är det dagen före den stora jul- skyltningen. Det var förr at männens". och biträdenas störa mardröm” "ty då skulle allt' skyl- tas : "om. och. helst skulle stora exposéer göras även.i affärerna, Så görs det väl på sina håll ä än i dag "men i:många, fall har det rationaiserats åtskilligt och man gör iordning i fönstren flera da- . gar innan. Det är ju nog så bra för : de," som skall arbeta med det 'hela,” men "samtidigt 'kom- mer också överraskni men- på Hallandsåsen : . :Men det rykte som kom" ut i trakten var att: Hacka-Greta tattare från. norra Halland, och småningom föll stillheten på nytt över bygden. Fram på våren, i maj månad, gick gästgivaren och länsmannen ut på morkullsjakt, som de alltid brukade vid den tiden, och hur det var kom de att ströva kring i skogarna borta vid. . Hulebäckseryd, ty Anders "tet «alldeles ' bort. "Det kan ju dock bli 'tika' fina: skyltningar för den: äkens” skull och såväl stadens” som -bygdens" handlare kommer säkerligen att göra sitt allra bästa ' för att. åstadkomma |! smakfulla och trevliga exposéer. : STANNA: "HEMMA" i helt an- . annan utsträckning får man för- stås göra.:på Julskyltningssönda- gen, då de allt 'annat än roliga bensinrestriktionerna :” . lägger fö ishults-"och ' våxtorpsborna att a buss”i in till. Laholm och från söder < och norr. går "det bra, att komma "med" tåg.” Så" alldeles | "strändsatt : "är "man inte ifråga om kommunikationer ; med sta- den. ST I LUCIATIDER är det nu och på torsdag får man väl hoppas att Lucia med "kaffe .och Iusse- T. morgon ”tjuv- .laholmslottorna i samband med saligheten'? 'men'nu har; den flyt- SR söta till Medborgarhuset, som 'är -verkligt. "idealiskt. för en sådan tillställning män" : såg hur trevligt "där ” var på Rödakors- 'soarén' för någon til" sedan, och «de duktiga lottorha gör det sä- kört; lika trevligt. - Dessutom «börjär: Storgatan ; bli allt: bättre och det gör: ju. sitt till att ”strö- get” drar'ssig tipp till Medbor r- ä LUCIAFEJD är er sak, som . "mån sällan eller aldrig hör talas "om och'nog föreställer man sig alt Lucia' "bär budskap om frid "och fred. ' Men så är inte fallet i » Varberg "där man tydligen kom- mer: att! få två" "officiella stads- | ”ucior? : Sedan: "gammalt" här Nö- jesparken:” och tidningen Hal- "Jänds; Dagblad, haft hand om lu- cia-ärrangemangen i staden; men Dö öjesparken alliera” ed: 7 Varbers Tidning. Dagblad. - kommer: e- Sarrangemang' av, Iucisfirandet i Värberg. På "båda håll har: man utsett sju” "juciakandidater; Det - skall '. bis intressant att se hur ”Iuciastriden ” slutar. Att allt lu- :ciatramsandet : för länge sedan - gått till överdrifter ä är en annan "sak;! som. vi här ' inte skall. gå "närmare in på. i WU 3 LJUSTAG” "anordnades. i i fjol i Laholms' kyrka av. Rädda Bar- nen ock efter: vad Laholms Tid- ning erfarit skall' ett sådant tåg '"änordnas' även i år fast det inte "blir - förrän .-söndagen' den 16. 'Men det kommer säkerligen" att nu liksom i fjol. samla ' absolut fullt hus i vår vackra kyrka. ms EN. ” AMERIKAHÄLSNING ill. jul. har: vi: fått från vår "gamle: vän : Martin Bengtsson i ; Chicago som tackar” för tidnin- | "gen, "vilken" han sätter "mycket stort. värde: på. Ht baka och hoppas få höra från ar; glädjande” "nog blivit upp: skattat i "vida kretsar. , Vi har rönt många bevis på uppskatt- ning i form av. blommor och te- slegram "och, alldeles, speciellt ” "gladde vi :oss åt. det" välvilliga ” telegrämmet från Tahölms. arbe- Och vi hälsar. Ekberg hade arrenderat jakten vitt och brett omkring. De råka- de också bli skilda åt, och gäst- givaren," trött och törstig, upp- fäckte att han befann :sig tätt : närheten av Pappers-Pålles stuga, Han gick in och bad om ett glas vatten, ”Det är: roligt att någon gång få bjuda. själva gästgivaren på förplägnad”, sva- rade Pålle, ty han var kvick och förbindlig, och han glömde inga- lunda att skölja glaset ordentligt, 3 linnan han bjöd det på en bricka, med vänster hand. Anders Ek-|. berg satte sig ner på en stol och]. stånkade, ”Man börjar bli gam- mal. Förr i världen gjorde' det mig ingenting att ströva kring hela dagen lång i skog och mark; Men i dag har jag stått på mor= kullsträcket samman med Träd- "I gård, och vi är båda så förpusta- de och trötta, att vi inte vet vår levande råd att orka gå hem till Margretetorp.” Den artige Pålle erbjöd ; sig att; spänna för, sin kärpa och skjutsa de båda jägar- na tilbaka till gästgivaregården. Han var, inte dummare än att han förstod vilken utmärkelse | det var för honom. att få köra för, länsmannen och gästgivaren —den'som har sådana gästvän- ner blir inte i:brådrasket" miss- tänkt - försatt ha: varit med. m något .rackartyg. i Ett skott föll i skymningen utanför, Trädgård hade knäppt en sista morkulla till de tio, som de redan hade i. .väskorna, och en” halv timme, senare bar det av i Pålles kärra -ner mot byg- den.” Dånet från hjulen ekade duktigt i i skogsbackarna, och när skjutsen höll framför gästgivare. gårdens ; trappa, stod en dräng där med kommissariens galone” rade mössa i handen, Pålle blev litet blek, när ;han såg honom, och - det trädde > fram : en. röd strimma på ena kinden, men han höll: god min,. gestikulerade. och pratade” lika. ivrigt som" alltid.] Trädgård steg ner, satte mössan på sig, lade armen på Pålles axel och yttrade: ”Nu är du häktad, Pålle.” Och Anders Ekberg väns de. sig till drängen: ”Du är. väl klar. att-köra Pålles; kärra till- baka : till Hulebäckseryd?” — bJa, jag har gjort mig färdig i stallet”, .. svaråde ' drängen med ett brett grin.' Då förstod Pålle, att han inte skulle få det så lätt denna gången, men han wisslade, när handklovarna, sattes på ho- nomi.. 22 » Det" blev "också en lång och spännande tvekamp; :Pålle” var fräck och' nekade" blankt, även sedan '; häns ' båda : imehjälpare, Revolvermanrien och Spel-John,i hade. blivit . fastt: ..och i in- sannolikt blivit rånad'av några | sig; eller att de häktade utbytte tankar - "på 'sin egen obegripliga rotvälska utan att ana, att fång- vaktaren förstod tjuvspråket och lyssnade till vart ord. Säkert är i varje fall, att Pålle till slut led- deg in "för domarskranket, och att-han, när han passerade den bänk, där Hacka-Greta och Jo- hannes hade sin plats, stannade, lutade sig ned; skråmlade "med handbojorna, så att ingen skulle höra : hans - röst, och. viskade i Gretas öra? "Det: första jag gör när. jag kommer ut, är att jag vrider . nacken av. dig en natt på åsen.” Men .hade 'han :trott, att han 'skulle skrämma henne, så tog han miste, ty hon svarade med hög röst, fryntligt och' obe- svärat: '”Du, är: bra .dum . ändå, Pålle: du :kan väl begripa;" att när du kommer ut, slutar jag att köra.” Men Johannes såg nog en liten smula mindre trygg ut; och båda lyssnade 'med spänd ' upp- märksamhet, "när. domen” Jästesj. upp; för att: få veta hur länge deras frist skulle. räcka nt « Pålle fick tio år. ”Mycket kan Greta Johannes;: när de 'gick ut ur'tingåsalert,-; É Guds' hand Ne fortsatte a till, Hälsingborg. med sin Johan- nes, över ås: och slätt, i 'ur:och skur, Hon höll lika ypperlig örd2 ning på sina knyten och paketer sd ch; det fattades ty värenda stadsresa lämnade ett par tior Sr 0 kistböttnen och på . Pålles” återkomst; men hur skulle Greta kunnat finna sig i att sitta stilla på åsens norrslutt- ning, när. hon var vän att styra och ställa med hela bygden;'att se solen 'gå ner över Öresund och de vita seglen passera förbi |. Kronborg? i. Hennes . berömda hamne, drottning - Margareta Valdemarsdotter, var ju inte hel- ler: villig att släppa tömmarna i för id. Men kon körde inte läng- re över åsen, sedan mörkret bru- tit in: på "lördagskvällen. "Hon stannade. i smedjan . strax 5 på den öppna slätten, där: man hade fri utsikt åt alla håll, ' och Johannes och hon fick: sitt natt- kvarter i' stugan, medan smed år” tröstade |), står alla" i] -- vägskälet” vid Margretetorp,' ute åndikte, håret benat mitt- så pan: nah, kinderna rödbruna som ett skrynkligt äpple. På vintern häde hon alltid med sig en korg äpplen. från trädgården därhem- ma, och i februari kom' hon, med de första snödropparna i ett sil” kespapper.. Ur. kjorteln , fiskade hon så upp en- pappersstrut, där. det låg. sjuttiofem; öre i'koppar, vilket ansågs drygare än silver- mynt;' det var fru Ekberg själv som: smusslat "dem, till henne i ett ”obevåkät” ögonblick. . Var karamellpåsarna och de andra godsakerna: kom ifrån blev inte alltid. fastställt, - men de fanns där, för. honom liksom för. alla andra Hacka-Gretas vänner och kuhder; hon hade fått det så; att hon "inte behövde se på "småså- ker.. Joh "sken på bi H med"en' mössa; som kom "Kohom att:likna en riktig kusk, i en grå kapprock,. och i. handen höll han en piska med inlagt skaft, .. : Fanns det ett, moln på hennes himel,' så var det- väl tanken på Pålle, som skulle komma ut efter år.> Men ; innan". den dagen -| gå ut och ge foder åt Påle, Det | kunde, behövas, ty: följande, sö : dag stapplade, Pålle' till. kyrkan | Samm framför Hacka-Gretas, kista, och |. berg fick -reda på att: hön låg alla, att nu kör jag ett par mil för- henne”, sade gästgivarfrun, och- Anders Ekberg lät spänna : för sin bästa vågh. När fru Eka berg kom till Häackagården, 1 4 Hacka-Greta - på: sitt; yttersta, men” när hon fick se vem den besökande vär, reste hon sig upp]: - i sängen och sade med klar röst "Jag tackar Gud att jag får d nu, "ty när jag väl är. borta, s kan. Pålle ; aldrig, falla på den]: tanken att. göra: min Johannes)” något. ont. Det ber jag fru EkS berg säga för: alla mäniskor, att ful det var jag som körde, och intel” han; och det var jag som "kände a igen. Pappers-Pålle.” - Hon talade med en kraft st im] i en ' präst År kyrkan, = Bberättäc e gästgivarfrun;. > det: blev ; . också Gretas: sista ord. Ett par timmar senare, slöt: fru Ekberg henneå ögön, medan Johannes med tjock röst förklarade, att han nu måste Det är en ”fråg "söm vel är svår att besvara. Man tyc- kér att dessa små varelser snart nog 'skulle pi 'genomfrysta.. De sitter stilla. under dygnets mörka timmar. Nog tycker man. allt att de: snart stelfrusna -skulle "falla till" marken. Efter kalla vintrar har man också mycket" "riktigt Ö iakttagit en stor nedgång. anta- let: av, .t..ex.: kungsfåglar,. ”vårfalll rav minsta" fågelart. Köldeng t tri- upp: skyddåde” ställen under. vin- ternätterna,' då kalla vindar sve- 'pér genom allt. och alla. Sädäna| skyddade ställen kan utgöras av biott..och bart något tätt buska- ge, någon ihålighet1 ett träd, un- der: tegelpannor eller 1-Kolkär. Av egen”. erfarenhet: vet- jag, att en hel..rad av” våra i övervintradne småfåglar; säsom? ”gråsparv; pil. fink, -nötväcka, 'gärdsmyg och de flesta mesarna' sover i holkar. inte som vissa däggdjur. göra det varmt ät sig, 'd. vis. .vinterbona sitt . vinterkrypin. Fåglärna byg- ger bo,” men det är enbart en in- stinkt som yttrar sig på. vårarna ir samband": med" äggläggningen såg efter Pålles hovar och brod- dade. dem i halkan; ty han :var litet "gamrnal” och litet ömfotad och litet stelbent, men en för- underligt klok- häst, som på långt håll kunde skilja mellan'ett brev och "en: smörbytta:" för. ett brev togs. i förbifarten... . Gästgivarens äldste pojke, gick i storskolan i; Hälsingborg och ' inte: kunde' fara 'hem-var söndag, gick om fredagskvällar- na ner till handelsmannen i Kul, lagatan, > och"! där : satt - Hacka- Greta "ofelbart bland sina tjädrar eller sina gullvivor alltefter års tiden, med. sitt runda, fryntiga vecklade i en härva” av. motsä- 'gelser och undanflykter. Hur det egentligen ,- gick. till att > få dem - > till / - bekännelse har! aldrig : "någonsin blivit rik- tigt; utrönt; några "påstår att läns- mannen och Hacka-Greta hade sina särskilda kunskapskällor, som efter hand flödade så rikt, att allt möjstånd blev. fåfängt, andra menar att Revolverman- nen; talade i sömnen på Ängel- hölms- kronohäkte-.och - förrådde :DET GÄR. KVICKT mot nyår 'och då gäller det att välja tid- ning för - 1957. "Prenumerera |: gärnå på Laholms Tidning, som bjuder på det mesta och det bä- sta, från! bygden. "Låt. Laholms Tidning bli ert Jiv och -husor- 1: gan för, I nästa, (år också; Rekom:. d "den. för vänner. och t tarek och bl S upp " vaktningen "från. vår värdinna, fru: Neta. Jönsson. : Vi tackar järtligt. för detta, an grannar ; avi tackar på för- hand. : Tobins. - : = saktade - han. inte sin ”lunk;. det |” som | ' o. unguppfö dni ; fåglarna be- I griper sig: bara” på att. "göra det varmt för ägg och ungar: : Under. vungarnas uppfödarids a EF holkarna samlas en "massa ohyra 1 1 bobalen. Den som önskar: sköta | ; | niskång: iNinterärrangemång i hol? nar helt naturligt den gaml balen ur holkarna innan, ni års : -häckningsperiod. börjar. De ta kan ske redan på hösten.. der vintern” söver ' Säserligen, sekterna;; . men”, komm 'holken. draglg.. Det, är mänge fåglar som" slutat att Pfåglarha. vilt bädda själ la får. bara Besvär så Har. varit. golven! Kan man "med: fördel Jäg- le ga t ex, sågspån, forvströ, ösme bör man undvika shaterlål, som skrämmer dem, t.'.e papper eller sådant, 1... larna kan snärja in fötterna; 2) > Lät" oss antaga, att ett mes sits om "våren inte: gillat ; Prasslande ken." Men kan; vi inte låta mes. paret får roå, "sig. | sin våning innan paret ' tär ån il besittning? : Kanske värdesätter] det der. mera. sedé r att körars som hon! själv spått, En fredag uteblev hon) och fru Ek-|': rhånga' mil har hon kört för oss det var häns sista körtur. > san in, hade .Hacka- Gret slutat . H I VGolvetu. denna byggnad är äär terkylan "> = "vinterbona. alla: hol å: en. kulle i -Flammabygget, br Alstorp, bh Ränrieslövs- "socken i södrä "Halland, ifions en av en hög, oxelhäck . kringgärdad - liten ”borg”; av stora block av natur- sten, hopfogade'n med cementbruk, uti” "denna, b; byggnad, som, på långt håll.ser ut som. ett camou- flerat, Alderdomligt försvärsverk; dfn sd på ”bä vetvis också av sten och cement. 1 ä | nybyggare, .1878—1928”, bruk och Kar jan sluttande” plan! lör att regnvattnet skall kunna rinna bort, Genom bordet löper | en' cementpelare.” Den: resor sig | cirka én halvmeter över do om= kring 1,5 meter: höga stenmurar= na, På "denna "stenpelare finns några" bokstäver och siffror mö ” delvis i spegelstil — som skall. v Ibetyda:: Sven ' Petter. Hansson, "5. P, Hansson var född den 15. ki g | juli". 1852, han dog.l mars .1940, Från. 1878 till 1928 utförde han - en' märklig odlarbragd, han Kul- tiverade .då över 35 tunnland ” nyttansvåra fåglars gör. "Att det rör. vd om betydliga värden >är på, jakt; efter Insekter. D sig. oms ora. kvantiteter. ta" "upp fögölholkar; Ny. inför vin: | mycket, stenbund den strävsamme mannen på med , "Jatt bryta sten, Något originell till'sin läggning beslöt han bygga: den 'ovannämnda lilla. ”borgen”, som, minner. om' hans gärning, : Han gjorde ”borg” och sten fär« : i |diga. till sin födelsedag 1930, vil ket också finns angivet på bygg- :| naden, Så invigde han sin "borg" t |och han reste själv bautastenen, | och .. sank « : | mark, "Ända Ån i sina sista år höll med ett samkväm för släktingar, -' grannar. och 'andra” vänner, och . även : senare, höll han samman- komster i byggnaden då och då, . Efter : Hanssons" död har' en" närboende skött oxelhäckon och' | även i övrigt hållit den märkliga I byggnaden AA" ordning. Kanske ' söker sig .då och ,då en. nyfiken"? turist upp till Flammabygget för . sker nog inte 'så :ofta,' för' den | utförde” en gigantisk bragd I det tysta; ' själv -fick--han resa det oj ett sefden lilla ”borgén” ', men det" Vu | "| liggerunpås ena mycket avsides. " primitiva, konstlösa' — men för . den skull ej' Jpindre. originella = | äreminnet över sig och sitt livs4 verk; Man ser det och tänker på, "att ”Hatlonernas skickligaste = e | Konötnärer;, här, engagerals för r | utförande av ”jättemonument & över ! - | ”de > väldiga, herrar. som; med . skrik och d dån slå riken och byar : a | omkull. 7 klia den : "Sto EDETRACKER "med én annons I” 3 ag gic trädgården. Här lågo' sidå vid " ADVENT: Hör hur kyrkoklockor - ringa ringa in.ett nytt advent. Till oss alla hälsning bringa öppna hjärtats dörr — på ulänt. . Hosianna; vår kära psalm! !. brusår mäktigt under valven Ekot: 'ifrån klockors malm; tonar in i adventpsalmen. ; Könug av Davids hus giv. din hyllning när du tärde adventstakens fyra ljus Mngar, gamla, knäppta händer, ” Advent!" Du blir vår "bästa gäst om. vi hjälp till bröder sända . små -adventljus där lysa bäst må vi i. många; många tända. Låt oss öppna hjärtats dörr - helt på. gavel: <ej på glänt, > i LÅt oss öppna som aldrig förr , nu kommer iv ett nytt — > Advent, Miminie Bergh-Johansson. ' "Kingsley. hade på ett eller an nat sätt lyckats undkomma med : > några av sina män, och de hadé vid flykten fört "med sig major Collins kropp. Det var ju full? "ständigt: otänkbart; att "denne ' undsluppit döden; då han på . huvudet kastade sig in bland : varje tapper mans kärlek; men -än: vad "varje "man skille "sida allä.de som blivit dödade under striden, men major Col- : lins och. kapten Kingsleys uk: : i satt finnd; Det vissté mycket, väl, att. dt hade: någon”, ” rått. att fänka Nona Preston, eftersom jag var "en annan;-ä nu: var” SA ” skilja sig frå: själv- nu. "Visserligen. var hon beundransvärd,. en kvinna, värd. "fuktig ckä" med ? ard' hjärtligt. "och tryckte min "hand; a ber er än "en: gång . acksamhet för de rt. mig och de anat > he mina... — Data -Var ingenting, fienderna, Men varför förde dé . mitt hjärta hade redan fallit för + gjort under ' liknande 'omstän=. bort en död man? Det var från. gan. Kanske hade någon” MI "vansinnig . idé ' runnit upp Kingsleys hjärna. Damerna såg jag inte till. o- ”snedelbart! efter. vår räddning ; ' hade de dragit sig tillbaka till > sina 7 rum, och jag föreställde ; ' mig, att Norma Selby där grät ut sin” smärta, under det att. 4 ne. - Nona "Preston! ' Under de' . sista få timmarna hade. mina ' tankar alltmer . börjat syssla | | med flickan — hennes kyliga ' | värdighet, den. överväldigande” denneå- offi cerare.T= den väls, +. | Nona Preston; trots att jag en- "dast känt- henne några få da gar, oc - "Jag återvände sammänbitna tänder, . fast.:be- .: följ sluten, att försöka få henne. ur mina takar, i :I främre hallen". stod.en yaktpost. utställd, och " denne": upplyste : mig "om - att överste" Haggard "frågat efter i biblioteket.” "Jag "sökte" upp honor - där: och fann: honom, i sällskap med. Daiwn, .. kapten Dacoit,” kapten" 2 "digheter, "svarade jag rodnande" : så skolpojke; "Och. dess pt ar, den direkta ' en, av. min vistelse under detta fak. ..- : Han: vinkade: vwvärjande med " handen.is ; a Pratt utropade han. Ni: är ::alldeles för" blygsam. "Men se Nona Preston sökte trösta hen-' "mig och önskade min-närvaro': till ätt "Ja Kapten. Dacoit. gav. mig R "O'Brien ” och "mörk blick, tvärs över. bordet. > ihåg. att Er berömde-chef, general” gäst « . fenan Grant, är inte så blygsam I - fråga om att dricka, fnyste han, :; Efter- vad. jag: hört, var han långt ifrån nykterist vid Dor " naldson.' . i O'Brions ansikte” blev: eld” 2 rött. Hän stod färdig att ge ett gift "med: Norma; Selby. ;Men= fråga c om. vår : räddning stämde ; häftigt . svar, då jag förekom - honom 7 .:. — Om ni hade "skuren att stå enför honom nu, kapten, skulle- ni kanske finna, att han, druc- ken eller. nykter, nog skulle veta att tulkta er, sade jag och såg honom stint i ögonen.-' + Dacoits 'buskiga ögonbryn drogs samnfan i häftig "vrede. Han reste sig och tog ett par stek mot mig med knitna hän= der. : Ni skulle inté våga, säga en sådan sak, om ni inte visste, att jag vore er fånge, morrade han., De övriga betraktade. honom i häpen förvåning. Överste Hag- gard sprang upp och försökte - hålla den andra, tillbaka,” Kapten. Dacoit, ni glöm- mer er, protesterade han: Kom ' ihåg, vad. vi "ata gått. igenom. Och, var var och kom öjtnant Dunn är vår (Forts). a +. "| Laholms: Tidiing år
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.