ON reryvY WIR MAL RRASKAARARARE vad v5 aänöis itf ' tive t id ACA MARNNPKANAARNEPPIDARPRARNPRRPDRARDAARARAGARARAAS ord ata VYTYEYYNYYYYIYVTIYTPV EE IL EVEYSEVYVELILYENEINN AEA Yrr Yo. i , : i Måndagen den 28 Becemhar 1953 arnen ” begrepo nte mycket' av. det hela. Endast en' gång hade "de i.ett upprört ögon- blick :; hört". modern la med fadern "och ”en' annan .kvinna”. Fådern var. för .det mesta bor- ta på rebor,. han: hade' sedan länge" blivit - nästan. ett främ- mande väsén,' Desto : mera ' be- tydde modern för dem. Hon blev ensam . om” deras uppfostran, och hon hade så väl lyckats i ” denna svåra: konst, "att. barnen lidelsefullt "dyrkade henne.: All- deles särskilt tyckte de om henne, därför att hon förstod att vara ” med dem 1 derås lekar utan att , alls besvära dem: När de spelade" fotboll stod hon i målet, och alla "grabbar? i trakten: visste, att v hön var ”snurren” till att ta-bol- : lar, Liten och "spenslig var hon; men stark ändå. "Visserligen var hona bäst i alla sorters spel, hand- : bon och dylikt, men hon var inte eller dum. i längdhopp och? löp- ning på. korta "distanser. Grab- | barna 3 visste hennes. tider, skrevo : 'upp dem öcK höllo reda på. dem som om. hon varit. en av dem, :vil- ' ket. hon. ju: praktiskt : taget "var. » var fem iskusen svängde. hon graciöst fast inte så” långt. Men i'ett slog hon grabbarna; även" sin « .egen duktige; ' store pojke Sture, som "Aldrig hade Sture kunnat sin egen . -morsa! , Men: det. blev : han, Fast hön var liten. och'smärt hade hon väldigt fästa. 'och hårda Och: en - dag, när do: och prövade sin armstyrka på att hålla ett tungt järnspett rakt uti "luften, änder ..det en sannan.' stod och tex tid, "kom Stures ' mamma, tog ”spettet - och höll det på rak arm både hö a ger . och vänster en” "mi u öch tjugo 'sekundér längre” ä "någon av pojkarna kunde. Ja; inte ens, Kalle, som - var ” "sexton är och gick på verkstan, kunde slå hen- > ne. Aldrig hade Stures blick vilat | på sin mor, med större beundran! ”— Aldrig kunde jag-tro att du "var så ”spettis” på spettlyftning, vitsade han: "0 fe Tung MN 'Mellanpojken,' :den” tolvårige Henry kunde väl :ännu inte orka med att hissa' sin mamma, men han var ännu mera smieksam-av 'sig och när ingen såg det; bruka? de han krypa upp i'hennes knä i ;l 'som en liten kattunge och kurrå 'och skrattande! kittla henne un= 'der håkan;; Och ibland blev han « stillsam och ville, att hon skulle . berätta om, tider som vafit.. Sär- skilt ville” han: höra talas kom krigsutbrottet, kristiden och span- ska sjukans" dagar, Detta' var re- "dan historia "för honom, och Kan tröttnade aldrig: att hära därom. Och då brukade även den minsta, "lillan, sex år komma och" lyssna med stora, undrande' ögon. ” De bodde 1 stadens utkant, just där skogen tog -vid, och, skogen var dem som ett hem den: också, " Under' alla årstider var fru Karin "med sina barn i skogeh. Om vin- tern på. skidor, då hon susade « Utför backarna, lika. vilt som de unga, hoppbackarna. undantägna, |” förstås, ty 1 dem stodo endast de, som vord utvalda ill kommande ögö skidhopparbragder: v De äkte' skridskor” "och mamma "sväng e sig "PE ele- ganta "”rör” och när hon först på höstarna stod På dem, var det ro- ligt att se henne, ty hon satte en rova 1 minuten, minst, och alla pojkarna skrattade vådligt. Men efter en timme satte hon inte fler rovor, utan tog av dem bandy- - bollen om de inte sågo upp. Utan : boll och klubba åkte hon inte. morsan feg, hon ' ville, inte lära: sig! dyka, och det tyckte Henry -. då' var ”snurren”, men den lilla mamman stod där på utsprånget och påstod, "att" det var som hon hade” ect band: kedjat om fot- lederna 'och förr . skulle hon dö än hon kunde komma sig för med att störta sig ned på huvudet i vattnet, Var hon då'så ynkligt rädd? Nej, hon fruktade ej själva djävulen? Det här hade inte med fruktan att göra, det var någon- ting annat. Ja, det var dumt, men. ingen är fullkomlig. . Vv » På ferierna : plockade de' pär och blomnior och gingo i skogen med termosflaskor, kaffe och an- nat gott. De visste, de och ingen annan i hela staden, var den för- sta tussilagon sprang fram. "Den första vitsippan pillrade” fru Ka- rin' fråm, "under asplövets rost- bruna mö önja, Den. fanns "blott på ett enda ställe, väl gömd och be- Vvarad för andra. Och stora döf- tande liljekonvaljbuketter” kom- mo de hem med innan | ännu nå- gon sett en skymt av en lilja. Sällsynta orkideer' stodo gömda i skogens "djup och där skulle de stå för att ej. utrotas förmanade fru Karin, men ett exemplar "av vardera fick pojkarna. tin” sitt herbarium .»Så-hade de levat sitt liv ända 'sedan de flyttade hit till den här villan och det var just när. lillan föddes; alltså-sex år sedan. Dessa sök är' had varit dé betydelse? i st vid marken och arit så lyckliga. olyckan kommit tär "detta paradis. Det hade kom- nit! i form: av passioner och så- dant,: "som var "barnen obegripligt. Allt skulle ryckas upp med roten, de skulle drivas ut ur paradiset... De .blevo så underligt tysta” de båda" pojkarna. S '— Men måste vi då flytta här- ifrån, frågade den äldste skyggt en "kväll då .septembermörkret redan lagt. sig dver - den kära backen, . där vtallarna -melanko- att 'de stackars "människobarnen nu hölla på” att taga sig en bitter dryck" ur livets. källa 7... Finns det inga möjligheter, tillade han, ån märkt ängslan” i hans svarade modern, det finns ' inga: andra möjligheter Villan skall säljas 'och vi ha inte råd att köpa den nu; när det bli två hushåll på två håll: Om det funnits någon lägenhet att hyra i någon annan villa här, då had vi ju varit räddade åt vår backe. Men det fibns inte." Jag har hört "" Jefter. Härifrån” flyttar” inte folk i första taget. De! trivas här bland tallarna; liksom vil gjört. , lämna den: här backen mamma, tänk på alla våra lekar, vad skall det bli av oss utan våra banör som vi lagt upp här. : Modern vände sig bort, ty. Hon kände; att tårarna, steg henne i Fr : möjligt, trösta hon, att vi Kan hyra, här ett annat år, man vet ju aldrig hur det blir, sr — Men våran koja, hur" skall den, att .pojkarna under somma- ren innan ännu någon" anat att ovädret var i beredskap, byggt & från villan, Den stod på stadens marker, ” där var och en hade — Jag kan inte tänka” mig” att det bli med den? Nu var "saken. Om "det var sommar simmade de. N i kapp .på. sjön, men 1 ett var var ingen" ”avundsam eller esk pojkilymmel som fordes röra den så länge man bodde "där, och hade ögonen på "den. Men "om "de. nu flyttade; så skulle kojan bli rövad och sönderslagen, kojan, som de haft så roligt i. Hur hade'de inte till . stånd, ' De hade" funnit | det ihtressantare och 3 roligare "att bygga ;en riktig hydda i stället för tält; som de ju förut hatt; Ö den kojan skulle. de sitta regniga dagar och sedan när höststormar- na svepte äver "backen. Då skulle de krypa in där svepta i filtar, som indianer. Och sedan spela lop- pa och kille' och ha roligt medan regnet; rasslade, på. kojans” tak. Ja, denna "& hade blivit verklighet fort” neg! De” hade köpt bräder. till billigt pris, och alla backens | grabbar. hade hjäpts för dem alla, Den' hade” blivit' en gemensamhetskoja; som de villigt arbetat för. Den ene hade skaffat spikar, den andre nubb, den tred- [0 5. Vv. Och så en dag stod kojan färdig i backen, ett, lilleputtshus; så näpet :sorn i; sagan, men ändå skorsten :och två små fönster och hyllor invändigt och bänkar och [tapeter På. hyllorna stodo läx- böcker "jämte, spel ;'o. dyl, Och hyddan riktigt med” "spel ' och grammofon,; lånad. av: mamma. Och mamma kom: ut med "bullar, och saft åt barneri. Det var smas- kens :vad kojan : var Arevlig: och vilken succé den gjorde. Mamma blev högtidligt. inbjuden: att bir kvar: på loppspel'. och hon: blev kvar en” stund, :men "hon' smet snart ty hon' fann "luften något kvav. innanför: den lilla dörren, som. man. måste krypa "igenom. Men här, var pojkarnas paradis - i = 1 "es SMÖgO: sig hå kvällen. två pojkar ittighet att. gå fram. Och det. sista gång se. på sin förödda värld, fäktat och arbetat för att få den. åt att göra kojan stor och rymlig! var . den, går fram lämnar den je målarfärg, den fjärde takpapp! så . verkligt, : Det ”. hadezen. liten I första regnvädersdagen ” "invigdes |" ångöst i stämman. Or joskyldigt ' blod, ” Etta en stund gick också 'höp sosUtå mörkret, och hon'smög sig <> fram till: kojan; Därinne var så öron Vt som blev färdigt just lagom En ödet med grym. och "oresonlig hand. nalkades. för att riva. .ned. get: ' . Passionen; väknar endast: med sig "själv. Den hade: inte minsta ' tanke på bårnen och deras hydda. Ja, den var. så "svår, att. då den lilla flickan, som, om hon” anat' något, en dag då fadern” kom på besök milt, men fast tog faderns hand i sin och "liksom bedjande höll "den ”kvar, "det hände" då att fadern led. för. dotters skull och? anade, att. an skulle” bli olycklig för all framtid. "Men ändå måste han, skaka av, sjg. den I. lina bedjande harnahariden ; och gå tillbaka till den höxvärld kan levde. 1. för,. så skall" svara på den DH är som en bran: Den slår, ned 'och an, ty passionen n eldsolyeka. rhärjar och efter 3. bränder. och sot. Det är det "enda: man med visshet vet, att förbrända och' torra marker är det "enda" som - blir kvar... Endast den 'som ej skakar av sig den. lilla bedjände "barnahanden; kankgå segrande: ut: ur: -bränden, Eridast' den, 'som "aldrig" "glömmer barnens ” lidande. kan hoppas” att det åter skall våras" när” stormen är över, Det finns inlet på jorden 50! är så svårt att i åägest: med klara barnaögon att skaffa? Det är de vuxnas:brott som ropar ur denna årigest, det är som 7 " besudlas. Modern "som erfor detta” och 'nu tod + där med”. smä ta, kunde ej svara. Och go" sen gick, ut ifrån he) Fd in” "brännande r t , Der ingo plötsligt erfåra, a "att "det art minnas, det 'kunde :vara nå- t' bittert, så svidande underligt. förunderligt tyst; men hon hörde .. dock, att. det måste, vara någon "där, och. Kon” "kn lilla förren. vo "Ar. det” "du mamma, "hördes lille. -Henrys röst, kryp iå du, vi sitter här Sture och jag ensamma: + Jo, de sutto där ensamma intill nen anade; allt, .De as vilsna små Hjärtan. voro fyllda av smärta in-. £ det Som skeäde och som irgen tycktes "kunna: hejda:,' De hade yggt sin! koja, just med tanke på att den alltid skulle stå. där i ba ken. Den. var. "inte "ett" tält mot ftien en. . Men nu a skole 8 nog fienderna komma, iy "de tre po; kar som blevo kvar nu. att föl svara. kojan, . de skulle inte rå med det. Och olyckan gör bar- nen till seende och vetande varel- ser. "Det'”var. som "om deras själ med ens; sfått hö fölister ' som inte gingo; att stänga igen, "utan alla hårda. vindar sprungo in där. Sv I ekutto nu' här brevid modern ch” mindes och. mindes. ' Hela ikogen,,' hela ' backen, - omkring dem blev” full av säreget liv, de såga nu au i minnets, vemodiga jans "golv var. fullt av sselnötskärnor, som de "tagit ppe i dungen där hasseln växte å rik och yppig, att dungen fått iarminet Djungeln. Och här hade e lekt Mowgli, och Henry kode t pantern ' Bagheera därför tt-'han var snabbast av alla, även sfarkast. Mamma hade varit modern” vid 'hyddan;- och - lillan ha e fått vara med 'och spela liten, Och Bagheera; pantern, ha: de "med ett Jättesprång så” när skrämt livet av den” lilla, men. då hade han slickat och slic'vat hen-. ne för" att visa att han var:en snäll panter. "Ja, det satt han och indes nu och han sade plötsligt. — Kom er du ihåg. när jag var gheera, och: Kalle Mowgli och du, var pytonormen” Kaa, dä ör att au kunde slingra di s : fiför: träden. N ; det kom sextonåringen ihå h ”han förstod också, att. för ' barnen ” vi få igen, det "ae ne fins om spe. au, Ja, han vad de vuxnak. värld, i snart inne den, nen den lockade; "honom". ej I "denna stund; Han' fann den så skri immaände, att fan ” piötsligt erfor én Just att aldrig se den, och det var "val'därför bars sade de ord, svwr kom. moderp att . stelna till av ski ox och Angeski,” — Jag skulle i önska" - att Jag ! "finge dö”; från ull tihopd..t. lo "Då måste”, bon vakna ' upp ur” sitt lidande övb 1 2 ter att NÅ rt så fe Brer Bor hon började tala med om framtiden för att få denna pitiers. "dem att. glömma . hetens stund .«.« i — Roligt ha. vi haft här, "poj- . kar, ”det är sant, men, roligt ska + är jag viss oro. svi . an plats. 'ska bygga på: ef ann vi Tänk om jag vote död och borta, då .vore . det synd" om er. Mena - jag lever: ju; och ni ha mig och . "jag ér. Och allt ska bli bra igen. snart btor nu, Sture och a är du far i huset, tänk det, "då kan Jag säga till 1ilan: Akta. dej, nu kommer farsan,” om inte är snäll” får du stryk! ; ' Sture "försökte - skratta, ' men det blev inte något riktigt skratt. ; Men "Henfy, soma” ännu' var" barn med barnasinnets lätthet att se" det roliga i det nya, ropade: rn : —' Men om han klår henne, för hårt, så får han” "allt en sittopp av. mej, så han minns dett . "Nu tog det till att blåsa i häst- - kvällen därute; och det jade, att bli: kallt. i kojan. :-.- — Vi få allt gå in, barn annars é kan ni bli. förkylda. breed i "De Kröpo ut ur: kojan,” "de tre, ' och "modera tog" dem en nder vardera armen, och de gingo i ini, det hus, som de snart es skulle ? vila i mera, ant : t Och när flyttlasset rullat iväg på stora "lastbilar. en regnig okto>- . berdag, då: smögo sig på kvällen två pojkar upp; i backen för att en” kista" gång se, på sin förödda / värld. Då voro våta och ruggiga, öch just en sådan dag skulle de, me. De tänkte därpå; då de. stodo där I höstmörkret -en- god ' stund, rien vände sedan och gingo. tis: gande utfö "vägen ' likt soldater ' honom. xulle det aldrig bli att tagit...” ddag med oss i" morgon nr Den sista” repliken fälldes äv! Halvar Dal, som efter hemkoms- / tek. från dagens. "arbete på ”konto-'| mig "pekant, att det är min ”bli- vande chef, som jag har den äran se på middag.” : ivande "chef! Nej, nu Lennart "Ström "som chef för Carlmans Varuhus! Vet du;: Halvar, den platsen, skulle i tid och. så "mycket större meriter. Skillnaden mellan er båda är ba- ra, att Lennart har en utomor- dentlig talförmåga och "kan kons- ter att gå omkring: som en;levan- i; i för sin” egen” förträff- s Så fortsat- wyla ”r dig, konsten att våra | beräknande nog att göra di . mjuk i ryggen för din”chéf — din chef i var- dande?; Du rättframme Halvar... Det låg en "smila ironi: i Evas] yttrande; alvar svarade lugnt: = Nej, do” "Eva, det där" med Lennarts ommand. ” hefsskap hör egentligen inte' det i förbigående, Du känner. ju till så väl, vilka vänner jag och Lennart ' alltid - varit, "sedan - han' fick platsen på han oja kons tor. Förresten h han gjort m'g stora” tjänster : mer än en gång; sådant. får. man förstå” att , upp- NYFEEFTTFTETITETTI - [og . FFETS TITESENTITETTIVET NYVSTEYYTITIN AA ARAA rYvEN Ach na Se AAA Adhd ntat: : 'avänrcetiang : Av Ivar 'Sennheden: kt Jaså, Lennart Ström skå äta | 'samman-' hanget, Jag' körh bara att nämna - skatta. . 1; Lennart Ström hade aldrig till den krets av människor, som vunnit. Evas gillande. ". Alltsedan han Kom till den: Hlla staden och fått platsen. hos Carlmans, hade det, stått nästan stilla för hennes egen man såväl i i fråga om avan- cemang” som i lönehänseende, "Halvar Dals hustru var emel lertid på alla sätt en perfekt vär: dinna och hon lyckades också . så vål, | att Halvar, sedan tillställa Å ningen var ;överstånden; -:kunde säga: Pa RR ga =Du är ett ind, Eva! Lennart och L ie voro: stormförtjusta i dina näpna a I.bjuder dom Oss över till sig. Bara du lär känna dem riktigt, lär du dig nog tycka, om, dem. så små- : na” gingo, hela soveckor också. Men det dröjde med Len- narts ' chefsutnämning;: Men den var ju given en gång för alla, så såg Halvar r varje fall saken; Och Halvar vär. karl nog till att tänka: and Det bär en representativ Vv aruhöåset får," Lennart är inte” att leka med för övrigt, "när han ger ig i kast med en uppgift. Jag är! rädd, att vår nye konkurrent — ; Snabbköps-< får bita i gräset efter detta, - Halvar : fortsatte bara som om ingenting hänt att rusta sig med nya' kunskaper . «Och insikter för att bli vuxen: de uppgifter, 'som möjligen skulle vikas för honom så 'småningom. Han visste sig stå väl anskriven hos direktör Carls man”I den”stora' varuhuskoncer- | nen. Fast nög 'hade" det: förvånat Honom” åtskilligt" många : > gånger, ätt han nu på Tänge inte Varit på- tänkt” till någon mer' kvalificerad syssla än "den han sedan" flera å tillbaka? knoga med "på: konto från kontoret; öv: Tun. av 'hauäs» skämta med. her; te-utirycka sig; det: hela; så” att i skratt: Nästän' ibland. Hon tä örräskades hust- benägenhet att ne; Hur hon söks vrängde han bort Eva måste brista n 'emol sin" vilja nkte; "Iframme. - "Magasinet mitt emot Carlmans — |- — Äterstår bara att skoja med «i honom igen. Det där chefsjobbet "till, exempel. Han kan gott tåla ' höra om, att han aldrig håller sig” "Högt sade hon, i äct hon avbröt mannen... : : Du har väl gått och bjudit Hem din ”chef” igen, kan jag för-' stå, eftersom du är på ett sådant briljant humör. Jo, ja, -det finns många: vägar. dtt komma sig öpp 7 här i livet... . : — Menar lilla frun” chefen. för. Carlmans varuhus? Jo då, förmo- dändet” var alldeles på pricken. Han ska äta” kvällsvard hä den. här gången. NE - Halvar. hade "med ens 1 tagit på sig en så allvarlig, min, 'att Eva Blir det frun hans också? : Hm'— ja... sc = Jag begriper dig sannerligen inte längre. >> Så låt mig förklara då! Den ' nye chefen — det är jag, det! Ser du, det där med Lennarts utnäm- ning" var: för mycket gissningar från” min 'sida, Jag trodde. mig. med andra ord kunna sluta. mig till” det; Jag vär för: tvärsäker 'den” gången, mina premisser voro felaktiga och” Slutsatsen alltså ' oriktig, Fa; du förstår nog, att jag är glad, men det var, en annan sak. Tänka sig! Lennart och Liz. zie ha' inviterat [ES still I morgon " kväll, jos : -— "Visste" dom c om det här då, jag menar, att gu fick Chefssys S$- lan? i — Jo, just det! När Lizzie gra- tulerade mig. till .den, 'så' sa hon, att det hade Lennart. gissat på” | hela tiden. Det kom :så hjärtligt, när hon: talade". "om; hur Lennart : lovordat' mina ansträngningar att tidsstudier, och hon nämnde om, att båda, unnade mig framgången mer än väl, - 2 Evas färg hade stigit. Hon fak tiskt skämdes t Över sina" anlag för avundsjuka, : Ock - -en' förkättrad av det verkliga ädelmodet; "Så kom det helt. stilla: «> litet oftare me d Ra riktigt a du har' ofta, ;>; rar, och Lennart, i iska leka MowgH igen, - t ha: krupit samman i kojans. vär- S | som lämna den fästning fienden” 3 utan vidare tog honom på orden, . skaffa mig Kompetens genom fri- . protpart vat den; som I verklig- | eten visade sig vara I besittning ' "> Jag tror vi'ska söka umgås ;-. Ströms, Lizzie är I sagt 'det själv så i yvrevrYTPYT YET EF YY TTT SPY YYT | a ROS SEE ] Hu — RR tra ERR ma t Fi rg Eee Ä
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.