» Eoh hade fönstren öppna, där hon! satt vid det avdukade matbordet och ritade, Att göra illustrationer för en söndagsbilaga var ju inte någon särskilt : N ar Arvid: Brenner. — Men Margit! Dan såg på henne. Dans blick var så olycklig, som bara ' Dans blick kunde vara. En: förnedrad, undergi= vet dj lick. men "en - sådan här dag kändes allt. arbete" roligt. Det. tyckte visst också de båda-karlarna därute, som höll: på och grävde om rabatterna. Mellan 'spadtagen : grinade de brett mot solen och pratade, Gården var egentligen 'inté.någon gård utan en vacker, : liten: : :plantering med pgräs- mattor, blomsterrabatter och grön- målade bänkar. Det var vår och trä- den började : lövas.' Någonstans spe- "lade" en 'grammofon en mjukt slä- pande tango, barnungar lekte, Him- Jen 'var "blå med små: ulliga, 'vitd strömoln,s'.' Så "bra allting. känns, tänkte Mari git. Så nästan alldeles bra. Om da- garna kände hon aldrig någon skräck mera. Det var bara ibland om nät- terna, som hon kom ihåg. Eller bil- dor från" förr dök upp i drömmen kom 'henne att vakna med ' ett kvidande. Då tröstade' Ture henne och hon. somnade i hans famn. Ture var den enda människa, som visste, att hon ännu kunde vara rädd, Men han visste, bara "halva sanningen, Han var så bra, men han tålde inte hela hennes 'sånning, Kanske kunde ingen man tåla en kvinnas sanning. Hon "arbetade 'raskt — hon - ville gärna, hinna in till tidningen med illustrationerna innan Göran 'kom hem från skolan. För ett par timmar sen hade de gått bort tillsammans, " "Ture. 'och Göran... De gick hand i "mo väggen, med- blicken sänkt mot ” sade han, och gjorde ett blekt för- sin rygg.” tittade sig gillande omkring, - hand och de var så 'lika varandra. I Tures liv: hade det inte funnits något, som” måste - glömmas, i Gö- rans skulle” det heller inte komma att finnas något . se Men jag har i alla fall gjort mitt bästa för att: glömma, tänkte hon. En + kväll: "för . länge : sen hade hon bränt" breven : och. fotografierna, det var". under: konvalescenstiden hos Harry, Hon hade visst' sett helt för- vandlad ut. nästa morgon, för då hon kom. ned ' till frukosten," sa Harrys fru åt henne:,. 7 - Nu syas det, att aa blivit fris t jag "alldeles frisk, hade - hon svarat; Det var överord förstås. "Men sen 'den- dagen hade-minnena » ialla fall'rmist sin bitterljuva lockel- se, de blev enbart onda,.: : "Just då hon fått "teckningarna fär: diga och satte. på 'sig-sin hatt fram- för Spegeln, ringde. det : på dörren; Fyra signaler — en ' kort, en lång "och 'så två korta igen. Hon hejdade sig 'och blev alldeles kall. Hon lyss nade utan att våga andas, i - Sen ryckte hon-'upp sig med ett litet skratt — vem som helst kun- de ringa: på. det” sättet! . Hon' gick snabbt till dörren och öppnade. > - Utanför 'stod Dani Han stod lutad golvet och katten i handen som en tiggare. &.. -Så hade hon ofta tänkt sig 'ho- nom stå vid dörren — i en fggares ödmjukt trötta hållning, Dan höjde sin trevande, "mörka blick till hennes ansikte och lät den stanna där. — Du kände igen min signal, säg? sök att le, Hans röst hade ett mjukt, sorgset tonfall, ". . ”— Förlåt att jag Hänger mig "på så här, fortsatte han; Men jag ville så gärna träffa dig en gång till... - Han bar som alltid en grov, sport- aktig kostym, trådsliten men vwväl- vårdad. Hans hy var askgrå och de " bruna ögonen djupt insjunkna. Han stod kvar:lutad mot väggen, med slaka axlar och ihåligt bröst. Han satte. handen, för” munnen: ;och hos: tade kraxande. — Ska du inte. släppa ir in mig, "Mar- gi? Jag : orkar inte stå här? .Jäng- "Hon "teg. Då gick han förbi henné in genom 'den öppna dörren. 'Hon hörde den falla igen bakom. sig, men hon -visste inte, om hon själv hade stängt den. Dan fortsatte in i var- dagsrummet : och hon följde efter med passiva, domnade . steg. Han — Du har det trevligt här inne, sa han, Du har kvar din goda smak fast du gift dig borgerligt . .. Må- Jar du. egentligen fortfarande? Hon le inte, färg satte sig på "dyschan; Effer ett tag la han upp benen, sträckte ut sig och" ordnade kuddarna bakom - — Du är samma lilla flicka som för. nio: år sen, Margit. Lika späd och skygg och nervös. Men du har blivit elegantare. Jag skulle vilja måla ditt porträtt. Den där hatten klär dig mycket bra — men ska du inte ta av dig den. Jag tänker stanna en stund. Har du något att röka? Hans vardagligt självklara ton för- lamade henne. Hon satt rak och stel på sin stol. Trädgårdsarbetarnas rös hördes fortfarande, 'grammoto= en spelade — allting var som van- Tigt. Nej, ingenting var som fe ligt. I. det här rummet hade Ture och Göran aldrig funnits. Det var vilket rum som helst, Eller det var kanske den där vindskupan hon har de delat med Dan — som låg s£ högt uppe att det kändes som om man varit skild från jorden och är Dan en gång hållit henne insläng: i tre, dagar ...; Hon satt och lyss- nade efter Tures och Görans rös- ter — de måste finnas kvar någon- stahsl- Men bara ord, som växlats mellan henne och Dan, ringde i hen- nes öron, en' mängd både bittra och ömrna ord, Nej, minnen gick inte att. bränna upp som brev och fotos. Hon var mera tfädd för sig själv "ön för Dan, Hon samlade all sin — Stöt inte bort mig, sa han, "Jag för hårt... ' så där hade han kolnmit Hl hen- visste, hurudan han var, hade > honom, .då Man förnedrade sig, Men knappast vågade hon = själv namn ;.: Hon reste sig upp och sat — Nu måste du gå, Dan! > ge, nomskinligt bleka händer med hög: skenbara : kraftlöshet,. sega, : giriga, ; som aldrig släppte vad de gripit.,.: Dan låg stilla. Det hade' han alltid. gjort; då 'hon visade bort honom. ; - pan jag inte” få något att röka?,. sa Mekaniskt gick hon "bort till Tures skrivbord, . — Vill 'du ha'en cigarr? .— Det vet du väl, att jag bara röker cigaretter, sa han otåligt, . hur hade hona: kunnat glömma det:.. — En cigarr är man gift med, brukade han säga, men en cigarett .är bara ett litet förhållan- de. Hon gav Dan :'eld. Han drog stolt in blossen i lungorna. Sen kas- ten. och låg med huvudet inbofrat i en röd kudde. >— Jag skall inte störa dig, sa han trött, Jag skall bara ligga här en liten stund och vila mig. En stund andas samma luft som du . Om hon kunnat vänta. hem ' Ture snart, skulle hon kanske blivit sig själv igen. Men nu kändes det, som om de sista nio åren hade utplånats; Hon var lika ohyggligt ensam 1. med Dan som förr i världen. .— Margit, kan du inte ge mig li- tet mat? Jag är så hungrig. Jag har tre dagar; Jag har inga pengar... Samma ton, då han tiggde mat som då han tiggde kärlek :.. Ett minne dök upp. för henne: ' Hon satt'i sin vindskupa, utan pengar, ' det lilla hon fått den första hade Dan ' för länge sedan gjort av med, hon hade lagat ' sitt -sista mål -på:' spritköket, hon visste inte, vad hon skulle äta nästa .dag. Dan kom upp och sa att han' var bungrig "och åt upp. allt hon lagat till. Sen gick de ut och gick tillsammans, det var en ljum våreftermiddag, hon tryckte sig in- till honom och älskade honom, De kom förbi en hushållsskola och han sar — Jag har en- matkupong - ; kvar. Och jag är ännu inte mätt. .:Han gick in ;och åt och-hon väntade utanför. Seh fortsatte de sin promenad, utåt landet, det var vår och hon besva- rade hans kyssar och älskade ho- nom. Margit ' gick ut i köket och Dan följde efter. Äggen; och skinkan fräs- i pannan:- Dan sjönk ned på en stol: och : stödde hakan i: handen, — Du anar inte, hur jag haft det på sista tiden, sa han. Sen jag kom tillbaka från Frankrike har allting gått åt helvete för mig. Apropå, när jag' reste ut, så visste jag inte alls, hur pass dålig du var — det fick jag inte höra + förrän långt efteråt ;.. Jag har-svultit ända sedan jag kom hem igen. Läkarna säger, att. jag inte kan leva många år till. Vänstra lungan är också angripen. För en tid. sedan sökte jag upp Harry, men han "Körde ut mig. Bokstavligen.-. .— Det kunde du väl inte vänta dig något annat, sa Margit. . Du var ' visst hos honom efter din sjukdom? =" ” : — Ja, ' det var jag. Han räddade mitt liv. ” Hon vände & äggen” i pannan, Hon kom ihåg, att han ville ha dem — Jag vet inte, vad jag skall ta mig till nu, sa han, Ingen vill kän nas vid mig längre... — Varför arbetar du inte? bröt hon ut. Varför målar du inte? Du vet, att du kan försörja dig! Varför skall du alltid tigga? Varför kan du irite äntligen bli en karl och ta ditt liv i egna händer? | Hon skrek fram orden, I det sam- ma kände hon igen sin ton, från förr. Om han varit henne likgiltig, skulle hon inte ha blivit så upp- rörd — Jag är så nere, sa Dan, Jag kan inte arbeta, då jag är nere, För- står du inte alls, hur jag har det... har haft det så svårt. Döm mig inte . ne gång på gång — och fast shon . gång på gång överväldigats av" sitt medlidande, av behovet att upprätta « också av något. annat, ; något som :'. Dan låg stilla. Han höll händer= :' 0. na knäppta — sina långsmala, ge- as tade han bort den halvrökta cigaret-i' Di inte fått ett ordentligt mål mat på |; Dan?-ji: blå ådror. De var starka trots sin ", Hon satte fram smaten på Fordet, hällde upp en pilsner och en snaps åt honom, Han åt glupskt,, dubbels viken över tallriken, ' - "Precis som förr i världen; De båda | få ensamma mitt emot varandra vid ett köksbord. Och hon satt: och mindes första gången hon träffade honom, et var. en 'vit sommarkväll och de gick ut åt Blockhusudden till- sammäns ett helt gäng konstnärs- kamrater; Harry och hon hade fing- rarna sammanflätade, Så lätt hon hade rört sig den kvällen! Hennes var den, eller' hon trodde att den var det, sen' någon tid tillbaka hade hon känt sig fri och glad bland jämn- åriga :...' Plötsligt ' dök -'en gänglig ge ekarna. Ett magert ansikte lyste ge- nomskinligt blekt ovanför en mörk skjorta, - Där ' kommer iv Dan Bodner, sa någon i sällskapet, : Han. närmade -sig - långsamt och tycktes ' röra” sig "ljudlöst; han. gled skugglikt fram i ekarnas gröna duns kel. + Margit tyckte, att. hon "kände igen honom, ja, just så hade hon före- ställt sig hans ansikte, För hon hade flera gånger hört de andra tala om honom — alltid i" en "ton av: hån- full fientlighet, som kommit. henne att :ta .hans parti ..mot de, ordrar — Hallå, . Dan! topade, en korna, > H Han omringades och betraktades nyfiket "och närgånget, som om han varit ett besynnerligt djur. ka du: inte: ställa ut- - snart; ole Brr 1I— Att. du går. ensam. en, sån. vacker kväll, Dan! —- +. 3 Dan: tog .emot ' huggen. utan. att blinka, Han hälsade på Margit med ia :+ svarade ;henne : inte. . Hon .kom - på det "yttersta, Först /tiggde han .öd- mjukt och var så olycklig, ack så olycklig, men då han väl kände sig säker, blev han hänsynslös av bara AN severe FR För varje ord de sa, kom de läng- re bort ifrån henne, De var som en vargflock, tyckte hon. Dan' var: det ensamma, sårade djuret, som ' de andra kastade sig över, ,.. : Akta dig för honom, sa flocken. Men "hon aktade sig. inte... Dan kom till. henne" och hon stöt e inte bort honom, " Snart nog insåg hon: att de andra haft. rätt, att någon gång "kunde flocken ha rätt, Ändå kunde hon inte hålla : sig undan honom. Hon offrade allt för hans skull — Harry, sina andra. vänner och också: den sista kontakten med hemmet, Hen- nes släktingar : slutade att ' skicka pengar till henne; Det lilla hon?på den tiden kunde förtjäna,” det an- vände Dan, Han åt hennes "mat, han sov -i' hennes ”säng.; Hon bliv. inte någon räddande ' ängel. för "honom, han ville inte 'alls bli räddad, Hon fick honom inte ens att ta i en pen- sel. Han -fortsatte att driva omkring sysslolös månad efter. månad, tvjv-, våldsamt: och: öresonligt svartsjuk, fast han själv inte.la några band på nes egen vindskupa. Hon fann sig un-' dergivet i allting. Det var. väl något så. Till ”stut” "blev, hon i bärandena, : Dan reste ifrån henne, hon låg. ensam, ic Bitt.rum, hon. skrev |, och , bad .hönpm i komma, .:men, han sjukhus. öch i.flera veckor .var hon närmare döden "än livet. En flyktig den litet cer som' han brukade anlägga gentemot: -kvin- nor han ännu inte kände;- Hon : läste en . pinad . fråga i . hans blick: om hon "också bara hade hån att ge ho- nom? Hon sa några: vänliga ord, vad hon i en hast kunde. hitta 'på. Han tackade henne med ett leende, som liksom tvingade sig fram över häns dystra drag. Hans hand /'sl ts” hårt om hennes vid avskedet.; . Hon .vände sig inte om efter hö- |: nom, ' Men . hon hade med ens fått svårt att gå i takt med der-andra, Han kastade sina: ögon. på ' dig, Margit! sa någon, Du förstår väl att uppskatta äran? '— Jag tycker ni är Skamliga! ' "sa. Margit förtrytsamt. Det är synd om honom .;...i « — Ge tusan i Dan, "tyck. synd öm mig i stället! sa Harry och ådrog henne intill sig. Men hon! slingrade sig undan ho- nom, «t '— Jag bryr mig inte alls om Dan, jag säger bara att ni är skamliga, sa hon. De andra fortsatte ait tala om Dan. Hon lyssnade bara till hälften, hon hade hört det mesta förut. Att han skulle kunna klara sig utmärkt, bara Han iddes måla, För han var begå- vad, de få dukar han gjort var inte alls dåliga. Men i stället för att ar- beta 1 han sig med att tvivla — han tvivlade på konstens mening och livets mening och till slut fanns det ingen mening i någonting. Han levde helt och hål- let på andra — fast han borde ver- ka frånstötande på varje Formal nya vänner, som han utnyttjade till Europas s' modernaste inomhusbad ertul, Västtyskla Ze intryck. Det bl . "imrymmes I glasbyggnaden kraft och lyckades säga: - Att du vågar kommal flyglar utgår med, var sin håller 'på att färdigställas i Wup=" Redan exteriören ger ett pampigt och anslåen=, ss tre simbassänger i olika storlekar. Den största. på bilden här ovan, bassäng, orlslädningar um och duschrum, varifrån två sido-' 'å | gen? sa: han. Älskade du honom häl. från: Dan nådde' henne — någon, han skrev inte vem, hade bju- |. dit honom på en. resa till: Paris. Då hon kom ut från sjukhuset, hade hon inte.ett öre: kvar, Hon' orkade inte :arbeta . och visste ' inte, vad hon' skulle ta sig till; I sin; förtviv- lan skrev hon till Harry — kanske skulle han vilja ' hjälpa henne 'för fast han nu gammal vänskaps skull, var gift. ' . vågat hoppas. Redan nästa eftermid- dag 'stod han uppe på hennes vind. Han sa inte ett ord ont vad som h de hänt. > NU följer" du med" mig ut landet och 'stannar är tills” du .bli- vit bra igen ;..:.. "7 Hon försökte en vag Brotes — Men din hustru, Harry ...se — Önskar dig också välkommen, sa han och mer eller. mindre bar henne nerför alla trapporna till den väntande bilen. - Och-så började hon leva på nytt. Sen kom Ture, Hans ömhet gjorde henne frisk igen... Eller gjorde åt- minstone . hennes dagar. friska. Ba- ra drömmarna rådde han inte på, för dem vågade hon inte .utlämna åt honom. Om hon ändå kunnat va- ra riktigt öppen mot honom! Hon hade berättat för honom om Dan alldeles i början, försiktigt prövan- de' sig: fram hur långt hon kunde gå. Det hade gjort så ont, då han|- styvnade, till bredvid henne, Musk- lerna knöts i hans ansikte och han såg stint på henne'med svartnande ögon. — Älskade :du honom -verkli- också när han plågade dig? — Hon kände hans grepp kring sin hand- led och hans hårda blick och hon förstod, att hon måste ljuga för ho- nom. — Nej, jag älskade aldrig Dan, jag tyckte bara synd om ho- nom, ljög hon. Han förvandlades så långsamt, förstår du, när han väl var riktigt förvandlad, hade jag in- gen kraft längre att värja mig. Ture trodde henne,: Ture. tröstade henne, då hon vaknade ut sina onda drömmar, Men den innersta' sannin- gen om sig och Dan måste hon.be- hålla för sig själv, Kanske. var det därför”. hon inte kunnat: bli” kvitt honom , « Dan sköt undan tallriken och resa te sig upp: De återvände in i var: dagsrummet, "Om 'en' Kalvtimme kan Göran komma hem, om han inte 'sölar på vägen, tänkte Margit. Måtte MUiden gå fortare Dan "la sig på äyschan' igen, Mar- git satte sig på fönsterbrädet med blicken utåt gården. De båda träd- : Jandra..v.v : — Det är inte sant, sa hon. Jag -"| när jag är fri från dig ..... "I Jag kan ju i alla fall inte leva = sig, Det 'gick :så långt, att han slog|- henne, att han låste in henne”i hen- | inom henne, som tyckte om att hat det I: talter fanns ännu kvar - som en. ten irygghet. - a. — Margit, följer du 'med mi dag? frågade han efter en ”stun stulet efter klockan, — Du är inte klok, sa hön. » — Margit, jag -behöver dig.; Det -| går alldeles 'åt helvete för mig, om/. du :inte tar hand om mig.. . Vi. hör för sig. Det är något på tok med 055, vi' kan aldrig finna oss tillrätta i tillvaron och se saker och ting som är inte som du, jag är precis som. Hon Tyckte till och sneglads för. ihop, Margit, Du och jag ären 'sort | >" alla andra, vanliga Nu — Du: blir" aldrig "fri från” mig, sa Dan. > 2 FÄÄNS ' Han: kom fram och drog ner hen- ne från fönsterbrädet. Hon spjärna. de emot; hon sa i en hes viskning: tvinga mig, så - sopar jag. - -— Jag behöver inie tvinga dig, sa han sakta och stängde fönstret. Nu var halvtimmen . gång Mm kunde ; Göran- när ' som helst "ringa på dörren. Men hennes kropp kän- des tung och mjuk, den gjorde inget motstånd mer, a ; Dans mun. sög sig fast vid hö 1€8. Hon låg i hans armar, han. viskade i hennes öra: > Du fåt "inte "säga; nej, länge till. Jag behöver dig . Hennes händer var' viljelösa, de slöt sig i det -gamla . greppet kring hans nacke. i Sen efter en e ighet ringde det på dörren, .- Då slet hon sig loss och sprang pp: Hon' andades flämtande, strök, håret ur, pannan och ordnade sin klädsel. — Det är min pojke som kommer, sa hön och såg på Dan med: vilsna ögon. Nu: måste du genast- gå din väg! Det är slut mellan oss, hör du det! Jag ska ge dig pengar, om du vill, : men du: fåt inte. stanna. hä Otåliga - bultningar 'på tamburdö ren. Hon "sprang ut .och- öppnade. Göran - hade ..en:. massa. saker, :som han genast måste berätta för henne. - Dan. stod. i dörren. till syardags- rummet. Han höll huvudet ödmjukt sänkt, men hans blick skelade upp i en kallt avvaktande glimt: ">= — Vem är det där, 'mamm; kade Göran." > ig; ri för att. Dans händer s skulle 'snudda vid honom, Hon gjorde: ett "litet, kast med huvudet åt tamt Du får inte tvinga mig, Dan: Om Jadu försöker . är! |. — Ja, .det var det, svarade i Ibara trött ner. Hon måste: bita .sig PANNAN SAASSDNRINANAAANA vått släpande steg: gick han förbi henne ut. Men då han klivit över tröskeln, nde han sig om, ' 1 Hon "tog Göran vid handen""och skyndade ; in i vardagsrummet; fick tag i några” sedlar och ” ”Fäckte dem hopknycklade till Dan. : ; = Margit, hör på mig ett slag = = Nej, sa hon... > = ' Han fick på inga villkor märka, "att hennes blick var osäker, Hon stäng- de dörren och lyssnade — han stod kvar en stund utanför, så hi nde hon hans steg avlägsna sig; RN — Var det en tiggare, Ynammat sa Göran. Han såg så konstig! ut ...., hon. = Men varför släppte” du in hor nom då? , — Jag gav. honom mat, han var inte någon” vanlig tiggare, jag har känt honom förr i' världen ,'.,. .. Men du berättade aldrig fördigt, Göran, det där om Bo och Lasse! 7 - -" Hon -gick fram till dyschan ct släta till. överkastet. och lägga kud- darnå i ordning. Men så sjönk hon i läppen för att inte bris gråt. Med halvt”öra lyssnadeé:hon "till vad Göran:b ättade. Dan skulle komina Dan - hostade : ihåligt "och häll ni duken för munnen. Hon såg. en, röd gen, det - visste hon.s Dan | fälck sprida sig över. näsduken, Men lt "| 116,245 (109,520), har sålts av de sju '. och Ostermans, som dominerar den | Rekord för antalet: i registrerade. bilar. STOCKHOLM (TT) sar brer Det har aldrig tidigare regi te | rats så ' många bilar i vårt land som under fjolåret, Trots accis öch” S- stopp överträffades både 1955 och ” det helt 'accisfria' året 1954. Förra, året registrerades. enligt Motor” 144,967 nya personbilar," lastbilar och ; bussar, ..1955 kom vi upp I 141,507 ' och 1954 sattes förra rekordet” méd ' 142089." > an .. Går vi litet längre Ullbaka dä fin= ner vi att vid årsskiftet 1o51/se .| fanns sammanlagt 410,362 bilar av. .jalla sorter 'i landet. Under. de föl jande fem åren har beståndet mer: on än fördubblats, Eftersom man Inte «+ > vet hur många vagnar som skrota- des under 19586, är det för tidigt att s säga det exakta antalet bilar, .men : | man kan nog utan att göra sig skyl=, dig till någon överdrift uppskatta | antalet till cirka 850,000. - Redan har en tydlig ” tillbakagång . i bilköpen märkts, Om den beror på det ovissa bränsleläget och den hög- re, omsättningsskatten' eller :på att markanden : börjar bli-mättad är svårt att säga. Men efterfrågan är ' fortfarande så stor”att-man nog kan. gissa atb.vl kommer 'upp i cirka 1 miljon fyrhjuliga fordon i början av 1959. Enligt sakkunskapens prog-' noser skulle m oustrecket passerga först 1960.” Av de 1956 registrerade bilarna : var 131,724 (127,749 under 1955) pers sonbilar, 12,736 (13,323) lastbilar och 507 (435) bussar, Större , delen av' personbilarna, närmare : DK "bestämt största fabrikerna eller importörer- . na, Det är alltså Volvo, Scania-Va-, bis,» General Motors,;: Philipsons, Ford, ; Nyköpings automobilfabrik Svenska, bilmarknaden allt mer'och mer, Samtliga övriga importörer I ha? tillsammans sålt -15,479 vagnar "mot 18, ,220 ett år: :tidigare.- I dessa siffror”, porterade Vvagnår; varför de mindre - I Mera > lande, frätande, klagande. Han var[l.' ss ' ögonen tög han'”in den i vintertävlan i ien vid blicl Nr "disiga fjärran. tonade” Staybodå som en, klick silver. mot:den blek» himlen. Birger "svepa. runt- den taggig; ”skogshorisonten. som ramäde in 'den kuperade 'slätten. Vilken sön: dag för skidåkning! Han tog tag i stavarna för att "åter sätta fart, då ett rop klinga- .de till. geriom: den . kristallklara:|- "tystnaden; ett : kort "vibrerande skrik. Birger hejdade sig, och vred huvudet. för att fånga in "riktningen; så sköt han från med stavarna och gled, snabbt i väg. Ropet hade kommit, tycktes det, från andra sidan en björkdunge ett stycke framöver. NN Birger tog sig snabbt fra ver skaren, rundade dingon 6 blev .ett » ögonblick stående. .ned på en sten milt i snön, med ski; dorna uppdragna och > "vajande . hjälplöst i tomma luften, salt en flicka, . Hon stirrade med" spänd hals ner: mot någonting på andra sidan -stenen, I bägge: händerna höll -hon sinä stavar, upplyftade ] till två vapen; beredd, syntes 'det Birger, att. med desperat. "mod för- svara: sitt dyra” tiv" "mot en livs: farlig fiende." .',- det ett. ögonblick genom hans. hjärna, men så fnyste han” till: vargar i Uppland! Löjligt.» 2 Hallå där, ropade, han:och närmade sig' stenen. Kan jag: vara till någon hjälp? "av ' Flickan snodde runt och visa de' ett. förskräckt ansikte, ' ; — Kom, hit "och 'schasa råttkräket och stå inte bara” där och : glo, : viskade hon. ilsket. åch' gjorde en gest med staven. . "Birger ordnade med möda an letsdragen.:' Han. 'skidade : fråm RR fruktansvärda angripare: en ÅN en lilla vitpälsade gynnaren |: satt på bakbenen och sträckte ny: fiket upp sitt lilla ormhuvud;mol stenen, sen försvann "den söahbt; gårdsarbetarna hade flyttat sig läng- re bort, men deras . blåklädda ges- "Birger måsle skralla. «> sa Fa Hela” landskapet låg inpackat i |sk ett skimrande hölje av: mjuk; len - snö. Birger stannade uppe”på äs. n krönet "och "stödde sig" på. stavar: kyrka; fram; kyrktuppen ? glänste ett klentroget uttryck över” sitt 4 regelbundna ansikte. ; Uppflugen . i ”— Kan det vara en varg, "för och - varseblev den unga damens :—Vesslor eller råttor, da spe- lär ingen: rölle Allt : som "snor oråkring i i hål och” gömslen gör mej lika galen. 'För:mej-är: dom ;'z råttor..allihop.. Hennes min: Ijas- nade" plötsligt. pen för. resten, Ni är ju én Viktig bjälte som far omkring och fräl- >) ser unga kvinnor i högsta nöd. Nu'' var det. plötsligt .hon:som gäckades. Birger tänkte: Flickan | si Äsch«.v Hon »- gjorde: enl pighet.;— Jag var: På väg ut för” att pröva laggarna" när" den" där hi lustig grimas över. sin egen" fjom=5? godkännande: med sitt söta hu 'väd. ' Utan vidare. .resonemang följde: -de 7 den '; vindlande : "spår slingan över. , ängarna : och in så. skogen.” yu ge: uppe vid Lövbo. dasjön slög de sig ner på en tiri merstock" och: delade :på' en SIP sin” som Birger” fiskade” Upp; ur Fre ner :De prat ide Väl: h ner I så lin,' du, dök verkligen: upp söchiz.22 'visåder tänderna isrättans stunds vå högt sade han: t T zz Veih”är Tiga heter "ät i heter: kän nästa” söndag" imitt'riarmn till höger och vänster bland karlar, "sade hon utan: attan rått: «nåja hermelinen plötsligt] stod mitt i spåret och hotade mej med sina otäcka små gnagartän- der; Som tur var fanns den där stenei inte, mer om det. j. - "Vad ska vi prata” om dar: — Jag tänker. inte "prata alls, sa flickan och stoppade; in en brån lock under mössan. Jag är "ute för att åka' skidor. Adjö och tack som sagt var för hjälpen. Och :därmed.: kavade hon iväg längs. spåret.” Birger följde: utan omsvep efter. — Jag. är' faktiskt ute i samma ärende som ni, så jag föreslär i alt'vi far samma väg, Skagen där borta är: för övrigt full av hermeliner, tillade han illmarigt.” oc På detta. svarade flickan var:| ill hands'— nu pratar + vil ropade han mot, hennes rygg. ja en ja eller nej, ten ban ycktel . släppa honom med. blicken. Men 7 mm hon sa s det mera: a för sig själv, som om hon förde en inre dialo med sig själv. :- : Han slog ner blicken, litet nederlag. Birger följde hens ne tyst. och nedstämd." De skidade? in genom "norra infårten. -Plöts ligt stannade flickan .och vände: sig mot honom. — Nu skiljs vi." fram tumvanten : till "en". liten formell. hälsning, Så sa hon: —2 Det var en härlig tur och mitt? namn är Margareta Swahn ;och jag står i telefonkatalogen. värt Och innan han hunnit säga. et > ord vidare hade bon kastat-"ovt skidorna och satte iväg inät Räds mansgatan. Birger säg leende-efs . ter henne. . Välsignade bermelin; välsignade flicka, tänkte han. "Olov Alar ORTSTIDNINGEN,. FRAMFÖR ALLA "ANDRA - sl UST LAHOLMS I oas FARA AAA hån . av Byt i
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.