YTAVAAYAA AV EYE ET FVT TELL) YTrevvevrererry A HAR DET VARIT LUCIA "alla har - "vi väl mer eller re, 'konfronterats med ljus-lZ ttningen i dessa” mörka tider, I men frågan är väl ändå Luciaf” randet skjutit en över. målet, . Det kan bli ket av det goda. Men ru et över och” nu närmar. sig julen: re ; Stormsteg. 7 Faktiskt Kvar I innen den kom . »börjar snart, bli tid a ”. juleranen; v Våran! I går tillhandlat se "ett "des både vitt” och brett om'ol i i fortsättningen ” då illmäktige | är uppdelade på två ästah lika stora: .delar i åsikten om . vilket av alternativen som " Syge- i sallghet i fara. "Mex just s som han delar; 'så var. det. (exakt lika kring: detta eller'21 på vardera sidan;' Förvånansvärt.. : ratt inte fler lyssnare. inf | .den här frågan: i ekonom skt seende är: 'så stör och betydel" gom; ; att något. blir. gjort ef- 'som: det. blir två" kommittéer; skall! handhä” frågorna:- -Des- skall enligt. direktiven" samar- |. och den; Svarkdes a ay ”ämbetets. ” språk: är en annan som; > 'notar'u us" publicus ju” + då. betydligt lättare.” ånger . fick, han? också a emot h hyresvärd kivade — och så- Hant- händer som bekant mycket Men 'mycket. annat "hade, de. borgmästaren att "säga 'orm hå su syssla och om kommu- 23 ”nalborgmästaretjänsten. stolen . i Elizabéth i USA + beslöt satt". en .man;. som fått. en "örfil av -sin hustru, ” inte-har rät "svara . med heter kvinnlig. ölfil, så hete; det”! uy dagrant.: fil beslutet, är 'en öar änns. medan en 'manitg. örfil är att jämföra med vållande Vv. kroppslig skada” "och förölämp - kan var tre vå natten, : . han saknar ord. sa frun och v 1 sängen: "« =. tte vig upp 5 den inträdande] Hur fredligt ' kunde inte den lilla staden Ängelholms gator dåsa en vacker "dag på' 1890- talet. Över handskmakarnas. port hängde en röd handske. av trä slagarens butik dinglade en tåg- ”en bastant knut, och bakom” det Jånga” röda plankét steg mot golvet i repslagarbanan — han ' gick" "småsjungande bak-J länges, medan han snodde sitt huset bredvid hade kommit ut på | trappan, "med glåsögonen skjutna 3 upp 15 ”parlnan” "stod hän och knöt av 'sig det stora gröna | förklädet; > mitt på' blanka för. middagen" hade han "ärende upp till rådstugan, där han "skulle beediga ' bouppteckningen... efter sin | döda "hustru. Springpojken från + diversehändeln” kom. gatan fram! med ' en ”buteljkorg i 1 hän": den; ” han visslade.. La Paloma, men litet sömnigt, och. för att.li- :J vet; skulle bli mera invecklat och : spännande, försökte han avpassa sind steg" så, at hans” fot aldrig a [skulle körsa någon "springa "riå- : [gon spi inga mellan -trottoarste- "|narha — 'men'stegen' skulle lik- väl. vara någorlunda” jäninlånga, och beräkning. Misslyckades han så fick: han vända och: börja pålr nytt 'vid hörnan till torget, 's dan | var.” den” stränga! Jag han. Iydas,. ty annars; var hans ”själs [|under listiga kalkyler hunni t tillit färgårens port, kom dét & en stört | flod. forsande” .ut i: i rännstenen, | och i i dag "var. den varken”; svart öd, den var prakt- och skimrände. bubblor. ;Spring- Jhäxad, han” "glömde: bort” både Ni : . "| Men snart :sinade strömmen av spillvatten; -Och””gosser « fortsatte undergivet ” sin "vä ä onekligen. enformigt i Ängelholm | en smula: omväxling Skulle "vara välkomine KONUNGENS Sn i URAPARE 3 smattret av DJ mot Stenlägg- med förgyllda tränsar, över rep- | net pryd rak "mt brickan” full av oki ördens-" band.- Deri vänstra handen, klädd ÄVäd adjutanter" beträffar, "så | i ån Snövit handske, samlade: de visste " också" värerida ” fyfa. tyglarna, till stång och bri- |holinsbo' "vem han var; herr Uro, dong, i ett grepp av oklander! elégans;-"den högra handen stöd- I kets- tjänst," knuten vid baron des mot höften, men lyckades salntidigt. hålla: ett ridspö med genom tillgivenhetens och tack- guldknapp, och det vär ett helt sarnhetens starka band — några litet konststycke, ty det var svårt tillfogade! med den nära 'släkt- mén tog sig naturligt ut. Mot den skapens, men därom visste: man vackra, ' jämnbruna, ” väderbitna ingenting med säkerhet, ty ingen hyn avtecknade sig den kolsvarta hade mustaschen; fast "och hård; sväl- | bet lande” | på mitten” som en” "yppig kon : ng men. smalnande' till; en [sig inte att förneka, var helt en- |” ven det var "ett kelt sotare Bergs pojke, och -han änster om: -denne hade "aldrig varit något ljushu- Iså tatt det krävdes. förutseende |” hän höll pig fak i gretetorps gästgivargård, . «där lig HANSA Uppenbarligen |? var. han ”adjutanten, Några häst- längder bakom ”hononi red så be- ruten- och” "något | kötryggigt dén blåa syrtuten med dé! gula knapparna" gav: en "viss värdighet t hans lantliga, väsen, infe många som lade rke till, "att hån] hade 'stigbyg- ögt upphissade, på upp för | sig själv; nu måste den ; fullt gredelin, med ymnigt skum få pojken / blev: "stående ” so; för-151 i ” m för Bent; att hän liknade « en dvi cg, sk e är "| tvärtöver en: fog i: trottoaren. re var okunnig om det: friherre "betydde -ordensbanderi på 'häns Pri ? Stormåde” arabbyar, räd- - fänniskoliv,;” vilda” "äventyr. fill" lands ' och : 'Sjöss, "främmande monarkers' nåd, kaparbragder' i | Karibiska sjön och i Medelhavét. Vär jäte själva" >. hi 4 än gåva av dejen i Tunis?” kustroddare i Kungliga tullver- Leijonsköld Oxenstiernas person ten” "slutligen, det.” Iöriäde it "med baronen : "norrifrån, vud,:men nu satt han där i alla fall, högt uppe i sadeln, med det nå; och! mötte 'han sin egen far; med viska och skrapa d Öc ch stege; här , Vär på väg ut till Mar- bäcken under! livligt ; med : gästgivaren och än ” sjökapten . Johansson; Lord; ;Palmerston = — ty fastän en ädling, av blåaste blod, häde han inga trånga ståndsfördomar, och innan han steg" till häst i afton- stunden't från: ts återvända till" Ängelholm, försusnriade" han aldrig att göra 'sin-höviska uppvaktning för fru denna "kavalkad ”skrit de Ekberg; gästgivarens. hustru..Det | ö den långa gatan i Ängel” vår han som gjorde upptäckten; holm, var dens sömniga. vardagen | å i bn blink försvunnen — det be- tingar blivit "gift hövdes varkeh: bouppteckningar, av. Fpanlenr e efter den dagen vil- trottoarspringor eller : gredelint k spillvatten för att ge" en smula färg och innebåll åt livet. Ty vem "Avar. ryttären? Det' fanns inte' en en”ay hennes irländska släk- d "en grand le: i" hela: staden ' sor |/ ' HELGA DIG [e GUD oc IDAG, T MÖRGO. NU PSALMSANG LJUDER I GUDS HUS" TILL 'ORGELNS - TONER :KLARA :'; -.. 'OCH SÅNGEN STIGER MED. ETT "BRUS "MÅ HERREN OSS BEVARA «i - TY-HELIG' HELIG HAN BLOT I MAKT 'OCH HÄRLIGHET 1 vig SOM JÖRDEN FULL AV SKÖNHET KLAR : FRAN TID TILL ZVIGHE "SOM LÖSGÖR OK OCH KEDJA: DEN. RÄTTA VÄGEN OCK OSS L S Nerd DN SÄNNING KÄRA "TY DITT ORD BLOTT SANNING ÄR: AVI BUDSKAP. OM DITT RIKE BÄRA. "UT.TILL ALLA MÄNSKÖ HAR, TY EVIG LIV DET ÄR "ANAMMA ' MA vi DÄRFÖR DAGLIGT. BÄRA > > "VITTNESBÖRD BLOTT OM DITT. NAMN "ATT VI DINA” VÄGAR BÄRA vc 2 TY DU AR VAR PE. HAMN. - TACKÖM OCH LOVOM: HERREN GUD. 2 IJUDER ORD' FRÅN ALTARRUND "LÄR OSS ATT! HÄLLA.DINA" BUD ; : IDU ALLTETS FASTA GRUND ” : STIGE SANGEN SEGERVISST ”” AMEN! "AMEN! SKE FÖRVISST! : tr os ögon i baronens gestalt: det hi- storiska” låg i släktnämnet Oxen- det: : sagolika låg i "dop- kt Skå bingbörg,” 'så kunde de -upptäcka honom och herr. :Uno, och s sotare; lasta "gödsel på kärran, med gre- Letjonsköld Oxenstierna., Vad 5 Chey 'Ahgel- -— sett” hans mor, han hade) |: » + oxenstiernska vapnet i knappar-' : dricka ett glas punsch, i |: d - fordom” befälhavare på ; barken . tgivargårdens | ' : KVINNANS ee 2 M. SATT; NA SLOTTETS | FÄNGELSE." RAT ShceRdet trappa. för" att” i: kavalkadens |" + - re kolsvart, utan, grön eller grå; och. han" "klappade onborgstullt > samman lasset med, en spade, för gråa araberna såg litet modstul- na ut och tycktes längta tillbaka men det gick" ngen. nöd på dem, och när dagens slit.var slut, tor- kade ' baronen" egenhändigt: "av dem :med en halmviska och :såg noga. till; att. ingen” gödselklump i «I blev kvar i hovarna” på dem; ty hän hade” lovat: dejen” att taga e. väl : vara” "på , favoritspringarna; "Det fork aldrig: fölla någon Å in. natt dra på? munnen, åt ädlingen parna' lyfta i i högsta hugg; ty ba-: vå; halvväge ner, mot Både, borgmästaren. och” Oxen- stierna stod:i i stram honnör, men och” "stolt ”gläd g' stadens in- vånaäre;. samlade: under flaggorna och boklöven.på- 'ståtionen, hur eijonsköld, Oxenstierna, steg' i vägnen, och. 'hugnades med. en audiens, :som : varäde ända tills stationsinspekteren'' blåste av det «| försenade, tåget." had" fick ge Isignal ; mbt "armen; ty $innesrö- relsen gjorde att han omöjligen kunde få ljud å pipan. och att han' därför anser sig ha > rätt att efter: 7 behag förolämpa — Vad ni nu. säger, svarade "jag. .med hetta; gör er inte på- ;gon' heder. Må vara, att kap-' ”ten' O'Brion, som'är min Över-", Ordnade, kanske” inte "har. nå- "got "emot att Iösa' er. från ert. "löfte, om ni så önskar. Om ni: sedan "vill vara vänlig. ta av: att ge er en lektion, som. ni ska" > få svårt att glömma: Bådäå 'två- är” vi lätt sårade; 3å det kan, "komma på ett ut. ” : Mina herrar! Ni "glånimer" T, utropade Dawn, Sluta" .Be- ast. med detta" ovärdiga, räll!: —/ Här i Södern har vi ett ” bättre. sätt att" göra upp våra . ”mellanhävanden. än, med hän- i derna. svarade Darcoit . uppheta ', sat och utan att fästa något, äv, nt Hilding Strandh, SS "måste! Jag, dock" ge Cer: erkän” ”nanten håller mig som. fånge. i s kr er. ijänst, ? jett kraftig kanten Dacoit; : ; svarade jag ” " långsamt, nu eller. här, ni själv" ; Med fförtjusring -: Detlär vis- ;-behagar Nu. är get mörkt, ute! : "er 'rocken, ska jag ha det nöjet han pättigt. NE kommer re allteå I : att-få natten rå er Taw ni bli/min ”sekundant? . ”förskämdheternå om”. Grant; Fende” vid” Dawn protest, C Om > | urskuldand inotinig. sr” ar; att detta : digheter "Bär jag intet val: Nå gon. av edfa öfficerskamraler I sig med sammanbiten mun ”och . pe jer: som :-en feg... . det. röda” skägget ilsket spre- «: tande åt alla håll. . Han gavimig . äg på axeln. Fö iusning,/Jöjtnant! - "— Med fö e€ ar het; för tt. jag ska, försöka göra. ”har inge, äkta ir + det gällt: ett ordentligt lage" "mål, 4: och Fiälv ”örmnade. svåra på o- "Domare! Dawn? fåg "förslår; att vr drar. oss tillbaka till nästa” Ioidaseal Sn SN VARJE DÅG KOM DEN. SKÖNA MARIA VAN. REIJGERS BERG sr "TILL StoTTET. LOEVESTEIN SR 1 HOLLAND. HON: FäRo8 MED SIN TROGNA MARIA i j månné | ämnet” för” i "mohärken” "och "hans" funstline?” Talade de ;om krig och fred, om de främmande ho- ; ven» och, den: störa , europelska " ; poli tikens - irrgångar? Kungarna: ” på” den; åvenska” tronen var: ju äl- Ii 4” att pläga råd med / ce a Okenstlern r, I så fall måtte det ; inte för ögonblicket vara någon . fåra” på! fårdej"ty"man såg Oscar' : I: skratta sorglöst! EHer bytte de tankar ' 'om den: svenska flottans ". en; som;:de båda” hade" be: it, anförtrodde de vari odlar 2 . sina: bekymrier” om ;den foster- '” ländska skälde' konstens framtid," sort, låg) dem” "båda : varmt. om ” hjärtat? Vid: ett.-tillfälle' över- . räckte. Leijonsköld + Oxenstierna vt åt. den -kunglige. "yrkesbrodern :-> det; sista" alstret' av ' sin fantasi, sö Konungens kapare, historisk sjös roman, från" Karl XI:s. tid, och , det” var lätt att Se, att gåvan var: ä kommen, ty Öscar II :blädd-. rade i den med välbehag och pe- kade med- fingret pb på en av Georg " as Etoopendaals,, illustrationer. , Tum för att. ordna för morgon: "gjorde en iljup, bug. "ning," och' de ätällde stegen i... "riktning / mot dörren. plötsligt stannade de båda. Med . dörren ..som ” ..ram, klädd i nå . - gont' ng , vitt, som ännu mera i a skönhet och gestaltens fina lin= ers stod Nona Preston sam en ; i tavla. mot hallen” mörka bak - | Hon, tog ett steg framåt "med ' ” ”högburet huviid och 'stolt håll- . helt, och hållet domine- Överste ” io sggard, sade | kom "som ett piskrapp, trots - "att hon inte höjde rösten över. vanlig låg samtalston, vill- ni ara vänl'g och ' säga mig me- - ningen ; med detta. si men - bråk? Jag. hörde några få ord, : "medan, jag gick, nedför . frap-.. Den gamle männen "tvekade. . -”Håns'hand sökte sig ups till de tavbröt mig. då ' långa, vita mustascherna. som - "han strök med fundersam min, ”
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.