- ” Dagéns namn "ANTON, 4 kl. 16.01; "HILDA. . ; kl. 16: 03. SS sldagesd namn; "HENRIK. Jkl 16. 05 'Dagéns dikt; ; Det att jag icke stannat, : trogén mitt eget jag, d kunde det» leda till annat . än nesa och nederlag? H revvtevererreererYryYTY MAMMAS > Lördågen den 17 januari 1953 LAHNOIRD, TIDNING oc : on | Morgondagens » namn: ' . Solen går upp kl. 8,44 och ned | Solen gå går upp kl. 8; 43 och ned » ”Solen / ; ler i vårens ljusa kvällar”, kan vi nu snart sjunga, D.v.s, om solen kom? mer -att skina är ovisst men att kvällarna blir ljusa är cä- kert. I kväll går solen enligt almanacken ner 36 minuter se- nare än den gjorde vid jul, och det är ju ett stort. framsteg. Men ännu är kvällarna långa, och nu' sedan julnötter- na väl tagit slut, kan den in- tresserade roa sig med att sö- ka knäcka följande ”nöt”, som vi hittår i en kollega; Jöns Trulsson skickade' sina båda. döttrar' Lisa och Elsa till staden för -att. sälja. höns på märknaden, Trettio fjäderfä fick! var och en med sig, och det gäll de att sälja "dem så förmånligt som "möjligt. De två "systrarna -| kom emellertid överens, att de '. Solen år v upp kl, 8. äl och ed ja (BERTIL "MALNBERO). «| mélertid -- > VEN Bar 8 Co; " Förutseende, " Äktenskapsskrock >. . Förr i tiden hette det alt det bragte olycka över det blivande - "parets första barn om de förlovade " åhörde 'sin egen lysning i kyrkan, « "det ' bådade” olycka, om bruden klädde sig i brudstassen före bröl- lopsdagen, likaså om hon använde > sitt blivande efternamn före vig- seln, . om bruden stack sig i fingret så det' blödde när hon sömmade på sin utstyrsel betydde det lycka, . 'den som först vände sig bort från > altaret efter vigseln . eller först t de in på. bröll skulle dö först, det betydde lycka att' möta en sotare på vägen till eller från vig- . seln, "= v vi snö " som föll över brudparet på | "deras bröllopsdag betydde rikedom, | regn betydde fruktbarhet, : . bruden och 4 brudgummen inte fick se varann på bröllops lagen förrän i kyrkan, om” äktenskapet skulle ” bli lyckligt, i man genom "att kasta ris eller konfetti över. bruden framrianade . hennes fruktsamhet, brudgummen borde bära bruden över tröskejn till hennes nya hem kunde tänkas lura där, , för om hon > för att fria henne från de faror, som H i bruden själv; borde ' skära bröle He hon inga barn.” sina fruar. Den ene: vinna, . att t konsultera” -honom gratis, , eler. sitter - Ich jag hj en efteråt -. SYarligt, svarade advokaten. från a kronor, i Två herrar satt "och pratade om +. — Om jag går ut en kväll slår Jag alltid vad med min fru att jag skall vara hemma igen före tolv. — Men hur går det då? — Nja, jag brukar låta henne Angående honorar JE" läkare; beklagade sig härom dagen för en advokat över att hans bekanta begagnade varje tillfälle Om jag är borta på middag | ute "på? en restaurång, || dyker det alltid upp folk som :frå= > Ear vid de skall: göra för sina olika ssämpor. I förrgår var det en karl, Som. ingående beskrev” alla sin: Symptom och frågade mig till råds te honom naturligtvis. sat åt -. sände jag honom en: : tig räkning, skrockade läkaren. av mig? du sony jurist att det var rätt: — Der” var absolut juridiskt för- dagen därpå mottog läkaren okaten; € en räkning på 200' skulle dela pengarna i två lika delar,» så att den ena inte behöv- de vara sämre än den andra, : Den äldsta "systern Lisa sålde sina höns Parvis och tog tio kro- nor för två, varigenom hon såle- des fick inalles etthundrafemtio kronor, 'Den yngsta föredrog att sälja sina trettio höns med tre stycken för tio krohor och hös. tade in: etthundra kronor jämnt. De" lade därpå enligt överens- kommelse ihop .de två summorna och delade så lika, Värdera fick alltså etthundrattjugofem kr; : En : kontrollräkning skadar e. aldrig; tyckte de två flickorna och så räknade de på nytt.--Om Lisa sålt två höns för tio kronor och Elsa tre höns för samma belopp, blev det fem höns för. tjugo, kronor. Sextio höns hade" de haft tillsamrmåns, det blir 'alltså tolv knippen med fem höns i vardera knippet. "Om ett knippe kostade tjugo kronor, så kostade alla tolv tvåhundrafyr- tio kronor, men de hade ju fått in 250 kronor tillsammans; Hur, kan det hänga ihop? : Ja, det låter ju besynnerligt, och «den intresserade läsaren kan £ som: 'sagt roa” sig att lista ut var tankefelet ligger i ovn- stående räknemetod. 1 "Din som är född den 294ebru- ari — en dag som återkommer blött. vart fjärde år — kan följ- aktligen fira sin födelsedag blott vart fjärde år. Helt annorlunda ställer sig födelsedagsfirandepro- plemet (långt ord) för dem, som Kar två födelsedagar årligen. Det I finns faktiskt folk som, det har. Till - dessa "mindre vånliga' pår- -| sonligheter hör en våxtorpsbo. I kyrkboken står hans födelse- dag ' angiven till en viss dag i januari men" enligt hans föräld- rar inträffade den lyckliga hän- delsen att han föddes först en | vecka senare än vad kyrkboken anger. Kyrkboken i i all ära, men troligt: är, att nämnde persons moder . hade bättre kännedom om tilldragelsen än den dåvaran- de kyrkobokföraren i Våxtorp. Det är som synes illa "beställt med ” rättvisan här i världen. Några har, födelsedag blott vart fjärde år och några två gånger om året, Ett annat lustigt exem- pel. på dena världens orättvisa fick' sign, för en tid sedan. Jag cyklade då upp för den långa sega backen på Danska: vägen i Laholm, och utom 'den cykel, som?jag åkte på, styrde jag en annan cykel vid sidan, vilket ju inte gjorde färden lättare. Mitt på backen mötte jag två unga flickor, vilka båda åkte på en och samma cykel (Detta får man som bekant inte göra när någon polis: ser det men nu fanns ingen polis i närheten). Då flickorna mötte. mig, gjorde den ena' av dem följande kommentar: 2 Det är allt bra orättvist här i världen! Ja, visst var det orättvist. Flickorna tyckte förstås, att det var "orätt, att jag som var en- am hade två cyklar men att de tillsammans bara för en. Och jag tyckte att de hade det bra, som åkte lätt och ledigt medan jag fick knoga på två tunga cyk- lar; Men flickorna hade humor och det lättade upp det h hela, åt- minstone, för mig. 2, sedan för min: gode Nr Store "filosofen Joakim Gurkroth, " omtalade” denna dra- matiska. händelse från gatuvimi- se 3 llet i Laholm, var han "givetvis genast färdig. att därå anlägga kar. ' PA är det alltid "här i livet, &a han. En del arbetar ihjäl sig | för att kunna,ha mer, egendom här i livet. De. är avundsjuka på dem, som inte gripits av den- En av Stenbocks getapojkar Historisk sk > XIL ” Norrskenet är polarfolkets sol under vintern, och dess ljus är ofta'så starkt a!/t man utan an- strängning för syrorganen gott kan se att läsa i bok. Månens bleka "sken : och stjärnornas skimrände ljus bidraga att för- höja den långa naiten och i sin mån skingra dess . dysterhet. Ryttaren' ilar oupphörligt. fram- åt: Här passerar han en männi- skoboning, en sådan som detta folk här uppe i ödemarken be- står. sig," en koja utan synliga väggar med ett lutande torvtak och en dörr så låg, att man på händer och fötter måste göra sitt inträde. En samojed, från topp till tå iförd kläder av björn- skinn! och. mer. liknande en slags skogsnyrnf än en mänsk- lig varelse, har krupit ut genom dörren 'och tyckes med lamsla- gen. förvåning begapa främling- en, som flyger förbi. Där förföl- jes han av en skock vargar, fle- ra hundra. till antalet, och lyc- kas ” med : möda komma undan; och: "där åter stöter han' på en rysk fångtransport till Sibirien. En - sådan - bestod. vanligen av flera, vardera med. två par häs- tar ” förspända; vagnar, i vilka fångarna '— män, kvinnor och arn i voro inburade bakom järn och lås. Några ryska fång-, vaktaré' följde efter varje vagn för "att upprätthålla 'ordningen bland fångarna, och slagen från de: knutpiskor;' dessa barbarer beväpnat sig med, föllo täta och tunga som blydarikar över de o- lyckliga ” offrens sargade krop- par.” Inom de. öppna vagnarnas järnburar makade sig fångarna vanligtvis. tillsammans ien hög för ått bättre kähna" värna sig för kölden; men ofta' fanns hela högen ihjälfrusen under de' us- la paltor, man . givit dem . till skydd mot kylan. De reste" sig då icke mera för fångvaktarens slag, de' hörde icke mera hans I rytande' stämma "och: hans mus- tiga" eder, de räddes icke heller mera för hans” genomborrande blickar, i stället hånlogo de mot | honom, vilket de aldrig förr vå-' gat.. De hade gått ut genoni. lås och bom endast lämnande efter sig. den förgängliga kroppshyd- dan. Järngallret hade icke kurn- nat innestänga den frigjorda” fri] hetssökande anden. Det var yt- terst få i denna härdade och för-' härdade trupp, som bekymrade sig om, "att en och annan fånge frös” ihjäl, och -gjorde "någon möjligen. det, 'var det av fruk- tan för -bannor från högre ort och inte .ett dugg'av medlidan- de eller. människokärlek, Som en död hundvalp kastades liket ut.till rov för vilddjuren och det avgnagda benranglet fick vitna på snödrivorna., Karavanen be- hövde irigen ledare eller vägvi- sare, ty de överallt kringströdda grinande skeletten från 'föregå- ende transporter pekade . var stråten” gick, och följdes denna stråt, ' så var den" säker om att komma; rätt. Då Gust af kommit upp ibland Uralbergen, där la- vinerna störta : förödande och förstörande ned ' ifrån fjällens branter, spridande förskräckel- se och död och snöstormarna ra- sa och tjuta i kapp med hungri- ga och efter människoblod' tör- stande rovdjur, upptäckte han en fångtr; ansport; som "rastade nere i en dalsänka och var i lag med att förtära en måltid krihg en uppförd eldbrasa. Gustaf var hungrig, . ty. på de senaste två dygnen” hade det icke. lyckats honom att i denna ödetrakt få sig något till livs. "Mageri hade trängt sig in i ryggen på honom, och han: kände sig nästan något matt,' vilken känsloförnimmelse mindre. och; därför tar.det: : me". ra bekvämt. Men de," som "inte lyckats skaffa sig så mycken. e- gendom,. de är avundsjuka på dem, som äger mer. . Jag tackade. så mycket för utläggningen. : Fortfarande är jag dock inte. nöjd med förkla- ringen, ty , saken var den, att ingen av. de cyklar, som jag ha- de då jag knogade uppför, bac- ken, var mina. Ina + girighet utan nöjer sig med i Petrus; öv s ildring av Edvard Andersson hans lekamen annars icke gär- rade förklaring över deras be- na brukade skryta av att äga, Det var alltså med glädje som Gustaf, skyndade till den nedom fjället lägrade lilla skaran för att anhålla om a't få köpa sig li- te mat och njuta en stunds vila vid elden. Men man kan — el- ler rättare man kan icke — tän- ka sig den unge mannens förvå- ning och förfäran, då han kom fram till lägret och såg fångvag- narna tomma, såg marken fär- gad röd av blod och fann här och där. kringspridda rester av styckade människokroppar, så- som. avhuggna händer, avslitna huvuden, innanmäten ock så. vi- dare,'. samt- allra mest, då han upptäckte, . att. den måltid, de förtärde utgjordes av — män- niskokött.. Det var en syn, som Gustaf aldrig förr sett och al- drig förr trott kunde existera i Europa. Han kände blodet stel- na i sina ådror, och en rysning kom hela hans. varelse att ska- ka, då han stod inför denna för- färliga ' verklighet, ' där den ene kamraten," den 'ene landsman- nen slaktar. och äter upp den andre, På samma gång en förla- mande :-fasa intog honom, fyll- des hans hjärta nu mera än till- förene . av, en vidrig avsky för de. barbariska ryssarna, . Han steg ”beslutsamt fram och ford- teende' samt fick veta, att de il fjällen blivit överfallna av var gar, förlorat all sin proviant och större delen av sina hästar samt nu, : sedan de ej på flera dagar haft något till livs, måst slakta och förtära de i vilket fall som helst” ändå livdömda fångarna, Gustav hade agg nog förut till desas råa fångvaktare, dessa ty- ranner och människoplågare, att han skulle kunna vara nöjd med deras ursäkter... Han . visste, ' att | de flesta, om icke alla av de till Sibirien förvisade fångarna vo- ro oskyldiga judar eller "andra, som utan egen. vetskap om nå- got brott fallit offer för de o- rättvisa förföljelser, som ännu i våra dagar existera inom /tsar- väldet. "och" sätta en kolsvart fläck gå den ledande makten i detta land. När han nu såg de stympade fångarnas . kroppar, såg deras kött slitas från benen, stekas över elden och ' förtäras av "denna hop, då fann vreden inom honom inga gränser, Utan att.” respektera' ” övermakten störtade han "på sin häst med draget svärd in ibland skaran, som » förbluffad över detta an- grepp" nästan stod handfallen. Efter tio minuters (fäktning var|' Gustaf herre : över valplatsen, 4 och kringspridda bland de slak- tade”, fångvaktare i sitt blod nedgjor- da och döda. "Glad över att ha delat ett välförtjänt ” och rättvist straff - SS ..s. och. nyfikenhet som han: nedan; ”INVÉ I GULDSTOL Jor wiahastöken Anne-Marie Holwuyren (tl ” höger) hem från sin roaleramen Iniöret var strålande, tyckte hon, och hennes 24 exame kunde man klaga på humöret hos dé före klerat av studeuteramen — > fröken Sif Bergenhayn, Nynäsha i Malm dröx före jul, Men åu- ”hermodsatrdiorna har pett mint hiv tanekäll”, nskammier instämde, Inte heller 24 hermodsoleter som dagen "Hill vänstor "ser vel två av dem, mn, och Kurt Jekell) Jönköping, fångarna lågo nu sjutton men utan att hava fått stilla sin hunger forsatte Gustaf Storm färden. Först påföljande dags af- ton lyckades det honom att dö- da en fjällräv, vars” kött, rått och otillagat smakade honom bättre än den läckraste biff skul- le. gjort, då han icke varit så hungrig. Efter ett par veckors karhp', med hunger, köld och stormar - 1. dessa ogästvänliga trakter bland' Uralbergens fjälr lar ” kom Gustaf " äntligen så långt, att han kunde skymta slu- tet på denna kedja. Det siblri- ska . fastlandet låg nu. som ..n snö- och isöken. under hans fötter; luften var kall men klar och genomskinlig och varje ord som han yttrade, återstudsades mot 'de : bakom liggande fjällen samt återsades med en förvå- nande klarhet; tonstyrka och tydlighet minst "ett Hogtal gån- ger, " Utom "de. öxpeditioner, han mött, hade Gustaf på flera vec- kor icke sett en enda människa, och det var därför med glädje om "det sista fjället upptäckte EN' GÅNG, DET VAR. NOG. MEK GN FRUSET BARNASINNE GRÄ i RÄDSLAN. FÖR EN "HÖST, PÅ NAKEN. A TÅR. IT MEMOAREN; S BIKT. "OCH HAN AT BAR VAR DAG. OCH: .KONUN GARNAS LIKE. DE VUXNA SKRATTAT AT, .OCH..KUNGARIKET FÖLL, a CEN: LANG, LÅNG VÄG TILL, SKOLAN. TIDIGT INNAN SKJUTS GATT FÖRE : Nn» "> SATTES' JÄTTEFOTSPAR” AV EN "BARNAFLOCK. : KJORTELFÄLLEN DROG SOM KVAST. PA SNÖN.” ,STRUMPAN SLUTADE VID KNÄT, HÖGERTOFFEL SLOG MOT VÄNSTERANKEL | = SEN, FÖR NYA SPARKARS RÄDSLA. NVREDS FOT 2 OCH TOFFEL SNETT ' OcH I ÖMMA SÅR EN BARNDOM, GETT, vi BLEV. VISST Bäst vi FRUSNA =. . VÅR MEMOAR ÄR TRÖST FÖR VARMA SOMRAR . SOM VI INTE SAG” EN KALL, EN REGNVÅT HAVRESTUBBIG : : MED ULLTRAÅD ' RUNT EIT SJÄLVSPRICKSAR a MIN FANTASI, I MIN- DRÖM OCH LÄNGTAN, : MITT RIKE I MIN. BARNDOMS SMULTRONBERG. VAR FINNS DU SMULTRONHAGE, DU GAV. MIN - gle FÖRSTA EGNA PANG? ” "MIN HEMMAGJORDA BÄRKARTONG, fer DU BORDE VARA I- MIN DIKT: > VIL PLOCKADE: (OCH. SALDE, FÖR KUNGEN. VAR "PÅ SÄRÖ DET GJORDE OCKSÅ. JAG, OCH JAG BLEV KUNG NS : I RIKE . FÖR DEM VAR LIVETS rigreNs HUR” LÄNGE ETT "TPAR TOFFELBOTTNAR HÖLL - förrän :hån' fann; att de ledde in färska människospår i i'snön, Han följde' spåren för att se'&t vilket håll. vandraren. ställt sina steg, om han "möjligen" gett sig upp i- bland bergen eller -— mera an- tagligt "vänt "tillbaka. Icke långt hade ryttaren följt spåren, >en grotta, som öppnade, sig i bergväggen,' och' eftersom inga spår ledde: utifrån sgrottan var tydligt, att vandrare befann dig därinne." Gustaf. steg "insgenom den: "tämligen vida "öppningen: och såg en gammalgråhårig och I till utseendet livlös” man "ligga I hopkrupen bak en”uppskjutande hörn; ; Hade ; icke" Gustaf" upp-: täckt, ”att spåreh =vorö's nyligen upptrampade, skulle han säkert: ha betraktat mannen” såsom död loch icke tagit vidare”hotis. om | honom, men nu tänkte: han, att den' antagligen förfrusne möjli- ger : kunde komma -sig!:.. Han upptände därför hastigt en eld, förde " 'gubben 'så. nära brasan som möjligt och. började gnida och : bearbeta ' honom ' av” alla krafter för att söka återuppliva den: kanske icke ännu helt och hållet "utslocknade" ”Livsgnistan. Gustaf. Storm kände.icke alls till de' trakter dem han nu hade att genomtåga, att det var i den tanken ,'att” främlingen möjligen kunde meddela honom . några nödvändiga uppgifter” eller vara hans vägvisare under någon del av den återstående resan, som stenmassa i grotiaäns:; bortersta |. JA, SKRATTA VUXEN, HJÄLPLÖSHETENS SKRATT, DU VÄXT EN EVIGHET FRÅN BARNETS TÅRAR, ; DU VILLE SÄKERT INTE SE MITT RIKE FALLA BLOTT OMEDVETET. KONSTATERA: DET GÖR. VÄL 1örl CSA FÖR ALLA : fruktlösa; men. äntligen kröntes arbetet med framgång, och, den döende - slog ' upp ögonen, och började röra på sig. Icke tänkte väl Gustaf vid första betraktan- det av den återuppväckte. gub- ben, denne . obekan'e främling, vars drag voro för honom okän- da, att. det var hans egen över KAN ;->"] | allt på jorden älskade fader, för. "OCH SKE DÄRFÖR INTE ALLT BLEV DÖTT. - "7" [vilkens räddning han dragit ut, JAG HAR JU KVAR EN GNISTA SOM HAR FÖTT | och : för vilkens. befrie'se- han EN ATERBLICK PÅ BARNDOMSDIKTENS STORA inte ansåg något offer för stort. RIKA SKALDEYRA, Icke heller anade väl fadern, då ETT: MINNE, ATT JAG. DIKTAT BÄST - han ” uppvaknad ur sin dvala FÖR TRÄSKOBARN. PA HÄRDA VINTERVÄGAR. . slog - upp ögat -och - mötte sin FÖR FRUSNA! HÄLAR OCH FÖR KRIGETS KALKOTS, räddares blick, att denne -var IE CMAGAR EH Hd fr fra hans. egen ”avgudade son,' hans' ” JAG DIKTADE OM MAT OCH VÄRMT” OCH : SKÖNA " Henda barn, vilket han ville se -. SKOR. åter innan han lyckliggjord kun-] "EN LÖGN, EN DIKT SOM INGEN TROR, : de dö. Efter en ha! viimmas tid | MEN ÄNDÅ LYSSNAR PÅ OCH FULLT FÖRSTÅR hade främlingen återfått så pass SÅ SOM MAN GÖR I' MYCKET UNGA ÅR kraf'er alt han kunde, tala. Men FÖRRÄN MAN VET VARFÖR DE VUXNA SKRATTAR.” |(lvadvar det för ett språk? Dy "OCH KÄNSKE KÄNDE JAG LÄNGST INNERST INNE MED BARNETS FINA INTUITION -' HUR STORE VUXEN SLOGS MED. HJÄRTATS LILLE. LITEN. - vr silvermynt. med oss äv den 'rövade skatten, men då vi samma natt blevo kringsvärmade av fiender, göm- de vi allt vårt mynt i en liten båt, som låg förtöjd vid stran- den av den förbiflytande ström- liten del förs! od, det var toner : från det egna kära välljudande , modersmå'et, som nådde hans öra ” Gubben var. alltså svensk; men hur en svensk till fots kommit hit i denna trakt, undrade Gustaf med förvåning och tövade, icke att. spörja om: mannens öden, Främlingen började med en lågs mäld stämma, som förrådde, att han ännu vår svag och måste anstränpa sig för att tala någore, lunda hörbart: Mitt namn är Bernhard Storm '— Bernhard Storm? — sade Gustaf med stör- sta förvåning. — Och mitt namn är Gustaf Storm, — Det behöv- des' ingen .mera förklaring, far eras. kinder, och det Vär, med band sammanknutne Insågo dets ta, De kände icko varandra myc ket, men de visste ändå, att de i denna grotta av en ödets slump sammanträlfat. De omfamnade varåndra och tryckte varandras händer så hjärtligt som endast en far och en son efter långvarig skilsmässa utan väntan och hopp om återseende kunna göra, So dan den första häftiga rörelsen lagt sig hos de båda och Born: hard blivit ytterligare ' veder- kvickt vid brasan,' begynto de växelvis berätta sina förut ge- nomgångna levnadsöden, Gustaf förtäljde, hutu hans hem var : skövlat och öde, huru hans mo= 4 der dött av sorg strax efter bla- get vid. Pultava och huru far- fadern sedermera avlidit, Vidäre sade han vilka' prövningar, dn danden och omvälvningar föster- landet gått igenom sedan slaget vid Pultava, hur Karl den tolfte : nya r, slagits med sitt forna aft av skördarens lie, ge. fått enväldet avskaffat, 2 OUT fiender "avslutade men på sams" tha" gång sett sin storhetstid för- åvinna . Om sina egna bedrifter förtäljde han, huru han slagits. vid Helsingborg och Gadeb han rymt från. fångenskapen i ch: den -båt, han ber -rymningen, . funnit en/större "skatt, den han såsom - en”; annans. ' tillhörighet dock ansett orätt ätt. äga och" därför” gömt i jorden. Bernhard hörde ,om icke med: »glädje” dock" med stort intresse,' vad -sonen hade att tälja om de skedda förändringarna "i fosterlandet och "hemmet, Angående den av ' Gustaf funna skatten sade han: Då Karl den tolf: e krigade i Po- fen, var jag en gång. behjälplig att tillsammans med 'en' under- s - löjtnant . och några dn liten / sNED : CE i It för att få den la och plundra en liten ' SOM omm OCH YINDA, SKACKA. >” ||föetrisne tl liv. I början tycke | Una LBF en . SOM TOFI! Oo AR,: LIGGER. MINA VARAR, : tes alla upplivningsförsök vara för än stor mängd Iulå. och Löjtnanten delade mens samt kommo ' överen om, latt den eller de, som undkommo skulle vara ägare av skatten. , Jag var den ende, som levande slog mig igenom fiendens kedja, ' och 'skatten var alltså min, till- tillfälle att sedan taga reda på ' den. Skatten kan du därför upp- ' gräva och förvalta utan sam-;j vetsbetänkligheter, vidare öden framgick i hans be- - krättelsé, att han efter pultava- .slaget blev med den övriga hä- » ren tägen till fånga samt släpad med: tisentals olyckliga sven- skar och finnar till/det avlägsna Sibirien, där de arme karoliner- na ”dömdes"att för livstiden träla Av faderns : jr a t Gustaf fylldes av häpnad. Det Mal EN Astrid Pott ”- var icke "det 'sträva 'ryska språ-' os : ee | ket, vars ord han'"endast till en rv FEST TETETITFVESEYSTVIFISRESTT TYYETT FIFETETIITE (Forts. på nästa sida) FEETVYFTEVTTYTVTYSYN och son hade funnit varandra, , cs Strida glädjetårar runno utför med flera. andra platser, huru d men nåtts ännu I sin . djupaste rörelse de med. blods” efter .många- äventyr 1 Turkiet a [herikommit till sitt land, samlat. . gle i därefter det uwarmades 7 fredsfördrag med alla: sina... on hörighet, fast jag aldrig kom 4 7 NN
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.