i RTV VP ENN NV ENS ; rv ran FÄR JAG NU PA ÄLDRE DAGAR erinrar en mig; min första -plats, framstår. den i' ett sla "nära | hog- "förklarat skimmer, Tiden: var ju så annorlunda då än nu. Man levde i lycklig okun- "nighet om vad, som ”väntade' av krig och örlig och alla de. omstörtningar som därav följa, Det ee Sö idylliska nittiotalet var just tillända, Det är med i vemod, iman nu: erinrar sig, att det funnits en ; "tid, d "inga gränsspärrar, inga restriktioner, - inga strider på arbetsmarknaden och inga po- ” Htiska "meningsskiljaktigheter i den. mening . vi nm ha; förefunnos, Man ”fruktade Gud och äras, > - dt LTL Fa TI Te ” till orgelläktaren, fastän min blick var skum. JAG LYCKADES DOCK HITTA TRAPPAN . När ' jag nått orgeln och satt mig tillrätta på bänken och Körde orgelns toner framvälla un- der mina händer, kom jag först riktigt till mina sinnen igen. Fast detta var ju mitt första egent- liga fr ädande. inför Den upp- skattades till inemot tusen .personer. Det var långt flera än kyrkan kunde rymma och hade ” sittplatser till Men de stod i dubbla led. Och., .så de sjöng med i psalmerna, Sådant hade jag aldrig ens hört förr. Min rampfeber var dock stor och ej så lätt att bemästra. När jag en gång ett ögonblick såg Få / jag göra? Spela koralen med god fart och med '- alla register utdragna? Menigheten var van vid en högröstad orgel men ingalunda vid den raska .. takten. Men skam till sägandes satte jag igång, Jag skulle nog vänja sockenborna av med den gamla slöpiga filénska takten! Skulle- man nu tvunget behöva sjunga i den tröga och släpiga takt, som kyrkvärdens oxar använde, när de på släpor i sömnig takt och stillsamt mak drog den vackra svarta graniten på obefintliga skogsvä= gar fram till: den: lilla stationen? Nej och åter nej. ” " Halva psalmen var nu förliden,. då jag får se- = of REL kyrkvärden Sven Pers, stilla som alltid; komma : = åt sidan, mötte min blick Filén, Han log skade=". och närma sig orgeln, ” Jag förstod gott vad det .de kohungen” och njöt av: livet sådant: 'det-be- glatt; Från det hållet var tydligen inget för" var fråga om. Och jag lånade honom-mitt ena -. ”skärdes en. Ett enda bekymmer. hade man. Var barmande att vänta, Gudstjänsten tog dock slut, göra under, en Jångt utdragen ton,” ”Kantorn, = > i sot skullesman söka, sin första befattning? Det fanns : a jag ma Iättare, Min debut "var lyck= . skölle inte spela riktigt så fort. Vi gamla kan . . - i i igen ända, inte följa med!” Detta viskade han med en oänd= wet i överallt. gott. om" platser, och I fett; vikariat. i— . "Men kyrkoherden och ännu mer hans rärå "ligt mild och saktmodig stämma. Med ens kände +: . - något; jannat man aldrig på > = fanns så « fru hade sett och förstått den unge Sean nene. jag mig tillmötesgående. Jag hade ju inte tänkt : gott som övera! t. SA vånda, 'isy med > Det "på de garnla, att de inte kunde” följa med." .Nna 3 Ingen är: profet I "sitt få dernesland” pr akte dröjde” ej heller länge,. innan jag vart befriad ändrade jag mig genast. Under några sekunders ek oA jag, "och -:slog dövörat t ill för allt tal om att . från det delikata uppdraget. Jag hade aldrig sett paus emellan två -versar kom emellertid orgel«' IH få Det var. en dk stund för den unge mannen. eller varit: med om något dylikt, och det var tramparen att pressa ner mer väder i bälgarna ; stanna i Halland, Mén alltför långt bort därifrån. : > : " ". snart, beslutat, att jag skulle bli kvitt denna. 'än' som var tillbörligt så att det stönade och : ville jag inte. Alltför många band höll mig fäs= > mitt rum uppe i andra våningen, men mat skulle "tänka se den nye klockaren. Hundra och åter syssla och att den skulle övertagas av kyrkväk-. , skälvde i hela vetket. Hastigt sköt jag in några ; Hade. vid denna : den fagraste - bygd på; jorden! cjag få hos en gammal änka, som bodde i'en' : hundra 'par ögon riktades möt honom, där han . taren eller kyrkstöten, som” han allmänt kalla=": register, dymedelst dämpande ner orgeln i ett - CC Fas Halland alltjämt. var märkt av fattigdom — liten ist h "hon var över 80 år. Hon blev < stod vid pallen med de fyra kvinnorna. des där på orten. Han tog gärna emot uppdraget, " mera sansat och efter omständigheterna dämpat 5 iten "stuga "oc ” Det. var nu också ett nöje. Men det kunde som i hans ögon verkade som en:upphöjelse, " adagio, Det var. verkligen på tiden, att jag be= =. « och försakelser, k de man. dock skönja den hon dog, d la Bengta. : > >. Kunde byggd över 100 år innan hon dog, den gamla Beng " väl unnas dem, De hade ju. sett den gamle Filén : Honom bekom det ju föga, om kvinnorna tittade - hagade lyssna till den sjungande församlingen, : tid, då det skulle vara annorlunda. De Dy vgg a : Men med renligheten var det si och så.' Hon mma med den där pallen så ofta nu och i så ' på honom, vilket de. inte gjorde.. De lade inte - Jag fick till min häpnad höra att den var hela i 0 k sg 2 ladugårdarna och ”märgelkörningen, på åkrarna (envisades satt 'servera .mig smöret uppblandat '. många år, att ingen iddes komma ihåg dem, Så : märke till. honom för. två styver en sång. en två versar efter mitt orgelspel? ” . 3 under. 90-talet: Varsnadé om något. annat än fat- d hår, ehuru det varit för mig fördelaktigare honom kunde de utantill. Filén var i mina ögon ' ;jag värderade honom högt. och aktningsful Es i få håret för sig själv på en assiett och smöret = en gammal snusig gubbe som just inte var något .' Han var ju min medtjänare vid orgeln; och utan "SVÅRARE VAR DET ATT FÖRSTA vad som på en annan, Men 'hon' ursäktade sig, att hon 'vackert vykort. Han var för övrigt min företrä-:' hans väder” hade jag föga kunnat uträtta. Det - skulle följa i sakristian vid gudstjänstens slut, ” vn vol ; | . . : : SN so FREE NT - SOX I oa RA sa 5 er må jag tillägga, att han skötte sin plats vid or> '. Under hela tiden gudstjänsten” pågick hade”en ' ”» ons bära 3 så nyligen" som på 80-talet, inte såg så MÅ ärst bra nu på sin ålderdom, och de b |: Beltsarnporna bättre än jag vid orgeln, Vid hans förtvivlad människa i ensamheten med sin Gud ST Landskåpet ”drog” på något sätt. Man ville inte kan, mani ju förstå. Snart flyttade jag därför till "ansträngningar att få fram väder i orgeln stör och sina oroliga tahkar suttit, därinne i sakri- i - Komma” för: långt bort därifrån: : hotellet och tog det till mitt: nya matställe. Och : -' nade' och stånkade det gamla speleverket värre, > stian. Det vår kyinnan d jag FP ös g studerade därför endast de ånnonser, « som . aldrig, varken förr eller senare, har jag ätit så - iynnerhet. innan sich ie igång riktigt var; När kyrkoher mn a kalla ul ökad för än 2 i od t ula i ämm efullt, a od je bra och billigt. Eller vad sögs om .tre måltider. an sm - et "> ”skriftas” och sedan ”tas i körke”, Nu fick hon > -. i om dagen. och kaffe eller vad jag ville ha dess=; AMEN: JAG SKULLE GÖRA ÄNNU EN: NY . en-fristad härinne i sakristian och undgick den ' emellan” och middagen och supén efter "matsedeln. erfarenhet,” "något som jag väl hade hört är nyfikna hopens stickande blickar. Kyrkoherden : 1 $ öm; men"som jag trodde längesen var ur värl- . ste allt vad ett människohjärta kan lida un- för en '(1:—) krona om den "a rd vr get - > den; Det.var en'kvinna,'som hade fött ett oäkta ' de samvetets" oblidkeliga dom. Han ville inte 'var jag alltid i prästgården, och ' där va ; barn och som nu skulle skriftas efter gudstjän- lägga sten på bördan, som i sig'själv var tung | : or öch! organist. Och det dugde jag knappt till... inte sämre. Och en så god smultronlikör, som - .stens slut. Men det fick jag inte reda på i förväg. > nög att.bära, Hon hadé syndat mot det sjätte "Klockare kanske jag kunde vara, men sköta ett prästfrun där kunde laga; och som vi fick. till: "Det var ”svåra” psalmer denna söndag, en'av > budet i Gu ds lag. Nu fick hon stå där ensam : ”rnånga " ”trini ”, + -härnere - - huggare sades vara far . : - ärre, Ja "slängde" in.. kaffet varje söndagseftermiddag," har jag aldrig de ”rnånga "”trinitaterna”, som folket härne med skammen. En sten! ugga Ka et ;orgålverk, det" var vi och rk svaret " skat ” : kallade 'dem. Inte heller hade jag: haft. tillfälle” till barnet. Han” hade i'sin ynkedom övergivit OM . - sökan, och En un nn jz om a sedan sm el 2 alt. öva dem dagen förut. : Orgeltramparen hatle ": henne, när han fått veta hur det var "ställt, An" Jag var äntagen. Kyrkorådet hade funnit mina ÖRKENEDS KYRKA ocH FÖRSAMLING ” nar tycker man; att han bort våra. tillstädes . > Iunskaper i ”orgelspelning tillräckliga, ' en me- "Jigger. djupt inne Jä. Snapphanebygdens skogar, i I denna "svåra dag också. Lagen var ännu ofull- > är "fri, Fast man . at jeg "inte kunde dela; "Jag ”håde' ju” Idrig förr imlig i detta fall, Mannen' gick . TS "knappast spelat n större orgel förut. ”Men En så utpräglad skogsbygd hade jag aldrig . 2 tycker,” att. det väl inte var bara kvinnan ov knappast spel på el en aan AA sett, De höga furorna och granarna gingo ofta. "Han hörde till det slag av människor, som allti den Gud ger ett ämbete,'ger hah också förmågan tätt inpå husen. Så var förhållandet med sko: i kasta misstänksammia blickar på: sin” eftertr vatt sköta det”. Jag accepterade, och befann mig lan. Den enda hågorlunda öppna platsen var dare; Det 'är : som :grepes de av fruktan, "at "kort därefter på "väg neråt Göingebygden. Mitt omkring Lönsboda, där ock j ” efterträdaren 'skulle "på något. sätt "vara dem : halvårsvikåriat v var räddat. Det var under senare k kan lå; de närhet. ” överlägsen, Sådant är inte lätt att smälta för en « icke oviktiga "detalj av. högmässan i'en tid då var belägen. Också "kyr gä dess i gammal man, Allisedan jag'en dag tog mig före, "tidningarna 'var för dyra för gemene man, och ' "halvåret 1908. DIA "Mycket i i nya sedvänjor” och bruk: skulle jag fi å in skur ma ta hand om golvet på i imima om n att låta en skurgunu a "hand tagit då säkert: inte en' fnänniska vågat drö - VID" järnvägen ”flmhult— v leva där. = läktaren, och jag själv. med varsam hand tagit h' höllo som "bäst på att kom- -LÖNSBODA råa i ägen ” M ko - Chi d' , tangenterna och. spelbordet, såg han radio, vär lästa öch höllo Arandi på "Sölvesborg, på den tiden 'en smalspårig bana. Nu är det visserligen så, att på kyr ans om and om : gt 4 Garimalt folk visste -' MN av' de" h a på på : ed onda. ögon. : ti, rd skogen - - Väl framkommen såg jag mig om efter ett 'ho-" råde är det mest likadant över allt i I Sveriges” vu på me au golvet ej varit 'skurat: på läktatén Lö håna se vägar och stig; , tell och fann nästan” "strax vad jag sökte.” En Jand. Ordningen för den allmänna gudstjänsten under de' senaste 30 åren. Det var därför ej så 2 ngtöten” . kommer upp på orgelläktaren" och " vaktmästare tog hånd om min koffert tills vi- är ju lika överallt, och någon avvikning däri-; "underligt, att golvet bestod av/'ett tjockt snus- - r så set vis mystisk ut. Han låtsas ha svårt dare, och jag följde honom tll hotell Finland. ” från är sällsynt, Men i fråga om rena 'adiafora : "1. lager, innän man hann ner till hräderna! Oc 5 a ön "fram, med vad han för ärende, men | SN - Där älog jag mig ned på verandan, Snart kom ' kunna rätt stora olikheter förekomma på olika = de vita tangenterna. Br on förta än sig över. får slutligen: fram: ”Jag skulle hälsa ifrå kör- i | källarmästaren, den fryntlige och omfångsrike . "ställen i landet, "För att'nu taga ett exempel Daim och flugor och lt hade gjort dem så- . keherrn, att kantorn ska vag och komma 1 kristian och vittna, De : . herr: Olsson och gjorde m'3 sällskap. Han sade, ". från ett gammalt kyrkligt bruk som nu alltmer dana. Allting vart. som: nytt på läktaren efter Pers - mm I Stabbalösa som ska skriftas; Hon : : att det inté var svårt varken” att få rum eller "håller på att försvinna” och som 1 många för) Rx : denna" rengöring. Man "kunde knappast känna | här fått en onge me en stenhuggare i Gylsboda, 3 " mat för en billig. penning var. "som helst i sam= = gamlingar är något alldeles okänt särskilt i de Från Filéns nål var r ingen hjälp att vänta. igen sig HÄrOPpe als Selningen kun: dei inte ' Jag ska osse ner”, hället. Men först måste jag. a att uppvakta "större städerna och även i andra orter. Ja brer | mt och annat N Igel var nu inte första — : Kyrkoherden stod tyst vid det lilla vitmenada — ' kyrkoherden. I örbigåend de källarmäs=. 'menar kapitlet ”Om' barnakvinnors kyrkogång”."" qare i tjänsten, och han var. van. Ingen tittade "= undvi a H åkte släta över min oförmåga med, :. bordet och' bläddrade i handboken: Nu tycktes ” taren, att kyrkoherdens varit vid da- Det heter därom: ”Äkta hustrur tagas i I kyrkan "på honom. Nu, stod han: .uppe på läktaren och "ER folket inte var så vidare bortskämt med god han ha funnit, vad han sv jfter pe van . NN . ioken och som - möta rie L an ot ST : talt omusi- -- ord som stod skrivna i hans ms gen innan för att möta mig, Det var hugnesamt. sålunda” o, 8, v. : trun, ' Väte 'så kom "kyrkoherden och "ställde sig vid : musik i Kyrkan Kyrkoherden det att spela hur,: le läsas. vid detta sorgliga tillfälle, Framför ho- att höra. Jag” "var "således efterlängtad. Många ' Från västkusten var man van, att se kustrun, .. min sidå. Det kändes genast litet lugnare, Efter kalisk, så bar det lät något så så när. Men kyrk nom stod kvinnan från i morse.: Hon var all- s känslor rörde sig inom mig, ' | "som skulle kyrktagas, före gudstjänsten ta plats ceremoniens slut, och då kvinnorna tent brer "var annorlunda. Hon var musika-". deles upplöst i tårar, Hon tycktes rr så n H . 2 Fu bh 411] - till- el Si Lon gräj ” Jag måste genast gå dit, Men innan a dess skulle i koret, Hon satte sig på första bänken a från pallen tog a rn a jag at ' lisk och spelade piäno med stor” framgång. pen bort vilket Sgomblick som Me vattenpöl där hon . Ef lats man väl "jag ten promenad i i trakten för att göra mig ” + med de kvinnor, som varit barnets faen baka El n långa gången nerigenom kyrkan un- ' jag : visste. också, att hon var anför minsta stod.” Snibbarna på hennes huvudduk hängde : 'hemmastadd." Det. var nästan olidligt varmt den ter. sammanringningen steg hon fram till altar"- der" det allas ögon voro envist riktade på mig. taktfull för” att komnia. ma dana på våta och slaka ner under haken. När hon böjde 2 2 : Unn; Ag - dagen. Jag gök på måf ett stycke inåt sockneri” "ringen, och Inäföll där. Prästen kom veka ng ; Jag gick med nedslagen pick. ani shed ge stguntsten Sådan var hon. hela livet sig ner vätte hon sitt klädningeliv med törer | fter han tog kvin= -: Det var så Selma Lagerlöf hade ” Hennes förgråtna ansikte var in Nas och gladdes åt det vackra vädret och'den stor= mötes och läste en bön, vare ; gungade för mig. : Å företedde hon : ” a Imskillnadsgatan fram igenom, . t sätt tilldragande. Nu förete "slagna naturen, Men jag förvånades, över att” pan i handen och uttalade Tr fu ra IE ad a och fest hade fått reda” på, att -hon. Gradualpsalmen var verkligen i vår denna bild av bottenlös å ånger och förtvivlan. i : ortsbefolkningen verkade så likgiltig för min ren ledsage dig i sin sanning och fruktan, nu -i er Iduns" stora pris för sin roman om Gösta : söndag, Jag slog i gamle Fal äl men förgäves. > Mina ögon blevo dimmiga, Allt i sakristian flöt ua Person, Jag var ju ändå. den nye: klockaren, ;' och till evig tid! Amen. ”Eyrkegångskvinnorna" + Berling, föresvävade mig dunkelt. Får var nu . Tia störa om ej värre. Vad skulle: ” bort som i ett töcken eller regndis. Ur töckriet fast det kunde de ju inte veta, Men :de borde. voro' helt klädda i svart alldeles. som a vid natt= | inget att vinna men tydligen. mycket att förlora. | Dessa voro - .. hördes så kyrkoherdens tirliga stämma Ison I, i . 4 Sed. 2 : ' , , H a 1 denna - kvinna, . t "ha förstått det ay. min klädsel! Jag 'svettades å > vard: och på . omen ft / > fjärran: 5 mijdenean aa stadgar lättsin- ' ' i: t- och kt i Snapphanebygden var sedan en Kelt > s 2t. din:ordning överträtt och Hal |; värmen min svärta redingot-och jag tyckte Härnere ler "kvinnorna, som skulle . nigt brutet. Förlåt henne denna ynden.: oc a själv, att jag var mycket fin; Men jag gick ju åt annan. Kvinnan: elle; H henne nåd, att hädanefter enligt dina. he : motsatt håll, om.jag skulle till prästgården, -":' kyrktagas, hade tillika med sitt följe tagit plats bud föra ett kyskt och kristeligt leverne, genom Jag ände hästigt Com. och de förbi: i mittelgå eller vä ången”, som vi säger =. din son Jesum Christum, vår Herre. kt. | 1 koret stod en lång och ' Under allt detta överröstades prästen av a kyrkan; Min? undran : var stor, hurudan orgel i Halland. Långt upp om högljudda gråt. Men med ens var det som” ” oden kunde . hysa, den stora, vita : kyrkan, Den ” låg pall på, vilken kvinnorna skulle” kriäfalla, hade bonne täreköllor sinat, När ordet amen . Bg där i solgasset så stilla och vördnadsfull, + Den var lång, ty fyra eller. fera kvinnor skulle lad, d da och än Da . omramåd" äv väldiga; träd 'av, lönnar och almar ” " på en gång få. rum där, Det var det vanliga an= tade en förstulen blick på det var slut N 3 a a samt en och annan oxel och lind, Det var långt talet om, sö! Så svart” . tycktes fråga, ber > handen: Hon neg djupt "+, till prästgården, men jag hann fintligen dit, En” var slut, åläg 'det klockaren att. uppe, I baler | för honom. Sedan "vände :hon sig mot mig och r ho Stor rödmålad länga omgiven av en väldig träds « hämta ned' pallen och placera den mitt fram: or neg. Ät kyr såg hon hon Eård, där. tobakep] i itet. k : honom äntligen en stram nick, som om hon "=. : anteringarna var "majori et. vinnorna.: gav honom Ia 4 "> Jag fick sedan veta, att kyrkoherden 'var en ' Det var en "prövande" stund för den unge man: oÄ. fänkte, vad hade du här att bestyra, din Har uk | mm: ivrig tobaksrökare, och att den tobak han an?” nen, när han med nedslagna ögon nn ang n : 5 met ha ratt ut "genom den lilla H och satte "den - : Så sn: on . vände var av egen' skörd. Eftermiddagen 'skulle”. gen ner med den långa är kvinaoenar" Det 7 " mristidörren vart hon som uppslukad av sko- > vi gå till förre handlanden Lindgrens, där kyr - inte så litet på sned framför ifrån och satte gen. N , "koherdens: hade ordnat med inackordering för: kom en' annan kvinna någonstans o "tas a ännu i dag frågar jag mig: var fanris mig. : us den rätt; Fyra hustrur skulle denna söndag | i MA | "stonhuggaren från Gylsbola? Borde inte även "Där var fall 2 ungdom både i min egen ålder i kyrke”. Folket I allmänhet var mycket kyrked,; HR pet ste följa med” 2 han straffas? (72 ” och högre, Lindgren hade 'varit en stor pamp samma av sig, men denna söndag hade mer än - PKantori at vall inte spela riktigt så fort. Vi gämla kan inte fö ” I . : Uu socknen och det var ett välbärgat hem, Jag fick - lovligt många kommit tillstädes. De ville kän i Y - ör . . - . N NV . N t i, ene ; N : | , . 1. | Feet t > ? - - g a ; ; . . v TS IRAK ena NESS TEF ARN ” : A a ZN
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.