"Dagens nämn ..SIGURD, : : Kl 157. : Morgondagens Hamn: ” HUGO. N kl. 15. 49; HA . Måndagens namn: | i FRIDEBORG, dalar, talar . sån; Sole går. upp kl. 8 52 och ned SN Solen går upp kl; "8.51 och ned -Sdlen går upp kl. 8, 50 och ne ned 1: Nar själ. som: "längtar i öunkla skall hugna$- HuvE på Guds berg j : Bång. 4 Var. jordisk känsla, som brutet skall str mma. frigjord | i evig ” B. (ERIK AXEL KARLFELDT) TYFSYFTETEVTTTYN ri igde ; n bekymrad Växtorps- ba till. 088 och bad. att .omedél. bart få prenumetera på Laholms Tidning, -Han nåde + "blivit påtry. gad sen skånetidning trots att holms Tidning..Men se i Skåne- tidningen stod ju inte ett enda dugg "om ' vad som "händer och. sker i södra, Hälland och' därför bad han Oss" att genast skicka LT från årets början. Han: var "I också särskilt” noga .med att få alla nuniren för hela året, Hågöt som vi givetvis . -Bärna stöd till : tjänst med, Ty se mån: kan inte vära . utan. Laholms Tidning : — ortstidningen med ” alla -Iokalmny- heterna först, bäst och utfö i gast. s M Snåpparpsodjur” : tycks bli allt. vanligare och är knappast någon sensation längre, Som" ti. digars” nätants- är dessa Nutria, som rymt från olika farmer, av vilka det finns” flera” stycken ' i Sålunda. omtalar holm att "Han på trettondédagen sköt” en, sådan” Nutria. ute vid Mellbystrahd: Den. hade ”kråvlat från smedjeän tydligen” på jakt efter något ätbart — ty det är. ovanligt: att ”finnå” dem” så långt” från vatten. Det. vi stor, kraftig bjässe och "längden med svans Kåller! sig mellan. 80 och 90 "em; I örat 'var den märkt a med” numret 373 le. vara "intressant om. någon kännas vid densamma. I så fall går det bra 'att ringa tidningens: ”redaktiony; tel, :300. Ty'varifrån den har rymt är, inte så lätt att. säga annars; : + Vi träffade Täromdagen- södra Hallands storgodsägare : framför alla andra, W; Kähler på Säby-. holm. och han tyckte, att det var en nätt och trevlig vinter. vi här. just nu. Sockerbetorna hade han fått upp: allesammans just under Gallerperspektir itvå fångar" och småpratadt: - : bakom galler, ss > Ta varit här i fem. Jag bankkassör, till 'sin far och frågade: att bygga ”svart”? sånt där svart då? - sn "= da, - Värre för den som gör det. > att hon älskade svart! Ir än skjutit någonting? iskan, Köl jöom ha sin lya Tenty; Dör. oh vu uns (arm som frågade: ” r ET uxley, > Mi vy D dar Z Vän Övpyj a I restaurangen: > Av all er Värsta odjur, den mest, SV mer till hon PAA AAA AMA AAA AAA AA AÄFÄNNAA RASA vå den grå fängelsegården stod ; — Ack ja, sade den ene, nu har jag tillbragt femton år av mitt liv — Men i går sa du ju att än ba- — Javisst, men dessförinnan var. i rige Anders, Kom en dag” s« "> = Säg, pappa, vad menas med Vv = Jo, det menas, att man byg- ger, fast man inte har lov till. det. Det ä är något olagligt, förstår du. + Är det farligt att göra något det 'kan bli obehagligt = Då blir det nog obehagligt för oss, för jag hörde att mamma ”$a härom" dagen till faster Greta, En jä Jägares - hemkomst : fen än har ju ingenting, i — Har du någonsin' sett någon; oc ky, ömdheter, om Aldous Hux- " scope hade övertalats att över och delta t'ett cocktall- träffade han en vetgi- -vad anser ni om den vlatoniska kär- vcket fatlia svarte Hux-' =; SA "ör som att leka med ett r utan att veta om det är lad- i : nen Orvar fick en kraftig i : : u Mirb Ining' av sin fru, när de" kom - a karlar jag känner är : ju > ” var. fick I det ögonblicket syn i 2 g he be bekanta och avhröt där- kä8lorårtat, min ot Och vad den sista blidvädersperioden, Att de voro frusna gjorde ingenting —v bara de inte. frusit och sedan .kerfabriken,: så är det inget fel med ' sockerhalten, -förklarar hr Kähler. . Men det är ju inte så trevligt att dras med frusna be. tor... Men: han trodde knappast, att det fanns några sådara kvar i södra Hallands jordar längre — dessbättre. Visserligen. har. det varit: ett' svårt år iår ' men det var lika + "svårt 1923 då en he! del betor aldrig: kom upp, omtalade hr Kähnler till sist, : NV ta . alltid något, som, man - kan; prata om, "Har vi: : lagom vinter nu, så var förhållandet något Och som" parallell till telegram- men kunde tidningarna - för ' precis hundra år sedan berätta om ett märkligt näturfenomen i Svea. land och södra Norrland, I Stock fredagen .den 29 december 1852 och. från angrätisande landskap rapporteradeg liknande" fenomen: Åkers socken i Uppland sök vid samma tidpunkt liksom en gnist- rande. eldkvast'i blått och vitt stiga upp mot skyn, Även i visön göcknar i västra Häilsinglånä hå- de samma ; märkliga fenomen I- äkttagits, Jorästölarna öm. 1dl3- de vår här så" kraftiga att hu. sen vibrerade” och fönsterrutorna skallrade och på flerd håll i Ar- brå, Delsbo" och Undersvik språng id befolkningén skräckslagen till er äst i en er. . Änktvä iska? sloppat ner en nh lakoge. vers - el : Etter : ett” tigt bläsväder No sto Den här fången berättas en bir med regn och afmma fölfde'.så = - & fr brukar hängas på divér- | on - värmeperiod,' som inte "håft sin Hke i mannaminne. , : Redan under nyårshelgen 1853 började knopparna på träden. svälla och en del vårblommor: vaknade upp ur sin vintersömi, I Bmålåna kunde” man efter en tid plocka fövkojot 'ute på fritt "Tand och. + gävletrakten band man buketter av: trädgårdens pensber, : dä öm: glvningarna, Kring Vastörvik aläpptes : korna ut på Bri och 4 under trettondagshelgen; [Ad - Mellansverige ” tog : -lantmannen [2 fram sina” Jördbrukerodskap Ae började värbruket. Jona je fén höll Ae udden mellan och Pins på Mälaren: gick; up pd ' han ' sedan Många år haft Las] förvaltare . CH :Hilderfors” i La-' sig « upp på lanä ce: a 100 méter töat upp innan de hinner, till soc- | På tal om | väder, så är fu det- | helt annat för -hundra år sedan.' om = jordstötar i Norrland, holm märktes tydliga jordstötar, Hemmansägaren : ”A,- Andersson 1. YYYYSESSRYSYYVTEYTETYN YYYTTTT 2 "TYYYYFFYVYXTYYYYYT TY TY i Hi istorisk Gitingarna 1 hade brätt .med att samla trämassa till, sina pap- porafabriker, och bina surrade : Videbuskarna, vars gtldgiula blömmor - "döftade av hörlung; medan : ihyrprna ; ivrigt ” voro sysselsatta med att släpa bygg- naädstinimér till Bing skyskra- pare eller mönstra fångar, rö vade under” föregående krigs- "Jtåg.. Elsa betraktade med" ett visst: intresse detta liv, denöå it, denna harmöni, som över- allt gav sig tillkänna i natu- ren. Hon hörde bofinkéns mun. tra klockrena sång och gökens entoniga' läte, hoh såg huru koltrasten glättigt hoppade: un- der furorna,. huru kråkan bland én' hög "murknade. kvistar ut- gallrade: lämpligt virke till sitt rede samt huru svalan med liv och - lust var inbegripen i sin jakt efter hiftens vingade små- kräk, - Än riktades ' hennes öga på. ib liten: gräshoppa; som en. där ; vingarna | tjänstgjorde som stråke; än följde. hon med sina blickar eh stackmyra, som dels "sköt : :framför. sig,” dels släpäde eftör sig en larv; flera gånger så” tung som myran själv... Överallt" mötte: det lilla djuret: hinder, och ofta måste det gå långa ' omvägar för att kunna komma” fram," Stundom, då " myran med : otrolig möda nära nog . fått: larven över ett upptornat hinder, sveko: herre | krafterna och” bördan föll, till- "I bak, men myran. var icke den, som : fällde modet. Det,' som icke lyckas en gång, kan" Iye- kas en... annan gång;: detta skulle, ifall "insekten ' varit. en tänkande -. varelse, hava: varit hennes grundtanke. Utan att ett ögonblick. stå" rådvill fatta. de. hon: larven. åter. med sina käkar och drog så, att'de små gripverktyger höllo på att el tas ifrån. huvudet. Miaslycka- |: des. det denna gången : "också, gjorde :. hon :' ett tredje försök, och så lyckades det henne. äll- tid'att besegra hindren till sist, ty myran var trägen, och /'trä- gen vinner”. När den :dröm- mande flickan såg - allt detta; under. det sångens. «välljud nåd- de hennes öra och vårens" beru- sande > dofter mättåde hennes sinne; då 7 undföll. henne den tanken: Ack,” om jag vore ett av. dessa” djur, detta bi; denna gräshoppa, denna. myra;. denna glada gök eller denna” upprym- da ;bofink:: eller svala; -' huru säll; huru. belåten skulle” "jag icke vara mot nu! Vilken värld äv lycka-ligger icke i denna na- tur! Jag skulle önska; mig va- ra denna svan, Som glänser så vit i solljuset. där uppe bland molnen! Inga sorger och lidan- den skulle. då” tynga mitt hj ta, inga bekymmer öch. svårig heter ' bkullé 'jäg då kunna lyfta mig i: rymden, - höjer aln ”spira;. Knappt: hade Elsa” dock tänkt ut. detta, 'för- rän' hon insåg, att det var: en dåraktig” tanke; En samvetets varning. viskade- inord hennös bröst: Khota icke, o människa! Sörj icke”och Ze.ej heller täppt; när veta: "sinä. motigheter "nå dig;” men lyft. din" själ till löv och pris. och tack åt den, al: makt, ..som i godhet. satt dig främst-bland alla hans skapade väsen.-Elsa reste sig i detsam- ma upp och begav'sig Hem. land inedföräe, den mildå väder- Icken stora svårigheter för träns. portörna i från oåh till bruken beh Karlstad var tidvis. isolerat; ef.. törs; "vägarna var ofärbara' på Helå trakten låg/ undör närg tro veckor; Insvept. i .en'ogenorn. tfänglig. dimma: Först i älutet, av jnavari, "svängde . vädret öm . och det . föll snö, men någon riktig nordisk vinter blev inte € det året, ' Men vi får väl hoppas på ån fejäl, polis vibter' i år, -dock inte sådan soin 1942 aå sä inb fruktekd frös bort, : spétade på sin egendomliga fila .| förmärktes endast, sen blev. allt | hans förklarade ande just: mu; | möta, Fri från "jordens |; lågsint t. och indan, dess Hat |. "där "endast friden |: Brund av den åtora "hederböedetis |. skildring av: Eivard > Hon tordes dock icke. visa sig för sin fader den dagen. . : "Nästa > "gång ” Silfverstjärna köm” på besök, vår det eft: ef. termiddag Nära | skymningen. Elsa häde tänt några talgljus' 1.den stora må ronap och 4 häderssön j de blommor; hon föregående lördagskväll strött på der; 'dö- de- Störms kull,” "kom hon att ' uppmärksamma den pan- Perslapp, varpå : Gustav "Storm kvällen förut Hedskrivit, några var: sysselsatt med. ett: slags Kahdarbete, då friherren åtföljd av hennes föder" trädde” in, Det var i an dessa” två överens: kommit, att Fredrik skulld néd | fagra. ord,” krypande vänlignet och" lysande föresbeglingar och föreställningar Söka” övertala sin tilltänkta brud- samt fedan samma" kväll ' föra henne ' med eller mot/' hennes : vilja : till Stjärnarp, Friherreh "tog. på sig en så vänlig min som det var. . honom" möjligt samt slog sig: ned Bredvid Elsa i den ele: ganta " divanen, : under det en flödade från hans läppar. Elsa ställde. en skygg och: frånstö- tande blick mot den giftaskran- ke: mannen: och gjorde i det- samma tecken till att fly;: ået- tå märkte Fredrik och slog sin arm: om hennés . midja; för att hindra -henneg avsikt. Då .visa- de sig plötsligt en: mansperson, i'den öppna dörren, och det var något... mystiskt med: denne, ty lika fort: och obemärkt som han komriit, försvann han åter; Det bortdöende' ljudet av skynd samma ; steg utför trapporna samt :; hästtramp och'vett doft vapenskrammel på borggården tyst, ;. Elsa; "som .;- hade "mött den .”inträdandeg - blick; blev, först likblek : och: sjönkt' sedan baklänges "avsvimmad ned. till golvet: Då -hon åter kommit. till sans, vällde" en flod av tårar utför hennes kinder och Harm: |: nade på den" himmelsblåa ”golv- mattan. >= Gustaf: är död Bade : hon "till "fadern och ; som jag älskat, är död," Jäg nnlÉ det. var hans” skepnad, som vi- klart för flickan;"att hör" sett] en andeskepnad;, och "hon 'häde änn, "oaktat de många år; söm" gått, sen hon sist såg. Gustaf, hans bild i så friskt.'minné; att hon ögonblickligen = ispårade häns drag i den inträdandeg an- sikte, Fredrik. ; Silverstjärna måste vända hem” med. oförrät- tat ' ärende; ty -hån ansåg. det | icke vara rtådligt bortföra; flie- kan i en sådan sinnesstämning. Nästa dag, som var lördag; tog Elsa "en; rävsa på "axeln samt några friska kransar, 'som hon På morgonen' bundit: ihop,. och begav sig till kyrkogården att ansa' öm ”hennes' noders :och ström av glödande kärleksord |. sade sig i dörren. — "Det .atod | meningär: Man kan länka sig flickans : gränslösa' förvånmg blandad på en gång inled: både glädje och sorg, här hön Tyck- | te brevlappen. till sig och läste de till. henne ställda orden. Hon ville ? knappast. tro sina egna ög On. Han, söm. lich trodde vi nad; ho andévarels niska med kött: 'dch blod." Elsa gladde sig över att Gustav. vär i livet, men” brevet åstadkom hos. . henne , ändå. en - sorg. Har har trott: mig” vara gift: ;'Han har trott sig "själv ” örskjutén "ock" Törglömd av; mig av ..——: mig;. och Jag, som tänkt så mycket på Honom och värderat hohöm så mycket; Det smärtar nig in i själen att han, min ”endé uppriktige vän skall nödgas tänka så. Nej, han. får icke tro:så, han. -måste, veta mina: tankar. Men — flickans stämma dog bört i en ström av | tårar. — hur. meddela - honom, vad: jag,. tänker? Han” bjudér mig ::ett;. evigt farväl Aldrig, skall. jag således kunna. hur jag älskat ock älskär nor; huru ' han varit. allt mig. Han skall dö i förviss; ne: gen om,-att' han. är. frånstött och förskjuten av mig. Med. ett krossat: hjärta. och känslorna, dd uppror: upptog : flickan, det. av-] nä mig 'ett i rum på denna frid- fulla plåtsi jag älskar. den. Tysk "Ita kammare, där "det: storma n- våndrar. i "kvällens [I ifrån" de "dödas vilolä ka; till Vallen, "och el ten Yngling flyger på. sin sn - ba fåle över Skånes leriga s tet, smyger: sig en fårige u nom porten till ett. av de” riska. fängelser, i vilka rysk regeringen "årligen" pinär, hund. ratåls yldiga och: Oskyld brottsliägar. tingen tyckes' vara en till ålder] komrhen :gubbé, fast' hän” ICKE nått sina femtio år. Han: är, böjd, häns steg vacklande och hans hår vitt som” snö; Det ovårdade skägget” är. grå sprängt... och; > änletsdrägen Magnug.: Storms - gravar. Då hon skulle : hopsamla.: de',. viss-; skarpt markerade: men de Jus; blå” stora.” "drömmande" ögone till": döds.” FlyK-] Tro - "förråda likväl mannens natio- nalitet. Det är en Sveas son, som längtar tillbaka till frihö- "ten öch nu tänker" företagd en resa till.fots på åtskilliga tur : ssentals mil, Det. är en karolin "från Katl den tolftes dagar, en krigaré med namnet Bärn- hard 'Störm, som offrat sins bästa krafter för fosterlandet. > Natten . vär "beckmörk, och in ":kyla, som gick. genom ben och märg ” rådde; när flyktingen började sin fotvandring. - Den första hatten fillryggalad e hen icke många. mil, -men eftersom hans / fötter blevo tränade för marschen gick : det. fortare. Bernhard, vågade dock icke vi- sa sig på dagen eftersom han var iförd fångdräkt och hade dessutom en kedja kring era |. fotén,.. söm hån. icke kunnat lösgöra. Denna kedja skramla- de vid varje "Steg han tog, och bidrog > genom: sin. tyngd att göra vandringen odräglig, men flyktingen ” släpade sig ändå fram, Det Var, en oemotstårnd- lig makt; ” som . drev. honom framåt ”och påskyndade hans steg; Det. vår ej blott .rädslån för: den förfärliga. fångelskap, han 'avskydde mera än döden, utan fastmer längtar till hem- met och till. det åvlägsna fos terlandet, "som kom honom att vända ögat bort från de oöver! stigliga Binder, "han skullé mö- ta 'på sin Vandring, genom ' de arktiska länderna, Snart "kom vintern med 'sin”allt förstelnan- de köld, en köld, som förvand- lar andedräkten till snöflingor och förmar” kvicksilvret till en fast : metall. Snöstormarna' ra- sade” över ”den” nordsibiriska slätten, ”öch > Vargarna tjöto av huge och blodtörst. AN det- ta”: var dock'icke Hog: 'att av. I skräck "den: ensamme fotgän- | garen. < Hans oavbrutna vand- ring gick över de ändlösa, evigt böttenfrisna” tundror, vilka "om sommaren "endast tina upp på ytån : för "att lämna: tillträde till: "några tärvliga växter” mén övrigt. äro skoglösa och. kar ed "en tjäle, som tränger ill trettio fot ned i:jor- den; "Det var en: ; enförmigket uten like 1 denna” "arktiska, ö- ken. Ofta”. hade . Bernhard gått : någon snödriva. Blev, han hungrig - eller. törstig ög | slog. han: ihjäl en vårg eller en härgånken : nälle,. förtärde dess arma kött och stillade törsten äv: dess blod. :-Blev- ban: någon gång. mnödfänd: "och . .höpplös, vaknade” inom: hans . i min- rna L en. av. förnä strapats i : möjligt, har arrangörerna MAAS AMADA, i utt gör nntit på idén ättjnbjuda en råd: skönhetsärottningar bör att åta. ön : fär rvg id -den mrskå Tlölaann ERA A Sr , taste strået.” 7 ter, att "han. på händer och föt- utståndna. och. bekämpade i pet tände därvid ånyo sin gni-. sta i hang själ, "modet eldade ' hatis krafter PA nytt; och den avbrutna ” vandringen fortsat.” tes, Slutligen blev hän dock så > utmättad och Svag, att-han för varje steg höll på att digna till ” marken; De höga snöbetäckta - Sariia bv Uralbergetis fjäll 'måssa skönjdes i fjärran, Dei. na långsträckta . "bergskedja, rik På guld, "silvet och a ter, Skiljer moskovit från Sibirien, liksom. samma , gång ' utgör skiljemur melan "tvenne ' världsdelar: Hernhärd: såg -.denna bergsiod- ja: med. en viss ord, ty han visste . sig" aldrig kommit” över ön. Hans ' kraft a var bruten, och Kan kände inom sig, vad den Känner; bom på läger . invänts Hans ; kropp var redan genom . en "tolvårig ångönskap saint det släp i förening ed den o- mänskliga ' behandling, han, ut-> schakten, "allt för bönderbrås kad och nedbruten att nu 'kun- na uthärda de. strapatser, den : långa : fotvandringen XKrävde, . Hari éggade dock sina ''mustrler till förnyade” kraftansträngnin- gar'« och. nådde till sist berg- han till marken och förmådde icke resa.sig upp. : Under de två ” månader,” som "gått ' sen Bernhard .:, lämnade : fängelset, hade han: tillryggalagt närma: re tre "hundra svenska mil; Då man täbker sig att.hans väg | gick över obahad och. :mångens städeg kanske av ingen männi- ska förut sbéträdd: terräng, där jäm brett;ett "alnstjockt täcke, : "vilket björnarna, lämnat av- trycket efter” sina tassar och ' vargarna banat 'slingriga ' sti gar; när man' vidare tänker eg att; den brutne mannen. redan. måste: män erkänna att det var en "mäktig viljekraft,. som,. eg- gat; starkaste "vilja . kän': -bekämpas. . Skalderna ljuga, då de sjunga, att viljan: är starkare än dö- ;stysnär: det” kommer . på kritan: mellan”, båda; -världs-= > Jörövrarna, i "Då Bernhard vilat. sig några ' minuter, fick' han så pass kraf-' kunde : släpa sig fram. till " grotta, . Bom ' "öppnade. sig i. Pergväggen. Här, kröp han who = ”grottans « innersta vrå och . det nu hur. döden 'kylde ärta, "och hans. brustna stämma .viskade ' med: dämpat. tonfall: . Skall” jag då icke :få ) återsé" mitt: -fädernesländ;;.skall +. det: Jeke'unnäs mig få veta nå. -- Då | got. om min: faders; "min song, och | "min "älskade "Konungs - leve > nedsöden? Ack: finge: jag '€n-. h | dast-ett'ord från min maka, . min son eller: min: födeft, ifall | han' ännu lever, skulle jag: iö” lyckligata än jag nu kan göra! I grottan: vär det icke-så kallt” bom ute; mén Berhbard käride.: ändå sont av en kölaväg; tän- forna i hans mun. logo häftigt rade dock endast att. Dar minii- ter; därpå sjönk han i en slags dvala; ” kölden håde” vikit "och skälvfingen. känsla, . ljuvligar gonsin örut känt, genm- trängde ” håla hans varelse. Hans fantasi fick ett nytt liv med” rika "skiftande färgnyan-. . Bilderna från Käns för- - flutna” hela liv upprullades' för hans'inre andesyn, men det vår. skönare, renare "bilder; än aan någonsin upplevat:-och någon- - i a . XL . Tin Sibirien, Ryska: människo- ätare. En hemsk upptäeldt, "Får och son återses, : Fadern dör. er pk Jä fristanide häst” söker sig en äventyråre fram genom : Rysslenås ., obygder; . Det ' samme: unge man, som vi Jet : sågo på griftgården i Våxtorp. a Vi vilja följa ryttaren på hans äventyrliga . resa, :' Vintern :är ininb, en vintör; som näppdlisen kän "vara hårdare: inom polär- Ryssland, ; Snön ligger så” påce-. - - | kad, satt. ' hästens: hovar. icke lämna några: ävtryck i. den "| massa, en « nordöstlig: sibirisk ' É "Miss : erna, Här ovan ses fr. v. ”Misg Dannierk” (Hanne Sörensen), ”I IN | FE re igg Sverige” (Anne Marie Tistler), Ara någon anledning har Belginken” vol nGned : : - q q 4 NYSETEFEFTFYFFCFSEIEVSTTTEV | 3 HE SRA AL ÄAAADAADNAKAAAKASADAKALKM. c AMADA by 4 NESTYTETTTTETY vv h, vind ! "spelar över - vidderna av Fort, på kllsta: sida). . dandeii och forna "Segrar. Hop» « / stått i de underjordiska gruv-. . kammens fot, men tu störtade i fångenskapen Hdit förfärligt, sin sett. Bernhard. Storm var ':" . inne i dödens förgårdar. trakterna” äh” här I nordliga 1 vt honom; "Men ;-även . den Sh | MAKA FAMÅAASARASAMASALSKANKA ” ARA SYPEVIV TYS 3
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.