: Dagéns dikt: v - Sn — Det är bara skräp, doktorn, : vo titen? . - nu bryr jag mej inte ens längrs -;' om de saker, som doktorn för-. 2 7 bjudit, mej att äta, 3 > 9) eo Ms IV f > SN . Dagens namn > ERIKA, , Sten går upp kl, 83 : sd nn 16. 3 och! ne ” "Morondaser a namn: a PAULUS. Solen, går tipp kl. 8. 1 och ned Måndagens. sen 2 0: BOTILDA. Å RA går upp kl; 8.29 och ned ; Livets kalk. må” bäddas ” bittert "ellér ient;" dödens- säng må be tidigt. eller. sent.- : - endast; hjärtat räddas pe varmt. och helt och rent, "(JOHAN OLOF. "SWALLIN.) as träffades på "en "kongress och rys« sen gratulerade engelsmannen till att han blivit hedersdoktor i Ox- ford. Vad hade: han blivit det för? — Ja, det'var väl för mina forsk- ningar om de infraröda strålarna. "Men jag gratulerar också, ni har ju blivit hedersdoktor vid Moskvas universitet: Vad var det för? ö — Jag drog ut en tand, . : — En tand? — Ja, ni förstår, hos oss vågar ingen, öppna munnen, så jag fick fa tanden genom örat, — Nå, bur har ni det med ap- s + En liten gosse slog. ut en -kalte 'och fick bannor av sin ” mamma, En av gästerna sade: + — Kanske föll kaffet omkull av eh självt. '— " det var ja” 7 svagt. | fr. Har ni hört... > å Ng Istorien. om den nyblivne pol: r Pr IKern som hade blivit i bjuden att tala i en församling. '” — Vi skulle vilja ha ett livfullt nförande, sade" inbjudaren, Sam-- tidigt imåste det vara lugnande, ilioch : I ska lämna "efter sig en 4 känsla av tillfredsställelse, . Ha Politikern reveterade flera gån-- | ” ggr -Sitt tal :för hustrun, Så kom den stora dagen; och när den var över kom han åter till. frun; — Eur gick det?. undrade hån. 2 Det var nog' som de. hade öns- kat sig, Det, blev, livfullt, i salen med en gång, för hälften av åhö-' "varna reste 'sig och gick ut; Lug- nande var det också, eftersom res-' : tex av dem somnade, Och jag tror nog dom. var belåtna, för. när jag satte mig hörde jag en som sat ”Nå, det var då skönt att han höll Jaan till sist”, mn - En järnvägsövergång kan Atta bli ' Din "undergång. Kryp aldrig > Vader fällda bommar 'och non. :. £AMera inte ljud. och Iljussig. i veckans, 'slabb och. tö har det "I har. befriats' från "snö 'och snö- CZ Jom'.en' hel, del mindre vägar .Idet besvärligt med 'isgatorna allt . | söndag — om nu inte der gång- starkt på den ganska tjocka is : delande på en anian sida. Jatt. tänka på detta när vi såg . undersökte ' :| någon ' hålighet undandrog oss T. för' det i- södra : Halland heller. 1 [problem här i Laholm om än sj det är värre i Våxtorp. Ej heller: ' Det breder” sig en stilla "fred över nejden. Efter den: senaste åter” kommit en” liten vinter- vara är väl inte så lätt att säga; Mer '"å'minstone stadens gator vallar och är åter framkomliga vilket, man tyvärr in'e kan säga uppe i skogsbygden där man har jämt. Och: håller kylan sig så får "man: väl'. se. bandy här på na veckans töväder frätt allt för som fanns på Glänninge. Men i så fall. finns. det säkert med- Hådkspetten' är ett: otrevligt djur läste" vi om häromdagen. Den går särskilt illa åt telegraf- "| verkets! stolpar 'och hackar gär-|- "sil na. hål! på dessa om det finns någon möjlighet, Vi kom just en "vacker hackspett som i går kastanjerna kring Laholms kyrka. Om den hittade bedömande men nog-var han i » | livlig verksamhet. :. Men” Kack- spettarna kan: ställa till mycken ohängn det. har bl; a. Lagabyg- dens" barnkoloni fått erfara. Där satte sig, fåglarna under tak- skägget och knackade 'stora hål i väggarna så att man måste sätta nät, så att de inte kom för Arbetslöshetsspöket - har det talats: mycket om i' Sverige i vinter och vi hår inte 'gått fria Men än är det inte något större tycks "det. vara" något ' problem för: den storé mannen, direktö- FT Fsvärligt alt hålla arbete åt sitt | städerna. - :| gång, när det eljest föreligger M stannade: 'och Pratade med ho- nom: — Vad heter. du min lille gosse? . Inågonting? ren Bror Färe i Sibbhult. Ty medan man på mekaniska verk- städer landet runt -har det be- folk, så är det helt annorlunda på. Färe armaturfabrik. i Sibb- hult' och dotterföretaget i Löns- boda.” ve Någon . permittering över- väger. vi inte alls, säger således direktör Bror Färe. Tvärt om är det aktuellt med en del ny- anställningar i Lönsboda-verk- - Vår goda arbetstill- risk för knapphet, beror förstås först och främst på att vi har något . annorlunda program än mekaniska. verkstäder i allmän- het. ' Någon som helst fara på taket, med sysselsättningen för våra anställda finns sålunda ej [—— snarare tvärt om. ' Så skall det låta — det är samma tongångar som direktör någon tid sedan i ett uttalande i "Daholms Tidning, Vackra blommor finns'. det gott om i.de blomsterälskande hemmen i södra Halland, Sålun- da, berättas det för oss om en underbart vacker åmaryllis hos fru. Ellen ' Augustson - i Ysby. Blomman i fråga har tre stjäl- kar-och inte mindre än 11 blom- mor utslagna på en gång — ett verkli gt praktexemplar sålunda. | Tobias, SO H EN. SNALL FARBROR s gick i seklets början på en gata i Uppsala, den eviga ungdomena stad, Hån mötte en "liten pojke, ”— Kalle, förstås! ”- — Och va ä din mamma för — Städerska förstås! "i Och din. pappa? — - Student förstås! =. VÄRRE AN PROFESSORERNA "En ' präst i närheten av den danska '. staden Herning är en mycket glömsk herre, En dag då han hade ärende in på Hernings Folkebladg redaktion glömde han sin portfölj. Han vände tillbaka efter den, och glömde sitt para. py När han kom hem ti ingde han till "redaktionen och undrade om paraplyn fann3 där. Jo då, Då tog prästen "sin bil och for in till knäpp '—' hur läfge den skall | ' satte” Tärby' på Karlaverken hade för |. Därpå höljae? hår igen gra- ven och gjorde av ett par träd- grenar; ett litet "kors," som han på gravkullen, varefter han föll på knä invid griften, blottade " sitt' huvud "och bad tyst en bön för den döde, Gus- taf "lämnade nu grottan, och snart finna vi honom på åter- vägen mot Sverige. - Gustafs fattade: beslut, då "han sist lämnade hemtrakten : var, som vi sett, att icke mera återkom- ma, men då han nu fått av fa- dern 'veta, "vems . den på Egla- berg heédgrävda skatten till- hörde, : ändrade 'han tanke och beslöt nu att 'ge sig hem och tåga . upp skatten men sedan åter draga, ut i världen. Gustaf åter i sin hemort. Skat- ten borta. En gästvänlig bonde ” Oväntade underrättelser om: : förhållandet på Vallen, ; Ett par mänader. därefter en vacker dag i den första tidiga våren stod Gustaf åter. på sitt fädernestlands "jord, och -ännu eh gång skulle det. .unnas: ho= nom att få "återse hembygden, ännu en :'gång fästes hans blic- kar. på Våxtorps. kyrka" råed sitt - Kimmelshöga : torn och på Vallens '-vitmenade: ' marhus- "| byggnad, och" ännu en gång såg han :hemtraktehs slätter, .sko- gar, strömmar-och små 'tarvli-. ga enstaka: gårdar: Då' Gustaf framkom till sitt mål »och sin bestämmelseort;. " gick. han! in till en bonde. i Fågelsång, lånad. de av honom nödiga: verktyg och besteg kullen samt begyn- te söka "efter "den" här förvara- de”. penningepåsen, ” Men” hur han: ' grävde och letade, stod den ingenstädes att finna, Då Gustaf för omkring nio år se- dan nedgrävde skatten, lade han' visserligen märke till, var den befann sig, men det jär an- tagligt, att detta märke fallit i : glömskan" och att' han nu kommit att söka på orätt plats. Kullens hjässa, så att säga, är innan - den sluttar åt sidorna, på en yta av närmare ett par tunnland ' alldeles :jämn, och det är därför alls icke under- ligt, "att Gustaf vid Jetandet tagit fel. Således är troligt, att skatten kvarligger den dag som i dag är och kanske aldrig. hel: ler kommer i dagen: Vid ett Besök på Eglaberg ser man än- nu hålan, som den unge kriga- ren + från tolfte Karls dagar grävt; den befinner sig unge- fär:mitt på berget eller kanske en smula åt söder. Mot, aftonen övergav Gustaf hoppet om att' finna skatten .Joch lämnade. berget i den tan- ken; "att någon. annan funnit och grävt upp den. Vi-må dock icke tro, att det var med grä- melse eller förtvivlan som den unge mannen såg sina förvänt- ningar "gäckade: Var han sorg- sen över” att: bli besviken ; om skatten, så var det icke i tan: .ken på egen vinning utan där- för, att han nu ej kunde för- verkliga sin länge förut närda önskan -att få donera större delen av skatten till. Våxtorps sockens obemedlade, För egen del ;: behövde. Gustaf ingenting och fordrade heller ingenting. Hän, som gått i krigaren | Karl den tolftes skola och hela sitt liv igenom aldrig: lärt. sig an- nat än att försaka, skulle icke gar? Han, som i fälttågen ofta flera månader, då matförrådet var knappt; fick liksom-de-an- no jdra' nöja” sig med ett mål om dagen och detta tillrett av bark, lavar och trädrötter, vad skulle han egentligen med pen- gar? En rikedom skulle, kan- ske gjort honom mera 'olyck- lig. än han var. Gustaf hade tänkt, då han. icke fann skat- ten, "att 'redan 'samma kväll vända tillbaka, den väg han kommit, mot Skåne, och hans avsikt var att sedan ingå i ut- ländsk "krigstjänst; men det blev. ett sådant fruktansvärt sin il påföljande mor: gon: Hös! den bonde hån lånat sinå verktyg av ånhöll han och fick med nöje hus för natten. Det... var, ett ”gästvänligt och hyggligt folk" som 'Gustaf ku kom "i lag med. : Gubben: och gumman ett grånat ärevörd' gt par voro båda: språksamma, muntra. och visade en hjärllig- het och ett "tillmötesgående mot. , den .” främmande: gästen mera, «än denne var van vid. Gentemot : denna otillgjorda och . uppriktiga' vänlighet bör- jade Gustaf åter: tro, att. det ännu kan : finnas människor, som älska; Detta 'hade han för- innan nästan tvivlat på. Han, som : blivit ”berövad hem och vänner, hade ' förut tänkt, sig : | vara förskjuten av- hela värl- den. Men nu såg han, att kan håft fel; nu började : han åter fatta kärlek. till 'sin fosterbygd | och till sitt fosterland, och hen såg sig Y nu icke behöva resa :.| bortom.” dess gränser för. att finna” lugn och ro till sitt hjär- ta. :Sitt rätta namn eller hem- 'ort : nämnde Gustaf. icke: för "bonden; med "däremot: frågade Kan "och fick” överraskande och helt oväntade nyheter om för- hålländet 'på 'Våbllen." Elsa Lind- hjälm är"icke gift och har ald- rig varit' det heller — svarade bönden' på” Gustafs" förfrågan. — Det säges, att hon är: allt- jämt så förtvivlad och : sorgsen, | icke att. undra över, att: hans” dotter; Skal: gifta” sig ett. dugg” kärlek "till. Bara fö r att denna: man har titeln fri: herre 'och är: väldigt” rik,- vill majoren”. ha :fionom - till: "måg, men ” Elsa ” vill inte "gifta sig med: honom, och. det :är icke alls att undra över, ty friherren är en fuling, ond och trätgirig och ' minst dubbelt så "gammal som fröken själv. — Har Elsa Lindhjälm "ingen '”annan;”som hon älskar, och som: hon | ön- skar gifta sig med? — Nej, det 'tror jag inte, och hon har heller - icke förut . haft: någon fästman, såvitt jag. vet. - Hon hade " kunnat: vara förmånligt gift, om han. hade. velat, men fröken - avskyr all höghet - och förmätenhet, och . gifter hon sig någon gång blir det aldrig med någon av dessa stormän. — Vad heter den där friherren ni. nämnde? — Han heter visst Silverstierna; ” orå X jag minns rätt, "och han är ägare av Stjärnarp vid Halmstad. Det var synd om den stackars flic- kan, att hon icke själv skulle få bestämma över sin vilja och sitt tycke. "I eftermiddag spor- de" "jag, att friaren varit på Vallen och bortrövat' Elsa: med majorens samtycke” förstås... — Vid "vad tid 'i eftermiddag kom Kan till: Vallen,. och Vet ni om. hän rest därifrån igen i dag? — sporde, . Gustaf :med låtsat lugn och likgiltighet men inom |; sig. ett rov . för -stormände känslor. — Han kom endast en liten stund före kväll, efter vad Jag hörde" av Måns, min son, som varit på” Vallen 'med. ett par stövlar. (Böndeng son var skomakare, -och fadern var, då han ej hade "göromål utomhus; sonen behjälplig med att repa- rera söndriga skodon). Troligt- vis har hän icke lämnat .går- den ännu: men i natt eller ti- digt. i. morgon. för väl skurken | på Vallen är ett: o- |djur, det "säga alla, Han vill, Ihäst'r med en man, som. hon:icke hat lö > henn bort. .På Stjärnarp skall | > N ”herregårdsfröken” 'aldrig kun Nå trivas, Blir icke tösen dess |" förinnan - från förståndet, är jag så säker om, som Jag sitter här en fattig syndare: på "min skomakarepall, att hon sörjer sig ihjäl, och det inom ett år. Hade ” jag fått råda, 'skulle skurken . aldrig : fått sin vilja fram. Vi bönder och" åbor, tör- pare - och statare ; rhade' på. ett möte. för ett par veckor sedan |; : kommit överens. om ”att lägga 08s i bakhåll för: friherren, då han nästa gång kom; till. Val- len, och 'det var då ämnat att ge honom . huden full av stryk, så att' han' en gång för alla miste” lusten att: vidare Besöka herregånrden. . Men, 'ser: ni; se- dan vår salig kung Kårl dog; Är det intet ruter i folket läng- re,' de gå och hänga med öro- nen, och det är inte för en halv skilling beslutsamhet” och : mod och. karlatag i "dem... Det blev alltså "ingenting äv, : vad» vi kommit - överens : om” på mötet, och,' Gustaf 'avbröt honom otå- ligt, i det. han' brådstörtat reste sig och gick mot dörren.: Tack ska” ni ha för. vänligheten" att vilja" hysa mig i. natt men, ur- 'säkta, jag nmiåste ögonblickli-. gen: ut, ty jag minnes nu, att jag "glömt min ränsel i: Hass- löv,: "där jag. på” en? bondgård var "inne och köpte mig” mat. Jag. måste genast”ut att; "taga reda på väskan t "jag hadei denna: mina "kontanter och> vär desaker";förvarade: I” stö kastade '; Gustaf. inträdde: Pondhust nd köksdörren "och "bad: f r allt'i världen, att: främlingen” "kvällsmaten ” tillagad; gröten, sade hon, vär strax färdig: Tack — sade Gus” taf .— men jag kommer iged senare; Min:” häst. är 'en" god Springare, och innan” en timma är jag tillbakaZAi |. långt: Gustaf gick in.:i stallet: efter sin, häst . och var: om ett par minuter färdig att ge sig i väg. Det var en nödlögn han hade begagnat sig av” för Bonden, och: ' färden" ställdes icke ' till Hasslöv utan över: ljunghedar och" kärr mot Vallen. Gustaf hyste : den största medlidsäm- het för den olyckliga Elsa och var fast besluten att göra allt för att avlägsna friherren från Vallen. Han gjorde det icke av svartsjuka, ty själv "hade han inte den minsta aning och det avlägsnaste. hopp om, "att Elsa älskade honom. I stället - trodde han sig för länge. sedan vara glömd ” av: henne. "Men; som agt, .han' gjorde det av ”med- idande. med en olycklig, värn: ös flicka, vars" vilja icke' blev espekterad, "och av vördnad ör. en gammal” barndomsvän och " kamrat; ' som - han. än en gång önskade s se och träffa, "Priven' till förtvivlan." Elsa: inmuras levande av sin. . egen fader.' " Efter det senaste besöket på Vallen, om vilket i ett föregå- ende kapitel blivit sagt, då fri- herre Silverstjärna måste" med oförrättat ärende vända hem, blev” hän /borta' en "längre "tid. Orsaken till hans så långa bor- tovaro från Vallen'ha vi att söka i en, resa till Stockholm, han kunna reda sig utan pen-|-. : GENOM KVÄLLARS OCH NÄTTERS MÖRKER ev "" CEFTER VÄGAR INGEN KÄNNER ' - «HAN NALKAS OCH KOMMER TILL OSS CEN DAG SOM EN VÄN TILL VÄNNER; , : HAN LER KANSKE SAKTA. | BEKLAGAR ATT. TIDEN ÄR. UTE, ATT NATT VÄNTAR ' ALLA SOLLJUSA DAGAR :' En — ÖVER TINGEN SKIMRAR HANS SKRATT. |: nå SN ZX | Den. :nye e presidenten krea USA:s nye present Dwight D. Eisenhower, : "enskilda angelägenheter i hu- vudstaden måst > företaga' på vintern, Major. Lindhjälm' . ha- de” flera. gånger under denna tid liksom förut -sökt övertala sin dotter till att gifta” sig med friherren; men alla hans över- |talningar voro till ingen nytta. kom : tillbaka;: tövade han "icke att göra majoren på Vallen ett förnyat besök, Under löfte och förespeglingar . av ::guld och gröna "skogar ' sökte -han ännu en gång få Elsa samtycka till att bli hang maka, men förgä. ves, Då återstod ingenting" an- nat än att realisera: de planer, de båda männen redan: vid" ett föregående . mö "fattat, Detta beslut -; kände. : minsta .;-till, men de: två. vän nernas : mystiska-" uppförande denna. eftermiddag, kom " flic- kan att ana, att de 'hade' nägot :hemlighetsfu!t i sinnet, "och «| då"; friherren:' och; majoren ”.be: Jfunno':si dörren. Om de” oförsiktigt.1 nög ställt” på gl Han; hörde nu hur: sde 'köpslogo och "viskande d talade om att! isamma dag bort: föra henne tift. Stjärnarp.: Elsa var nära ått' svimma, när hon hörde detta' men lyssnade & ännu en'-stund,. under. det . hon" höll sig i. dörrklinkan och då och då. blickade' in i rummet. "De båda männen sutto vända: från dörren och” iakttogo henne ic- ke, : Flickan: såg nu; vad. hon aldrig förr” sett, och vad hon bevittnade,' kö Henne : att: ry- sina” ögon; I upp "fem t Ode ä hur fadern, hennes.egc a fader, den hån: för” ordnandet av sina Då > Silverstjärna på" vårsidan Zicke - - Elsa? det | dörren och Sprang därpå” till fönstret : för att hoppa ut, men fönstrets hakar voro förrosta- de, .och hon fick icke upp det. I. detsamma gav dörren "vika : för de båda männens påtryck- störtade före in i' rummet, Då” flickan såg dörren öppnas, gav ' hon : fönstret en kraftig stöt : med armbågen, 'så att glasru- torna . splittrades” och "hennes hand illa" sargades; därpå tog hon den mitt i ansiktet' på "den ha- tade friherren, som närmat sig för "att hindra hennes avsikt att" hoppa it.genom "fönstret, Nästa: ögonbl ick" kastade hon -: vidöppna? fönstret,” "just som henne. 4 tillbaka. ke, klädningen håde på. något ' men,: och: hon kvarhölls alltså, . hängande: riellan himmel och. slottet: många, rum, RNE och möbler” . bestänktes” äv det Sn 'drypande: blodet! från flickäns ” söndertrasade hand: Den: gamle ' :'- majoren var: ytterst ”uppbragt mit sådan villervalla och skan- daj i huset. Fredrik ;'Silver- stjärna ' hade, i harm och vre-. de över att bli "så brutalt. för" ämnat. göra: till: sin: maka, un«' nat gården. Den, tanken,” som: mest grämde majoren, var, att i iför sin dotter, samt förlora ' |örnegcna vänskap för alltid. Fadern; hade ett. sådant lågan-. stoppade” denna; ficka 'under- tillåtelse: för Sil- verstjärna att bortföra dottern ock gifta sig med. henne, Flic- kan hade sett mera, än hennes sväga nerver. kunde. tåla. Un- der det vilda utropet: — Hjälp Herre Gud; de sälja mig, min grymme fader. säljer mig! — sim dade uppför trapporna till slot- tets norra flygelbyggnad. Hon hade . fattats .” av en. namnlös tvivlan, och insåg att inter. ad. nat val för henne "återstod än att göra ett hastigt slut på sin jämmerliga tillvaro. : "Kommen upp. till lilla: -kammaren i:fly- gelns översta " våning, - kastade hon sig -på. knä. och ariropade himmlens' ' och. jordens" herre -lom förbarmande och överseen- de med den synd, hon i tank- förtvivlade. båslut var att kas- ta. sig "ut genom : fönstret ned i kanalen och krossas mot de skarpa.” stenblock; som lågo i denna. Elsa visste, att. det är synd” att "döda: sig" själv; hon visste” "också, att hor” vår "fullt tillfäknelig för sina gärningar; hon var sålunda förvissad om; att hon dog olycklig och skulle hos ' den rättfärdige domåren komma ätt' stå till. svars för sina handlingar," "När hon tänk- te så, så tvekade hon, men rär hon så vände sin blick på värl- den och livet omkring henne, huru glädjelöst detta liv ”hit- tills varit, huru hopplöst -det nu . var, och thuru mörkt det låg - framför "henne; när hon såg. alla "sina felslagna för- hoppningar och bhela.sin lev- ' - Rune 'M, Lindgren, ' nadslycka grusad, då. smög sig förtvivlans Nwwmörka ande in i hennes bröst, och hon såg sig då ej hå något annat val än slog Elsa dörren till och skyn- | förfäran; som övergått tili för-. arne "hade "att. utföra” Hennes” de-hat' till sin dotter, -ett hat, vars -eld. endast. kunde släckas 'ning; . mumlade han i skade- glädje!" Du Iskall nog" få din Majoren : närde : tanke, - en tanke, som. hastigt . följdes av "beslut; ' Han" skulle inmura sin : dotter,” han skulle levande begrava henne i mu: ett. fadershjärta; Den” .omänsk-"" lige” faderns beslut mognade” till” handling; han kallade till; sig "en. 'gammal- murare, | som. Teyde hjon, och tvingade: "honom 'un-: der: hotelser .av stryk och ut-' visning från: gården att mura” in "flickan. Den arme" mannen. kände majoren och kunde; ic- » ke 'ånnät än lyda, och, det hemska arbetet: begyntes. Elsa- såg hur muren slöt sig om- kring henne och ' stég högre och". : högre. " Hon visste, "vad ' som”. var ” meningen men var minsta. tecken till att fly. Hon endast. knäpp sina . händer samman och försjönk i andäk- tig, bön,,. Denna frimodigket hade icke fadern tänkt sig, och det: vredgade honom än- nu ytterligare, att dottern vi-. sade 'ett sådant lugn och en sådan lNigiltighet | inför döden, al bs Se . (Forts) In bn så gör oss — och honom — tjänster" att” rekorhrhendera . Vilerna, De är: till för; Dig! [stan och hämtade paraplyn." ”; döden, Nu hördes steg i trap- Visa, respekt för” förnvägs- ep När han åkte hem glömde han |OVäder på 'aftonen, så att han v pan. Elsa skyndade att-stänga . LT. NS 7 of Morsning, > , bilen. och tog i stället bussen, . |blév nödsakad att uppskjuta. An. Hisa sky e alt: slängs . ” MM ' Vv for EA | « J ” i - od i . a t, + ; ; vy | | oo Er : ” dt N s : 7 1 ; F H 1 5 ? TD ” ! d i SS - U vs or ön NA RKAAA OR FIFTVVUDUve NhANADAA. 0 AAA natta a v NN > SINAI MAKA SSSK AAKKAKhA KA ADR - Å . AX FÖFUU US ningar ' utanför, och friherren en Blasbit och slungade : sig 'håndlöst ut” "genom det. nu : "Men hennes ' dödssprång lyckades: ändå: it: i i fattat tag i fönsterkar-"" olämpad av dén 'flicka,. han - han”: nu. skulle nödgas, punga ' ut med de pengar, han motta-" i blod. Då han inspärrat flickan" = i ett- rum uti slottets jordvå- : vilja framt Du skall få dör: en .. förfärlig" alldeles lugn och gjorde icke - A över sin dotter, som åstadkoms, "+. i Ye der' eder 'och förbannelser ”läm-: : ren.” Aldrig har ' väl en : rysli gare tanke" gjort sitt insteg i. som? 'godsherrens nåde-">.. : a ke N IR menn
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.