yryvreyrrY > rt Nn a AA nt denn £ a >, Bönen i Jesu namn. >" "inför Gud.” Människor hava" i 6 stl YrersYvrYYT FYTTYTYTEFYYYEYYYTEYTTYYTYYTEYTYYFTYYYTYITYYYYYYFEFIYVYYSYPYYYSYSYYYTYYYYYVYYTYTTYVFYYFYTA vyrryyyvyrfyvge T Då ot a Av kyrkoherde | Anshelm. Lind- ström, Skellefteå, Luleå ':stift. > Text; Ev. Joh. 18: 2333," x ER Jesus står redo att skiljas från de sina. '. ”Jag lämnar världen och går till Fadern”. Då vill Han giva de sina 'kraft att kunna 1e- va .i gemenskap med honom. Medlet härtill gav. Han i bönen i Jesu namn. Den sär: : i i Ett kännetecken på : andligt liv. ”. | "Vill du pröva, orå du dever : i > gemenskap. med : Gud så fråga | dig själv. Beder jag? Och syaret "blir avgöraride. Och då är det icke fråga "om de 'många och . Jånga ' böneorden.” Det". gäller hjärtats "längtan och utgjutelsé = "många fall förvanskat själva bör” nens begrepp: Tänk allenast på = de tillfällen, då känslolivet 'på ; ett konstlat sätt 'uppjagas under kroppslig i trötthet "och . kvällens sena timme till. sinnesrörelser > där det 'blir en. inbördes tävlan "att. genom; jämmer: och ömklig - ton tillkännagiva att Guds An- '. de är verksam; och: till och med "dagspressen: brukas till. att göra reklam för denna eldighet i bön "> och förkunnelse, Jesus visste att :-1 själva. bönelivét stod frestaren nära, och för att hindra att; bö- nen skulle förvandlas till ett re- klam-'och njutringsmedel 'säger ' han: När du beder, gå in i din kammare och slut dörren till”. Eller hans berättelse om farisé- en och " publikanen i templet. > . Det ligger en djup hemlighet: i livet med Gud... Det är nödvän- digt att. vaka över bönelivets Detta har”jag talat: till Eder i v; förtäckta ord”! Men. Jesus säger att så' skall det inte: alltid för- "- bliva. "”De skola en "gång bättre . kunna" förstå? vem :deras ' Herre "är. ' Och 'dettd blir så klart för. lärjungarna; 'att de genast utbri- sta: ”5e nu: talar du öppet —- därför : tro vi”. Bönen sär: en kamp, där- det för lärjungen gäl- "ler att'kämpa sig fram till trons fullhet." Bönen" kan' vara trosliz -vets' födslovånda. Därför - gäller det ”attetroget hålla ut i bönen: Du som har begynt ett bönens liv, håll ut! :Köom” ihåg. löftesor- = det: ”Vad:i:bedjen Fadern orm hetea' av bönhörelse. När hjärt: fått utgjuta i sig i stillhet inför .. Gud, sker en 'avspänning av. allt "det som öroär.; Bedjaren går för: vandlad från sin bön." Det har skett något väsentligt i hans liv. sc Han fårjro"att bida vad. Gud ". skall göra! Friden omsluter ho: «nom; Stillhetén' behärskar” hans ”, själ. "Och."i dehna, stillhet. bor Gud. Det är tecken, att Gud har. I ken. Snart skulle den första kul : | stråt över kärrslyet, där mMmygg- rå '"- Jag hade gått ut till det gam- la... morkullpasset :- och : satt och : '-väntade > på . kvällssträc- -oer' mystiskt under de tätnande björkarna > i kanten på hagmar- len komma på .sin vinglande en redan svärmade som g kalotter över enbuskarna Klockan ” vär ' bortåt. åtta” på kvällen och den sedvanliga af- tonkonserten..” hade : ännu: inte mattats av. Skogens lille Jussi Björling, taltrasten, satt i-top- pen på en gran och ledde över- lägset - med sin silverklingande tenor. ; Att: han”knep applåder och fick lyssnarna att stundtals hålla andan; då: kristallklangen dim "Av KALLE I DALEN. ket. :' Majkvällen ' var lugn 'och;1i stilla och "det skymde vårblått |' :—' Titta, titta, titta. Gå inte di i -hälsen på varandra om våm som var duktigast, var ock- så det "både "mänskligt och tro- veri höll fortfarande på:med sina silverdrillar och vi sade "en 'underbar förmåga att variera. Ibland sjöng den och 'i- bland: faktiskt pratade” den. Jag gav' akt: på att den, mitt i en sångdrill," plötsligt : tvärtystnade och ropade ut något med en iver som tydligen "var riktad till nå- gon, Så -här tyckte jag det lä gå inte dit, gå inte ditt = "een + Den lille taltrastens röst lät så i +' Koltrasten bröt ut i en tjatt- ivrig, och "ängslig, att jag: ovill- -körligen "måste ' vrida på "huvu- det, och se mig omkring. Och där knappa tio steg ifrån mig stack den näpna-nosen av en rävunge fram: mellan : ett par stenar, och den ' lille omisstänksamme' kra- ken plirade nyfiket på mig, ',..- Jag hade reda på förut, att o- vanför kärret i Björnbärsbacken fanns ett gammalt rävgryt, och det "var tydligen en unge från detta, som tagit sig en liten ut- flykt på / k droppvis'steg och sjönk, var' all deles ' tydligt. Hans kusin, den svarte och mindre sångbegåvade koltrasten satt i ett annat träd och" > försökte "överrösta ' eller kanske”, störa ” mästersångaren: Att: hah var avundsjuk, var nä- stan . mänskligt och lika” tydligt också, ty då och 'då skällde: den som: en "hund. En gök, som satt i en hängbjörk och då och då hoj- tade ut. sitt bifall till den lille mästersångaren begrep 'kontra- stens” avundsjuka och visade det så tydligt som "möjligt. fll "— Äh, försök inte göra dej till, svartepetter, sade han så tydligt på sitt gökspråk, att till och med flög geväret halvvägs till axeln, men jag kunde faktiskt inte be- I ; sluta mig för 'att släcka det lilla jag begrep det. "Varpå. han”hov |1ivet, kanske därför att trasten upp ett riktigt försmädligt hån- £ tte att och varna, skratt, så som endast han själv 0 Lin TOPA OCA, Varna. I sy :— a du, lilla. du,. lilla du, och skatan kan skratta, och gav de. den ivrigt. Spri 3 sig iväg till en annan dunge.: « ropade.den åvrigt. PYNE, spring JL en annan d spring! I samma ögonblick stack ett: spetsigt -huvud ; upp: bredvid ungen, . och ;fortare än det går att berätta det hade rävmamman huggit sin olydiga unge tvärs ö- ver nacken :och försvunnit" med den i 'snåren. -— Fint" du, fint du, riktigt fint, applåderade - trasten och "jag "stod :" där "och, riktigt skämdes - över "att jag, låtit de båda "rävarna slippa undan, =: Det, :var nu nästan nermörkt och. . någon morkullä”hade "inte körts av. "Ett :par hundra” meter längre bort 'stod' min" jaktkamtat på sitt pass och hade inte heller hört äv något! Då, bäst 'som jag skulle: lämna passet och gå och hämta: kamraten, - hördes 7 ett kvittrande, gnisslande läte i luf- ten, och i:stark fart kom tvenne kullor: jagande. varandra alldeles över hätten på 'mig.:. Några: se- kunder: senare .:.small ett. skott borta; från :kamratens pass, och Jag drog mina funderingar: över hur'':.han” kunde ' ge 'sig till att i | skjuta i den slängande fart; som fåglarna hade. När jag kom fram mötte han mig med en morkulla i handen. Han hade haft den e- nHastående ;. turen: att få skjuta den 'på rhårkeny,' vilket inte härn- i Ar N der "många gånger i':en jägares på” kommando” tystnade liv; De' båda fåglarna; :som pas- : serat.mitt pass; hade 'efter slutat | kvällssträck och” "den hastiga slutspurten dumpit ner. som ett par klumpar mitt framför näsan på honom... När'det till på"kö. pet" var:" hans första morkulla, han” förstå” hans: glädje. Själv»; hade."-jag bara stått och fantiserat ” över; fåglarnas" språk och. ;var-så "inne i dessa funde- ringar; att jag: kände mig säker rande ' serie 'av' skällsord efter honom och flög :sedan förargad in i sin enbuske; där han tömde ut sin ilska för makan, som tyst låg och ruvade sina ägg: Säkert är," aft den oskyldiga varelsen fick plikta för makens dåliga hu mör, och även detta är ganska mänskligt !7. Poet .Skymningen. föll. tätare i "den stilla majkvällen och en efter en ur den stora kören tystnade och hem till nattkvis- Il som"bäst på att grä- ss om, sina nattkvistar i på, en liten glänta i 1 :skränade och 'skrek .skock fulla tattare. He- ärmen, avtecknade sig: mot ;t gällt visslande gec nom luften; Ki, ki, ki, ki, ki & - Som” grälet bland: patraäsket och ”en av grårockarna gav "upp" ett ilsket varningsrop. Ett hest: Kråaa kråa, ikkrakkrak, vilket på männi- språket kunde översättas till: Ser'ni busen,'pass.på höken, "den bara allihop! Och så he- värmen '; efter: den flyende höken, under” ilskna kraxanden is örtdykningar tills den: gett g bort: från deras nattlä- på; att-jag lärt. mig en hel del. Det : där''om "de båda' rävarna skämdes. jag att berätta om för Att. de; sedan. skröt och " HÄLSNING FRAN'SKYN. i ei någon mån kan hälsningens art förklaras av att bilden kommer "+: > från Korea, Det är en amerikansk bombplansbesättning H I fa fött vill sända en hälsning kamraten; för då skulle h: | undrat hur-det stod.till;.o talat om,-att jag låtit 'en I trast: prata" omkull: mig 7, Vi trevade' oss vä hem- - | hållet genom skogsmörkret:"”En | Vipa skrek ängsligt here". sankängarna , | 4 . det " gamla torpet' satt. er: bgdla som en" svart klump mot kvälls- himlen; och just! som vf gick.ö- -| ver. den-gröna; gräsplätten: fram- för stugan,' hakade ugglar äv sin väktarplats; bredde vingarna "och för: in 'i. dunklet: djuren var ute, o jublande' » kvällskonserten- nyss hade, | slocknat som' en tynande eld. 'Vi tryckte .oss närmare 'var- Yöt”ovunlig "form" synes Här vi trévade oss fram över som på det= . |2EN ut mot ljus: och människor... fill kommunisterna, Se . bj Fv å kvälls- |: ögonblickets ingivelse — Palle hette. en -knappt: 40-års man : som 'bodde-på ett magert | törp med sin kavata kvinria och ett halvt dussin ungar, till vilka torpet .: &j. lämnade tillräcklig försörjning. ' Detta till' stor. del beroende; på att Pelle 'ej hade någon större lust att därå göra några "nämnvärda förbättringar. Han ” saknade företagsamhet, e- huru: han ingalunda . saknade, krafter, Men kom. han blott ilag med : ändra "arbetare" såsom , vid dagsverksskyldighet '. för. torpet kunde ingen klaga på hans är- bete: Trots . att han var. iutru- stad med ett stort tålamod trött nade; han slutligen på sin rivän de! kvinnas 'stundom. handgrip- liga tillrättavisningar om odlin> gen av nya torvor, dikning m.m, som kunde: leda till bättre till- gång till brödföda för familjen. Men dylikt arbete utfört på e- gen. hand var hans fasa och al- la” förmaningar . voro fruktlösa. Då kvinnan tyckte, att den Nl- la grödan som växte på torpet kunde hon själv tröska och Pel- le kunde ge, sig neråt Skåne och ta tröskningsarbete. för att för- tjäna något till hjälp under vin tern, : var - Pelle genast villig. Kanske det berodde på att han kom bört från det ständiga gna- tet. Och fick han. blott en Jämp- lig” arbetskamrat fann han ej ar- betet. otrevligt, "helst som han i må ooh ar en ER ” Så en dag i början av oktober stack ' Pelle fötterna i de halm: fyllda, ' järnskodda :träskorna, vilka skulle räcka både för färd vägen fram och åter som för he- la vintern; och' anträdde färden. I ett större av äkta vivets hem- vävda huvudkläde hade han in- knufit &'sina'''-vardagspaltor ett par skjortor, strumpor samt mat knytet' som skulle räcka för ett par dagar tills" han hunnit få ar-. bete. Så hängde han ”plejelen” över axeln jämte. ett par torra: ålskinin. för hybindning ay ple- jeln vid':behov. Därpå lämnade han hemmet, sedan han fått mån ga förmaningar att vara trogen och ta:väl vara på förtjänsten och ha den med sig. hem då ar-: betet var slut, «=, ": > - !'Pelle' 'som vär. ganska sävlig till: naturen; tog förmaningarna .. efter gammal vana lätt och gjor- de sig ingen brådska på färden. Han hade hoppats bliva upphun nen, av någon annan. tröskman, som; sökte sig neråt Skåne som möjligen " kunde, bliva eh kom- panjon i arbetet, Men var nog lite; sent ute; ty när han nått Ängelholm hördes 'slagor- nas "dunk överallt på logarna. Andra dagens kväll kom : Pelle rer /' till Kullabygden och spar z BARNDOMSTIDEN " SNART: FÖRLIDEN - UNGDOMSAREN : . LEVNADSAREN - >" SJÄLVFÖRSAKA, : tl ae t > + FRÄLSNING SÖKA, > KRAFTEN ÖKA. .; TRÄGET I GUDS. 0; 2 or 2 SÅ I GÖREN —; ÖT OCNU ÄR VORDET 4 . . ; 27 VISSA: DEN. VÄRDIG "> Ia VO ÄR OCH FÄRDIG". 2. SABBATSDAGEN rasta onfirmalisnen .' ÄR FÖR EDER NATTVARDSBÅRN, MÖTER: ER. MED FRESTARNS GÅRN. | > > 1: AKTA ER FÖR 'SYNDENS SKARN. SOM GÖR LEVNADSDAGEN SKÖ HERRENS VERK; ATT I FAN. LÖN. NÄTTVARDSBORDET DUKAT . UPPA ; JESU. BUD: NÄR I TRÄDEN ON fö FRAM, DA KLAÄDEN Voss fi CC SJÄLEN UTI HÖGTIDSSKRUD RÄTT ATT MÖTA HERREN GUD." => FLITELIGT, DU 'KÖMMA MÅ. inne av a Då RD OCH | . ”Jatt : på en större' bondgård he- ER Y |] hem. Men :hön' Ttarna ? till ””tröskmännen, - och nade efter jobb. Så sporde han, hövdes en tröskman, Han gick dit ,och då bonden mönstrat ho- nom: som” en, stor och; kraftig karl och även hans 'slaga, som var : ganska grov, frågade han, on han ville bli kompanjon med en av drängarnpa som skulle slu- ta tjänsten för vintern... Denne blev inkallad, även 'en..stor - och kraftig 35-årg man. >=, 270047 : De kommo” strax överens att jobba tillsamma: Bostad och mat skulle de ha fritt och bBon- den lovade dem mycken vete- mjölsgröt doppad i honung och tillräckligt med rejäl mat'samt var 13:e tunna av vad de trös- kade, rengjorde och buro upp på magasinet, samt nödiga snus pengar extra. Avlöningen skul- le innestå till det blev sluttrös- kat och då skulle betalning van- ka efter det pris som spannmå- len kostade. es ta :- Följande morgon intogs. fru- kost, varefter arbetet började kl. 6, ”daver” kl. 9, middag kl. 12, merafton kl. 4 och kvällsmat ef- ter kl. 7 då tröskningen skulle vara slut för dagen. Så började slagorna dunka på lerlogarna. I början med: en lite haltande takt, för Pelle: var van vid att slå sakta och hårt, för han hade tung slaga och drängen med nå- got. livligare takt, . Men' sedan | drängens slaga träffat Pelles d:o i halmen -ett par gånger ändra- de båda takten till ett gott sam- förstånd. Pelle trivdes gott med arbetet och särskilt med den go- da maten som serveradés. Bond moran . var gammal och skral och "hushållet "sköttes 'av en 38- årig åsbojänta, som tjänat där i många år. Fastän hon var. både rar .och duktig hade hon dock hamnat på den överblivna kar- Nu hade" Pelle aldrig låtit :vid gå att han" var gift utan sagt att han var änkling 'som hade ett 'li- tet torp som barnen skötte me- dan han var borta för att tjäna pengar: Hushållerskan som het- té Lisa fann snart behag i den jovialiske hallänningen som såg snäll 0. trevlig tf. Och som hon väl hade reda”på att vägen till mannens hjärta går genom ma- gen, så sparädé hon ej på godbi- snart var Pelle'djupt förälskad i . voro besvarade. Och : Pelle "håde många herde- stunder i hennés kammare 'ef- ter slutad tröskningsdag.: För si det var 'en helt ännan kvinna än den'. hän hade hemma, : Natur- ligtvis skulle = de gifta sig, och hon. skullé'. "följa :med honom hem till torpet "då arbetet :i Skå- ne tog slut.: Hon stickade nya strumpor till Pelle,' lagade hans kläder som fort sletos'i”halmen och Pelle -mådde som en prins, Tröskningen.”' varade ända - till in i åpril, och Pelle tyckte bara, att "tiden: gåttrallt för fort. "Så fick han extra'ärbete'av bonden ännu "en "månad. Men der tiden började Pelle:få kymmer om huru] kunna" avveckla”? örbindelsen, omrLisa skulle göra allvar av att följa med honom her. "Hon" ha de sagt ätt hon skulle följa ho. Bom, om det så blev till.världens ända.:" Och "han vj hön den sista vissa be- 'han skulle ch visste kom att hålla sitt ord = Så kom han till henne rs ny' nödlögn. Han sade' att ha bärn voro så "förskräckligt ela- ka, så det var "omöjligt för 'ho- nom "att "vara :hemma:'och" det var" därför att han! kommit hit Det» "var: nog bäst :att hon "slog. honom: ur hågen, fö ; möjligt för hen e" komma med menade ått med skulle hon' nog barnen och ”hå- kärlekens makt blivå 'sams med gon i kunde ej komma ifråga. Och ha de han det bek H t : Yymmersami H ma; ville nt hem: fos Lördagsn för"det var o- I? "När separering: dem ” emellan | på dade sig; sjt >] ångra is den 17 maj 1052, LO Ad henne sanningen, att han var gilt och ljugit för henne, kun , han ej förmå sig till, abe "I mitten. av maj vpr värar er tet. ävslutat 'och” arbetet fr e Pölle " hade 'utfått sin avlönt ne , för 6 månaders tröskningsar! pd med 68 kronor och 12 kronor. 5 överarbetet.; Och skulle nu åre vända till hemmet. Lisa hä sagt upp, sin tjänst och. pac a sina tillhörigheter i en säck, - vilken bondmoran därtill stop- pat några skålpund ull som ex tra > belöning : för trogen tjänst - samt därjämte. för sig själv Ti- sas spinnrock, Så anträddes fär- . den. Pelle hade i handen sitt knyte: och på ryggen Lisas rätt stora säck: bunden på ryggen. Lisa hade sin spinnrock fastbun : dea över axlarna, en liten hand- väska på armen i vilken bland annat förvarades Pelles avlö- ping. på : c:a 80 kronor i silver och kopparmynt, som tyngde be svärligt i Pelles byxficka. Det skulle blivit ett härligt foto av paret ifall någon påpasslig foto- graf tagit ett kort, = i Liså : som . hade svårt för att vara arbetslös gick trots sin bör :. da och stickade på en strumpa och' 'sökte . hålla målron vid makt. Och om Pelle vissa stun- , der .- gick alldeles frånvarande sökte Lisa lätta upp stämningen med en liten visa. Men Pelle svettades.. mycket i sina tjocka vadmalskläder. Solen stekte. hett. och i kvällningen kom pa-: ret till Rössjöholm där de sökte - natthärbärge i en hölada. ' Där hade ' Pelle. tänkt att lätta sitt- hjärta och säga att han var gift. Men orden kunde ej komma: fram, Den gamla vägen gick för-. bi.: en plats. som kallades för Gamla . stamp” (en benkvarn). Vid denna bodde kardmakare, som skyltade i fönstren med fär diga ullkardor. Lisa ville nöd- vändigt ha ett par sådana, och Pelle köpte om än motvilligt ett par och gav henen,. vilket nog. var hans enda färstmögåva. De kostade . 7. daler .. (1:17): vilket togs av hans skinnpung. - . Färden fortsattes i sakta tem po till de kommo till Hästabäc- kens bro, då Pelle var alldeles utpumpad och klagade över en olidlig. huvudvärk, varför Lisa föreslog ” att - Pelle skulle lägga sig en stund och vila tills det gen" och gå génom denna till: sitt hem som. nu. var blott ett par . km. borta Härför medtog han sitt eget knyte, som han föregav till huvudgärd, då han uppsökte - en sval glänta i skogen för att i lugn och ro ordna sina tankar. Men han tyckte det var för fegt. Så kom han att' tänka på att hans besparingar voro i:Lisas' handväska. Så dét blev nog in- Sen annan råd än krypa fram med sanningen. Han kunde ge- nom buskarna i skogen se, att Lisa hade öppnat ullsäcken och Satt sig på en sten att kärda ull. , Och när hon fått en hög spinn färdig, tog hon sin spinnrock i bruk och fick sig ett bra garn. nysta, vilket hon jämte kardor- na åter stoppade i säcken. : Det led nu mot kvällen och Lisa gick bort dit hon visste att Pelel låg för att höra om han | sätta färden. Hon fann tande som ett olyck Pelle grå: olyckligt ; barn och han val ru 'grymt har hade bedragit hen he och bad henne om förlåtelse och ':säåde" att: det "var av kärlek till "henne" som: han. fört henne bakom ljus I sråtan. dö ned vid hans att'y hela hennes livslycka hade Rn ts. . Men inga förebråelser rade ”hön ”att ge för hon' ansåg i sig ha lik mycken skuld -som hän, 'Det endå hon tyckte var att ' gt sanningen” in- sida och tyckte han kunnat sa, nan de gåvo sig från Skåne för nu fick hon en mångdubbel bö da? att bära själv. Och "ka ko hon ej fick"sin plats åter, neke Pelle fick "sina pennin... gen. 'Men skilsmäss; sam;' ty Pelle älskade ” Uppriktigt. DENA SS gon: ham | MM losssconor för Inga vidare kär- | at hang CR lägvigda tyckte de förtjänat mera :' amossen för då Act skörden i sin hel OP Nu blott var 13:e ön. Men Pelle fröj - N stilla sinne för den funna itrö, lyckligaste + hang lv ört den sinne' tänkt att försvinna i skor 2 kryat till så att de kunde fort- ' , gått över. Pelle hade i sitt stilla .- - oveeyryvtYFFYYY YT YTV ETT I vyrY et, sjönk hon gråtan-.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.