, Inte bry salg om det, ' : ' kallare, tänkte han missmod!gt - hm tf går. men "han had? velat "en hel del att göra. Och så var . Snön ” knarrade vasst under brädskrindans medar. Det. var treuivfera grades Kallt. bimlen . var stålblå och grenarna utmed den ensliga skigsvägn tyngd: av, .enorma snömaxsor Pet: Nilsson kröp ihop I hunaskir pälsen och gned sig då och då 4 ansiktet med handsken för att få bort Isen ur skägg och ågon- fransar "Det blir visst bara kallare och Den som lyckligt och väl vore bemma 1 stugvärmen ändå Ja, roligare kunde man min- sann haft det en fulaftonsför- middag En mfl bade nan bakom sig, men det var ändå en och en halv kvar till byn En hel månad hade han 'Jegat alldeles ensam 1 en koja upiv på Edsjöskogen och kört stolpar till en kraftled- ning. som: drogs fram "från det nya kraftverket vid Högs torsen. Arbetet var siltsamt men betal- ningen skaplig, och det va iu förstås när allt kom omkring huvudsaken; när man hade fa- mi!j att "försörja. Egentligen hade han tänkt köra bli klar med ett visst antal stol- par Innan helgen, och därför satt han nu här I brädskrindan och frös och längtade efter kaffe och Jörnaplsvärme. Klokast hade nog varlt, tänkte han, att stanna hem- mavid den" här vintern. Men skogen drog och drug, när ri.an 1 hola altt Uv varit var vid den. Att gå hemma på gärden blev för enformigt, även om där tanns dot naturligtvis alltfd :välkom- met med extrainko. aster, .. Synd I alla fail att det skulle bil så förfärligt kallt. Att köra till julottan i den här kylon blev into så värst nöjsumt.: Bäst att Där var vägskiilet ner till Jas kobs stuga som låg bara att hun" dratal meter från vägen, mitt fen Uten talldunge, och det var Inte alltför ofta någon letade sig dit. Jakob, som var 1 sjuttloArsåldern |. och inbiten vigkarl, ligare och fisknre, hade: bott 1 denna av- | En jå då? 0 [LJ äl Et | julberättelse av. Sture Wahlström ” gen och ensamheten - Petter Nilsson vek inpå” den illa 2vtagsvägen. vilken troligen skottats upa med- träskovel Han Jade genast märke til; att det inte fanns Aågra färska fotspår 1 förrgår bade det snöat några centimeter ach sedån dess hade tydligen ingen färdats. här vare sig till fots eller. med spark . Kunde det ba hänt ' Jakob något? Låg han kanske-nemina i sin stuga ur $tåad att röra sig? Hade han kanske - helt: enkelt frusit ihjäl? Tanken gjorde Petter Nilsson allt annat än behaglit till mods Han manade på hästen. och efter en kort stund var han tramme vid stugan. Han lade en hötapp| framför" hästen och bredde en filt över hans trygg varpå han gick fram” till förstvbron.' Ytterdörren stod öppen och han steg In I förstugan -Vid köksdörren stan- nade han och lyssnade några se- kunder; , Ingenting "hördes." Han knackade på Fortfaran e Inte ett ljud. Då drog han ner dörr- handtaget och steg in. Köket var kallt som en lada. Fönstren voro fulla med isblommor. och spisen hade fått röda rostfläckar. Plötsligt knakade det till någon- stans. Det var från pinnsoffan, som stod 1 ett hörn av: rummet. Ett. skägglgt ansikte blev synligt och en svag röst frågade; — Är det någon här? cs — Ja, det är det. Det är Petter Nilsson. Hur står det till med älg Jakob? , or : - Det är bara skräp. Jag har legat så här sen I förrgår och Inte kunnat röra mig ur fläcken. "Petter Nilsson gich fram. till sängen : su — Vad är det för fel med dig - Det ' vet jag Inte. — men alldeles förbaskat eländig "känner jag mig ; a en Nå uu Då ska. vi 4 lagö så att dv kom-. mer härifrån snarast möjligt, sa-| de Petter Nilsson. Jag sveper om sidor stuga” nästun hela altt.liv. och skulle sannolikt fortfara att pn dir till sin död. Han tyckte om dig.någrå” tilta och en fäll, och så,kan. d Ju pain hundskinns- Jakob. protesterade. men: Ni = son brydde sig inte om att höra på. honom Han. letade rätt : på nägra filtar och en fäll och gjor- de en bädd i 'skrinuan av dem Därpå tog han resolut och klädde på Jakob det. allra nödvändigaste, bar ut honom och. "stopvade om: Honom så gott sig. göra lät. : - Och 'cå bar det astad Ä hiskelig fart nedåt'.. I skogsvägen. Nilsson visste inte riktigt. hur han skulle! förfara med den: gamle, men det blev väl alltid någon råd, tänkte hah Kom han bara lyckligt och väl hem til! byn, så var det.; kan- ske någon sem hade tid att skjut- sa Jakob vidare till provinsiallä- karen. eller sjukhuset: så lyckligt var det emellertid inte. ”De, två: bönder, som -hade hästar, vorc.: borta på: julrjud- ning, och någon bil. fanns inte på närmare hål! än i Utnoret, där provinstalläkaren bodde. Dit var det styvt "en mil, och. vägen var backig och inte alltför välplogad. Petter, Nilsson rådgjorde med sin: "gumma; . eg i I Det är bäst, att jag ger mig i väg först som sist, sade han. Hit till byn kan man ju i alla tall inte. komma med någon bil. Om det ändå funnits en telefon. Eller... om man vågat leja någon att. köra. 2 me — Det är nog bäst. att äv kör själv, sade "fru Nilsson, som var en "kvinna med vana att bestäma sig, tort..." u —"'Men Jag får kanske lov att byta ; släde, +/ — Visst fate. Jakob” ligger bra -| som han ligger. Det är säkert inte rådligt att: ödsla. någon tid i onödan. X 3 . : Även nu gick vägen hela tiden genom skogen, och Petter Nilsson svor tyst inom sig när han för Gud vet vilken gång i ordningen tänkte, på hur besvärligt det kun de vara att bo'i en skogsby, som varken hade bilvi ig eller telefon" förbindelse. i Och ändå trivdes han på något märkvärdigt vis, i synnerhet som- päls oo OCKRÅ vigt i st d martid och om höstarna när han fick gå ut på akt. eler hjertron= plockning--: a Men. på vintern! Då var: "det minsann. inte alltid roligt. Mänga ” gänger var det närå att man höll på att sätta in ep. annons i någon av. ortstidningarna med rubriken ”Hemman. till sau”. rss "Ett "stönande från fokobr tog hastigt . Nilssor ur han3 tankar. — Hur är det? frågade han. Har du plågo: Intet: svar. «Nilsson vände sig om. och be- traktada den sjukes ansikte. Sov han. en ; heli vanlig sömn, eller, . var han medvetslös?. Inte gott. ”ptt veta. - Bäst - att. fortsätta..ty man: kunde-:-ju .åndå ingenting Han: manade på hästen. . Fy tusan, vad det kändes om, näsan! Och nästan -omt var det att hålla händer och föt- "]ter. varma.” Himlen :var stålgrå med mörkare band nedåt horison= ten, "och ” då och > då” kom, det ett råmande från någon av de". många små skogssjöarnas isar. Det här blev nog en köldknäpp som 3 kom att, hålla sig .framem It ny: året. Och" "snart mörkt —-br..., St " Petter Nilsson "hade inte känt sig så olustig -på länge. ' Varför skulle sådant här hända 'ust 'en julafton? . Fanns det någon ring- aste rättvisa här på jorden? "Andersson var väl tör . konstig kropp, men fördenskull ; ville ju ingen: förnuftig människa att han skulle behöva ligga en- "sam och "dö i sin stuga en julafton När : allt kom. "omkring skulle » man naturligtvis vara djupt. tack- sam över att få föra gubber. till en läkare .— det fick sedan vara hur” kallt. som: helst och Fr lafton zh en: mängd. ändra högst. positiva: tankar, var; Petter Nilsson uppfylld, när han i mörk- ningen kom fram. till: doktorsbo- staden i Utnoret.- Doktorn, som hette Jonasson och var en butter och vassögd herre i medelåldern, gjorde . omedelbart'= jen. » under- sökning och kom till "det resul-. tatet,. att... Jakob. .genast: borde fraktas till. tänslasarettet, dit det tyvärr dock var tre hela: mil. — Jaha. men hur ska han kom- skulle det vare: Ahjo, tänkte han.i nästa ögon- | blick, ' det fanns det allt... Han "I visste för all del inte ett dyft om hur det. egentligen stod till med Jakob "Andersson, men han visste” att denne hog haft tur som fått: besök" just i dag. Folk brukade ytterst, sällan -söka upp honom, : : emedan har. så långt man kunde minnas tillbaka alltid antytt, att: han helst av allt ville vara för ' sig själv I sin stuga;; och för resten bodde han ju så långt "bort 1 åvävvlorna”, sommarn: sade. |” Den skogsväg som gick förbi ett stycke från stugan var ytterst litet 'trafikerad;', de" enda :som använde sig av' den voro skogs- körare, jägare och bärplockare samt en och annan: turist, som ville se fäbodarna uppe på Myre- sjöhöjden.! rv al . je Ja, . som "sagt; "nog "faåns ”det ändå lite rättvisa, trots allt; Jakob Jag doktorn kort. Ao Tine : Vilket han också' "gjörde. Nils- son stod' "och hörde på medan teletonsamtalet "pågick; och .han tänkte, att den som vågade säga emot den doktorn; den: borde inte -J vara alltför blyg. av sig: NA 'Inom'€ kvärt kom” bilen och hämtade "Jakob. och' när den kört al de "nian väg "tände Nilssoh "eg "kg Se det var en riktig doktor act; han en, stund senare körde hem |! åt” genom den beckmörka skogen: | > daktorr: och frågade: sva oc — Var. han "mycket illa däran? '— Inte värre än jag tror han klarar sig, - kom "det buttert.” - Törs "man fråga vad det — ? m — var för” slags åkomma?” = "Det var : lunginflammation. Det är ett under att han klarat sig så bra: som Han .jort hittills. — Kors i all sin dar! uthrast Nilsson Men — ja. så skulle väl doktorn . ha”: betalt : r allt. sitt besvär. och +« KS Bry ”e' inte om det L sa i stället så ni hinner hem råedan det är något kvar av julaftonen Man ska inte ta betet av va.ann vid sådana Här tillfällen. «= "va FMen".. Ja, täck så biärtligt då; doktorn :— och en trevlig jul! — TaCK, dötsaramal a et” nyärsgåva också tidet, CN Token Andersson .& en dag Vslutet: "Januari. kom” "Instegånde ”. t Petter Nilssons kök, -tade ett stort, . paket på ”berdet och, sade: om Jag ska be att få tacka hjälpen. Paketet visade”? : fonehålla” Jakob, 'mén :det ska bli mer sen.s " [Man kan, minsann” aldrig ratala tänkte" Petter" Nilsson, när | Det skulle finnas många av. den sorten ;—'.då. skulle det kunna bli lite: rättvisa "och, reda och rd= ning! på' det, allra. mesta” ' Vad gjorde det nu att cet var | kallt och , mörkt och att han skulle kamma ganska sent hem? Ingen- ting” 7 Han: hade fått uppleva er för mycket” för slit get. = För att rädda Yägons 1 man "ju inte" ha vetalt; Ma ;l göra "sin plikt. och dä rmed. län hur: tacksam” jag r över, att” kömma hen till” min stu; É . SVAR TILL: > "ENSAM JUL". Av författarinnan Ossie Sändel - NS Ånnonsen var liten och diskret] "Kanske Ingen skulle lägga märke tll den, hade hon tänkt. när hon satte in den t Jen stora öärgstid- ningen för några dagar sedan, men hon hade i alla fall fått ett avar redan, Ett svar som Intres- scrade henne, Det var från en man och hon tyckte sig känna igen den kraftiga pikturen på . det enkla grå papperet. 0 ca Fru Ellen, som hennes trogna hushjälp Agda alltid kallade hen=" no, reste sig från de bekväma fåtöljen hon suttit I och gick s0abbt bort till den gamla sckre- tären I rummets ena ända. Hon öppnade ett Iket skrin och tog upp en bunt hrev ombundar med ett blått band och satte sig åter I stolten. Hennes ansikte var blekt och allvarligt när hon jämförde atllen på de gamla breven och det hon tått på annonsbyrån Idag. I Det var Inte något tvivel om att det var samma person som skri- vit dem, fast det namn som stod I under det sista Inte stämde med de andra. —-— en gualockig,. liten pojka, just somnat' in för: alltid Deras' enda barn, omkring vilket de byggt så många förhoppningar hade läm- nå, dem. och de-stod tysta och stela, oförmögna: att gråta, vid var sin sida'av bädden och kände hur en mur liksom växte upp emellan dem. En mur som inte lät sig rivas ned. Någonting inom dem hade dött och de gingo sina egna vägar. Deras. ekonomi var god och hon kastade sig ut 1 ett hektiskt nöjesliv för att glömma och muren mellan dem blev allt På den stora samlingsplatsen för flyktingar .. och » frigivna fångar från de tyska "koncentrationsläg- ren I den sydsvenska staden, gick en. gråsprängd man omkring och tummade sitt nya pass som han Just erhållit " från de svenska myndigheterna? Hans ögon voro sorgsna och det var som om han sökte känna igen det namn som stod skrivet i.passet. Kläderna på. hans magra högresta gestalt satt tlla och ansiktet var utmärg- | lat och blekt. Omkring honom surrade det av' stämmor. Men vart han än såg mötte han bara ansikten som liksom skimrade av förväntan och stilla glädje. Även de som låg på bårarna log. De var räddade, de kände trygghet "högre och” "tjockare. ” vn — Detta är meningslöst att fortsätta med längre, Ellen. Låt oss Inse det nu, medan vi ännu . kr någorlunda unga, om man kan jaga att man är ung vid vår ålder. Du är fortfarande vacker” och kan finna en ny lycka, kan- ske även jag Som det nu är orkar Jag Inte längre Orden kom sakta. och hon förstod att nan 'menade moget övervägande han nu ut: tryckte sin önskan att $iljas Det var midsommarafton 1922. , Han hade rätt Deras äktenskap På den grusade gången upp till dena vilmenade kyrkan gick ett ungt brudpar följt av festklädda människor. Genom kyrkans öpp- n. dörrar trängde de mäktiga tonerna av. Mendulsohns brud- marsch och de två som om några minuter skole vara man och hustru log emot varann De voro så unga, 2 trovissa och deras Uv $å fritt från rorger att Lb var efter sonens död bara en fars. en teaterkliché som mer I sönder I målningen mer och mer för varje dag. Efter 13 års ärten- skap tyckte hon plötsligt att han 3 var en (främling för henne man- nen som nu bad henne om skils- mässa. Hon hade: ingenting att invända. Lugnt och sakligt hade 1e dis. skulle kunna störa deras lycka Och så gav de varann de kötten som kyrkoherden — förestavade dem Hand I hand gick de så ut I acn härliga världen, där de bi. danefter skulle dela aln De stod på var sta sida om åen lilla bädden där ett barn, kuterat skilsmå och hon hade till sist gått med 'på att behålla hemmet om det var, Så hide de sagt varandra farväl och det var törst efter att allt var över och ! hon var ensam å den ombanade lilla villan som Lon förstått vad han betytt för henne ” . Det var tidigt på vårer 1943, även om framtiden för.dem var allvar. Att det var först efter. ' Å AME AGA [+ (ER ÖR r Vi NESS | 2 skina oviss. Han rynkade' pannan och såg åter; på namnet. i . passet. Robert Karlman. Var det så han hette. Han visste det inte, kom ingenting ihåg av vad som hänt. Hela hans liv var som u'plånat från "hans minne. Endast tiden i koncentrationslägret stod 'klar|.: för honom, men hur han kommit dit eller varifrån han ” kommit visste han ej. - En kvinna i uniform gick förbi honom : och hon log -:ett soligt leende. Han tittade eft2r benne och åter fick hans ögon ett frå- gande uttryck, Det var som om någonting sade honom att han mött henne förr, att han känt henne, Ean strök sig över pannan och suckade. Det hjälpte inte att grubbla, I morgon 2 S NER FDR S ER De hade åldrats bägge två i - resa . härifrån" och! börja. arbeta, Han hade fått arhete”-på en snickeriverkstad och det var bara att sätta igång. Kanske att han en dag skulle minnas sitt liv — kanske inte, Det låg ” Guds hand. obetydliga annonsen öch,suckåde. Det var alliså inte han som var ensam. Det fanns flera än han själv som längtade efter sällskap och -gemehsamhet "under : den stundande ” helgen. Att annons- sören var” en "dam förstod” han och varför, ckulle han inte kunna svara på den: Att få' fira julen i ett hem, där en kvinna pyntat och fejat vår någonting som inte kunde jämföras med ;en iulkväll ett trist ungkarlsrum. Det var fyra år sedan han kommit till Stockholm och snart sex år sedan han kom. tillbaka till Sverige från Tyskland. Hela tiden hade + han varit ensam med sina tankar och sitt 'grubblandé över vad-som > hänt innan han kom till den syd- svenska . stagen 'den där” våren . för sex år sedan. Men alltjämt var hans minne fördunklat. Han - hade : accepterat det ramn 'som stod i, hans. papper : och arbetet hade fångat .hans' intresse. Han tjänade nog till sitt uppehäll och var nöjd, även om han längtade efter någonting annat." Han be- stämde 'sig för att svara på den .tilla annoasen och snart hade han brevet klart och gick ;ut för att "lägga det i postlådan.” Fru Ellen Karlberg satte sig upp i stolen där hon försjunkit i minnen från tid som gått Hon såg på brev2t hon fått på annens- byrån. Ett milt leerde drog över hennes läppar: när hon viskade för sig själv: . ”Robert Karlman, du heter inte åå du heter Karlberg och d» var en gång min man och jag har a'drig glömt dej. käraste” Bred snabba steg skyndadé hon den Hilia gatar fram till adressen häftigt; och "hennes. hand "darräde näs hon tryckte fingret. mot ring- ledningen: till. dörren: : som bar namnet. Karlberg". Skulle : han känna igen henne? Tänk om hon tagit "miste; ändå. ' Att stilen var hans var hon i" vilket” fall som helst övertygad 'om. i Cr Dörren. "öppnades och framför henne stod . han; Hon hade inte tagit fel. Hon. 10g och räckte fram sin hand” "och deras blickar möt- tes. Men inte en. glimt av igen- kännände" kunde hon se i” hans ögon. Han 1cg vänligt och bjöd henne stiga. in och hon ' följde honom in I 'det enkla men snygga rummet . och. satte . sig på den stol han bjöd henne.. "Det. var på min annons "oi svarade sade hon efter ett ögon- blicks tvekan, öch nu är jag här för att.hämta er hem till mej. Jag hoppas att ni kan följa med genast, det är ju jalafton Idag och hemma är allting i ordning för min arnonsgäst. Hon log emot honom och -han nickade till tack. De sutto, framför. brasan v det hemtrevliga rummet och drucko sitt kaffe, Julaftonen” led "mot sitt slut. Grahens ljus voro tända och flammorna från elden på den öppna spisen spred en behaglig värme. Agda hade sagt god nattjä och..fru Ellen hade gett henne ett varnande ögunkast, då hon märkt att «hon velat säja något mer till sin matmors man, som "Thon genast känt igen när de kom- mit hem på eftermiddagen. Fru Ellen hade förklarat för henne att han varit sjuk och inte min- des vem har var och att det kunde vara farligt att påminna honom för häftigt "om hans före-. gående liv. Agda' hade ' Drotes- terat och 'sagt att det. var dumt. men :som -frun ville, nog skulle hon tiga alltid, Sven om det var svårt. Hade hon-inte känt både bonom och frun långt inner de gifte sig, kanske” - Som stod i brevet. Hon andades Fru Eilen såg på mannen vid blivit; gammal :.. och" ögonen vora uesariima.ss gången de. var. unga.: 'Han- vände” äig "nöt. hentié och deras blickar "möttes, "Fru Elen strök bort en lock som" "fallit ned i pannan "och höjde :en aning då högra ögonbrynet; liksom: för att se om: den var borta: Då kände sin, och, hans stämma ' var hes när. "han, viskade? ; — : Ellen, det. är åu, Ellen. Jag kommer ihåg att du alltid. liksom tittade efter om den. där: ostyriga. locken låg på plats: Nu: kommer, jag Ihåg vem Jjag' är och allt vad som -hänt mej; sedan; vi: skildes : att det är sant; Jag tyckte genast när jag kom i eftermiddag och ' nu'ser jag ju att det är vårt hem” som vi gemensamt inredde” -som nygifta. Du har bevarat allt söm räste, är vi för gamla för att bör- misstag vi gjorde när. lille Adöl? / dog, kan vi inge få ogjort, men ' vi kan lära av. det och det.:ska vil”Tack Robert för att du sva- rade på min annons. Den här ' julen blir” den vackraste jag upp- mensamt till julottan'.1 morgon så, att vI där kan tackå för vad, vilnu bar fått, En gång sade du ätt'Gud ställer till det bästa för 058 och nu vet jag att det är så. Han. svarade inte men hans händer. slöt sig hårt om. hennes och hans ögon glänste. som”Lör= klarade emot henne när de. sam” tidigt" önskade varann: en god: juL : NH : nt Prenumere ra I da = VTYTERT TVI TO a a på kaholms Tidning för år 1955. Helår t hon plötsligt hans' hand omkring” : åt för många år sedan. Ellen; 'säj ja om på nytt: tillsammans". Säj, tror du inte att vi kan, m Gäds . att ' Jag kände mej. hemma här” t levt; tack "vare ” att du kommit - ” tillbaka hem Igen. Låt oss gå ge- ' a Hu det var den :' gången: Ellen, kä- .
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.