Då sens namn H : TEVRNIUS. og å 5.0 se Morgondagens namn: ; IVIA. Solen gär: »uppskl; sön o och ned kl. 19.20.5710. S : "Måndagens harn: bv NÖPATRIK,. et Solen : går ' upp kl 5.04 och upp och fördes bort. Eller där- |; "| pa att hitta den på vinden i går | let för tant Amalia, sade gos-:' ried kl. 19.2 Dagens dikt "En grav är mitt. gamla. hjärta Där ligger nog djupt ett frö "av renaste godhet, som inte trots allt kan multna och dö. ” Ack, kunde det spira till blommor i varje gärning jag gör!t - då skulle jag kanske möta + ett: högre liv, när jag dör. (VICTOR ARENDORFF. ) De barnen "En svensk: biskop var på besök. | hos ex av sina präster, Då han visade3 in i salongen, var där för tillfället ej någon annan än prästens lille son. , — Jag har-sett dig förr, sade gossen stolt, : - » — Var då? frågade biskopen, jet tror inte jag sett Mig. tidi- esse pekade på ett fotogra- fi av biskopen, som i glas och ram prydde väggen. en >: Hans högvördighet var myc- smickrad men inte länge.! — Det tog tre timmar för pap- och få den upphängd där i stäl- sen, . "Svalde en mus - > Tyååriga Rasolba Zattini 'befin-| ner ffrau utom all fara sedan hon; för fyra dagar sedan svalde en mus: medan hon låg och sov. En natt: vaknade flickan och klagade över: ärtor i magen. Hon började krä-. is och plötsligt fick hon upp en, Mten död mus; Rosalba hade på? kvällen druckit: mjölk och sedan i: fömnen svalt musen, som tydligen: Tatt det hela skall kunna: ordnas. " fockats dit av den söta. mjölkdof-' Ar Kvinnofriden .. : : Grönköpings H Ned Skriv bor vg gator: ' Ett av EK. Huvudstadens äldsta: . och mest svårlösta problem har va=' kit, huru ensamma damer med le: Igitima skäl. för sin förekomst, å' stadens gator skulle kunna färdas: vantastade. Kan man ju ibland få höra mycket gamla personer be-; rätta, " hur redan den : bekante! dläggaren herr Birger Jarl på: - Bin tid var socialt inriktad på den-; frid, Ingen man har sedan dess sökt ordna upp det hela — del "skrämmande reflexionerna gör sig själva! ",. i Nu har emellertid em av K. Hu-| |vudstadens 'största kvinnoförenin=; Igar löst frågan Där ge-' nialt. sätt, En, hjärntrust bildades; 'med uppgift att utröna motivet till; männens handlande. Man fann ef-l ter omsorgsfull prövning att de sö-' e , 'ka sällskap -— de känna sig en- samma, På denna grundval byg des sedan hela' planen upp. ” . Föreningens ' medlemmar ' komej mer -hädanefter att från skymnin-i igens inbrott. avpatrullera de mest , kända gatorna och å det vänligas ” medföra de fridstörande till för än- 'damålet förhyrd lokal Dock bör, med ' yn till polisens inställ- ning, ingen medlem i ovisst nit ta- jea första steget — en man må se lIdrig så ensam ut. 'I ovannämnda . Vi lever som. bekant i bar- nets: århundrande;'' Denna be- inte tillkommit med : ani ledning av att finska småbarn. för några] år ' sedan: ensamma "skickades långt bort till okända männi- skor med" en -adresslapp .' om halsen. ' - Eller - att överlevande tyska barn efter "bombanfallen ibland på de: ”sotiga ” ruinerna e er deras: hem skrev ”Mamma, vi lever” innan de plockades för att det i Korea i vinter i väg kanterna funnits övergivna bar- fotabarn, vilkat, tvingat 'ameri- "| kanska och europeiska soldater att titta på ett annat håll där- för att .de inte” kunnat uthärda synen; Nej,' vi: tänker närmast på hur man under lyckligare, för- hållanden visar förståelse för barnen.', Och väl är det, att man så gör. Drätselkammaren i La- holm beslutade — som vi i går- dagens tidning omtalade — att; göra en 'snabbutredning om lekplatsfrågan 'i Laholm. 'Det var visserligen. inte. en dag för tidigt," men 'det, skall ändå 'no- teras med tillfredsställelse,' att man vill göra något för ungar- na. Och för att slippa dem i vägen för trafiken. Dock är det inte. troligt, att .de kommer att hålla sig på lekplatserna, även om sådana finns. arn vill helst vara där de: inte får. Men något skall det väl nytta til: att ge dem” särskilda. lek- platser. =: Tanken på inrättande av en lekskola är: ganska gammal i. Laholm, - Den har be- handlats' i olika sammanhang, även i LT F.n. göres ett nytt försök. Bl. a. gäller det att 'ord- na lokalfrågan, och det är kan- ske det ållra -värsta. Vi hoppas, Och så skall telefonätet i La- holm och väl även i den om- givande ' bygden automatiseras. Den nya telefonstationen skall enligt "planerna ' byggas ' 1954— 55. Men när det är frågan om nybygge, - bör "man ” ställa sig minst sagt : skeptisk ' till alla tidsschemata. . Följaktligen är det inte alls säkert, att Laholm i rödaste rappet får ny tennis- hall och festsal,j nytt melborgar- hus och ny telefonstation. 'Det finns nämligen en högre makt än . stadsfullmäktige och ' tele- grafverket som vill: ha ett ord med i laget. / :- Men det är ju väl att det pla- neras, -- Annars skulle" det väl bli stopp i utvecklingen för all framtid. Värfloden fortsätter att flöda. Lagan är fortfarande betydligt Pampigare än . vanligt. - Äver miridre mwattendrag har svällt betydligt, likaså de flesta sjö- ar... Sådana har till och med uppstått, där det enligt mänsk- lig "Åsikt inte. alls bör finnas några sjöar, - Ekasjö hör till fem, som gripits av ett tillfälligt storhetsvansinne : bred: på den omgivande Jand- backens. bekostnad. ' Vattenan- darna hotar dock inte det enda hus som ' finns i i närheten och som : bebos. av, vår vän Wiktor Johansson, som nu ej låtit höra av. sig -sedan han gav ärkebi- skop Eidem och kung; Gustaf en. admonition för deras felak- tiga påstående, att vi hade halv- sekelsskifte 1949/50, ' nämning på ' vår Tid har dock | "Även" Stensån "har behagat ” lokal kommer man att förströ de svälla ' över sina Vanliga bräd- tagna "med allsång, de- H klamation, tablåer m, m. socialt i ja, skall det kela te sig som ett Bannskyldigt glädjens hus och på : sitt sätt bidraga till en sanering av gatu- och nöjeslivet meddelar Gr, W:s K huvudstadskorr. : Red; vill endast tillägga att för- blaget r värt att prövas även "i Grönköping, på Storgatan, Ägatan, Djuriska parken m. fl. platser, där nattlivet har setts florera, '. MG > e H PRESENTATION 7 Stationskarl "W.' på godsexpedi- |” tionen vid norra station i stock- holm var snabb i repliken, En gng satt han händelsevis I 4 expeditionsföreståndarens — rum, här en ung trafikelev kom in för att anmäla sig till tjänstgöring. Eleven trodde att han hade före- ståndaren framför alg, gick fram och bockade. sig djupt och pre , Senterade sig sålunda: "oc Mitt namn är G., sratikolev, dar. Men" så har den ju också att taga emot smältvattnet från den, myckna” snön på Hallands- Lås. Översvämningar 'längs /ån skall visst höra till ordningen för våren, ' | Fors, SMANSTD FRAN ÖRON. | sto. BÖPING - För ökning” av trivseln 1 arbe- tet'' har man, "perättar Grönkö- pings Veckoblad," på ' ett 'stort trivselmöte 1 Grönköping : beslu- tat kräva att chefer och andra personer: med 8, k. pondus skall förbjudaa tillträde till arbets- lätserna., P Herr fystemdirektör Göransson 1 AB Grönköpings-systemet har i dagarna utgivit en. bok d vilken ekar att han 'efter mån- här Palderin gar It til det Ted far var stat h e relleborg, .. . : "= Tackar, tackar, sade MW, och skakade hand. — Det här är sta- d fesultat att AB GrönKöpings- och' ej bör slopas. I varje fall systemet är av största betydelse |: . Den” unga damen" stack in ett ark i resemaskinen - och skrev: Advokat 7 Heribert — Colman, Russel Square 21, London, ” "”Sedan ; fyra dagar. befinner jag mig alltså på ort och ställe och utan att egentligen ha kun- nat uträtta något av-vikt, Jag spelar, rol:en 'av journalist, för att kunna se mig omkring. obe- hindrat: och för att kunna fråga om. ett och annat." Kingsloch är en typisk skotsk , hamnby, som sommartid: mest lever på: turis- ter, Här: finns bungalows att hy- ra, ochi en av dem; som. ligger ganska hära en viss ”Året- runt- villa”: har ' jag slagit , mig "ned. Nästan" varde dag ser "jag den gentlernan ; trettioårsåldern som ' väl skall föreställa” George Warburton samt hans något yn- gre syster Isabella, och i deras sällskap har då och då förekom- mit ' den tredje av de personer som jag skall vara intresserad' av, d. v. s Sophie Greenham, sällskapsdam : en .'gång åt den hädangångne : Elize : Warburton. Jag måste säga att, av det yttre att döma, . förefaller ingen av dessa ' tre '—' sällskapsdamen är överraskande. ung .—. ha : något ont på samvetet. Jag väntar just nu på att George Warburton skall vända tillbaka från tennis- planen”; : Efter. att ha skrivit ännu nå med. reste sig så — hon hörde fotsteg på vägen — och gick bort till fönstret och spejade ut. mellan ” soljalusins ribbor. Där kom han nu igen. . Det var rätt eget, tänkte Ge- orge . Warburton, , men nästan ” varje gång han gick förbi Sol- gården, .som:- den bungalowen hette, kom den unga damen ut. Inte för hans. skull naturligtvis, utan av någon tillfällighet, Hon var. söt, och det: räckte ändå in- te, hon var elegant "och chic och förresten föreföll hon inte flir- tig. ara . oas — Förlåt. Han stannade och tog åt den obefintliga hatten. Hon log, — Skulle ' ni' vilja hjälpa mig med en sak? Han såg att hon höll något i handen; något som lik- nade en. marmeladburk, öppna- de grinden och steg in. Hon: log alltjämt: — Jag kan omöjligt få av locket. Nästan var gång ni gått ' förbi ” har jag tänkt i. men jag visste faktiskt inte om jag vågade... Han stod där med burken i handen" nu, och medan ' -han grep om det 'mot- sträviga locket,: mönstrade. han hennes ansikte,' — "Ser jag så farlig "ut, sade han' och öbser- verade' ' genast att leendet' "för- svann. Hon 'verkade »' nästan skrämd. "Men nu var. locket av, han :. räckte henne burken”och deras händer möttes, — Det var mycket vänligt; sade hon” När Iman är ensam som jag. Ja, jag är journalist.: Mitt namn "vär Grace Evans. = ti , —" Och kommer hit ull öde- Aon spojade ut mellan soljalusins ribbor; ”Eder ' Grace Evans” och / marken från stora London, sa-!. och gör 'sig|), + oc oc oc . pv George Warburton. :.. — Warburton, upprepade hon eftertänksamt. Hon ' rynkade pannan, som om namnet bered- de minnet besvär, : Han suckade lätt; — Warbur- ton. ja! Ni läste nog om, det i tidningarna för ett par månader sen, ; Det "var min faster Elize som dog: : Hon-ka... föll ned från "balkongen och slog ihjäl sig, och ingen förstod hur det gått till. Han'suckade åter, Det hade väl inte väckt så stort Uuppa seende :orn hon inte van it.:den hon i var, - förankrad i kungliga kretsar och, ändå suff- ragett en gång i tiden. Han log bistert. Och det pratas. . . Hor sänkte blicken. Var hans leende en mördares - hätska 'le- ende? "—' Jag beklagar, sade hom 2 Gol AL — 'Jag . också; svarade han. Det är litet svårt för min sys- ter och mig. Vi är ju huvudar- vingarna, egendomligt nog. -=' Vi måste . liksom ” brösta av varje gång vi gör en' ny bekantskap, | sj måste. tala om. hur det är, Så är den saken klar. Inte sant? Hans "litet vårdslösa sätt att behandla -en tragedi gav. ny. nä- ring åt hennes misstankar. Han |- var " huvudarvingen, . han: och hans :syster, medan sällskapsdå- men, också hon en släktingy fått gra rader undertecknade hon :' ". :I hade vrålat i ett hela dagarna. emot en pratstund med den. un- ga välklädda londondamen. Om det vår ensligt här? På vintern kanske, men på sommaren kom det ju en massa turister, om ett par, veckor, skulle vartenda hus vara fällbelagt, ; Något ; hotel fanns det inte förstås, men det var väl fråga om inte Villa Kos- mos, som den hette, ett konstigt namn, skulle när Warburtons "och sällskaps- damen” flyttade. ;; Ja, de .skul.e flytta nånstaris nedåt landet: De var ju unga: människor, " i var- je fall syskonen, och så trivdes de. väl hänt. - :Jaså damen hade läst om det i;tidningen. Ja, det. var en :koh- stig historia. Hon var ju'så gam- inte efter det där som ac han leende. Ja, jag är bara kvinna "med "runda kinder och |; "| gladlynt' blick, hade" ingenting] g li pensionat, nu R framkalla män iskor "som föreföll hjärtli- ga och gästfria: Pratet gick om. London: och nöjen" och knapphet och försa- kelser och slutiiger om bristen på arbetskraft. Det var Grace som lyckats föra samtalet över dit. — hon hade. nämligen nyss hört , .skrammel av porslin - från köket... Men " någon' håde sagt att de tre ensamma skötte hu= +iMiss i Greenham nickade "in- stämmande. . —' Vi har försökt reda Oss själva, sade. hon; Men mrs; Härris hjälper : oss ibland. Hon kan' lite" av varje, - :+Grace.: begagnad til: fället; det. "tillfälle hon. v. lyckats Då skulle j jag kan- hade hon nog, fått klarhet, än! olligen, — Gärna, sade hon, Jag .skall hämta den. Några minuter. senare stod hon där stirrande efter gestal- ten som försvann längs vägen, Vad hade hänt eller hövliga fraser. Men, de var] nor. Antag. att de varit män — hon : knöt. "instinktivt "händerna "Mrs Harris hade åter tag med rengöringen. — Inte ett. ord | efter mig, mumlade hon -hårt, ' jag borde ha "hållit" truten. ' Mer hon, var allt en djävul | fröken". "Gräce . Evans "stack" ark i "skrivmaskinen, o de: ? ett nytt. "Sedan jag skrev "häromda: om..; a det ögonblicket knäck det: :på dörren; och hon Warburton som stod där. börja» - gen har jag kommit ull klarhet - tillbaka valsen för att dölja ad= ressatens namn. "Det var "Georgé Han. ske få anlita henne ett par tim-' föreföll : upprörd | men inte hb mal ' också, bortåt de åttio, gam- la fröken, men fasligt. pigg och rörlig, fast: hur hon kunnat tril!a ner från” balkongen... I alla fall," festligt : hade dé Batt det däruppe, ' och fina 'viner och fin sprit hade det: kommit. titt..och tätt; och grammofon och radio Men” nu vär det så tyst och stil” I Sämvetet" har” "slagit; döm, tänkte den unga dam som spe- lade detektiv. Hon delatle ut re- ris. Och 'så gärna. 'Vad var män- pten av Botterna blabd barnen NOVELL av ett ärligt underbåll; öch endast dessa tre visste hur den en gång ryktbara eller. beryktade; Eiize Warburton mött : döden. syster, sade hon, det blonda -unga damen. a Hans leende var gott nu. — Ni "måste, träffa. henne, .ni må- ste "berätta nytt från London. Skulle ni inte vilja komma och dricka te hos oss i eftermiddag? Kan vi inte säga att jag hämtar er:en kvart-i fem?=" : Hon "var ”inte' nöjd ned. sin roll och, när hon en'stund sena- re "promenerade i väg ned till postkontoret kände ' hon " förakt och leda' för den uppgift som hennes chef pålagt henne. In- gen av syskonen Warburton såg -Jut' som : "någon. brottsling, "och man "hade, ingen" moralisk rätt att tränga sig på dem. Men den som sagt'a får säga b, "och det var bara att fortsätta på den inslagna besvärliga vägen. » Hon köpte en -påse godsakeri handelsboden "och fortsatte” till poststationen; som förestods' av en skepparhustru. ' Hon hade gett barn leka där, och just nu ville hon 'gärna stå väl med:de- ras mor. Hon måste” fråga, så försiktigt hon, kunde," och hon måste få svar. Det, var ”avsky- värt men hon måste få ut något resultatet av den här långa” ze- san. - PL . oci beslö sig: för | att sätta punkt — för dagen.' a ot George - "Warburton + hämtade. henne. punktligt kvarten i fem och visade sig vara både eri un- derhållande :ciceron och'en öp- penhjärtig människa, Han hade tagit läkareexamen, lät Han hen- ne förstå, men: hade aldrig öpp-. natr praktik, di ster es : Därför. att han ville stå :.väl hos sin för- mögne släkting och därför kan- ske att-.en läkare hade vissa möj ligheter...” Men när "hon ;möt- te hans öppna blick och när hon stod -där i' trädgården, hälsad Sig solkig i sitt inre. En angiva- "betade : villigt. EX och folket.-Och därifrån var ste- r att hans fa-|: tänkte Grace. Evans, - kymrad. "Förlåt än jag: "stör, sade. han | leende. mar i morgon, sade hon vädjan- de.”Det. vill säga om ni inte har något emot ; det, miss : Green” ham?” Miss ”Greecham sog ut med händerna. För ingen del. Hon skulle själv tala .med Mrs Har: vid, vi tre,: och vi anser. att .vi kan ha förtroende för er, Skul- le ni vilja följa" med' hem; Miss - Evans, sände genast, innan... - Han en menande blick la ni kor, : till: för. om inte för att h Ipa "varandra, ” "Grace "kände att hon rodna- de." Om 'de. kunde, ana varför hon satt här. Inte för att hjälpa men. för att stjälpa. Hon: kände 4 stum. vi anade nog 2 ite. var: här. för. traktens brev. till en ävokat i London , hos McHargs .,.. - Han .skakade på huvudet. Men ni ska inte :va- - ra rädd för oss, mi: Evans. Och” ni be över inte säga” något om : ér själv, om det är så "eller: så, ni behöver bara: :se breven. LE : Hon kände, sig "som; i: dvala, egendomligt. stum dvalet breven, tänkte hon, se .det..där rummet! Hon placerade” huven: över skrivmaskinen och ordnaz de. håret. framför den. lilla” spi geln i -tamburen. Du är: avsl jad, Men - ryck upp dig,” Var, karl för. din hatt. Hon 4 "re, det var vad hon. var. Aldrig . mer skulle hon åtaga. sig ett så- dant uppdrag: "vv. Mis Harris kom villigt och ar- Men hon: hade |& ingenting, emot en kaffepaus- i gröngräset :' bakom ' bungalowen och berättade gärna om trakten get inte långt till villa. Kosmos som. ju skulle bli. pensionat... : Jag > tycker villan passar bra "för ändamålet, "sade "Grace med likgiltigt. tonfall. Jag var där "i" går 'och fick:se: rummen, Det . "vill " säga: -ett :'var- stängt |i det som' ligger mitt för balkon- gen 'i övre våningen; : KE Mrs, Harris: drack på hit. an a men den, är Isene Ho Elize Warburton, vår | faster, hon... Ja hon. de. sig; mer: och i mer till kvinnlig Jekyll- -Hyde,. ioch odiskt: "var hon mycket int rad "av alkohol. "Hon blev, full- : Där - ligger ju alla gamla. frö- : sade. hon till sitt ansikte,” i välkommen ' av Isabelle, kände hon åter:leda och förakt: för sig själv och sin':roll. Just då skul- le hon. velat demaskera sig och säga, Jag studerar juridik och jag praktiserar på ett advokat- kontor, och eftersom jag kanske har ett vackert ansikte har min chef skickat 'hit -.mig som lock- fågel; Men sådant där förekom ju bara i fantasien, i verklighe- ten gjorde "man sig hård och plikttrogen. T "Alltså uttalade hon” sin för: tjusning över den ' vackra. träd- gården och den stilenliga" exte- lan för att också få. se interiö- ren. Ina > Mrs McHarg' en medelålders -— Femton rum, hörde hon I- sabelle säga. Det är mycket för en "vanlig fämilj, och nu finns "var högt, konstaterade hon, all--] Dan : "från George, en glimt som Gra- .sade "det här rummet har:inte blivit "lordningställt än efter. ., Och så Miss Greenham, som serverade "teet, . och denna . omständighet ""ökade' , Grace Evans -misstänk- samhet, . Det där rummet, man > licheten. kunde: inte hända, inte ”" här, inte i den här miljön. Hon "måste arbeta sig ut ur dessa o- det, ju ingen "anledning för hå- ' gon av oss, att stanna här, : Grace steg . ut på balkongen för att beundra utsikten var alltså här det skett. "Räcket deles för högt för att kuhna or- saka-en' olyckshändelse. '.. En- dera . måste den gamla frivilligt ha sökt döden, eler. också .". Isabelle närmade sig en, dörr i övre hallen för att öppna den; men i sista ögonblicket. hejdade hon sig, efter en varnande blick ce uppsnappade, : — Nej visst, hon' . ivrigt; alitför ivrigt, skyndade. hon vidare med : når "gra: "hastigt" frammumlande ord. om tebrickan.. Men det var sällskapsdamen, ”inte velat visa; vad dolde 'det? Kanske hade det tjänstgjort som "något: dlags:' privat fängelse? " Men sådant hände. inte i verk- treviiga -fantasier, » åtminstone för stunden. Hon måste vara sig riören och steg leende ini vil- | kens .brev, dem hon a'drig fick skicka> Jag råkade väl gå in där en dag... Plötsligt smällde” hon : koppen i fatet. och stirrade' med stela ögon .mot dörren;: I Grace vände” sig om: Då var Isabelle” Warburton som stod där. Hon nickade stelt; —-Jag knackade på på entrédörren;'sa- dé hon, men 'ingen svarade;” Och som" jag : hörde” röster! det vår ” ingenting: vi igt, jag tänkte bara be att få låna den]y där veckotidningen ni.-nämnde | om i går,: Miss Evans. - Grace kände sig som-en fisk i nätet. Hade Isabelle hört nå- got? ' Hennes-: blick . hade : varit så - underlig, ”Gamla 'frökens brev' som hon aldrig fick skic- ka...” Hon reste sig ur fällsto- len, ' fast ' besluten att skydda ständigt ; vild då; skränade och gästade, och; för att vi inte skul" ras ner till byn, måste vi skandalen: än. vatt! ! det. skulle, komma ut att den' gamla fina förkämpen för: kvinnli heter”, sr > sidan : och. såg att hi var sorgset. så — Det var under ett sådant. anfall det Hände. ' Hon: hade först ” slagit till Sophie med :en phie föll .rusade hon ut på bal: kongen .'. r. Det "var: alltsam- mans. Hon blev obducerad och läkaren” giftning -. - Det: 'var bättre, att vi tog: på oss N flaska, och när hon såg: "att So-. - Dä | mrs Harris och sig själv. Ty nu I VARJE MÄNNISKO HJÄRTA DET FINNES: ON HEMLIG VRÅ, . ” SOM : SORGERNAS . ELD HÅR HÄRJAT ' "OCH ASKA ' VILAR: UPPA. i | Sie Å DEN "ÖDE MARKEN SKÄLVER .” - AV. HEMLIG ELD.DÅ OCH DÅ. "OCH - RINGA SÅ MILT OCH STILLA. mm MINNE AV KVAL , ocH VEMOD ara - HAR DÄR UNDER PLÅGOR DÖTT, Sn "OCH NEJDEN. OMKRING HAR SMÄRTAN "SEN VÄXER DÄR GRÖNT. PA GRAVEN. ..-' "MEN GRÖNSKAN ÄR BLEK OCH MATT; +: DEN VILL EJ TÄCKA DET HELA. :i0 oc on? - AV: "HJÄRTATS "JORDADE SKATT, ' oo DE -DALLRA OMÄRKLIGT. NÄSTAN 2 Ve er OCH. BITTERHETEN FÖRRÖTT. en 1 DÅ SPIRA UR NATT OCH MÖRKER SS SMÅ ENSLIGA ELOCKOR BLÅ. Me on S voor FÖR "VÅRENS VAKNANDE FLÄKT, + UPPSTANDELSENS MORGONVÄKT. : Men yi ha-talats : . in ; Hon betraktade honom - -från Ne > ngr tlonskarl W. och min pappa var|inte förrän han nått. pensions han nu igen... . själv, en. ung dam på te hos - . ekomakare 1 gamla stan äl degn. ; Fu . + öl | . 1 vi « ; | sär Vinn ; | 2 ” = I ' iu AX ' | : CV j : > AAAA ALAA NEEStid add NEF ES TERS I FESTENS EeT ' V H läka MER TVVITFEFETLSVET A då ELER REERT TN RS SSE TE EVER ET SETT PORER ELE ERT ERE V ON FÖDA P AR IAR AP AA ATS ALE AIR LA I nin SL ASL Enn ST EVVA rECeN Få DN - nl a
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.