£L vererprvr ne . och helvetet: stod öppet - "ingenting, RATE ANS SNASAMNN Teri is rävfteverré FF" EXHOLMS. TIDNING. | 7 NV LTA ANA AANA CCT LOELE SL ANINOT ver ervee ber TITT IAN, ” sq . flodsveckor, ” . jä och" lossning Det. spelar: på nytt upp livets melo om hur livets , Gud skapai gör allting nytt! Vi människor lappar och. 1a- gar, + restaurerar. och renove- rar. Men livets Gud, gör; genom Kristus allting I nyt grunden, . i Det är 'précisisomdet:s] all "vara att vi firar-reformations- fest den tiderf,:då älvarna sväl- ler, knopparna” brister. och luf- ten darrar av järkspel och. tra- nornas trumpétstötar; ena pe - Reformationen stora. ord. är ordet — tro.” Du glömmer” väl åldrig "den Jille.. munken med; eldögonen som en gång stod vid helvetets port? Han hade vandrat den romerska kyrkans salighetsvä- gar ända till slutet.. Förgäves. Han kunde; bekänna: . n Mi synd” mig” il-f rtvivlan. - rev, mitt sam ets dom 'orygeligt 4liel bleve + "Öch så "inträffar det -befri- ande jordskredet' i hans liv, is- lossningen som / ' kom med -an- deng vår i”hans" lv. I blixtbe- lygning ser! han innebörden av » Paulus- ordet? "Den; rättfärdige : varje vecka, Men han hade 1lo- hang religiösa grundval, hans " Jevnadsdag,;: hang framtidsmål Då kände!Jag mig”, skriver "han, ”rent'av född på nytt och ityckte migAgenor öppna dör- rar gå in iiparadiset” ö Tron, hjärtetron;. blev hans ”egendom, en gåva given :av- al -la, goda gåvorsg givare i Jesus "Kristus, "Jag. är A' och O, be- : gynnelsen och "änden. Åt: den -som törstar skall. jag giva .atti. dricka för Intet. ur: källan med Jivetg vatten”;;. ”En.. annan grund kan ingen lägga, än den far är så ör, och jag är liten, far vet allt, och jag vet nästan” , far ställer allt till rätta, far får. man hålla i han- den, när man är rädd, man får ”luta sitt Huvud mot hans knä” och han menar alltid väl med en och har. ' en gränslöst kär, därför förlåter" han” ständigt på nytt — allt. detta' och mer därtill, hör med. till tron. ck ov Vår kötstna!" tro 'kan omöj- "lemdebatt, "Tron' är 'och förblir "ett. personlighetens | ”vågstycke: "Klerkegaard — en lidelse som xbär: ”anstötens märke”, vv 7 Tron" är: cett "levande, veérk- » samt och kraftigt ting, - s ÄT din” och min tro verk- sam? Det är en yiktig reforma- + tionsdagsfråga, "+ - : General "Booths' äldsta dotter "berättade ven Bång som åldrad om sina minnen från den tiden, då hon a Bom - är lagd, nämligen, Jesus I. : « (Forte, Det var mycket arbete som väntade : på . Larsro; Deras smekmånad förflöt i höet. ”Vär- je dag höll de på med att hug- ga och stacka höet. brännande 'sol' och 'hett.- "Inte en vindpust; Inga mådde illa ån | av värmen, och saknåde' havet. Därifrån :- kom" det" nästan: all- tid fläktar ' somi; svalkäde. :För att inte-tala om de: härliga. bad kvällarnä';då: man kunde sim- ma. omkring och bli kvitt svett och smuts; Visst hade hon Gull- sjön, "mer vattnet var jolmigt och. varmt. tyckte "hon; Och" in- te heller så klart ”och-fint. Holinsundets' vatten. var grönt som; kristall, när. havet låg blankt kunde man se djupt ner, den '. refflade ' sandbottnen och tångruskorna..: RS Ja, mycket” "var annorlunda. Men. hon « hann inte. på allvar längta.” Dagårna "var så fyllda av arbete, :'Larg sparade inte sig själv och inte heller henne. Han var så full av! planer, ' "Först skulle han: bygga om stallen," göra det modernt och ljus, Så var det Inga som. bett att : få 'ett "bra hönshus," Hon hade. Tust med fjäderfä. . Priset på / ägg var också gott. :- Men Lärs + tyckte 'att. det blev för,; mycket : att'. köra "ner' äggen vat 'ätt "göra" i ordning . vägen så man: kunde ta sig fram med cykel.. Sen skulle inte Inga dra sig för att cykla ner med ägg på samma gång som hon skul-|, le handla; En" och ”en' halv: mild var det ' till Holmsund: -- Nog kunde;: det i "vara. roligt" att få titta” " ner" där - någon gång. Halvvägs låg Jönssons: speceri- affär och där: kunde hon hand-| la-då-de hade brått. oss cd e — Får jag ägg att, sälja kan jag ha några. kronor; med. hem varje gång jag kör, sa hon, till Lars ; som. skrattade.. : 7 Jojo, .d eko i; skogens djur än- miössén a ock om tävar- söm” -strök ända fram till nattetid: FOch” om 'ugg- mn de” omkring! De" "skrek gällt varje "kväll. bana väg för. Frälsningsarmén ji Schweiz 'och' Frankrike. Mot- ståndet :var kompakt. ' Fängel- set hotade, Men ingenting kun- de .: knäcka. hennes mod. - Hon var. bergfast 'viss om seger — 0; hon” segrade så småningom. Hur kunde hon? "Hon svarade: väntade ' alltid det -omöjliga. Jag kände inte till vad teologi vill säga - = 7 men jag kände Jes sus”, Att känna Kristus som ett saligt tvång till. tjänst och att bäras "av; honom:'i sin tro — det är 'att alltjämt stå i den kristna : och kyrkliga förnyek sens tjänst. + - med "skriken. Det var | och: såg, på. dem, då del: —=De häller "efter gättor och som 47 åring” sändes för att . ”Jag - hade . en stark tro: jag | sorkar, "sa. "Laärs ' och trivdes] Inga tyckte inte "heller att de' var så farliga sedan hon ba- ra ; vant "si kring d den ljusa sommarhimlen. - - r > henne / var allting nytt "och underligt. "Hade hon haft tid skullé 'hon gärna' strö- vat. omkring för att upptäcka kade'att. få in. höet, ust:; den dagen de höll Pp nere; mot, Gullsjön med sista höet kom, åskan. Den tryckan- de värmen "byttes ut i snabba 'vindstötär som rasslade i trä- sjöns” vatten att bölja, » Lars såg "det annalkande övädret. Åskan :. mullrade :' på ;avstånd och fräsandé bliztrar slog rakt ner mot jorden. fl Det: är strängt där det drar. fram; sa han, Vi: har. det snart Över! 088. : - Han körde skarpt hemåt. De första dropparna började. falla innan "de nådde in i logeh. Det var, störa, "svala droppar: som slog ner i: höet och splittrades stänkande.” svalt: uppåt. sIögasl: ben, TN De höll i logen. Med en gång blev.” "hela, trakten höljt i ett brusande regn! : Det' dundrade i märken på gårdsplanen som snabbt": blev ” till en + sjö där bubblorna.;” seglade i. omkring: lyste: upp.” :Knallen kom nästan genast: öch' Svarten: riktigt” hur kade ihop. ov (Bb så, så; ”Ingnade Lars och må; e "hålla om, 1ngas; lv II Det: brukar vara gänska stränga". åskväder. hi r, . Gull- sjön drar; occ : »x Lars'sa. det lugnt, = st Just då k' ten; ". Genom” :knallen «och. det forsande '"Tegnet" hörde” de: eri kos -utdragna. böl, "Det. slutade i "ett sur an Lars: blev blek; " dens. toppar och fick :den lilla |; Så" kom” den första blixten och |: den andra blix-]- iSvarten,- - ropade ar 1. Hade blixten slag hjäl en : | ko?:När. Lars. kom tillbaka? y blixt och he Den . Gud! visk de. "Inga Å gömde, sitt..:; heta: ansikte. :vid hästens. "hals. Lars, var. bl omgivningen: ” Men det” bråds-|1 er hägen.' Han, 'skyndade, allt han T kunde, ”På långt ;håll. såg "han en av korna; det var. den: bästa, Kajsa, ligga nere" »i di diket" med tnderligt "vriden hals. + De an- dra: stod. skockade strax intill, 7 av: åskan ..och. tvingats ner: mot diket. Kajsa hade. ramlat ner där. Hon: m ti väl. inte.” vara död?” a Nej, "hon le de svårt att andas, ett rosslan de ' och han såg. hur vita y hennes ögon. "Jyste fram.” Han Hoppade ner', och” fick axeln'|' mot, sidan: och förde; Hon” var tung., Han tog i så det blixtra- de. rött: framfö! ögonen” men orkade inté' lyfta kon)" > Hastigt | for ” han : upp oc sprarig Isökånde”, efter” en stor stör.. Till sist fann han 'en som passade.; Det hade" slutat” reg: na och" åskan hade dragit vi- dare. Nu såg han att Inga kom springande. "Hon grät." Vad ä det 7'. "Kajsa här: trillat i diket: Hjälp mej. De uwfick ":stören' -undér i kon: och” kunde lyfta "bägge.: :Kajsa vreds sakta :så hon kom: rakt ner i diket.: Hon" flämtade fr ter luft. Sakta sjönk .hon i:di- kets vattensörja.. och . dy: Hon "också på andra platser och inte: färd genom ” Ovanstående bild ger ett intryck av h -' Pellé och Pingo ombord på deras skuta” ”Mary” under en trim) populär Rasmus Nalle är bara här. Man ser: Rasmus Nalle, Berlins gator." - . a ville" Han. försöka” lägga: -på ett a- |eller ” sittande ' 1 något 'skogs- j ting :än' han.z . dej I Inga,.sa :tde d . farligt. Du ser ju att jag > jla : "rat mej alla åren. . dom andra som bott här. Fast vi har fått slagit injär, kor. vid "ett. par: tillfällen: SA Inga. ryste. Hon tyckte att det: Jät otrevligt. : "Lars "gick och tänkte på nur let skulle, blivit om Kajsa dött. Det var. hans bästa ko, hönne par kvigkalvar . efter." Han .ha- de allt; haft tur. "Och "detta tog han söm ett gott: tecken, ' -Hån och - Inga skulle få tur. På kvällen ; beslöt : Han sig xels, Tala med .dem kit upp, . nu så de kunde Ko ihop. Då 'kunde 'ta initiativet till -arbetet. ” det; mesta för dö fick ju "bilväg upp i: -skogarna.” Deras skog låg. längst; in' och det var, tim: mer. som. snart skulle ner om det" "inte; skulle" förlora”i värde. Den gamla skögvaktaren' : Ver- ner" Nilson > var: för slö, Han brydde!” sig inte: om. att köra på. Han trivdes "bäst i?stillhet bryn” "med, bössan. Nu- fick det vara nog med sådant.-Det gäll- de” att få 'de andra med sig. "Simon" var :« - hemma "då han kom. Han hade just blivit. fär- I Simon satte på kaffekannan. in. Vi tar Oss väl'en kopp.-' --Hans buna” ih garvade: an- sikte ; klövs. i :ett. glatt smil. Han : tyckte : alltid om då det kom folk: Mest: fick han ju. gå här. ; ensam;-: Lars. hade -, ofta tänkt att: det::var underligt att Simon, iddes gå kvar. och. slita på sin gård.:Han hade ju ald- rig ' något sällskap... : Men .han tog väl snart Laila Hell; till sig. Lars Hoppades: det: Simon. och Laila "skulle bli. ett..nytt .ungt. par, Byn skulle inte förlora på det; Kunde .man; sen bara. få någon: bort till: Riatorpet "öck- — "Jag tänkte på den” väg. historien - »vi så ofta ' talat om, Simon dc fundersam u ; Sockengubbarna Staten. behöver väg till skogar i "mjölkskjuts. "Nu tt evigt elände att” få spörsmål länge Det var mörkt en: hort mot Axel Harrvvisste: vad. han ville. ” In- gen; kunde:tha. en finare ord- Fast. det ännu var lite besvärligt med. skulder. och .sånt.. ::. Men: Lundahls var glada människor; Lars hä riktigt trevlig. kväll. ; . Pu-. kunde väl tatt med sa Aina: Hon behöv- insann träffa nån mer än : Jå, Lars "förstod a att” han vä- je vi "Kommer nog" ner kväll.. Var inte rädd, du.: = Ja, annars kommer. vi kö- Och alla]: gå ner till Simon och - : Det "gällde . "Staten bekostade |. . Axel. Går de med på vägbyg: i.Socknen har skyldighet att]: Ira” trugad" öch : bjudd. "| Det. lyste i; sängkammaren. In? (A BAGARLÄRLINGAR, Fr hade fått d täcknin. enii närvaro av : ? "hard samt (skymd t. k. et ärofulla rg be > glag varmed representanter för Hollands. id Sbenska brödhjälpen. under de sista krigsmånaderna 1945. döremo- en ägde - rum i tironsalen i :Amsterdams slott och här pågår av- det sven:-ka kungaparet och prin an "Radskeldevs och 'Pietje M ej att .avtäcka: den: skulphur bagare .tackade . förd ) dr otening” Juliana, 7 vi Jag har! inte "set Chur fu fatt) det-sen:du gift dej.: > => Nej, ; du: håller” dej. "mer för. . dej själ än Innan; skrattade. Aina, 4! Vi, blir! mycket lada öm ni - vill "titta upp,.sa Lars'lte generat..': Men ' höet” ”har min: sann: : inte ; lämnat så många: timmar övers för 'grannsämja, ;y— Hur är: det med "Hells, sa get: . Ton Dom: kan "du tala "med, Simon, tyckte Lars, Själv var han ju lite gramse med då äld- re Hellarna. " Simon nickade! 2 Dom är inte: goda att: tas med om sånt, Kostar de nåt så gör don; de fanken. inte: =". Nej, det -visste.. nog både Axel och ' Lars, i ska' få nytta av det om de inte är. med, ' sa. Axel" i — Det är knappt nåt att. gör rå åt, sa Lars. Men kanske går dom '-med, Vi får väl ses. ... 1e ;kontåkta :- socknen : och: göra vad han :kunde för att: "skaffa väg under: hästkommande" år. 2 Det > "kan? minsann snart: er rodel så” Aina i hinner nog inte få dig" vägen" "till" såra : ändamål för åin skull, klämde - han is i Nej, men du tänker väl på d dej själv, kan jag tänka,” Ja, det” var riktigt småtrev-. ligt." Lars satt och var ledsen: över att han inte tagit med In- ga.: Hur "hade han 'kunnat: va= ra så tanklög och dur hade : hon ' inte” sagt q Fast bon” "hade ju . träffat folket här och ville” väl inte. gärna : -inkräkta; Döm” var såna. på slätten: 'Här;tog man! emot ini risöm” "och" var glada och" hjälpsamma > mot .varan- dra. Här behövde man inte va- 3, Lars. följde” med Simon hem och :: tog-sen stigen'-rakt över mot. 'Larsro, Nu: var. det" grant; himlen 7 var alldeles klar och! skymningen : låg. som: "ett: dun« kel. mellan : träden. » Ugglorna skrek; "öavbrutet och:.en: natt- [skärra: spann i-:närheten;'" Rä- vens ; ylande ; hördes 'gång på gång. :Det' var, sö | vore, föll "av li : Daggen: slog. mot hans ter. "och ben och byxornä”, blev våta, Nu skymtade hån 'gården? ga' hade nog:inte-lagt: sig; det ratide upp till Larsro, sa 'Axel, "Han kom. på sig med”att:han = —' Men det är orätt att de et : Det bestämdes att Lars skul-]- | vågade: -hon I te: så” länge hon : "| variensåm; " i : I morgon : böndag; reformationssdagen. Den . hörde få bli en verklig stor: hög- tidsdag för vårt folk. Med-tack- samhet 'borde-vi erinra oss den väldiga . gärning som "utförts av reformatorer sådana som Martin Luther, : John Wesley" mfl I - denna tid är det många som hy= ser. oro för att arvet från refor- matorerna skall gå förlorat. Den z | oron. är. inte ”oberättigad.' Vissa :.. -' tecken tyder på att man åter vill . belägga: Guds" "Ord "med bojor. Men. -endast: genom Ordet kan nas tid.: Men en reformation som endast; omfattar, det söciala livet .”; är. otillräcklig. . Guds :reforma- " . tionsplan omfattar hela livet. Det' är "om "den "som; morgondagens - "5 gör allting nytt”, Guds tior: gäller ”allting”,i-hela niskan och hela skape sen. I detta" Gud ”väldigasrefi Guds Ord måste få föda oss bi nytt. Det är inte fråga: om vissa förändringar och ett; visst slags - das på nytt” säger” Jesus. Id orden möter "oss "Guds ”refo; tionsverk. i en människa. ” . Men - det verket "äl gränsat. till "den ”etiskilda - imän= sj niskan. Reförmationsdagens' text är:härhtad'i Uppenbarelsebokens N 21' kap., som" talar >om sen, ny 2.| himmel: och "en ny jord”; Kristi . kyrka. tvekar: sej att bekänna-sig ' och. den jörden. Vvill-Gud bereda : åt' alla dem: som -älskar Honom, och ;som tar emot "Hans "ord i: «En farkost från stenåldern fic göteborgstrålaren ?Fortuna; len på 42 famnärs djup” ci sjömil "nordost :: om. härom dagen.: Det är en vackert arbetad,' ur 'en. ekstock :urholkad i] båt, 510 em lång och 60.em” bred. Märken "efter flintyx bränningen är tydlig or: och > Urs, ännu; efter sjöbotten. : Fyndet "har pare:Axel Johansson Trelleborgs :museum.i. inte lämnat: henne; ensam: 2 Wir . ma I goda händer, och Monica tog emot tabletten och » svalde. den” "helt lydigt EBåg Hon sig förvirrad ' NN AN "den här så känner nier, salldeles återstålld. om en litenij— Mund, Ni kan vara alldeles lugn, "Såde jag och niin vän här är lä- kare, så ni hade turen" att kom 7 Hon. kände bur blodet åter bör- - "ade" pulsera I hennes kropp. Så dessa främmande människor, on "som, helt. vänligt deltägande stod Så, så vänligt av er-s — jag är förfärligt ledsen n, |jag besvärat,' situationen, helt naturligt," hade för ögonblicket glömt” I vinet |förorsakat denna - som” den rmoderliga Nilla v omkring | av en önskan att vara vänli; hjälpsam. Ake satte sig på stolen S oh djda över -henna, sr Jvid Monica och gjorde Berit var den enda som tog. gendomliga 'omständigheter" som "händelse och hon "Var," besjälades” hon endast 2 tecken åf] Gösta beställde. vin åt. dem a hon | ken med Ake senare, 8 -— vad” jag är tacksam mot Hon de e& står inte vad som kom åt mej. och det underliga är, att jag arelse ig och + red- de andra att” också sätta sig. ni känner er or bra | igen, sa ban; och gav Ake en undrande blick'-Han var högst förbryNad. Kunde det verkligen vara ' möjligt, att det var Åkes vilja, som förmått den- ” jna' förtjusande flicka att råka i -| detta - tillstånd? : EHer var alt- 1sammans ändå bara en tillfänig- het? Han var böjd för att tro det. Nå, han skulle diskutera s sar t ”Monica strök sig förvirrade 3 ver pannan. Hon log litet mot Ake: och era. vänner för att'ni tog hand 'om mej, sa hon. — Jag för- te kan” komma. ihåg vart jag äm- nade mej — det är så konstigt. — jag brukar ha gott. minne: an- nars, Men jag hade sån huvud- Ake böjde 's "sig from. mi Toch för första gången möttes de- ras ögon. Jag har sett honom för- ut, tänkte Monica. Jag har sett honom förut. Men var? og Hon såg det liksom i &å skurna ansiktet manpressade ” "läpparna "och de er in- den och röra vid hans” ansikte, med hans ljusa hår. : ag fe . mjuka, röda läpparna och de sto- t-|ra, violblå ögonen, på hennes hår med” den” fint | son | böjda näsan, de smala, fast sam-. sällsamt, grönskimtande ögonen under tunga "ögonlock. De ögo: nen :hade' en” underlig" makt; de liksom ” sög hennes blick till sig; så att hon. tyckte hon drunkna- "ide i ett' ljuvligt grönskimrandé hav och hon "kände hur. hennes vilja upplöstes, så att hort: bara längtade efter. underkastelse un- der hans vilja, En ljuvlig matt- het spred sig :genom "hela ' hen- nes kropp och hon fick 'en plöts- lig längtan att sträcka ut han- Hennes "fingertoppar: kändes he- ta av. längtan efter -beröringen - | : Det var'som om de. två, varlt ensamm, adär inne, Som om det funnits. bara de två vid bördet bara de två i hela lokalen, bara de två Å hela världen, Han -såg på "hennes fina ansiktsoval, på de ni som glänste söm koppar i den te: dämpade - belysningen och. han [j tänkte 'att han aldrig sett något så förtjusande, ot "Även Åke hade glömt, att: de inte Var ' ensamma, ' då "ett ljud plötsligt återkallade "honom till verkligheten. Det var Alna' som med :en 'smäll stängt sitt cigar« rettetui. ” Han. .såg .att. hennes hand darrade en smula när hon stack: cigarretten. mellan läppar- åt henne, .— Tack, sa hon med ett mång- tydigt leende och såg på. honom méd sina "vackra," "kalla bruna ö gon, där en liten elak gnista tän- des, >. Hon är väcka tänkte Monica, men” hon ser elak ut är. det ke: hans s hustru | sellenan blick" på de andra och: Berit kom till: undsättning. sa;hon = alldeles bra: Jag vet in- : 3 väl vem som” helst bli,” inföll Gösta. —'Har: = "Ja, "det har-jag — jag är | journalist — åh, så dum Jag är] som inte; ens talat om' vem" jag är — va Ska. ni.e; na; 'Artigt tände, han 'lgarretten se hjärtat och åke sam för dét. Monica. Stenfelt; det. här är min man —: hon” per kade” på Gösta, det här är. häns Vän, doktor Ber nov, och Hon ”Köstade en Mälpsökanas berg, "Nu" känner |. er. mycket: bättre, Inte sant? "Monica log "tacksamt, '— Jo, hur: jag ska. tacka” & = och gemensamma "vän frökei så ändå. inte hans "hustru. När hon nu såg: på Åkes” hand så har de. han Ju heller Ingen” a 'kanske-:ansträngande :— Det. ärin å Jag — Och fag:Beri Wige och dett i pp i er'så här, inföll Åke hästigtr att: se till ett ordentligt? - me; hoppas ni inte. nekar: yyvryvpvrYv Fr FYYYYTY det: årets andra " til en Gud som: är en sådan fe=". 3 ödmjuka och tacksamma hjärtan: - . > nr Bliv'också 'du det 'ordets'? de' flera tusen är bäten.legat:på ..
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.