a LÅ d v Kamnärherre Schnerog Och Torparbustran: ., :”Min bäste gästgivare,: var kan . löjtnant. Ahlstubbe hålla hus? - Han". brukar- eljest 'aldrig. hålla Sig. undan, när något intressant står på:"Försök att skaffa hit ho- nom!” Gästgivaren gick själv att leta rätt på honom, och sedan han sökt honom förgäves på alla möjliga och "omöjliga ' ställen, hittade han; honom. till slut i . kammaren ovan :vagnslidret, där han , sov så. djupt, att. han knappast, 'kunde'' väckas. - Han "kom in i'salen 'med' dun "från en trasig fjäderkudde på' syrtuten, han gnuggade; sig i ögonen och betraktade : med « särskilt : oför< ställd häpnad Marja. ," v >< Om: vi nu skulle: vända” oss till vår lilla! svarta" skälm”,, me> nåde : kammarherren i ringen: tog hon alltså gästgivaren själv: till vittne på att hon hade den" gömd bland sina dyraste. skatter: : Men vad sjunger mars månad på sista ver- sen och på måndag har vi förste april — vad ntu denna dagen kan bära i sitt sköte i fråga' om april- skämt. Man kan ju också fråga sig om april: kommer' med den verkliga våren — de sista dagar- na har det ju varit ganska Njumt och hyggligt 1 luften. -Men ln hd vå tre veckor kvar till påsk. som I år Kommer .-ovafnigt Sent. SAMMANTRADENA”' sjunger . också på sista versen och väl är "det. De sista 14 dagarna i mars brukar vara den verkligt hekti- ska perioden | för. allt vad Bam- manträden ; heter . och i år har det då sannerligen inte varit nä- ”gra undantag. Det är de, stora sammanslutninigarna > inom jord- brukets : ekonomiska” föreningsrö- > relse, ' som /' då har "sina nog så viktiga årsmöten ' och speciellt mejerlerria' har: de senaste åren . kommit 'allt.,:mer i blickpunkten med tanke-.på ”ev. fusion för hela Halland : sn SAMORDNING desfloran är -något, som . efthr- lystes på " seminföreningens 'di- striktsmöte, här 1 torsdags. Då hade denna lagt sitt sammanträ- de samtidigt med mejerimötet pål: Lagagården och det :gick ju inte så bra med tanke på att: det är, samma folk "i." bägge. .: Därför flyttades seminmötet ett par tim- mar men det hjälpte inte myc- "ket — det var måriga och lvliga diskussioner, "på ": Lagagården, som: gjorde "att, det mötet. drog ut "på tiden.” Seminmötets "ordf Gregor Bendz på Vallberga be- . rättade, ' att slakteriets telefon- växel gärna stod tlll:tjänst' med - att ta emot anmälningar om sammanträden men ' att denha möjlighet inte alls hade utnytt- jats. Det är samma sak, som län- ge varit aktuell! i Laholm — här kolliderade i onsdags sålunda en , Vvisafton: på' samrealskolan 'med julcedans ” på. : Stadshotellet och -" gymnastikuppvisring -- på Laga- gården. Man skulle tycka att det vore lite väl mycket av det go- -da men faktiskt räckte-folk till illtalar' "inte s pergolan ' 1 ; Rädhusgård”n. hade hon tänkt göra 'med den? Gé den i brudgåva till sin hjär- tanskär? . Hon hade, väl aldrig fått i uppdrag att överlämna den till: någon här närvarande 'per- : Marja bara skakade på huvu- det; Det var omöjtigt att få ett örd över hennes läppar, '3: io. I: detta ögonblick tog skylt- vakten vid . dörren; :den långa Gustava; ' ett 'par stadiga steg fram på golvet: "sti yst . ”Nådig -: herre”, ., sade. hon, ”Jöjtnant Ahlstubbe satt i förr- går' natt : samman med. Marjas far: i” hansstuga,: nattmannen från Simontorp var också där, och Marja kom smygande dit i 1- gryningen — de hade. följe til baka.” I en i J”Så, "så”, sade kammarherren sig till löjtnant 'Ahl- Ers Ne RR och, vände stubbe, Cia s ”Vad-hade min graciöse bror ärende dit, om jag får. vara] så näsvis och fråga?” +=. :'”Gemen "lögn" från början till slut”, stammade Ahlstubbe. ”Jag har. aldrig sett det. där långa åbäket förr, "och hon har säkert aldrig sett mig)? 7. spets : ”Har jag inte”, kom det rappt ur Gustava. ”Löjtnanten och jag känner nog igen varandra, tän- ker jag; Han” har spelat många blanka : dalrar "av "både: bönder och torpare i nattmannens lönn- ' | krog :i. Simontorp, 'med märkta kort;: men- till. slut gav: jag :och de andra: käringarna' honom 'en minnesbeta. Vi fångade” in ho- norn en kväll; och jag bar honom in i Per Anders” stora ladugård, där det inte: är så ont om mjöl- ken, och' jag lade honom på gol- vet under: den bästa' kon och mjölkade fyra kannor mjölk ner under halsduken och. västen på honom '— sedan fick han löpa, mén fläckarna har inte" gått ur ännu.” >. Triumferande -' pekade hon' på" västen,. men, Ahlstubbe knäppte" hop syrtuten,.knöt.nä- ven och" skrek: Dai köa Ane i ”Din” förbannade ”humlestång, du ' har: burit händ”på en' kro- nans officer; jag" skall "stämma dig till tinget och få dig"kåk- Det kont ett kammarherren ett glas vatten och dunkade” honom iryggen, så att' pudret stod kring stång- piskan”i en sky. + - FARSEN ”Gustava,- Gustava, vilka er hon hart” Fyra ' kannor! Det är därför han det senaste halvå- ret inte tålt att se en mjölkbrin- F redrik B ö han blev.sjuk' ”Nådig herre”, inföll gästgiva- ren;':”vore det inte bättre att löjtnant "Ahlstubbe slog sig ned hos nattmannen i Simontorp — där passar han bättre än på min "Han får. bo var han vill, ba- ra han först ledsagar den skälm- aktiga Marja hera till sin faders gård,. Och det 'skall. vara. oför- dröjligen, i röda'rappet, annars kunde jag råka ångra mig och skicka bud 7 efter ': länsmannen, Marsch, herr löjtnant! Kom ihåg : . ov stalatt jag är major vid dragonerna BUSSVÄNTSAL' på. Stortorget stadens "styrande ihyndigheter ””efter vad 'borgmä- re Dufva förtäljde oss hbrom-' dagen. I stället hade man tänkt stg att: bussarr kunde flytta bort till; den gamla uppställ- ningsplatsen vid Rådhuset och e- ”ventuellt , sätta ” glasväggar på Det 0. drar kommando över löjtnan- ten. '- Bjud Marja ' armen, herr löjtnant! Marsch —: marsch! Ge- päcket kommer "efter i trossen! Och rubinringen behåller jag — den är ämnad för en, vars namn fen stränge gästgivaren förbju- dit mig att uttala” ee so. Kammarherren hade rest sig l långt och gnäg-|' gande ' skratt "från fåtöljen; be-|- tjänten '' störtade : fram; - räckte |: åsen: blir skött” Nästa gång jag far förbi, gästgivare, skall vi göra upp våra räkningar. Tokajern är utsupen, gud bättre. Och nu, Gustava, ', är. det jag. och inte lädufögden, "som "agerar kusk! Får jag ha den' äran!” "7 CN Och" kammarherren steg fram till den" arma” Gustava och bjöd bone sin behagfullt krökta arm. Hön > vår, nära att stupa kull i träppan, men han förde henne fram till. kärran, hjälpte henne upp på: bocken och tog piskan ur: handen på gästgivaren, som aldrig bugat sig djupare till av- sked. I samma stund sköt kam- marherrens fux ut genom porten i fullt sken, med ladufogden om- KÖ faranande ; hans ädelt. svängda. ' hals. '. a nes i Så kom det 'sig, att när skör- defolket . på Nedängården' höll middagsrast i skuggan "av "de höga almarna och bytte" tankar om huruvida Gustava kunde ha blivit ' belagd med” "handbojor eller ej, hörde de plötsligt trum- | | mande" hästhovar på bron: kam- marherrerns' fux kom i pin kar- riär. och' tvärstannade vid den gainla täta syrenhäcken, där la- |. dufogden "hamnade: '" Det var|i andra gången den dagen han|: han damp i marken; anmärkte |: ryktaren. Någon som helst för- klaring ''kunde" den avkastade | n kyttaren "inte. ge. När han väll! .z stapplat in på sin kammare och tankeutbytet börjat om vad detta skulle betyda:”.. ladufogden.' på kammarherrens bästa häst i den kärra i raskt trav, och' runtom]: nya” engelska "sadeln, "hördes en hörnet svängde : kammarherre Schnevogt själv, höll 'in hästen, skyldrade' med - piskan," sprang hér och "hjälpte Gustava att fin- na fotsteget. «= CoD ae i ”Kom hit, Per, ' här har du mor!” ropade han, och från vrån bakom. höstacken . närmade: sig tveksamt en linhårig pojke med förgråtna ögon rR- : Gustava tog-lien och Per räf- ban, och de, följde. med ut till [rågen; De' hade.'visserligen inte fått någon middag, men det gick ändå — dagsverket hade de inte råd att förlora. feet VIL enas '- Nu ' är-historien. slut. — men inte riktigt -slubis. ev: svs oc ” Femton':år-därefter stod kam- marherre:, Schnevogt på'l:! de parade; inte i Nedangården, utan E Mar SE dåre r va 3 måste vara evig och oförstörbar. Hon hade, kommit, hit för. att ta avsked av den plats. där, den inträffade. och sedan bära "undret "med sig som en hemlig klenod' genom livet. Adjö, bronskung till häst. En. dag när jag är gammal "och grå, vid 57 års ålder, 'xanske jag kan vandra över det här torget igen, Till dess måste du göm- ma hemligheten bakom dina "blinda ögon, förvara den väl för den pro- fana hopen, som strömmar förbi här ovetande, . BÖN ag Nu var hon redo att återvända till . vardagen. Hon såg upp, rätade på sig och tånkte gå samma väg: tillba- Wass tssnnekb to a da DR VARE » Hon stannade tvärt, men. föll inte på det. stora förnäma” Stiwinge, med sin fasad av' fyra' höga ko- Jonner .— hän' hade köpt'det,' då häns affärer kom i så blomstran- dé skick, samtidigt med att ryH-- mästare Stiernsvärd nödgades sälja ”ÄngeMofta”till Karl XIV Johan. Det fanns de som påstod, att: kamimarherré' Scnevogt "flyt- tade' till Sturinge' för att komma längre. bort. från "det kungliga grannskapet. ” Därom : vet ,. man ingenting med . säkerhet, men visst är,'att den nitiske Stiern- svärd dog 'som en ruinerad man, medan. Fortuna 1ög mot den lätt- sinnige Schnevogt, den en gång lättsinnige - Schnevogt bör. man tillägga, ty sedan löjtnans Ahl- stubbe - försvunnit ur. hans liv, tog allt en annan vändning. Ahl- stubbe själv' syntes aldrig mera på Margretetorp, men ' alltemel- lanåt skymtade han i tattarnas följe, snart lika smutsig och tra- sig som de; långa tider hette det, att han handlade' med hästar: på norska marknader, men" dess- emellan var:-han synlig på någon "andsväg i Halland eller Väster- götland, :+7.:ö oeet man ' Kammarherre Schnevogt' var död, och en tropp skånska 'dra- goner var. kommenderade till likvakan, ty den döde hade varit edvetslös till" marken. Hon kände bara hur. hon bleknade: så att ät stramade i hårrötterna; Ett ögonblick isades hön av skräck att han skulle hälsa, kanske rent av sträcka'-fram n: och säga. sitt namn, som det les. Men. han. yttrade. ingen- s;-när. hon kom förbi vände han bara och började gå vid hennes si- da, rättade till sina steg efter hennes och. trädde inte. för nära. Lättnaden var oerhörd, hon. ville skrafta; Hur hade hon kunnat tro något annat? Det var en förolämpning även mot henne själv. Hon såg ner, i marken och blygdes. >. sv” nare Men. ännu. var spänningen . inte överstånden, den vibrerade som en sträng mellan dem; hon kunde knap- past andas. Hon märkte inte vart de gick, .De. drev. bara: långsamt. sida vid . sida- utan att våga tala, mot tystare, mindre befolkade gator utåt tullen. , Från ögonvrån kunde: Kon iaktta att hans örsnibb hade samma färg som hyn i övrigt, men att han ändå inte var. oberörd. Kanske även han var orolig, kanhända han också bävade för. hur hon' skulle bestå provet? : sla ee . - Hon : saktade , stegen ännu mer, hjärtat bankade som efter en språng- marsch. Hon var rädd att de dånan- de slagen skulle höras genom ulstern. Folk måste vakna i de sovande hu- sen .och undra om det var jordbä a AV VÅR niel vg Han nicka glädje. Småningom kunde de' börja tala, först trevande efter ord, sedan allt livligare och till slut nästan het- sigt, som om de haft en snålt till- mätt stund och'inte' hela "livet på varsamhet, vecklade de upp de skyd- dande höljena kring sitt inre för va- randra, blottade sig och visade upp de ännu växande tankefrukterna. De jämförde dem, bollade med dem, kas- tade dem allt frimodigare genom luf- ten till. varandra, fångade, dem -ny- fiket "och vägde dem .på guldvåg. Under denna djärva - forskningsfärd steg för steg i varandras riken häp- nade, de över, de första upptäckterna, noterade: dem med förtjusning eller under protest och lämnade dem se- dan" halvfärdiga ' för att jaga vidare efter : nya, Allt. väckte samma för- undran, -både likheter och olikheter, gemensamma, gudar och kända - reli- forskade väntande urskogar, -tryggt välodlade ”åkerfält : och . hemlighets- fulla bergspass. vw ens iv ” « En.:gulmålad bänk' stod vid väg- kanten, där var visst en busshålls- plats, . fast: trafiken hade upphört. Hon satte sig längst ut, och han slog sig ner ett sycke' ifrån, lade det ena benet över det andra -och; vände sig mot henne .med armbågen. ledigt vi- lande mot ryggstödet.' Han fortsatte att utveckla sin åsikt i 'det sista ä net, försökte :övertala henne, oa .— Nej, jag kan. ändå inte. tycka det, sade hon och skakade, på huvu- det." Det är något som ' stöter mig hos honom; Jag har försökt att kom- ma. över. det, med 'det- gick inte, Kanske det är .det där lite fö frodi- ga, lite ytliga. ..« + In” ve Han avbröt henne indignerat: ' -— Men då har ni inte läst rätt: Inte trängt under ytan och nått fram till det som ligger, under. Det är ju ivsled: ning. Det var tur att husen glesna- de alltmer och gatan började övergå till landsväg:, Här utanför staden su-| sade det. öven röstande högt i gran-. , och : fö porlade 'pratsjukt i dikena. Solen ha- de för länge sedan sjunkit till ro, den rödfärgade nu bara några penn- rena, å under allt- ihop... =. - Fr , ” Hon tänkte efter medan han talade. Kanske det låg något i vad kan sade. Så fort hon kom hem skulle hon se efter, läsa om alltsammans med nya ögon, hans ögon. Hon trodde nästan att hon snart skulle kunna träda in i honom, sitta. där och se ut med hans blickar. Likaså skulle han nog de' sont om: han fått en aning äntligen bekräftad: Nu var det ingen >» fara .. längre.” Ett : fantastiskt äventyr låg framför dem, ' det var allvarligt "men: méd. en: underton av sig. 'Ivrigt, men ändå med en vissl. gioner; ; förkänslan ' om hittills out- or; a Sf Han' blev” äl slut. allt för: sin idé, men hon gav'inte med sig, Hon försvarade sin uppfattning och njöt av ,att få göra det inför en jämbördig ' motståndare. I..sin iver flyttade. han, sig; plötsligt: närmare, och. hon drog: sig, skyggt åt sidan; Inte 'så,' läste 'han" i hennes' blick, Han resle sig 'genast och tittade på sitt armbandsur, bir ” a i 1 Vad ' är. klockan? frågade hon |: för att dölja sin förvirring, men svar ret gjorde henne förskräckt.” di Timmarna ' hade” rusat” förbi, "och hon måste skynda tillbaka. Lyckligt- vis kände han; till: en. genväg över fälten,, och de slog in på den.. Hon kände hur vardagen och 'verklighes ten kastade sig emot henne igen med samma sätt .som' förut nå-henne. De hade inte lika stor makt över henne, hon hade växt dem. över huvudet genom detta" nya. , Hon : brydde sig inte ens "om att. göra sig: någon brådska, fast timmen » var. så- sen. Långsamt . gick de , på var sin :sida om den smala körvägen, ibland 'mås- Nattenpussar och lera. Små, blanka isjöklar. skym- tade" ännu'i en' del .plogfåror "på tkrarna, mern'snart skulle även .de ha besegrats av värmen. Staden träd- de dem villigt -till mötes med ekende gator och enstaka vandrare, . - « + De växlade inte 'så i längre, och det. behövdes inte." Det räckte att gå -bredvid varandra i samma 'tajkt. Men ens kom hon alt tänka på att han ingenting frågat och ingenting sagt om det andra, det som inte härde ihop med dem. Hon visste, inte. vad” han. hette och det gjorde” henne egendomligt glad.: Hon skulle ha velat gråta av tacksamhet över att han bestått det farliga pro= vet, över 'att han var sådan” och inte som" andra. Det sköra undret -håde hållit, det. hade inte upplösts då hon tveksamt närmade sig det,' Det tålde ' att. tro på och skulle räcka genom evigheternas evighet Nu ville. hon / snart bli ensam och tänka igenom alltsammans, uppleva varje sekund på nytt. sig a Äl När de kom, fram till porten skyn- dade, hon sig att sätta nyckeln i lå- set. och öppna, medan han stod kvar nedanför. -trappsteget och . väntade, Hon: kände, sig trygg i, vissheten om att även han längtade efter att förkorta avskedet och bli ensam som år ma andedräkt I örat;” . = När vill du att vi träffas Igen? .. | Häftigt spjärnade hon med händer » na mot hans bröst och stötte honom ifrån ' sig, så ätt han ryggade bak=." länges ut' på" gatan,” Hon själv flämta hest: som en jagad "uppför, trapporna, me: henne, I andra avsatsen 'måste hon” 4 stanna och trycka händerna hårt mot, oc” Hon” stapplade fram till sista, trap - pan) och, satte . foten . på nedersta "ve ? tirapps'eget,. Son: orkade” hon inte ett stridsrop. Men de kunde inte på I ja, pps eRel ten, egen ovilliga, den heta luftströmmen. från: hans lungor in i örat eller den . louthärdliga avskedsfrasen med dess es klumpigt framstövlande du 22 cr he, a genomlidas.: Allt var fult och förött. H Som solrök hadv undret dunstat bort." > Nu återstod bara långa år, grå som =" en: gårdshusfasbd utan rymd ovan- för, , knastrande gammalmanstankar . och rent förnuft, Hon stångade pan- nan mot väggen "och ville dö. Utan tårar snyftade hon fett: Poe 7 hörde sig ” + + Porten slog lan, världen brast 1 spillror, omkring ängre;. hon måste gripa. tag 1 led" stången för ått inte sjunka ihop. Hon: eo stödde pannan mot väggen och bet.. ihop. tänderna, Det. var "ohyggligt. > Av Det gick inte att överleva. Hon slöt. ,., ögonen och, ryste av motvilja. Hon .- visste inte / vilket, som hade varit värst: den plötsliga fysiska kontake den hårda kinden mot hennes . Livet var slut, men måste' ändå —"'0, Gud, värför lät du det ske? Hur kunde du? Nu har jag ju ingen att älska... .- be — "Hemming Sten ”konstaterår att" det litterära livet i Sverige upp= [lever ”én; sömnig: vår” samti åom svensk television får sitt för - sta stora genombrott, ”Bokvåren i kar "ingen Hajen Hannerz, ingen." - Uncas Englund, -ingen Bohman, , - inte'ens en fölunge7, —.; ' Nej, det är dystert, men det blir kanske värre till hösten. En bok-' förläggare anförtrodde mig näm" ' ” Ory vy TyTvvVeterrevYereTYtYYTPO FORA FET FOTOT ef TT MYTTYYYYYTTYTYFT TEE ENE TOT oa t ön : A | N MRn MMA OP rmars "957 frn nere Se fe S O- = fäkolms TIDNING 0” föga se oe Re . n Hist a - De Vv ot ln SE ” ha . a vs SS . Rn i . . altvi gleoråenniss . | | = AA Tilstorier från Hallän RAN skulle säkert : kunna" bli- likal: snyggt som det är nu och på så | upp, 'med 'rak arm pekade: han sätt ge väntande . passagerare | på löjtnanten, på Marja och på skydd för väder och Vind. I än dörren. För första gången' pli- ta a orget och Storgatan rade inte det högra ögat på Ahl- enkelriktas. Nu skall kommunal | stubbe, utan båda stod lika stela, borgmästaren : förhandla med SJ när han avmätt gick fram till strecksmoln på iskupolen över sko- gens svarta uddspets. Månen syntes inte till, bara en stor, grön stjärna började klippa sömnigt borta vid ho- risonten. För övrigt var himlen tom tankar och leva i henies rytm. ' över dem, och vägen slingrade i mör- |. Hastigt tittade hon upp i hans an- ka meandrar genom glesa- dungar| sikte och. vände sedan bort blicken framför dem. cr igen. Hon tyckte om att .se honom "mill slut började han tåla. + Hon] framifrån, men inte för länge, bara hon, trygg över att veta att ingen hand skulle sträckas fram till farväl, inga störande - upplysningar dyka upp i sista minuten och fördunkla glansen över mötet. Innan hon steg in i farstun vände hon sig bara has- tigt om för att säga godnatt. - DA var han redan inpå henne, och ligen häromdagen att han hoppas '. på: I > 2 sg oo En bok av Hajen om akvarie= ; 1 Et bok av fröken Reimers om” + kungligheter.” ">: rt v en gång ha lärt sig henne, så att han när som helst skulle kunna identi- fiera sig med henne, tänka hennes major vid regementet. Det var en. septembernatt, " vaxljusen brann gula i silverkandelabrar- na i stora 'salen, där den döde låg i sin kista, omgiven av vak- ter med dragna sablar. På hans och sedan får vi se hur det går.| Marja, räckte: henne armen och | högra lillfinger lyste rubin- 7 å hon hade hans ena arm omkring sig. .'En bok äv Uncas Englund om ”CBADGÄSTER är det ännu lte| vandrade" nedför trappan, 'ut på | ringen, ty kammarherren hade | blev litet rädd, ns åt Ienade |ea Snapp Skymt Gå O8 detalj, "änou Ett ögonblick tryckte han sin kind faner 0 Ott skdn te tidigt: att tala om men faktiskt |landsvägen, 'över den nya :'bron| föreskrivit i sin-sista vilja, att Körde ne bestod provet. Utan att | räckte allt det andra; att hon insett SS OO oo + En bok åv Bohman om histori har det. börjat komma folk tilll och upp mot åsen. .; > + '> [den inte fick tagas från hans vända sig mot henne sade han lågt:|'att han måste: vara några år äldrel. 2 07 o7 fre tt un ufeas IK Rd Mellbystrand. - Det «är väl det| »pagnfvsdén får ta sig hem tilll hand förrän locket. skruvades |” — Just så här hade jag önskat attjän hon, hans röst. gång Och Fen | äroeksarna ser ska händelser = 77 -rer fö ö så, vackra vädret som lockat ut dem Nodangården, hur'han väll .—) fast på kistan. Vid hö , ärden det skulle bli. Men jag vågade inte|hans sätt att skratta till ibland utan Får a lg cc En bok av. Li Ekman om små och nog är det härligt där, Idag| Yesengartem, ast på kistan. Vid huvudgärden] I det. nt >> > fatt avsluta meningen. Sedan, längre | Aston Villa i-Cupfinalen och itora hästar "75: 57.0 75 > skall vi för övrigt ta oss en titt han får gärna rida min häst, om] stod ön 'ung sergeant — det var fram, skulle hon kanske komma att på vi” hoppas: allmänt underhåll 1 vis före badsäsongens början..- . öl . "Tobias... Kustvägen tisammans med vägförvaltningen och sedan får - att. få den iordnirg snarast möjligt för intagande til — helst gvet- hane kan sitta kvar på. den. Du August packar tnina saker sam? mari och: kommer: efter i: jakt- vagnen. Jag tror det är bäst att jag häridanefter sover under eget tak och ser till hur mitt fögderi , Gustavas : son ' Per, . som". med kammarherrens hjälp kommit in som rekryt vid hans gamla rege- mente.'Sin urnderöfficersfullmakt hade han fått. blott för ett bar veckor sedan, Forts, ” Hjärtat återtog sin rätta storlek och plågade, henne inte längre så svårt med sitt påträngande arbete. När hon ante svarade: på en lång stund fortsatte han nästan tveksamt: »= Säg något. Jag vill. höra er r 1 1 I vilja yttre ! händer, ögonbryn, minspel. Mer, inte ännu, det skulle bli för mycket. Hon måste förbereda sig länge först, gå lett steg i taget, så att det inte över- väldigade henne. Det gällde - att ; — Ja, sade hon andlöst, Sk. här låter den, - PFFETEEFSTTYYT handskas försiktigt med sköra under. ien ted i finalen, som spelas på Wem bley den 4 mai. ' FEREPERTEYSTYTTTT TV! galska cupsemifinalen -slog Aston Vila West Bromwich med 1—0. As= ton Villa möter nu Manchester Unl- - Sedan fattas det bara en volym" av'Andy Pandy och en av Anita” "Ekberg, som' berättar om hur det känns att leda” in TV-stjärnor. . et ff + (Kar de Mi 2 ys
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.