[> ne om ej i ditt, bröst. det sväller > x ; Lördagen d 27 december 1952.” YretveeerFivsre 2 och flytt Dagens narin . Dn JOHANNES.” ”Solen' går upp kl. 8.59 och ned "kl, 15. 28, . Morsondagens a namn MENLÖSA BARNS DAG. SR går upp kl. 8. 59 och ned CHL 152 . | Måndagens namn: SS SABEL ot "Solen går upp xL 8. 59 och ned kl.. 15. 30. böt Där ala böckers vishet ej. «längre räcker” till, : där hjälper, att din vilja det | riktiga redligt vill, tanke tröttnar, där lär du efter bli, BV ädel . energi! . OSKAR. PATRICK J ulpretudier, Gunder Hägg blir folkparksartist Gunder Hägg har skrivit kontrakt] med Folkparkerna. Det gäller en: serie idrottsliga frågesporttävlingar; under den kommande sommarsä-; - gongen. ,, Gunder skall. dels vara' prograniledare, dels skall han be-' rätta litet om sitt eget. åvan Starten går någon gång på vårkan- ten, — Det skall pli roligt att få träffa mina gamla bekanta igen, säger: . Gunder Hägg, som inom: parentes” sagt, bantåt ner åtskilligt av den: " övervikt, som han lagt sig till med? . uider det senaste året, « ”,;'— Hur programmet blir har vi - bara talat om i stort. Det bygger på en frågestund med inslag av olym- piska grammofonupptagningar. De tävlande skall få gissa från vilka tävlingar upptagningarna är gjorda. - Vidare skall det bli en liten stafett-, tävling mellan ett par lag och slut-| ligen skall jag prata lite om mig: själv.. Jag vet inte om folk är in-j tresserade 2v. det.,, men vi har! tänkt 053 programmet ungefär så här i alla fall; + Gunder Hägg kömmer' alltså att gå i samma fotspår 'som Snoddas ' Nordgren = om han sen kommer att dia lika mycket folk, får väl: framtiden utvisa. - ö Skolplikt - 7 SS : Den sovjetryske kommendanten! i' Klosterneuburg nära Wien' har meddelat skolinspektören i distrik.” 4et att alla skolbarn måste hälsa på' ryska officerare på gatorna; Från välunderrättat österrikiskt" ” håll ' uppges emellertid att' skol myndigheterna kategorigkt" vägrat att Utfärda ' sådand instruktioner, till barnen, fer ml é Fördel. - "nackdel i Cm Det goda med äktenskapet är, alt n op inte behöver vara allena ,. Och. det mindre goda? är man aldrig är det! Ruskig tanke = Döm säger att varma bad hjäl- för' reumatism. per Ja, men antag, att du i Kl sådan risk och det ändå. int; hjä Jden! -: | arbetslöshet,. IV FEPVES PTE PNG pig LAHOLMS "TIDNING YTYTYTYSYYYYOYVAN Teg "De tre första juldagarna - — vi måste naturligtvis även "räkna Julaftonen till juldagarna — är hu - vederbörligen . = avverkade, och allt har gått som vi väntat och hoppats, Det vill säga, att de julklappar, som vi fått, kun- de ha varit både talrikare och värdefullare, Men man är ju in- te ' sån, att man tänker på att man "skall" ha tillbaka för allt som man ger bort, så det spelar ingen roll, För övrigt är det hrr kåsörer i: tidningarna, som är skuld till att jag inte fåt några slipsar som jag hoppats att få. I Jalla” dumma" kåserier efter jul talas det'.om de otaliga slipsar, | som '. alla herrar får i julklapp, och :så gisslas de personer, som ger ' slipsar. ”De saknar fantasi, "> [säger man, Vart detta bär hän, det är lätt att se.'' Nu vågar ju ingen längre ge en slips i en jul- klapp. Jag har aldrig i mitt liv angripit .. eller misstänkliggjort den, som ger, slipsar i julklapp, så varför jag skall behöva sitta emellan för de-s, k. kåsörernas brist på fantasi, begriper jag in- te. Men det är väl så, att .det in- te finns någon rättvisa här i världen, Fö, är det även na tionalekonomiskt sett oklokt. att « langripa'. just slips-julklapparna. "| Slipsindustrien är en viktig när |ringsgren, -|som” branschen tillskyndas ge- och de svårigheter, nom - gycklet : med "dem; som köper julklappsslipsar, har vwitt- gående ekonomiska konsekven- ser, : fees : En '- sjuttioårig dam : : fick för sen tid sedan" sin tredje skattsedel, Det var inte den tredje för i år utan den tredje i hennes liv. Lyckliga människa, säger ' nog läsaren, som kanske är yngre men dock fått skatt- sedlar i mängd. Men nu förhål- ler. det sig så, att darnen inte har egen inkomst utan att det -.Jär hennes make, som alltid fått stå för skatten ensam. Nämnda dams : första ''skattsedel. ' kom 211948, då hon ålades. att inbetala 131 kr. Nästa . skattsedel kom 1949, då hon fick skattsedel med slutlig "skatt, vilken angav "att de nämnda 31: kronorna inbeta- lats, och senare kom pengarna i restitution: tillbaka. till henne. I-höst kom iså som 'sagt hennes tredje skattsedel, Denna gång var. det 'dock'. varken anmodan om inbetalning eller restitution, utan" blott ' och bart en: skattse- taxering "var. 0 kronor och öre. [Någon inkomst var hon heller inte påförd, så” uträkningen ' av, skattens storlek var säkert kor- rekt. Nu undrar damen varför hon fått”. denna skattsedel och vad hon 'skall göra med den. Skall jag under de: uppbördsterminer, som ' finns angivna på skattse- deln, ' gå. till ' posten : eller till |bank ' och få kvitto på att jag ingenting betalt. Eller är det bara' skatteverket: som" skall ha | onödigt besvär med denna onö- diga skattsedel?. frågar hon nu OSS. + 2 "Ja, mycket begriper v vi "och mer låtsar vi'att vi begripa, Men skattemysterierna . har' vi aldrig blivit kloka på." Vi får trösta oss med att det inte är många an- dra som begriper hur skatterna kan bli så stora. Men det är ju väl "att. det finns folk som, kan räkna ut dem åt oss. Vi tröstade i alla fall: damen med. att säga, att hon kunde vara 'glad att hon inte påförts "- debetsedelslösen. Här har nu staten alldeles gra- | [tis "gett ' hénné' en "skåttsedel, Vem får. något "gratis nu för ti- Vidare ' har posten. burit hem, denan skattsedel, till hen- ne utan att kräva något av hen- ne! Det är också något som hon kan känna sig glad över. Rullar man upp denna: sak i hela dess vidd, finner man vidare, att till- Verkningen av. denna skattsedel, dess utskrivande samt "dess ”be- fordran — till adressaten är en ; | omständlig ,. procedur, 'som tar mycken'- arbetskraft i anspråk. Tack. vare allt detta motverkas "Hon medborgare behöver därför, inte «| skapsarbeten. ä I morgon är def enligt 'alma- del med uppgiften om att hen-|, ' "nes slutliga skatt enligt 1952 års eller andra |” betala ' några pengar till: I berod-] Historisk skildring a av Edvard Andersson Länge stod han tyst och tän- kande där uppe, på vallen med korslagda ' armar lutande sig över bröstvärnet. «Efter en stund kom en kanonkula "och slog ned överst på vallen samt överstänkte . konungen grus. och. jord. -: Karl gav en vinkande åtbörd, "Åt. fanjunka- ren att genast'reparera ska- dan på: den ; sönderskjutna skansbyggningen. Gustaf Storm sände då en soldat. att utföra arbeten, men knappt. hade den- ne kommit upp ur graven, förr- än, en kula sträckte honom till urken. Fanjunkaren skickåde en. 'adnan soldat dit; upp men” med: samma resultat, Då skyndade Gustaf själv upp att reparera skadan, vilket inom kort 'lyckades för honom. Storm, som icke hyllade tidens vidskepliga ; tänkesätt, . vände sig, sedan han åter kommit ned i löpgraven och sade med bed- jande röst: '— Erg Majestät, blottställ' Eder icke så för ku- lorna, Här är den. farligaste punkt, den: plats,: som mest är utsatt för fästningens eld, Sök Eder ett skydd och Iek:icke längre så tanklöst med döden! Betänk "att det icke är endast ett liv Ers majestät sätter" på spel; det är. ett helt: folk, ett helt land. Karl säde allvarligt: En allsmäktig Gud :styr våra öden... Vad han. beslutat förrän tid var, står fast, dét han äm- nat göra, måste göras. . Ingen handling uttänkt '- av "honom kan uppskjutas' eller utebliva; intet verk byggt av honom kan rubbas. Vi famna hälleberget men förmå icke "lyfta det, vi rycka i klippan men förmå ic- ke flytta den undan, långt min- dre ' förmår våra svaga. kraft rubba -. den” eviges fastställda beslut, Vi äro för honom som en bubbla på det fräsande ha- vet, den brister och försvinner vid minsta beröring. Han sträc- ker ut sin arm, och vi äro till- intetgjorda; han. pekar I På 088; och vi äro bortsopade; han an-- das på oss, och: vi ärö stof Vi trotsa den allsmäktige om | vi söka gömma. oss för honom. Och liksom konungen velat 'an- vända : underofficerens farhå- nackan. Menlösa barns dag. Jag är som nämnt inte sån, ätt jag är ! knusslig "av" mig, men nog tycker jag, att' det” inte "är rik- tigt "rätt, att barnen i Menlösa skall hå en egen dag reserverad I älmanackan; > Varför har inte' barnen. även i grannbyärna:: Värestorp eller Vindrarp fått en egen dag? El- ler "barnen i Laholm ' eller var katten" som Hels'?' Detta "är ab- solut inte demokratiskt, 0, man trodde "att hrr almanacksreför- matörer' skulle: ha "åstadkommit någon ändring.: Men "det har” de ej! gjort, Det "enda. de gjort; "det är ätt de dragit in Marie: heb> dag och" ordnat :en extra fridag den'31 oktober.” Den nya frida- gen kan för. all del. vara. bra att. ha för dem, som lever tills' "den kommer, -men Marie beb. -dag borde dock ha. varit kvar. Mänskligt att döma — 'och även rent matematiskt sett. — -är den nuvarande" generationens' chan- ser-att få: vara med om den nya fridagen” den 31 oktober nästa år 'mindre än dess "utsikter! att få uppleva den 25" mars, då Mac rie beb, -dag hittills” infallit, 7 Men" så är det” ju alltid. : De styrande hittar” på” det ena på- fundet efter det. andra, och all- tid är det vi medborgare: i ge- men som: får sitta: emellan. In- te minst obehagligt. är” det att tänka därpå så" här" i mellanda- garna, såsom man" ju kallär da: garna ” från” julde gen' till trét- tondagen, F. är det. "ganska besynnerligt, att just de dagar, som. ligger ytterst på året — i dess början, och - dess slut .— skall. kallas mellandagar, Alle Dock —— 'så, här efter' all jul- maten är det allt dumt-att' brot- tas "med "dessa "olösliga" kalenda- 'riska problem. Tiden förblir” än- då" vår överman. : Petrus. gor, ": med) getapojkar” - Elsa Lindhjälm skyndade Gus- sade” han "därpå, "medan han vänder sin blick åt väster: — 8e, :' vilken . härlig ”solneä- gång! — Knappt hade-dessa sista ord undsluppit hans läp« par förrän en kulå kora och av- klippte . tråden, . som förenar kroppen . med själen. Gustaf, som såg hur konungen ryckte till och ögonblicket därpå sjönk samman, ; sprang fram ' under utropet -— konungen är "sårad och : fattade den. neddignande hjälten om livet samt lade ho- nom varligt på marken. Det befanns, att kulan borrat sin väg från tinning till tinning, och livsgnistans ' utsläckande hade" alltså varit ett ögonblicks verk, Så var han icke mera till den man, som klädde sig i sol- datens enkla dräkt, eldade 'gitt tält : med kanonkulor, och sov bättre på en bädd av halm” med huvudet vilande: i' karolinens knä än på palatsets dunbolst- rar,:'den man, som försmådde vin, drack vatten, och förde till sin mun de'möglade brödbitar, som hans soldater vägrat för- tära. "Han hade" gått bort; han: vars like sent skall sökas men beundrat. så” länge ett svenskt "hjärta klappar på fosterlandets torva, så" ' länge 'ett svenskt sinne där vördar: sanning och dygd, så länge en svensk arm där höjes till försvar för frihet och rätt, och så länge en svensk tunga”där former det klingande kära ". modersmålet. :" - Konung Karl var en äventyrare i detta ords fulla bemärkelse, Man kan likna : honom vid -en. resenär, som ville bestiga ett högt av ingen förut uppnått fjäll, Först bar det uppåt, ständigt uppåt från den ena höjden" till den andra, Resenären är oförvägen och han har lyckan med sig, men" : kommen .- nära "översta spetsen "tänker "han ' nå denna med ett enda skutt, Han tager ett- kraftigt hopp i luften, ; men, o:ve, than /', bedrog sig på, äv- ståndet, ” Klippspetsen var för långt. börta.Hjälplöst "störtar den tappre resenären ner. För- [tvivlat griper han i fallet efter någon utskjutande klippspets, men den; är så slipprig, att hans: hand slinter undan, en annans stenmassa ger vika "och bidrager" till att. göra” fallet ännu :; hemskare, ; :. Résenären tuimlar från ' avsats till: avsats, bryter armar och' ben och fin- nes slutligen; krossad vid ber- gets fot, överhöljd av de "sten" block, han, dragit "med sig i fallet. En" förfärlig villervatla upp- stod i lägret, då det blivit be- kant att konungen var död, Gamla ' härdade ' krigare gräto som barn, och sorgen var bland alla gränslös. Belägringen upp- hävdes 'och hären drog sig till- baka mot . Sverige, ty ingen kunde förmås att.stanna' kvar, sedan Karl var. fallen,” Modlös- het, : ja, förtvivlan” sårades | varje krigares änletsdra, de: i N ar Sorg, skräck. soch. fasa into allas hjärtan, Det var ett sor- getåg utan motstycke detta lik- tåg, som. från Norge skred fram genom de slingrande "berg passen över gränsen.. Främst i. tåget bars. den döde omgiven av "sina officerare” på. en "bår, som," man skiftades om att bä- rä, så följde” en ändlös Tång rad av: ryttare” och fötfolk” samt trossvagnar och” sist. några få kanoner; Större delen av ka- nonerna. hade” man lämnat kvar, ty .så stor var skräcken för fienden, att man vid: blotta ryktet" om dennes--annalkande vräkte ' kanoner : och vapen: i sjön för att förtäre komma un: dan. En isande kall vind: blåste och den hårda snön Enarrade under, fötter" och hovar. Här och. där mötte man en bonde eller jägare, som :. vördnands- fullt vek av vägen och fällde hatten samt: höll den i handen, tills det långa: liktåget skridit förbi. Furdrna”stodo högtidligt allvarsamma, iklädda sånöns vi- ta änglaskrud, fjällen reste sig mot skyarna, liksom hade de velat söka mäta sig med. hjäl- vars minne skall leva ärat och: ” hårdaste: a Iten, "och en och annan lurvig nalle eller högrest älg. betrak- tade på avstånd det egendom- liga tåget. "En : kväll; sedah man för natten ' "slagit läger i en vild berkstrakt på gränsen, satt.'i sitt lilla obekväma tält en yngling, som ivrigt var sys- selsatt att med en mejsel in- hugga ett årtal i sitt svärdfäs- te, Det var fanjunkaren Gusta Storm, ännu i sin ungdomsblom ia. Hans ögon voro förgråtna, hans kinder bleka: och hans händer 'darrade lätt; Det före: föll således, som om den unge mannen :: vore” "Överansträngd; Och verkligen var detta också förhållandet; ty Gustaf. hade de två senaste dygnen; som, för- flutit ' sedan'. Karls död; icke haft-en blund i sina ögon, och de ; två -.senaste dagarna hade han utan att vilja vara avlöst jämt burit med på den kungliga likbåren om ock med darrande kropp, svullna” och såriga axlar och sviktande knän. Då årtalet digt,.. -lyfte Gustaf sitt vapen upp : och "betraktade en stund de årtal han och farfadern ris- tat i fästet: När blicken föll på det sista. årtalet, 'skimrade tå- ren i hans öga, ty det var: ju icke ett minne över någon hjäl- tebragd, 'det. var en a sorgeruna, som Han. ristat. ; Frederna, Svilma förväntning. var. Brevet på gravkullen, -; i De närmaste. åren efter ko- nung "Karl den tolftes ' död ble vo .' sorgligt . minnesrika i'vår historia. Det var de åren, då dessa hårda freder; som, röva- de ”fosterlandetgs med. så :myc- ket blod 'och:så' mycket hjälte- mod ; köpta erövringär, under- tecknades. År 1719 -slöts fred med konungen av England, som tillika var "kurfurste av Hanno- trädde Sverige", Bremen” och Verden. ”Med' "Preussen slöts fred året därpå, och förlusten för' Sverige blev större " delen av Vor-Pommern jämte Stettin samt. ;darna Usedom och. Wol- lin. Till > Danmark : avträddes intet landområde, men så myé- ket : mera ” rövade' : vår östra granne. Freden med Ryssland undertecknades i Nystad i Fin: land": Sverige avträdde Inger- manland,. Estland och Livland samt !sydöstra Karelen: Denna sistnämnda" fred var näst den, som i 'underskrevs 1809, "den vårt "fosterland ' nå- gohsin" slutit, ””Segrarnas" och eröyringarnas tid var förbi” säger . Odhner. i sin Fädernes- landets Historia och gällde nu efter dånna dag :att :genom idoghét;:: arbete 'och-inre för- kovran sökta ersätta, vad: fos- terlandet . hade, förlorat. i yttre storhet. Gustaf Storm + hade” alltid längtat": ”att få” återse: Vallen. Ofta hade det varit hans beslut att - söka få... permission: från . | tjänsten för några veckor, på det han måtte” kunna” taga” en hade permissionen: vägrats 'ho- nom, dels hade: andra, hinder ställt "sig, i hans. väg; "aldrig hade han kunnat lämna sin be- fattning vid" hären. ..Var den i rörelse; -var det hans plikt att vara med; låg den i vinterkvar- ter, var han” så anlitad 'åv de Högre ' "officerärna; "vilka be- Kövde” "den" "duglige” mannen vid sina” skrivbord, att han, över- hopad av göromål” icke för en- dast: en. dag kunde, vara borta. Alltnog; Gustaf hade, icke haft tillfälle en enda gång på dessa många långa år få sin önskan tillfredsställd, När han 'sist tar läde”med Elsä, var hon tolv år gammal, när. har sist såg ”hen- ne, var hon sexton, och sedan dess hade åtta år förflutit. Men nu "Var. kriget slät; soldaterna hade fullgjort. sina: åligganden, svärden ; stuckos- i '.slidorna, sporrarna spändes från: fötter- na; envar fick gå hem till sitt törp. eller "sitt hemman, ' Den stora ofredens dagar voro för- bi. Gustaf Storm hade de 'sena- ste åren med sina trupper :var efter ' mycket besvär var fär-: ver; "och: till- denna makt av-: rit ' utkommenderad - till den styrka, som uppförde sina bålverk och hem- Tsökte städer och byar, bruk och herregårdar med "fasa och död. Men nu hade" "freden : kommit, Du hade allt blivit lugnt. Glad i' hoppet att äntligen få råka tag : på den" springåre,” han i många "år ridit; ned till Hal-' tand. En eftermiddag vid skym- ningen anlände den unge kri- garen till Vallen. "Innan han härmade sig gården, stannade han dock en stund för att över- tänka, hur han borde gå tiil väga, samt hur hån'skulle”pre: sentera sig vid sitt inträde, ty det var icke säkert att gods herren eller Elsa kände igen honom. Hans hjärta klappade fortare, när han stod.:bär om- given av sin hembygds natur- Ssceneri; hans. barndomsminnen gingo igen liksom" den” döde, som ' icke funnit. ro i graven. Den lilla 'hyddan, i vilken han vuxit upp, låg där uppe på höj- den, (samma höjd, där nu .var- je : midsommar socknens Uung> domar ' samlas 'kring en flagg- prydd majstång). I denna tarv- liga ; hydda hade 'hans moder en gång lärt honom" de böner, gon eller afton uraktlåtit att upprepa. . Hon hade" också 'upp- manat honom ' till 'verksamhet. och eggat honom till flit genom att ej ge honom ' mat, förrän ett ' visst arbete 'var'uträttat. Här: hade'han själv kardat den ull, varav "modern förfärdigat hans kläder, och stöpt de ljus, dagsmorgonen i den lilla stu- gan, Här hade också hans mor- moder, hans moder” och «hans farfader dött. Kojan såg ut att |" vara” öde; de små föristerrutor- >> Ina, tre: eller. fyra tum i fyr- : kant, voro inslagna, dörrarna voro tillbommade- och halmtä- ket. delvis”. upprivet, "så att sparrverket reste sitt skelett i luften. Gustaf ansåg” efter 'ö- vertänkandet' det rådligast.va- ra att inte förråda sig för nå- gon. .'När han kom fram till vindbryggan, - - som. ledde. över kanalen; uppgav: han för den där . tjänstgörände" vakten, ett oriktigtsnamn: och gick till vär ga på samma sätt i korridoren där. kammartjänaren vaktade ingången. Majoren var hemma, hade "denne sagt, och det , var red . fruktan och försagdhet förenad med' hemlig 'glädje som Gustaf Storm trädde in i göds- herrens arbetsrum, Men. ingen mörker ' rådde därinne;s Från den 'stora salen bredvid" ti de dock ett starkt Jju: Gustaf hörde tydli lan de båda rummen stod. öp: pen "och främlingen: steg-be- slutsamt fram til tröskeln men baka och skyndade ut "samt ned för trapporna. Elsa är gift — munnlade han, under .det han svingade sig upp på hästryg- gen och 'ilade' bort från går- den. Gustaf hade klart för sig, att majorens dotter: var gift. Från dörren hade han sett ut- om majoren ' "ett ungt. par, som slagit sig. ned i den nied guld-. broderat tyg överdragna”' nen. Manhen hade armen 'kring sin hustrus midja, och .den un- ga sköna : kvinnan ' med "bleka och ; : avtärda. anletsdrag ” var skulle försvara |- | Sveriges ostkust, där ryssarnd han:ännu aldrig en enda mor-, som brunno julaftonen och jul-. fånns i gemaket,-och-ett halv] N - Den. anonyma söta, lilla 'ba=|". . lettflickan . har. fått sitt lival: chans i, Universul-filmen : ”Ma': and Pa Kettle 'go to Paris”. ”... åriga Elsa Lindhjälm; Hon ha- de "riktat en skygg” blick mot den” inkommande, men Gustaf vände 'sig så fort om, att” han ioke kunde uppfatta, vad den- : . blick" förrådde: lika "litet man, som satt vid hennes sida, . "I hade överskridit ' mannaålderns gräns, "Det: hopp, som i många år levt i Gustafs stålsatta själ, var. nu försvunnet. I dimmoln hade detta hopp. gått upp, vil- ket i farorna eggat! hönom ' till ' större "bedrifter; :i motgångars : na till större. försakelser; Hans .; luftslott... voro"; ” krossades: och i hans förväntningar .: gäckade.. Han. hade blott: en livsuppgift ' nu . att fylla: . denna var, att räga fadern, som försmäkta- : de -: Sibirieng underjordiska fängelser. Det "vär: ett' storsla- get. beslut, en djärv. plan; men, Gustav- ;. ville våga. ett försök och : ryggade. icke-gärnastillba- ka: för några” svårigheter: "när . det gällde. en ädel hand.” Aldrig .: nerat-och öde, mina kära ha CT gått -bort; jag” är. försmådå av.: Ila, förglömå. av alla; jag kän: Ke återse en plats, "där. Jag kö mer har. några vänner; och 7 Pr vaknande minnen endast ;: ra ' min. själ och fylla mitt > s hjärta med "vemod. 2 SVE fö evigt du åldriga borgt. UR "KVOTEN", Skövde I högre allmänna” verks tidning. Ze Nn Läraren 'sat.. - ; Vilken "färg ” den! Svenska flaggan har -behöver. jag, väl inte : gå in på? nen är det någon söm. kan måtten" på den? : fart upp -centimetermåtten: - : — : Förtitvå: förtifem: tjugenie. ' : Ur klassens djup "hördes då, en". ”; röst: 7 . Ts + Hallå! tripp till sin hemtrakt, men dels | tmp tänker bära på sin: provision - 3 som - han kunde se, , om. den Se "En? flicka" rabblåde i rasande a ingen annan än n den tjugofyra- mera. vill. jag . återse denna VS its: "TMitt -- barndomshem: är fleras
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.