' . MaA eNARÄNAR vev II FIT TSYYTVEIT FET TEVE TESTET YPTPEPY KN | ” rernerev "ev YYTYtTErmeTYTFYTTY Yvtere : N - 4 M -. ” > ee ! | | v [| ” I Öördagen den 07 sen over pe 0 : NN Ne | Cdazer den 27 oktober 1958; Mr ee | ” IAHOLMS TIDNING AQ | | | NS | - < , Flo a rer ås FL ns : - — KA N 2 om AN ; . - = DN 1 .. : - > No | | ou | | Dina 2 ja re ev ov N s . - i . N 2 | g | : - S T — Tag vet, att om hag frågade, — Och ändå... Var det attt | | | : | lag i kväll skull? du svara "ja". "svar? i . , a oo . + « Men jag vill att du skall vara | : | | . : : . : . Hennes röst lät lika spänd som | a å ot Novell av Brita Berg ma Aa Tea här månaden nans, när hoc svarade. - Do - etänketid. Och: di — ee "Maud hörde telefonsignaletria vet, att så snart” Jag sätter foten lar Du har nte fragat någon. : JE nn i Sappe Hon skyndade |-på svensk mark igen, ringer Jag] -— "Maua, minns du inte sista a bo | dan ned Han ovana Göran ne dig, och den kvällen får du kvällen? sade han förobrAende. - no . vo : jd - & vara uppta;j nd ki ' ktober' andas Än äätd e årens lager "ökas. Skapélsens] inte varit sur i oktober. Kort ma tillbaka till staden i dag. — lälskadet Sä SR hen on "Di veta i . kan man bara konstatera, att NA den :sydhalländska = höst. herrar skall leva, 1... sagt: ' vad vore vår utan höst| Tär hon öppnade dörren, I hörde | , Så hade han rest. Hon hade fått | ville från, vär far Kom dee : ; höstlöven fallit allt mer och 0 ktober, den , typis a öst-|. Den gyllene fristen är fi bi, och vinter? Vad vore nyskördat ton sin systers röst. ett par korta brev, Det var allt. | till dig. | ET - särskilt kastanjerna kring kyr- månaden, är ett gränslan mel- det luktar ; förgängelse,. Det är|hö ' utan . oktobers dödsmärkta| ' — 73 Visst, raring, det, ska bil | Och I dag hade han kommit, hem, | — Du kom inte tillbaka ”— till | kan börjar nu sticka sina kala, lan sommar och vinter. I ljtte- jaktstämning, färdstämnin g över grässtrån? - Vad ” vore lärkan, | så roligt. Da ses vi klockan sju, | Hon hade ringt till hans kontor mig! Fråga Sonja I stället! . LJ Svarta '. grenar ' mot skyn, I|raturen träffar man mindre of-| skogen, '.;. "an + vårmorgonstrålens älskling, eller | : Maud suckade, halvt besviket, |och fått veta, att han skulle kom-| = Sonja? Vad har Sonja med . trädgårdarna ligger löven tjockt | t2. på någon höstskil 8 De agn : | näktergalen, | Suggornas — före | ram on utlaae d, "ISA Inte | vA9, 100 flyg på ban hade Ännu | = Det vet ; men än: har frosten inte: tagit flesta talar i. stället om -våren Vv arje - år i oktober, tycks a det trogne ' sångare, . utan oktober Göran, Hon nickade åt systern, | var det. kväll, och han hade ännu | — Det vet du bäst sitv. Har rosor "och chrysanthemer, som | med: , dess. förnyelse och an- -mig. som om två krafter el- månad? Endast individer i väx som just Jade på telefonluren,'' : |inte hört av sig: -: du kanske inte varit tillsammans s a Prunkar. så vackert och bjärt i stormning. a ler .. rättare sagt 'lagar var i|lande gestalter! > .-"; Am ges rg Dlev Ntot försenad, | -Håglöst satt hon'och lyssnade orter Mä | men jag "hoppas, att maten inte är'kall, sade hon, Himmel! 'Maten! Den har jag alldeles' glömt!" utbrast Son- ja. (Du förstår, jag köpte ett nytt nagellack och det måste jag för- stås prova. Titta, är det into tju- Om han glömt henne! . "Kanske sigt? ot han träffat en annän' kvinna, Han Hon sträckte fråm en a välmant-. sla kurerad hand, men Maud var all. efter telefonsignalen, som aldrig kom.: Hon kunde inte gå ut, och hon ville inte ta sig för något Bär- skilt. Hon hade ju lovat, att inte vara upptagen den här' kvällen, "Tänk,:om han inte skulle ringa! verksamhet i naturen och käm- |- pade om allting, "Det: är ganska svårt att. precisera dessa lagar i örd,' men den första vill jag kalla ”viljan att kvarhålla” och den andra ”tvånget att försa- ka”, Dessa krafter väger nästan aldrig jämnt. Allting vacklar mellan livets seghet och dödens + Eller om sömmaren "med dess färg, fägring och salta fläktar, Eller om vintern med sin :kyla och renhet. . Oktoberhösten glöms ofta; ja, alltför ofta. Men är det inte hösten som är som- marens. ; mål! . Se bara på som- marblomstret som . blir höstfrö! På : fruktträdet!. På köksträd- ” — Jovisst. Men vi väntade ju På dig. Du var ju Inte hemma... ;. — Inte hemma? Jag har varlt hemma hela kvällen, . '. or ' Han gick fram till henne och - drog henne intill sig, — .. H <— Maud, min la filcka, grät Inte! Det här behöver visst redas . "Utanför mitt fönster står ett fruktträd, ett träd utan. såväl frukter som. blad. 'Jo, minsann, några små löv finns kvar! . Ett par gulröda blad. Och nattfros- ten " "kommer ' och ' går.. De ståndaktiga ” oktoberlöven finns kvar ännu. Men 'ack, huru län- ge till? : Om några nätter, när allt det gula och röda-i övrigt. Men”; hos: Folke Gustavsson i Kyrkogatan hänger de blå vin- druvklasarna fortfarande fres- tande ; och då och då får vi-oss en smakbit, Konstigt nog får de ' Vara ifred och ej heller nallar stadens barn.en massa äpplen, som nedfallna ligger på den o- YYYTYFPA, . barn inte äpplen eller också är ", bebyggda. tomten mitt för tid- ningen, Tydligen. gillar stadens gårdslandet! : Vilka färgvalörer och skift- ningar bjuder inte oktober på! tyngd, ' mellan livets glädjeytt- ringar och dödens sorgesuckar. Oktober: kölden vinner; och därmed + segrar "också: sorgesuc- frosten "bultar och knäpper och då vinden från väster rasar, då går det inte längre, Varle blads sista livstråd, varje blads sista deles för trött och hungrig ' för" Aa : att uppfatta dess skönhet, "IV XE .— Men du har väl köpt rågol ätminstone? frågade hon. KE — Ja, nagellacket — och så e ny blus.-Kom så får du se! sade . Sonja ivrigt men avbröt sig efter ; en blick på systerns avvisande an: sikte. ' NM de, som ligger där allt för åt-|Rimfrosten ligger , som en vit komliga så: det inte är något dimma över gräsmattan. Aspar- ” nöje att palla .derå, nås löv är liksom en morgon- rodnad; Endast ekarnas löv har ännu "kvar .sin sommarfägring, karna.” Det . är därför oktober är så dyster är så dyster. Grå: ter'så mycket! Regn och rusk! Dimma och rusk! Jag klandrar Du månad kontakt : med ' livet, klipps. av |. med oktobers egen knivskarpa, osynliga och segerrika sax. På lätta vingar dinglar. så 'det ena lövet efter det andra till. mar- Ne STORGATANS : SOMLAGG- > NING håller man på med men | Eken, ja, den liknar precis en dig inte; oktober. ” Ni ee - än ' så länge" är-det båra av-|hög, grön hatt på. lockar av|med det veka väsendet! Jag hy-|keny'': där de täcker den svarta ->— Jaså,” anat; MENAT da? Nej " så = loppsledning som” man håller guld. Men även ekens blad skall| Ser inte agg, till Dig. 'Men dys-| myllan: dr tonärn d Sten ne på . med, t: Men så snart stadens | så. småningom ramla ned och ter är D : Solen är inte Din STAV jord är du kommen, jord v -— Jag. förstår. Du köpte bluse : arbetare är klara kommer väg-| bilda , förgängelsens valv över| Vän. Ditt öde är-att duscha ner skall du: åter. varda.” - P A g r oss .människo; / Göra oss riktigt Ok b h BN för hushållspengarna, Vad ska, vi ; förvaltningen för att göra gatan | eklundens' tuvor, ett valv, som : F £ tober ar. v segrat! ni leva av resten av veckan ?.;- i ordning, ; Finns det då någon | blir ett tempel för möss och å- sura. vv ka i ' 1'— ÅA, det-ordnar sig nog..Du a chans "att" våra älskade Kyrko- kersorkar "under vinterns hår- em kan vara eg ad om "man & Lars Sjöholm: förstår, den var ett sådant fynd; b och Smedjegator ' också skulle da dagar.” . Och så tänkte jag, att. — — du + kunna läggas om samtidigt? Vil: Bladet 'vissnar och dör. Bla- — — jag menar — =" ; M träffade : häromdagen... stads-| dets "ringa stoft gömmer. dess ",'— Jaha, du tänkte, att jag skul Lb ingenjör Lasse Carlsson som € | fägring. le, ge: dig. mera hushållspengat n Vv melertid inte lät så värst opti- På tal om blad och löv. Poe Jag börjar känna igen låten. Men ” mistisk på den 'purkten. I var-|iema talar om löv, gula löv, |” : : +] bansk - hello 2 ro nögra - > ; H RN H ans inte eller jar ni a Ek fall i Kyrkogatan måste det|,öda Iöv och vissna löv. Vi van- kommer med ”tät satt ovanligt länge kvar i år, sägs 5 | pengar kvår. Hur har du då Lt äggas ned en större dagvatten- liga människor. ser och talar om duggande dimma och moln- | det, och det betyder en lång och Klara pp (det här? Tänker äv ledning innan” den kan EÖraS | flygande . löv, löv i hopar, som tjocka :. över, hela . himlavalvet. | kall" vinter, säga. de gamle och od ; om och att få pengar till den måste räfsas bort. Löv ser alla!| Vi E svag, temperaturen vise; Det har plötsligt blivit sen- "ens me lelat. henne, j ut. Men föret koll am svara vv : . .saken lär inte så lätt.-Först mår Några ser förstås bara Jöv fall- är + 4 gr. Jag är ute och plöjer | höst. SA - vilken ' dag" han skulle. komma. | mini ' "fråga. , Älskar du' mig och” | Så ste Bj omstervägen : och Liljevä- mänhet "och grannarnas. i syn; fåra efter: fåra. Hästarna stretar | ; Du är en'riktig ..— harpat" Betydde Hang öskna. att han in= | vill ,du gifta dig med mig?.; gen ställas. iordning och det är nerhet, och drar villigt. Hur annorlunda redan är hitkomna "= kommer i; gonja stampade ilsket med fö | es Ja, Görant i ind Han "kunde knappast uppfattar v 7 | hennes svar mellan snyftningarna, . och ., den". rmaste stunden var; han! "upptagen med 'att torka heni- . ; .: nes" ymnigt flödande tårar. Ti ; . sist. lugnade: hon Big. t rg "viskade hon ge- - a ju ett stort arbete. Och beträf- fande ” Smedjegatan - så tyckte : ingenjör " Carlsson - liksom". så många andra att den först bor- "de breddas några meter innan den göres i ordning. Möjlighe- ter till detta finns ju då det är nästan enbart trädgårdar, på nordsidan | avi gatan. öra är inte ' dagen; nu mot i går morse, då såg man solens första strålknippen sticka en i ögonen när de-steg upp på en klarblå himmel," som” ett” klot. av rent guld bortom några dunslöjor o- vanför Edenberga skog. Men det var i går, i dag är det bara grått. "> Kråkorna följer: efter plogen på något avstånd,' misstänksam- ma som de är. En kajflock padd- lar sig under skrik genom" der gråa rymden. Nu är det söm om någon släckt lövträdens 'brasor, Man ser en dag att färgerna bli vit. fattigare och . att- trä idens grenverk spretar naket och svart mot den kalla himmeln, Löven stora notvarp. 'om flera hundra fåglar, fram ur dungar och gran- hult.- Det är hög tid'att begyn- na dagen. En hel skock”skator|' håller sig just utanför skogskan- ten, plockande i utlagt tröskav- fall. Ett skott smäller och jag ser att fyra 'skator blir kvar på val- piatson, En hund skäller på av- stånd; och en katt stryker över gårdsplanen. : «Mot middagstiden börja; reg- net falla allt tätare samtidigt som vinden vrider sig mot väster och teinperaturen stiger någon grad. Några” bergfinkar passera och en ännu ej flyttad lärka lyfter och flyger vidare i oktoberdiset, hon försöker slå en drill, men det blir Detta är också "oktober! si Oktober" » månad -. är jaktens månad, Då har 'viltet i våra marker. fått växa upp. Fasa- nerna har ätit sig mätta på all spillsäd; rapphönsen likaså. Blå- bärsskogen har skattats av un- ga tjädrar och orrar. . Hararna|. har . kalasat på sensommarens daggfuktiga. ängsgräs och älgar- na ' har, till skogsägarnas för- tret, bitit av topparna på ung- skogens mest lovande tallar och björkar. Så är.då domens må- nad kommen för alla vilda va- relser. - Hösten är förgängelsens en. Maud betraktade henne tyst. ; Skulle "då : Sonja > aldrig bli vuxen? Skulle hon aldrig lära sig, att också hon måste ta ansvar? Den här scenen var sannerligen inte ovanlig." tUnder det år de bå- da systrarna delat våning, hade det hänt många, många gånger, "att Sonja struntat I sina hushålls- plikter, "både när det gällde ar- bete "och ' pengar. Hittills hade Maud funnit sig 1 det — inte all- tid tyst och tåligt visserligen, -— men nu kände hon, att hon fått |- nog. Hon var väl också ung och .hade samma rättigheter som sys- När den blev. ielva,; slutade. "hon att vänti Hon: kände sig under- ligt to : na ” : kunde Hon inté' sitta hela natten. Hon måste åtminstone lägga sig.) |: : Just då "hörde hon ytterdörren öppnas” "och Hudet av röster = Sonjas : och" en "mans" "nådde 2? Förlåt I nerat. Men”jag var så ledsen, Jag hade väntat så länge, och så kom". - POLISER: I MÄNGD var det i Laholm 'i.onsdags och som alltid kunde man konstatera, att det var mycket trevliga mannar . allesammans. '.- Förhållandena 7 mellan polis och Höningar har och - men nde" senare” år | tid! Så knallar då skott och vilt- kan vi på LT inte annat än beer tr rs 4 | nar, du = hade du väntat? ; I | kväll? på mig? Jag förstår inte, : Maud höll på” att. rusa' upp av | Har du suttit ensam här hemma =" / > glädje, Görans röst! Göran. hade |POl8 > kvällen "och väntat på, att”, jag skulle höra av mig? . Hon kände otaligheten stiga ine om Big.” — Det har jag ju sägt! -— Men Sonja sade, att... En: tern.) AS vv? Trött gick hon ifrån Sonja än 1 sitt rum och stängde dörren. Just | hu orkade hon inte bråka”. så fruktansvärt fel. 7 kommit tillsammans med Sonja. Det kunde inte vara en tillfällig- "| het. De båda hade varit ute till- ay te - | I.” svåra sjukdom. Han var på ett t . att han så innerligt väl förstod, tyga, att Höks poliser med vän- nen FElmin i spetsen har visat ess den' allra' största. förståelse och välvilja, något som vi hop- bas skall. fortsätta. a | LANDSHÖVDINGEN «i Var "också med på mötet och det var verkligt glädjande att se, att han' yvepat . sig så fint från sin strålande humör och förklarade, att poliserna , inte i förväg be- rättade om sina möten — ty då fick ju bovarna reda på att det var ”polisfritt” och satte ' igång med stora operationer. Nåja, så farligt är - det ju inte och det finns alltid en "del vakthavande poliser kvar så att någon stör- re bovaktion är det nog ingen det blir. . risk 'att de Tobias, ” KUNGLIG OPERAREPLIK : Norge hör : Kong Haakon av r inte : ill dem som . brukar figur rerar 1 roliga anekdoter, Hi 1 en nistoriepristävling I Politike LÄNGTAN BRÄNDE ; FJÄRRAN FOR JAG I UNGA DAGAR SÖKTE BÄRGNING I VÄSTERLAND, . ” VISST JAG FANN, VAD JAG EFTERSTRÄVAT; GLÖMDE DOCK ALDRIG HEMMETS STRAND. BRÖD OCH DOLLÅRS ÄR INTE ALLT. RIKA HAVOR MEN HJÄRTAT KALLT, "i: ' LÅNGA NÄTTER MIG LÄNGTAN BRÄNDE, ! LÄNGTAN HEM MLb MIN FADERS LAND, - MANGA AR SKULLE FA FÖRRINNA INNAN UPPBRÖTTETS STORA DAG, MÅNGA BAND HADE HUNNIT KNYTAS, HINDER. HOPATS AV SKILDA SLAG, . : MEN JAG VILLE — JAG MASTE BORT... 0 40 ÅREN. FLYDDE — MIN TID VAR KORT, . ene ' KANSKE SKULLE MIN DAG FÖRLIDA.. "oc 05 re Nu JAG GUNGAR PA HAVETS VÅGOR, ;' OCH MOT ÖSTER MIG SKEPPET BÄR. "AV FÖRHOPPNINGAR FYLLD JAG NJUTER, "" BÖRJAR KÄNNA, VAD LYCKA ÄR, '. GLADS MED VÄNNER OCH ÄLSKAR ÅLLT, MIG NATT OCH DAG. bara ett svagt kvitter; Några rå- kor ha nu blandat sig med krå-1. korna, även stararna följer mig hack i häl. Staren ser ut att vara en fågel som stannar här ända till snön tvingar Honom längre söderut. Om ' en stund ser jag några fiskmåsar komma flygande norrifrån, de slå sig ner bakom mig för att plocka de stora feta maskar som plogen, drar upp. Inne från skogen "hörs en' del fågelröster, bland dem urskiljer jag domherren, korsnäbben, tofs- mesen: och - blåmesen,: medan hemma . från "trädgården ' hörs talgoxens, pilfinkens ' "och wo grå sparvens röster, : ve i H ct hol nder min "Fortsätta plöjning: kör jag över en härlega. Jag ser honom för min inre syn: han lyfter på öronen, vrider sonde- rande på. huvudet med den lilla näsan. Så lägger han åter öronen platt: utmed ryggen, ruskar sig en smula och makar sig tätare ner i légan 'mellan plogtiljorha. Haren klipper än en gång med öronen, Det är ruffigt, otrevligt, Egentligen skulle han helst vilja sitta där han sitter hela natten. " Hon" hade väntat hela dagen, art Göran” skulle ringa, men än: nu hade han inte hört av sig. Be- tydde det, att han ändrat sig. .- Hon hörde ytterdörren slå ige Jaså, Sonja behagade gå sin väg.. Na, lika skönt! Maud, vara 1 fred, när — om Gö- |". ran ringde. Och 0 om har inte e ringe Då fick hon, Hoc' jät tankärna vandra inc baka i tiden. Till den dagen, då hon mötte Göran första gången. Det "var Sonja, som samman- nom : till: fört .dem.' Han hade aldrig hört till. Sonjas beundrarskara precis, men, hon ån 1 alla fall bjudit sammans, I kväll. Just den här kvällen, som" hör sett fram emot, längtat efter.: . ; Hon sträckte ät handen för att släcka lampan, men i detsamma knackade det på dörren, Hon hör- de Sonjas. röst: — Äsch, vad ska det där tjäna till; Vi som kunde ha så trevligt. ÅA, hon skulle minsann inte störa. De kunde gärna tro, att hon som- nat. ' Ua - / Knackningen upprepades härda- fe, men hon svarade inte, .: ;-Då öppnades dörren och Göran kom in. Bakom honom skymtade hon systerns ansikte, förvridet av vrede. Så g Från första "ögonblicket kände Maud och han, att de hörde ihop. (Men de var båda rädda för kär leken, pch det dröjde länge, innan |, de vågade förråda sina känslor.) Det var först kvällen, innan han begav. sig ut på sin långa resa, som han sade, att han älskade henne. — Hon mindes hans ord så tydligt? se — Maud, "sag älskar äg. Jag har-längtat efter att få säga de orden; men jag har inte vågat, -— Maud, när jag kommer tillbaka Bohfa. om på klacken, gåck in i sitt eget rum och slog Igen: :dörren hårt efter sig! : "Maud. betrktade Göran a tyst. Hon ville "fråga, vad han mena- de med att tränga in 1 henne |” sovrum på det där sättet, men hon litade inte på sin egen rö a God, dag, Maud, . sade” her Jem atst; fon s&'n markatta! NÄr jag ringde, sade Sonja, att du gått ut, och ., då bad Jag, att ni två skulle mö= ta mig klockan sju. Jag trodde, ;: att du kanske ville ha din syster med på förlovningsmiddagen. Men så kom bara hon, och då blev det förstås ingen förlovningsmiddag.” sön — Hon sade, att: du inte varit ge bud till dig, Och så antydde ' - hon, att'du träffat en annan och att du nog var ute med honom. '' Hon ringde för. resten hit flera .— Det har inte ringt. Sade du klockan sju? Då vad det d!g hon talade med, när jag kom hem från hämnd! :” Vi grälade,' förstår "du — och så kallade hon mig harpa. Det kan hon vara själv! — Jag . vill inte bo ihop med henne" er . dag'Jängre! .. Göran smålog. : - - .— Försök att stå ut i tre vec . ort Då hinner vi gifta oss, och 7” så får. du flytta in I eget hem, I : st hem! --'Men en:sak säger väl ; Hon svarade inte. Hon bära säg jag dig — låt inte Sonifa lura dig, . på honom -— med stora, ankla- så att du 'inte: kommer” till. vig- gande, förtylvlade ögon.- ; Om han bara ville "| sein! Då kan”du ju riskera, att - Mig blir gift med henne I ställets / m monar- a Pl ; . on i Har följande flata o ," HJÄRTAT EJ MER ÄR HART OCH KALLT... . , > i: det är inte Ina i Her och från Byd-Amerika, skall jag frå |fick gråta! —., Och det vill vi inte — eller bur, is ken blivit belönad. LE sang för 1 JAG VILL FAMNA ER ALLA — VÄNNER! : Brage: | ga dig, om du vill bll min hustru. | , —'Maud, vissté du inte; att Jag ätskllng? ... net kron- . - . 3 JR . 1 London tillsammans med ån TA : : åter, sträcker på bakbenen — ban fc ite, : : 2 2 - ST | pring Olav; jälttanan, var bege: > + SNART MIN RESA SKALL VARA LYKTAD | er sädigt med korta, CSE - j a aa ken DV eå en oer! 5 a TE LAND, a " mn i; r han vi jer sin. H « bomträngande stärnmar: "Krön- > OCH JAG ATERSE FÄDERS 2 2 rundade gupp, bort över: plog- allt mer påtagligt, snart regnar r | rymd. - Då” hade haren färdats där Jar Efter: att dligt ha Kungen bev: längesedan en operaföreställning 2-&rsål- prinsen, som då var I 1 . Jern. frågade viskande sin far om : det. var sant att sångerskan. brar kade ajunga för fangarna 1 fäng elserna, «+ ; Ja, min äreng, svarade kung- - en, - sats ”Varefter han tillade. : — Tenk paa det, hvis du -no- gen' sinde skulle blive fristet. til at gare noget ulovligt? : oe MILD: OCH; LJUV. NU MIN LÄNGTAN äR. : ÅTER VANDRA DE KÄRA STIGAR, fö TRYCKA ALDRIGA VÄNNERS HAND," - - + > HÄR JAG STANNAR, HAR VILL JAG BO. . ' "HÄR JAG LÄGGER MIG SIST.TILL RO. Lo 60 >" INGEN FLÄCK BJUD ER SÅDAN VILA vd SOM EN GRAV I MITT FOSTERLAND, Nils Edberg. NR Ornsider skjuter han. således upp ur legan. Han skakar sig . Han log ömt mot henne, när skulla komma ddagt.. | £Copyrlsht Europa Pre te tiljorna. Vid ett dike stannar han några ögonblick, sitter käpp- rak "och lyssnar, nickar sedan vidare. ' Lugnt, tveklöst, skym- ligt grå inne i höstmörkret. Snart gnager han brodd'ute på råg- tegen:-en ensam grön oas av liv inne 1 de urlakade döda fälten. Det fina duggandet i Iuften blir . , MANN JR ARAARARA NETEUS PARTEN det lite smått, haren halvligger vida. omkring, gjort. kilometer- alltjämt i den immiga brodden, långa löpor” i olika. riktningar, fnallar .och -gnagar. Ibland flyt-|Jösse lyssnar några ögonblick, så tar han sig en. bit i makliga | fortsätter han sitt Betande. Men betessprång. För några nätter |efter en. stund har, han fått nog. sedan var det bitande kallt'ochjDet regnar: nu' ganska tappert, klart. Frostens silverbrokad'låg pälsen känns våt och:kall. Reso- över tegarnä,' månen stirrade llut limbar han plåtsen, Skättar vitt- och: dött ur-en. stjärasollad längs: 'ett: dike. é-bpp: inot- skögen PIYFESETU A ruskat sig ligger han där höp- kring - honom dryper - fukten: kvistar och brunt, tufsigt gräs. Och oktobernatten står där: tyst, hernarha; så hon hade inte kunnat ' oo ; gånger, men hon fick inget svar, + . | kontoret. + ÅA, det var hennes ". . kurad rued nerdragna öron. Om- däven och rå, utan ' måne, - utan ”
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.