NE, 7 - vyrryv vev Yvvereen YYrYYTEerTT YrvefterY very eert et YT PFerV verereerirrYyTYTYYYTYTYYFYYYvYYTYYFT IYPT Pe YYV YyvrevYeeevyvevytterererYyeFYTPYTPT feyvrtYYeYeryerYyYy ef PY YTV : « Tersdagen den 18 mars se CN . 1234 , > ena påm att och annat.” at + somligt: : Na emt i Norge äen a gama 1688: hltorla" är sannerligen något utöver, det : "etta. le säsom, brud hemfö de” har fer "var ite så "mycket & aknlva” och bokföringe- "arbete. som i vara jägar. Hans Egede. fick. Mest läste” han natår gtvis Gus ord" för att däfur hämta tnspl 'ratton edt aln bredikningar, men även mer. ; Få världsliga böcker örtrrade sig till hans SN studterum I Vangen.! Bland dessa världs" "Nga "böcker sons även sådana som be-: handlade” historla och SÄZA, särskilt om oe «+ fanns minst 'ett dussin kyrkor och ett par | nordbornas Uv 1 flydda tider." + | Och så kom Hans Egede aven ren dn att . fördjupa sg i, berättelserna om hues nordmännen för flera hundra är sedan u upp- 3 . täckt den avlägsna ishavsön Grönland, som de koloniserat och bebyggt på samma sätt ' "som de kolontserat den närmare Norge lig= + gande" ön Island, " a Hans, Egedes totresse våcktes från att ha varit rent Mtterärt till att bli mera a per. Han debynto forska i skrifterna, han : började göra förfrågningar om denna av” "lägsna"ishavsö, "Var den ännu bebodd av ”nordmän? > Hade skepp från Norge varit ” N dar 1 'mannaminne?. ene nej! "Ingen visste besked, ingen + "hade varit dar i männaminnet - Égede vårdar sjuka "eskimåer. ”, , saptida teckning. - a män i början av år 1000. SJand een ON A Och så nådde Hans - Egede ”den' fasta över- - tygelgån, att . Grönland angels kommit ” . bort ot från ”ptmenskapen med Ed 'Norgé' under de senaste "+ Arhundradena. — vr . Just var vad han miss- tänkte av det han läst N dd "böckerna.” Egede blev allt” mer > intresserad. Han skrev 2 och gjorde förfrågnis- ” "gar. Från Bergen fick S "han så höra, att Grön- "s Jand efter; allt vad man "visste beboddes av, hed- ningar. Något mer känp- "de Ingen till. EN ” sten sd ”" s u' mer Hans' "Egede, | : Jie över pro- " blémet, desto. mer kom ". » han. till den". "övertygel sen, att dessa hedningar i "som sades bebo Grönland, .. ” icke kunde vara annat évängelium.: Möjligen NN förde Ka , licismen ännu tt. tynande liv. 1 klostren, gissade li me grö d PE ac grep honom” djöpt i själen; att de icke Skulle få : ågot "med av "reformationens välsignelser. 3 Av sina böcker hade han inhämtat att ; trönland örsta gången 'Veträddes av nord-. Redan 1034 hade sm: dock hunnit bli så pass bebyggd och kö- loniserad, : att. man. fann. et Jämpligt att "tigga: den under Bremens årkebiskopsäö- Sd Er land avi för resten” nera Norden a på an : tiden” Hörde, ! : - L Dt. shäde dröjt. i närmare hundra år in-' "nan Grönland" 'erhöll.G en egen "biskop, men: i > 1124 "bosatte sig en' biskop I Gardar, det nuvarande Igaliko. Begyggelsen hade nu . "nått sin största omfattning: minst 300 går- dar hade nordmän såsom ägare, och där . kloster. Allt hade'- sålunda sett mycket i lovande ut för den unga kolonin. Ne ” Men hårda tider kom. Grönland hade | under 1200-talet frivilligt gett sig: under Zz Norges överhöghet, ty kolonisterna behöv-= . ..de mer än väl det stöd och den hjälp de kunde få. De behövde nämligen köpa för- nödenheter av ett eller annat slag, som ic-. ke stod att uppbringa på Qeras ö. ' Därför . . drabbades de hårt av nödaret: 1 mitten på - 1300: -talet, då” digerdöden! ilainslog all verks samhet 1 Nörge och satte moderlandet 'uv stånd att hjälpa den svaga kolonin på Grön» rn -råga på allt började nu flentiiga (esklmåstammar "vandra in till Grönland över Davis sund, nybyggarna anfölls med -- mord och brand och det blev en 'svår tid för nordmännen. Egentligen var detta det sista man wisste am nybyggarna på Grön- - land, ty efter den tiden bade inga säkra ' ånderrE Ettelser om förhålldndena där borta . | bort att Grönland över huvud taget fanns SS ” Grönland. - Och ännu I hans egen tid kän- .niögarnas luftiga tillstånd. + Dock gl ” hjälpa 'ön.-- Tvärtom höll han beslutsamt' : gande, - ”att.de mer än de flesta andra, prästers för- > i " mådde; fängsla åhörarna, ' Detta hade till: ”bor' gärna skolkade: från sin: egen kyrka -: ”och' drog till Vaagen för att 1 stället höra ” Eged a sig, utan grannprästerna greps av avund, - Egede,” denna avoghet och h ovänlignet alltmer try - komma bort från Lofoten och få resa till : "dant förhållande, > sin Kyrkoherdetjänst i Vaagen, och sam- "tidigt beslöt han att Personligen söka tn- » gången, . Icke 'nedslogs av detta svävande svar. och utan de ville ha en grundlig betänketid. 2 "sist ömtala; att Egede efter många och lån- " trutet arbetat på att åstadkomma denna nått Norge. - i. . | I Skandinavien glömde man under traen N tul. Under 14- och 1500- talen besöktes ön' ej alls, och det var först på 1600-talet som = ove ” man. gjorde försök att ånyo hitta, vägen dit och om möjligt återupprätta « den gamla >» kolonin, ” Detta var allt" vad Hans Egede v visste om de man, som "nämnts, inte ett. dyft till hur grönländarna hade det. Därför var det som Egede fyllts 'av ett så brinnande ine" > tresse för ön och gripits av "det herolska . beslutet att bli Grönlands apostel, d. Vi 8 att bli den som skulle öppna nya vidder av Hä andligt ljus för de grönländska Dybyggare örst av allt vände han sig till: kungen. Denne hette då Fredrik Iv och regé-.; "rade i Köpenharan.. Men' Freärik var ByB- : selsatt med krig och tänkte inte ett. dugg”. T på att erövra Grönland åt kristendomen. . Hans Egede fick därför inte ens svar från kungen, och så gick år efter, år utan att 3 Egede k kom längre än till de fromma öns” ;tydig med Hvsmål och ”Nvsverk. es - Ein på Grönland. : " Redan omedelbart efter. läbdetigningen - : gjorde emellertid Hans Egede en upptäckt hos vilken som helst utom: - Egede, Han nde - - han visst inte Grönland eller sitt beslut att kvar av nordmännens ättlingar. Endast eskimåer, skimåer, eskimåer vart han vän- de sig. Och det värsta av allt var i detta ”fall, att han inte begrep ett endå ord av det de sade, och lika mycket — eler litet fast vid sin tanke, och aldrig ett ögonblick upphörde han att arbeta för dess förverks - : Det säges att Hans 3 Egede. I sina Predik- ningar inlade sådant liv och sådan värme, '.. kungöra för dem, = tees . or ; Svåra försakelser och lidanden fick Ege- de underkasta sig för att kunna verka på Eskimåernas byar låg ju inte precis bredvid varandra, utan Ege- de tvingades att uppsöka sina åhörare än här, än där långt borta i snövidderna. än t s "och än över väldiga. fjäll gick följd att närliggande 'socknars församlings-" . sitt missionsfält. Sådant kunde förstås inte:gå för” ' och mindre vänliga, känslor gentemot Hans - Bär ”siåningora ”- tt predika i Gotthopp, som han kallade jälv | hade slagit ned sina. bopålar. :<' Det "sägs 'att han många gånger måste" uthärda hart när övermänskliga ansträng- a arbetat, hårdare ; Egede,” Mången gång frös hans prästrock det stenhårda ' höljet, ofta måste Han till- ; bringa natten på en öde kust, många gän-. ger vandrade han miltals i snön, och om +— och detta inträffade mer än en gång — »'var han glad om han kunde finna en bergs-. ” - ekreva att sticka sig undan 1. "Men. ingenting "förmådde nedslå Hans i sitt verk! : > Och ändå visade sig ”Hosultaten, av > hans ”.. Jjättearbete ringa nog.' Många gånger syn- resultat" alls, ' « vek inte en tum från 'dén én gång fnslagna . wägen. Grönländarna skulle kristnas, det, var hans fasta beslut, NE V "Hur det: ny var. — det som :Hans Egede kande och otrevlig, och: hans önskan att Grönland kunde "endast stegras av ett sår ; är, 1717 nedlade Håns Egede slutligen marker -" :begynte ; Grönländarna började:ge honom" bistånd, - :; och hans ppfostringsarbete ', vann bättre.: gehör. tt betydande antal grönländare' blev så "smäningom döpta och:allt artade "sig äntligen br Genom "uppoffrande och tressera. konung Fredrik för Grönland. -Egedes ansträngningar slog. tel "även den men konungens uppmärksamhet : var väckt, " Han gav Egede det löftet, att. | om några handelsmän 1 Bergen kunde ine! tresseras för att bilda ett handelskompant, genom vilket en Grönlandsexpedition kuns ' de finansieras, skulle konungen också läm= na sitt bistånd, : e Det var typiskt för Hans Egede att han de nya svårigheter, som : :'yppade sig. Iy M Bergens köpmän tog icke strax för kon=, i tant allt vad Egede i.sin iver föreslog" dem, Att här skildra ana hinder som” restes I - det 'påtänkta handelskompaniets väg skul« H 1e bli för långt. - Låt oss så gott först som ; ” za förhandlingar verkligen fick kompaniet till stånd, att hän också flek ett skepp ut- : rustat och en dag. på våren i72 steg om- borda på skeppet ”Borgen” som. var avsett att föra nonom med hustru och barn samt tf en del för handelsrörelsen På Grönland be- stämda personer 'till bestämmelseorten. - Hans Ekede hade då 1 elva ära tia oför- Ne fann nämligen till sip oerhörda bestörtning och besvikelse att det inte fanns en enda . den plats där handelskompaniet Coch' han” . som' sannolikt . skullé ha nedstagtit modet — begrep eskimåerna .av vad han sökte ; ihop så att 'den kunde stå för sig själv; > är han äntligen lyckats krångla sig ut ur '. n dag a Fat månad samma år Jandsteg : väg fram till bebodda ställen, | varifrån ningar, och. sällan eller aldrig torde någon '- å missionsfältet sn. | ” expedttlon, s som för honom hade blivit 18 I I Hesa dh | Hundsläde under . ” fändarnas hjärtan, han bistod dem vid sjuk- dom, -han hjälpte dem när de led nöd. Ännu var dock de svåra ären icke slut. ov. rär konung Fredrik Vv är 1730 efter- träddes av Christian VI, gav denne omedelbart befallning om "att anslaget ur statskassan till, Grönlandskolonig | skulle ” sionen, som' pnittils nästan relt uppehållit endast genom konungens bidrag. - vr De övriga" européerna lämnade Grönland " och Egede själv övervägde på det bestäm: " hans hustru att stanna kvar, ” närma dem. till" honom rger än förut. daste att göra detsamma. Hans hustru'var . sjuk av allt arbete, hans egen hälsa var genom umbäranden och strapatser så med- tagen att det endast var en. tidsfråga när han skulle bli liggande 2 "Trots allt ' beslöt "emellertid Egede och" Grönlärdar- "na uppfattade detta som en stor uppoffring från Ezedes sida för deras skull, och på = det sättet kom olyckan i själva verket att De ' Bar till honom av sitt eget enkla förråd vad : han. behövde av skar "Klok kött, fågel och på våren kom” för att bämta det som sam- lats in, kunde "Egede skicka en större ladd- Ning än någonsin förr. : Detta kom kung : Christian att hastigt ändra åsikt beträfs "son förut; CCT , fande Grönlands värde som koloni, och det indragna > understödet : Tålvegseeer Men samma skepp som medförde konun-, ' gens lötte om förnyat. understöd bringade I Också den 'svära sjukaoiner smittkoppor, "ett oväder händelsevis överraskade honom - , a tes det lgede som om 'det inte fanns några ' ” så energiskt sått ute 1 snövidder och! öde”. sä småningom att gro. - Egedes mod eller hans tro på framgången LL .;land. Han lämnade platsen och arbetet åt "sin äldste son Paul, 801 hade: blivit präst. : vigd Lä Köpenhamn, "och så avseglade han . ocgennyttigt. hjälparbete. vann n' Egede gröb- 3 "som nästigt grep omkring sig bland de syn- - nerligen ohygreniskt böende eskimåernå. Sjukdomen rasade bland den njälplösa be: " fölkningen' under. ett helt är: Därvid skul- le de stackars eskimåerna' tia" varit tillspil- logivna, om inte. Egede resolut "ombildat sitt läger till ett föltlasarett; där. han tog emot så många sjuka som kunde. få plats. . De höll ut tilts sjukdomens kraft var 'bru- -ten;" men då var oc. kså bäde Egedes och hans hustrus krafter brutna. Gertrud ”Ege- .de dog 1735, 1 december" månad. och då trivdes Hans. Egede, icke längre på Grön- året därefter, A736; till Danmark. - " Femton: år: nade han då” "hållit ut p : Grönland; hela tiden under de svåraste för. .hällanden, . Han repade sig emellertiå hjälpligt | efter itanordnades äter | strapatsérna och levde sedan ända till är. : 1759, då han dog. den 5 november I Stulibe- N > köping. förtjänt av. "Han tilldelades nämnligen”. HH teln "Biskop av Grönland”. : De sista åren av sitt iv. tillbrin-: , . gade' han 1 stilla tillbakadragenhet, .men.en >» «utmärkelse erhöll han och den var han väl >
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.