OS Förra jyeckohelgens regnvä- « löst där:ute”tilj stor fara för gå- » fått — fruntimersveckan ” bjud alla motorcyklister och 'mo- ' pedister att:färdas" på vägarna badorten - mellan åtta. - pål a pad Yrerrer Yrr TeYTTYYTT YT YYYSYVETUSTYYF FETT TRO TYTEYTTPEEYT verrerterery tYYTYTYFET , YYTEYYTTV n liten Bit. må fruntimmiorbveckag; då dot: Jul : enligt 'traditton skall regna. Men Bara höll torrt i gär, och vi får väl hoppasb att' Margareta och de andra” tanterna "inte sg för "mycket. ”Ty' regn. vi hel så i söndags och mårdags här nere 1 södra änligt Nat ligheten står . ovan vi Lyckligt lottade med lagom he derbörd har man inte varlt över- allt — i Småland har man de se- naste dagarna haft" formliga Bky- fall, och Västerbotten, har. .fyra dagar I rad varit utsatt för svå- ra: oväder. Tydligen -hart mani 2 re skott så att säga, - För vår: dol lovade. :-väderleéksrapporten i .: ipå fredagen att: det, skulle, bli fint väder . tMl glädje. för" alla - gåm- mårtutistef,' "gom >: Unna finns | stora mängder | vid stränderna. a UrTET. BATTRE : 'ORDNING har det nu; blivit ute vid Mellby- strand, där det"” faktiskt. tunnat en. del bland de tältande turister- der "skrämd bort en det av dem.” Men fortfarande klagas det på, att motorcyklister och mo- pedistor far fram alt för vårdsi ende -"tråfikantér:. och” lekande barn. Häromdagen" hörde 'vi ta- las. om «en yngling, söm: körde rakt” på en barnyagn.:' ' Som; ti LT förslag vi; »häromdagen. "att "lösa: ”buller- "problemet", -vid" stranden" —- för; BOKCIRKUS. | -- — Hur enkelt var det inte om en bok var som en cirkus! utro- pade författaren som en kylig sommardag. satt hos sin förläg, gare och. resonerade om förskot- tet på hans ännu otryckta bok. Går en cirkus dåligt så behöver man bara måla tre ord -på täl: tet och saken är klar, fe 9 . — Vad är det för tre "ord? så i, | Dem aka vi livligt ' intresserad. m ska vi sätta, or bok på omslages till fre Tyvärr sej, på" de..tre orden p UPPVÄRMT, n TÄLTET AR DÅ GENS REPL stuk merna var 1 alla fall bra — vil- ket nöje det var. att se.en kvin- nå öppna sin mun och Inte höra. hågohting! Crenny Yoärigmnan), « . Så lär förhållandet ' vara k Lax vil "till stor båtrlad och gläd- Je, för alla fasta stug- och villa- ägare. "Naturligtvis hör förflageP” diskuteras .+. : BATTRE "ORDNING kommer det "säkerligen" att bli 'på 'strah- den i Skummeslöv, sedan den ef- terlingtade ningen | till 30 km har, blivit verk- lighet. Här har varit: ett förfär- ligt, körande, och det är korstikt att 'det inte hänt några olyckéör, när: bilarna. kryssat bland hund-: ratals sommargäster — ofta på ett vårdslöst sätt. - - ÖSTRA KARUPSKORSET har | Ar varlt relativt förskonat från krockar, konstaterade dess, spe-' Helle ”väktare”,; polisman. Aron Kläng," när .vå pratade: med Ho-' nom. häromdagen.; Men nu:på si- stone har ,det. inträffat ett :par krockar: "igen, Så ' farligt som härom Äret; då man noterade ett femtiotal 'olyckor på platsen, höp- pas vi ändock 'att' det inte blir. Tydligt är att 'stopptecknen har gjort mycket. god nytta "— men hur "dét skall: ordnas: den dagen går det nog Irte [Hon sa författaren. Jag täokor | ni hastighetsbegräris- kärr Hi istorier ifrån. Hallands 13A ETS FINE ISABELLAS VISA A Nästa ' sorimaår” fick det Ppoe- fiska I Isabellas stämningsliv en tra” ”mäsikalisk "anstrykning. ade "alltid spelat förträff- hon endist Tört orgeln. Nå deg hon top taffeln' i förmaket, och örren öppen till -köket för att kunna lyssna till Isabellas "Tsäng. Ja; det hända mit kyrkoher- den. köm in från sin kammare : hoch' slog sig ner 4 soffhörnet ned sin "pipa. ratt hörå på” tyckte bäst om ”När stjärnehären blänker —;på: mörknande him- mel fram”; fick han höra den en kvällstund; blev. han underlig till än Å för "att smeka Isabellas” Kinder, vita” Ir skymningen.” Pastörskan 'var "mest! tagen av de 'vermodiga folkvisorna, Allt under. himme- lens fäste och Kristallen den fina, ]men tyckte till: slut 'också om] Klocka"i tornet, Om bland tusen btjärnof; Stilla, sjunk "6 min själ i floden och,de andra av, Alm- quists Songes som i begynnelsen blott väckt hennes förundran: Ja, hon hade' inte'ens något att an- märka på "Irmelin Rose och båd Isabella sjunga den 'tn gång till; menh' det berodde kanske på att Hon Ante fält igt. förstod de dan= då den nya motorvägerj skall ut-1. :' Mr gå från detta farliga kors är: en |; Anran sak,: som säkert. nte: blir "kvällen och 'sex på morgonen. Jlänge: sedan "klagat i över sin dot- lad. "Pasloskan. s som en gång för Lå Y - rt - [a les yra lättsinne och därefter över hennes kyliga känslolöshet, började nu bekymra sig över hennes känslofulla svärmeri, Det Var nästan som i sagan om Ilse- bill, anmärkte kyrkoherden: alla Pastorskans önskningar gick i tppfyllelse som genom ett trol- leri, . så fort de hunnit uttalas, men , ändå blev det aldrig bra. Även” kyrkoherden fick. medge, att Isabella gick upp i sången och tonerna med en innerlighet, Som ' var nästan oroande; även han måste lägga märke - Yll att hennöés sånger blev allt vemodi- Bare, allt trånsjukare. Hon sjöng | ' n| stilla och sakta, med en djup och varm röst, mer när "hön slutat, i SOSON : Isåsen. "rt en en Tan, fra hen kade det en Sanan, fa mera hemlig- hetsfull orsak. :Orderis lydde så här: a sn Lanz 3 Det växte ati dalehd Fänk > en liten blorima WAR hamn. > : Men btav alla blömmor stå NE hon fagrast var ändå.” |” Till Henne kom 'en fjäril glad. Att kyssa blommar, Än Dan : Till afrdra blommor flög han bort. "Och blomman ned sBitt.ögo slog i ; och bleknade och dog. ans ; Isabellas” visa” blev: belömå, och det fanns de som skaffade bteg hon inte "upp, utan blev sit- tande "långa stunder framför taf- os feln méd. händerna i skötet, slu- : len ock ordlös; eller också gick hörn med dröjände stég fratfh till för Str btannade' kvar på sitt nim för att slippa se det, pastorskan gjorde sig ett ärende uti handkamma- ren och torkadé ögonen 1 stäy men Isabella själv lade inte mär- ke till- intrycket; Allra värst var dét; när hon sjöng en liten visa, som hon fångat upp, ingen visste var; Det var egentligen en dum visa, gråtmild ända till'narrak- tighet; kyrkoher den sade, att den Var sentimental, och det lät lus- tigt. i. hans mun, ty hans'röst darrade "även när han gjorde de nyktraste- och. mest" ironiska in- lägg. Men den enkla sanningen var, att Isabella sjöng den så, att -läven de mest förhärdadé perso- ner : med den mest oklanderliga musikaliska bildning. blev grip- Hon, blev stående )' son. från vi ände," Kyrkoherden | SNING Er na. Del vär-ött ölen." "Yökske - glömt greve Sommervogel, söm öra Mt, och när hon blev” Vv ÖnsatA a sit måke, öppnade 3 AR hed: SÖN jåHa” "Hex Mr övärtygåd diktat Visan |” Kyrkoherden bestred Yet: N yckte ste kånna igen "den frÅA STR ungdo, ch hån frågad- de sin .hustra; din hön verkligen trodde, att Isabelis skule kallat blomman IG den fagtöste av ål. Ta Hall hor Yänkte på big själv. Mån pastorskan ät sig inte ve- derläggas.- >Det' vat Isabellas vi- - hehbes' egen, Inget misstag vår "möjligt Hon häde visst inte de alla "hoppats ”och trott, Efter sex år hade minnet kommit upp igen fos" "den arma, trots allt sömn hon gjort för att kämpa ner det. Hon var berktagen, hon var förhäxad. Kyrkoherden begrep det” "Inte, bedyrade' Ppastorskan; sig ärende till: ;Vinninge präst- er + F "redrik Bö öök- jära” enkom” för att hö a den: on : sjöng den var: gång "man bad ' henne. om det; utan: alla , | krumbukter: — :det. var- som om hon inte själv var medveten 'om ått det var. något särskilt" med den visan, Andra försökte sjun- ga den, men det lät bara enfal- digt, falskt och löjligt. Men när Isabella slutat de tre små s erna och de sista ackorden fö tonat av'den konstlösa melodien; hände det aldrig" att någon" drog på munnen.: Det. brukade "vara tyst en lång stund, Nat 1 Men påstorskan var för tvivlad; fastän hon ingenting. vågade sä- gay varken i de främmandes när- varo eller inför Isabella. Hon gick”ut i köket och grät, om hon han: måste vara kvinna för att förstå det riktigt. Sophus hade tt I förbund mäd den 'onde själv, ' med djävulen, världen och värt. eget kött; hans makt var e"slut, Isabellas själ var ännu hans klor. ”Vt får aldrig vår dötter. igen” viskade pastorskan is ångest och . kval och kastade sig. framstupa t över köksbordet. ” "Kyrkoherden > försökte än en gång .Jugna. och trösta: henne, Det fanns mycket, som han inte förstod, det ; medgav” hån; men det fanns: en. sak som han visste, och det var att det fanns grän- sér för det ondas makt, Vår Her- re har 'öckså "ett ord med 1'laget, | upprepade” han ” högtidligt. Och vad Isabella angick;- så hade all- tid. det > oväntade inträffat med gen hade "hittills' kun- rutsäga,. hur hon':skulle bete sig: 'Hon .hår många olika sidor, "det? barn” som: Gud" "glvit 0ås i vård. Det gäller: att ha tå- ASA KALL Dg AL Srköhfdet Schröder till den trödje' 'och Sista åvdelntngen il sin PredikånY DiRv ssockerg CHAR var Inger” dåNg spåmad. "Dag" därpå BN klockhbeng' flicka sjuk I GiNeri, skolaw må- ste SLÄARAS ma det bröt 'Hkväl är Idemt "1" Vinningé och Sänd t blev Vå mycket att Wlla med I prästgården utt klas verct fick stå stängt I'eht par veckor; både bastorskan och Isat bella "fick lov ätt arbeta' som sjuksköterskor t 'skolsalarna, tr spidemisjukhuset .' Var: »jedan fullt Provinsinlläkåren, ung och energisk, kom dit ut för att utt torska 'smittokällan och över- vaka ånordningarnn, "och: han lev inkvarterad t prästgården. Även när den värsta farån var var glad och oförskräckt, trist hs tet brysk: "Han 'kpelade brude ticd kyrkohetden och kunde In- te begripa, varför han inte kun- whist — det ena måtte inte vara syndigaté än 'det andra, dekré- terade han inte, utan övermod., När pastotskan givit hottom äip-. pelmunkar till: efteirätt, precis likadana söm hän fått | sitt barn" domshem;:tog han henne om I- vet, till' hennés skräck. Men han var . också ” musikalisk," spelada och sjöng med Isabella, Det var' alldeles - ofta han fick. Hd att se till kon= tidig höstkväll bov det ett Bå- dant oväder, att.påstorskan an- vernatta. Han" sjöng Schumann, och Isabella sjöng Almulsts. Son- De ;gjorde” .en stärk” verkan på Och; därmed” återvände NM Forts; ä nästa side. Fn ST Sr SS FAS SS " binnsoffan'" i" köket. '' Hela eftermiddagen 4 shade Tan - Magans till sin” bustrus stora: - . För irgelse legat och snårkat på ” Utter- «jägare? "kallade Kan sig, oien in- och soffliggatslön, tände ögonen med klarögt liv. > sen.flik:av. filten som hans hu Had : . vände sig om" och drog undan” tra hängt för fönstret. Jo, där . göra jordning - för uten i > tens galna; byracka tycktes gud I skelov ha tystnat och somnat”. i sin koja, aista' tåget för natten". hade" dånat över bron. Allt'var . '"vinternattsfrid ' och stilla, köld- . knäppandé tystnad. I natt skul» : le inget störa uttrarna - då de ämnade sing HåV för nattens. jakt eller nstigt? katikkaing Ku t strandsluttningens === = - ; Belåtet grinande för sig sjärv. Y : klättrade Jan Magnus » upptur stegen med, matkorg och bössa: .. : Sedan: han väl rakat sig tills > i den- krarriga korgstolen ; . och ”svept in: benen” ordentligt i ' oh ustfilten klingade tystnaden li- , a sprött 'och öronringande emot . konom, Efter. en stund släcktes" "ljuset i i kanimaren hos: :Snicka Gustav på sndra sidan Ån, vi Den ende vakande! Det. är inte : säkert, inte bnos troligt, att Jan Magnus skulle ha tänkt den tan-«.. ken om hans små ' ekorrögor kunnat se genom den röda bräd- : + väggen till Snickar-Gustavs ved= . y. bod på andra strandsidan. Där-. inne satt nämligen , två skratt. - tisålande” pojkar "och spejade ge- + Hoi, var sitt knastbäl bort möt Jan' Magnus riskoja, Viskande ' "till' vårandra hade de kommen- ' en tunn ståltråd bort till derås Egidan! vo: la säckvävstragor och. 'tattvävs bitar här nere i vedbon: Uttern sbm dei första mörkningen d Jan ' Magnus, eller” Räven son de hellre kallade "hönom, änn slumrade i i sina utterjaktsdröra mar inne på sofflocket, gömde Tf strawdkanten - ander : tisbråren ? ' nedanför? hans: vedbo, > Från ' v säckvävsuttern' hade de: "dragit egen . vedbod och där låtit den " löpa "in 'genom "ett knasthål 7 . brädväggen." ” + + Snårt: skulle de väcka ” liv i "Både'den och Jah Magnis Nio> . åringen ryste i kylan, strök bort en snordroppe -från näsan och gtötte sedan försynt brodera” Vv pre — Ska vi inte. ära snart, vis : kade han." more opå Cd Vi väntar lite tt då blir : . spänninga Störra, viskade bro" : dern tillbaka, ">". & | Äter" några öronsusande" tiuter av tystnad gick. Nioårin- gen bytte otåligt” öga, vid kaast 2 Skålet nn ; Ska vi inte dra shart, vig - ar, äte ker kade han på hytt efter én städ. «> mössan. Men vi mås ” ven kåmmer. - —E vedbodörra öppen? frå- - «> sig. Åter vév e - tystraden och 'det blev till kö . startskött för. Johan pom' F byxor ä som visade alla tecken på atv vara ”plsatta i i' största hast. a va bar ni tatt or till onge: han fram då han hade den min- - Kä de e Räven som skjul ” AN Dra åu, du. hackvi I jåe det tänder krmmermössans Nn snön, Jan Stöfflo? Å mot stör- -' adern. just kon ot köketrappan klädd i ett par ; ; fänAn "båg e de ni som rkjuter? fick: fétt stadigt grepp I årmeri - väven I håckade det under krimmer- för till sä nade ' sitt dyrbar Mina au | töältennada han," KA s vävebyltet och kiinde hb "> lan'renn som små strötnmar me nanför kläderna och hur mllt ' blodet. sökte sig upp” det, flämmade och heltade. under” skägget, virvlade och - "brusndé Snickar- Gustav, Tänt has ” Testen vänn « sår kökec ON fm låg uh På ivriga ben” Magnus fram” m för + tofvan. Förvirrad vå Tf an nig om nåd ett par båge + tiga huvudviå ningar, böjde vig ner och kände den ati? meå handen, I en ilskeogs plosiont fof tån app; kparkade - I ået dor ” ckvåvabyllet såå över, kom han tid efter annan . dit för att se till sina pattenter, " Han arbetade med besked, men : de få lära den gamle Wwvåmnns-' a märkvärdigt, hur pass : Vinnihge! En | ' sig 'eig pliktig alt be honom 8 ' ges, : som "han aldrig : hört fört. apriog.> "borta piren Han breddé en försvarlig ” pat”. hängde månen vit ö, grann över --- ka smörgåsbr ned grisflott och . Sotare Wennströms, lyste upp : stadiga fläskbitar på var och eå > skogen o. snömarkerna med sitt” ; av dem, fyllde en fermos med ; bleka ljus så tydligt att "man" . kålsoppa och en ”annad med 1y-' kunde $e' och räkna" var gärder kande kaffe, ock tyckte? éfter "stolpe över: strandängen. I natt "> detta ått' hän rustat fig gott fö skulle det bli . den kommande hatted. Lika om” 3 5 sorgstullt.som han packat mat- . ” några heter genörd, anönm | huka. a de 'sig; "tog antä igen "Och: spar ft ör kade till, böjd & Yet döm, om häd tände hela” by; -BgoÅ En i naö . a ken I 'och .kände ståltråden" soma . tföpte bört mot Bntckat' Guitars > > cv - vedbol Hår skalle. han komna 000002 möta Bnickar- Gustav. efter det - ta frur: skalle bn kanna viss Sc . tig ute på bygatan pran att få i ning och Fn oBhetsad iver, Han en rångande skrattaalva efter | hade ghabbt Inädat om efter döt ' nig I förteättningen. Nataftigt- a rista skottet' och: : bade”, kornet vg kulte': det: också komma” = - noga på det svarta byltet om nå ” fram till Catolinré öron stöpas " i "håna klättring uppför ste" ade! den äldrå brodern som fomt viskando, tadandet skratt ' ” kände sig ha ansvar föratt alla -. a > fnittrånde levde de sig på bytt sökerhetsåtgärder var vidtagna.” ” ' & på nytt igen in i den situatio- För gäkerhets skull tittade han ". nen då Jan Magnus skulla vars- ” själv? efter och såg, att dörren na deras hemmagjorda utter och no öppen / mot Tea . gnistrande - låta det första skottet riva häl i '; Vita snön. = - den alltmer tätnande stillheten. - vett drar jag. Har de gat korgen klädde han sig i yllésoe« .. "=" Nu sitter Räven i korg- SES Skor k islandströja, storväst, får... stolen,- viskade den fjör nå I Kri + Ok | idkade na » skinnsmössa, öronlappar, dub- - Oskar. Vi väntar litte fö sjumha I in beh Oskar knasthålet: : belstickad: balsduk och kattskinn: | - Den knappt nioårige Johan bo a on Bero 25 luck närmast ryggbastet för reuma- : nickade stumt till'svar, och den - I Ear amten fick gäng tismen som började envisas igen." ' allt för-. stora -krimmermössån - atf rä Å sn levande utter, drog " Sist tog han fråm och undersöks : som ban smugit sig till att låna ” om vt =D en halvmeter, gjorde no kjutit någon utter ” tå håde. pch tuta . Inné i i kök fick. fadern hörk | ia Ås j ack 2 De gjorde ti m ' skrattåde han. Nu blir de kanske -' - slut på skjutandet. här om ”pät-- - terna. De va just den utter ban, "behövde. Men i säng me er nu i "de kvickt” ändå . önerkalngara med ämnen NE viga, malande rytm - sågade bsig ' i interdagens 'pvighets- ar som om Jag" tös innaissin. djapa söma a de. hustruns: Askn& blick; "7 öppnande långsamt:ena ögat "Migade- mot :henn&, sträckt i långa: borten ikt-en kntf «ovh den höpprr. ner. från ot luren, rev "g i den rödt | å "te sin gamla kära dnbbelbössa, . : av fadern föll ytterligare ett denna seglivade - utter. änna, en .- fhenhes form och serveras mad . porr 3 , erästörvan till hä och | - sÅände det med wi Ö "stycke net mot den kråkågga len ny knyck, drog in; knygkte .. gång skulle vilja vi a | allsköns påbröd var eviga dag, = slufligen upp "med sina.s | : ig : prickiga nppnäsan. Han kavade Nn ärog in igen och... LA att det fanhs liv inn: "tad morgon, middag och kväll ry lån velkknder hängande ner Strax 'hedänför vedbodén ha” upp den en bit och lade - ögat - 7 Rivande stet skottet ett ” net, Hans stå pigga ögoh. de: : Skammén hettåde över häns sä- n'dé Iappskodda. knäna. sik én rämsa av. eder väste a "Jaså, du'ä kominen” . från katlerepet, så han beh . Kade fömnårueket på: hus eN sina små ekorrögon 4 | tothängande ögor - nattens stillhet. Ett ögonblick hängde änn tystnadeh med slit- na, ”fladdrande flikar, "men så förtplantede sig ljudet utefter isen, tev hål på hål, törnade mot . strandbrinkarnä; log eko under bron och sjöng i'isen. De bådå - . brödeina ”tumlade . förskräckta : bort från sing knasthål veh var ' mot” knasthålét. ' Saön därute ste då hah Hirerhde 'utterkröp: gnistrade i månljuset, lite läng- + pen "söm tydligt avtocknåde "sig -fram ut det rävröda skägget. . mol déå "vita snö. Kej; bn fåt > > "Plötsligt hörde ban hnt Bnie- don Tänd glänt a far ag? kar afar kom ot på sin 18 > aré 1 rjade ng Magnus nötta storväst. Ban Fa: I böjde fen sig ner, tog några : > då lyckats, har hade skjutit ut- steg och änärjde in foten i pr or tetn och ined en gång för alla trådshärvab, försökte sparks : - : Jan Magnus sin riskoja. ett ::' par äv de gamlå äskarna, vara PR Atle samman en" Tyra" .re bort mot bron låg bandypla- em” meter. över imarkén, 7 hade” . nen sor de skottat upp som ena an -byggt den av ris och gamla" + svart vak, men bäst av allt var bräder. Då" haw pulsat sig ge-' den svarta skuggan borta under. "nom. snön och var. framme vid” strandbråten strax. nedanför Rä- ' stegen stannade han och stod o: vens vedbo.” Där låg Uttern och : lev ban klarv: FS ut Köldstott dånnide utefter: - de ' tt lyckas,” oh d ktsmiis« + väntade på att stållinan som” gjort slut på Carolinag försvä fri, men utån att ly "318: med. buller och - Fia 3 IR RA : Jöpta. in genom | knasthålet skul Jå väg att törna satumnan i | ved lighétet och grånnarnes Häsel& började åå bpringa Erfioin "de s ämnade, hängdefr”= . , : : SN AA ätickord, En belåtet "leende ba: knädjopa $nön n,.Åt ån midag : Re självå mörkrof: X - ee ade se väg Renorä båni 4pretl” — jsskygvabyltet dsnsadå blter ka : Fu Bach drég AbortÅssood lävröda sköpb 28 brå Ena : mom Ext an deklysten” utten Ze Lod 0 Yi söm om köldskottet ind! & geväret ifrån sig och tål cc i sikte. åå) | eng, blåsta tiv..i, Jana] Hg åpp a oea Cor . 5) sömndrickna: kropjå soo - > I nå ndva det dogårivaral & ärvs re «2 Er : , DE St 4 manen aAa mn antänds MAME tskhA LAAAA AMttr Ant MAstketr Mkt Shan PFFAIFEFIEESE TTT Tä
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.