a ” 2 sr seen tä ÄR AE at Lördagen den 13:februari: 1954 | småttingarna ”Du:snöinga Nord är vårt fä dernesland” kan man med all an- leäning sjunga i dessa dagéår när snötäcket breder ut sig över, byg-' den, Det är vackert” att se på och fröjdas väldeliga” på Sparkstötting och skidor; "Tack "| vare att. det inte varit några . stormar så Kar! Morgondagens ve namn: | VALLENTIN '. Solen ; går M kr kl. 17.05. "pp 749. och ned : Måndagens namn . SIGFRID | 3 " Solen. sär 'u Kl kl. 17.08. pp 746 och: ned k Ett hjärta är ett” bittert ting — ve den, som intet "äger: . . han vandrar tom all världen kring . i motgång eller seger. (SVEN LIDMAN) a Barn -— Farfar, berätta hur dett gick till att du blev farfar! | — Det blev jag då du föddes. |: — Innan dess var du inte farfar? yo — Nej. — Vad får jag sör det då? NV "I skal Nå! Jå göra TS Thästar: äro ju sällsynta på nön ” inte "heller : förklarade Verner | Ssbjörnsson i 'Trulstorp när vi” ”som kastigast träffade » ;honom i torå för "släden, undrade vi bruket” numera, Fast — » de Bör- Soderi 'körhrma till heders i stadstra-' fiken igen, En stor järnhandels- firma i Jönköping har sålt sina bilar och tagit hästen till" nåder igen, Den blir oerhört mycket bil-' ligare "i drift förklarar firman SR om" än det inte "går så snabbt, Dagens dim; - Deras” fem hästar har . spectal- tränats i stadstrafik av en tysk ryttmästare. Kanske en början til hästavlens renässans? > ' oo, IA e . Snötäcket har gjort sig märk- bart även på annat sätt och en fågelintresserad laholmare, bo- ”Isatt i Syréngården, omtalar för "loss att han på sitt fågelbord just nu 'har så" ovanliga gäster som rödhake och järnsparv, Dessa är i vanliga fall flyttfåglar men lik- som tidigare skett med koltras- ten och bofinken har dessa fåg- | lar tydligen ändrat sina vanor och numera börjat. stanna kvar i vårt land, Vår sagesman anser, att de dröjt sig kvar i skogarna Bakom säkert. lås En svenskamerikan på Små landsbesök i sin' gamla fäderne- gård satt och skröt. med att det fanns bilar i Amerika, som ingen tjuv kunde dyrka upp. De kan inte stjäla min bil; , sade den- småländske vär- ' Iden stilla, och ändå Hgger nyc-) 'keln i handskfacket. | Man slpg vad naturligtvis. Den '"guldplomberade gick-in på logen, där lantmannens lilla bil stod par- 'kerad, satte sig ned vid ratten och +trevade efter nyckeln vå uppgiven 'plats. , Han fick åka i sitt eget dollar- "av den anledningen att bålge- tingar byggt bo i handskfacket! Englands grälsjuka organiserar" sig: . Grinighet, få grälsjuka är inte', Det' fan folk klagar på allt, pål vädret, på. nen dal på Bolsen]. på ; å på; | - på, Förr på ,Prizerna O8.y, Men aldrig tidigare .har de gräl-, sjuka . försökt att. organisera gri-i nigheten. . Nu. skall , emellertid i Englands alla , städer och: byar ord. ganiseras ”grumblingklubbar”. ”To grumble”, att knota, över pånting, att vara missnöjd . och kverulera, skall hädanefter 'bli"en hederlig, av, en riksorganisation skyddad ,sysseld fättning, ett organiserat folknöje. T London finns 59 grumbling-klu a kar och nu skall 117 "frivilliga" agi- tatorer "resa: omkring :i hela Enig 1-0] filo och it fram först sedan snö- täcket lagt sig, Det är trevliga fåglar. Rödhaken kännetecknas av en Jten röd ”haklapp" på bröstet och järnsparven är på 10 meters . håll förvillande, lik en vanlig gråsparv men på nära håll är den smärtare och har én sma- lare näbb, Dessutom är den mer I strimmig än en vanlig sparv och bar grå strimmor på ”kinderna”. "Snön . kommer givetvis också att I mycket hög grad sätta sin prägel på söndagens idrottliv. Vä- derlekstjänsteri har lovat kallare och mera snö och om det blir allt för mycket, så blir det kanske inte så lätt att hålla Glänningesjö fritt från snö. Där skall ju i mor- gon spelas eft” Par bandymatcher mellan "norra och södra 'divisio-' terna i bändyserién, Men för äna |, ändra, 'som vill passa på att ge sig ut på skidor, så finns det jät.|, tefint slädföre lite över allt, inte'; minst på Hallandsås och i Knä-> red, Har man list att pröva på |: rejäla 'utförslöpor, så bör man: nog bege sig upp på åsen. Mitt 1 vintern kom så reklam! chefen Georg Bäckmark med en doft av vår och sommar -— från: Furuvik där långt uppe 1 högan nord, Han berättade att den 1 vå-. ra trakter så högt uppskattade Jand och bilda" Kkriande för É Organisationens årsprogram omfat BE 50 nya föreningar. fate” rdr” sej f , 80.014 JESUITER Enligt ett 'ctriciålit tillkänna |; givande av. Vatikanens behöriga kansll har; antalet. jesuiter under de gångna 10 Aren ökat med omkring 25 Procent, Medan fesu-' iternag orden 'år 1942 ,bara räik-; nade 23.892, medlemmar uppgick antalet ”fesulter vid nyåret 1954 till 30.014, vilket är, den högsta siffran far flera &rhundranden, Under åren 1937—1942 har en o- vanlig Jökning . RV- jesuitordens + medlemsantal kunnat noteras och cfter krigets slut vär dot nöd. vändigt. att grunda nya kloster både 1 Itallen och andra Winder, Det sammanligda antalet katol- aka ynunkar, medlemmar 'av de reguljära munkordnarna utgör: 114,508 personer, meddelar Vall. kanen til slut, . 4 es rn 4 | dressyrnummer, 1 Furuvik Er välkomna. UN ör den ändelse man , : I åter « Den trivs Fur usen hit £ mitten av juli. :| nämligen här liksom vi trivs med dem, I är kommer man med helt, ny giv, "handlingen. har inte + förlagta till någon speciell miljö utan, det ' hela har fått namnet;l' ”Gläda med oss”, Det blir en helt Dy uppsättning : ungdomar I samt s tv& internafioneila gästartister, "I Lasse Nygren kommer Inte. med | — han får stanna hemma och ha hand om hela den stora Furuviks- anläggningen, men Laila Kommer — denna gången med tre. chim- panser, Ett minst sägt ovanligt " Och 'som sagt Under tiden 'går nöjeslivet 1or-. ten 1 stor "Brad 1 revyernas tec- ken. ”Leholmstevyn "Knåpp Igen" har slagit fantästiskt väl ut den- fa gängen och Uvén 'gästuppträ- dandena 1 Markatyd, Båstad m.fl, ställen har blivit stora succéer om, än: en och annan känt sig, kränkt I 'sin "själ över vad som. gagta, Men om än det 'bile en och annan $pydighet — vad Bör det — man för väl göra som Paul Eriksson säger I prologen! "ta det ' med ett smil”',' På torsdags kvällen var största delen, av, en- på ålder k . Lahölm och underhöll de hua. Att de 'gåmla blov överförtjusta behövs vill knappast allgas — Jub. let stod högt 1 tak, Bpookell & gunst Da + det brasilianska, ända till, dess Jinte alltför. villiga, 'ärhbetskraf- ur | cialist.: Harper; var. storvuxen; + ock predaxlag och en kräftkärl : Lodn,: några år yngre för, öv- . skriften Ej "genomfärt, ” Wells och Pringle kallades hem, — klimatet var .för.. pressande för, dem |: — "och Harper "och Loöh anlände som. deräs:' ersät- båda nyå : tjänstemän voro varand- ras. motsatser: Harper var "Ox- gånisatör : -— på ”lägerspråket' "pådrivare ; — och skulle när- mast ha hand om den 'iräianska ten, och Loon var vetenskaps- 'man med. växtbiologi som spe- ut fingerspetsarna, + «medi in, rigt, var smärt, nästan spens- lig. Harper hade mycket att sä- ga som. ingenting "sad2 : Loon var tystlåten på .ett: til tålande sätt 'och en "utmärkt. lyssnare. För övrigt var han "musikalisk och spelade flöjt för oss i vårt gemensamma klubbhem.' Den flöjten - kom :. sedan att själv spela en roll. ' : Det dröjde inte länge förrän Loons : kvällstimmar med oss andra blevo alltmer 'sporadiska och vi kommo underfund med att han tillbringade en god del av sin : lediga. tid i ett tält han rest sig nere vid stran- den till världens mäktigaste flod. Det var god vana hos oss att låta var och. en sköta sig själv, men Loon var nykomling och kände inte indianerna. Att ensam . tillbringa natten i ett tält, inom räckhåll för strövan- de vildar, det..vore att utmana ödet — menade vi andra. Jag blev utsänd som varnare, och det "var en ganska egen- domlig” syn som mötte mig satt Loon med sin flöjt, och på huk i snåren skymtade jag väl hundratalet indianer, lyssnade till en nild melodi som flöt ge- nom luften. De eutto där nä- stan andaktsfullt, trots att de så gott som samtliga voro be- ling hos de gamla blev Sven Ha- kon Nilsson och hans parodi på kända laholmare det mest upp- skattade. Och de gamla 'ber att genom Laholms Tidning få fram- föra ett varmt och djupt känt tack för den trevliga underhåll- ningen," €- Man skall inte kverulera, men det må vara tillåtet att.be om en ändring på. sånt, som: man tycker inte är, riktigt som, det; bör, När bilister. och andra. tra Ifikanter från Yundgrens, 4 väg. kö [fanolm 'kommi nägra hundra | meter in på "Ringvägen, ”härmäre bestärit till 'dircktör Olof 'Lats- sons ”stätliga his, får "hän" se en vägskylt, en röd triangel méd Pål Och "så! för Han ”äntingen "försöka vända" 'på atan eller backa "tillbaka, — allt" besvär som 'han sluppit ifrån, om "skylten placerats vid "infar- ten "till 'gatan. : "Denna skyltplåcertig är f, ö inte någon enstaka företeelse "här 1 Läholm, Det är "ner än en tra- fikant, "som förargat sig över. att skyltarna med 'påskKrift "Ej ge- nomtart” "Inte placeräts'”vid in- farten till "gatorna utan strax framför det 'gatuarbete, s söm gör avstängningen, jndavändig.. /Där är föresten "skylten "rätt onödig, för där Fer "man Undå, stt d Inte går att komma längre. - i stt " Toblas, si nen i Amazonas skär sed: nere vid floden. Utanför tältet |1 mest tystgående' handvar.oa — kläs et. ir i 'allmänhet äro omu- sikaliska, åtminstone ur "civili> serad synplinkt, "men flodindia- an ti- dernas mårgon sin vassflöjt "och, formiar den till ett, instru- ment mi sex” å ja pipor i Bredd och tror sig, Sedan redo att ur vatt: ets djup I kunna 10c-: ka upp”den' väldiga ' anacondan T söm skall danså' vid 'hans föt-; : ringsföretag, ter; .. Och där sätt alltså Ri! chard Lood, vetensk; officiellt” uppdrag, s ders Pan i urskogen, dock 'utan bockfot och, ”baktankar. |. o » Han hade kommit ut hit till Arhazonas, berättade han 'sena- re den kvällen, 'dels därför att han: vantrivdes 'med en ”des- truktiv och oharmonisk värld” delg för att forska vidare i sitt ämne, växtbiologien. Och här i tältet hade han slagit: sig ned' för : att inte störa oss andra med flöjten. (Jag kora senare underfuhd med att Harper bett. honom ”sluta upp med det” 'för-, bannade pipandet”.) Han hade inte alls tänkt 'sig som någon råttfångare. från Hameln,', men första kvällen han spelat hade det börjat .:prassla i snären; och redan andra kvällen hade det första huvudet dykt fram. Det var inte lätt 'att komma på god : fot med 'indianerna, det visste han," men med vänlighet och tålamod skulle han i varje fall försöka bli tolererad. Och save a ' + ÄVENTYRSBERÄTTELSE avY re LINCOLN HAREIMAN >— här fanns ju så mycket att för- djupa” sig i, etnografica exem- pelvis.' Men först och sist skul- 1e han försöka komma giftäm- nena in på livet. vs Den kvällen fick jag en helt ny bild av Loon, och när han följde mig tillbaka till statio- nen vård vi mer än arbetskam- rater. Han kom emellertid inte [5 föratt stanna över natten. Det skulle” bli - fullmåne och -han tänkte 'ta en titt. på den' där omtalade -. dödsslätten som låg ett par kilometer :söderut. Ja, vi kände ju till den alla, mest därför att:infödingarna ansåg den befolkad av döda fiender | och andra onda andar och av- [skydde, den, tl: och, méd mer än de avskydde "arbete. . Ray och. Smith "stodo på|j. | klubbhusets, trappa, och Ray, iden äldste av 058, vägrade att ta. Toon på” allvär, s i u här 3 Ju inte'e éns ett va- pen, "sade han. Och" även 'om dui, hade... .',. Toon, log, ägät. — — Jag har; nog ett va skaffat, me eft 'bläsr tigt fint blåsrör. Jag bytte till "I mig det för en liten "silversak som, redan förvandlats :till a- mulétt.: Och jag :har övat mig. = Allright . då; åade Ray, men Hans min vår missbelåten. Då får vi bara önska” dig em god natt, — Om han inte vörkade. så fördörat : klok;-'skulle Jag tro. att han var.tokig, sade, han Be- dan ..vi Bett :Loon slukas upp. av. natten och djungeln.'. Och. | just då kom Harper ut på trap-; pan. Han 'hade'haft det besvär-, b | risk, Han kunde sina saker och! ligt. med en grupp. av arbetar- na, ett femtiotal man som vä; = rat. fortsätta med ett dräne=" sedan ett halvt, dussin åv dem blivit sjuka a det. osunda grundvattnet; och och hans humör var därefter. — Han är tokig och en för- PBaimad. Mowgli, muttrade han, och han förstör patrasket med Sina fördömda påhitt. En. vac- ker. dag kommer jag att. Men vi" lyssnade inte på 0 iom. Vi ' hade redan kommit underfund "med att Harper var lynnig, för att inte säga kol hk drög sig aldrig för att själv ta i, men hans system var den hårda handens 'och' de hårda ördens. "Följderna ' dröjde inte att visa: sig. Harper råkade ständigt 'ut för missöden; an- tingen försvann hans verktyg eller : "hans i folk; hans' lunch- korg 'snappades bort; och 'skul- 1e' han åt öster, händ> det "att hans ' vägvisare travade i väg åt motsatt riktning. Han orda. de om "sabotage och han skyll-; de” på "Loon. Loon var. enligt hans mening på tok för mild och fick. ingenting ”uträttat.' Men :'där” talade Harper mot: bättre -. vetande: Samma infö- dingar 'som ”maskade” : under Harper släpade ivrigt hen bus- kar och halva träd åt Loon. » Den där ”vackra dagen” som Harper: hade: profeterat om, kom . två veckor: senare, måndagsmorgon : uteblev" hela arbetsstyrkan, och "när på tis- dagen ej en enda ' man. ställde upp, måste Ray, chefen, ut på strövtåg; efter. de försvunna, Han "fann; dem äntligen nere vid floden och lyckades få fler- talet ' med sig upptill. Statio- nen. Men ärbeta ville de inte. ”Askelden”. — det var Harper — gjorde dem sjuka och döda”, | Äskelden fick hämta ”anära rö da » indianer, de; behövde inte hans pengar. . i Och: därvid blev. et un de 5 Loon :två, dagår senare äter, vände från en långfärd,' som han, egendomligt nog, hade fått företaga .. » tillsammans . stammens .medicinman.. Ny«xi-. sade det sig att våra indianska |' arbetare . antagit. att. ”Äskel-. den”. var hövding för oss vita — och när den missuppfattnin- ; gen blivit korrigerad av Loon, som; redan ”Behärskäde: deras gutturala dialekt, blev allt åter |: ganska, gott. ”AIlt — utom Har I: per: Det: tilltalade ; ;honom inte R att Löon skulle lyckas där till k och med Ray ingenting kurnat uträtta, och det -var,”förresten 'ett förbannat-snobberi att lära 'sig 'det där apspråket”. 'Men nu kunde, enligt Harper, Looh ”går'- sva vilken dag som helst. :: Han +'umgicks ju med "smutslurken . till 'medicinmän, 'och det var en förolämpning 'mot vilken vit karl som helst. Loon vände sig mot honom 'men: brydde .sig inte om att svara, Han ' fyllde sitt glas ur. sifonen, tände en cigarrett 'och började berätta dagens upple- 'velser för oss andra som sam- lats: —: medan Harper. och Wynne tog sig'ett "parti, biljard Han 'håde fått deltaga i nå- got. som inte många. vita män hade fått vära med om,, nämli-, gen . 'medicinmahnens botanise- ringsfärd. Det fanns Hlér grå | tande träd” i Ficis ”Elästica, och "en? "del än äl uvudbés it En hn man: t JAG VILLE KALLA, Då MIN BRODER, 'DU 's0 "OCH 'I DIN MANDOMS BAG, HAR, DU, TORKA OCH LÄTTAT BÖRDA, 'OCH ”TRÖSTAT DIN, , "br DU "HAR DRTTA 'a OCH UTAN TANKE PÅ DÅ AR DET BOM EN G DU, HAR DÅ. SKAPAT . SÖM LEVA "SKALL, DÅ — EN MAN Av ARA g I foramene MR RER RE DU KANSKE LIKVÄL NAGOT HAR: ATT "LÄRA? . OCH GJUTIT OLJA I rr SMÄRTSAMT SÄR?. av: ära [el EN "MAN 'AV Ahk, M ViD MIN SIDA GAR GÄRNING ÄNNU STÅR. T NÅGON BITTER FAR or SOM VAR TUNG ATT BÄRA, :' SOM SVARA SORGER TÄRA,' JORT AV "'ÖDMJUKT SINN : ÖM, OCH LÖN, ' NGARNAS BÖN, S mir vAöitirr MiINND, DU EJ LÄNGRI ÄR, 0 KALL DU NÄMNAS HAR. vo no "Nils Eäborg. stillande droget. Han ade se dessa droger tillredas och knå- I das till ; piller, "och "Han. hade själv fått” avprova ett lugnan- de 'preparat på en stridstupp. — Stridstupp! kom det från Harper, vid billarden.. ”anns det inte någon "kyckling som gol också . ta Loon " föreföll alltjämt "obe rörd, Han' "berättade vidére. Det hade varit en ganska ku- riös syn. Tuppen hade inte väl tvingats svälja, ett, piller förr- än han blev blid som ett lamm och' promenerade omkring be- låtet skröckande, "Men efter en stutid 'berverades hän en pick-, me-up och var lika Btridslysten igen .,. De voro mästäåre i tox- ikologlen, dessa medicinmän. — Och förgifta inte alls pir jarna till bläsrören, 'såde 'Bar-. per ironiskt. > — De är primitiva männi- gkor utan uppfostran eller sko- En [7 den söt Vultiverade "och. för] finade,. han gör det. Han har tagit? giftgasen. i Krigets; äns des'ut genom långa rör, är full- ändad till torped, Det blir inte endast” ett offer ' per pil, det blir tusentals. : Harper, —"Ahå,. sade. han hånfullt, du är, ett sånt där: freäsfår, din förbannade; ; Mowgli: - Och först "då tog ILoon tåla . Han reste sig upp. — Nu. är det” nog; sade han. Kalla mig vad du vill, det be- tyder: ingenting. Men: endera av oss skall gå just nu 2 anting- ei du eller jag .. -& Harper lade; armarna i: "kors över bröstet. Han var. matado- ren nu, yv - ar mean "Och tänkt öm vi i skulle gå tillsämmäns! Om 'vi 'skälle göra upp saken. därute, -.En- ameri- kansk ' duell, först sägs?" Den +. med j, v Oc RR säker Na inte gålen, bara lite romantisk: Men hur var det i i gamla histo- | riska tiden, innan : .duellförbuz, det kom till?..Var. det inte att: den uamanade- fick. vi ja vapen? Och då... Han vände sig direkt till ”Harper..— Du må använda vad du vill, från pistol till kanon, blåsröret. .. Och' som duellplats föreslår "jag Dödsslätten. Av flera "skäl men mest därför att ingen kommer. att störa. Om vi så : skulle komma överens om en '; timme, timmen närmast mörkret, varje" kväll tills. med början i morgon. Han gick mot dörren. — Och jag ska ge mina 'Mowglibröder order om "att hålla sig undan, så var lugna Harper! vs ”Håän gick. Och Harper drog sig 'tillbaka till” sitt; 'eget rum, I god tid före "den bestämda, timmen drog Harper i väg, -be- p beklämda. Affären var Ymer än ett infall, ett dumt påhitt nu; den höll på att utveckla sig till en tragedi. Vi visste att Ray försökt tala förnuft:med”Här-, per -— Loon hade inte visat sig på hela dagen — men förgäves; han skulle ge Loon en minnés- nesbeta,. varken mer eller min- dre. .: N Harper återvände först, "med vresig min, men ovanligt. nog, tystlåten. En stund” senare” kom Loon, och i handen höll hän... inte blåsröret. men en' klump med grus. ..' Ce Jåg passade på 'ätt ta med mig det . här, sade han Jag und- rar om inte marken på Döds-. slätten är salthaltig. Han; såg inte åt Harper, låtsades 'inte om hans existens, och förföll nästan upprymd — vilket 'ock- så .vår något ovanligt. - Andra 'kvällen blev lik den lor, fortsatte Loon., De veta in- te bättre, Men den Fita mannen -jag väljer |; ” gade. jde | bört? . "Nästa kväll hände Ingenting beta, försäkrade han, én -min- |. | Härpdr "Kom: al est i ögonen, en "ångest s som han de honom sannerligen” inte, jag förstod honom, Han, vår, mind- re djungelvan än Loon, större till växten, öch fyngre i "stegen. Kanske” var det inte foon | hän fruktade; kanske. var. det smy- . gande, röda . män, med svarta ' glänsande "rör, känske 4 var det också vilda djur. Och till allt detta Dödsslätten, där dimman” ' fantastiska figu kom Jöslya. inrusande - från verandan, och örröppningen, ty stodo "där stirrande' på varan- dra. Något "hade hänt; Harper nade skjutit, Hur” många skolt? Tre "eller . flera? Och .så snabb takt: rullade ytterligare 1 djup. Smith grep mig om .ar- men,, ” r han ivrigt. . Vi. .måste dit! .Och.. Förbannade idiot! 1 galen, . Harper! Om han skjutit. om vi hade något: unde , göra. .tjähst som jur mörkret och kom: upp mot. verandan. Det var Loon, irisk. och. sund och lugn' som aättid. Hari: ställde från sig sitt långa. cylindriska - vapen ock tittade - på: klockan; — Ti ute för. länge. sedan, "sade han, Undras Kur det är fatt med. ”"hotiom? Kanske vi borde... Men kan-" ske skall jag inte följa "mo Joslyn. och Wynne och 5 och jag drogo i väg, fö med ficklampor och visselpipar,” och” det dröjde inte länge förr- än vi hade lokaliserat Harper. ' Utan .. vårt. -bistånd häde han ' timrhar i ”sriärskogén, en "om vara : "medveten... Tvärfom var utåt! någon, hjälp Behövie” han s sännerligen inte, även om, det. var svårt att; hitta' vägen hem te jag att han inte längre var den bålde jägaren utäh'den 'ja- -Påniken var inte längt . annat än att Harper bröt- sin tjuriga | tystnad, i Men kanske. borde han ha tegat. Han läm- nade plötsligt biljarden där han solospelat en stund, - och gick bort till'Loon'som tillsamnians med Räy sätt I ; id över schack brädet. och tydligt. Du håller dig u dan! Du vågar dig inte i när- heten av Dödsslätten! Jag har visat , mig där varenda kväll, men 'du 'smygér Säl omkring i stiären. Öm di bara om på - femtio "meters håll... . .Loon. 'gjorde sitt drag och sade sedan! ...; : — I går k Ivar dög fora meter ifrån dig. och kunde ha skjutit, Men, som du vill. Då går vi sista röndén'i "mörgon. "> Och det blev'sista ronden.” Följande kväll: |. ' Skogsbältets. halvskymning, då det väger mellan dag: och . första -— men den. osårada er | Forts, å nästa sida, — Du är för, sade han högt: förgäves sökte dölja. Jag döms | från. Nöden, «fick fritt spelrum ' nog fått tillbringa äntit ett par , detta. faktum tycktes hän inte - han självsäker som altid = -.: i mörkret. Men i i'häns ögon Tis ' i nägra. skott fram ur djungelns. . i Något. måste göras, sade vi niåste ta. med oss hågot.... DS Han är ju. TMen i med. än. vi stodo "där, ”diö- : KT kuterande [9 FETTER FETFET
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.