| blåsvart: "Fäste. och > ansikte 7 var gom hos en bekymrad: apmor., ' Han knöade' starkt; han "baren rancig väska I ena handen; Med den andra stäkade' h ätt. slött "fen ebenholtskäpp med silverbryc: ka, : Det var. Känkback-Ånders, Han svar litet .velig, hette det;" var Når han kom till vårt hus blev vi bara stormigt uppsluppna av M fröjd, För Anders var”eh lustig >v farbror om; höstkvällarna. a « blev; Jågt di vår $; : Känkback- "Anders; med stenbryg- de hur gärna år y le dela med sig.. och, de Jäxnad småämyste. ska- |! nå 4 dungen ER . |.balkong. bara, Tänder; I I JÄMTLAND, LVÄSTEJÄL lens massiv ej. långt från -Härje- dalsgränsen, ligger en av 'dessa stilla" fjällbyar, « ”Torsåser, Den » väg vi tog oss dit gick över By- dalen och £lenlapparnas ' vinter- "+ läger..Då'var det sensommar och "a vid. Stora. Glensjön: stötte: vi på en kvarlämnad rökblind gämmal- ;. Japp i en björkdunge.”, ... : När han hörde våra steg i ri Bet, hojtade han: — Ho-ho äre fölk ell skrömt?" > : Vi sa att vi var folk, hah sam- lade raskt ihop sin nyhuggna ved och visade oss till sin kåta, som också var ett slags: härbärge. Där stod att läsa på en släthyv-| v lad bräda över ingången. : >. Glens Grand Hotell. : När vi vilat, badat, ätit; vilat igen, £ick vi över till Torsåsen, En kraftig örn skrämdes upp från en sänka. En halvmil från målet stötte NÅ Då er" märklig historia. "Vi hade” lämnat en högslätt och. steg . hed i den sista fjäll- dalen. På sluitningen mitt: emot låg något Så ”egåt' som en ter- rassodling. ' Eller rättare "rester av terrasserna. Enkelt. och kl art låg de där i den sölväcmåa vild: marken Rhen eller én trappstegsåker på Capri; Där "ledde eå” smal sten]: trappa från bäcken i dalen längs upp efter terrasserha:- PAR Nederst: fanns rester av "pota-]. som:.en vinoäling vid. . tisodling, sedan bärbuskar och de Här" spelar vi m nniskor upp preludiet till vårt själsliv om vå- ren, ;» Vi; vaknar. när. kvällarna börja ljusna,' Och. sedan om som: meren - när. ; den, långa, nätten övergår. till "en vemodig halvdar ger, då leker äntligen. våra tröga | andar för fullt. Och det är- Ju gott och riktigt alltsammans; lr ; De: nordiska” tar vi aldrig. adj dem med” valborgsmässoeldar och fyrverkeri, när de: kommer, . och söker hålla dem kvar efter fattig). förmåga också om” hösten.. Med nya ljusfester. - ' Hur sitfer lonilotters'sinå 'bersäer;'ellér:'vil-|' 1 laträdgårdarna,” eller :på "en enkel us och | lyktor” omnkring” OSS och försöker illuminera | bort': mörkret. "med kräftskivor; "och surströmmings-|' kalas, med; blommor, Och. Fe nE len solen 'som'de flesta: varelser |! ot d jörden.. Naturen kommer vi 2 sig ä 'e älärig undan, hur många nya mar mil tänder! lampan och slår oss d. funt Bordet; Höstmal, fjärr]. far, mygg och knott rusar genast vanligare grönsakerna, Dillstånd| stack upp här och. där... Längst upp. en gräst latå framför berg- väggen, som först här stack upp sitt tvärå, låga krön ur fjällmy- ren. Där fanns två små grottor. Den , ena -gömde rester av brits och - eldstad med -rökgång upp genom : bergtaket;—- Den -andra grottan var, mindre . och . kunde” gott .ha gjort tjänst som skaffe- ri eller källare, Några halvmult: nå bräder tänkte vi var hyllres- ter från platsens lansperiod, I in- nan förfallet." " : » Vi. var nyfikna, « vi diktade” vi- dare. om' den" nye Robinson på vägen till Torsåsens fjällby och frågade en resepredikant, vi stöt- te. på, om han. visste något om denne märklige man eller familj som brutit. bygd i denna karga trakt. Predikanten, som Årog en skranglig, skumpande cykel över den ostigade högslätten, visste egentligen bara att han:' skulle till glenslapparnas sommarläger bortom ”Torsåsen och. predika. Och hade ganska bråttom, Snart]. skildes vi och vek in på början till byvägen. De första myrän- garna kantade vägen, - En "dag berdttade en ni fjällbor- de om eremiten vid Torsåsen. Det kom. en luffare över fjäl- len, en filosofisk enstöring sorm[.ö sommarn tterna : till” och ormtjusa: fladdet, i ring”; "kring, Mjuset.;, Ute blåriär, kvällen, bort. allt dj vi spelade: korkfiol på där "våra värsta kveru- fönstren. | i | lanter: bodde:' Tiden” var. inne att]. omsätta sommärens ljuså lekar i mörksens, gärningar. Vi knöck ur rovåkrar : och "skattade: trädgår- darna;: Men inte: vandaliserande. Ingen; .brandskättning: Naggade |: bara! en tiondels' "promille-i kan- ten 'så där. Men förbjuden' frukt småkär alltid gott för barn'-Rov- landen: vår egentligen ingenting]; att hurra för: Bara korovor, Men]: man; kunde skrapa. "och: gröpa, i i som”. vi inbillade: OSS? vara” 'höjd- punkten av kulinariska fi esse mustascher 'och ; skuggor : under f filosoferat ut /''att - världen ' var :upp-och-nervänd,.Så 'såg han den där fjälldalen;, hur, .Jämplig ;den|' var att omsätta hans naturfilo- soft” 7och : byggnadsfunderingar, i praktik.. Där fanns. ansatser till terrasser efter” södersluttningen, en liten bäck. porlade. och Jekte 'sig ner till dalen. Det fanns grot- gst. upp. "Jörden var ej Omöjlig, ; Bränsle fanns i fjäll björkdungarna; ES ' Han .bar ett gevär på Tyggen, "en -yxa, kniv. Han. Yick en "fjälls; hare. innan kvällen, redde , den på ”klyka” över elden och satte sig att planera”. På ' grässlänten vid. .klippväggen. Där kunde han ordna ett boi den större grottan, "det var som; ett fynd med 'spric-' "kan 'upp genom berget — ,rök-] "gången gratis av naturen. Han "tog igen en nypa I mull och smu-] "lade prövande med tummen. Med lite blandningar från andra håll dög den skapligt. Bra ”solläge och bäcken från berget' kunde" man leda in på terrasserna. oc Var han kom ifrån och vad, han varit med om fick 'vi : inte 'reda på. än sen! Han satte i gång - med sin privata nyordning. . Vi hade ju sett :: resterna av hans. odling. Förstått det ärhet- samma schaktningsproblemet ha- de vi inte, Vi: tyckte det. var en : så . segentligen? Men vi pasade u ut:det SN Ett' stita” regn susar nu dö ..; ute och sätter. .glimmande, pärlor - "på den ; mörka »rutan, ; Asterbus- ypnotiskt "elden och "mörkret. år bildades” ett "saftskum,t: Å | gamle Hagman otade på "oss mustiga i ot. träsgäng / någa skrämma vet ur fredliga . kvällsvandsase på vägarna, Varför. är; fvt så lustigt: "att och folk där i behaglig tid. Och "slepp att! utvecklas ' till "plodtörstiga,:; »kor- - sikanska rövare, de äär) om dagen "Jever gömda i macisen, ! gnår- skogen och 1- kvällningen "hejdar 'ett elegant ekipage med ett hot- ; fullt morrande, ett tungt muske- dunder siktar hårt och rullar vilt med det Jediga' ögat. is : ! ut en stund. i: gräset, . Vi tänder en brasa i öppna. spisen, När, lå- US > gan fått grepp om veden, slår. vi - ss till-ro vid elden. och "väntar pv besök. ö ; Någon; kommer, 208 inårt- och hälsar på hos oss. Det är” en" kväll, då. man gör besök. 1 Då" man tyr: sig till: ett vänligt |: fönster, som blickar fram genom "| höstmörkret; De blommiga" gar- diferna' kring den öppna. veran- dadörren : ; fläktar; sakta mellan -> Och rätt, som de spel «Rallaren; Han' har sitt lilla bälgspel under jarmen och "ler som” "en ung satyr bak" den slokande, : råsprängda pnustaschen." : .— Nu ska vi spela en pdolska! från Östaby :bruk i Uppland, så alla blir glada, säger. han; och lägger sin regnvåta hatt varligt! på golvet. ss. i Han höjer Putänksamt på drag: spelets. orgelknapp,: klappar ini ett par nypor snus under muss staschen, halar ut bälgen. Och så klämmer han " : När Hagman spelar, : ndrar Ögonen som hos ett barn "om julkvällen. -Han Jägger' då :gärnal: 'vudet på sned; nickar in tak: sten, följer med" och lever sig in'i i intel "Varje - fiber ngdom igen, Han har: lagt "halva Sverige. I Uppland, i Norrland. Han kom hit för många år sen, irik, bred och trygg och erövrade tjsig en vacker. brud, Nui är hon s sen ;jden, < Han blev jägare, ” fiskare; bon- de. Snart kom, han. till byn med jvilt och. bytte. åt sig sättpotatis; Smör, mjöl, mjölk. Snart växte . igrönsaker. också "på. odlingarna Ljså” gott. det kan växa i fjälljor- Han bättrade på sitt bo, högg ved också för vintern, sal- «tade och soltorkade kött. he ; Vintern var hård, Grottan: i berget fuktade om än' stubbrasan' | värmde upp klippväggen vad den kunde. Ett rejält lass renfällar klarade ' kroppsvärmen,”, ” medan |frösten nöp fast täcket vid säng- ;kanten under natten.” Di o "Han snarade fågel och annat vilt, sparade på det dyrbara kru? 'Itet' som på allt annat svåran« skaffat. ” : En: dag ' I dök. on strövailapp upp i pRramnslsapet, en: Iuffare rusade N es | hälsar han tvärt och går. I BE gäna ot då en er "dessa: när höstmörkret: sätter Åt, Ra "| han' vill inte ha något gratis. Ingen rallare vill ha något Brar tis: Han vill komma samman och I; dela med sig. +. : < pch han spelar: de gamla I ta na på sitt bälgspel med ställ- bar fiol- och orgelton. Han spelar” upp" till. en, roliger höstdans, En virvlände vals, en nigande pols- ka. Snart lockar han. efter, sig ungdomen hit in med sina lusti- ga och vemodiga jåtar, melodier, :| som singlar iväg genom den öpp- nå dörren likt brokiga läv. Snart . är det' klart för höstfest igen. De lommiga . gardinerna följer sak- .ta med i rytmen och brasan puf- far” in en liten bullig rökpust då och då i rent musikaliskt ihtres- ”Höstkvällar, höga med tind- rande stjärnhimlar 'och singlande | skott, , Då, jagar : vi fram över na, som tycktes rusa ned i blind, ild galopp. :' Vi slog dunk och Jöpcirkeln så vid att det älskan- de paret, när hamnen och; famnen var nådd; kunde dröja: "sig kvar på : dikeskanten ix / skogsbrynets Wviga "granhänge och stilla hän- rygkt ;sucka hort. en; ; sekund? av evigheten under stjärnorna; å 1 Hagmans bälgspel ;. är ganska slitet.; Det suckar pch pustar rätt npinat ibland. Det har, smekts så länge av hans rallarsläggor, att det. fått! eget liv av dem. i'Det. spelar individuellt. I kväll ä det; .labilt. Ömsom piper det där i "rummet. Min 3 3 gamle vän astmatiskt i bälgen, och suckar, vi än 'smånysi det och håller för-| -bluffande' tätt. Men Hagman' är gammal och . spelet - jämväl. När det artar sig till nattsöl, bli de båda - trötta och ' bälgspelet” har då rent tokiga hyss "och olägen-] hete ' för sig, DÅ gäspar Hagman]: och” rycker ihop den kvidande | bälgen för gott. - im i — Tack för mej och Hägman, I Regnet är över. nu. Brasan har brunnit :och kolnat, och :dansen är. slut för i kväll. Gamle Hag- man och ungdomen h; UDP: Det” är 'stilla ute! p laskar en fegndroppe sér. på grusgångar och: gräsmat- tor. .under pärkens träd, sticker också 'myllan fram här och var. . från:. skattade trädgårdssängar och: räbatter. ' Det är svart,: fet jord. Nu ångar den. svagt efter regnbadet; I 'handen' känns dén änndå' varm och full av goda livs- safter.: Den bär redan" irö i sig]: det spirar redan .och växer nytt . livi denna höstmylla. som nybyggaren hade” varit 1 men inte med nyordningssträvan och ringa Just” till. all struggle for the”life; Han ville åt denna vack- ra gröna. dal på ett. enklare sätt. Han' låg” i bakhåll, han "rev upp snaror, bröt; sig: ini matkällaren; gökte; störa var han kom å ln i-Jag läste en' enkel visa som | eremiten lämnat efter sig, "där han beskrev :' hur. strövarlappen många år ofredat och "förstört f "honom, ; men också hur ter- rässbyggaren ständigt. var på sin vakt .och levde ganska skapligt 4 ra Där. fanns, ansatser till terrasser efter Föderstuttningen, en Hen: :b ck ”pörlåde. och lekte "sig ner till dalen; 3 En sommarkoloni - [OR FALSK : boets EN” NÖVEMBERDAG - "1817 kom en åkarhustru. Lindström till. polisen i Stockholm för att avbörda: :sig en hemlighet, :som polisen blev djupt intresserad av. Hon hade lånat ut sitt besman åt en, grannfru, . en skomakaränka Sundström på Ladugårdslandet, som denna behövde för att väga några värdesaker, som tillhörde hennes son, modellören Carl Dra- ke, . Och vilka föremål! En stor nyckel av rena rama guldet och en hel del annat, som. ej gick'av tigt till? Akaränkan tvivlade på det. ." Polisen "gjorde likaså och gick genast: till aktion,' På' ett vindskontor; som tillhörde en be. kant till änkan Sundström, på- träffades ett paket, som, innehöll inte -bara den .. omnämnda guld- nyckeln utan också ' en massa andra. dyrgripar," klädespersedlar mt m, Polisen anlitade sakkun. som; förklarade alltsam- mahs härstamma från — Riddar- 'holmskyrkan? Nästa dag” sändes ett par konstaplar ' till Riddar- holmskyrkan; där de häktade modeNören .Carl Drake, som -.0«| medelbart erkände. -..Under större delen av äret ha- de stora reparationsarbetei ' på- gått idet gamla" templet, ' och Drake” hade varit uppsyningsrnan över arbetarna, Det vär att sätta bocken - till : trädgårdsmästare; Drake 'hade ' begagnat sin ställ- ning :till att plundra gravkoren ett efte? ett.” Han hade börjat med .att i de Torstensonska och Lewenhauptska gravkoren till- gripa några beslag på en kista, några” :metallprydnader, 'en 'del 'bitar av kläde; sammet m. m. Se- dan hade h fortsatt med en del för hackor... Kunde det stå' rik-|-. ADE ILSKAN. "plusdrade Riddarko'a ms! a a yrken, tröfe é va. . Från de. enski hade. så turen kommit 2 Hill de " och. de - karolinska gravarna: hä. de han hemsökt, Dessutom hade han "kommit. över aderton "dia. ” manter: och? sen massa "pärlor i prinsessan Agnes av Holsteins ” kista, som: han lrutit upp.. Från Karl X Gustavs'Kista. hade han rövat nyckeln, spiran och ett värjfäste' av guld... - des' synnerligen strängt. . Drake ' dörrdes "också ' vatt ”avstraffas med fyrtio par. spö, tre slag av. bar kyrkoplikt en söndag i Nico- lai kyrka samt slutligen sändas till Nya "Elfsborgs fästning ' för ått i hela. sin livstid”till arbete hållas”. Ingen” mild dom, men” ganska välförtjänt." : >. : "Under rättegången visade det sig' också. att" Drake inte. hade . rätt till sitt namn, Skomakarän- kan Sundström hade varit gift" en gång. förut med en, kapten ” Drake, men sonen '. hade fötts I under” vilken” tid. parterna inte träffats. Modern hade emellertid ' "utan vidare låtit. kyrkskriva'sos nen som om hån varit född i äk.: tenskapet och också anmält ho- ': nom på. Riddarhuset. Kaptenen protesterade utom sig av hafin, och domstolen gav honom rätt, Modellören Carl Drake hade an- som fälldes och/ dömdes: till sitt : välförtjänta straff -för.. plundringen, a i sin. dal. trdts” många "mörka pla. ner öm "hans 'ofärd, - Idag kunde” man tänka sig den här" nybyggarhistorien utvecklad. med . dugliga Jdedare : som ..under. några, korta |- månader i fjällen byggde upp en liknande: historia... Uppmonterade baracker eller. småhus, : tomater efter huslängan, ärtstånd, bond- bönor, sockerrovor.: Frisk ozon- mättad luft, Äisketaren,/ 'strålande exkursioner i omgivningarna. > » Han stöp på sin post, eremiten, Inte för något bakhåll från strö- varlappen.: Låg där bara med | knäckt rygg i sin stentrappa” en” vinterdag. > Några ” : Törsåsmän” fann honom halvt översnöad med en. kraftig : björkstam över sig.'- ” Det såg ut som om han halkat på de.nédisade stenarna och fått knäcken av trädstammen. ... ' : Och /vintern gick. : Ingen rök" steg mera; upp från berget, Det hade. varit en hälsning. så. god som . någor för 'Torsåsfolket på väg hem till byn. Nu: saknade män det "där livstecknet föder ra marken. " Snöstormar, ” tjältossning, regn" och: sol harsrasat: det mesta ay .eremitens livsverk och snart ra- derat ut detta" lilla ingrepp i « fjällvärlden, än sticker de sorg- .fälligt ' hopfogade stenmurarna fram hår och var ur blåviden och -dvärgbjörkriset, .. cos. - Det borde vara ett annat mo- nument över nybyggaren. Som- a gravkoren - paret, därefter: undergå uppen. : ' kungliga. Både -de" Eustavianska ...; . Domstolen lade inte fingrarna— sr emellan. Gravplundring straffas. - mer än ett år efter skilsmässan, '-. ; klagats och "häktats, .. men det :- blev modellören” Carl Sundström : liga lyckades bättre, hade-andra "förutsättningar än denne eremit. De bildade familj, bröt ny mark; växte vidare, . , ” » En skulptör med lust” och fal- « lenhet åt det hållet kunde ge oss ett beständigare minne" över - ”fjällmarkens pianjärer. Över en säker, ganska, hård och envis typ ' med sökarögon. Men inte enbart hård. Han måste ju känt lust att gräva i jorden, att vara med och ' skapa något nytt. Och helt och "fullt 'gått in för det "hårda upp: draget, 1 ; " Copyright A/B Text .& Bilder MÄASAADDLARAS AA d PrESTSTEFST IPFEESYTYTTETTETEV AM, KA
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.