ty rertr” YrTtr Ye IVF PETSTYY EYE TEYV ET OT VV Trrevverevvvveerert yreveyrYyrY FYTYTYFYTYYYYYYYYYYYYTEYFFYYYPFYYYYYFYFYYYYYVYYYY VERA ' nar I texten om den rike' man- « där mat och > : ; 12 sönd, eft, trefaldighet. | «- Sabbatstankar > herde. Simon Forge Mogen sine stift. 2 VY FATTIG ELLER RIK? ' ro fn Text: "Luk, 16: 1931. K Frågan' om fattigdomen är en av tidens:stora frågor i — djupaste mening : den ,största. För, de flesta är: den enbart ekonomisk eller social; . Ofta är svalget mellan de olika lof- tade befäst. . Definitionen på de, båda sidornas: människr. är för gemene man enkel- som de fyra räknesätten, — "Den som räknar egendom: med flersiff-| riga tal är rik. Den som sliter. g och släpar. för brödet . åt sig och de sina är fättig. Från den ena ' sidan, ger man hellre en allmosa av .nödtvång eller medkänsla än man ber honom stiga inom sin tröskel, Å an- dra sidan stannnar kanske den moderne Lasarus hellre | lad utanför 'än han känner sin mindervärdighet innanför den "rikes dörr. Han drömmer; om han icke givit upp —. om sin e g e n tröskel,. Valutan är ofta mätare på människovärdet. - Guldkalven både lockar och tvingar män- niskorna till dans, .— Kanske är problemet olösligt, så Bom vi stilla det. En ny storhet mäste med i räkningen. En ny dimension, Evighetsperspek- tvet, Det är detta Jesus öpp- nen och Lasarus, Och detta är Ingan. lättvindig,. lösning. Det är två sanningar: Jesus utta- lar, - s . För det förata: - Det glves en värdelös rikedom, : : » Logiskt — hett . syneg detta vara en motsägelse, Den rike mannen var till skillnad från många hans bröder en lycklig minniska, Han levde var dagi glidio ,och . prakt, Han levde av Jordens must och behövde Intet mer. . Han .räknade inte med evigheten, därför. icke heller med sin själ, ' Men en dag öppnadeg för honom del: stora 'djupen. "Timligheten — Jorden, = skatterna, glansen, gllidjen -— allt "försvann, och själen sjönk, sjönk '1' namnlös seknad, ofrid och. ånger." All- ting hade han samlat. Ändock var allt förapillt, "Rikedomen var värdelös. «trots 'ynån föl att göra. rg Jat Vi skull den, trote rmänniskornas prig eller avund, Där: fanns: 1. sista ögonblicket intet tiv, häna' Mån ga värden, som, var gångbart På andra aldan, 1 'pjilarnas värld, Det Bom bar värda. måste vara — något "bestående: när allt annat viker; Därför är Je- au ord'ett kärlekens varnings< rop till varje Bjäl:”Sarmlen e- dor" icko skatter. på "jorden, ott förstöra”. + För det andra: "Den. rätta rikedomen kan döljas bakom nrmodets dräkt, vv. 0 os Ett evärderligt minnesmär ko har Jesus rest över den fattige — judep, Lasarus.. Han hade sett honom i många 'ge- stalter. Vid de stora tempel- festerna. samlades do. 1 skaror för att tigga människor om barmhärtighet. Den gången fällde den Heliges blick just Lasarus, Kanske var det ett frölsande och förlösande ord från, Josu mun, som sände för dolda rikedomar in trashan- kens själ, Jesua såg det, Och han såg något mer. Framför rummets och tidens skranker såg han Lasarus livsöde, Det ändado i frid och gemenskap med Guda heliga I Abrahams sköte, Så ägde den fattige en akatt, som bevarade hans själ Kenom tidens mörker och lyf- te den över ljupen, då döden befriade" honom från Plågor och umbäranden, Klyftan mel- lan rikemannen och tiggaren var stor I livet, Större blev den I döden. Den ene syntes äga — allt, i verkligheten ägde hån intet. Den andre syntes sakna ht i verkligheten ägde han alt Kristus har aldrig fördörat rikedomen eller gjort de välbe suttnas öde enahanda. Men han har klarare än någon an- Ran sett rikeodomena fara, Han vill icke klyftan varken I li VOL eller I döden, Därför visar han den I tid, Klarsyn och kär. lek tvingar honom att tals. > I dag ville han komma ditt och mitt hjärta nära med sitt ord, Han Yct, vad vi skatta dyrt Och kärt. Han vill frälsa Osa från jagandet eftor lycka Där « s Så var det julafton. - na sista: veckan.” Simon hade. var rit: och hjälpt-till med slakt- arbetet, och. Lars hade” slutat med” skogskörslorna : för. att vara . behjälplig 7 hemma. vid Lars gick: och kände en Lån derlig: glädje; "Så mycket: liv hade det. inte varit i Backåsa by "sen han var mycket liten. Då. kunde . han : minnag 7 att människorna . samlades till fokalan och dansade och spe- I. Sedan ' hade fadern och han. bott ensamma på gården. Gamla traditioner hade" för- gvunnit. ” Men nu. var. Larsro åter. fullt av livskraftiga män- niskor, Siv hade blommat upp och hon trivdes bra. Inga och hon skämtade. med. varandra. ' Larg. kunde ' ge. hur Inga Ijusnat.: Hon hade inte längre andra ' och : Simon hade : ocksä|; ljusnat: och "blivit en annan. Lars iskämtade ibland och sa att han fort' glömde "Laila. Men då - kunde' Lars. se att Simön mörknade i ansiktet. la glömmer ' jag: :inte,” inte tro det... +; : Lars... teg sedan siied det. Han ' förstod 'att Simon varit förälskad i Laila” Hell' på 'all- |. var, Lars hade alltid tyckt om den flickan, Hon var allvarli- gare än föräldrarna, Sture och Ingla Hell såg han aldrig. » . -. ».— På annandan säjer vi till Axel Lundahls. också, ga Lars vid. ' middagsbordet på julaf- tonsdagen, ' Inga. såg på hönom' och ni = kade, " — Ja, men "vi får väl alija till Hellg' också? . Det. var: som ven fråga: Det drog en' sky ö te, L inte göra, såna IP uteslutoldigar,': : sa” Inga fast och. såg. på Lars, Inte om det är så"Rttylkvill bin byns fölk igen; Lars « glorder.en grimas. et Nåja,; sa "han, Låt gå Mén skyll dej "själv om det in- te blir som du tänkt dej. "Lars -budade dem samma ef- termiddag, Sture Hell var inte hemma, Inga salt: ensam inne vid bordet, Hon hade en;smut- sig > klänning på sig och det luktade instängt.” Det syntes inte vara gjort alls julfint. Hon såg förbluffad ut. då bjudningen kom, ;:; i «<— Jaså, du ställer till far hippor, Larsroare; 'sa hon'.och skrattade. Du har förstås fått fint nu sen du blev gift med storbonnatösen, Lars >kämpade med : ilska. Han tålde inte någon av Hel- larna, De var lata och slarvi- ga och hade förstört Helligår- den totalt, Nu var' husen! fall- färdiga och åkrarna låg för fäfot, = Ni är välkomna, sa han kort och vände och gick. Han hoppades att de inte skulle bry sig om att gå. ' Simon kom tidigt- på julaf: tonskvällent, Lars var ännu inte färdig i stallet fast han hade hjälp av Skogs-Manfred. Om vintrarna i kylan trivdes Skogsa-Manfred bäst På Lars ra Han brukade komma varje år, Nu hade han övervunnit sin skygghet för Inga och var lugn och sansad inomhus. Han sa inte mycket och hang Bkyg- ga ögon hölls mest vid golvet. Lars och han tyckte bra om varandra. God hjälp hade Skogs-Manfred Var stark. och sex som-en björn, Inne var det hur julfint som ter salighet hos Gud Give Gud av nåd os3 del i denna rikedom! Träter Du själv i själen in, Ordat kt och Kärlek, och säger Ni som Kör mie evj; et all världen då Er, din, intet mitt hjärta me, stillad dessa heta mer Begär, Pader - — Dia kärlek jag äger. Och ge osa en Innerlig åtrå el- " Siv och Inga hade haft brått j bekymmer om - ensamheten, Siv | sg; och ': Simon skojade "med ' var- | :''< —— Nej, sa han en gång, Lai sas Du ska : NESSER den” smäckra granen som Siv och Inga Shjälpts åt att leta ut. : kimrade: : glaspärlor : och "grenarna "och ljusen Maj-Lill . var hän: ryckt; Hon slog samman sina små händer och "jublade. ” Hon måste, bort till Simon och sit- nan, så hon" och sträckte "sina små, händer: tupp. mot: gråntop- pen." ? Simon - "mäste sträcka" upp henne; så hon fick känna på stjärnan; Simon". Var glad och skrattade” och "sjöng 'en jul- sång för allesammans. Han |t hade" så lättatt, tina upp och skämta. Siv såg då och då på honom. -; Hon « visste att:hon " dumma antyd- var” bara” rolig; hålla, ickarna: från den vack- ra flickan." Nu hade det bleka försvunnit.” : svagt. röd och ögonen glittra-] - skygga hade” fått ge , bo och Simon såg nog hennes - blickar. Han förstod: att; hon, inte tyck- te illa om honom; Det värmde i bröstet: och :han måste le mot henne;: Det "kändes inte så illa hatt veta "att: er 'så' vacker: flic- ka tyckte om honom. Och Ma Lin" tydde. "sig alltid" till h nöm;'”, Han "hade en förunder- ligt" god. hand: med barn, Sorg- löst: pladdrade' han om allting | med ; ft som frågade och) frågade - "Inga och Siv dukade inne: i salen, På 'bordet' stod. det väl- dgr ”grenjuset,” släcka lampan: : Under' skämt och"skratt" åt man maten. . sh sik och. jullekar i den. Maj-Lill dansade genom salen säde va ja är gla. na] hon. ch hoppade rakt” Cupp? Si ons) knä. 5 Då tycks vara git innan a års slut, . ". " Hon såg på Lars, Simon ha di försökte omsorgåfullt undvika varandras ögon. ' Men det var omöjligt — ett tu tre såg de på varandra, . a Då, log Siv,. mjukt. och ömt. imon kände. en stör” värme inom; sig! : : Herregud; han "hade . med den tanken, När. han nu såg Siv: här. framför sig tyck- te han att hon var den rätta. Hon var: ljus och vacker, hus- lig och "snäll. Och Maj-Lil, ja henne var han, fast. i för Jän- gesedan., : Simon hade köpt en fn in doc- ka. till Måj-Lill, . Den kunde blunda och -när "man vickade den framåt sa den: Mamma, så fint,iså fint, >... a. - ner den i margarinlådan där det innan legat en trädoc- ka. ; Nu "fick trädockan finna sig i att ligga på golvet. "Siv gav Simon vantar och yllestrumpor. som hon stickat. Simon log ljust och kvitterade med en vacker hårnål som han själv gjort i trä. Den var vac- kert snidad och målad och Siv ropade till av beundran, -— Kan. du verkligen göra a själv. Simon såg förlägen ut. — Det vet du' kanske inte, sa Lars, att Simon är bygder- nas bäste träsnidare. Han säl- jer ända ner till Stockholm. Det var sanning, Under vintrarna roade Simon sig i ensamma . stunder att, snida | f, sybbar och djur och andra ker. -Denna hårnålen var så fint btskuren i kvistrent trä och med. många stiliga" orna- Amen, ment. - Egentligen hade Simon "gjont den med tanke på Laila, : Soc helst ; Simon” måste” beundra= Men nu ”hadé Siv fått den 'och röda. "och ögonen fulla av. vär- vill Hälla stjär- +) tyckte bättre .:.om honom än I, om någon annan karl hon träf i Har” närmade" sig ”inte;l' t aldri Ir ' kväll. var honin: fä söv redan i-sin. lilla” sö "Man: kunde) : e" också: rodnat litet. De två z glömt”, Laila." Han "kom; på sig I Maj-Lil hade brått att bäd- : hennes 7”: kinder: var blossande me; "och. lycka” Simon Ängrade sig "inte. ” "Inga "såg på Siv." Det var häruppe. i: skogen. Inga måste le, mjukt. och, ömt, Hon :var on själv, fast det kan måste vara. med. Men .de stämma: .. Lars: brurnmade > så gott :han kunde: och Inga” :10g bara. Men” Simons röst” ljöd ö- ver; dem alla? Han "kunde inte gjort” 8 såg åt sidan och | litsfull.:» tryckte : henneg hand. Han; 108: ljust: och . Kände. glädje: ; Han höll Henne hårt, växte det fram en -förvissning om: att de hörde sammän.:.:' ; Så var: då julen" slit. Simon” reste:sig och tog. adjö: j inte . haft. som jag minns, sa | 12 svett, > 1 Lars förstod; om: hennes! liv: 2: Hon fanns ' "de. heta läpparna mot sina.” Hon ville aldrg" släppa? Du” "De stod där länge, Som” bor- ta för denna” världen, utan att märka kylan, Det: var: Si som sköt henne ifrån sig: 0 Du förkyler. de; Nu får du gå in.' Hans. röst var: ull a het," Hon smekte 'hans kinc — Ja. "Hon. sa > inget annat, "Han vite inte vad:han skulle sä- Mellar :dem" fanns ”en dallran- de . visshet, Något som växt mitt i morron, sa han lågt.- Se hur jag har det! 8. kan häm- ta dej... -:Hon nic! "Ja. Det skulle. vara ro ligt. : Jag ska höra dm Inga vilt passa ' Maj-Lill.” rr dagen, ta | inte. för. : mycket a kråkslott, v nätt Hon bara log. Hans ord ha- dej sagt allt... a I ränta inte för C mitt. kråkslott ... > my ket av Han menade att det skulle kunna bli hennes också, Hon kände att nu skulle livet bli ljust' och riktigt. Bakom; 'hen- ne fanns den ' där historien från Stockholm. Hon kom från södra Sverige. Och när hon - tänkte På tiden i Stock- holm blev ögonen mörka och fulla av sorg och rädsla, Hon - hade aldrig sagt ett ord om det till någon. '”Plöts- ligt kände hon att berätta det. Simon? För vem? För n? som: om flickan blommat fram | mycket. fästad vid -kamraten |;..-. tyckt. var mycket |:- ti "halvår" mellan = sr ef. granen. Både Maj-Lin och..doe |. bara” snida” bra" — han" sjöng | märkte Sivs blick, "öm och till-T tryckningen ; tillbaks, Han må-] och "fa ste ; skratta. och. sjunga i ren k hårt i' handen och: mellan, dem I. —- En sån julafton : har: : jag. | 3 tillfälej dä” man skall" är inte > utan att” jag är. genom; | vy SIMON var yet. a. de, "stod, p ra” shonom, I.» "| hennes tarmar '. höll: hårt--om |: hans” hals. "Han: kysste henne, |»: "i kä -Han örkadg-inte skämta. Fö. | | fram utan att de kanske. anat |. cl det, helt ' förrän i kväll +..- | - = Vill du, komma" ner” till | = Jag kommer på förmid- - - så han. Så” vinkade | ' han. Kunde'skratta. Men: vän-f > en häftig lust ]' oe osa s FOrElA nästa oå, Stol eds mma (etertryck - Pelle "Sjöberg 1 tirmä "Jonsson I & Han i Broköping hade avan- "cerat: till” förste man” och fått : löneförhöjning. ” Sommaren. stod 1, sin «fagraste kooppning ”och | "Pelle hade all anledning” att se - just: och : ”förhoppningsfullt , på tillvaron, i all synnerhet som han 2 var ung och "glad" och nykär i fröken. Ingrid Jonsson, dotter till en av delägarna” i firma Jonssoh 8& Hall: På senaste tiden hade z mån ofta ett”. fröken Jonsson och Pellé pfomenera tillsammans, och det ”glunkades om? "att de ämnade förlova sig "snart; Det var: mycket" därför, ” som . Pelle gick till - stans, förnämsta - herrskrädderf?ock "beställde "den : flottaste sommarkostym, > som + mail! någonsin skådat” i. Bro- Den" var dyr, "och Pelle 1 med den | an för” att få den erforderliga Storgatans skyltfönster. S a Nästa : ; söndag : hade :et Ingrid. "Färden, skulle ställas till en "väcker sjö ett par mil utanför stan 'och naturligtvis borde: inte "> Pelle ha' tagit sin eleganta som- . markostymt på sig vid ett "sådant ” smula”, friluftsliv "ute ”vackré natur, : + : ningar > med dettar; En äv ide BOdra: herrarna; var en svår rival om, Angrids järta,. och. nu ville illa - sken och blommorna "doftade och allt ' var fröjd: och gamman.”: I all. synnerhet. "Pelle Sjöberg ” var vid" strålande” humör och glänste ävl som "en sol i-sin nya somnar” köstym, > ått han” kände” sig. "nästan "säker på -sin kärlek och. ej: behövde frukta något från: "rivalens "sida. Och” det: tack” vare att han” haft ivid”sjön och roade sig :av hjär- tans! Just.:. Men Pelle; hade det lite svårt med" sin "nya, kostym. Han : var "ytterst rädd : om "den och: vågade inte'ens sätta sig ner av” "rädsla. att få "fläckar; på den. Därför | r kråmade i han: - omkring som en tupp och vred :och vände på sig. och verkade stel och vän? tade.; endast på "ett. tillfäll få prata..ensam med Ingrid. N Han "fann sitt: tillfälle" då Ing- a E Tid” uttryckte . en - önskan om att i 'så [få komma. ut' på "sjöns oh ro, ifall: man ' kunde skaffa en båt. stranden och lyckades "även. efter tänka Spå den” Husa, ;eleganta V kostymen... 'Han : tog. ett I skutt fatt: ner 1. det gamla; Ajärbemängda nak -"-] geln : på -fbyxort iv -Jav. hela” sällskapet och. dett; förbi 060). = Oc så Bar det iväg ut tin den i förtjusande sjön. . "Solen ala llg "Ingrid 1 så hult, emot honoin, att .Genast.. rusade: han” iväg längs |i unds : sökande. träffa Dk.e en Ivrig som han var att tillmötesgå, sitt, hjärtas” dam glömde han för ett ögonblick . att "Nåja, det” vår ju ingen tid att -jtänka på, ännat; än! flickan? nu fill. sällskapet och I henne” 3 ;glädjestrålande, lyckats, finna” "en bå' Fl Ingrid. blev förtjust. och :g Vv sin. :Pelle, en: tacksam. blick.: Den: ne: kände. sig” > överlycklig ” och vände sig-om för. att gå till båt- platsen, då ' plötsligt "det övriga sällskapet brast ut i'ett ögljutt” gon. som ropade. Pelle” kor: ihåg.-halkningen', a båten: och tog sig automatiskt om I | byxbakeni: Milde:; :himme den, klibbade jgenast EZ -Hta-'bort / tjärfläcken ; med < den, > sina skinande" 1j "Ingrid . skrattade; Avä grärmde , honom djupt... ! Då” var. "Idet en'vav herrarna. som "ko till:hjälpssoet — Tag litet. bensin i bilen och. de iMed:e en | kaftekopp. ”fiskad . upp. en slump - - bensin : ur". bilen: och gick; sedan ini skögel att få Nara ostörd; sitt>a Det” gick" galant. bensifen ändå är en nyttig upp finning, Pelé "välsignade; den. Med präktiga : vätskan : lyekades'+ han: + Och. i. glädjen" över; deti lyc«s:: kadé resultatet 'glorde” Pelle lå got-som : han: skulle låtit : bli, om: han tänkt” sig för." Han! tände, en "cigarrett och kom att .snuddal” vid den bensindoftande byx méd tändstickan!t” - Palt "I nästa ögonblick” var an om: given av eld geh lågor och mäåstej- rädda "sig : med et ini ett snår, bara" "Kriapparna "och ; spännena; kvar av. hans lega a sommar. : en: av > det. "manliga + sällskaps fann honom T "hans övriga: "sällskapet; även" "Ingrid, " hade muntert: på hans jekostnad. N >|"- Den; :söm hade trevligsst: i hela: kapet, var. Pelles "rival: Han) flirtade' "intensivt" 'och med Bor] > framngång med Ingrid. "Hör hj de” vänt: iTyggen' åt Pelle; markylen är sin, något egendom- liga "elegans av sommarrock, och! ia Pelle: flötta: sommar) plåna ut; tjärfläcken ganska bra. lir härigenom. avsovärt de andra utfarterna' til De: . vanliga fårdhanitingarna. måste ni ha med er — trots att land stämplas, detr —', samt ' sDågra tior 'östmärk.” Man kan nämligen inte växla förrän Vv Berlin och måste I Sassnitz be. 7 tala en, vägavgift på två — eventuellt 12— östmark, Men växla ibte” för mycket och: ee "till att ni har stämpel I passet ” På summan, annars kan det hit. trassel” Kursen” i Sverige är mycket "dånig. .Tag därför med Det är. mycket "svårt att få "Skull med transitovisum, som ni erhåller vid ankomsten: till , | Sassvita för” föra tll Berlin, ” Gär detta får förnyas för vida- Te resa hos SJ:s berlinrepre- . Sentant: Se vidare till att nå. har tanken fylld när ni Mmnaar » Trelleborg, "då möjligheterna ' alt tanka före Berlin är mini mala och priset högt — 2 53 östmark per liter. Sträckan är 28 mil” och det bör ni klara Va öjlgterna att' äta” små -—- ed matsäck! , , carnet . inte gäller i Östtysk- ”tppehållsyisum. Nöj er för den tupp. I nämnvärd grad etter krle : "get, "varför ni gör klokt I att - Ey £ vid r korimer ni land.på Riigen I Sassnitz, där nl måste ordna pass, Och kom ihåg — . ingen” bensin” före” Berlin (2. Därifrån kan ni antingen köra nordvästut til” "Hamburg via 1 ng > > Västtyskland, och det finnsgott inte är så nernötta som i Väst; . tyskland. Och kom ihåg: . ingen". : fotografering av; militära an-: liggningar, broar eller militär! "Ni kan bli fördröjd dagar om' någon ser det, och vil vet ännu inte,'; vilka ' följder -klammeri : med rättvisan kan få. Över hu- . 'vud gör ni klokt Åatt Inte för-' Söka. bryta, mot några av de” ” bestämmelser, föreskri vid inresan, 7 Från Sassn z går vägen til " Berlin: "via Stralsund, Neustre-.. . ltz- och: Oranienburg. :- Inom” ' Berlins "fyra sektorer får "ni röra er fritt och kan — - ehurit det" inte, är. tillråäligt -— i växla: till er östmark' mygket förmån: ” ligt 1 västsektorerna, Priserna £..:Berlin” "Ugger -under Övriga" om. hotellrum: . . ' att. man” behöver förbeställa, : Teatrar finns det gott om både 1 öst- Och västsektorerna. =>: . "Omni skall vidare har nt fys ra. vägar, och, 'autostrador. att | . välja mellan. Rakt söderut går - Milichenautostradan, som kom- mer: in' 1 Västtyskland strax . före" Hof: (254 km). Sydvästut ” ; till; Frankfurt .. kommer :7nt via Miinchenautostradan . till burg eller; til - Hannover; Men glöm inte att förnya visum I Berlin! Utpric- " kade > på kartan: är de båda : utan” "reservdunik, ” "Vidare" är Mest "ekonomiska vägarna att . € köra — söderut: till Miinchen . med gränspaåssage vid. 8 eller sydvästut till Frankfurt via 4. JE £,: där ni svänger upp. på Fränkfurtautostradån; (252; km); Till Hannover "kommer. RR via Helmsteåt, :som lr gräns riksvägen Hummer 5 tll Läuen: burg, 245 km från: Berlin,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.