veerevevT frryvfYyvYyyY vv yeyevyyeYYyveryvy TY? Yv M i : : FreryreevryverrvervyVv LAHOLMS TIDNING. ys NT '. Lördagen den 24 marki1951 enn | ' ma. : Nu har"hönsskrället. varit ": : och 'värpt under loggolvet; Men ”-hur ska 'vi kunna komma dit "efter äggen? Det gamla hålet i -stenfoten på. baksidan av. ladu- N : gården, där du. brukade ha en Mate POTnE : del gammal redskapsbråte förr, | d = är ju igenmurat. Men ' du kan- gu AHN ske kan ta bort ett par: stenar | '. fa re fet 0 och krypa in... Ner gr dl CAV KALLE I DALEN .. 0 Viktor masade i väg utan attt: VIE SN ; SOOKIE 2 42 rv protestera ; och, började, plocka Det". var "söndagen påsk ,inist tallörmågan. Så låg han i bort några lösa stenal den och ett! riktigt: vårväder. Solen | sängen och 'stirrade rakt ut med "gamla ingången. Märkvärdigt så gassade: och stack i: ögonen "så | ögonen utan att varken röra sig löst. de låg och "så lätt det gick det rent” gjorde ont-och' åt sö- eller tala, :"«: Sö ätt rubba dem efter älla dessa dersidan': på ' Kronåsens grå la-|-— Tänk om han dör nu utan år. Och så vek han'sig dubbel gårdslänga I hade "hönsen" radat Jatt kunna tala om var han. gömt io kröp in un der loggolvet. upp sig vid :stenfoten” och be-|sina' pengar, sade Viktor till sin Där” stod ' den" gula. hönan och tadde sig" rent av som .männi- | hustru, »sedan de förgäves sökt 'gåv hals så. det ekade och Vik- när. de vänder ansiktet | få en ledning av honom... dor "kunde genast upptäcka: ett imlen och. lapar 'sol; + Då.” kom +» Hilma + på en -idé. "provisoriskt" rede' "med: er hel SS a . Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dö dens udd är synden, och syns dens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som giver "" "088 segern genom vår” Hårre om värpte: "LAHOLMS TIDNING "av - PEHR-LINUS ” NILSSO AN PCEMBERKVÄLLEN i . sättrådig; träde” pina vid så ; var mörk . med ' snö-[ Usa Sår äall kunna göra. se ” fn dtrek Glycktbades- val för livet. Nästan för ie SN ” "öring Rae. OM: å ole man. Han tänker "mer och ' ND kring ” knutarna. vid 4 ra, Han tänker ryggåsstigan ' uppe' på Hasslövs Cjupare än vi andra. mer än som Ät i Se 'så, sä Seved, ingen av "blir nog svensk, åtminstorns ej-i hjärtat— -vad som än må hända, sc. ot YST ec '— De kuvar oss. aldrig, röt O!a och slog näven i bordet, Nej,' vi här på åsen har så tjockt danskl blod i ådrorna att ej. ett aldrig > : i fr - t Vi tro på ett evigt li oc känha:vi vår kristna” tro: med noe alla gångna" släkten, som firåt H påsk till minne 'av Jebu 'upps= "ooo > Ståndelse Vi tro.på ett evigt > pv kanske är nyttigt en ärlig och rätt= . «os liv, "detta "glada 'segerbudskap | mot himl mn Au äs av Hall 3 VA! i arna ” Viktor nå K : : Birger 2 2 Lä andsås, Mor Elna stod än övervatin | det" utlevade ”romar-] Viktor på Kronåsen "och -hans Hon. fra papper och akne i kull-ägg i Krypande på händer | via gen öppna. spisela och kokade | så långvarigt svenskt regemente j att tänka, men han, Måtte Gud — . hustru Hilma” stod ute på backeri | På. et”. a De mingskrinet 1: Sch" knän "plockade han upp 38- | gröt. till kvällsmaten. På golvet |urvattnar detl "i. .v oc. fram, friskytt är on göra husen" här?” Och så :skrev -hon : » Karln fortsatte samtalet: bavara honom han Oras ia nr il mösskullen "och : skulle | lekte barnen, Det vär: en lek i ett "Ja" och ett ”Nej” efter frå- just .. vända :' åter: igen; "då han ;tidens anda, en som 'man kunde gan och höll fram det mot 'gub med ens blév liggande stilla och | vänta ' av friskytten BSeveds ätt- SE NE öra litet på e - ns ve tlingar. : Mor hörde / förstrött” på ben; Han kuride röra litet på e rrade upp ögonen "i yttersta hur. .de pinnar, som föreställde pa "handens fingrar och-nu' pe häpnad: Och en sådan Kisnande | danska och svenska soldater flyt- kade hans finger på ordet, Ja”, . sen!:, Viktor började ; tades ”om' varandra, men alltid Nå, det. var ju, alltid en'led= garva 1. alla" lemmar i under det | fingo svenskarna ' stryk. Mur suc- ning, och något mera kunde. de han "hypnotiserad stirrade: på | kader: SNRA inte åstadkomma.. Samma, kv Lögg förernål ett litet plåtskrin, jin- Ja, hade det blott varit Så e ? YT ls väl. alltid, tänkte hon.” Men: nu + som "låg dolt mellan” några lösa såg det mörkt ut, Det gick "ett rykte ätt, : ryttmästare 'Eskild och tittade på" sina höns. och kände vårvärmen de också, fast de hade annat att tänka på och märkte » knappast, att. den för- underliga solen lyste på Kron- åsens gråa ” byggnader - och 'på de små magra: och" steniga åker- lapparna "runt omkring 'och'rent äv förgyllde "upp ” armodet en smula, klädde det rycket gott, om han får leva. Pöiristian Friskytt red: sakta fram genom bokskogen; Vägen är här brant och nedridning är alltid 'mera fordrande 'uppmärk- gamhet än :uppridning. cv cc <= Den Nilla slingrande väg, som a vid denna tid'gick till Trueds- fällan, Björkered och Ekered var ej stort mera än en stig. Chri- stian satt i djupa tankar... Det . finns ej heller vid något tillfälle > . Folket trodde” ej:mer:på sina >” Bamla'gutlar, blott på:det mate- > Hellas njutningar. " 'Frossert, 7 > skådespel och : liderlighet:: voro > > fomarnas högsta: goda: liksom Inc för: mängden 4 vår tid". Men .” Blädjen" försvann, och de gingo i å "ständig ängslan” för: död Dödsskräcken ": läser ; man: än" i "dag? gå gamla' romerska "grav: Ja, nog är vi här eniga'om att stå på "vårt fäderneslands Dan- marks och kung Christians sida och detta utan. tvekan, men 'her2 på slätten mot Laholmsorter- rå: der mera ”räddhåga och tvekar. + — Nej, utbrast" Ohristian," fol- ket står så gott :som Uundantags- löst på vår: sida; men svårigher- erna är stora för dem att verk- samt ingripa mot fienden, ' Här skyddar oss 'Hallandsås,:. som - ": > välddts - grymma”. hedendom; i : monument.” AN der.” KE stenar ' alldeles under. äggredet! mä er Fe 088 Ha fd något tills : "Då ' kom : kristendomen ”méd 1: "Det var. nog 'så, i ”ISå'grep'han tag i skrinet... Det | Nielsen" med sitt kompari måst |hönan sina kycl ingar. Hit vå-jsom tankarna så stri a in i . pole gå röstefulla” p om: öttlimasdde tränga + - in: och | Sedan Da : Vv aa gå över till Själland och att kap- | gar de svenske ej sticka upp nä: | hjärnan som vid en ridtur i mör? . betat fulla. budskap -om Ett förmådde tränga "riktigt: in' och var.” tungt . som” bly och det | ie, Kjell från Båstad också flytt, | san annat än På de stora färd-|ker, Det är ej lätt. att vara ung,. — tor 7 och; Hilräåar förgäves letat »skramlade' i' det. ! I .häpenheten sinnen,” ty" dé" var mörka : och efter. : morbror. Johannes PEN" ”greép' han . sin "mössa och kastar grubblarde. Väl, för hindrade, ningskrin.". De hade vänt upp i de 'den' på' huvudet, ;— Krasch, gången :”hade";'de även i daj ch ner på huset, rivit loss bå- -sade” det och en flod av. äggröra stått och :talat" om "den "där ö-'2e : väggar och golv: och inte forsade ner över hår och ansik- lyckliga” händelsen "med mörbror lämnat 'en'tuinsbredd ' osök Är fe : Johannes" pengar; . Och :då blev: Yen; ladugården och" de "övriga de: alltid "ledsna "och mörkhåga- : uthusen ;hade de; genomsnokat ; SSAtt veta sig' ha en skatt 1. mångfaldiga gånger; men”utan husen och vara rättmätiga: äga resultat; "De 'häde anlitat både : ] re till: den” och så "inte "kunna, 519erutemän vöch förare ett hädiskt, 'skallande” skratt. | ynnu ej, annat än i undantags- Visades oss all välvilja och 1. . NV ör dfinna: den, det tat på humöret: Men," skatten 's var och" för! EV Men i nästa: ögonblick hade hon fall, vågat sig upp var tillgången | folkningen hade plikttroget sam- 3 0 dett hade "ej mer "det sistä”or: | ger: ;: Det. var Hilmas "gamle dold. Undra, på"att det tog” På" upptäckt det lilla" välkända "plåt | för. begränsad: Visst sökte kvin- lat 'kontribunén i kvarnen efter det: Över de:omvända. heéd- morbror, "som ställt dem. i den-; humöret "på. den fattige” Viktor ' skrinet 7 i. ' Viktors". uppräckta i z . : nörna att gå omkring i socknar- Våra sändebuds order, ve så > ningarnas dödsläger "sken odöd- na fatala : situation. =3- + = ; hand; och" skrattet 'dög bort; i|na:., med bud från friskyttarna.' "== Då". jag" träffade” Knut i lighetens hopp, och kring" grif- " Morbror Johannes -hade, i : på . Kronåsen och hans hustru: ; HEäenbjära; inföll nu Ola, -yttrad > hjä ed : rt: sa ds Mi även :: för 'dem var faran » inföll nu Ola, yttrade ng > na N Det: hjälpte inte hur VON samma ögonblick som hon" satte stor! Visst ej från befolkningens han att i Rännesle finnas ej. så > ten "-ljöd "den". första). kristna I sedan "han" slutade 'sina "affärs." vårsolen, sken;'.så såg. de allt i. sig hastigt och ofrivilligt. pla- påskpsalmen ? ATP resor för "många år sedan; bott Brått-; likaväl” där "de stod ute: ask på marken. och Christian : kände' den san- ningen .som ' en sveda i hjärtat. . Gång på gång dåk bilden av en flicka uppe på åsen, med” ögol svarta som natten i bokskogen — men nästa ögonblick kom bilden av, ett . ljuslockigt flickansikte upp. Christian fann att han var på väg. att "snärja sig ohjälpligt ' : ; i-det nät ödet spinner, men som i grunden : knyteg av oss själva. Vid Brante Källa höll han in häs- ten, de båda bilderna i. hjärtat . kämpade : om " herraväldet "och gjorde honom alltmera tvehågsen - Hästen började plötsligt höja på huvudet och klippa med öronen som , han - hört något ovanligt. Christian tog pistolen ur hölstret och skulle just draga upp låset, då det prasslade i buskarna. Ett rådjur - sprang 'med sina karek- - vägarna och bättre liv efter-detta,' ett evigt > liv" för alla,” som" ville följa . Kristus"hém till hans Fader 'öch vår Fader.” "Detta var just vad 2 0de i” ångestfulla :-tnänniskorna -w hade”längtåt :efter;” och" såsom " ett förlösande: ord togo-de mot Niels: Tidemand höll ju. tappert stånd ”'än, : men kompaniet var starka, ' ” Dee skingrat sedan någon tid .tillba- : ;— da, fortsatte Seved och då ka, Såväl fouragering till hästar- Tida de svenska dragdénerna som näa'"'och proviantering till folket. hin: var' dem i hälarna, 'De tror var, besvärlig, ty svenska drago-. Väl de kunna rida från de kulor ner. och 'soldathopar ströko om-'+Vi skicka dem” från buskarna; kring på den bördiga slätten och '':-— Jag tror vi kan lita på fol- hindrade” genom ' sin . överlägsen” ket även uppe vid Laven : (La. het i antal friskyttarna att få de" Zan) yttrade Christian, ty då vi förnödenheter. de behövde och .på Var vid Uddekulla och Karsefors åsen” där: de ' svenska skälmarna och - buro upp, (kontribunering; lysa" upp" Viktors och ' Hilmas endast mycket man. Hilma - stod, kvar : på gården, ; när. maken kom 'rännande' som : en" besatt.."”Äggröran : dröp av :Konom; 'och' hans maka brast ut « rernas': vittnesbörd "om": "tens -hopp vände förföljärna: till Kristus;>-och "så blev > han :en Frälsare för hela' världen: / Dö. sida, men en av Elnas släktingar, | många svensksinnade som "man den' goda och hederliga Else, som kan räkna på handens fem 'fing- Z tack, som giver "oss ge- gZern genom vår Hei. "re Jesus Kristu cs En”ny tid. var "kommen. .> mänskligheten. -Vi äro. på hem- i”en'liten "kammare på "Kron-: på gården denna söndag och tit åsen och haft föda och passning. t2de på sin: hönsflock.' De. hade av" sin "systerdotter" och hennes "Om : sagt, återigen" dryftat: det : inan, vilka' var "de "enda "anför-: tröstlösa ämnet. om skrinet, och väster, ". "gubben"; hade, "1 "livet: > ar!. flämtade.: Viktor 'öch sjönk — ; Morbror: Johannes: p git sig.för att för tredje gången - i sitt, liv ställa, sig i friskyttar- nas tjänst, som kuhskapare och budbärare, - hade vid ett tillfälle 7 blivit ”upphunnen i närheten av” ner bredvid sin i' nöd: och'lIust älskade, Och, nu bara i lust; ba- a i lust och glädje" i den eng- | trots. ålder: och sjukdom ej dra- rar. z — De kuvar oss aldrig, yttrade med djup stämma: Karin i Tru- edsfälle,:. >. ss Neon ft 'Friskyttarna ” sutto tysta en stund vid -sina pipor. Elna: hade täriska hopp bort. Troligen kom det för att dricka ur källar, mer skrämdes av Christian, Han vak- nade nu upp ur sina tankar gav hästen sporrarna och:red vidare Fladalt 'av en-svensk tropp” och låtit barneh.' gå till sängs cch. illa slagen då man anade att hon snart nog. sov det unga släkte ej var ute i lagliga ärenden, Ha-' som framdeles skulle besitta de. hon ej varit så gammal och 'dernas jord; sin bekymmerslöse skröplig "hade"; hon. nog blivit SÖmn. st sd C7 sf osa a skickad 'till: Halmstad för förhör... : Ola reste sig. oo "rMor-sElna,..grep. i. förbittrin; TT Vi måste. hem," yttrade: han hårt om' sleven i grytan! Men så till Karln och du Christian följer vaknade "hor upp: vid att barnen :med oss, Vi har god plats för dig råkat i luven" på varandra; Elna och hästen för i kväll: rider du förmanade dem att ej kivas..: väl ändå ej till Torp? "=: 7 Men Pelle /spottar på mig, — Eller: till Tjuvhut?” inföl s - Elna skrattande," :: stod svenska knektarna? Varför skul- ignade: påsksolens ; sken Sa nedåt. / Viktor - kunde "inte" vänta :en ” minut' ens... Med" en kniv. bände - väg. . Vandringen genom tidens Hän var. g al karl. och 2V «Sig: Det + " helt: etikelt :: > dolda "skiften. är icke; en "jorda- Lö omal vngkarl. och. a adé I ngsligt: att veta sig ha en sum ' färd 'men én" himmelsfä : I le I TORP. I sla " Alla sövo gott i en av rygg- åsstugorna si Torpsby: Endast” Maria låg vaken.i dystra tankar. . "Var + hölt "månne : Christian hus: 233 nu? Varför: dröjde han. att kom- ma till sin älskade Maria? Var han stupad? :' Eller, o fasa, - hade han råkat - i: händerna: på: de Sh sin krafts "dagar sysslat 2085 a 2 ACER SUN em Sn les ps Isfärd,". Så= med” kreaturshandel, farit om! mac guldpengar 1 husen "här: : "dan är! vår, kristna syh på” vår | kring på - marknader, och köpt : hemma. :och'-så inte kunna "nå han: tipp "locket : och: öppnade - dödlighet, och tillkännagivär- upp djur 'öch sedan -gjört långa. dens": Grannarn: (7 hade” också: skrinet. "Och 'så blänkte och glim +» det i kyrkan »heter "tacksägelse resor :" med. dem "uppåt "an det hjälpt” dem” ätt leta”och”de. försj made "emot "dem ”en”hel ”rasslaän: i ccs Bfter de avlidna: Vad: tröst lig: aré.' ; PÅ detta "hade! MOdadetill slut,.att gubben gått :qe hög av' granna guldpengar. i ,. Eer €j i det ördett”' Livet segrar va 3 ; och >.'gömt.;;sina pengar. HNågon-.i dan de räknade dem. .; >. ..' över döden, genom döden gå: vil. stans-; utomkringi. Saken. i. och» — Litet över tolvtusen. kronor till livét, det eviga livet:.-Vikti-] som han':lagt undan. under årens: för sig'var inte märkvärdig "alls. rent, ; myntat guld; "andades sa Kerstini ör "gast av. allt -är' att äga. denna 1o; : la rö 1... Det händer. ju. ofta;' att. en del '; ; i : a . ses LOPP: Det var, ingen; som 'rik-''.2<' Fe ARSA "ei Viktor : .med 7, en lycklig.:suck; ae : 3 > . i : å tro, ty endast så kunna :vi fålgs ; ycket” + ängsliga” personer, går: och. göm- "med: nde 3 — Defa gör jag ej: Jag spottar . Hur "var det' förresten nere 'iile ' aldrig detta '"fasansväckande Ad. gt" visste. hur ' mycket "gubben 7 personer. gär: och. göm". Och med; nuvarande, guldvärde | : "Bör Jag ej ; inja infö i infö i ta? sn = AUT: H < på Re Å ; Bu Å åvensken, sa Pelle, Finja inföll. Karin, Så inföll Ola: |krig sluta? : : 2 i Tr." på. egendomar i klingande pa lsvi Men vad var nu detta? En lätt . bara ; Varför ska jag. va svensk ".—Vi är väl ej satta til doma- när: vi, leka; krig,” det :är orätt, re över Christians kärleksaffärer. menäåde Kerstin. ctet; +: Christian blev blossande röd i an- ; —' Tyst, 'förmanade mor, ni. siktet men kunde tydligen'ej för slutar ni med leken annars slåss klara sig, Dylika affärer var ju ni snart... Boat ; ofta lika svårförklarliga då, :som "Nu avbröts .mors vidare: för- "nuv: SNS SLS maningar, ty steg hördes i gång- ' —— Se så, bekymra ej Christian, en salig 'hädanfärd,'; Människor '.; filosofera föratt själva lösa livs-' > > gåtan, men slutet. på: detta sö- > kande” blir. ett intet; män "tror >. på intet "> Och' likväl. kommer ' man ej ifrån sig själv: Man kan : fördärva 'sin själ; 'meri..den finns ltr "han "lade" upp' med ! M2 i därtill. affärerna, men "för "Viktor "och mynt, "Lever od paltor tills de: | Hilma hade: han bara talat öm, Or; och plötsligt, kan. man I de- att; han" hade . omkring”: trettio- 195 sängkläder hitta :en hel. tusen ” kronor. placerade:i ban-'ten> förmögenhet,:som” de” legat ker. Men-så' Än : ”ruvat” på "under rädsla att ot 0 då rök” det på en gång met : skrapning' hördes ute på väggen. Ack; : det ;: var väl ett misstag. Aldrig var det så väl att det var ? Christian. . Alter en "skarpning. . Oh, oh! Maria tog ett skutt ur - sängen, Här var ej tid att. kläda .. sig ordentligt. "Maria tog På sig. i; Den > gula d scherande på.” gårdsplanen .med en” drottnings: hållning. Det såg precis ut som om hon 'vetat hur värdefull: hon, var; Och" Viktor . vår "gemenskap andligt liv, . och > detta ”andeliv svaret kom strax... vv... — Q. Christian! Min dennä förlust "och gick där och: grubblade för" sig självi',: S h över, Karins besök i detta väder," gon annan än mig, Karin föll hö- ör sig själv, v' Sina: nom om halsen och såg honom i ) dn Nikväl > Kristus jär « den hälften av summan, då. banken - : -Jen och några ögonblick därefter 'vI var alla' unga en gäng, en fårskinnspäls och. sprang ut. - I ende, :"som iver: oss "svar ' och kraschat. Morbror Johannes .höns, X ( stod friskytten Olas Karin i dör- manade" Olai "ine fvösasr =. i Porten. + os le ek need ; och frid.:. Tro:vi på honom, blir | blev "rent "ens la konstig av På all Ken on Ana Re '— Men Ola, började Karin, in-| Här. sade hon något, som. gäll". ; : > smula konstig" av..=' AN Vad, utbrast Elna förvånad té skulle du väl kunna älska nå. |de. " som igenkänningstecken,' ; i . skall; en gång nu.-är "den. borta igen; :: skade kan orsaka dig att gå hit i detta f ; TN N omnas i. evigt liv, evig Sa" | återstående. pengar tog . han: ut fode”. hon -till.sin' dystre make.” tryckte... plåtskrinet "hårt. intill | oväder? iv: .<: > Coe: ögonen. Ola fann att han höll på , Christian! Mer kunde'hon €j sä. : dighet. > Ada ;"|och, hade; dem gömda herima.: DEN: hönan" får vi. nacka till Sig. Jag vill. se: den :höna;: som | - Karin. satte sig vid skammeln att komma ut på hal is och att a ty ,8lädjetårarna strömmade äl iv se NE ; < I dj utför : hennes kinder, Först då = .- hästen -var insatt i stallet kom frågorna. Stallet var enligt ti- dens sed" trångt och. lågt men" varmt. Här var ju Christian och Maria - likväl. ensamma, I rygg-. åsstugan sov" ju både familjen och tjänarna. Ej att unära på att Christian. och" Maria ej gjorde sig någon brådska med att koräs ma från: stallet. : : : Men: ack' vad tiden "gi vid dessa tillfällen, -.: — > Sedan Maria och Christian t in i. ryggässtugan lade sig. Chri- och. skakade än en gång av sig det. var rådligast stå til reträtt de våta” snöfingorna,- som : trots innan han satt. flera. rovor, >: I allt; följt / med in.' Sedan började : »— Visst inte, käraste - Karin, hon bekymrad: Caviar så ' sa han, inte vill. jag ha" någon + — Våra "män har ju ej hörts :annan.än dig, men man får. ju av nu på” fjorton. dagar. De 1o- säga något då man talar, urskui- vVäde -Ju. att vara tillbaka om en. dade han sigi, sens. Moe vecka "och svenskarna bli, all .— Det | är ej rådligt tala on djärvare.>. Vi.är ej: ens säkra den snön som föll i: fjol, .menade snårt här uppe på åsen för dem, ”Seved, "låt. det:framfarna vila. till all olycka sägs det att rytt-' Rör man i dylikt kan man snart mäst. Eskil och Kjell gett sig av. riva ned ett helt vispebo .(Ge- till Danmärk, 7.007 0 oc. tingbo).: Sedan-'de tackat” sitt 2'u' Lugna dig Karin, menade 'värdfolk stego Ola och Christian Elna," trots "sin egen :oro." "Vad. till: häst. :.Ola tog Karin, sin veta vi om friskyttarnas' planer. hustru framför sig i sadeln, Hon | Stian att sova invia Märias säng Snart äro vi herrar både på åsen 'slog>sina armar. om: honom och |] en: fårskinnsfäll,: - 2 Rn och "slättbygden igen; .:-:-'>. ; lutade sitt huvud mot hans axet) I stugan i' Torp låtsade man : Det", blev: en - stunds tystnad. " Ovädret hade bedarrat. Det var | förvåning då man kom upp "om Gröten ” sattes: fram och. barn; lugnt och tyst. Himlen var klar | Morgonen och fann en shappha- skaran satt: snart omkring .bor-'och stjärnorna kastade sitt dröm. | ne — sött sovande” invid "Maria: det i stugan, som "endast upplyr:-mande ljus över den snöiga åsen, | Säng. Visst hade man under nat tes av skenet från brasan. Karin då ,| de båda friskyttarna - redo | ten märkt vad SOM passerat - och Elna, sutto i en vrå och förde .fram genom skogen, Snart var |det hörde til god ton att-ej äta oo älle,. "> | vidgå detta. ==": ej låta” . , r till? | Och ; som han efter : kraschen: Påsk" Aldrig/gör : hon annat” än” värper ' en sådan” skatt' till. pås.. sag h Vigheter, desto kla- fått för” sig, att sedlar inte var: går. och - värper: i” skymundan «ken; Hon både gör skäl för. RN åre, står. himmelrikets, glädje säkra "längre" tog. han” sig y Så VI inte-kan. hitta. äggen; Den ; net och äran. Å'så/sant-ja her | | rimstärd. för andens pil- fatt så Småningom växla till sig porkarns, hönsslingen,: som. in-' ter : Viktor” ska" hör /också.få FN aha SVE vägar orta « och | guldpengar'. för hela . beloppet, : "2 kall” värpa | de vanliga te-"Jeva så länge hon nånsin vill "mycket gott att är jun har. ej | Viktor och .: Hilma visste det. denal. ; Undrar: just vart hon Faa . mycket gott att åt hjärtat giva”. | qer därför, att varje gång gub-. SMUSit sig-i väg i dag?,:: » Dn -sänningen gär "oss djupare ben” måste hjälpa dem med en ;Viktör; drog. på munne; | . ordsnes förr någonsin. för, ty lutgift,'så kom han med, pengar. åt makens förtret. +=: ; skålar > fyllas: för” att sutgjutas blanka otjugck suoro ray TARA, ”Gul r säte SD : lyckligt : människo- alltid. av: denna: valör. De va ä gul 'å alla döm” andra 'grå å enda tröst. det enda. ylle VÅr så "skinande och vackra att Jo.i Vita fjädrarna säde: han." oss kraft att uthärd SM hannes tyckte det var rent synd: ogrot får hugga huvet å hen- i hoppet, c ch det : Had att växla bort dem: Gubben "has: 267 1. väll, Vik tor, bet makan, Kristus lever, och :vl Skola leva a Plan I Sft litet, plåtskrin,. up; henne ib ss hän Se SYN : vä olt "sin kammare, «Upp; lenne i påsk, "7: - a dlåljan vi td any 10vat- han" Iämnadé "det slärig irån, . JUSEÅ detta ögonblick. hördes: - gåver,. oss. segern" genom. van | SB: &tt ögonblick: Både Viktor Ctt.stölt och högljutt kacklande ++ OSS segern genom” och hans kustru hade sett att” a under ”loglängan. . Båda u för "TANK > PA- | MEDTRAFI År fort : : KANTERNA! Det är on; i; t | digt att. utmana”: ödet, ” Rätt som-det:' är, lurar 'o- lyckan, : som. kanske. inte bara drabbar dig:själv-u- tan "även oskyldiga. med: trafikanter.” . 20 : minuters / vinst: i-körtid kan ' betyda .lika många 'års. förlust i > bvstia."' Kör därför: med Herre” Jesus Kristi . gubben: bär skrinet med sig un-' yssnade intresserat, : omdöme ——' sårert. hän. | ett. lågmält samtal 'Det: var ju man i Truedsfälle.. 6 | Vid > sl SEN > er "rocken. när. otok vå Jaså; minsam - | mycket friskyttarnas kvinnor ha-Y ' — Stanna här i natt du betö. | >- hristian stan ; sas Ett liv, som ej försvinner, för rocken, när. han gick ut i- EN .-Synsfallt och. bullerfrin de att utbyta tankar om'i dessa ver: vila, sade både Karin och och den påföljande nat” rep för åsens folk så ödesdigra" tider. : Ola till Christian. Tu :: Plötsligt gav. hunden upp: ee Jag är tacksäm : för ert” råd skall och trampet-av hästar hör- '-— men jag kan ej, yttrade Chri- bland, ”och' det var tydligt -att| han bytte om gömställe för, det: titt och tätt. På sista tiden hade. hos Maria, Men nä : la, nästa morgon mäste han, upp till åsen "igeår borr hristian hade sadlat. sin: häst. Nn Ett Hus, som ej förbrinner, En dag, som ej förrinner, ' Det är di : , i; stt ; - : n seger, Herre Erist. "I han ” blivit "riktigt fjollig. med des "på gården. Karin och Elna 'stian, Så gåv hän hästen skänk. ; Men '” Maria. höll h 3 a . TAN sitt skrin" och .r de ö . sprungo: "ut " följda - av : barnen, larna och red bort nedåt slutt- | kvar. "Gång - på ång länge En vän, som altid svarar, ; uvade över det: | Därute' skymtade på gården ire'ningen mot Brante Källa, . ov Avskedskyssen, Pen I nästa AN Å Md lästa i å sont en Uv." När de sade till ho- > inom, att han inte behövde ”va- .Jra rädd för husfolket, skratta. de bara gubben elakt och sva- snöiga. ryttare. Kvinnorna 'gåvo"-. Ola och Karin möttes på går- "| upp ett jubelrop, ty de'igenkände' den av deras 11-årige son Måns, siha män, friskyttarna Seved oci :som tog in hästen. För Ola var i Ola i Truedsfällan. ;. Den tredje "ej bortavaron från hemmet så im! + Ett höpp, som allt förklarar," Ett hem, som evigt varar, . - :- Det paradis, som" Adam mist, - Fr a. iu g T . Data ”" Trade ' ä var också välkänd, den unge fri. gripande som för Seved, då Måns | Porten | : En hand, som torkar tåren, ik Ule att - länge han levde, : skytten Christian, som trots sina ivar stor nog att uträtta de fles- efter honom, dde ögan och såg . : ingen kommå åt skrinet. ännu ej fyllda 20 år varit med + 'ta arbeten. Måns - hade redan | tande in i stugan Bick"khon gräs > , mängen het dust.' Seved och Ola sagt något om hunno. knappast stiga av hästar- någon nm as om läker såren, Men ”när "jag: blir död ska' ni > Och Jå dl över, bären ">" "lju «i”alla fall ka det lilla söm Och Så Elias färd Hl sist; "+ ka över, sade han till Viktor” ' Christian :: Vg Hasslövs: by förs Nu först mot . från rida upp på att nu borde'far gång bli , hemma, ty nu Måns gå ut som friskytt honest M Joch Hilma. 3 d dem ” om halsen ' och gåvo dem 'och låta den goda öingrebö. nist; osna rt ÅSE Det är 4 alla skiften >> "> Igar SR Je och så kom den hemkomstkyssen. Flinka 'barna-'tala goddanska med. de svosan vembarede. Snö”. höjde Uppfylleisen av skriften, dem en dag Fr sr scn Mon let. De ävlade a ae åa av Vsälmarna. Men Ola ansäg sig ej 3 Plötsligt nö | | - ol Jag förra: hösten: : Mor- ch klappa. håstorna t Sadla av böra släppa 'ut Uppståndelsen . ur griften, bror Johännes :-korn stultaride och klappa' hästarna på :'halsar.. unga år. Äppa . ut Pp ojken vid så än Hasalgr Tr NS Även Chistians häst' ställdes in ot ob sslövs. by, -Q — Det behivs erfarenhet att Det är din seger, Herre Krist,” 'över "gå H ora in i isti I RN Std gården och. skulle gå in,'. ty Seved sade till Christian = LI Snår av hassel garistian red i I H - i CP . rå. Kd : HEv . föra kri ö 3 Sö i 7 Paul Nilsson; "henan Hed ens tamlade i bac- . "Stiga in och spisa med dem... sor rig även. för gemene man, träd. I nästa om Och körsbärst ] LL . anför-- köksdörren och » Brart.sutto alla 1 den;trevna. ' Då Ola och . hust, "1: | Pstoler "skjutklara Intet Måns ] Md ett iblev liggande:. Viktor och Hil- stugan, som upplystes av -brasan och dragit för spec. in -lagt. sig | PÅ "att sky marna” sect, tydde | "Gynna vn Vooc jma kom rusande och -bar- in ho- på spiselhällen. Kerstin satte sig Karln: 27 sparlakanen,. sade vnsiktigt red han länga honom, ” Nr nom i ha N ha Åtudenter 3 ra för ju - . ]i faderns knä.- ket FÖ istian mia od 20 I] Vall "med busk, én jord- | LAHOLMS TIDNINGS ide fått ett kör anfall fan ha få bättre jon öjlighena pin ne id Paris har strejkat för att > AL Far, sade hon, Pelle spottar lapper "och gskytt är en dolde. honom. a "träd, sohå : "> åääonsk lat - . ar, : state varit ganska nj. På mig och kallar mi ap. I hia . an, men | ”Snärt CU var : j . ." $ädonsörer] or mun fam i hela kroppen samt häde, bl på Goulenana gir (KE, ue, Här försöker studenterna spränga en polis — Nej, sa Pele, det Vär pla Flaten EK - föra fymligt, "äts |ändrade Me hen att' svénskartiå ” ” : MN A . -bå väg till Nationalförsamlingen. ” ”harnå jag menade, r:soån. i — Chri; ir Kvinnor; a tydligen -ej q ärdväg, Det «vär ) 2 . Ds PM es OA nt eo atian är. både god och Poms mening att H- | et PR AA Ofta, & "nästa side, i d , i SÅ i . 7 stå rs H ;
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.