er RN ". ÅSA-NISSE är ju "en" mycket står. man "rätt ” så tveksam. o om man skall: :våga skriva om. väd: röt : längre 1 varje fall om: nå: got” vårväder: . - Förra” lördagen - skrev” vi 'om vårprimörer på. tor- get; om violer som "blommade" 'u- te på marken och : :mycket” annat; Vad | blev ”följden '— jo, på 'sön- dagsmorgonen rådde det full snö: storm, kanske det värsta vinter- vädret, ' som vi varit med' om i år. SÅ man skall. inte ropa. hej och än så” "länge får. vi nog ta det försiktigt med: vårprofetiorha .- — trots att väderlekstjänsten pål! fredagsmorgonen - lovade åttar & tio grader varmt. På tål: om vår- väder, så. träffade vi i väns nen Verner” Esbjörnsson i 'Truls- torp och han berättade, att: han 1. förra. veckan gjort en resa i Danmark k och ”där”sådde man på varenda ' gård. Men danbkarna brukar ju vara minst 14" dagar före os8 i fråga om växtligheten. "AUKTIONER - här det inte. va- rit så . särdeleg. gott om ännu i vårt landskap och : blir: väl inte heller. Men:vid. de, som" varit, har det allt varit både BL, och "så med parkeringen." Den. skulle till alla parters » belåtenhet .' kunna ordnas bättre. och smidigare: En av våra vänneriblånd de sydhal- ländska lantbrukarna gav oss på mejeristämman:.i 'ett "Veinge. ett gott tips, som vi härmed låter gå vidare: ” Lät". .SLU-arna ta” hand om ': parkeringen; låt dem: ordna lämpliga fält och ordna. uppställ- ningen och låt oss. betala. exem- ; Pelvis en femtioöring.” De” -peng- arna: kunde ::isedan gå till täv- sagt lingsverksambhete uppslaget är. got bekant figur. både. genom böcker hugga och inte käring”, började ”Jag här. budat karl Vä tt: han, innan han ens hunnit fråm till ledet, ”och de djävla” ungar- na kan hon lämna hemma på dynghögen.” Fö + Gustava - blev. som "förut: "a ”Ar det något fet på mitt a bete. eller på Pers, så säg. från som, sant är'— annars tyc j han kan hålla sin mun.” In ”Ber du mig: hålla mun, sat- äring? Bort ' härifrån,” gå” "hem till. ditt : tjuvahult,.! jag: mäler dagsverket som 'försummaät, och Sven Julius skall.få böta.” ”Den"saken bestämmer rerren och inte drängen”, svarade Gus: 1: Veinge" har vi. aldrig shört: förr. Men kanske så ändå är fallet ty när. «man: voterade om styrelse- valet i Veinge .mejeriförening:: så upptog :; en"röstsedel : Asa-Nisses namn.. Edvin Karlsson kunde inte finna: namnet i röstlängden, 'och då var han ju inte - valbar, : men röstsedeln .. väckte -stor ' munter- SMÖRESUND : "döpte SMR rektören ; Ljung: om. Öresuhd till när. han på måndagen: höll sitt i lantbrukarekretsar'. mycket , upp- märksammade föredrag inför .sö- dra, Hallands RLF-are,. Förvisso med "all. rätt fast kanske marga- rizsundet hade passat i än högre grad. Ty resorna dit;' inte: minst |: från södra Halland, breder. ut sig i allt större ” utsträckning. ” Kan man inte själv: resa, :så finns det säkerligen beskäftiga ' grannfru- ar, .som står till tjänst. Det ärl! tåvå, men hon förtsatte att tt hug- ;8a,+'-Tjuvar är. vi. inte uppe i Mutarehult, dem har nog kam- marherren på närmare håll,” Knappast var orden : ute - ur hennes mun, förrän ladufogdens : | ridspö > ven” gehom: luften och träffade. ; hennes. böjda, :: : långa rygg: "naken och : hård, som trä er. det, grovä vita. lintyget. Han var röd som en kalkon i ansiktet. Custava reste sig” bli itsnabbt” och ”kastadé : len, ågar du 'slå' en gång till? upprepade Gustava, men en ton av striumf;' ty hon” såg att den stora "feta -karlen' nu var - rädd. Han” höjde ridspöet, "inte i yres desmod,. utap i sårad fåfänga : sjukt” hat, ty. han förstod I plötsligt . att Gustava förödmju- kade honom, i skördefolkets när- varo — alla liarna hade stannat. Det svindlade för - hans ögon, men "han förhärdade sig. och lät slaget falla, slappt och "dött; det råkade Gustavas skuldra, I nästa sekund hade hon vridit ridspöet Nn ur” hans "hand, och hennes slag] regnade över honom som en ha-|' "Tgelskur,' över” kinder ' och ' rygg. Han. försökte springa: på henne, men; hon ' lyfte" honom som” en Vvånte och . kastade honom” till jordén;. han, låg till 'slut som en orörlig massa under hennes tysta täta slag. och lamslaget i en ring, il dess den gamle ryktaren” på Nedan- gården bröt. + tystnaden: | som formliga lämmeltåg: och man |; skal få fortsätta. : kan fråga sig hur länge get: SE h äga. rågen : i; dag: "och inte tröska.” Då. såg hon upp; bröt ur pannan och 1 änga. .. . ; Ladufogden. reste sig upp, han armarna y . hade” fått sett. blödande sår. på nä an, - "+ "Spänn för kärran”, väste han till. ryktaren; ”Nu skall jag köra med Gustava till karnmarherren och sedan till Ängelholms häkte - kväll .skall: hon -sitta där varken. sol eller. eller måne lyser, det skall jag bli man för.”-..", ' Ryktåren kastade en lång blick på de andra torparna, och sedan. lydde han. Småningom kom liar- na i gång på nytt. Förmiddågs- solen gassade , över slätten; - det dröjde ' en stund innän man kom att tänka på Per, Han låg under sälgbusken över: vattenkruset från Mutarehult och grät tyst, så att ryggen skakade. |” i + Kärran rullade gnisslande mot Margretetorp, med ”ladufogden på kuskbocken, ty det fanns inga armar att undvara. Vid sidan om honom satt Gustava ordlös, "> Gäst; varen, hunnit. öppna: : dörre salen och; kammaren: på glänt, förrän ladufogden - redan” hade börjat "att i: blossande” färger skildra "den ohyggliga : :medfart och det blodiga "övervåld, "som " knappast z han blivit utsatt för, då han sin plikt, likmätigt bevakat sin her: res "lagliga rätt att utfå ett full- gillt” dagsverke. av. törparfolket på "nummer fyra Mutarehult. Kaämmarherre "Schnevogt "hörde uppmärksarat på, och-då och då slog. han' Upp” ögonen". och bei traktade den svarta plåsterlappen ridspöet i två bitar, strök. håret ärdigt nog såg ban kanhända 7 fen liten smula road ut; Ladufog- den var så ivrig, att han inte |ens-gav sig tid att bli förundrad över. den svarta Marja, som låg framstupa på knä vid kammar- till honom, söm fasthållen av ett!i osynligt; -band; ingen tycktes bry si gom henné mera,: och hennes: vaksamma, spejande' "ögon bäörj ja. de titta" fram mellan" fingrarne taket, » SKardke" jag år säga ett ord”, avbröt hon ett par gånger Jadu- fogden, men han' knuffade” he né 'omilt, tillbaka, . . Han slutade inte ied -att tala förrän: kammarherren givet "ett tecken med vänsträ hande . ”Gästgivare”, .. började ” han, ”kan han: skaffa” mig-en- .Sax? Ringen" tar' jag ' aldrig. mera, och becktråden bära” som ett minne nog vara sista gången ett ungt fruntimmer gjort. mig; Gen: .he>] dern att smyga sig in: på ' min sovkammare,' Men jag kan inte behålla” denna. svärta skälmunge hos mig ,medan jag klär mig sin fällkniv. skurit av tråden och inte något förs k att ta till fyk-T ten. Eg skicka : August in” till: mi, ämnar jag snart vara" klädd, "och jag skall ha min: "möda osparad. att ställa .var 'och: en n till freds. n och de”röda! strimmorna,; märk- "" nom: kammardörren, : "August, som kuhde vara stolt herrens' huvudgärd,. tätt tryckt - I dörrspringan, högt uppe. vid 5 ö fingerringen;” men" den : verkade - skyltvakt vid: Isdörren;' kunde ' Gästgivaren hade "redan" med |" Marja” var” fri; men” hon gjorde]. ner i salen och gästgivaren ill: mmarherre: :Schnevogt. ut ut ge- följd av er. sitt 'verk;.; ty kråset lyste vått "och" burri tb silverspännena "på skorna blänkte,: puderkornen dansade » i. "solskenet och spred sin. rosenparfym,; som blandade Sig- med doften: av.det; Kölnerr vatten, varm Ch . nattens den klara] blicken, "dch det låg lugn? värdig het” Löv "re ; ? och: här kan med' den vita han- det slog' bort” en "smula av. soc- kerskot pan, som fastnat i kråsets nkte. tubinen: :som en hlodsdroppe på c knuten till en sirlig. "rosett kind som en” moucke på en "mjäll kind. Ne än , nickade” till. Gustava, som” stod "likt en. bister, ' orörlig Jon ;inte. låta bli: att hälsa'ho- sättet”, från .; förra : århundradet, Iytte " sin” egen högra hand till 3 "Den: ena.. parten jag redan hört; låt. mig hu höra den. andra”, en "ovan vördnad 'och sköt fram nom: på .: det” gamla” "högtidliga ik redan, .bortlagt av de yngre: hon |; | rate" , kom svaret prompt. .”Han i målet -har herren > — gästgivaren,: som :be= traktar' ; «honom med stora :ögön, en fåtölj, Kammarherren ' slog sig ned, lade det ena benet över det andra, lutade sig lätt fram och fortsatt H i rätta nu, Gustava, hur hon - tillbringat denna” vackra mor= « os gonP” : - -Guståvas hetättelse kom, "sak 38 och:torr, mycket kortare än ladufogdens' och mycket klarare, ""Ock så piskade jag upp. ho-" "> +. nom” ». slutade den helt konst." | löst, och hon fann inte ett: endas ! lord att tillägga, nga urskuldan- iden att: frambära, 1 i ”Vadsdet' för "mig gäller alt. avgöra”,. utlät sig kammarherre Schnevogt, utan att med en'min vo: förråda. sina känslor, "är "den NN frågan om. Gustava" kan. räknas; vo. göra ' fullgott . dagsverke : för en U « ! karl. Den. saken: 'skulle kanske kunnat” Anses” tvivelaktig, : men: »Isedan jag hört att. hon så lätt : rått. på ladufogden,' måste' jag ön finna -det + alldeles .ohemult att ; bestrida ' den. Om Jag” tvekade,: | behövde jag bara titta Iadufog. den -i' ansiktet. Jag godkänne Gustava 3 Å dag och för all fram g herins rättvisa.” så 2 ber jag. att. a bli entledigad. från" min tjänst, "ju fö " "Ingenting ; kan vara mig jä är: fri från pch"med-i dag. Han- har: fått. ett halvt. års lön i' för. | skott, och: den får han behålla. ustava stöd mållös; det ryckte, -mungiporna' på henne.” Men? ämta sig) fortsatte kammarherren i lekfull. |tön, medan han vippad med den lagna fr i Breps. "Tksom” forparhästrun av (Forts. 7 Magnus till sin: bustrus pinnsoffan' i köket sännp och inte skulle han komma ': att göra det heller. ; bort mot Vr igenom. | trä. Det ;var som om Jan . nus inné 1 .sin djupa sömn kän- "ec de hustruns ilskna, blick, : : amt ena ögat och bligade mot fenne, sträckte ut: "de långa benen Hit” "en katt in- den hoppår. ner från, spi , , ev "ga den 'rödbrän- "öppnade Jar: ; då grästorvan till hår och Big slutligen upp med sina .skovelhänder hängande ner, mel: , 2 dan de lappskodda knäna oe Jasb, du ä kommen "ec kade? sömndracket på ” Spred rig med buller och + «där isen rämnade, hängde, "eb [> stnud kvar i ajälva mörkret där bort. Det . . Var som om köldskottet med ext. RULLE kömnidruckna kropp, ja= ., : ene linda” det Engäriyerdnypn et änka tlig , gång blåste liv i Jan” magra,” : Hela eftermiddagen hadé 3 Jan . fö rgelse legat och snarkat på :Utte jägare kallade .han sig, men i; te hade. fan” skjutit någon utter” Carolina : : soffan. sngarna. med sin en- ' vinterdagens ev ighets- från kafferepet, sa han och blin- : 'huatruo . med gina små ekorrögon ynder de, grå, norhlingande ösoobryr «Pl sligt - blev han klarvaken, : ett köldskott 'dånade utefter ån, - stora . ögonen med klarögt I: sotare .Wennströms, lyste. u Mi a han et "ur aina hål i isen, > :. "Du har väl kokat kålsoppa satte” stora "i hörnskåpet. + ie i Äsch, du och dina ihem Cd du och jag, fnyste” hon:> > "Bustrun' dukade fram brak genom Jan «skägg... anför och som hittalls; båt, & i ; » och soffliggarslön, tände, OTT- . Han "vände sig om och drog” "undan: . en flik av filten som, hans hus-' .tru' hängt för fönstret. Jo; där... hängde månen, vit o.'grann över "skogen o. snömarkerna méd sitt ; bleka ljus så tydligt - att. ma kunde se. och räkna var gärdes-' visa, malande xytm'.sågade, sig ,. stolpe över ”strandängen, I natt skulle "det .bli utterjakt, I, natt: ” skulle han sitta kvar uppe i ris kojan och passa dom orm det gå v morgon innan de dök apps — I natt blir det; uttorjakt. | att de räcker å' få på termosen', åsså, sa han till' Carolina ' som nu slamrade med porslinet i. urta sttrar, » Inte Har jag sett nån än trots' att du har sprongit med bössan. var natt hela vintern. Ett åtlöje” - har, vi blitt i;hela' sockna både. på. +" bordet och efter en stund börja-; . "de de äta under: tystnad. - Ett” nyt köldskott . "dånade” ute från: ån och ett brett teende spred sig: : rävröda! Til "natten å kull han klippa: äte fustone . dey' enn sav de två" - pttrar som höll till 1? ån lär ut; utom: akotlhåll; växjö? "natt gp var säitlsei des il tarm Är sin riskoja i : nus göra iordning ' för? natten, pp: >; den kommande natten,. Lika om- . + sorgsfullt söm han packat mat- » «korgen. klädde. han sig i yllesoe- " skinnsmössa, öronlappar, : belstickad halsduk och kattskinn , sån . te sin gamla kära dubbelbössa, och var färdig. : ; -Straz nedanför vedboden har . de' Jan Magnus sin riskoja. I ett par av de gamla askarna, vars fem metér över marken, ; > hade han byggt den av ris och gamla nom snön 'och var framme vid stegen stannade han och stod o. F . Magnus frusit sig igenom uppe. askkronornia. ; Då de ätit började Jan Mag-: Han bredde: en försvarlig- pac- ; > till varandra hade de kommen- ke. smörgåsar med grisflott' och stadiga fläskbitar på var och en” "av dem, fyllde” en termos, med: .. kålsoppa och en annan med fry-t kande" kaffe, och. tyckte » efter +. "detta att han.rustat sig gott för " kor, islandströja,. storväst, fårs' dub- : närmast ryggbastet för reuma- : tismen som började envisas igen, ' "Sist tog ban fram och undersök- . laddade den med två" patroner . kronor växte samman en fyra——. bräder. Då han pulsat sig ge-. lyssnade med varje ansiktsmus- ' . kel under det rävröda skägget i Inte ett Ija des; ljusen i stugorna runt « kring” började. släckas; : banva tens galna byracka tycktes gud. skelov 'ba tystnat: och somnat - sin koja.” sista tåget för natten | hade dånat över bron. Allt var ' - vinternattsfrid och stilla, köld- - knäppande tystnad, I natt skul-. Je inget" störa uttrarna då "de lämnade sina hål. "för: nattens > jakt eler. lustiga-k å Nn mycken möda och "änder" fnitts Uttern sc som de med -rande timmar tillverkåt av gum- .la säckvävstrasor och mattvävs-' bitar här nere i. vedbon. Uttern:. som de i första mörkningen. då Jan" Magnus; eller Räven. som "de hällre kallade Bononi, ännu ”slumrade'. | sina utterjaktsdrö mår inne- på sofflocket, gömde. i strandi under risbrå strandsluttningen, i; v « + Belåtet grinande - för. sig själv klättrade Jan. Magnus - uppfis stegen med matkorg och bör: och svept” in benen ordentligt )"stfilten. ;klingade” tystnaden li-”. a sprött "och öronringande emot honom. Etter en stund släcktes ljuset i kammaren hos Bnickar äkert, inte ens troligt, att Jan ken om: häns "små" ekorrögon - - kunnat se genom den röda bräd. väggen till Snickar-Gustavs ved- ; bod på andra strandsidan. Där- inne satt nämligen två skratt- tisslande pojkar och spejade '& ge nom 'var sitt: knastbål bort mot' .. Jan Magnus riskoja,: Viskande "erat hans klättring uppför ste-.' gen; viskande, tisslande,' skratt” - fnittrande levde de sig på nytt : 0. på nytt igen in') den situali nen då Jan Magnus skulla” va na' deras hémmagjorde' utter och 3 - låta det:första skottet riva bål i len alltmer fäfnande stillheten; == Nu sitter Räven i korg. stolen, viskade den fjortonårige Oskar. Vi väntar litte te. Den knappt nioårige oc där ? nickade stumt fil ig till att låna : tterligare ” "ett - stycke ner." prickiga uppnäsan. Han kavade - upp den en bit och' lade ' ögat... mot: ”knasthålet; Snön «därute : gnistrade i ” månljusct, lite läng-” i re bort. n mot bron' låg bandypla-.r nen:som de skottat öpp som en = den svarta skugggn borta under. strandbräten strax nedanför Rä " vens vedho, Pär Jåg Uttern och » > väntade på att. stållinan som - "löpte in genom knasthålet skul- ke Novell dv Åinié 9 "Den ende vakande! Det är inte .; 2» kade ban, «. Magnus skulle ha tänkt den tan- . : > vita snin. ot fx a i ve hålet? - ot: den” kräkäggs- v >en. ny knyck, drog-in,. ” nattens stillhet. . Ett ögonhlick ” hängde ännu tystnaden med sl na, fladdrande flikar,, men. så ', fortplantade sig ljudet utefter ; ras isen rev häl på hål, törnade mot am de a Porta kid -strandbrinkarna, slog eko under bron och sjöng i isen. De håda - bröderna tumlade bort från sina knasthål och var på väg att törna samman i ”ved- edanför,.'hans', ' vedbo, - Från säckvävsuttern. hade de "dragit n tung stältråd bort till deras .: gen. vedhod och- där låtit den .. > löpa in. genom ett” knasthål ic brädväggen, ="... =. Snart skulle de: väcka : div "både den och Jan Magnus..Nio-' åringen ryste i kylan, strök bort: - stötte, sedan försynt broder — Vi väntar” te te då blir spänninga Ör viskade bj den tillbaka, . sn "vÅter några nuter av tystnad gick. Nioårin-: gen bytte otåli igt öga vid knast- Mv hålet. . == Ska vi "inte ära startyv v ” kade han på nytt efter en stund. — EE: vedbodörra öppen? frå. 'gade den ': äldre , brodern som - kände sig ha. ansvar för att alla a atod öppen. kt fd + Krimmermössan iniekade sitt, sfumtna ja och Oskar drog sakta id ståltråden. genom knasthålet. Plötsligt gjopde "han en : knyck. så atl säckvävsuttern fick gång en 'hös' en : levande > utter, drog: på nytt in en halvmiter, gjord knyckte de till, drog in'igen.och.. ; Rivande slet skottet ett hål i.: att net, stå, "pen "den förska äckta. gjort sg I " hinnor, ” "Med: ett : par sög" var Oskar. främine vid knasthålöt- » detta ugradd något den”. hal EN må tystnaden 'och det'blev' till ett «en snordroppe från näsan och startskott "för Johan som : "med f s på kökstrappan klädd i ett par I ; byxor som, visade alla tecken på - l "att vara påsatta” i största hast.” : ar, :e 'de bi 'som, skjuter? fick "han fram då han hade den" min? ste i ett stadigt” grepp i armen. ' ela' 'bistorien: - tern: rv — Degj a. skrattade: han, Nu blir de kanske : + slut på skjutandet här" orå pät- térria.. De va just” den "utter han' behövde. "Men i säng me er nuå ning och upphetsad” iver; hade snabbt laddat om efter det. sta skottet och ". hade kornet : oga på det svarta byltet öm nu -- fram till Carolinas öron, denna” seglivade utter ännu en” gång skulle vilja visa tecken på mot den vita: snön. Nej; pu var - '” bulta allt. hårdare innanför Jan ' Magnus nötta storväst, Han far . "de lyckats, ban "hade" skjutit ut-. "Hishetor och granne" as tissel o. stickord. Fit belåtet leende ba-” oå geväret ' ifrån ae Ku dai. lyssnande; ; Ätérigen "stod ätnäden ; kompakt :i.omkring rots att bössknallens ri ännu gnagde deras , truj de de förresten nu Xi s fav, Vänt oh nu. Ve :uek. itt äyibara skinn dä ig. Åter rev ett bösskott hål :i- - Va har ni tatt er till ong-' Nä de e Räven som skju-- r! hackade det under. krimmer- . Rä Tone orde ni min själ 'bra; te ved! möta -kviekt ändå.” - fn : "det fafins liv innanför: skin- Hans små igga ögon glän- då han fixerade utterkrop- som: tydligt avtecknade' sig stendöd. "Hjärtat började : på "och 4 'sint på Carolinas försnäd började nom lik ipp ur korgstulen." ” | "det, flammade och hettade under skägget, virvi de, och - brusade ;. innanför to rvan. > sig hän gig om med ett par has-, ; tiga huvudvridningar, böjde sig ner och kände” den ströva säck.” .. väven! med banden. I en ilskeex-, = plosion 4 for han: upp, sparkade > " till säj från så att der for. " 0. Hur”. skulle” ban? Kinna ng 2 .' Har "skulle b.n kinna viga not g ute på bygatan utan att AA en rungande skrattsalva > etter sn sig i fortsättningen., Naturligt- vis skulle” det -" också. k i.hennes form och serverns med .- allsköns påbröd var eviga dag, : ' s ältas mörgon, iniddag och kväll. > : Skamnen hettade över hans ans; sikte, en ramsa. av eder ', väste fram ur det rävröda skägget. +. ; Plötsligt hörde. han hur: Snie- kar-Qustav kom ut på sin traps "böjde" han eg ner; tog. nåra <. teg och snärj trådshärvan; fri men utan att Iy knädjupa snön neråt ån inedan . . säckvävsbyltet "dansade efler io sig Förvirrad bort. mot Snickar-- Gustavs”. Snickar-Gustav efter, ”det-. mä stöpas ” började hen. "Hukande foten i stäl ' kte sparka sig or h. ” N om då springa t en Ietcdvsten, mtr. . et 4 Cepyrigåti BUAD > är a i LL : vo N . É . a, a . Ler - | i i | a - 2 a N ” . a 20 or iq MN : & . 2 S | kd a NN ren öres lss rena . Ny : od öar kanns nertorer Föreg a ria | | a a äss orsa pr RNA RAR dr ma FR FOA DA MPR är I2e
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.