YYeyvYYyFYYYYYY YI Serve ryrYYITN BEE NNC SUNE yY YYFEFYYYTYYYNYYSYYYYYYYYFYYYVYYY YYYYYYSIYYYTYYYSYNNNSVEV NFS AAAAS AR AANRSMARMMMMAMA RAG RA ls äv. redaktör os Ån . Det vari slutet a av 1880-talet, '.. som flickorna 'i'Grådala började lägga sig till med hattar, Ända sedan hättorna för mer än fem- tio” år.-sedan kommit. ur. bruk där" på orten, hade Grådala- kvinnornas huvuden vanprytts ' av. de fula dukarna eller huvud- klädena, - "vilka nästan: helt' och hållet dolde . deras mer eller . - Mindre: "fagra lockar, Men nu hade hattarna - "på sitt segertåg genom landet även. hunnit den- » Na avsides ort. | Samtidigt ' med hätten kom i OM frökentiteln;. - Ty: de tu äro ett. : Åtminston vöro de 'det4. Grå- dalabornas;' tanke. :Herrskaps- fruntimren,: ” som . alltid " burit hatt, kallades - ju-fru" eller :frö- ken, och då. var: det klart att 0 N oh CAR SJUNNISON. andra” bytöserna, hade nämligen” i all tysthet köpt sig en hatt, hon ock; Ännu så länge vågade hon, emellertid inte tala om -sa- ken för föräldrarna och då hon skulle ut någonstans gömde hon hatten under. kappan tills hon hunnit så långt att man inte kunde se henne” hemifrån. Då bytte hon ut duken mot hatten. Men det där gick ju förstås inte i längden. En rännekäring var en " dag " framme och berättade hur Arvida bär:sig åt, ”: Jakoéb och Sara blevo stumma av häpnad och vrede, då de fin” go höra: vad den illistiga tösen tagit sig före. Sara fick först: år gen sitt mål. i — Det var då det värsta jag hört! skrek hon: - Har tösalivet : även "andra" ”hattadamer” ; skulle | gått -och skaffat sej hatt! Det "ha" rätt till en sådan, titulering. | var väl... Men jösses, far, vad N : Den första > "som: uppträdde il.tar du' dej till? ... Akta mina Peden” "Nya; huvudbonaden : var I koppar! - . handlaren; Agda: :+ Hon : hade i taden några må- okhålleri, och var hon klädd Fjörtön "dar senare hade 'småskollärinrian : också skaffa sig en. ;- Och då. måna- gången. hade :-”hatta- damernas”. antal ökats med. än- nu en "läratinna,; två sömmer- | skor. och. barnmorskan, som var ung och" ogift, samt .häradsdo- . marens bägge döttrar. Sen gick det fort. ”.. Varje söndag kunde man . ifrån” läktaren. i. Grådala "kyrka räkna minst ett par nya - medlemmar av hattpartiet," Men vo "oo det dröjde” dock 'ännu. ett 'par . "årtionden - innan : hatten kunde + . . anses ha fa. Ikomligt segrat över ; : duken. - NT "Liksom" allt" nytt, som tränger "fråm till Grådalas fjärran byg- i der, rönte ' hattmodet ' ett. en- : Vist motstånd, "och särskilt” i :s början 4 stod striden skarp kring den nya. kvinnliga huvudbona- » den." "Många : och: starka röster höjdes" mot. hattmodet, ' i vilket man ', såg ett nytt utslag av .kvinnokönets begär - efter, flärd pch fåfänglighet.: > ue fö -sttaffnitigens och : förmaningens "ord. "ken & bitterhet” "vållades . genom det nya modet. "och många bittra - tårar flöto''ur väna ungmöögon för hattskrållornas skull. " Till och med hans högvör g- - i het prosten tog. en: söndag från sa : + predikstolen: till: orda, :mot det Se "nya" modet, "vilket: han” kallade |” a ett djävulens påfund, avsett att ” ' locka svaga kvinnösjälar in.på «oi "7 förtappelsens breda väg l | ' vad hjälpte det att prosten stod "i" predikstolen och. dundrade mot . hattarna, då” hans: egna » fruntimmer 'sutto som 'en'före- syn” för . hela ' församlingen i främsta. bänken . med riktiga kvarnhjul på sina. huvuden; Att Grådalaflickorna på denna stun den. fäste sig mera vid 'det deras - "ögon. sågo - än - vad deras öron hörde, :skall . nog”. inte avsevärt '. tynga "deras syndabörda, då rä- ”kenskapens stora. dag kommer. - Lä Men nu;var.det. om en hatt- " hatare)' jag skulle berätta, . + I-he'a Grådala fanns väl ingen Lå som; avskydde "det nya" modet 3 "så ,;-som Jakob i Holmagård. 2 Hans häst -hade 'nämligen en Ä : gång blivit skrämd och råkat. i » > sken för en ffruntimmershatt och "sedan -den dagen hade Jakob "inte kunnat se en dylik huvud- - bonad utan: att känna hatet till S > Följ- . aktligen försummade han intet tillfälle att uttala sin mening - färdiga kackel”, som trodde sig bli fina fröknar genom att klä -sig ”i halmtak” och hönsafjär”. Mor Sara; gumman hans, 'som t ” "annars "rätt ofta. plägade ha sin | egen Hlla: mening om saker och ting, var angående hattarna av ackurat samma åsikt som Ja" kob.. Men ';' barnen, Johan och Arvida, hade en annan mening om det nya' modet. Johans fäst- "mö, Elin i ;Björkhult, hade till -och med varit en av de första i : socknen, '.som . skaffat sig hatt. Det hade Jakob förstås fått ve- i ta och 'ställt till ett fasligt ra- "> balder samt svurit på att ingen hattadam : skulle komma inom hans dörrar. Men den. gången lovade allt fader Jakob mer än "han kunde hålla, I hans' dotters ta " "> byrålåda låg redan en av de för | hatliga . huvudbonaderna, invi- rad i kulört: silkespapper. Ar- » vida, som tyckt att hon inte, be- 2 ”hövde "gå sämre, klädd, än de borerene onsebån > . ” FYN Ä 4 . SOS FrYveveTer YT rädda krossas sig på: kakelugnsbänken. ' här somnade han snart från all förargelse "Mycken ” strid och "mye- - . om hattadamerna,. dessa ”hög- |" - Mor Sara sprang fram! för att sina .. kaffegrejor, » vilka svävade "i den största fara att av ' Jakobs knytnäve, som han vårdslöst dängde i i bor- det. >. : — Sabla. tösäslynat” gormade han. : Jaså, hon "har: skaffat sej hatt. Men jag ska väl. Och därmed dök han ut i Ar vidas kammare, ryckte. ut 'hen- nes byrålåda och fick fram hat- ten, s:og den i golvet och kros- sade 'den -till smulor 'under' sina tunga | träskostövlar. /Då' Sara och den "andra käringen kommo ut för att se vad han tog sig till var det mos av, den fina hatten. om Vad gör du, far! sade. Sa- ra; som: tyckte att det här i al- la fall var lett gjort mot tösen. "Men . Jakob. bara svor och trampäde ' vidare. Till. sist sam- lade' han ihop resterna" av: hat- ten, gick ut i köket och dängde hela subben i elden. "= > Ovanpå ”: detta ansträngande arbete måste" Jakob ha sig en rejäl'dubbelgök: Sedan lade han Och medan -käringarna och ' sina 'jerimiader över för. därvet och högfärden bland ti 'dens ungdom. H Då Arvida bort mot kvällnin. gen kom in upptäckte hon strax att hatten var försvunnen. Hon förstod "genast vem 'som varit framme, men hon teg och sökte låtsas om ingenting, . Och de gamia tego de ock. Nå, sedan talade ju mor Sara om hela hi- storien och: tillade på slutet att det bara var ett rättvist straff för att 'hon,, Arvida, gått och skaffat sig Hatt i doldom och det fastän hon visste att hennes far inte kunde tåla de där hattspö- kena. - : "Arvida teg och tog emot. Men nog' tyckte hon att det var för- smädligt, att hon inte skulle få ']lov att ha'enh sak i fred som hon själv köpt och betalt. Efter ' detta blev det dåligt med friden i Holmagård. -Och tyst och tomt var där. Elin vå- gade sig:inte dit längre och Jo han + höll sig borta. så mycket han. någonsin kunde, ot » Fader, Jakob var heller inte sik + a riktigt lik. fastän han, ju fått sin vilja fram. Han gick öf- ta och funderade för sig "själv. Ut på hösten for han en dag in till staden för att sätta in pen- gar "på sparbanken.. Då han, på kvällen kom hem och plockade grejorna" ur vagnen, fanng det även . en . fyrkantig ” papplåda. Fader : Jakob "var mycket akt- sam 'om' denna låda och frun- timren' undrade vad det kunde vara. Vägnen :drogs emellertid in. i' lidret, hästen leddes till stallet och Jakob gick in i stu- gan. Och här löstes nu papplå- dans gåta. Det var en »hatt,'-en fruntimmershatt — och en rik- tigt stilig ändå, Den hade ;nog kostat vackra pengar... tje De andra trodde knappt sina ögon : och ' Arvida' grät av. glad 1: överraskning, då fader Fakob räckte henne hatten. : ;— Var så god! sade han. slit den med hälsan! ” x -— Men far! I som. i— Ja, ja, "visst har. jag ont t för latt tåla de" där välsignade hat- taskorporna.. Men då de. nu-ha kommit i bruk, så är det väl in- te' värt att strera emot: '— Och nu” tror jag att Elin: kan våga sig. hit igen. Eller vad tror du; fortsatte 3 med affedrickningen vävar :Enok Rybom började bli rädd Han ' hade förut 'ansett sig som ”mest. gynnad ' nation”... hos -Vi- van Tomén, Han tyckte, att allt var ' klappat och' klart för 'för- lovningen, men när han nu för- siktigt antytt detta, lät 'det så här: — Felet med dig, Enok är att du har för bråttom. Du bor- de 'sätta dig ned. och grundligt tänka genom . din ställning i stället... Ponera, att vi förlovade oss och sen kom underfund med att vi vår två rakt motsatta po- ler. Precis som i elektriciteten, Vi kanske. är negativa, bägge två, och då blir. det rakt ingen kontakt. : Enok .stirrade på henne. Vera hade. Järt -henne' det .där? Hon var ju annars totalt rudis i så- dana saker; det hade hon förut erkänt. Nu började Enok bli än-|' nu räddare än förut. — Är det någon annan? frågade han med | gravlik stämma. = Han kände sig som om "han spelade med i 'ett triangeldra- ma. Vivan skakade på' sin eld- röda” hårman, 'som "gick så bra ihop med. hennes" gröna . ögon och alabasterhy: Hon reste. sig. — Godnatt, Enok. : — Men vi ses väl i morgon? stammade Han... Jag brukar ju alltid titta in på. söndag efter- middag. — Hm, sade Vivan. Jag tänk- te "koppla av riktigt i morgon, men vi får väl se. s . ” : Enok dröp ut i tamburen, tog på sig och: gick; Det där med ”negativa..: poler” brydde 'ho- nom. Vem kunde ha lärt henne det? Så gick 'det plötsligt upp ett ljus för honom: . Robért Häggblora! Denne, en agressiv karl i stort förmat var elektro- ingenjör och hade på sista tiden, enligt vad Enok hört, gjort en hel del försåtliga besök hos To= méns, Det hade inte sett ut som om han lagt an” på Vivan; de gånger, Enok. varit , där samti- digt, men — men, =: + ' Han hade halvt om halvt be- slutat stanna hemma på söndag och fundera på problemet Vi- van, men hur det var tog han nad frampå -dagen: Han håde gått :i' ett par: timmar,, då. han vid : en ”avtagsväg 'J dé, märke till en storvuxen kärl, som” gick i rask takt. När karlen :vände på” huvudet, kände? Enök igen honom: det var Häggblorn! Aha, tänkte; Enok, > här, har jag ett lämpligt tillfälle att sondera ter rängen. Han sprang. efter. Hägg- blom... : Hej du, sade denne. Jag är inte ofta ute så hä man får börja tänka på' Vivan har anmält sitt höga nöje med min' lilla kulmag " Enok blev alldeles kall.” så, sade han i' ansträngt likgil- tig ton. Jaså, du. lägger an på på henne då? ' . — Det skulle man kunna sä- ga. Och hon på mig, skulle man också kunna säga. Jaså, din - fetknopp, Enok, De trampade på. . — Nej, nu får vi väl snart vända; 'sade Häggblom.om en stund, om vi skall hinna hem till middag. Jag skall förresten bort sedan, Vivan bad mig titta upp. . Enok förtärdes av en förfär- rande eld men lyckades behär- ska sig. Jaså, Vivan hade. bett den här. parasiten tittå. upp. Nå, dåt skulle han nog hindra. ' .— Nu får vi nog värda, som du sade, anmärkte han. Och så tar vi en genväg hem, En bra väg, som jag känner till,'. Det hade Häggblom ingenting emot. 'De lämnade vägen och gingo in i en vidsträckt skog — där "man - lätt kunde gå vilse, tänkte 'Enok med ett sataniskt leende. Han gick fröe, och Hägg blom; som 'nu tydligen förlorat avsevärt i kondition, Iufsade ef- ter. Enok följde kreatursvägar än åt det ena, än åt-det andra hållet. Sedan cirklade han runt: Häggblom, "som nu tycktes slut såg omsider på klockan. — Halv fem, sade han "förskräckt. ' Jag |. skulle vara hos Vivan halv åt- ta, ' och dessförinnan skall jag hinna äta middag och byta. Jag måtte väl hinna. ' Han släpade sig fram, och av- anklang. åtminstone bland de ståndet ' mellan dem, blev allt tänkte ändå sin vanliga söndagsprome" större, det såg. Enok till.;, SR SAv KALLE I DALEN. - : När, Eva Lind "var nittori år gammal, var hon socknens vack- raste flicka, och fastän bara en fattig småbrukardotter, 'så' hade hon friare från alla håll. Pojkar- na stod i kö på lördagskvällarna för att” få följa' med henne på vägen - hem, det war traktens rikaste : bondsöner, och - ända från ' den. närbelägna staden kom unga män för att göra Eva sin uppvaktning. Men hon tog ingen av dem och det var kan- ske ' hennes olycka. : Hon -hade en fläkt. av poesi över. sig, "hon var vek och fin, kanske: en 'smuja stolt till. sin- nes ibland. och "hon gick - fram som en drottning bland bygdens ungdom. När någon förebrådde henne' det "avvisande sättet inot pojkarna, ' som" uppvaktade hen- ne, så svarade hon endast med sitt mjuka" melodiska skratt och en blick ur de 'stora blå ögonen, söm 'sade så mycket som: —'jag tar. väl den. mitt -unga hjärta väljer, :-: Och: så blev den fagra Eva hatad. Hon var för vacker och livlig 'och' god, kanske litet för "intelligent. också, därför att hon ä!'skade att läsa när och var hon. kom: över, böcker... Men hennes: hjärta rént sprängde av godhet . och, ömhet imot allt och alla. Och så kom avundsjukan kos bygdens skvallerskock och; man kastade ' sig över henne med ett förnedrande: regn av lögner och simpla '; rykten, .' som » ondsinta människor alltid gör då de tyc- ker "att lyckan ler. mc råedmänniska, ' : i Lilla Eva Lind rent E "winga- des” att ” -ämna "hembygden: och resa långt bort till en främman- de stad försatt slippa att.för- I giftas.: ap: den larmanhde hopen /Å av 'skvallerkärringar. ' + När hon rest” glömde oh '.så småningom, men, alltid hittade hopen på ett annat. offer, "- :x ; Där ute i den främmande sta- den blev. Eva Lind; gift med en man;som var. henne fullt värdig. den "och : rev upp. allt: på sitt sträva och grymma sätt. '; Det vår; honom: den tog med sig hastigt och. brutalt "i en olycka byn omkring. Inte Vv jr något. i fabriken, och nu stöd Eva en- sam med den lille Tjuslockige ettåringen.:.. Och --då blev ' det att kämpa tappert; Hon arbeta- de : natt. och 'dag' för. detta "lilla sist, när.de kommit in i riktigt tät skog, tog Enok ett skutt in i ett snår' och. gömde sig där. Häggblom" marscherade om: en stund förbi: som en elefant på väg : genom djungeln, ' Rivalen skulle inte komma ur skogen i . | brådrasket, tänkte” Enok.:, Han dröjde i snåret en god stund och hörde Häggblom ropa, Så: sat- te han fart génom 'skögen. Han hade ingen kompass men skulle nog klara sig ur skogen före Häggblom. "7 oc fot "Det visade ', sig" ånellertid svårt. Han hade varit i den här skogen förut men a.drig åt det; här. hållet. : Han : tycktes komma allt längre bort från vägen, Till sist måste han' helt snopen er- känna, att han var lika vilse- kommen : som Häggblom! 'Det dröjde länge innan han utscha- sad kom ut på en biväg, som han' följde till landsvägen. Men nu . var. klockan närmare sex. Nå, : Häggblom var ' naturligtvis definitivt. utslagen ändå. »Kloc- kan halv åtta ringde han på hös Vivan.. — Stig in, stig in,' sade hon : nästan enträget. 'Hon gick före honom "in 'i. salongen, E-|' nok" stirrade: " därinne" satt — Häggblom! . upp." Kal. morrade ' han. Då försökte få mig: vilse-i,/den där skogen,: men det gick inte. Jag |. klättrade upp i ett träd ochstog reda på var, stan låg, och se- dan marscherade jag bara på, Men du ramlade tydligen i den grop du grävde: åt mig. Du ser lika utschasad ut som jag gior- de förut och du kommer senare än du ämnat, Vivan väntade dig ju tidigare, 7 Vivan : visade. upp; vänstra handen. En guldring glänste på ringfingret, Enok stod där och |' Ingenjö ören susade i kära barn, där hon . bodde ' ock" kom” också tungorna" if I Jojome sett, -Gud ? en: sån ”otåclsuslamen: IKargar j trappan nätter hon är." springer" Men i nn, vi i Just én fin en... Ryktet var en slamsa; en, dålig ska, som inte ens varit: hade" ett 'barn där. börta”Y"st den, sipprade. hem ti 7 | hembygd och kom omsorgsfullt ut. Och en g tårar i ögonen och fars Ppre rygg kroknade -et Fast de så väl k dexsittekära + barn, så 'var det Ändå: tungbratt |; höra de onda' tungoriä. nd sö En edag blev ”Evå sjuk . dä borta -i staden.” luftombyte från” det € :där, hon : bodde. io . den trånga ' gränden. . Fö : rum, tens ” skull, reste hem. ' De boddértdet illa stationssamhället, . nu, "ofar och mor: hennes, - hon få. vila' nader; da £ Men” hon döden därhemma. dem.sen förr 'och: skulle; de kasta sig över” hennes sjuka bröst. hade /'redär börjat bättra sig, då de £ sta giftdropparna . en i falla "omkring her "Det hade i samhä let,' tade: som "var 'fi ställa : r visst. inte; igt” och vag sus stilla bekräftat me giftfloden rinna ut skulle : du - slås och dömas och I korsfästas - och : ditt sjuka? bröst skul'e : klämmas" ih och bördan vervikt. och. hederliga ammal ö ut där" fruktade; varit” bara betr. örsarilade ont ästa De: suckade : gade. på, så d. diskreta" skulle Cnc Visste" de inte att dutvi arbetet hade brutit ner din ärr Visste de: intesatt du hade en liten ljuslockig” derlös pilt'att leva förigsk. bi goda "människon? ATA kring dig: Abjo, nogus isstende et. ; liga kropp? . hövde' " Nå, men ' Sn gjort av” dessa männi och altid" visste. axlar," isslande - "Tjud; Inne, or a ör oströdk. : Då bet Eva på sitt fina; försyn ta sätt och i' de stora: blå; och vackrå. ögonen komysammasut- tryck som då man 'ser ettidöds-|' skjutet rådjur blickaiör jä jä oh Först; gick då SR isvagt över: lutade huviäden't hårt: ng viskande,: ti T. nyt ån fgglen abuv KE nähni- giftTåch där och | NI: &' De var ju sanna Fristna och ak- IDE täde "och ville 'gälla för de bä sta i samhället. "Det var. inga ildbasare 'och syndabockar" vi församlingen, Sådana får ibland skuld" för att de ha goda hjär- i tan, men det kan väl inte 'vara : någon sanning, "Eva illa, här kunde ju nog vara trygg. roa » Kaffekopparna slamsade en nyans högre och Plötsligt skil- röst ur surret och 'viskningarna . och höjde sig. ö- , | ver församlingen. — Barnet är ju i alla” fall o- äkta.ia Det: Verkade som en elek- trisk stöt, alla ryckte till, men endast > för ' ett ögonblick. . Så kom det: från ett annat håll. I, —: Dom påstår att Brogrens licka,'som tjänat i samma stad som Eva, skrivit hem och sagt att Eva fått ett barn te, å å dä ha- fe hon'..: I Ala, huvuden” sträcktes mot berätterskan, det. kom "ett lystet. uttryck i ögonen och någon fyll de.i "nästan andlöst: — va har de hon? ...” i ta — Jay '-—"rösten sänktes um en; viskning — skaffat undan ; .. Nu hördes en kör av dämpa- de: utrop, bek”. akande viskning ar :"öch ;' halvhögt uttalade do- mar och fördömelser över off- ret,, men innerst inne såg alla” så nöjda oeh belåtna ut.- 2 — Den stackarn, en sån rys i 3 människa. Då ick |: fjust? som" värdinnan' kom- h trugar runt rned påtå- Zz Hoa Ja just hemskt att. ha hen- hän, V säger” rösten, bd och .man får akta sig för. både henne "och hela. den. rysliga släkten. — Ja, vi får akta'c o8s, ljuder det Samstämmigt. från hela rum- = | met. 4 : ve örsta gången kuäde ta” en" pros a menad: med sitt Älla, barn ner ter det” gamla, Tivsmodet ' genom strömma” sig.” "Ack; Hr. Ag "grant" och; i | gick: som 'ett. sus lav Viskringar vart, Bon gick" fråmj: hön :fnöttes | + elav onda och sneda ögonkast och | j; | föraktet / låg. Ööppet.iv sänsikteria till. och med på :de; småjbaraen: a |: Där gick he örderskan; med sin ung den'-fräcka,..den hemskall !; / för detta lila : guldlockiga liv! :Frampå: hösten. hade. giftsåd- Iden därnere på kafferepet mog” nat till: skörd. > Arma: .Jilla "Eva ett blickar; och tungor lättar inte | på. humöret, som ask: väl bez, ilel HKövts Kär: - ” F En oktoberdag med "glasklar 'uft.. och feberbrinnande, 'skif- | tande, rönnar och björkar i'ha- gärna och hulten, var: lieman- -|nen färdig för. det brådmogna i | axet; . Eva "Lind var "död. Det sista hon ,sade ! till sin gamla mor var: — Nu slipper de väl att ha så ont av mig, nu får de bort Modern: förstod henne. för- stod henne så väl, 'Men den Iil- le Jjuslockige gossen, "som stod "undrande och förfärad över att mor låg där så hemskt tyst och än såg ut som ' om han just fått |.” : kommunalskattsedelni.! » "Adjö, Enok, sade Vivan med eftertryck., Och Enok dröp av för att, aldrig. komma åter. . "Välj" Iok sdaamnsbof >» k Vv det: åt Er > — för han tänker : i bara på sin provision LT , | hunnit gro och 'skjuta" fart! Du | | hade .för klent? "bröst" "öck" onda i r |stilla, han” 2 begrep inte, begrep . ; Punkten! | FOLKPARTIETS - FÖRSLAG om, . konjunkturvinstskatt . kom. menteras i Svenska Daga bladet (Mm: > An "Därmed ' har också folkpartiet anslutit sig till det socialistiska, , krisreceptet, ' enligt: vilket" läflak tionen skall botas med nya, skat; ter, vilket tidigare skarpt” rats från folkpartets”s denna "helomvändning ittag i "samband - med ' alliansen; socialk demokrater-bondeförbundare ” höstas är' troligt: finurliga takt tiker ha förmodligen” spekulerat ut att nya folkpartiskördar skul 18 stå att vinna, [0 Ni partiet 1 de ädel ' tävlan" har startat! Situa tionen . påminner ; om Pprofessot Ohlins säregna bidrag till' infla tionens bekämpande 'för några ör sedan, då han först av alla föres slog " den allmänna omsättningsi skattens avskaffande med Wigr forss' skattelagar som omedelbar följa," I Sv. D,. grötfatet inte. längre innehåller så mycket att mätta den folkpar- tistiska skatteaptiten med, Dat är skönt. när bröder. sämjas m det” är roligare» när de trät: : -' Folkpatiet tycks. redan . vilja komma !| ifrån ansvaret för nys "Konjunkturvinstbeskattning- eh att döma" av Eskilstuna Kuriren (fp) Ifråga” om Jordbrukskålkylen skall riksdagen hälla sitt ord, Att täcka" den. uppkomna: bristen'1 denna genom att låta skogsägar- na betala är ingenting annat 4 rena godtycket, Det vore, mer än farligt att slå in på "en 'sådan väg. ÅA andra sidan' tillfredsstä ler: "det inte rättskravet att 2 skogsägare, gen; via jordbrukets överenskom- melser, skall kompenseras "för minskad skörd,. Vad man. ur rätt- visesynpunkt "måste kräva är att man i det senare fallet. skall få vad 'han' har rätt att få men:d det > förra '' fallet. betala skäl; andra; som-tgjort:betydande :vin= skogsägaren skola icke vara i Ä SA + bondeförbundarnas det; där; som. . lefi medverkan :«. enedy dit cialdemokraterna” "helt ogenerat” skulden.' Nu; går det” verkligen för långt. Visserligen håller inte folkpartiet i årssk tet : geringen; från "att, komnik sg 7 22,000 > kronor” för en tres g:ipå: Göteborgs ”grå bostadsinarknad”. En hy- resförmedlingsbyrå gav härom- dagen enligt. Ny Tid, en hor stadssökande '. göteborgare: . det ”lockande” anbudet. Men sfter- som han "saknade både lust och förmåga ' att kastä 22 "kont tusenlappar ; i halsen på ägaren till den 'snart, inflyttningsklara fastigheten "i ” J ohannebergs— Getebergsängsräjongen,. så blev det ett bestämt nej. Det 'var”in= te bara" ”insatsen” som var kraf- tigt tilltagen: Årshyran .har: en= beräknats ” till —3,300 kr. v plus bränsletillägg. : , "DET RÄCKER dr Under förhandlingar om nytt avtal för' järnbruken, diskutera- de parterna den -paragraf i:'av. , ol talet, .som gäller sjukersättning. Em representant, för. arbetsgiva- Tesidan meddelar, att inom hand företag sj "förekommer - de. flesta arna. Han fortsätter:e motsatta sidan replikerar: älningarna på, etta måsto — Mina herrar! bero på att många av de sjuk- rapporterade bara är fyllsjuka! = ligga hemma ' oc hedersgubbe . på En gammal — Präsis som dä ente. skulle” räcka dä då! ” Man övergick omedelbart un” ” ” | nästa paragraf. a -- — kän Lisa tala om. "vad man” kanar ett klöverblad med fyrå småblad? ! — Klöver fyra, :V a inte att t hans käraste” på jorden. "tagits ifrån honöm av. hederli”" I ga och aktade och 'renbj rtade- : 2 giftmördare." tillägger . bistert, rv ätt samtidigt: som han - gör en betydelsefull vinst. på. sko.«: rum: ägenhét är dagens högsta Dn ligt "uthyrningsbyrån preliminärt N skatt på sin. övervinst” Men sam: . tidigt kräver också :rättvisan att ster. på, konjunkturen, , skola: ber Ste | tala; sin del, Skogsindustrin och syYErI ver rr re NA En AA sn AE AEA DE ol RR DEE SVD EEE på KEEL A RENAR NERE ARA 0
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.