TYYFYrrtyFrevE seont SYYFYYYYYYTY Yereverever YYrYYFTEEY YIVEYTESEFEFYTTY TETYVETYYTYYEETTEETYTTTEYTFYTTETtEFATY FAHOLMS TIDNING äå vid den iran os rok, ka inéh med” de två huvudena brukade. dyka upp I Stensmåla= stjärnans 7 tecken "och: det > lag underlighet 1 luften. --s Poeten En kvav, halvtöcknig natt mot I Slutet av juli kunde gamla Sme- . « Kerstivpå; fattighuset inte. sova | för fössen! och den okristliga vär- ” = - men. Hon drog På sig sin kjol och a sm g "ut i.det fria, .Det luktade damm, från" "vägen och över hen- hes: huvi .voro träden bara fom umlande' bön om ett skregn. 'Sme-Kerstin vankade åt." kyrkogården till, ty dit :stod ju .dag som natt hennes trängtan l sig i halvmörkret under almarna från "Bång," hennes. enda .vän' i världen; sedan fjorton . dagar vi- låde; vallen, 'sedah hon med en darran- " de'hand prövat, att där icke var någon dagg, nej, inte så mycket att man kunde Jäska en. myra Ciren. Jorden flämtade i hund=;' : fram till den nya grav, där Lotta | .: även I Söderkroka. Han adjunge- med hästhandlaren "Julius från Stensmåla, vilken Fredén. på eget bevåg ”vidtalat. Hästhandlaren var känd spökexpert och hade bland annat;'fått slut på vägg- knackningarna 1 ett illa utsatt jägmästarboställe i nästa, socken. — Vännen Julius var just här för att titta på min märr, "och så tänkte jag, att kyrkoherden” inte hade . något ' emot... rn ”Lönander," som givit klockaren en sträng blick; tolererade häst- härtighet, ehuru icke utan obehag med, den. :Uppe..på klå peln hängde mårien: matt och gulaktig . Och i ljuset; som pyrde in mellan : Bfammarne;'. kunde Sme-Kersti nätt och jämt se de tre slokande ”ringblommörna: 1" senapsburken på graven; Hon satt där och gjor- de upp med Letta från Bång iett gammalt + som de haft an-, gående Åvå hekto kaffe. De hade köpt ; det "gemensamt, -men var och en: anklagade. den andra för. att ha rsnillat hela partiet.. Men oo nu”för äts. $me-Kersti : för : hun- drade" gången: Lotta; :ja,' tog rent av på'sik héla skulden: Hon gjor- de” upp mid” sitt liv, vände sig bort från dess fröjder: och strider "ock > kände: med" ett . slags, salig he nes gamla” ben innen, ner till E go ett. undefligt ”Nus- mer i rutorna till det Rater- hielmska” örävkoret, ett” underligt MN går igen, "tänkte När hon: vaktade igen var. allt svart. Månen hade försvunnit och det.kändes.nästan kallt, -Skakan- de i hela” kroppen och med svåra frossbrytningar: trevade ' hon «sig ill fattighuset: Sista. biten hon rent av krypa på sina . Dagen därpå var det inte ett hus 1. Söderkroka :kyrkby, där man inte visste om ljusskenet och det. där :uhderliga som kommit utfarände.; Jaså, i takkanten. ,- - Er och onda" - Och så skredo de då tre man starka till sitt öm- tåliga och måhända riskfyllda värv. Solen:stod redan högt på himlen och klockorna skulle snart ringa till middag, : "då de :stego fram under almarna längs kyrko- gårdens mittgång, klockaren med gravkapellets stora nytkel ichan- den. Han var en liten, gråskäggig Vår herres hustomte. - Söderkroka' var. en "urgammal stenkyrka, tornlös', men med en rödmålad klockstapel på kullen invid.” Ratenhielmska gravkoret hade byggts: på 1600-talet under ättens storhetstid. Det var en från kyrkan "fristående," humera' täm- ligen”. förfallen ; barockbyggnad med trasigt, ärggrönt' 'koppartak och ' rutor, som :skulle skimrat 1 alla. regnbågens . färgér, om .de sidan; "tecknade + den avfallna räppningen "liksom en : gammal; soldat med ölmage och krag ÖV=; ”Klockarn satte "den. stora Dyc- keln 1 låset och järndörren gick; i m de. stängda Jin” genom några hål uppe under futorha och rakt fram emot ”hen- fe. Med ett litet "skrik; 'som inte - mätta; Kyrkoherden: tittat : Det .var en hand £ dammet på. en av kistornå. Ja, där tecknade sig en lång, smal; hand, nästan kvinnlig, men "dock för stor för att vara en kvinnas. ">: « -Hästhandlarn - böjde: sig - ved stor fattning ned och läste namn- återhålla” en betydelsefull. nick- ning. > : — Regina > von ”Ratenhielm precis vad jag tänkte..s .Spök- friherringans, kista ;.. Kyrkoherden var: både förar- hade ”ailtså. åter börjat gå igen; " Det taltes inte högt om saken, det bara viskades äldre folk emellan. 'Ty man, 2ruktade den. gudlösa ungdomens ' gäckande framfart. ' Saken fick en högst allvarlig bekräftelse. > genom - att - Sme- Kersti int "kom på benen efter | sin : nattvandring utan "lämnade H kan. var slut. Folk menade: inte [ . att det var ett barmhärtigt spöke,. eftersom" "gamla Kersti ju Äntet högre önskade än att få dö. Nej, -" de blevo' bara allt gravlikare i rösten, .och när' nu; inget regn föll på. rågen och potatisen. och den ' ena” efter den andra -kom 2 och viskade om; att han sett det där isande hemska ljusskenet i gravkapellets fönster, ja, då var det ” verkligen som om det artat sig till > världens, uhdergång, i Söderkroka kyrkby; -£ : : Viskningarna och numlet nåd- de slutligen genom klockaren och folkskolläraren Fredéns' förmed- . ding. ända: fram till kyrkoherde tt flertal vittnesgillå . personer > hade sett spökskenet från grayvkapellet, "tvivel var ej " längre möjligt, enligt . Fredéns mening. "Kyrkoherden trodde na> turligtvis". inte på några spöken, men han blev illa berörd av det där pråtet om ”hansy kära döda, alldeles som” om en lärare skålle blivit oni. det glunkats om fusk och oordning i hans' bästa klass. ill slut måste han besluta om en i 2 . undersökning av gravkapellet - en undersökning i: all' tysthet, ty för. pressen var mans. fä ädd or , detta jordiska -redan innan vec- i gad och. . obehagligt berörd, när klockarn -betraktade honom från sidan -med något av rädd triumf i blicken. Men hästhandlarn ploc- kade beställsamt : med kistan, som den expert han var.. Och han fann ' snart 'att skruvarna voro uppröstade och Tocket ; alldeles | löst. cs — Vi "borde nog” "ta och titta litet: på Spökfriherrinnån ....: Vv "Kyrkoherde Lönander slog ifrån sig med båda händerna: .— Omöjligt utan 'baron Roger von Ratenhielms närvaro och till- låtelse! " Omöjligt! -' : ' Klockarns gamla spruckna röst fick ett sådant bevekande tonfall, att den lät tjugo år yngre: +-—" Men snälla kyrkoherden, de har ju inte vårdat sig om kistor- na på en evighet! Titta, man kan ju glänta på locket utan den min- sta skadat. . a — Nåja då, men ni ser ändå ingenting, för det är en ”koppar- kista innanför. =". : Hästhandlarn stöttade upp loc- ket med en nedramlad tegelsten, Kopparkistan. var sönderfrätt av fukt, av dropp från det otäta ta= ket. Där var hål stora. som en psalmbok, Och strax hade häst- handlarn en ficklampa till hands och lyste: dit ner. Alla kunde skymta en benig, skrumpen skalle över några gulnade tygtrasor /— Spökfriherrinnan. Och man mås- te ' säga sig, att hon måtte haft en hård näsa i livstiden, efter det var så mycket kvar av den I här 1 den otäta kistan. . rade' alltså klockaren, och denne - kom 'på utsatt tid, tillsammans ' jord 1 en sån kista; skulle - jag | hästhandlarn' av” kristlig: barni-' karl; klockarn, och? såg ut: "som också : spöka sade hästhandlarn menande... Vi -ska lägga” litet mull ; från étt | oskyldigt. barns grav och två korsade aspgrenar över. hennés bröst, så kanske hon lugnar sig.lt so : . Det 'sista 'mumlade hösthand- lar Julius i smyg "till: klockarn, medan Kyrkoherden nu övertagit ficklampan, bc cg "= Men vad är det här! utbrast ligt kyrkoherden. En stearin- droppe på kanten av hålet! Och stearindroppar: där nere på den” döda! Någon har varit här före oss! Vi måste fortsätta vår under- sökning av kapellet! .. - »' Till --hästhandlarns stora - för- argelse lades locket på igen utan att han fick tillfälle att sticka dit sina, aspgrenar. Man' knackade på: väggarna och kände på de övriga kistorna, som dock tycktes vara orörda, Det enda man fann var ett flertal avtryck av den där långa, smala handen i sekeldam- met, Men se, här var en kista till häften "avborstad : med en liten lövruska, som ännu låg kvar på golvet, och på den andra hälften hade någon med pekfingret ritat ett.R och ett S, som slifigrade sig i. "varandra.; Strax. bredvid stod en : gammal 7 uppflagad 'oljemål- ning,. som tydligen" ramlat . ned plåten, varpå han : icke ” kunde 5 -Isin expertig, muttrade något om karn fick rätt, som nästan alltid var fallet i världsliga ting. : "Man - beslöt" nu. ernellerti göra”en' ny undersökning, 'så fort. det "mäldes 'onv ljus i gravkapel- lets fönster. Till den ändan” nades det med” ständig vakthåll-' ning i en ängslada, från : vilken man hade god insyn på: kyrko- gården. Det var: ingen angenäm tid. som följde. ty. trots allt hem- lighetsmak fick. St åla- Kuriren naturligtvis veta om spö Is kerierna nere i kyrkbyn, och "så och åkte i hela landets press. Kyrkoherden; som satte; en "ära i att vara en upplyst och finbil- dad man, tog sig mycket nära av oväsendet, och 'darrade av. "iver att få avslöja det fatala spöket. " Äntligen kom, precis klockan 12: på . torsdagsnatten, : stalldrän- gen" Anders instörtande med bud, att nu spökade det igen. Så sam=' lades man i en-hast med lyktor i' händerna, kyrkoherden 'själv och : klockarn och 'två. av hans | starka och modiga pojkar. Natten var :stjärnlös med en kvav. vind, vars brus. sällsamt . förstorades av det. ogenorhträngliga "mörkret över: deras' huvuden.: Där” lyste verkligén | ett svagt, : ifladdrande ljus. i" kapellets "dammiga ” rutor. från sin krok och nu blivit. rest mot väggen.' Det var 'Ratenhiel-. marnas stamträd, fullt av grenar vapen och namn. När kyrkoher- den - råkade titta bakorn' tavlan |” upptäckte han till sin häpnad en rödrandig madrass, , en bok: med bleknat "guldsnitt och: ett halv- bränt ljus. cl csox "+ Se, det är likspån på ljuset, mumlade hästhandlarn, fast med ganska osäker stämma. : "Spöket tycks läsa franska, insköt, kyrkoherden "menande, se- dan "han , bläddrat i boken. Det var Voltaires Candide, ett vackert hollä dskt tryck, som enligt vad två : förgyllda : initialer och en anteckning angav: tillhört ingen mindre än riksrådet och'kansli- presidenten greve : Gustaf: Filip Creutz, Atis och Camillas skald. Hästhandlarn, som var mån om att hade: man ' också funnit en bok på mesopotamiska, så var det inget bevis mot de mångfaldigt omvittnade . spökerlerna, : : Men nu var kårkoherden stark: ”— Uppriktigt talat, min. bäste herr Julius, sade han, så tror jag inte att vi vidare äro eller någon- sin varit I behov av edra tjänster. Och jag ber er glömma den här lilla episoden, som min klockare med välment nit dragit er in uti. - Hästhandlarn for hem på myc- ket dåligt humör, sedan han be- gagnat tillfället att kräva några kunder 1 kyrkbyre. : Men klockar Fredén strök sitt grå tomteskägg : och anmärkte något syrligt; att om kyrkoher- den ville hålla det hela” Hemligt, så var det kanske inte alldeles klokt att i onödan reta hästhand- larn,' vilken bodde vägg i vägg oo Om I man lämnade mig ovan s ; Kyrkoherden knackade tre hår- De fyra på bron stodo där häpna El slag på järndörren. En röst. hördes, något ' ros gZ; kanske, men inte précis "gravlik: = Stig in! brio ” Man sköt upp dörren, som 'var olåst, och klev in med kyrkoher- den i spetsen. Mellan" kistorna syntes i. skenet: från. den förut omtalade "ljusstumpen en 'stor näsa ' och spetsarna av ett par vaxade mustascher. Ljusstumpen var nedstucken'i pipen ipå en upp- och 'nedvänd 'stril,' vilken tjänstgjorde som : stake... Spöket låg utsträckt på den randiga ma- |drassen och hade en rutig pläd över magen. Dess köntur :teck- nade sig lång och måger mot-tav- lan med'stamträdet..Dess kläder voro omsorgsfullt hopvikta' och lagda över det avdammade hörnet av närmaste kista. Man såg bland annat 'en halmhatt, en pikéväst och : ett ' smalt rör "med; silver- knopp. Det var tydligen” endast med en viss motvilja som spöket lät Voltaires Candide sjunka, ned mot täcket. händer; + : . '— Herre 'du min: ”skapare,: är det baron som "ligger. härt «=>: .n Ja, spöket var ingen annan än Claés: Roger Ferdinand: von Räå- tenhielm, den siste av sin ätt och för närvarande 'fattig” kavaljer: I flygeln hos den gamla sjuttioåri-. ga änkenåden av Flohrman på Stora Runsta,. Hans liggande hök- "| profil tecknade sig med'en viss fatal men ändock galghumoris- tisk kantighet mot stamträdets alla: uppflagrade och blekta. riks- råd, amiraler och generaler, Det var inte utan att man'såg likhe- ten med gamla spökfriherrinnan, sådan hon skymtat nere I kistan. med Stensmåla-Posten: Och kloc- . Baron mönstrade. nu råed:en var Söderkroka med en. gång utel's £ snarast road och 4 välvillig uppsyn den inträngande: skaran. : | > — God atton, mina herrar! vad förskaffar. mig den” "äran? Nn - Kyrkoherden' vädjade respekt: fullt fast något jollrande, som: till ett högt uppsatt barn: Jå Roger”, von” Ratenhielm BA påda händerna med en' ges! full av. "kastiliansk värdighet, dock skulle én uppmärksam. betraktare Hd Do, = Hettan,'s den odrägliga hettan. Jag min heder” stannat: för vå! Fgarhld a swöjörer ar'på gravkapell sofa den svala: sen. 'öck förresten är det ju "nytz tigt för en 'syndare att begrunda herden: Ja;. man tar sig en”koj- törn, där man "snart skaå koja för. alltid, Varje 'kines' med aktning ende i åratal i sitt hus. Det:är en vacker sed, én mycket "väcker sed. ingen annans :.; - Kyrkoherde ' Lönander kande härvid inte låta bli att "tänka på, att "gravkapellet faktiskt vi enda;' som baron- Roger: von R tenhielm "ägde i: denna världen, Hans fon blev h gtidlig: 3 syn! till” de döda ' och, "kyrkans hålgd "vågar: 'Jag ändå 'be. sbaroti” c exempel... där. sov man j ligen och blev, både fris — Men, b ta. baron; jag: håller att ; det . vore: lyckligare om baron: ville" ha godheter att tillbringa natten i min pinga hydda.” SE i Hjärtifet "täck kyikoRerden hjärtligt tack, men, ärligt sagt så; föredrar , jag nog att; å här hos. mig," sade baronen? avslutade samtalét med en. gest, som inte kunde missförstå tog nämligen. upp. sin [0 och for med fingret sökande efter raderna: — Herrarna får ursä ta, men, det ä man, fom” jag inte” längr slita mig ifrån, 5: Spökexpeditionen' fick ”avtåga utan spöket. Det var en hel del förargat "mummel i 'kretsen av svängande lyktor där 'ute på kyr- kogården. » Särskilt » var --klockar Fredén djupt kränkt 1 sin värdig- het som :' gravkapellets' vårdare. — Det borde bara finnas en nyckel! :ropte "han. "Den, 'som jag | Ha har hemma på min vägg! Innan man:skiljdes från varan= dra, tog man -ett högtidligt" löfte, att inger skulle nämna: ett'ord till någon, om, den fatala under- sökningen, ty fruktan för: löjet var "dock "starkare än nitet mot vidskepelsen,: Men dagen? därpå hade naturligtvis "alla ändå reda på saken, och en dag senare stod ee :'— Men. snälla Baron, Skor | ligger” baron. här i gravkapellet?, sin dödlighet, eller hur, »kyrko- Fö för sig själv har ju sin kista stå! ren där man högljutt gottade "sig "åt den excentriske baron Rogers drift :med det” spökrädda. Söder- kroka., I rötmå visade, att han ändå inté var Bll- - deles vansläktad ättling till riks. råden "och generalerna; på "det löshet " blev” historien "snart: ett ; gefundenes Fressen för landets alla" tidningar från Ystad till "Haparanda, och! det arma Södet- kroka var åter i. var mans mun - och strålade Flöjets dubbelgloria. :» Vredens vågor-'gingo höga i den "annars 'så tysta kyrkbyn. Riksdagsman? Pettersson därsam- ' | mastädes”Iövade 'med dyra eder att ”stan” skulle få umgälla sin försmädlighetfa och ' med ”stan” menades: Stockholm.. De ska få för sitt grin; de ska få märka vid vöteringarnal :ropte han vid kaf- fet i. :nykterhetslogen Söderkroka vöro: hans fyra, pojkar, av vilka en var syndikalist och de an- drå "socialdemokrater. Söderkroka j ; | neddraget till platsen för en eläns "| dig obskurandom! Hade baron Ro- ger” von Ratenhielm | hört vad poj- karnå taltes vid om, 'medan släg- gån gick inné hos smens, skulle han kanske inté' i brådrasket givit sig ned” till kyrkbyn? utan ham sig kvar på Stora Runsta, - "Mitt under: dansen på lördags- kvällen mäldes det emellertid, att han varit synlig vid avtagsvägen till Stensmåla, strax norr om byn. Han” "måste då hem över Krokön, ; och ? ; pöjkarna” 2 Fredén” cyklade |genast: THed' HN bron och ställde Väntan blev lång, med. a ut- :| härdade tappert dragspelets lock- toner, "som -'alltjämt nådde . dem | bortifrån dansbanan. | Och mycket riktigt, framåt tolv var 'det någon som klev framvur det svarta mör- in igde. sitt för; när han plötsligt såg. sig. omringad. av fyra. hand; , | glömt bort att taga .med ' i "röke Jnedk vattnet, glömsk av sitt: Inyka åd . stamträdet. : Och : till a slut så släppte klockarns' pojkar verkligen honom :i ån, fast” den sen sorå höll i kragen tvekade längst, . så: han kom ner på fötterna. Och «> I håns ovanliga "längd gjorde, satt han . aldrig kom med huvudet under ytan. Strömmen varf"inte ' alltför stark, vattnet föga kallt - och. hans ' ställning egentligen + utän större sobehag och. risker, Men han roade sig med att säga plurr, plurr och fökta med: armar= som en drunknande, allt, för ”att : skrämma pojkarna "uppe: bron, . Det var därvid en sak som baro= | nen trots sin” "ridderighet” alldeles vt ningen. Hur ofta låta” inte mäns "ooo nen'1 sina striders hetta det sva= gare könet sitta emellan!" Här hördes, nu''ett gällt,” förtvivlat kvinnoskrik: "Roger, Roger, du : dör väl inte! Och så vardet ett brassel bland kvistarna på åbrins > ken' åt avtagsvägen'. och. én ny. plums och ett ivrigt plaskande, värpå det plötsligt blev, alldeles moltysti.. "sovis KR FASA Pojkarna uppe på Mö fedem ångerköpta och dödligt rädda för vad de gjort finga hastigt fråm sina cykellyktor och riktade dem med . darrande: händer , ned mot ång tröga virvlar, De fönno därt: lok vid baron: Roger. 'von Ratenhbielm . stående 1. vattnet” till : Köfterna, "<> Och "1: hans famn . vilade. något | vitt" — småskolelärarinnan frös ken Sissi Welin. : — Ja, här ser nt, edra valpar, : sivaRt Så £ ni kanske någon som hoppar Pete ter: er, när ni kastas 1 ån! För- . baskade. valpart ... häpna och plötsligt slagna, ev en: första aning om” "rätta. samman- ME löjliga. med någ karna störtade" nedför r alt Hjälpa sinnande,' meda rock om den vita må, mördförsöket på Kiohom, Pa= ; [niken] fick - makt= med : Hennes . . kyinnökjärta; och så "störtade hon: Å det sättet kora” . in om, spökerlerna i gravs et liga likgiltighet" "tvekade" de och | darråde rfefit'av' på manschetten. :—, Nå, ”Kåsta 1 mig nu då! Ni är”väl” åldrig rädda, edra valpar! + | Kasta för fan i mig, så jag slipper misströsta: om mitt svenska folk! | Visa er inte som kräk utan kasta v|-bara [mig på" eviga momangen! 2 Ja så. ;sade'vbaron Roger: ade | kapellet, i Söderkroka” 1 "dagen. i; "Det, var drygt halvånnan, mlre ; till. Stora Runsta, . od efter sina möten med fröken, Sissi” ”orkade oc. > baronen : inte: strax . vandra den . : långa "vägen hem” utän. inrättade sig helt fördomsfritt i gravkapel= : let, tills det: blev” morgon ige ' liga dväljände ” dödens, none allt: di. ål Kurl! FYYCTETTTTU FIFS TESTYTTEEN NYSTETYEINTTYTFTTTEvTTTESTTve YT" FEEVTYVTTSETSTETVIE VV SFYST: HYCTTTEETN FYEYEYVTYYN + LÅ er mumlade baronen högåräget, Har en AL : n Ah Ät AAA MA SÅNNA SINAN KRSANAKAAINKÅ. NPEETEF TITT VY VE VE YTTER Aten NYTTTETTET Shan H I i ) i ; H i I i i H i i i + Jie TA
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.