så å mördungar fick. ligga i Mellan de' vita "vackra snö "karna tittar den brungrå 'mar- "ken dystert fram. > >Här: och var her blåsten sopat undan det vita täcket och frusna grässtrån stic. | "ker upp. :' Men ' iskristallerna blänker : "skarpt" för den "bleka decembersolén och skänker land- i. i skapet en säregen skönhet nu vid juletid. Det är underbart att vandra i. skogen. om. än: frosten biter lite i skinnet, . Men vi är inte ute för. att gör 1a > några naturbetraktelser — sådana skriver vår: medarbetare (Gunnar... Svensson! ' bra mycket bättre. Men det. kan inte hjäl- pas att man kan finna stora skönhetsvärden i det sydhalländ- - ska landskapét även i midvinter- tid. Vi oPöfinner om i .Vädareas - kronopark i: Laholms : landskom- . MUN'— så långt bort i. kommu- . nen som vi rätt gärna kan kom- ma -— c:a en och en haly' mil från Laholm. Egentligen en mys- tisk figur som landskommynens : gränser ' utgör. Men det är inte «vo. " heller det vi skall titta på. I vårt oe ”. sällskap ; har. vi . Feltblaa i Skogaby, som bor inte : så "långt från Udåareds krono- » AN” Park och som alltid har hr. Felt- -blad - något : intressant. att visa och berätta." ” sol : Förbi den: övergivna banvakts. Ne stugan går vägen in i kronopar-'. Nn ken och här möter oss det nya . proportioner i allt,. Särskilt. vil- "Iebrådet här intresserar mig, ty ” också sparat på det., På 15 är - och kalmarker men sådana äro —- en förstklassig skogsväg. Ud- dared har varit synnerligen van- lottat på vägar och det visade - sig allt för dyrt att ligga och släpa fram timret ur' cen. stora och fina skogen, Där! ”"mänverket under sommaren. helt enkelt, låtit. bygga eri ny skogs- väg med användande: av de. mo- dernaste maskiner;,- berättar hr Feltblad ” medayn : vi tar oss en härlig skogspromenad." ". "Kronoparken omfattar c:a 850 tunnland ' skog i fin växt och är - sålunda mycket värdefull. "Men väg saknades och "väg. här nu anlagts, I våras" stakade man ut vägen, alla träden fälldes och i sommar har sprängskotten: ekat 1 backarna, Sedan man sprängt stubbarna "kom ex caterpillar. o. jämnade det hela. Det hjälpte inte hur stora trädrötterna än voro — bort åkte de. På 50 tim- mar gjorde . caterpillarn ett arv bete, som det behövts 'minst 20 - man till' under lika lång tid. "I halvmånform och över. en gan-' ska hög backe går nu en bra '- skogsväg. "Den | är 1600 meter lång och 3 å4 ”meter bred och kommer säkert att bli til myc: ket stor nytta. i Jag måste” säga, att skog- arna ' under" jägmästare. Hans Hellichiys ledning skötes på ett "mönstergillt :. sätt,.. .omtalar hr Feltblad. Han vill ha dem or. dentligt i crdning. och ordentliga jag arrenderar . jaktmarkerna,- men jag kommer mycket. bra . överens med jägmästaren, Han ” vill ha lagom med villebråd av alla slag, det tycks skogen må bast av. Och vidare har han Iå- tit. dika ut 75 tunnland av, de! vattensjukaste markerna här, | i — Hur är det då med. vilttill= I : gången, frågår Vi — Nog: kan jag säga att . det är en oerhörd skillnad” mellan ' 1926,' då jag 'kom' hit för första. gången och fu. Då kunde man gå 1 dagar utan att se ett spår, men nu har det tack vare en ra- fionell — viltvård blivit, oerhört ' mycket. bättre. ; Men så har. vi. sköts det säkerligen inte ett en- da rådjur här. Nu finng det gott om. allting. Orten minskar men det beror på skogsplanteringart na, Den, triyg bäst på ljunghedar gom bekant snart ett .minne blott bär 1 trakten. I stället ökar tjä- dern så att det jämnar ut sig. » Men vi hittade något mycket äC- . +» jägare "Ernst . ' kraftiga pjäsen byggdes. Djupt nere! ynder : en fura hittade. man "ett mårdbo, Här låg en'hona med tre ungar och man tyckte det var synd att störa dem så att trädet. fick stå kvar tills ungarna voro. färdiga att ge sig ut på egen hand. Trots ett man sprängde och röjde Tunt om brydde sig :honan inte om det — hon: bara. fräste åt oss. Så "en vacker. dag. kunde ungar- na 'själva Klara sig och då. gav de sig i väg. Men åe finns kvar i "skogen, jag" "såg spår av dem för bara några dagar sedan, . "Jag -.hade tänkt att försöka taga vara på hela. stubben med bo och allt och bara flytta det åt siden, men se det gick inte gick. vägbygget snabbt o:; sl Vägen, s av en rätt så lustig anledning. Strax. efter det ungarna gett sig i. väg tittade "jag ner i boet och fick en jättesvärm av — loppor mitt i ansiktets Ty mården har fantastiskt med sådan ohyra. Så var det ingen annan råd:än att sätta ett par kg.. dynamit under stubben + och sedan gick både den ' och . lopporna ” till. sällare jaktmarkerna, >. susen :— Men : är inte mården ; ett värre. rovdjur än räven? sc Visst är. den ett rovdjur; men: det ' är trevligt att ha någ- ra sådana. Den tar ju en del vilt och särskilt är den specialist på ekorrar, ' men : det gör inte så mycket om sådana stryker med, YYFYSYVYTVEYTTYtTYVETTETFEVVYV IYYYYYYYVYYYYYTEVYYYYTEYVEYYEVEYYYYVEYT ET TT VV Så är. märgen - som kan bli, en meter: lång. -— ett fint pälsdjur. Den : har; v inte. funnat. här på många år; och "det är; först på det. sista” decenniet som: här: -fun- nits' enstaka ” pälsdjur.'; Deh är lovlig i--januari . och' då'. känske någon får: skatta” med" livet; slu- tay' hr Feltblad, ts 0sw : sv Men några av "dem får säker. : ligen behålla: livet, ty:hr”-Felt- bärli; gt: varmt; Korgmakaren Ed- blad tycker. om vilda” djur; av. fick" han 'dödsstöten...T.- B, be-', eg +. : a De den långa vägen färdats för - att få. skåda get. heliga barnet' som. över all världen en gång Skulle råda. Stjärnan på. himlen dem visade - vägen Därom förtäljer en biblisk, = sägen, - Goda" änglar vid, krubban dröjde bön och lovsång från Marias : hjärta | sig. mot himlen höjde. räven tumlar - omkull svårt nyo och hasar. sig åter in i de; I täta: bergtallsnåren,.: de tre öv- riga -skotteri : bommar. jag i: i- vern och rervositeten;.':. Först 'vid femte ' skottet drösar räven åter omkull: ochi det skottet . oj var skön med den vita snön på, en na över ,småälvarna i Norge — | lande att vara för en poet. Icke skadskjuten;.. men ' reser sig å-' I Rygsässtugan i snö. Ji RYGGASSTUGAN 1 SNö, egen : "stuga bredvid "ock? ”ärbeta = på sina körgar och, drömma om huggormar och annat rysligt, — Du kunde väl gå med” mig upp till dammen, Edvard? — | Nehejäå; visst Inte, Pålsson lille,” ” — Varför inte? > . so Just Gärför, att livet är för kort, : we ”— Nu är du ju filosofisk, Ed. | vard? Prata så en fattig stacka. ” re kan begripa dig? - -"— Ja, se, Pålsson, det är ju det" med ' kvarndammen, att näcken . holder till där just nu på vintern, ” Han har ett litet hål i strömfå- ran, säj. Isen ligger tjocker i ån, men "just: i' fåran, "där kan 'han sitta och löga sie och spela på gullharpan, "Just, precis som | Asbjörnse skgner, tänkte jag. ';— Men vad menar du med, att ' livet är för kort, Edvarå? ' . "i JO, ser du, det är ju så; att ” han, 'som ser näcken. midvinter- tid i strömfåran, han skall" vis" serligen dö innan" året är ute, . Och jag är så Fysligt glad vid" livet, så. Du bör veta, att Kalle : Ryg; gåsstugan - i ' gamla, kära Knäred, 'det är väl en syn för de eviga gudarna? Jag bodde där några dagar en vinter. för "många år sen, tillsammans med en god vän. Vi mådde bra och insög 'så stämningar, att jag har den för "evighet, så att säga. Den gamla bron över Krokån Den, var så som de gamla broar- i "Asbjörnsens' landskapsstämnin- gar, "och det var, som om jag 4 upplevde Asbjörnseng sägner: om En signekjering. "Jo, här i och i vid . Ryggåsstugan var det. strå. minst därför, att. gamle Asbjorn- sen gick. som levande med mig längs Krokaån, .upp mot den lilla kvarndammen, - där: bada på sommarn; Ja, då jag kom :till. kvarnen där” uppe, var 7 det; som... om de asbjornsenska . trollen kom mot mig med skogs- rået vid. sin” sida. ” Skogsrået. i snö? us Inne dä Ryggåsstugan > var act bvard skötte den stora biläggaren, rättar . vidare:.: Nu, d alla slåg,'som/han har så gott u,. du 'mickel" Och han kunde vara köck också. ska du: allt få fö om 'och som han vårdar” på sina tänker” jag, där 7 gammal ost,” "Men Edvard ville icke med mig vidsträckta” jaktmarker ' här UP" ig: För alla a Jag står rr upp längs Krokån.. Han ville hell- ped: den: östligaste kroken avi a. de 'gånger,' då re sitta vid biläggaren elter i sin Laholms landskommun: på grän; ; närrat mig "att springa långliga. sen i til K :>" sträckor ; för : att försöka gen-” ge s I skjuta dig, men alltid ' misslyc-. ; kats. :.Den-här gången. var du" Denna jakthistoria är nu -täm- ligen gammal," men ligger mig ändå i lika friskt ' minne” som om det hände i går. längre, - Vi delar; därför på oss "och går möt lertäkten från var sitt håll.; T. B.;var den förste Det var en dag då snön fallit | som kom ' fram ' till" lertäkten hela natten och morgonen. kom från sin sida och jag ser honom .med - fortsatt snöfall i nästan -lugn:' väderlek” :' Snödjupet vat. omkring 30. em.; ” alltså . ganska , en stund förbluffad, tydligt lyfta geväret till, kinden imen inget :skott höres. Jag: stod nte brytt: sig 'om att springa nå Ch ristian' Fi riskytt N (Forts, fri sBid. 7) : vi ge "dem ett nyp till; men: jag i emellertid :- en: snäll": räv och” kom”: rusande rakt "i famnen." på mig: Du'såg ej ens när jag « tänker skjuta korpralen; som : lyfte geväret: till kinden och ö-" har. hjulbössa, de övriga :hinna gat, du. hörde blott. knallen och; aldrig. bli skjutklara.; y Så: red kände”; smärtan "av. hägelsvär- Kersti ' och -Karin' ut till .Såg- men, , men 'i.:det momanget, var buset och ställde. sig "1" försåt i'en dalgång.” : Det dröjde en" god stund in- ; Jan svenskrna kom.: Men. vil- ken" besvikelse. ", Nu. hade man hade" du redan fått vad du tål te. : 'Allés tot! 2 i grahbuskar Bromfjäll, vi kallade, och "Pelle Råbärget, dom dog båda, for dom ” ; . hade; sett näcken i 'strömfåran” Ar januari, Dom: dog av lungebrand i" februari, just månadsdagen därefter, Så inte skall. någon kar nraljegubbe få mig att vandra: längs dammen 1:vinterfider, ”inte. : Men min goda vän och Edvard” och jag. hade det bra inomhyses | i i ”Rygbgåsstugan.' Och, dessa: dag. arna står för mig, som unga och : sköna dagar och n dygn skall stå Å minnet, |. -4 a: i Hdvard 3 var ju en "stormästare ” i att. berätta” "historier. Han hade . en lika stor. fantasi, som en dik. tare av blodet, ,säj. Och jag tyck--- te mycket väl om Edvard korg-"". miakare, Nu är han borta, ; Han '”. i medelbart går upp i tö, till-stor låg nere vid åkanten och "ck " bedrövelse' för: Jägaren-natur-! så fätt: ut. på isen och" försvann : bordet. vännen och inte minst barnen | sedan. spårlöst”. som i ett vackert snöfall se sina | skönaste” drömmar förverkligar | lade han. der Vännen "och jaktkamraten . T. B.' kom "redan 'i tidiga: ottan | mest lust därtill. ”Jag' fick "inte skjuta" på'n”, till- Jag drog på smil- banden" en "smula," vågade inte storskratta ' fastö; jag". . hade för att inte i tillfälle" att : hem till mig och efter det sed-|T. B. skulle bli tvärarg. Vi gin- vanliga ”god morgon” 'sade han, | 80. ner. "till ån för att'se efter . ”det snöar ute, i dag få vi jakt väder”, » då jag satt vid morgön-: kaffet. --”Det är alldeles jämn mulet och håller det på så här . ett par timmar "till, finns inte "ett spår kvar, för de bli alldeles i igensnöade”, tillade "han med: snusförnuftig' min, = oo€ es Jag snodde på med kaffet och '- ville" bjuda 'T; B. få en kopp, men han avböjde, 'han kom just från det egna kaffé- Jo, : det snöade verk- ligen . och : det 'ganska bastant ändå och allting lyste så silver- vitt och vackert, var än man kastade blicken. Men det bör- jade ' blåsa " också, "tyvärr, "och : det såg ut som ora vinden skul Je öka, längre fram mot dagen, . I och: därifrån ; hur räven kunnat göra' sig all deles. osynlig : och mycket rik- tigt, vi hitade legan där mickel haft : sin morgönslummer,' "den var belägen ' alldeles ute vid "själva åkanten ;joch” räven hade tagit ett skutt rätt ut på åns is smugit sig rakt västerut i skydd av de höga å- slänterna. Men vi fick bråttom efter 'rävspåret som fortfarande gick ute på isen och syntes tyd ligt på långt håll i den nyfall- "na snön, Plötsligt tvärstanhade j vi "båda två, räven hade vänt och gått i en dalgång och följt denna och sedan gått i sydost- lig riktning rakt upp mot sko- gen. Där blevo både jag och T. B.' grundlurade, Hade vi blott kelt: naturligt: inte" skjuta,” utan / fick höppas'att' räven. skulle, gå i fällan ;: toch: . komma "rakt på vännens T.. B: :S-pass. vid sågen. Men, efter kursen "att. döma ser det ut som om, räven: lurat. oss men "så. "långt" påträvspåret in: nan jag: "hör 'ett''skott” åtföljt. av ännu ett.”Jag förstod: genast att det var T; B. -som:'sköt; Ljudet kom rakt. från: sågen; men jag följer ändå 'spåret men. i ännu snabbare: takt," Då hör. jag yt- terligare ; två.. skott" från T.- B. och: förstår att räven blivit ska- deskjuten och att .T. B. förföljer denna: Jag tar. nu. ut: stegen ', i full? spårngmarsch för: att kun- na hjälpa "T,.B- om" rävtusan skulle ,. försöka. smita" från iho- nom .i den täta småskogern;" Ett femte" skott ljuder denna gång betydligt närmaré ooch när jag kommer " fram i..en. glänta: får jag se Ti B. stå och sparka rä” ven i huvudet med sina stöv- lar; allt :vad han "orkade, > Rä- ven låg i dödsryckningarna och vispade. lite. med svansen och gäspade dödens gäspning.: 'Jag sprang. : fram :. och : omfamnade ' TT: B, och 'gratulerade' honom för god jaktlycka, det var näm- ligen den . första ' räv han fått skjuta. | Jag själv: hade: skjutit några rävar innan denna'"jakt- historias tid. När. vi lugnat oss något be- rättade T.-B.:' När jag äntligen I. > Det var en stor, kraftig myc! ket "vacker hanräv med en mye” ket väcker svans med den yvi-” ga' vita plymen i själva svans- slutet... ; Ja, nu skulle" hem och: föl tal TB. Där kom ”kaffehur-". ran” på 'i.en fart och "en :fla-: ska ”kron” kom fram på bordet, : Det var till att fira rävdöden! T6viga även beh "girigo först in. av erfarenheten blivit vis; Fyr- Mästaren : hade "sett ; till: att en ; glödande "sticka " satt" på -var ; luntlåshane; Att skjuta, på dem - NU, hade varit rena 'självmor: de ill "stor harm nödgades" Mm: svenskarna, gå förbi. 0 "antastade. Nu hade män ej äns : nat än att'rida hemåt 'mot åsen igen, dit de. anlände; välbghåll: na strax efter! midnät går väl längs en himmelsk Krok- ån nt, var där inte. finng is och kalla 'strömfåror med grymma ” näckar ) uti, 'men ljusa blommor ” över de himmelska ängderna, Och småttingar ” av; änglarhasg: :-ferilj, simmar i "de ljumma Vågorna, | 2 som: han Edvard en gång sade ; v till mig,' då jag. en sommardag ” träffade honom uppe vid Knäreds och ha' hans gravöl "menade "T.+ :-— Vi kunde gott hi B.: och jag måste instämma! Hf-' ! våra ; tuntor på t kyrka, Han skulle ned till Lagan :- och rökta en horima vid Krokåns ” ter en varm kaffegök ville T. B.' bjuda ännu' en, :men jag avböj de.' Vi. jagar färdigt först, sena re kan vi väl:ta en till och än-? då flera' om du vill-bjuda sva-' ven.” Efter ' ått'ha förevisat ven. även i. mitt” hem, gick vi ut igen, "glada efter den i vårt tye. ke lyckade jaktbörjan: :Ja, > vi går nu till ån för; attz se 'vart haren' tog vägen, me- nade T.:B., och jag tyckte även att det var det bästa vi kunde göra. : Snön " hade nu upphört och blåsten var-inte så kraftig att spåren yrdé igen helt på en” lång 'stund ' åtminstone. "Nere vid ån "fingo vi rätt. på ha spåret: igen, men 'funno att jö se gått över ån och in på ani dras marker, så vi fingo. där- för ge upp "sökandet av: Karen, Vi i" hittade däremot fasanspår. nere vid åkanterna och funno snart .de. båda fasanerna. Vän- nen T. B. fick se en vacker fa- santupp som sprang en. bit före, > Bojkvalp! röj rade jag! Ja, så förblev. det är” -]-0s,, eller mynning" . Och nu. så röktår .han' väl en ”homma i hä-' "sade en rekryt.: = Håll käften gon, himmelsk Lagan, kan veta, ' . korpralen;” "Hade: vard korgmakare, Cdik. . + Vi häft fyr på våra luttor upp blodet och Guds privata, ivid. -Ysby. kyrka; hade: kanske | : buskektipparna: heller ”då själen skjuta på oss.” (Forts. FN | "Jag gick in i' det andra rum- "stämma min väns förhoppningar ; göra? gått ett. femtiotal meter rakt i met efter jaktgevär och patro-' söder hade vi-fått räven rakt i "ner, med aningar om: yrväder "famnen. Vilken fräck rävtusan ' utbrast jag! . Ja så tame. tusan genmälte T, B.! Ja, vad .var att Vi. stannade ' och höllo om ett gott jaktväder; Jag gick i i krigsråd. :: Haren fick i denna emellertid” och tog' på mig ytter- | situation" vara, Nu var det' mie- kläder, stövlar in; rm. och följde | kel "rävs'. tur.: Efter 'en, liten med ut i det vackra snövädret. stunds ” parlamenterande, ber Vi ' beslutade - oss att först gå | slöts att T. B. skulle springa så neråt mot ån med det mörka | fort han orkade upp till”en .li- vattnet;' som "”nu' låg "alldeles j ten avtagsväg och följa denna överisat efter : en : längre tids ut till stora landsvägen mellan sträng kyla Men i dag var det Ränneslöv " och Edenberga och inte alls kallt, blott ett par gra>' stanna ända nere vid den elek- der undér' noll. - Blåsten "ökar triska sågen och där gömma: sig mer och mer ' och snön börjar. i de vid sidan om: denna; väx- vina över åkrarna. 'En hare Br små ,bergtallarna, Jag ringer upp på 100 meters håll ' skulle” stanna '' där jag varen men för lufsa vidare bsalute- | stund så att T.:B. skulle hinna rat, hållet är alldeles för långt, | fram innan jag började gå. Jag men vi kommer. överens om att skulle nämligen ta mig an räv” följa spåret . som går rätt ner spåret. mot ån. i Efter en. stunds väntan bör- Nere vid ån ligger en gam- jade, marschen efter rävspåret. mal lertäkt som nu är bevuxen | Det följde dalgången en lång med, vattengräs ' "och säv. Rakt stund för att sedan snedda ö- mot denna. går jösses spår och | ver åkrarna raktemot skogen. det finns ' stora förutsättningar Det'gick in i den täta gransko- och kanske full snöstorm, men sade ingeäting för att ej ned- 2 säng fär a ri fe sb Age svettig. och” med . bultande. :pul- oss :och -hans gevär knallade och sar . efter. : språngmarschen ' : il fasantuppen : -tumlade ". runt i den. lösa: snön' hunnit fram un snön. : sågen, ' stannade jag. för: att | I samma möment, flög. den lyssna. Jag drog några lugnan- | andra fasanen upp — även den de andedrag, såg "efter om. ge- j ne en tupp —'och'han kom in- väret. . var. laddat och. ställde | te långt, han föll för ett skott mig därefter till rätta inne, i' de | från mitt gevär. Mera var inte täta bergtallsbuskarna: med en latt hämtå. nere vid ån och vi stor. ' glänta rakt framför mig: | beslöt att gå in i skogen för, att | Det” var då fasingen,” att hjär- | ta en dust med de här talrikt tat ej ville lugna sig' efter den förekommande” vildkäninerna;” häftiga "; språngmarschen! ' Det | > Det blev också. i sanning en sitter "ända uppe i halsgropen anstängande jakt... . Kaninerna ; på mig, "och jag tycker det hörs | sprungo bara :inne i de tätaste.. lång väg, så aldrig i livet komr | hulten och" T.”B. och jag skif-' mer här: någon räv, och 'över min ena' kind rinner hastigt en svettdroppe, tätt åtföljd av. än- nu flera.-Men, nu, skymtar nå- got :' rött: därinne vid andra si; dan 'gläntan..- Ögonblicket där” efter hoppar mickel 'ut på glän- tan, Nu stannar han och kliver snåren och. att stå. utanför ' ir gläntorna : på pass. Resultatet blev emellertid över all förvän- tan bra... När vi efteravslutad jakt hade nio vildkaniner. med oss hem tyckte vi att vi gjort en mycket fin jaktdag i. detta... med frambenen upp på en liten; snövädret. > En 'räv, två | stubbe och stannar och lyssnar | tuppar, nio vildkaniner oc efter förföljaren. , Hjärtat ham- | dessutom en. strykarkatt, det var inte illa. :.Så nu kunde vi förtvivlat. på mig och jag rar förtvivlat. på mig fortsätta med ”kaffegökarna”, kunde ej :förstå,' var räven ha- de . öronen, som ej hörde det. trevligt 1 somras när. vägen jför att haren stannat där och | gen; . där räven krupit under menade” jag och samma sak” Jag ' lyfter bössan och "skjuter, tyckte T. B. : i Skogsavverkning och skogs-1' huggning är melödien för -da- gen i många halländska ' bygder. Ändå var Halland en gång gäl- lande. för att "vara Sveriges ;skogfattigaste provins. Så, var "det , säkerligen . också omkring sekelskiftet, "då ' ovanstående kort' togs. - Men. åtminstone i tedes om att gå inne i de tätä Fföshult - där de hörde hemma, fanns det avverkningsbar skog. Märkligare. med körtet är att det, avsänt i Hishult d.. 18/12 1899 gått den långa vägen över Atlanten till ”mr. Charles Ols- Long Island Nort. Ame- son, rt. ricka”... En julhälsning från "Hemlandet. .. På förunderliga väger (man vet inte hur) har sedan "det mer än 50-åriga kor- tet gått tillbaka och på ett egen- domligt sätt hamnat i Tönner- Texten” lyder? i humoristisk formulering sålunda: Här kom- ” ma några julgubbar och hälsa ' på. du” får: se- om du:kännér , någon "af dem” det är varken kungliga eller socialister" di har: nog ' ingen 'politisk "betickning UU men di” önskar: dig en ”god-jul och ett gott nytt år...” (namn) Julkortet-med skogshuggafiia ' från Hishult blev säkert en kär ' julhälsning ”from old Sweden” för svenskamerikanen mr. Char les. Hans tankar stannade" sä- - kert vid gran- och furudoft i hemlandets :skogar, och julen ” därhemma hos vänner och'ahr ” höriga. " LT:s äldre läsare” i Hishult — känner förmodligen igen en. del av skogshuggarna på bilden härovan, i 4 ANADSSAAAAADAAADADAAAA, sjö - och ' inköpts med en del i > Charles.” ' auktionsgods. . - ; - . | - tv v : > ' - Xg iv, a å a. > Ve. : AM VMAAANADAAANDARRAR NYSEFIVIEICETI a
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.