å « större sällsynthet precis, De ha- - som.:- ibland ; "kunde. komma” i . >svunnit ,igen vid "soluppgången. . större: Vantal,. försvunino; snapp . Ja, dét var ingenting mindre än - ende "år, nat göra annat än. draga sig un- 7 Yördegon' den 28 Junt 195273 YYYYYYYN YyYYTYTYYYYTYYYYYYYT ÖNA tttrn rr ssrntrntnn NE YrrYYrTY YYtYYTY FY TTTYT ETT PSV YSV TSE EST ST YT YT YT Y TY YT YEN YET Y TEN III YI Y NV N SONSON OSS NOEN - é 4 å ' eftermiddagen den 16 aug. 1676 var det livligt "på Knäreds- gata. Det "vimlade: här' av knektar . "och ryttare, och långa ra- der av artillerispann och tross- vagnar höllo till borta på lands- vägen, Folk, kanoner. och kör- "don .. voro nedstänkta av grus och gyttja, ty det hade régnat i flera dagar; och! vägar och sti- "gar : voro. nästan' . bottenlösa. - Knektarna hade' ofta fått hjälpa » draghästar och kanoner upp ur för - särskilt där- vägen « gick fram invid mossar och kärr, ja. de:hade till och med själva fått draga ”kärrebyssorna” lån- - ga: sträckor, : när det inte gick vatt få dem fråm på annat sätt. Men nu var.man äntligen uppe ; på fast mark här på höjden vid " Knäred, där man fick vila ut 'en stund, , inhan "marschen" skulle fortsätta "igen. Man hade nu tid : att äta litet, och man, kunde, få sina ,kläder att:torka en smula, . när - nu .eftermiddagssolen kom - fram. och lyste varm och klar ö- ver nejden, > 7 sl Det infann sig' så småningom > en hel del folk” som extra åskå- dare. . Det var bönder :;i byn, ynglingar och andra sor voro intresserade. På sina håll "stod det ' män, - i smågrupper, på "två eller tre, -och blinkade"i smyg och som det följande året skul- le . stupa på pliktens och 'ärans bana i slaget vid Landskrona. Där var också Erik Dahlbergh, skrivarpojken, som med tiden blev" både "greve och fältmar- skalk, odödlig i historien såsom den' djärve. ledaren av Karl X Gustavs ryktbara tåg över Bäl- ten,' den geniale fästningsbyg. garen, arkitekten och tecknaren, för tillfället bara överste, ty den svenska avunden bland de sty- rande ' under förmyndartiden hade kKållit honom nere så länge som möjligt, ända tills Karl XI blev kung och med tiden belö- nade geniet och förtjänsten med landets högsta äreplatser. > Och där : var: vidare Nils "Bielke, hjälten från slaget vid Lund, vilket avgjordes'" genom . hans och livregementets "tapperhet; så att Karl XI hade skäl: til ytt- randet, att hans krora' den da- gen ,”dansade på Bielkes värj- spets”; Och där var. ytterligare Rutger "von Aschéberg, godsä- garsonen från, Kurland, :' vilken, från. att ha varit enkel ryttare i utlandet, i svensk tjänst: tjäna- de ' sig. upp tiil greve och fält- marskalk, mannen med den ädla person'igheten' och det. goda hjärtat, segraren vid Landskro- na. och. läromästaren för kun- gen, såsom denne. själv skrev: i till. varandra och talade lågt: sins . darna var krigsfolk - här ingen de:-mer än en gång under. de två " föregående + krigen... 1644—1645 "och ”1657—1660 fått se "sådant mMmärschera ,' "igenom: «ja. till och med "ha strid i: trakten. Men ä- -ven - andra: äl reguljära” krigare hade -'. de -'.set upp äda. här i massor: «Det " var: snapphanar, hundratal och med sin hövding Svend ' Poulsen logera om nät-. terna i ladan i "prästgården. De gick Visserligen" litet hemligt till de: kommo : dessa ' främlingar : skymningen" och hade ofta för s Det: glunkade: : allmä t.om "att --hos sig, ty: han var god vän med "deras ". hövding. + Men? så snart. svenska knektar kommo i "något; hanarna. ögonblickligen 'som: ag: . nar. för: vinden! De uppsiukade: - blixtsnabbt. av. dé stora; skogarna : -nére på Hallandsåsen... Men ha de” snapphanarna”” lagt... undan den långa. "bössan och. den:lång: knivén; som, han: brukade «bär vid sidan, såg han ut som precis vilken '. bonde”: som + helst-:och : kunde. därför. ogenerat. taga sig. fram,” kom ' "ensam eller i litet föl; d de nyfikna” i Knäred: Cs : ”Här bland de: nyfikna Å a personligheter i i alla. tider, "vid stodo : - därför - också : åtskilliga] shapphanar, men. de aktade' sig noga för att på minsta ' sätt för- råda sig själva eller varahdra. Vadan då 'detta' krigiska utse- ende :och”. detta folkvimmel på den” gamla bygatan i' Knäred? hela .den för tillfället disponibla svenska . fälthären, under : befäl av Karl XI själv, den unge o- lycklige konungen, :som föregå- | tack vare sina för- myndares "'oduglighet, fått det stora . kriget med Danmark på halsen.: ; Hittills:- hade det gått " fruktansvärt illa för honom :och svenskarna. Danskarna '-' hade med en stor” här Jandstigit i Skåne och snart intagit nästan hela landskapet. Karl. XI. hade med sina ' svaga krafter ej kun- dan, först bortåt Blekinge och sedan uppåt Småland; Men när genom att, längre fram person- | var han: Mille, "bara" han”? jan dagbok" och öppet betygade ligen”: närvara ' vid "den' gamle precéptorns begravning i Göte- borg. Och där :var sist" men in- te: minst ”Hakvin .Spegel, hand- landesonen” från Ronneby; :som, föräldralös ; och fattig; sin ungdom": hårt fick. "kämpa. sig” fram” genom; skola" och. universi- tet, men som en gång . skulle bli Svea: rikes ärkebiskop: och-den störste” "psalnidiktaren + under: storhetstiden, ' en av'vårt”lands:' främsta och rédbaraste” kultur-.. Fil, mag; I WANGÖ.. : y den här tiden överhovpredikant och fältpräst, 'som' med" sin. tro och = gudsförtröstan ' ' räddade modet och. livet' hos” den: unge konungen, när: rikets många o- lyckor hotade att föra honom till ; förtvivlan och undergång." Och — så var, där ”herr Nils”, kyr- koherden i Knäred. och prosteni Laholms kontrakt. - : :Denne : herr . Nils, vars namn på latin var Nicolaus, 'Theoderi och på" 'svenska Nils "Thorsson, höll” nu 1 på att bli en: gammal män. Han hade sen länge varit präst här i' församlingen. Den 1 sept. 1641 hade han blivit. vigd för tjänstgöring som "pastor - i "Knäred. > Ni 'kunna:' ännu läsa hans - namn . på den stora ring- klockan i kyrkan, ty på den står: ”År 1643 blev jag gjuten, då :präster' här "voro herr Börje och herr Nils”. Herr Börje var emellertid vid det. här tillfället han fått. veta, att danskarna ä- ven beredde sig på att intaga - Halland och fördenskull skickat generalmajor Duncan med. 3,000 man mot Halmstad, "beslöt han” sig för att via Lagastigen tåga in i Halland öch 'tillintetgöra eller åtminstone jaga bort: fienden. : Den svenska hären var liten, när den" nu rastade här i Knä- red,.”men kring den unge ko nungen var samlad en lysande skara "av berömda män, några ". tillhörande :de”a Ira främsta 2 vår.. historia. , Där var fältmar- skalken friherre Helmfelt, borg- mästarsonen- från " Stockholm, hjältet från otaliga" slagfält i iös-. ter, och' söder; mannen, som tack ' ' vare" sin utomordentliga duglig-. "het, trots avund och intriger, pått rikets. högsta värdigheter i gammal, och när. han dog, var och lågor. Redan under Ka Sverige, Då ”måste' Svend Poul- herr Nils länge ensam- själasör- jare i Knäred... Efter freden i Brömsebro 1645 hade han, lik- som andra präster i Halland, måst avlägga trohetsed till sven ska kronan. Men han hörde tyd ligen till dem, som lova ett och göra ett annat. Han kunde inte glömma, "att Danmark en gång varit hans fädernesland,. fast han nu fått ett nytt, som han svurit. tro och huldskap; - Sitt svek vågade han dock inte visa öppet, ty då hade han: riskerat smyg . kunde han ju visa sitt gamla ” hjärta så mycket mer. Han hade en god vän, som han tjänade i stort och smått. . Den vännen var "ingen mindre än den kände snapphanehövdingen Svend Poulsen. Honom och hans band gjorde han flerfaldiga gån- ger stora tjänster, och mer än en gång härbärgerades dess med lemmar i prästgården; 'där voro de säkra, ty de svenska myndig- heterna kunde" ej gärna" miss- tänka, att de höllo sig dolda hos en. kyrkans man. ; Ej. underligt då, att Kunäreds prästgård av snapphanarna "skonades :' från plundring och brand, när annars så många ,av kyrkans tjänare berövades allt "vad "de ägde och som tack: för vad de fråntagits fingo se sina hem ' gå upp i eld 1 Xx Gustavs danska krig 1657—1660 hade '' snapphanarna |. haft ' stor nytta - av:.;herr' Nils i: Knäred. Svend” Poulsen, hade's då: ut- nämnts” till" ”kapten”, och han skulle" i" norra Skåne och" södra Hallånd leda guerillakriget'. mot svenskarna. Han, var en tid'bo- satt i Laholm och härjade -häri- från vitt. och brett i de. 'sydhal- ländska bygderna.”. Men; så: kom freden:i Roskilde. 1658,'då bl.a. "Skåne. och . Halland, det: senare : nu” definitivt, överlämnades till sen och många. andra shappha-: nar schoppa. över till. Danmark. : När freden snart. bröts igen, bör djupt, att. vidrörde marken, Han inbjöd majestätet . till middag i präst- gården. Konungen tackade för vänligheten, men sade, att han ej hade tid att spisa i prästgår- den; han var nöjd, bara han fick litet mat ut till sig på Knäreds gata, där han vid brunnen höll rådslag med sina generaler. - kungen så tunga bekymmer den na om man redan på kvällen skulle att mista sitt prästagäll..' Men ilfortsätta marschen mot Duncan vid Halmstad. eller inte, ralerna, som sett, huru besvär- ligt tåget nedifrån Småland va- rit och huru uttröttade manskap och hästar blivit på grund av de uppblötta vägarna, menade, att det var bäst att vila ordentligt under natten." var av motsatt åsikt; han rådde att. marschera kvällen, då Duncan kanske an- nars ' hann : att komma” undan, antingen genom ' till Laholm "eller avvikning norr ut'genom Halland. Man förhörde herr: Nils: och sökte utleta, vad han kunde veta om: Duncan. ', I Aschebergs ”Lefwerne” en kort dag bok. av fältherren, heter det, att man av prästen fick” vidare kunskap,” att: Dufican : ;stöd>?i största .. sä H Knäre: men kunde utaf presten ingen wis kunskap få, anten fi- enden ' stood.. qwar "eller . ej”. : I denna si uation,. följde kungen Ascl ”hårtestarna nästan Den. stora fråga, som vållade eftermiddag i Knäred, var, Gene- Men Ascheberg igen redan :på snabb reträtt N nämnd . till ”major”, med upp- drag att” organisera folkresning. en i-.norra' Skåne och södra Hal- : land, den gamle snåpphanevän. nen” från 1650-talet alltså, som: närmast drog nyttari:av: hans välvilja. - Han fick med sind prästgården" och logerå dä när så fanns lämpligt. Och herr Nils Iåtsade,' att det -: regnade,” ja knappt -det,. ty han lät rövar bandet stanna, utan alt! pårnå got" sätt söka få bort-det'igen. Så kunde Hakvin Spegel skriva i sin dagbok för den 3 sept. 1676: ”Beräjtede wåra partier, ät en gammal. härjesman, 5! beneéribd Swen Pålson, - låg ' prestegårdh' "med - några? 4100 mastädes gaf ingen '- kunskap therom”, Nej, det finns::en viss moral. som säger, att'Iman inte: skall. förråda sina vänner; även om 'de' tillhöra : ett rövärsläkte. När svenska strövkåreh kommo, försvunno vanligen Svekå-Po- ulsen och hans kumpan. Nils Ti- deman till. den gamla tillflykts- örten uppe på: Hallandsås, Och Ubbe, en annan. snapphanehöv- ding," hade i: regel si .råd,:. att, marschen borde. fortsättas på kvällen: Ri- dande bud utsändes därför, som skulle... uppbåda ;. allmogen : att samlas 'och gé den'order att med bråtar: och förhuggningar stän- ga" vägen >, för Duncan," om -han skulle "försöka: norrit genom Halland. .Därjäm- te fick Nils Bielke I e befallning, att. "att "undkomma « tullbetjänter; jade... svenskarna penhamn; karna - cp ner”: da, samla: Nils. i skickade myndigheterna - fingo. nant”... och dem, ”andra”. kriget”: han var en gammal räv, som tydligen förstod att hålla min . i elakt spel. Han uppenbarade sig nu ' själv på: Knäreds gata och bugade . sig ” för > konungen ' så elägra Kö- h. strida mot. jälland; Då: ville Svend Poulsen ha :sina””drago- över till sig” för att kunna kriga mot svenskarna. Själv vå- gade han inte konima för att-bu- ch överföra: dem. Men han hade sin gode: vän herr > Knäred, och. till: honom han" : ett smeddelande; som skulle: gå vidare” till.snapp- hanarna; Men hela; ;planen här med misslyckades. : De:rsvenska Nys 'saken, och Svend Poulsens:”löjt > ”kvårtermästare”, , vilka båda tidigare varit svenska :i-blevo " fängslade. Så var det slut med hela! denna ansträngning” att öka antalet: av som: stredo mot: Sverige. Med freden 1660 blev det :slut på "mot Danmark; och det var. för tillfället inte längre." någon ”morgonluft” att andas i, varken för snapphanar- na eller för herr Nils i Knäred. "Det blev lugnt i femton år på den danska fronten. Men så kom kriget -igen 1675, och då kunde snapphanarna och herr: Nils an- das åter. Den senare var visser- ligen gammal nu, men lusten att vara . snapphanehälare' vär hos honom tydligen lika ungdoms- frisk som. någonsin förut under den gångna tiden.'Det var nog inte med vidare glatt hjärta som han såg; svenska' hären :med själva den unge konungen i spet sen komma till. Knäred. .dansx "-Men över. AR 'så att. det även här blev stängt för danskarna: > En självklar ''sak : "för alla 'som- ut- sändes, ' var att man : skulle ha noggrann uppsikt på sådana som kunde tänkas" vara spejare åt |. främst" naturligtvis Snapphanar. Under -"uppmarsch- en "mot Halmstad "hade Duhcan haft stor: nytta :av bonden Eskil Nielsen i'Bjäre: härad, som läm nat - honom värdefulla uppgifter om: svenskarna. och" deras rörel-, ser." FR alv Sedan” "man a vilat några tim- mår” och > låtit hästarna äta sig mätta, gavs i skymningen order om ' uppbrott : mot Veinge och Halmstad: Och ' herr. Nils fick följa" med, hären på nattmarsch- en. Spegel skriver nämligen vi- dare' i sin dagbok: ”Fördenskull (d.v.s. därför att prästen ej kunnat :. ge... någon : ”wis. kun- skap”) höll 'man' honom 'suspect (misstänkt) och lät hoonm föllia raed : armeen; vilken marschera- de hela natten”. Ja, det var nog bäst, att man. tog präster .med sig ' och” höll honom under -be= vakning, ty snapphanar. lurade nog litet här och var i buskarna uppe."i skogsbygden, och hade han fått sköta sig själv, hade det säkert varit mycket lätt: för |: honom att'skicka snabba bud- bärare .:både "norrut till Halm- stad och söderut till Skåne. Nå- . > gön' varning hade väl. Duncan "ändå fått, ty när den svenska JesN 1 TRÄLLSHULT. Det; är mycket. möj- DEN GAMFA 7 såg ut angels på samma sätt, då - krigsfolk | drog fram genom Trälshult, is bron mr ngt a att 1616 , anger FÅ : hären följande förmiddag stötte på honom; var han en'halv' mil -:söder om Halmstad. Men sitt ö- . de mötte han likafullt 'ändå, ty han blev med sina 3,000' män ”alldeles slagen”; och den unge konungen vann sin första seger. Den största betydelsen med den var, att han därigenom åter, fick mod 'och förtröstan, : Men när Karl XI väl: var bor- ta från Knäred, vände herr Nils sin kappa igen och tjänade fi- + enden,. så .gott han kunde. :' Det var ' Svend Poulsen," vilken på sommaren 1676 ländstigit i Skå ne tillsammans med:de danska trupperna och vilken den 13 juli av . danske ' kungen , blivit -ut- bv a é JYEVETTYTEYTETESVEVYNVYTFYTTTTYVYN NYFETTESSTETFEVEVEVEVYTEN L KAKA AASr AAA intKnäre . snaphaner,' hwilke gofwe :sig”'ut för dragoner, men presten sam- ö- | om 'en,: . ger vi här en bild av Bolla ” Som en illustration än hur folket i' Knäred — åtninstono a dö bättre sitieradoe bland allmogen — levde Åh hr Nils tid, åter. 2 — går på den Hd, varom" vilket de buro ett stycke wu. skogen. . Där grävde de en stor håla i. marken, satte karet i den- na". och. fyllde det med fläsk; som: salfades ned till förvar för kommande ' dagar. . Men så kom kronans » folk och överraskade dem. Hela bandet greps, "dömdes till döden och steglades, alla ut- som”. de släppte igen. Honom' . vågade" de' sig inte på, ill | ty, han; vär .trollkuninig” och ha- allt, d "de drogo' fråt herr” Nils "egna föl undgingo:” inte besi te alltid så oblodigt' ännu i -min : barndom "berättade bland - folket;'. att det' en: gång skett i Uddared. Här "kommo en dag Dågra. 'snapphanartinipå ett stälie,, där. det. bodde, man, som hade ett .mycket långt hel= skägg. Då: deinte genast" fingo mat. och öl, togo: de: fast” man- -nén,': borrade ett, hål "stoppade i ; marinens skägg in HH dettå .. och." slöj ”prigg”i håle fastnitad : "vidi. st väggen medan .snapphaharna : plundrade "huset och togo allti i mn som, fanns . där, 7 3 som: vid : Lund, Landskrona och Kristianstad,;'. som '; omsi togs," fingo” ”snapphåniär) ' allt” trängre och trängre, De ån- den”. fredliga” delen. av ningen, 1677. och" året pågingo ständiga -snapphane” jakter i- "skogsbygden: ledda: av män. Överste Georg Henrik Ly- becker var: särskilt energisk i norra Skåne uppemot. hallands gränsen" Sommaren 1677 gick ett” parti på femtio snapphanat över ' gränsen till Småland ch plundrade "i "Markarydi”v Häris från drogo -. de sig tillbaka till Hishult, där :de. inkvarterade-sig i socknen. Sex av demrinlogera. de"sig hos den danske birkefog. den Jens Tygesen. strövkår var dem: tätt och "överföll dem tidigt morgon. Den satte eld på Tygesens - hus, dödade, några snapphanar och togo fogden.och flera andra tillfånga. De. gripna ställdes inför rätta, "dömdes. til döden. och avrättades,: ävensJens "Tygesen, ' fast han” urskäldadé sig med; att det endastivår"av tvång som han: hyst 'snappl i sitt hus, => ov 0 03 fm "Om, denan” händelsé ditionen ända till våra varat följande: |. sar På utmarken. till Ön i .Knä- reds socken, nära byn Trånget; belägen" innanför ' hishultsgrän- sen, ' ligger. en rad backar, som än i dag kallas Fläskhålebackar- na... Ori anledningen till att de ha detta namn berättade tradi- tionen ännu vid 1900-talets bör- jan så här. Ett helt barid snapp- hanar kom en gång till en gård i Furet, en liten by i Hishults | hä socken, Det: var på natten, me- dan folket sov. Ingen i kården väcktes av bullret från .Snapp- hanarna, ' ty ' dessa kunde kon- sten att försätta folk i sömn. De kunde följaktligen rurmigtera, så ogenerat de ville. De togo. mjöl i gården och bakade bröd, som de gräddade i ugnen. De togo också ett svin, som de slaktade. älarna Land banden, "Det gick vid: dessa in-+' ; sta 'sig med; att. vännen. Svend. skickliga officerare och” ämbetsi. Eri" svensk, , aocKarl? XI:s brunn £ Knäred:”, » Värs ad åter. det Här" är fråga, ” a vev H sin beskrivning” "över Knäred 1767 sju snapphanaär, som här blivit steglade, De höllo till här i ”Tjuvaskogen”X innan kro= nans "folk fick tag i dem, I en urholkning. i jorden under ena klippan, hade. de sitt viloläger, och där gömde de.sina. rövado skatter, De livnärde sig genom att plundra vägfarande, och vat= ten drucko de ur bäcken. De sägas ha husergt»här länge; in« dem,” som kotatde, i. och: kan - löften, SLämna" ni" mig inte i fred, så skola 'hi få obéhag, men ; släppa ni. mig;:så skall: jag inte på nå- -"sätt> skada. 'er”;' sade "han, :isläppte "honom; och intet ont: vederförs de svenska 'knek- | tarna. Sen hittade gårdens : folk sket på én! och; backarna” där. i -pärheten ha s dan kallats | Fläskhålebackarna: r t t Vadi héri Nils i Knäred; tänk- te, : när han" fick höra .ta' as, om det! bhär > 'Snapphanebai ndets. un- dérgång," veta: vi. inté. Han! kän, de "under: alla förhållanden trö-' Poulsen ': inte”: hade något med det ätt göra. Ty: efter” slaget" vid söm” hans ” ”dragoner, ok ;)dend till mötes.” händelsen; [EE ; liksom!” också var dets vännen”: och hi prästgård.” Ett: annat snappl är den ed samle |! Då Karl :XI vid det tillfälle, éi varom. i : vidstående:; artikel. berättas, uppehöll sig i. Knä- qi red, satt han och hans gene. . "raler ' och, åt : på - Knäredsy,, ”gata” vid: en" brunn : som: ; u finns och som. syns på bilden härovan, . ” sen. meter utanför kyrkbyn, till | höger om landsvägen mot. La- holm, finnas några branta klipp |; väggar. De kallas Svalehalla; ty vatten, som . kommer från käll- drag . -.ovanför, skvalar 'ständigt över dem. Det kan i förbigåen- de sägas, att de egentligen skul- le: héta Skvalehalla, men i knä- redsmålet är k stumt mellan s och :.v. . Följer man dalgången bredvid hallarna ett stycke uppåt, ; så kommer man till ”Tju- vastugan” ”. . Denna : ligger i, en trång, vild bergsklyfta och ut- göres av tre väldiga klippblock. Dessa "stå. på så sätt lutade e-i: . så | mot . varandra, att de bilda: ett|. nästan helt täckt rum, vars inrel' liknar ett tält, öppet å ena sidan, Alldeles intill rinner en bäck, som porlar starkt bland klippor- od hå sin, tillflykt, till Knäred, till. själ Tvär ”Koöl va "kyrkbyns mark; när. det ja- | gades hårt av. svehiskå knektar | fråga, . om de inte-i! "herr, Nils hade "en hemlig hjälpare, med' vars -bistånd de kunde härda ut längre, än ad. ;annärs varit möj lig i Flertalet både Halland: och Skåne :SRRa lojala mot.”den: krona, som, « lovat. huldhet och trö, "De vöro därför ofta: åtsatta den:stora fäfsten-kom, var. det i helå SKåne endast ett” tiotal" prä- ster, som inkallades till rann= för samröre "med" fienden” "under kriget : Uv gefär "hälften av SE a L lingar Herr Nils i Knäred synes Rek ha > gått fri, ty han' håde kött sina koit. -väl och ' endast i lighet. visat sitt rätta Jansile- t” hän hade, vår, att han Hatten, fill /den'17 aug; 1676 fick Uffa me ri NN 1 om” bévågen på så a Thörom:. sonv kyrkoherde i Knä- red, och detta löfte blev också hållet; Herr Lars Holtzberg blev efterträdare "till herr Nils," och det' skedde år 1680." pe Skolstyrelson t Karup - " i 'har 'haft "sammanträde, . "Anbud [SE reparations... och. målningsar- beten förelåg. Styrelsen antog av. byggmäst, Gunnar, Johansson och målare. Nils Npraersson,. BP nensamt” inlämnat Ano på allt arbete, ; i » Till skollékare ”inome distriktet förordnades . provinsialläk, Strö. ska ; dena gälla tr, Våxtorps: sjukkassa. No styrelsen utfärdade ”sjukkasse= förordningar har åldern för in- träde" i: sjukkassa höjts «till .55 år. Dessutom kan kollektiv. an- slutning. till sjukkassan erhåls las. Som framgår av annons har' och dag för uppbörden i Nor- danä. - Närmare upplysningar. om kollektivanslutning m m lämnas ' av ' sjukkassans före= ståndare, hr Ivar W.- Karlsson, Våxtorp. zz H Oskyldiga offer för krig > "och . "katastrofer : behöva >» hjälp NU. Hjälp css att "hjälpa! Svenska röda kor= Sedan -hämtade de ett saltkar, t na. Prosten Montan 'omnämner i set — postgiro 900 800, = ju inte, men vi kunna ju ändå ” ' snappha= . narnas' grymma: "förföljelser och ei fingo" utstå: svåra lidanden. "När - it enda obehag, « som! vi Ve > att”Han? gav honom: löfte, att . beck, Båstad, och till skolsköter- ' distriktssköterskan Karin ' Andersson,; ö Karup, Förordnan- - Våxtorps sjukkassa ändrat. tid.” nan de blevo gripna, Vi veta det atv bland prästerna: vå 2 sakningskommissionen” ätt' svara : "På grund av. nya av Penstons= SA YYVYFYYYYFYYYTYN IRAS AASARA Män AR NARAAA
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.