FT TTITIY d : - EN sn . mm een en ann se rna YYTvY TYYYYYYYYTTYV VTT Tyvrvyvevvyvereyreevv YYYYY YT 7 S vyvsvvyvFyYvYYvvvYYYYvvYFTYFVITtTYVtT YT YFYEFYYFTYYYYYYTFYTTYYYTEYYYTETYPYTYY YT , -» vivvevrevevrevYteYFFYVTIevYTYYYYYtYF EDIT oe Noa för. att - Betraktelse. för ”sdertönd Läs. först Tredje å årgångens "högmässotext ur. Mark. 10: 17271 Det räcker inte med att jag pen". ske " verkligen Kållit lagen. "Till" och tyvärr inté om alla det kan sä” gås. ” Men för att få evigt liv. var det ändå inte nog. Det fick han veta äv Hårren Jesus. Och det hade han ju förstått själv: han skulle göra för att få evigt " liv. til arvedel.. Han hade in” sett,' att. lagändringar icke föra till målet. ' "Många, många” människor ler ver i missuppfattningen, att man - ären god kristen människa, där- för att man lever hyggligt efter Tio Guds bud och den borger- liga Jagen--och inte: utövar någ- ” rå. laster, Prästen hör der där! uppfattningen inte så säl!an. Det säges vid graven om "den döde, att -en. så snäll människa 'som han fanns då inte. Skall 'någon ärva himmelriket, . så skall” det väl vara han! . "Men : sanningen - den, : att 1 : ynglingen hadé med från ”ungdomstiden, Det är Det var därför han frågade,' vad! få evigt liv? dagen e. LH nå 1951 av bat Te adjunkten BENGT ANDERSSON, Hinneryds j. Tag måste tro på Herren Jesus ; Lagens tredje. uppgift. är "att vara en uppfostrare till Kristus. (Gal. 3:24) ” När jag ser; hur min synd växer mig över huvur det och inte vet mig någon'le- vande råd, då ser jag till sist, att, det finns bara en, som kan ”yfta. bort! gynden och ' förena 1.1ig med Gud. ' Det är Frälsaren Sesus Kristus. Det är på honom jag måste tro”... Men att tro på honom: är "att förlora tron på att jag "själv kan bana mig väg till Gud och det eviga livet. Det är" att inse at mina möjligheter i £frälsningssaken äro lika obe- fintliga som, 'kame!ens möjlig- heter';. att. komma” igenom" ett nålsöga, 7 ”Att tro. är att .vetd att för 'Gud allting: möjligt. : un i Vad skall jag göra för: att få evigt: liv? "Vad: skall jag; göra för ”att' bli-frälst? : Ingen fråga kan -varå viktigare." Svaret är: Tro på Herren Jesus, så bliver .I du: frälst”. (Apg. :16:31) .' Men att: själv skaffa sig. denna tro är . för. människorna" omöjligt. man"h inte in i hi riket, därför; att man är snäll, ' Den gom inbillar sig-vara frälst till himmelen, därför att han här på jorden - blivit kvitt 'begäret efter- sprit och tbbak. och andra njutningsmedel,; far gryrat; vilse Det är att. rent ställa sake huvudet; ” . Skall då inte en a klisten hålla Guds bud? Jo visst! Men inte föratt bli frälst, utan därför att man är frälst. Och det gör. en väldig skillnad. : --Kyrkans på ' Skriften grunda de lära säger om Guds lag först; alt den" är nyttig till utvärtes]? tukt och ordning. Så långt hade li lägen tydligen kommit .med den |' rike ynglingen. Och det var sär kert nyttigt för hans borgerliga ' liv. Inte tu tal om den saken, evigt liv. till arvedel. ”Ty... av ', laggärningar, . bliver intet ; kött Adi inför Gud.” (Rom. Ke Jag måste Komma till en rätt! Nn syndakännedom,; förslog alltsår inte föratt få ett I evigt liv, Ett fattades honom. Han hade sitt hjärta så föst vid |" något jordiskt, att han inte, be-|; ' stod inför Guds första: ”Du 'skall' inga andra gudar hava jämte mig”. De jordiska ägodelarna var den mannens avgud. . var de, som skilde honom från " gemenskapen med Gud och där- med utestängde honom från det eviga livet, i. + Det : som skiljer människan ifrån Gud är -människans synd. Det är en dryg sak att lära sig vad synd är, Först :tror man, att det år enstaka synder: svor- dom, ' lögn, hor, mord o. s. v., alltså olika verksynder. ' Men synden framför alla andra, den ur vilken alla andra synder här- "flyta, heter arvsynden eler syn- dafördärvet: vår fördärvade na- tur, vår gudsfrånvända ' männi” ska, vår otro, Det är sanningen om den synden vi måste få klar för oss. Det är att komma till syndakännedarn. — Vi måste se vad det är som trots vår utvärtes hygglighet ändå skiljer oss ifrån Gud, alldeles så - som den rike ynglingen fick se detta. Det är en obehaglig pro- När den rike ynglingen kom därhän, b'ev han illa till mods och gick bedrövad Bort, en rätt cedur. Men så måste det bli. : Varför 'är det av vikt, att man till en rätt synda- Jo, därför att an» kommer kännedom? ”nars kan inte: å | gås” med 'dessa ;nådemedel," får "| tro; den ”frälsande: tron på: Her" Men tet var inte nog för att få i M Den rike ynglingens - renlevnåd : Det |: Men: det ' är "inte: onföjligt för hos människan tro genom nåde-' medlen; « Guds - ord och :sakra" ment, Den. människa, som rätt, "i: frälsningsavsikt, um”' ren Kristus, så att hon: på ho- hom allena » grundar sitt hopp om "syndernas förlåtelse; evigt liv och salighet, [6] "väldiga tro,” - Som: slår över djupen din & " » s-lande bro ta" och leder”vår färd utmed a ” grundens rand i Från” lödsskuggans värld till ac - » levandes land, . | kvar hos oss ringa; här | 1; trivs du ju bäst; : Du. tögborne gäst. (Sv. ps. 332: 4). | kanns” kumpaner: Troligtvis: var Gud," "Hans heliga Ande skapar d "+ och 'nödår' var" rådande: Många ;: I torpare" "bodde; Under: mitten av 1800-talet | bodde + S.. Arhult, Markaryds socken, en' beryktad stortjuv,- som även fick öknamnet ”Mä tertjuven”.” Han hette Hörlin” och , brukade ett torpställe i föratnåmndet "by. Hörlin var dock inte" ensam ' om -sina stöl- der och bravader, ty han:hade en hel liga av tattare till hjälp. Bland, dessa” medhjälpare. fanns även ' "en man; som hette Me- rälba '”och :som var häsar. vid EÉronprini husarr te. Stölderna förlades dock utanför byns gränser, ty Hörlins' vale, språk var Räven biter ej" i här-) heten” av sin lya: "ar I "Hemmånsägare” Jöns Nilsson som "ägde én" gård sstrax: intill skåriska”,.gränsen "och , var en ärlig och: hederlig man; ' kunde! ej ' se ” hur tjuvarna härjade, utan gick en dag till fjärdings- mannen som" då bodde i Hula- bäck,' och "anmälde Hörlin och fjärdingsmannen kotad av tju- varna och han vågade ej sätta sig upp mot'd: A ö erna fortsatte : Mästertjuven ch hans" geli- kar gick nattetid in i svinstior- na i. ortens "gårdar och rövade j! bort 5 hela ' svinkroppar, ' vilka fördes till en” backe som än i Ha ' ”Fläskabacken”; Vid sidan”av:denna' backe -bod- . torparen”C "Ola' Månsson och ”håns” familj I'en primitiv jordkoja. " Här i' denna backe slaktades Svinet, styckades "och Baltades stora” kär. och kistor; Under .800-talets mitt var: fattigdomen” stor”. bland Bränsbygdens folk; ty missväxt i "bristfälliga jordkojor med jordgolw. Någon. spis fanns ej utan maten laga- des på flata stenar. Möblering- en var enkläst tänkbara — ett grovt tillyxat bord, bänkar och äggfasta "sängar, och någon Eten' solstrimma” lyste' kanske upp "den lilla. jordhyddan ge- : Amen; I hon ett mycket” "litet « .plyinfat-. £ — - För LAHOLMS TIDNING -| vär. tjuvarna som red förbi; un en "början gjorde" de: stac- kars fattiga torparna till tju- var, Medan de själva hungrade =, och barnen, grät: efter -mat och bröd, -gick.' i -bondgårdarnas -&vinstior svinen - omkring 'feta: och lockande, Efter hand. hlev ” stölderna + allt. flera -:och "mer omfattande. Det. berättas, om: två lantbrukare," "som skulle t till Vittsjö mårknad, att de i en gästgivaregård .. skulle » intaga lite: förplägnad "och därvid rå- kade se ut genom. fönstret. "Då fingo de se sina egna' kästar. komma ' förbi i fult karriär med ryttare på: sina ryggar 'och det i. :Gränsbygdens folk kände sig aldrig riktigt säkra iför' dessa” djärva förbrytare, .som inte ens drog sig för att stjäla mitt på ljusa dagen. Man beslöt -sig' för att anmäla stöldligan för länsmannen,. som. "genast "tog itu 'med saken, : Traktens' folk uppbådades, men tjuvarna ana- He oråd och flydde: till skogs, varför. man. fick. omringa ter- rängen.: Tjuvarna ' hade: skjut- Fapen ” med, sig och sköt vit omkring sig då de sågo sig om-Ti ringade.. fur ä Å : Per- Ivar ; Johannes, en” stor]. stark karl från Brånhult," lye- kades-: övermanna. själve mäs-. ett: omkull: < fick han en kula” - slag. så att”han tumlade: I :. samma! "ögonblick av ..en av. ligans medlemmar och måste släppa sin motstån- dare.” Till slut lyckades man tillfångataga -mästertjuven och Oia' Månsson," som båda : rann-' Bakades" och fördes : till : Växjö fängelse: där de två fick livs- tids straffarbete. Ola Månsson] var . född i.Virestad år: 1803, dog den' 20 mars år 1875 utan att ha återfått friheten. Meral-' ba jämte en del andra av li gans medlemmar lyckades ”änd: komma.- "Men det berättas att Meralbå” flydde över till Ame=|' rika." Där fortsatte” han med sina stölder och då han samlat i Det. fanns under slutet " av 1600- talet en prästman i Halland som , man "ansåg vara klokare än a'la andra präster i den pro- vinsen.: Och detta vill icke säga .3å litet emedan bondebefolk- aningen "under den tiden ansågo att alla präster voro mer eller mindre” kunniga 'i 'svartkonst. Men denne, som, var kyrkoher- den i Hasslöv Anders Hansson, med tillnamnet Brunkman, för- klarades klokare än alla de. an- dra, Och honom for man långa: vägar, för att anlita. RS » Han var nämligen icke alle- nast en andlig läkare utan ock- så en lekamlig sådan. Under be- nälta tid fanns det i allmänhet nga doktorer, åtminstone icke aå landsbygden, men det var 3ott om både kloka och natur- 'äkare, ” Och dessa anlitades i egel vid förekommande. sjuk- lomsfall. Herr Anders hade en Trädgård utanför sin ' prästgård och i denna odlade han allehan- la medicinalväxter, som han se- Jermera' begagnade vid botande av sjukdomar. Det var mycket folk som för detta ändamål s'römmade till och det berättas att det kom . sjuka ända från "ångra sin synd, så att hon erkänner den, sörjer över den och längtar efter att bli befriad från den. Det står inte, om den rike yng- lingen kom därhän, men det är alldeles visst, att därhän måste 4 vik ' "Ty den bedrö D k, vilka hört omtalas len kloke hallandsprästens 'för- någa i detta stycke. Vi ha icke eller någon an'edning att be- !'vivla denna, emedan det icke hörde till sällsyntheterna att en hel del folk under bemälta tid "som är efter Guds sinne kom Jagen är kännedom om synden? (Rom 3: 20) 4 mer åstad en bättring som leder "tl frälsning, och som man icke ångrar” . (Kor, 7:10) Sålunda är lagens andra uppgift att lära "oss känna och ångra vår synd. ”Ty vad som kommer genom ivss'ade med sådana saker.. Minst kanhända var han an- litad av sina egna sockenbor. De höllo nämligen före att herr Anders var en trollkarl. Det berättas av dem, att han vid begravningen av ett lik kunde se huruvida den döde om till det goda el'er dåliga : stället. I detta fall skulle han J kante her Ni's i Wirestad, En- ligt". én gammal: tradition, . som vi hört 'omtalas i: orten, skulle hågra Hasslövsdrängar ha tillå- tit sig att driva med kyrkoher- den; i' så. måtto -att en av dem utgav : sig. för död, -; De.andra rapporterade detta: för honom och begravningen blev utsatt. Men: när: denna 'skulle 'ske hade de i stället lagt stenar. i lik- kistan. ..Jordfästningen förrätta- des i vanlig ordning, men efter- åt; ställde. sig prästen att titta ned i graven." Han fick därvid icke se 'vad :han, annars bruka- de —- var själen tagit vägen. ”Det "var märkvärdigt”, . sade han till de närstående, ”var har denne unge man hamnat". Han är ju icke ' vare 'sig” -bland - de goda eller onda”. . .Om en stund utbrast han emellertid. "Jo just nu flög'han rakt ned till Hades” Drängarna fästade . icke. syn- nerlig vikt vid detta påstående, utan skottade igen graven ogh vandrade därefter hem. - Men väl "hemkomna fingo de spörja, att ungefär i samma ö "förmenta J barn, komma. förbi, .:| broti . Mästertjuveh och. hans" kumpaner) : som: 1 opererade i oränsbygden av Hildar Wickström. . silver beslöt -hdn sig för'hem- resan : -till Sverige, :'På' båten blev han emellertid observerad av, medpassagerarna, då de såg |: honom : gå och smussla' med | gods: och sändes tillbaka till Ameri- ka, blev dömd till döden för sina brott. i. Det berättas även om hans död-— :en krok: sattes i hans - hänga tills han" dog. gans” "medlmmar' fortsatte med sina .. stölder och hos Hörlins hustru Johanna hade man sina tjuvgömmor, Hon "lyckades -ä- ven, förleda” en. ärlig. trotjäna- re från Vittsjö socken .att flyt- ta till.sig,' vilket. resulterade i att tvenne barn” föddes. Men mannen, -som 'hette Karl, ”kun- de dock "ej förledas att deltaga i stöldturnéerna. 'Därför bikv han". så. illa tåld av tjuvarna ätt han en dag hittades blodig och sanslös och dog senare av sina .skador, : 1 Johanna - Hörl var "stolt över sina livsmedelsförråd och måhända ömmade hon. för: bar- ned i denna fattiga tid. ty hon brukade; då hon "såg NN ot litet be dém gå med: in,' skulle hön bjuda dem ipå kaffe; kakesocker och vetebullar, Hon brukade då sä- gå: ”Köm' du in å äd och drick |: — ja har: massor å: bå vede- Barnen "var rädda "men vågade ej annat än gå in och smaka på trakteringen. ;:-.; i I =. Sedan FHörlins söner r. blivit Vuxna fortsatte de i sin faders gång stal både "häst" och vagn från Ptter Svensson:i Ulvaryd och ;, körde : därifrån till "han- ra” ; Arhult; där” de"gjorde”i och stal' en 'del "livförn SR denheter;. Vid det: buller som no . bnart ; var: lingsbor,: som” "varit snapphanar, attest -på, att de icke. voro detta, vilket allt" hade den påföljd att dessa' undgingo sitt .straff.' Herr Anders försvarade sig med, att detta' skett av' okunnighet ' om deras förehavanden : och + det vore väl bevis nog. att han icke haft '-med."snapphanärna it att skaffa; då' han:kunde peka på, att" hela "hans prästgård: hade | av dem blivit. .nedbränd,' så. att han. sedermera varit. nödsakad att på-en höjd - bygga sig en liten stuga och därifrån göra en uthuggning : så "att han . kunde erhålla. fri utsikt för att kunna freda .sig-: för. dessa --anstorm- ande hopar ifall de skulle kom- ma igen. - 3 Längre , fram | blev: Anders. Brunkman frigiven."- Han nådde en mycket hög ålder och synes detta ha varit bevis för att hans icke voro av föraktlig art. över femtio år var han kyrko- berde, i/ Hasslövs'. pastorat... Och der he'a tiden predikade han själv i sina kyrkor. som hr Anders gjort denna an- tydan hade den unge mannen dött, . Och de förstodo att det! var ett straff för deras. lätt- sinniga skämt, som aldrig" blev återupprepat.' 2 22 "Anders Hansson var riksdags: fullmäktig vid den riksdag, som år 1678 avhölls i Halmstad, och der denna.ha blivit prost om icke riksrådet Johan Gyllen- stjernä mot honom ingripit för förment snapphaneri eller. med- håll med snapphanarna. Det upplystes nämligen att herr An- ders var av landshövdingen ar- resterad emedan han skul!e ha givit tvenne av sina försam- han 'skulle säkerligen också un- H (Anders Br är inte den ende : sydhalländske -präst, som ställdes till svars för - -snapphane- ri. Enligt en artikel i LT:s' jul- nummer :1$49 av Pehr Johnsson rannsakades och--dömdes i La- holm 1711 prästen i Östra. Karup kyrkoherde Fredrik ' Bröms för samröre med Snapphanarna. Han överklagade - emellertid ” domen och återfick av nåd sitt ämbete. Red. i Barnet £ tionde, De i !, Det var en dag under början - oe av förra seklet." Dåvarande kyr-| - - Eoherden och Prosten i Rännes- löv”. Olof satt -ensam i sitt lilla expedi- tionsrum: i den - där belägna gamla prästgården: ' En knack- (Forts' På nästa sida): - att se vad som var på : färde.” Krondahl” "upptäckte" då vid sin sinspektionsrond : att: här hade ! låkedomskunskaper. - Svensson-Linderoth] - tjuvarna” "åstadkommit .vakna- de. hustolket” och 'steg "upp ”fö g | tjuvar. brutit sig in. och' stulit." tillsammans med - några : gran” nar satte han gin plan i verket. "för" vagn "och sällskapet på väg mot. Yxenhult, dit "man trodde "| att tjuvarna begivit sig, Kom-, na'ett stycke från Arhult möt-' te de några "hemvändande. by- bör, som. varit i. Halmstad med timmerforor"' cch som 'nu 'var på hemväg. Dessa undrade, vad Krondahl.och hans :följe var ute :i för ärende -vid denna -tid 'plägning bestämde' sig de hem- vändande ..karlarna att- följa med och -uppspåra tjuvarna, ty -dessa:-hade länge nog varit en plåga” i orten... ns -I raskt tempo -bar det nu i väg framåt -.den' slingrande skogsvägen. I. Fagerhultstrak- ten "mötte de en ensam häst! med vagn som kom travande på -:landsvägen,'- 'Sällskapet såg tt” "det: var” ”Pette Hustrun till en av tjuvarna tat fönster. Måhända att: den |: stora fattigdomen och svälten |" . en hel del tjuvgods av guld och |: guldklockor' och annat dyrbart |: ”Meralba” kom' i förhör |: där -han rannsakades .och | håka' och : där fick han i i" Men den övriga delen av I. - "Toch: vänt i: skogen. bolla” å kagesocker och' kaffe”, fotspår, Det berättas att de 'en' delsman Krondahls affär i Söd-' Han beslöt: då ätt försökå”upp-” "I spåra "och förfölja tjuvarna [09 på dygnet: Efter en kort "råd-' "DAR MC-PARTEN, .DÖDATS, Du som är befäl” | 'inom” civilförsvaret har, an: svar, för många" medaniskoliv | "roch: störa materiella värden; Förkovra Dig på kostnadsfria kurser inom - Din luftskydd: förening. sons häst”och 'vagn och en av männen , hoppade av. sin vagn och fog hand om det herrelösa ekipaget och fortsatte med de andra. Nu' hade de hunnit för- : bi Fagerhultstrakten och'i' en skog i närheten av Värsjö såg de i det frambrytande dagslju- set att en häst och vagn satt märken och spår och kört "upp Krondahl och hang följe följde nu denna väg och efter en stunds sökan- de. fann de .en riskoja, De gick ini denna och fann. allt det stulna : och ” mycket," "mycket mer,” men : Hörlins söner 'som anat att de 'var förföljda, flyd: de ' sin. väg och lyckades: und- komma. ant "Samma natt > Uetta | "hände blev ”Smör-Anette” "av med allt. sitt. smör: : ”Smör-Anette” var: från / Hinheryd; där hon tillsammans ”med' sin son bru- kade : köra : omkring och köpa upp smör, som” hon sedan åkte till" Vittsjö marknad och sålde. Vid sina Vittsjöbesök brukade hon. alltid övernatta hos :lant-' mätare :: Claes; ”Almroth” "och hans hustru ; :Sisge ' Denna... natt, :/ hö rdé ”Smör- Anette” . ett : buller; men hon trodde att: en: katt: åstadkom- mit -.detta, och" hon somnade! snart”. igen.” På-morgonen be-. fånns hennes" smör :ha- blivi | stulet, Tjuvarna, hade tagit. sig in genom ett fönster. -Läntmätare" Almroth' blev mycket: vred. över att tjuvarna brutit sig in i hans hus och stu-. Hit;'och han-lät: omedelbart sät- ta: upp fönsterluckor fönster, |. = liDen" ärliga och: ederliga' ortsbefolkningen'" i Södra ”År-| hult. var givetvis. ' mycket”. ber, svärad över det" dåliga" rykte byn: fick."-Tattarplågan och: de många: + stölderna? biev «ett mörkt / inslag : 2 derna ' bys chi: storia. och gjorde att S.Arhult: fick dåligt rykte. Men: Så små- ningom kom ; dock: stöldligan bort.” och . man” fick äntligen fred i' bygden: ” Men” det : har även ' berättats om "en kvinna, hustru till en'av de tjuvar som fått Iystids' straffarbete,” att hon med ett litet barn på ar- | men gick 'den, "långa; mödosam-' ma " vägen till. Stockholm. för att hos den' dåvarande kungen be' om "nåd för sin” make, Men det är ej bekant ' huruvida hon lyckades : eller" ej — troligtvis kom ' hon aldrig” tillbaka, Hör: gi ck den lån; för att 'be om nåd för SES . lin” dog antagligen i fängelset. JAMTALET MC- E-oiNCKOR Ve å ANTALET. I piSpADE. Mc. -FÖRARE vores ANTALET olyckor DÄR. ANNAN TRAFIKANT. DÖDATS 7 2 : 222: JULI, 1950. ve | Hjärnarp I ”smimunalfullmäktige I i Hjärn- ; 'arps ' storkommun : N an på tisdagen sammanträde od under: ordförandeskap av: folk- skoll ”Hagse' Perssön, Margrete- torp. "Till ledamöter i fastighets- taxeringsnämnden där . storkom- munen ', bildar ett" taxeringsdi- strikt valdes. Gunnar, Johansson, Gånarp,; Joel "Nilsson, Hålebäck- SN seröd,! Sigurd” Högfeldt, Margre- tetorp, Viktor Håkansson, 'Täst- arp, Erik "Andersson, Marieholm, '. Göte. Persson, : Lerbäckshult, . och . Harald Nilsson, Tåstarp. Till de- ' ! ras - ersättare "utsågs hrr Fride : Reuter, . Tåstarp, : Gerhard Pet-' ; | 4 i i tersson, .. Simontorp, » Nils Hjal- marsson, Vanstad, Hans Krus-' I berg, ”.Gånarp, Torsten Larsson, Tästarp, .' Fritz. Hansson, Hjärn- arp; William. ” Johansson, Ler- bäckshult. 'Till.ombud att. närva- ” ra vid.sammanträde inför Jäns- styrelsen valdes Joel Nilsson. Er-" sättning -- til" ledamöterna skall ” utgå med" 15 kr. per dag « : | -. Härefter + hölls - sammanträde | med » delkommunen « .Hjärnarps :: 3 fullmäktige varvid skolstyrelsens ' d i I i H N l K 2 p anhållan '-om att få inköpa nya > skolbänkar - till Märgretetorps " folkskola bifölls, Samtidigt anvi-" sades: anslag till nya skolbänkar vid Söndrebalgs: smäsköla. ; i NN Missionärsinvigning i Örkelljunga - Dr Stig Lundholn med maka. :. avskildes i' onsdags som missio-': närer för tjänst vid. Evangeliska : -fosterlandsstiftelseng : läkaremis sion i Lacamte' i Etionien.” Hörs tidligheten "ägde - rum”-i : Örkel- ljunga kyrka, som: var till trän; sel fylld; Predikan hölls av kol minister. Henry. Plantin, Assiste. Tande;'. var pastor Gustaf Arin, ,, - - ee | Stockholm, boktryckare E, Ljung : berg, Klippan, 'distriktsförestån- dare Gunnar "Johansson, 'Astorp, fabrikör. : Hilbert :- Stånl,. - Örkel- - ljunga, "red. Axel ' Rosenqvist, ” Höganäs, och pastor Sven Olof Lundqvist, Örkelljunga, : Missions- föreståndare . Dåhlberg talade' till. de utgående missionärerna. : Dr.Lundholm är född 1907 och ” har. tjänstgjort .. som "lasarettslä- kare. -'på "olika" platser i landet, varvid -han specialiserat" sig på kirurgi med tanke på sina upp- gifter i Etiopjen, Han slutade sin anställning -som "lasarettsläkare i Simrishamn den 1 - September... Makan, Greta Lundholm, som är . född 1912, är dotter till fabrikö; H,' Ståhl i” "Örkelljunga; och utbil dad: sjuksk terska, .: 3 | så oh ” ÅK ” SKANSKT IGE ' Skåningarna är för närvarande ö det mest populära ' turistinslaget h i" Småland, :. Och särskilt denna ' sommar har de kommit i stort : antal och-haft det bra, Men det var annorlunda förr i tiden, ännu så'sgent som på 1890- ' talet, Marknaderna i närheten av- ” fen gamia riksgränsen blev... mö-' esplats. för hårda slagsmålsba- taljer mellan: skåningar och små- | Finningar,. Eneryda marknad må- . ste. flyttas: till”. Skatelöv. därför..." att länsmannen i Eneryda -förkla- : rade sig inte kunna. upprätt - hålla = cc . dräningen.: På sista marknaden I FR n ryda blev.'en person ihjälsla- -. en. vid. -Loshults.: kyrka måste - - jet . och | NE" smålänningarna retirera ou är förföljdes av "skåningarna - på är a till Getabäck, -efter, ett 'blo-' ." kö ; Rn lag, Som: vårat tre timmar, . «in ska sidan bäck, på den småländ- CA där och "fanns tills för 50 & 60: år edan-en krog och där utkäm- : Jeg Pades ,. också hårda: uppgörelser . s dd mellan skåningar och: smålännin- Jes | Bar, + De: som: -.smålänningarna ' ni : mest fruktade var göingarna, ätt- : [lingar av de forna Snapphanarna, im SOM ' gick fram som bärsärkar 0. st "| Var oerhört. starka, En ensam... ov Smålänning vågade Big:-aldrig in' ay På. göingeområdet.. 1. byskolorna ” | ad -| arna var farliga människo re; I Skilt när man on Så fick -barnen lära sig, att skåning- :' Re ] av "retade dem, I I Allvarstider, 2 är Svenska Rö Ie "da Korsets sjukvårdsuppgif- z ster för? det ..militära försvaret" ' Ton och' hemvärnet av största be. .- v', ”tydelse. "Stärk beredskapen Vete "genom bidrag till Överstyrel- Ne ' sen för Svenska Röda Kor: |
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.