Lördagen 10 ”decerber 1955 . lars ett så på- " Etligt ä ämn för :samtal och :skri« ' verier. Vi. skall bara uttala den förhoppningen: ; vi | ov I stället skall vi erräcka. en ' julhälsning från "Laholms Tidz hings speciellt. gode. vän och "medarbetare : i "Chicago. Martin "' Bengtson är bördig från Hasslöv "och har i åtskilliga decennier . Vv "vistats i'den stora staden i väster. I somras var: han" hemma "och hälsade på och då hade Laholms - :. Tidning en trevlig intervju med ; honom. Nu skriver han så här i ett breyv,: dagtecknat i Chicago - 7 den 3 dec,” : HE : "Tack för senast, Jå, jag lovade: sju. att låta höra från ' mig någon .. > gång men det har” ihte. bli t satt. firas söndage cember med,en finare middag kl. 2 em, för alla” medlemmar. samt... sn "en minimal avgift. för utomstå- "": ende, Ävenså blir det ett under- ' hållande och intressant. "program. Hallandskulbben. 'bildådes:; På 'eammanträde hölls "den: första ti , den tills medlemsantalet "blev så ' 10) NM stort att man "måste hyr "Klubben kar gått ständigt och är. även finansiellt": "ställd. Dess nuvarande. -män .är Julius . Johnson; ”ordf, . "> Charles Nelson; sekr.-samt Mar-' > tin Bengtson; kassör. Klubben EA på söder och ini FHållas ”å Sydsidans Vikinga Tempel. an= "dra söndagen 1. varje månad. "Hallandsklubben bildade - des den I oktober 1929 har digt haft sina ö N > "relsen i många år.. Denna; klubb " har alltid haft ett stort antal . . medlemmar enär större :delen av . våra landsmän bor i denna 'del av Chicago och deräs "möten ' + fester får alltid Harför en” "större tillslutning. ” Båda våra Hallands uibbe Chicago är ett kraftigt ” . ibland "alla våra lanskapsf . ningar här i staden som uppgår. "till ett trettiotal. i Chicago. och > "alla gör de sitt för svenskhetens bevarande trots 'att det blir svå- . rare år för år. - s - Låt mig å dessa” Höllandskli bars vägnar, sända t en "julhälsning ' - de trevliga "raderna och ' "önskar : både honom och alla våra andra vänner, och zprenuméranter; där ute i det stora landet i väster — och dei äro många. samt önskar dem en. god. jal. och.ett got nytt år, Så FS vi också, att dessa skickar : oss. -en- hälsning: eller skildring då och :då ;-—:d alltid " intressarit sätt. höra "hur våra: landsmän: numera har: det i i det stora andet i väster, ning. sitt årsmö av många bra : blev” vi utan "men 'och Konsti äl 'på och" även "det bokliga' intresset ä väl större, den gången komer i nya I Iokaler. Är det D we som. Söringer plötsligt över. körbanan? . m— , , om att bilda "och - tillhörde sty- | äl SER världen var klasski ac stor; ”rangrullan. var. lika stor: :som om det? skulle, : bo: vid" "Stortorget, i ,. 1 ä att det inte var fint att bo riå- 'gön annan stans. Som. - väl är:så SOUDAG i det. fallet. — åtminstone - till > det yttre. . Vill man, vara !rik- "tigt ärlig så. är:nog :den;' som har . de : vassaste armbågarna +: och den största kassan ä än i dag: ' 'en bra bit högre uppe ”på den: - samhälleliga trappstegen än de - "som arbetar och 'gör sitt bästa : : :tillvaron i det tysta. Och - ändå — hur väl behövs vi inte alla. Var och en har sin upp-. gift ått fylla och det gäller bara att fylla:den uppgift vi fått. Ett : urverk utan visare, är lika. o- . dugligt : som. ett ur utan verk: "Men til kom > jag från mitt; ej "ämne, Jag skulle ju”. olket vid Stortor< död 1899, Majorskan: Dahl: -ägde- : den: fastighet; som. Konsum nu har, och jag är. säker om att de flesta minns hur den såg ut så passande parti han gjorde "efter vad hennés städerska ut- .' 'ropade när hon såg brudpar ti A akarna Rade" én "enda sån; Malte . Dahl, 'som 'arren- derade Kungsgården och därti var han kontrollör vid 'spritbp- "laget. Han var, född 1848 och "dog 1934. Han var gift med då n "vackra, rika och dugliga Amabh- da: Hallberg men . måjorskån : tyckte nog -inte att det var ett : aldrig "hade :jaz trott att : j g i ”skulle tibpleva den dägen” "att ”på den tiden. Ett riktigt gam-' "malt patricierhus med den obli- .gatoriska . trappah': med ) två vårdträd, ett vid var sida om : den. Min vördnad inför major- "skan var "oerhörd. Vad det be- tydde att vara majorska begrep jag inte, bara att hon 'var så - fin. att till och "med hennes ”pigor”!. var finare :ån andra, "Om andra tyckte! som "jag vet. "jag inte, barn” brukar inte tän- .ka 'som stort folk; Hennes man: ZE Peter: Dahl Var född 1803 och" ae 1874 'så hon levdesi sin mesta Vad "skulle ” +. Mathilda sagt öm hoh leva nu : «när till och med kungens söner. - gifter" sig med vanliga ' yrkes-": arbetande. damer, Men vi kom- mer till. Matilda senare, > Handlande Per Hallberg iska rt .—1877 " bodde ” också" han vid. torget i.den fastighet där. nu Grand; Magasin har sin affär... "Jag: minns ' myckét väl hans änka Louise Hallberg, född berg, .. I denna "var gt i orrenbé 2 JS IN rasgamla skola gick jag vi Äg SR jag lärde där, vad mest jag lära fick, . se | Och smäll? på fingrarna det också fick" jag, I Var det ämnen av rätt skilda :slag.. var ibland, därom ej finns tvivel, 'men -klokäre -man blev ju dag för dag. - KZNNSAN | . 4 : sen". var ät bibel, roligt: .1823-—1903. Det fanns 8 ”anave Endasl fir nb» fölk” kring. Störiorael Ad i Taholm under slutet: av förra seklet Hj et. Till vänster syns majorskan vårdträd.- von knäppast en vackrare inna "än Kon. Jag jämställer henne "alltid med fotografier jag sett "av "drottning ' Josefina. : Hon "brukade 'sitta vid sitt fönster här vi barn sprang förbi och inte undérlät jag ätt niga mye- ket väckert för henne, ” " Hallberg . hade . fyra döttrar : varav de tre äldsta var riktiga önhéter medan den "yngsta inte kunde sägas vara "vacker, 7 "men hon vär 'stilig och ”under- » hållande och. det är ju också "något av värde, :-;- En tredje dam vid torget var . doktorinnan ' Laura "Flygare, född" Olander, 'öckså "hor änka >'sedan många år. Hon var född 1824 och. dog 1908.- Hon ägde s den fastighet, som hennes dot- >, kommer alltid ihåg doktorinnan . Flygare. som, en” äldre. dam ”mycket "lik "drottning Viktoria av England. Hennes man dok- ”och dog 1878. Om honom 'står det på hans gravsten '”läkare och människovän”, Ett vackert ag "skulle. också tala lite om majorskans städerska: Matil- da. :Hon hade" flyttat il Häl” ingborg men en dag” "omkring 1910 uppenbarade, hon:;sig och vå hyrde lägenhet i i ”Slottet”. Hon ” hade . vunnit : lite : pengar” på > Danska . klasslotteriet,' och nu var hon kommen för att ”fråga "vad stan kostade”. som .hon sa. Gumman var. oerhört. egen av. «sig och jag vet inte hur många . kattor.hon hade i- sin lägenhet, Smutsig var-hon så det stank - om henne och till sist blev hon "förbjuden att. ha mjölkaffär, - som hon annars haft några år. Hon hade bara en enda tanke och det var att vinna mera så . den : nobless, 'som hon. alltid tycktes. eftersträva: Hon dög på > någon mera vinst och snart var 2 . också hon | glömd > """terson Hugo 'Andrén' har; Jag|. hon kunde känna sig lite. som | sj ”ålderdomshemmet ; utan att få l: dental På on kyrkväg! "(Av Kalle i Dalen, Det var nägra helydagektädkia gubbar ' från Sjureda by, som traskade hem från” kyrkan i i den gråvulna adventsdagern. De hade varit och sett på begravningen efter en av socknens rikaste män, häradsdomaren Niklas Troedsson från Höghultet. Medan -- ; den länga Tnden av béj sakta ri ut från kyrkogården På hemvä- gen, vek gubbalaget äv på en annan väg, som bar mot deta av- lägsna Sjureda. Det Var en liten by just i församlingens ” västhörn och ingen från den utkanten var bjuden med på det stora grav- ölet.” > oy - 8 det var ine fat” nog å bju sjuredafolket, fastän, liket var barnfött i den byn, sade en lång, mager ”odahman, "kallad Aror i Kärräng. ” ” — Du vet väl, Aron, att vi I Sjureda räknas liksora utsocknes, utom när vi ska lägga skatt och snöploga. Då vill de veta av oss därborta 1 kyrkbyn, yttrade en lad, annan i. ' sällskapet vid. = nama |, so Jo du PetiersAndere, kän ja Tala tom, sade Joh 2då As ent TPeersängers liksom ”YlNande, ' 3830, Johannes suckade hörbart, Då vr ah tur för bonom,' stackarn, Han fick aldrig frid för att ban övers gett dea andra och vållat henne sorg å olycka A atralktet kom snart nog. N = Straffet, murnlade Hektor, Niklas var ju rik å fick gården & blev vämnnd efter tin Niklas Käde + Pxérat beväring, som för "ett 'år, han tjänte hos nämndemannen, och dubblerade ur dosän, får fa har reda på alltsammans både då årsedån, +, DÅ va året ätter han. kom te gamle nämndeman- nea ÅA stadde sej te dräng där Som pi alla vet JA bar Niklas anti, vatt en grann & ståtlig karl, men på den tiden svärfar 'doh sen härededomare, åa. va mer kunne han begära? — Pyttsan, log Johannes. Dea rikedomen & äran hade han sä. : kert velat lämna, om han bara: kunnat. Dom va inte väl gifta, förrän Anna visade Ja hon gick för. Då va då hon som tog töm. marna å körde mä stäckara Nika las som hon ville. AA då gick ' va han den vackraste å star- väl kaste &å kvickaste Pojken i hela denza stora församling. Var han kom så . hängde flickornå ätter honom . som kardborrar, men Niklas brydde sej aldrig om mer än en enda." ÅA dä va en flicka, som hette Eva å va doter te en skomakare borta i Sjureda skog, om ni minnes honom, Han hette Nordström för .Jesten. " Eva va också så Brann” 'som 'en flicka kan bli Skåpad, - & dom bägge ungdomarna "skämdes . inte för ren. för om milda stackarn fick inte gå utom dör= " gnatade å grälade å rent tröte tade ut Niklas, Jämt fick han veta att dä va hennes egendom han levde på, & gud hjälpe hos nom -om han knyste emot, På dä viset förgiftade hon hane liv dagligen & stundligen & Niklae ' blev allt mer tungsint &å sländig, Visst skulle dä se bra & rärt ut ” än, men hon var så tll den ed svartsjuk, så karle Pigor kunde hon inte ha då misstrodde hon honom 4: vänslas mk dom & hon I Va dä inte: "den "fickan som Petter-Anders, > vis: > [reste te Amerikas sen, inföll ADR ”De'tyra hb tövlade på | och ängde med femtioå och stötte kyrkkäpparna. i" "vägen | kan i luften, KE , i jämn takt, De gick tysta jen] .— Jo, , sade " Iohåanes, hol stund "och funderade på. riktig- heten i Petter-Anders' yttrande. ' Gamle Hektor, en grå, .fakryg- gad .gubbe,' före detta roteknekt i Sjureda, drog en suck och ade med" grov stensprängarbas:: "Troedsson fått frid, Dom på- stär, att. han inte var löoklig . i detta livet, stackarn, fast hän 'v var PET så riker så han kunde förgyllt hela kyrkah. Du har rätt, Hektor, In- stämde: den: fjärde” i: . sällskapet och den yngste av dem. Johannes i Lillegården;” var' gott: för: Niklas: ratt han fick tryta nu, för - -löcklig har ; han inte, vatt sen Han gifte sej. Dä måtte ' Jag, bäst veta, som växt i i "opp tésammans I mä honom å som hört konom berätta många gång- Å .|slog hon armarna, om : halsen på | Te. k 1. Kärräng kvar. : . de vid Arors.vägariidt.. 72 Hörde ' du,- sade,” prästen > "täldde i om vett iyckligt äkteriskap vid graven i dag, : : Johannes, lög' medl vemodigt då hun: sad — Visst hörde Ia dä. ÅA i dä inte länge sen stackars fil er här svårt: "han hade det. - Ja se Niklas var ju barn- ödd "strax" breve ditt hem, & ni ”ä väl oppväxta barn tesammans; sade: Arön till Johannes. = Dä 'va väl konstigt då, att inte änkan bjöd åtminstone dej te begrav= ningen, . tillade han... "Johannes ; skickade .en : förakt- fullt utslungad snusbåge.. rakt dä där tronet därborta, å dä. vet "hon. "För hön ä högfärdig ock. — Men hur kan 'då - komma sej, ätt Niklas, som bara Vär en fattig torparpojk, kunde "komma A "gifta sej "mä gamle nämnde- mannens enda” doter?,';; sporde Petter-Anders, i det han -hejdade gubbarnas marsch ett ögonblick I 'genom. att sträcka fram "dosan ae ill socknens, rikaste fnlcka, inföll de till en vägomgång snus,” KR | " tör LJ. Flygare var född 1806 las aha, gott folk; väl att Nik där ute. bara nåra år: efteråt. en stackare i hela sitt liv, 0". varandra, när "de visa "Fej ute tesammans. Dom: påstår att hon sörjde" ihjäl sej efter Niklas, å dä gjorde. nog mycke att'han' också gick som Niklas kunde få hämndemannens Anna' i stället, sporde Hektor och strök "regndaggen, Mr sina vita för andra då de sågs tesammans, , Jför då var hon så rar å folsk å söt å hal emot honom, men dä va bara blindskott, 'A så gick ju Niklas även &å bar på sorgen efter den han övergett, . Borde så, stackarn, men hon dog — Jaj. se kärlek K.nog bra s men se pengar ä.väl ändå sty- vare i alla fall, envisades Hoks- tor" att förfökta sin åsikt. + Här fick Niklas i alla. fall egendom Jå handskas. mä, men den andra håde. väl inte mer än sitt. granna se utseende å:bju honom. på.. A dä —. tryter. i rappet, : Min. kärlng va: . . som ex turturduva när vl; gille 055, men” di. dröjde. inte” läoe "Du har räkt, det |re än” tern: ”rakt.; ; tvingädle. Bö förledde hanom, Hon Va n ligen fu också. Niklas hade inte tjänat i nämndemansgården en månad förrän Antia "var blixt; kär drängen '& kysste honom 'så både nämndemännen ”ähangs 'hustri” såg 'det & 'sa "öppet frän” att hon å Niklas skulle "gifta sej. Då blev gubben så rasande så han körde bort! drängen, men då. skulle: ni sett På en nämndemanidoter te bära sej åt. Anna' skapade, "sj galen, & ät. inte på flera dar, & söén' ville hon. gå ner: åt ån: och dränka; "sej. . "Hon, höll pA & $pe- lade kasper så länge, att te sist måtte gubben - Za åh be "Niklas. Komma tebaka, - ”A "hur dom; las förrän: brödkaveln ” tog, verkar idet, i fa, gått för "Niklas 1 ala va a bengariia (en "olycka, Soc gömt fock gick nere:ve'"ånen hel natt ' 4 kämpade :med, frestelsen sen hustrun pratat honom halvt tor Ikigagen..& sait ; äl att han: tätt 10. unde . Sakérna I 1 vär å ett Halvår senare va Niklas för- lovad mä den rika dotern ä året . därpå stod bröllopet. 2". oe] den " "fattige" drängen å gifta kej! — Ja, men dä va väl tur för va och gick med tankfulla Å byggnad avteckna sig mot ”Fim- len. I .samma "stund - -upphörde regnet,” "som sista” "timmen, över- s gått "till 7 rät! fint duggande, hia - sto och hållét, 'öch hiedan-jag öch försökte 'sämla 7 v till eti "beslut, seglade smög I mig fram till hörnet. hh såg "strax Åntill. "en större . ste med FORS Öre fe tur nästa gång. Så att. oa är stört "och: blir 2 biblioteket Ibland så var r det säkert inte "till skolan :gå:i blåst och snö och slask. ' soc För'alla dågar är det inte soligt — + > på noll står glädjen när det säjer, g tycker att de gick för fort... . . Man från "skolan. har så Hnånga miän : '.',' Kamreter hade man så många där. ”Så många huvuden, så många sinnen.” så olika allesamman är a I livets Skola allesamman gå SE . uppgifter få vi utav skilda slag, , to > . Betyg på. -alla ämnen här ej få vi TA Det blir en n gång på evighetens dag. .De flögo bort: ur mina barnahänder: - man. dem i alltid nyttja s som man bort, I måjestätiskt ut ur ett'noln: "Huvudbyggnaden, söm 158 på föppén av en”liten kille, res- ner "svagt ljus. Vt KSR »Asynen -av det störa - ” : kom mig. att tänka på min o- So "hyggliga belägenhet. Mat måste me jag ha! Jag hade hirigrat Töver M tjugöfyrå "timar ”och hela min kröpp skrek efter föda. Jag viss- : te, att "det fanns mat i: i skjuten under försök: att äla än ätt plockas upp I ined- vi ite på tt FFYYTTTETVYV TN 2 befann mig mitt I neger | Kvarteret vid 'en större "planta-" "te sig nidt himlen 'en bit från tt fönster 1 ste ett .j - "mig," "och ur ett fö ys äv rågönting, . som måste vara : - jett bord och” en stol. Jag 'tievade et, ci. dh: höll före, att det vär, bättre rå fe Fader, RE Då: -var. så tyst. som i; graven; | och med ljudet = av vat- ”fendr iparna; "som föllo från mi- na genomvåta, ”kläder- kom mig "att Hoppa till av skräck. Så gled månen fram ur molnen i; igen, och "mig utefter väggen fram till det ställe, där :mänstrimman föll på” "én dörr. Jag antog att det var ett "skafferi och" sträckte ut han=' den; för att öppria dörren, då jag : i samma ögonblick sparkade till riågonting, som med ett skram-. mel for utåt ”gölvet, | "Det hördes Cett' ”förvånät utrop från andra. si- "dan, och jag kande örfkandta- & händer. eln med; alla. si nnen på hel-" ken jäg kommit, inter "just. jen. åter'i "mioln öch öppnade dörren och 'slég in samt og igen den efter mig. -I sam- där inte bade mig, att jag kom- mit in i ett rum utan ärninan in- gång, 'och -med; -händerna skunde jag känna väggar på | båda sidor- | "na. Jag hade kommit:in i 'en smal korridor; som jag följde ett par steg, tills jag fann vägen ge- nom en. hy, dörröppning: .: .Det var någonting. av dunkel fara ock skräck i. det mörker; : 'som omgav -mig. Jag kände dét, -men jag visste inte 'vad "det var. Håret reste sig på -mitt -huvud, och den ena rysningen ef:er den andra jagade utefter ryggen. på mig. Jag svor över min egen fegteh, tog ett nytt steg framåt SS men hejdade meg "plötsligt, då "nin utsträckta hand förde vid ma "ögonblick förstod jag, att-' on jag gått” fel. Den tjocka Juftén flöda le "in "Tucka placerad på ivå hyvlade "fp& någonting, "fom : låg "på en . träbockar, Det var. en människa ”som "låg där. utsträckt.” Ansiktet "tillhörde en 'ung man, och hans ”glasartade ögon "stirrade upp 1 tomma intet, "sr Jag tog ett steg tillbaka med "eit'ofrivilligt utrop av fasa nen tystnade, åter, då mina händer kommo 4 beröring med "dörren. +— Jag är säker på att jag] hör- de någon, var dét'en ök , mans . Lig röst som — Gjorde du? - — Hah fäste hå smitit ut fr gen. Det "kanske var en av de fördömda Tiegrerna.' 4 Prat! "utropade den andra ” rösten refligt. Titta på de smut- -siga -fotspåren..: som , kommer -från-dörren. Och se själv vart de leder. någonting mjukt Jag sprang: tillbaka med . ett -halykvävt
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.