YFTE TEPEpgy Lördagen den 19 maj 1956. + YTEYTYYTYTYTE FY é YTV ETSNET FLEN YTTETTFTEFYT EFIT TINY TIV YTYrYYOT TY YvrertYrYrr ”Z LAHOLMS "TIDNING 13 00d 0 oa a TYTYrYvT i LT: ts lördagsfölja jetong Ja i ft uh ua | | a åget' var ite försenat, så. Margareta ' gick". . droligt fram och tillbaka" på sta- tionen. Då tåget äntligen kom tittade hon länge efter Håkan Utan att, kurina upptäcka ho- "nom. | Hon : höll "nästan på att brista i gråt, men så hörde hon en välkänd röst säga sitt namn. Glad vände hon sig om, och flög i -Håkans” "farit. . — Jag hade ju alldeles glömt bört att du skulle komma i ci- vila kläder. Jag tittade bara ef- ter en uniform, så jag såg dig inte. Sgt de skjutsen. ” : — Tycker inte du som' jag, Margareta, att när "vi änså är i staden passar. vi på och kö- per ringarna. Kom så går vi in fen affär och köper dem: med detsamma. . > — ÄÅck, sade Margareta; så långt tänkte jag aldrig, så nu har jag inga pengar med mig. Så gick de ut till den :vänta- > — Det ordnar sig nog ändå, ” sade Håkan, som var glad över att själv kunna betala dem, ” - Ringarna 'de köpte var tjocka och. breda, och kostade nära " sextio kronor. Håkan hade än- då så mycket pengar över, att han kunde; köpa ett litet vac- kert smycke till Margareta. .: Förlovningen skulle firas med en liten fest med några inbjud- na, Ett par äv dem kände Hå- ven ha en tjänarinna, en Kusk, fri ved samt" en ridhäst - en et ed mot den 24 oktober, | flyttningsdagen, De anställ- ' da frågade: baronen om han vil- le; att. de" skulle stanna ett år -till' men baronen skickade dem till Håkan, Statarna hade haft det ganska.bra under baronens tid. De hade gjort lite som de Nille. Om: de inte ville arbeta , en dag var det ingen .som sade något för det. Men Håkan för- klarade" för dem; att ville de stanna, fick de visa andra tak- ter. Han tolererade inga .olater, och. de 'som vär rädda för ar- bete kunde lika gärna ' gå. ' "Arbetarna tyckte att det var bäst att"sé sig om efter andra platser, ocK baronen skrev bra” betyg till dem med lång tjänst- göringstid, Håkans första stora och svåra uppgift blev nu att skaffa. nytt folk. Fördrängen skulle 'stanna kvar, och Håkan C. O. Nilsson . Hishult. hade lovat honom en förbätt- ring av lönen. När den 1 no- - vember kom var Håkan nästan kan igen sedan begravningen. ” Inga släktingar var närvarande, : varken från. Margaretas eller Håkans sida!" En jurist från s staden blev - kallad till Norråsa för att skri" . va ut gåvobrevet till de unga. I det stod, att tillträde. skulle ske genast. Allt skulle nu till- höra Håkan. och "Margareta, "men baronens håde' gjort. det undantaget, att så länge'de lev-. de, skulle de, få disponera fyra rum för egen del. De ville, ä- Polis- med paraply ; Fran z. Mitt i Atens trafik kunde man här: se en trafikk fia stå h dirigera trafiken, me- den han höll ett nätt litet dampara- ply över sitt huvud. Det var en dam, som hade tyckt så synd om konstapeln, att hon lånat honom sitt paraply. utan folk. Han hade endast för- drängen och kusken till sin hjälp. Efter en tid fick -dock Håkan" tag på några ogifta drängar, som fördrängens hust- : ru Amanda lovade att ha i ma-' ten. Barnens ville inte ha fler än kusken i sitt hushåll. Höstplöjningen vår inte på långt när avslutad, och trösk- ningen. var. inte påbörjad. Den tog ganska lång tid då arbetet utfördes med slagor, men skör- den brukade vara obetydlig ef-.' ter gårdens störlek. Inte ett träd hade fällts till försäljning sedan baronen kom till' Norr-' åsa. En hel de! träd borde ock- - så gallras bort. Hästtröskor ha-. . de på en hel eel ställen kom- . mit i bruk, och en sådan var det förstå Håkan köpte. Med” hjälp av denna och några extra drängar var tröskningen. . fort klar. Det var blidväder ända till "nov mber, så de fick plöjt n mer - än "väntat. s 'rängarna kom snart under- fund med att där visst inte skulle fattas arbete. Håkan del-- tog själv mycket i arbetet, och kontrollerade att det arbetades ordentligt. för varje dag att gården ford- rade mycken arbetskraft. Hans första åtgärd måste bli att byg-' ga ett nytt arbetarhus med plats för många familjer. Hade han det, skulle han nog få folk. Bäst var de gifta arbetarna. De kunde inte lämna en plats hur som helst. Inne bland åkrarna rätt nära gården Jåg en skogs- ls dunge, på ett par tunnland, Han såg tydligare, er QR oh Den. skulle fällas och lämnade utmärkt virke till stathuset, .;=! ; Ett" par kilometer nedanför bron: låg en liten kvarn, Den lilla ån som drev. den, torkade nästan ut under de torra som- marmånaderna, Vid ån låg också en liten såg, men den hade inte varit brukad: på ba- ronens tid, så den måste Håkan » sätta i stånd för. att själv kun-' na såga virket, Virket betinga-" " de visserligen: inget högt pris; men det han sålde skulle i alla fall inbringa så mycket att det täckte odlingskostnaderna, : " Håkan sparade sig inte, utan' var ständigt i farten. Han hade inte mycken tid över. till Mar- . gareta, som längtade efter hans Närvaro, Hon förstod dock att" han hade stora planer, sord tog all hans tid i anspråk; och nöj- de sig med att" vara: tillsam- mans med honom om kvällarna. December kom , med mycket snö, och då de inte kunde göra något i skogen, började Håkan ta det lite lugnare. Det var inte lång tid kvar till bröllopet nu, så det "putsades och ;städades överallt. ” Vigseln skulle ske hemma på Norråsa, Ett' fyrtiotal bröllops- gäster var inbjudna. Det var en del av ortens folk och rytt- mästaren med familj. De var nog de mest välkomna gäster- na. Håkan tyckte' det var roligt vatt få träffa honom igen. Han hade fäst sig mycket vid ho- nom, för han hade: ju hjälpt Håkan : mycket, 'Inte- några släktingar. var - närvarande, . Margaretas enda släkting; mör-" modern, ville ; ju ' inte besöka dern, och Håkan ville inte hellér att hans halvsyskon skulle bju- - .das.. De - hade” aldrig; "kommit: - överens och Håkan trodde. inte de skulle komma 'om 7 de blev, bjudna. 'Det skulle nog kännas" hårt för dem att se:Håkan, som de alltid: sett ner. På ha fått det så bra... «5 Deo fa Snön var 'åter. försvunnen, och kvällen var disig och mörk: "Massor av folk hade samlats för. att se på ståten och ropa ut” . brudparet, Baronen och rytt-' TE mästaren talade kort och kärn oa fullt). och även Gunella sade några ord. Hon såg ung och vacker ut och det verkade som + om Margaretas 'lycka hade: smittat, av sig på henne. Nå =" D" var ett strålande lyckligt : par, som nu länkat samman sina öden. Ingen anade, att-de- : ras glädjes sol inom den när- maste timmen skulle förduklas, Från hundratals strupar skalla- ' de ropet ”Brudparet ut”, tre gånger i följd. Håkan och Mar- på. pingstdagen : NÄR soM PINGSTDAGEN SÅ VAR I INNE ALLA FÖRSAMLATS MED VARANN. . FYLLDES DERAS HJÄRTA OCH' SINNE > AV .KRÄFT SOM EJ BESKRIVAS KAN. : :- ETT DAN IFRAN HIMMELEN HÖRDES, ETT DAN SOM OM STORM DRAGIT FRAM : OCH TUNGOR SOM LIKT ELDEN FÖRDES | MOT LÄRLJUNGASKARAN HÄR FRAM. OCH FOLKET FÖRVÄNADE: BLEVO "ÄR DET EJ GALILÉER BLOTT? .. ".. MED UNDRAN I HARET'DE REVO - SOM OM DE EJ HADE FÖRSTÅTT." ;' ; VADAN KAN VÄL DETTA BETYDA? "DE: TALAR FRÄMMAT TUNGOMAL.- 0 i MEN ANDRA ' SÖKTE TECKNET. TYDA:- "AV. VIN DE FÅTT MER ÄN DE TALL - MEN PETRUS TRÄDDE FRAM FÖR FOLKET |: ; OCH HAN HOV 'UPP SIN KLARA RÖST: 0 0 I JUDISKE MAN, FEL I TOLKET, se > 0 "+ VAD VI TALAR AV HJÄRTA — BRÖST! A 4 TY SANNINGEN DEN ÄR EN ANNEN '. .. I SKRIFTERNA VI LÄST DÄROM, C”. - "SA HÖR DÅ' VAD JAG SÄGER, STANNEN! OCH LYSSNEN TILL, JA HÖR'OCH KOM! . DET ÄR Ert FEL: DÅ I DET SÄGEN > ATT VI AV'VINER DRUCKNA ÄR! . DEN MAKT SOM VI FRAN NUET ÄGEN '- OCH BUDET VI ER ALLA BÄR, . ÄR GIVET, DETTA MAN I VETEN, - AV' FADERN. SOM DET. BLIVIT SAGT i "AV JOEL, TJÄNAREN, PROFETEN "I OCHI VÅR MUN NU BLIVIT LAGT; TY DET SKALL SKE I ÄNDENS TIDER! "NSA SÄGER GUD UTI SITT ORD, , 0 cc "men hit och fån vatten” .SABBATS' NS Av domprosten NILS BOLANDER; Lund , Mö människohjärtas heliga : törst är Parsifals' törst efter "den heliga Graal, "törsten efter 1 -levande Gud. | "Det:är ett fängslande kapitel ; i mänsklighetens historia, ka-. ”pitlet om hur männish na letar: TANKAR Då ska Mästarens ord gå fr uppfyllelse också i vårt liv: -”Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar -av levande vatten flyta fram”, VE ska bli livsströmmarnas 5 ». Sig trötta efter rättfärdighetens källa, sökt och sökt, blivit be-l svikna och bedragna och sökt - igen - — bakom klostermurar, i enstillheten, i Självplågerier; . i mystiska skrifter. "Bibeln möter dessa törstande" "med klart svar. En det Gamla , : förbundets man svarar: ”Upp, alla I som ären törstiga, kom- « Var- för given i ut penningar för det " som €j är bröd, och edert för- "därv för det' som "icke kan mätta”? Mästaren svarar: ”Om ' ; någon törstar; så komme, han till mig och dricke',', ” . All. vandring under livstör- stens stjärna ska finna sitt mål och sin'ro vid Jivskällan Jesus » Kristus. "1 ”Den som tror | på mig"; säger; | " Jesus, ”han skall aldrig någon "sin törsta”. «. SDrick ur nådens brunn. liv. - och frälsning som de stora re- i ;ligiösa genferna! «+ Livskällan Kristus är medel- " punkten i 'histörien och män- | niskobjärtats historia. "Gör allvar av kristendomen "så får du känna att detta är "Livet, Ingen förlorar krutet på . att bli en kristen — men krutet - har blivit” torrt, «oe En 'smal, sviktande spång l1e- der fram till källan” Kristus, barndomstrons spång. Den hål- . människor "son; OCH EDRA DÖTTRAR, fö ATT HELIG ANDE NU OMSIDER — "+ > ÖVER ALLT KÖTT SKALL BLI FÖRSPORD. "SKALL .PROFETERA 'OCK FÖR ER! >. HELIG ANDEKRAFT NU VI RÖNER! DET. ÄR; sTECKNET' SOM: NI SER! EDRA SÖNER I ler, Det enda som krävs av dig " - och mig för att kunna dricka + ur' Andens livskälla är att vi kommer . till Kristus. '— som " små barn kommer och. kastar - sig i fars trygga armar. Vi ska komma 'i tro och lyd-/ . nad, kömma' fast vi ingenting « : har -att komma, med, .kömma ” 2 utg förbehåll och förställning, De i ordets djupaste" mening ”inflytelserika”. » Grundtvig . kallar de" ; män= niskor som är ”förgängelsens trälar”, sig själva nog, för ”lys uden varme”, Det kan”vara blixtrande - intelligenta. män- niskor men lärdomsnärrar och och hjärtlösa ironiker som Nap-. pat bort. hjärtat" för ”hjäman?'? Och det växer ingenting där de ; går fram. Livsströmmarnas' däremot. dricker dagligen djupt ur -livskällan » Kristus och där de går fram spirar det omkring dem och , efter dem som en dag i maj. De ' är väl svaga människor i sig själva som nog har sina bes svärliga fel att kämpa med dag för dag, men de har öppnat sitt. ” innersta för den levande fräls- , ningen och den levande Frälsa=" ren och därmed blivit nya ska- pelser i Kristus. De är drömmarnas och' sys nernas folk och de har tagit till sig bibelns trehundrasextiofem ” "Er ukta icke”, .. + ' De har haft många att kunna tacka" bara för den smalaste tilla ljusstrimma i te bittra prövningarnas natt. Livsströmmarnas ' "människor - kallas på nytt under fanorna i . pingstens tid, mona Tillbaka till livskällan Kris ' tus! — så lyder pingstparollen, - Det är räddningen för vårt. folk och alla folk, Det ät vä- gen till en ny, pingst med ande och liv. ; Såsom ” profeten tara beskri iver, "Jag skall låta strö arna” rinna eb på höjderna ." en, byggna utrop och tog sig åt kinden, och ” Håkan förde hastigt handen till halsen; I samma ögonblick hör- ; des ljudet: av en 'uppsparkad: ch sprang med den "till den: öppna dörren. Nidingen' kom inte Jångt förrän hunden hade ' "fått fatt i honom, Ett nödröp + hördes" från skytten. Hunden .. hade vält honom, och morrade hotfullt; Många av de besökan. " de hade med sig lyktor för att. > hitta hem i mörkret, och dessa » kom väl till pass nu, Det visade sig snart att det var. prästens . som varit. framme igen, Han måste släpas fram till går- - den, och det var nära att folket . lynchat horiom. Fjärdingsman- . gareta gick ut och 'visade sig. -/nen hörde till de inbjudna 'och ' under den vackra äreport som ortens ungdomar rest. Folket hurrade för det unga och vackra. brudparet, som följt av tärnor, marskalkar och gästerna gick, ut bland folket för att visa sig riktigt. "Även Gunella , följde, - med, stödd på baronens arm, När brudparet var på .väg in, . igen, small ett skarpt skott från . ee > han tog hand om prästsonen.' En skjuts - ställdes i ordning: "och med händerna "bakbundna forslades han den -långa vägen ” till kronohäktet. Skjutsen skul- le samtidigt. härnta, en läkare som skulle sköta om de sårade, : Gunal!fa hade svimmat och , måste bäras in, Forts. LT:s FÖLJETONG FOR UNGDOM : Forts. > Generalen log, men på ett tecken från honom utrymdes rummet, och vi voro ensamma. — Nå, min gode man, ut med språket nu. Ni får komma inåg, att jag är strängt sysselsatt oc att jag inte har lång tid för em — Jag tror, att handstilen p dessa anteckningar är tillräck- ligt för ant bestyrka mitt ärliga såt, sade jag. ””Önder det jag talade, tog jag fram en liten pennkniv och sprättade försiktigt upp sidsöm- men I plockade :I tätskrivna, . vilka jag sköt det. Bragg stude en nea I är mycket viktiga ,. mycket vikti- upplysnfrea. Handstilen är ag fram Atskilliga tunna papersblad, tvärs över bor- rade dem ingå- kapten Kingsleys, en medlem av min stab, vilken sänt? ut ett särskilt uppdrag. Jag kä den alltför väl för att ta miste Men- hur shar, dessa, pappe $ edra bänder . Mor äpten Kingsley är allvar ligt sårad, general, och det [ inte omöjligt, att han red min rockkrage. Ur hålet ' dd. Men han ville inte svika ert förtroende, och därför gav. han anteckningarna åt mig och sade, att jag måste skynda mig hit så fort som möjligt." ” 0 Riktigt! Utmärkt! Och nå — Edward Dunn, general. Jag : är anställd på ett affärskontor i Chattanooga. Det förhåller sig så, att kapten Kingsley och jag voro mycket goda vänner före kriget, och det var ju ganska naturligt, att han sökte sig till mig, svårt sårad som han var; sedan' de fedörerade skjutit på honom. Jag: höll honom" dold, och på hans enträgna bön åtog jag mig att föra de upplygning- ar, han lyckats få, över till er. — Jag förstår, Och ändå ..« ' Vi avbrötos av on lätt knack- ning på dörren. Han såg upp, då stabchefen kom in i rummet, Denno lutade sig fram och vis- "kade något i Braggs öra. Ge- neralen rätade på sig, och såg frågande på mig, Det verkade, som om han tänkte säga någon-' ting, men så bet han samman tänderna utan att dock ta ögo- från mitt ansikte. ., at Har ni någonting emot att gårin och .vänta ett ögonblick.-1 nästa rum, mr Dunn? frågade han kort. Jag blir inte uppta- . gen mer än en kort stund, och jag skulle helst vilja gå igenom dessa saker i detalj med er, : '' Jag-reste mig upp och följde stabchefen,. 'Han . öppnade'. en dörr och lät mig gå före in i rummet. dörren efter mig, hörde jag, hur han samtidigt sköt för regeln, Jag var fånge. Jag vände mig genast om o; ställde mig på knä med ögat i nyckelhålet, och det jag såg och hörde, kom färgen att vika från . mitt ansikte, ' Ty i dot andra rummet, på samma plats, där jag nyss stått, "stod — kapten Kingsley, den man som jag trodde befann sig I säkert förvar hos oss i Chat- tanooga, och samme: man, om vilken jag nyss till Bragg sagt, att han var allvarligt om inte rent av dödligt sårad, : -— Jag undrar just, "sade en mjuk, kvinnlig röst bakom mig, om ni anser den där ställningen värdig? Jag hoppade” till och sprang upp. I bortre ändan av rummet och nästan osynlig I halvmörk= ret; ' Och då han stängde ' ty . fönsterluckorna voro NETEFEESTETFEVSTYETYTYVTYVS förskruvade och tirdinerna ne- re, satt 'en ung flicka. I ena handen höll hon, en liten” pistol, .som hon utan: att: skaka höll: - riktad mot mitt hjärta, — Kanske, fortsatte hon och pekade med den fria handen på , | en stol intill, det är bäst, att ni sätter er ned här och berättar, "vem ni är, och varför ni försö- ker utspionera general Bragg på , detta ogenerade sätt, Ni ser in-, te ut att vara en man med 'så= ' 'dana vanor, Och ni bör också komma ihåg, sade hon efter att ha funderat ett ögonblick, att . jag förtfarande har min pistol, ' Den är laddad, och jag vet, hur den ska skötas. Jag sjönk ned på den stol, ' hon anvisat, Och trots att jag ' var illa ute, kunde jag inte undgå att lägga märke till att - hon: ' var ovanligt vacker. — För att säga sanningen rent ut, madame, svarade jag " förvirrad, och med tanke på det faktum, att nl tog mig på bar gärning, var jag just sysselsatt med att försöka ta reda på vem det var, som nyss kom in 'i ge- neral Braggs rum, - Poa tan Forts, rn oe , nere på. gården, '- : Bruden. gav. till 'ett förskräckt . s örr Betjänten löste .hunden-- och" ängaru Det -är kyli Mz skurar brusar, ö ten. "Men -för' varje dag pi gräset allt " kraftigare . grönt: . Björklövet skjuter fart; drop- 3 parna fastnar i flor kring" den - gyllene och sötmiga klorofyllen.. " Rönnarna buktar ut sina grå- aktigt blonda fingerblad, Vit-. sipporna häver sig på tå, fläkt- "ande med 'spenatgröna blad spetsar. Tussilagons första fr dunsboilar "piskas sönder i di-: - Det är en regn- M kesrenarna. skurarnas morgon, men inne i ' denna morgon har alltså redan den första blomman gått i frö "och mognad... «ca . Småningom "har. de flesta molndösarna vältrat förbi. "Sö. len tittar fram, blänkande över : ångor, ' vatten, grönska.”,. En vindby . skakar träder så de. rister av sig sina sista > regn- droppar, Fåglarna stämmer upp en vårhymn till regnguden. I - en lönn, fylld av honungsgula blomknoppsbuketter, visslar .o. pladdrar "en 'stare. ' Lärkan ' svingar sig upp över jordbruna vidder, mättade av groende sådd, över vallar och höstsädes-" . fält. Ur hennes tunna strupg. springer sången, som en käll. stråle, . Flugsnappare : + och bo: fink svarar ur hulten. Men den : kraftfullaste ' musiken . svarar ' ringduvorna för, Bastubstoner="'. na ljuder grovt i i den lätta, "nu fuktlindrande” lufteri, på en "stör sitter en stor; mörk f gel. -I motljuset ser. den - nästan svart ut. Den tronar där orörlig och tyst mitt denna. majvärld av. rörelse, V stämmor, Slutligen stupar de +'sig ändå ner från- stören; sve per. till : med ett” par vackert: rundade 'vingar. och sugs..i- en skruvande rörelse uppåt i de sista bortdrivande molntappar- na. Ett jamande läte blandas "med lärkans / sjungande. Och - högt där uppe "mot himlen. kret” sar nä 'ormvråken, på en gång » trög och spanande. Kanske skall "+ han snart. finna något. att, slå, bland tuvor och regnvåta örter, En ' fasanhöna trycker sig vid anblicken av rovfågeln djupare . ner över bobalen — — — ' Här hemma härjar även ett : t regnuppfriskat liv. Ärlan sprin= ger på trädgårdsgången: en le- vande varelse i svart, vitt och grått. Benen är smala, men än- "då mycket rörliga. : ' :Krusbär : och . vinbärsbuskar NM är redan gröna. De försiktiga fruktträden lurar på att veckla "ut sina blad, även de. Medan "fåglarna kvittrar, sjunger och . trummar regnets lov, ackom-. panjerar växtligheten med en spirandets, ; knoppöppnandets ” å tysta extas — — — NR Gunnar Svensson. > ned kl. 20.36. Dagens namn nt : ALRIK "Solen går. upp kl. 345” och. + ned kl. 20. 34, ' Morgondagens. narin KAROLINA Solen går upp kl. 343 och ” Måndagens namn '' | KONSTANTIN Eolen går upp kl. 3.41 och / neå, kl. : 20.38, Tisdagens namn - "HENNING : "Solen går” upp kl. 3.39 och ned kl.-20, 40: DROTTNING ELISABETH och hertig stora gästvåningen, belägen 21tr ite! " heter bor' där under sin v kunglighe Tongerna. Över den öppna spisen pori PRETENN i västra delen av Stockholms slott. Ise I Stockholm, På bilden syns Drab FEFSTYTN en ov Edinburgh kommer under sitt besök i Stockholm att bo i trätt av Karl X Gustaf, målat av Ehrenstrohl, Det är tradition att gästande nntsalen med inblick mot 8a- 3 z te ( C)
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.