddarni sc 2 :—-Bara. inte skräddarn: fly- ter bort i dag i en. skräddare väger:: en mark, med: sax :och;vax och nål och trå, med. syring. ovanpå, ;skrat- fade” Uddekulla-Peder. De kom + ' svaret G - Bättre : flyta ä med de andra: låzarha, skratta- de: -Pederz:' Skräddare försmäd- ligt. a och ;— Nå, nå, pojkar; sade: ser- geanten, vi skall 'väl flyta o- vanpå alla; men svenskarna” gå till. bottnen " :Man:: hade nu: Kommit fram till en nyröjning, ”Skogen” kal- lad. ocH en man, som var i ar- FREE hållit i. Såghusda- "stod i” sin jus enat "fägring " .och göken :' skogen i Hjörnered en' kvällstånd i slutet av maj 1657, Uppåt "den. .s, k.'Spishallslien mot ' Björkhult red en skara friskyttar. Över den smala vä- gen nästan blott: en stig, bil vilket all- i veckan till från vadstället, ty "siunka, Mätte, nu herrefiskaren : väl komma' över så att han. ej behöver fiskas :Karsefors: tillsamman 157 "o. f är : son stod i djupa tankar på sin gård och stoppade sin pipa med :'torkade' körsbärsblad (en i: forna -tider: ofta använd er- sättning; för tobak); Skall det då "aldrig. bli frid och ro i landet, 'sade -han halvhögt för sig själv. Vad har den slemme svensken här att göra, fortsatte han' och -tänkte gå in för att - tända pipan vid en glöd i spisen, "Då hörde han hovslag på vä- gen intill gården, Lars svor en rad. Inte är det väl skälmarna i Laholm, som hittat: vägen hit, tänkte Han, Men i nästa ögon- "blick red friskyttarna, "på gården, VS ” '—' Guds frid, gamle far! hälsade ? sergeanten.. | — Tack för det!" "Och" sam- ma goda sak till alla, redliga. friskyttar, Jag var nästan rädd att det var -dragonpacket "från Laholm, då 'jag : hörde. hövsla- gen, svarade. Lars tillbaka. '— Inte kan: jag vär tro: att den gamle "Berkelta-Lassen är rädd "för. några svenska skäl: fyll nå stod i v kerdolan of dade trädens : kronor: ett löv- tilDå fingo dragonorna' syn på ] valv. + LOSER mar Yt mar? sade Peder skräddare: ett par lösaktiga kvinnor, som i I spetsen red: tvenne unga - —.- Nej! lika, > litet =" som i ett Par dagar-logerat. i ett friskyttar.. som :.. vägvisare. skräddaren, .. sade : Lars. Men, fortsatte han” skrattande, nä blir väl "mina Ikyrkebyxor färdiga förrän domedag?" du få dina byxor, när'vi kört de : svenske, . hundarna tillbaka till sitt bo, kom, skräddarens svar. i: : —' Så rätt, så rätt, "menade Lars, :men" vad ärende, kan de välborna : friskyttarna ha till mig?::n5 ou Uddekulla-Peder red" fram till :Lars. och talade"om att i Lagan utanför Björkhult fanns ett vad; Nu' skulle 'friskyttarna i natt rida över till'andra sidan där, en' del uppgifter: väntade SN bee visst: kunde Han komma | över Lagan här 'ocktLars skul; le” gärna exakt=-visa: platsen, men han hoppades. att; de: väl- bornä friskyttarna. ville hedra gan till "förplägnad:;- Inte så mycket:- kunde: han bjuda på, men han Hoppades. de: höll. til godo' med : der enkla"spis' huset förmådde, ja å friskyttarnas' vägnar; Fri- skyttarna /sutto : av "och: band: sina hästar inne på gården, Al- la barn'i grannskapet samlades det för dem nya och ovanliga i betraktande.” Pojkarnas ' ögön stolerria;-värjor och" övrig: mun dering:-" Visst: "skulle - de bli snapphanäar ' Ven. gång, få fin häst, med "sadel. och. vapen, ja hog... skulle :.de- sen. piska ”på svensken, som ju intet: annat förtjänat än straff ; Ett par gamla gummör stod -lillstugodörren och torkade | mande. , : utom” varit. förbjuden för? me. hans hus med att stiga in i stu-J' ”Sergeanten tackade | nyfikna till. gården. De tog ant lyste” då de 'sågo gevären, pi- |: i rucklet. Nu stod allt klart för besättningen på slottet: här var ugglor i mossen! - ' De "båda pannkarnags sinnes- slöhet vär spelad och sannolikt var de i maskopi med de :lös- aktiga kvinnorna. Men vad var nu att göra? Båten var ej lätt att hinna upp; Sannolikt hade bete';' med -"att . bryta upp en trädstubbe blev anropad av ser geanten." Ett samtal utkpanh sig om stämningen bland -:fol- ket. Med tillfredsställelse för- nam sergeanten att ingen i or- ten .kunde misstänkas för för- räderi,' Så red man fram till de närbelägna gårdarna Björkhult "Den gamle, åbon Lars Svens- tårarna: ur ögonen.- lyckas" möta ; "ut "svensker ur Jandet, suckade de, . 'I' den rymliga ' ryggåsstugan I ret hade" friskyttarna slagit sig ned, : Lars ' hustru hade slagit upp:den ötktunna, som låg i re- serv ' — Gud give att det måtte detta "unga 'folket att 3 . En ; tfyke för. a 3 Jag s satt för några dar sen och) såg i tidningen att en skola för- | lagt, sin skolresa till' Lappland, och osökt föll då min tanke på | Stämningen", var den bästa, ne Ra :— Se, så gamle far, .kratsa nu körsbärsbladen ur din pipa. Här skall du. få. god. tobak .ta- "geni från: en svensk kurir, som vi sköt nere på. åsen, sade Ras« Mus från ERered och' tog upp en fin” tobakspung. Lars åtop- pade, och tände, sin pipa. med synbart: välbehag; - Det var ju. "På: den tiden ej vanligt att en bonde så där i vardagslag rök- te "säkta - "tobak," som ju' dess- nige man, +. Samtalet; "rörde: sig. ju om kriget, som nu. var ett faktum och Peder. från .Baramossa. ta- lade ”':'om::: för Lars: och hans grannar hur :grundligt' friskyt. tarnas”. kapten Svend Povelsen .dragit,. de svenska skälmarna vid näsan. "den tid, han. bott: i Laholm: ar Dörrarna: till stugan stod öppna, ty det var en varm och "vacker kväll. Göken gol och "doften, av bokskogen träng de”in i'stugan. En ung, snapp-. hane tög-ned en fiol, som. häng de på väggen och spelade någ- ra visor om kärlek. ochi tro, I Danmark var. ju 1500—1600 folkvisornas tid . och intresset där. var så stort. att man redan 1591. utgav en. visbok (i Sveri ge trycktes -en' sådan först |) 1814), i Ehuru ” det 'rmerändels var 'adelsdamer som. författat dem". sjöng .och "dansade" hela folket efter: dem-' Men så är ju dansken också gladtynt och ge- mytlig, . + Alla. lyssnade: fankfullt till musiken; de flesta: av friskyt- tarna ;var' unga män, som" hade en. käresta någonstaris” i: kro karna och till: henne gingo nog deras- tankarvi kommenderäz suppbrott och uppsittning; Lars' ock”, ett' par: grannar gin- go..i täten "för. ätt. visa bästa norra. stranden :-var dessutom något: djupare våtten varför en saker: skulle". föras över. = Snart var överfarten skedd och 3 "Ejörkhultsborna vände i den: ljusa” sömmarnatten; tillba- ka ti Och: så” var. het Historien om mannér),; som . skulle” ta. en ”livför- säkring. Han fick; ett formulär, som han fyllde"i och, överlämnar de till ”försäkringsagenten. & Denne "tittade": på formuläret och fann att mannen antecknat: ' ”Faderns: ålder, om i.livet — 125 år; Moderns. ålder, om i livet — Vår Da H Men "kan, detta. ara möjligt? utbrast agenten; . r. dom. verkli- gen så gamla 72," - N Naturligtvis inte, blev sva- i, Dom; är döda bägge två. - Men: hur, kan ni då skriva 121 och 125 år?" sil i. händelse av. störfräm-, filter ; Det skulle dom vara på krogen. Men det räcker tydligen ;sin enda fem- ma omsorgsfullt” och” ängsligt samt utbrister slutligen . till den de redan stigit i land och gjort sig Ösynliga, .. >— "Här må hållag en skarp examen! röt en väbel, som vom tillstädes. Men dagen var långt framskriden öch en 'stor del av| dragonstyrkan gpaning.' Man måste uppskjuta allt: tills!dagen' därpå och nöja sig med att kätta ut dubbel vakt om natten. Men nervosi- teten bland besättningen var i görningen från snapphanar- nas sida i avsikt att bemäktiga |" sig slottet, vår alla överens om. : Varje "natt utskickadeg från slottet små avdelningar för att patrullera på vägarna mot å- Sen>som, ansågs: mest, osäkra. så. fanns hos svenskarna då blott en sex åjsju man befälet in- se "att någon fruktan ej räknat . vågade . från slottet . Knäppast hade Magnus kom- sig ut milvis — ÅA katten, .var..det bara. en 1 den här bunten! FErEvv EST TEPETv mit inom slottsporten och satt - in sin häst i stallet. förrän. or- - AAA. skickad ut på stor. Att något rävspel varit |. Vid. den" skolutflykt, varom "Ebba Bdquist här berättat, togs ovanstående bild. Många av dé barn, " blivit kända personer i Laholm, I främsta raden från vänster har Vi skolans, ininsta Tora Edquist- Laurens, ” borg och Astri Jakobsson, I andra. raden ses bl, a, Ida Lindquist Johansson, Thea Ebbesson-Nilsson, :Vid vänstra: sidan sitter Dan Nilsson, Emst Söderström, Knut Uhlin; Erik Jönsson, Svante Ebbesson, Per Lundblad, Jenny Carlsson, Sigrid Nilsson och art.-förf. "Ebba" Edquist, Vid höger sida hår vi' Johh Svensson, Edvin Nilssön;' Alma Ahlgren, Agies Nilsson.FHolm, Fina Erikeson Hägerström : Bengtsson, Lilly Mattsson.Bengtsson, Can Andrén, Alma: Jönsson. -— Märarna är Emilia Lundgren, Daysi Hi |, Klara Hi : Eva Karlsson, c. R, Beler och E, G Svennberg. 1 7 d "Laholm" "för 50: år. sen en annan till Göteborg o:'s. v. -I digt. 'Orkså--den "dagen "led mot skolbarn. våra :' skolutflykter - ”sekel- skiftet. Det är särskilt en- ut-' flykt som jag "minns ined sär-, skild tydlighet..Det-var 1899. - I flera! dar, ja'kanske' veckor, hade denna utflykt diskuterats av .oss och äntligen. randades den stora dagen:.. Resans mål var - Såghuslund '.och naturligt-; vig skulle färden företagas till; fots. i första gången skulle de två första:klasserna :få- vara med, annars :'var .det brukligt att de fick stanna-hemma; - Att vägen. blev bra lång och. att]. många tårar fälides när: trött het ock: skoskav gjorde sig gällande: det blev en annan Chin storia, DICK VN "I Såghuslund- fanns vid 'den tiden en uteservering och då: scr nu blev det en: strykande åtgång > på: ”Jäsk”, den : varan var ingen vardagsdryck på den tiden . så « tioöringarna ' offrades villigt i Eliassons läskärycks- bod. SÄNG > Nutidens” barn” tänker a kunde' det vara något roligt på en: sådan, utflykt, jo 'var säker på «det, ..+ Vi :människors är” allt i. stort. sett -Tika” antingen "vi lever i:18-' eller" 1900- talets tid." Det är bara "utvecklingen som gått framåt med "dyrare vanor och mera påkostade: nöjen, . och jag . vågar. påstå. att. nutideris barn "inte har ett” dugg. roligare än vad: vi” hade, : : : En: heldag fick :vi eka och rasa ute i näturen och så vid middagstiden kom 'dagens höjd- punkt .när : fotograf : Alfr, Ahl kom med sin stora kamera.' Ahl, var en mycket. "originell man 'och enligt 90- talets: bruk skulle all; fotografering göras” så 'ö- naturlig som möjligt; '. Det var inte nog med: att. vi hade den underbaraste ' patur, runt ”om- kring": oss: Alla våra - flaggor skulle också draperas' som fest- ligd ' arrarigemang "för att'för-' höja intrycket av fest, Att ung< arna . blev trötta 'och i'någon] mån griniga "är: inte "att för- as utan i. "full: solbe-- och : "något" litet ""moln var. nog för att fördröja tiden ytterligare” många minuter så” förstår : man att ””minerna”., inte alltid var”. de' 'gladaste, .- trots ER innombords,.:.- Men: säg | den ' glädje "som varar . bestän- sitt slut och :det. var. 'en' trött » skara "som -ställde" sina. steg hemmåt, "att. vägen: tycktes ' o- ändligt lång var ju" inte: precis ”(Forts. fr, sid. DD. 2 dagskvällar. förr” i: tiden, då man var ung och glad. Det var en :liten . bergknalle, omgiven av "väldiga ;ekar, som bildade . hårda berggrunden, ' Sn Klas . motades i väg "efter fiolen och så drog hela sällska- påét..i. väg upp till Ekklinten och lägrade sig där i väntan på! : spelmannen, '” Klas' anlände så plats på den gamla" spelmans- stenen sam började stämma fio- len. vi > Nan — Det var då rent för tokigt det. . här, tyckte litet var, men nu var man här i alla fall; Det vär som om midsommarnattens trolska :- stämning berusat dem alla : och ! gjort. dem. snurriga. Och rätt som det. var klämde ska så. det. klingade och - sjöng i strängarna på den gamla fe-' "lan. "Någon "av ' gubbarna for upp 'som om han fått ett piska de piruettera. på ”banan” och gav: då och då. utt ett ljudligt tjoande,:, Så hade: han brukat han Var dräng," öch : så gjorde. kan "nu ' också: som. ”förspel”, ben fram till en av-mororna och i armen. och" dansade ut,' Alla skrattade så. det rungade i ber: get, "men snart var dansen i full gång. Det "ena" paret efter” det"' andra” for ut på. banan och. virv lade” "funt. .. efter" den eggande musiken, :Man hoppade, 'spar- käde i marken och flåsade runt; i allt ”hastigare tempo, och då kavaljererna "upp "ett glatt tjo- ande: Klas spelade "sig ini sin ” Uungdori > 1 allt hetare tempo - röch de? andra dansade” sig in sin. ia de gamla paren kvar på 'ba- när" som Om de vaknat ”upp ur: ”en dröm, ur' en! ett - tag / och 'så skrek Anders, . hustru '.om' livet: + « här: sedan "inte kortet)”. gamla "planen, där alla de! -gam=" la paren svängt 'sig' i sin: ungs' | som om "de: varit förhäxade, da, tills den" ljusa 'midsommar- . natten." helt” omärkligt "började skifta "om i gryningsljus, Då en naturlig dansbana 'på . den Klas i med' en' sprittande pol-. tapp" på smalbenen och "börja. och" då - gav någon av" de vilda: ” När Holen" åystnade, stod ae där han ännu; stod och höll sin ”' ånyo "gick: dansen. över den ;- 4 utflykt: att undra på. i i Något år. senare hade vi: vår förlagd 'x; till « strand "och detivar'en. hel radi. höskrindor "som "den "gången ;-Mellby- J vandrade de hem, liksom ;litet snopna'! över att de "begått ”en sådan: dårskap som att. dansa i 'midsomrharnatt ' vid de "DE" kände, att de: brunnit > ut. och att : tröttheten ' : person och att det: var något tränspörterade oss till bestäm- melseorten, Mellbystrand var inte". upptäckt vid. den” tiden utan vi for fill "Gröna: torg i Åmot”. Att komma "till skogen var. då” betydligt viktigare än att löga” sig ide salta böljorna så det var inte så: många som vågade sig i havet.> & En: annan gång -under:- min. skoltid hade: vi Brante:. källa .på : Hallandsås, ien av, den: resan . minns . jag inte "mycket mera än att resan i höskrinda kostade 25 öre pr utflykt. till så . underbart : att. kunna ' se tågen : nere på slätten : inte större än vanliga Jeksakståg. : och det var säkert. sistå' danse också .; hevö ; ru-.kom hem stod. deras" dotter : och väntade ” Hon” såg" en 'smula' glåmig uti ansiktet 7 När Anders: och hans huste på gårdsplanen; och - klänningen: var tillskrynklad. > ; Hon hade. varit. på en modern. danstillställning och sedan: suttit: bak. på kaval- jerens » Anders en smula: generad talar > de om, att hela” det "gamla. byä= laget varit uppe på Exklinten 2 och dansat; Brast flickan 'ut:: ett hånfullt skratt: Hoh: ruska - motorcykel: hem; "> När i ot "Ebba: Edquist; . såg högst'chockerad ut. 3 — Tokdårar,.: sade hon. förs aktfullt och snodde i väg in.. made” -snopna efter, precis som öm '.de hade gjort något ont, de på det tillvufsade håret: och "Anders och hans hustru lom- : som "de -skulle" agås : "för, men - som” var med, har nu Anna Svensson-Dalen. Tdet var i alla fall en livad mid sommarafton, .pregis som. i: Vår Ira unga dar.” tycka, vad, dom . vill när de kom' på trappan, kun- de inte. Anders låta bii. att: le : ett brett leende mot sin gemå" Han :tog henne : grepp om livet och såg inte: alls ; | skuldmedveten ut. — Hör du: Helga, sade: han, : i Sen får” barnen 7 pest (ttörtryck" £ Gator och: vägar är | livs farliga: lekplatser, : Är :Bäker på att inte Era barn ;'leker där just nu... -. . Skydda: barnen ars i ett bastant Yreyvvev 2 TYVYYYTYYYYYYYYYET FY YYYYTYYYYYYV FER RETIYT TFF FO TT TYN. småningom” och intog : gin . göra: för många år. sedan; då ec Därefter ”Höppade” » han på ett. högg' henne : utan ' vidare. krus .' "Man pustade : ut. SN dems: glada dagar." De 'dansade '.. « dans efter' dans,i och höll på än '' | var” det enday som fanns; kvar oa U NE" GETT re fom | FEFVSSVEFTETSFTETTIVSTe
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.