VV YYYYYYTFOSYYYTTYYTYFYTYTYTTT MISINGSÖ - -klippön i sagosjön = ver vattnet i söder hänger (0) ligt med. Vi kurar ihop "under i står i sakristian. Fönstren Vi är gallerförsedda här liksom i den övriga "kyrkan. Här för- varas kyrkans” klenoder. Grev- innans . smycken och” brudkrona Egger i en ”glasmonter,' ien an- nan . förvaras - nattvardssilvret. Det har. mörknat ytterligare u- tanför, regnet slår mot fönst- ren.' Ingen av oss skulle blivit förvånad om en "guds jänst ha- de börjat där ute i kyrkrum- met, en gudstjänst som för tre- hundra år sedan med 7 greven och grevinnan sittande ' framme. regnslöjor. Himlen är grå- mulen och det blåser friskt från väster. =" Hebe V stampar i den oroliga sjön då styrman lägger av och styr ut mellan vågbrytarna. Bakom oss reser sig Grännaber- get. Det står hotfullt nära den lilla polkagrisstaden på slutt- ningen" nedanför, ser ut att i nästa minut störta sig över den, Vi . står : i fören och ser hur regnet drar närmare land. Ön där . ute ser. ut att klara sig, fotskynket och aktar oss noga för droppet, som ihärdigt faller framför våra näsor, Vi sitter i lä och det är huvudsaken! Sin- net kommer i jämnvikt då hä- starna börjar lunka och hov- klappret ekar i lärkskogen. Kyrkan ligger längre in på ön än vad det ser ut från sjön. Med åsynen av kyrkan faller också .Per Brahes ande ned ö-| ver oss. Plötsligt är vi tre hun- dra år tillbaka i tiden, Andäk- tigt går vi 'n i den lilla vitrap- kan man till sin, egen och andras stora glädje konstatera, att det eviga "Fregnandet slutat — tyvärr ett par tre veckor för sent för att rädda sskörden, I stället har vi fått en irVätt kraftig kyla, som dock är av- jort behagligare & än regnet. Härom- +4dagen gjorde vi tillsammans med vännen Bror Håkansson, som för resten lagt sig till med ett präktigt och klädsamt helskägg,' en liten grundtur kring Laholm och Veinge, Vi tittade på åkrarna, där man i än många fall hade fått in säden, men J vi hittade också många ltravar HY havre, som närmast påminde 'om en förvuxen gräsmatta, Det var beklämmande syner, men det är ju inte mycket att göra åt en sådan ak, CEN OVÄNLIG. GRÖDA "hittade » Vi på Bonnarps kvarns ägor, näm- ligen foderbönor. Dessa påminner närmast om bruna bönor fast plan- tan är betydligt kraftigare och ski- dorna kortare, Den är enligt Hå- kansson en utmärkt kraftfoderväxt, och bönorna verkade inte ha tagit någon .skada av det myckna reg- nandet. På ett par andra ställen z hade man plöjt och höll på att så ”"4— troligen höstvete, Håller det sig bara |torrt, så skall; väl den saken klara sig. - in 2. ae - .SAMMANTRÄDESTIDEN börjar | uunu "runt. den stora sjön och >. || rorna. Men en”vacker viloplats hu på allvar, och inte minst de|!fängerik: sig . inpå besökaren: har de. döda nu. . 4, kommunala styrelserna. och nämn- | Snart är man fången och faller M artinson . h de. h Vi är i Kumlaby nu oc mitt rna har: brått, Man skall göra|obönhörligt. :: Den förtrollade Kusk kar till höger | upp sina tatförslag, som sedan ”VÄSTRALT, KNÄRED - på ön. Kusken pekar Oger Fkall / lnämn- sjön! här förtrollat en; 1 sjoch säger :att där är Visingsö vr fler och drätselkammare. Det blir| ” Utidér, ”samma tid" uppstod har: enes = 7 "folkhögskola och : brevid " den acerigen hårda bud i del I fall, också ön där ute. En jättenäve | till vänster. och bakom där up- Braheskolan, som Per Brahe lät fe anslagsäskandena MN ökättehöj- | 3r08 upp ett. massivt bergblock | pe deras tjänstefolk," Och där|bygga' och som var seminarium |- hingar är inte populära och ur djupet och . Visingsö låg | står skulpturer ' av de båda, i|mellan" 1639 "och: 1811; Lyckliga pelst undvikas. plötsligt i den egendomliga sjön. gravkoret : ; under; - ligger deras|måste de ungdomar vara som har = EN OVANLIG SAMMANTRA. = kvarlevor: : Innan låg: de öppet förmånen att vara elever i denna ig DESTID hade socialnämnden i La- gnet når. sn: samtidigt "med här ute: r kyrkan men turister- miljö, som -utgjorde” kärnan i = holms stad på torsdagen. Den. sam- .Jades nämligen redan halv åtta på &x> morgonen i det nya och "vackra hemmet, som fått namnet Park- ården.” Orsaken till den 'arla” tid- kten=var » i 1 ett ford- föranden inte hade någon annan tid på dygnet ledig — vilket det var "ÄAnågon som trodde a vafan nämn- Styrman. sätter kurs mot kyr- kan, som "gråmelerad avtecknar sig baköm den bruna slottsrui- nen vid: stranden, Med vattnet forsande" om stäven för Hebe V -; 088 Över"till sagoön, - I 'en: "grå forhtid då Jorden skälvde 'i födslovånda, rämnade den hårda graniten och Vättern uppstod, denna sagosjö som loc- kat, tjusat och . bedragit, denna nyckfulla sjö som ändrar sinne- lag som :vinden ändrar riktning. 'Många människoliv har slocknat i 'dess” sjudande "vågor, mycket har timat invid dess bråddjupa pade > kyrkan.:: Få tempel av denna storlek kan väl nippeli- 'gen- mäta sig "med detta. Stum av beundran blir man bara stå- ende i halvdagern där inne och ser; ser. på den utsökta barock- inredningen, - på de förnäma vägg- och i takrhålningarna, på den värdefulla ljuskronan i ko- ret där en valbard bildar ett dyrbart inslag. = . Vår ”cicéron: berättar”, Där borta satt greven och grevinnan under "gudstjänsten. Greven till höger om gången och grevinnan. travar i koret. 1600-tals” atmosfären” är . överväldigande. . De två apellsastade hästarna vigt | "fram över. ön. Gummihjulsvagnen” - rullar lätt på den: breda ” vägen. Det mo- i derna Visingsö visar sig -« En taxibil stänker förbi. Men snart är vi tillbaka 1 forntiden igen. , Vår kusk hötter med piskan och säger att där inne i sko- gen är det' ett gravfält: Pesten drog fram här 'en gång och man begrov folk i massgravar. : "Det finns tre gravfält på ön. Det en- da som nu'syns är gräsbekläd" stränder. Saga och sägen bor > da kullar mellan ' de” höga fur RES Med långa kliv kutar vi iväg. mot; raden av hästar och vagnar, '. vars + ägare tålmodigt väntar i efter .nya pas- sagerare. En-""vagn, två hästar | i och sen" kusk i det legendariska | na lät dem inte vara ifred, man ville ha « sen souvenir med, sig från ön, och, då tog de det bä- grevskapet ' '”Visingsborg, ''vilzet skänktes 1561 till Brahe d. ä. av Erik" XIV:s : : Plötsligt öppnar. sig. skogef]G och vi kan se. vatten igen,.Di norra delen"av ön flackar ut d en 'smal spets. där gula' sädesfält. dens 1 äffa med den blivande föreståndarinnan. Eftersom hon. just kom från sitt "Shemland , "Tyskland, där hon till bringat sin semester och var på Benomresa till sin nuvarande an= ärda. INTRESSET FÖR LAHOLM kan an ingalunda klaga på i dessa ti er. I d kom repr för de stora pressdrakarna i vårt land jämte radiogubbar på besök. De bjöds på lunch 'och fick titta på biblioteke och trivdes gott. .-I stället hoppas vi givetvis på att få en del propaganda i deras kom- I mande reportage, och det skall" man ju alltid vara glad åt. Gamleby är ju en pålitlig turistattraktion, men Ådet nya biblioteket och 'handskf ar. briken intresserade mer, PÅ TAL OM GOODWILL: så enskan i. söndags en ade" lar artikel om Laholm, skriven av. Per Meurling.' Denne ”Stalade inte ringaktande om vår stad Åtan var nedlåtande välvillig. Allt ad vi har av attraktioner såsom borgmästaren, "fontänen, » kyrkan . m. var med, och även dr Edén Sick en ”bit” — han var skolkam- at. med . författaren. Sån trevlig eklam kan man bara tacka för. EN NY "ATTRAKTION skall det äl bli -här i sta'n så småningom, när den nya hotellpaviljongen byg- ges. Den gamla har varit med i jämnt 45 år och det var ett smått historiskt sammanträde, som holms Rotaryklubb höll där i vec- kan — troligen var det den sista måltid av större format, som avåts i den gamla paviljongen. Där det under årens lopp varit så mycken t revnad. >. | ” robias.” a Wibullan i bild stöt beranlinmmt lastad Hl Eemmalaget tar' "oss tjänstvil-' Rea : omgärdar rödmålade; "gårdar. ”. - Se, den flammer i mot Himlen, Herre ad for all den skjsnhet. = takk for disse små violer,” "> "som jeg. holder i rn takk for hjertats rgde : takk for blomst og hvite netter, Når jeg hvilte mig i gresset og jeg herte dig i bekken,; > Nu jeg hgrer dig i kvelden + : Se du tendér hgstens brande, ” Jeg er lykkelig for hgsten” Ja, så lykkelig” for vintren, "den mitt hjertes esse når en iskold aftenstjerne ”RBgde flammer, som blir bleke, "og så kommer mgrket mildt. fe jeg, du gikk forbi mig. ar der jeg gikk mot fjerne lier, : og jeg fölte hjertet blomstre ' for det lysende mirakkel, Talk för. allt, som skal i jorden,, "> takk for sommerlyse stunder, = "Takk for” lykken, jeg har fanget, takk for diktets helligån Du var r hoss mig, "Herre, Herre, : i når jeg gikk min tur i "unde Når jeg gikt i skogen dunkle : - på de månehvite stier, "står en-bjerk, en hellig fakkel hånd, .” under, hgrte jeg din milde rest, N ve : når den sang i sommerstunden. Ar EN . i den store, stille hest, . å, de flammer vildt og glgder. og for sommer, vinter, vår.” reder, . gjennem vinternatten går | oh - : Takk for allt, du store Skaper, ” : Te - store kunstner, sjeleleke, .. store, gode sjeleleke, som i farver frotser vildt.: Se, nu synker, synker solen: ... bleke flammer, som blir gule, Herre, hvor mitt hjerte slog, örn "mens min sjel tok till å funkle, unner vildgjass-flokkens' plog. är ligger. Kumlaby ödekyrka. Det massiva sten let från Ett mera ovanligt bröllop ägde härom dagen tum i Sydbury i England, där. "båda kontrahenterna var offer för polio. Den 26-i -åriga bruden Elizabeth Brewer från London och brudgummen ” Andrew Ro= och vänner efter. vigseln, bertson från Skottland är medlemnar av en trieykel- klubb, och i den egenskapen träffade d d- Tra under en resa till Skandinavien för fyra år sedan. På bilden blir brudparet fotograferat av "släkt en nittio. -hästkrafte motorn . morrade : a mil "backar, myrar. och. obe. bodd” ödemark. - En enda 'männi- | skoboning, «os eNR > transportabel = - Av. Göstä..Gi OCH får "ilsketYnär postbussen pressade sig. uppför den ”brantaste' backen.' på - hela vägsträckan 'mellan 'Sikfors' och Granudden, Det var. närmäre, Lyck färska dt fört EA a NISHULTSBO : på försking- ringen, Gösta Gustafsson, anställd vid':televerket och pla- cerad : i Grubbe' utanfö jetong”. Finns det legitimationer "Den frågan är knuten i hela den! här berättelsen ,som förlagts dels till ett norrländskt landskap dels till kungliga huvudstaden. Ske av: di te typ, fanns på hela sträckan... Och den var en verklig förargelse för var- 1100talet ligger ensamt och över- givet. Kyrkogården i är igenvuxen och några åldriga” gravstenar Ja tar betänkligt, > Där inne är det lågt till taket och skumt. Stengolvet är ojämnt; Det finns ' inga ; bänkar, endast. stolar, som. ."användes”.då man kelt krucifix i koret utgör pryd-. naden ' tillsammans : med ' vägg-: kvadratcentimeter varenda. »av? framknackade -under senare tid: Ett fantastiskt . arbete; En'devis- på latin I. en avsats i taket” är: bland det första som 'möter be- sökaren.. | "> TH Mot . öster - ligger, sakristian; liten och skum även den. Luften. känns . gammal ; och ' unken,: en mörk dager silar 'in genom: de. små. fönsterrutorna. . Vi tränger; oss upp för den: smala trappan upp i tornet, Ett' handsmitt . urverk mäter tiden med: rytmiska 'knäpp och drar runt.: visarna på den moderna urtavlan utanför. Vi går högre : h kommer till klockorna. Ett -t försiktigt slag med kläppen mot ) : klockan säger oss att malmen är | äkta och gammal, En bra stund Sänger klangen kvar innanför: de tjocka murarna: Högre klättrar vi på den stora trappan med de jättelika trapp- itegen." Den är som gjord för : > [lättar Så står vi på taket, enkom - iordningställt, för turister. Ett : Hstrålande' panorama möter våra blickar.” Vi ' föreställer oss hur det skulle sett ut om det varit :' solsken. Men även nu då regn- diset driver över - Vättern når man långt med blicken. Mot ös- ter höjer sig Grännaberget ovan- för staden, i söder skymtar Jön- : köping. Västergötlands skogsåsar mar avtecknar sig vackert i väster. H Mot norr: sträcker sjön ut sig tills den når ihop med horison- ten. Och nedanför oss ligger Per Brahes sagoomspunna ö. Domän-. verkets försöksskogar bredér ut sig på södra delen av ön. Ek- skogen står tungt grön i regnet; den lite ljusare lärken bryter av och bildar kontraster. Mi lirkar. oss.ner för- trappor- sak i c — "iislli fd oo i je b för. Kojan låg näm. ligen nederst i nästa utförslöpa, just” intill bron över den så här|; årg .ganska' 'strida' bäcken, Det gällde att hålla. tungan rätt I några senare tiders hopfällbara ' N håller andakt i. kyrkan, Ett'en= > jen, "om; man: skulle pricka tt."med: äskan 'och ändå : håll "på "vägen. Post- na igen, Våra : istar väntar tå- ligt' utanför. Kusken; bonden pli- rar: med ögohen; ach avkräver och takmålningar, som betäcker ? öss tre” ”kronor / per Iman för Sötsen vi, frågar varför man "öns - turistskjutsar - för], | Remmalaget "och får till svar att det förr i tiden-på ön. "fanns ett "gästgiveri där! främlingar och öbor såg för djupt i' glaset. En öljd härav blev att de inte kun- de ta sig hem för egen maskin utan man var tvungen att skjut- sa. dem: Och för att de' då inte skulle ramla av vagnen surrade ' man fast dem med remmar. Se- den har kvarstått fast nutidens passagerare oftast : : själv , kan hålla sig kvar på vagnen, '. ... "Bonden hötter med piskan och det bär iväg tillbaka. Nu tar han en annan väg. Kröker in i sko- gen .och åter ekar” hästarnas hovslag mellan trädstammarna. prstigt reser sig en rödmålad korsvirkesgård invid" vägen. Ryssladugården, hojtar vår kusk och pekar. Det var ryska krigs- fångar som byggde den, förkla- rar han medan hästarna lunkar förbi. Di slogs förr i världen här. Marken runt” Visingsborgs slotts- ruin har många. gånger dränkts i blod. Och Brahehus, där var det inte bättre. , Vi skymtar en stund senare den gamla ruinen efter slottet, som anlades av Per Brahe d. ä. å' 1570-talet: Men vi' bar inte tid att besöka den. Vid bryggan ligger färgan klar för avgång. Vi tar farväl av vår kusk och cice- rony; ger hästarna en klapp som tack för skjutsen, : En” stund senare sitter vi om- bord i värmen. Det regnar över Vättern. Regnslöjorna driver mot "öster. På berget långt där borta kan vi.se Brahehus slotts- ruin. På torget i staden nedan- för "blickar Per Brahe ut öyer Vättern mot-sin ö., . ” Nisse”, gatt” och "tänkte. oh den unga" grabb. som fullt frivilligt valt. denna”, bostadsplats." Nog fasen måste det vara något” fel på. honom, Bo så där. förbaskat avigt . till. Länstidningen. hade haft inne en artikel om';honom. Fick man tro den,'så var: det”en begåvad ung man och alla icke något .”Orginal” som . traktens befolkning döpt honom till, Lite folkskygg var han nog, Intervju- aren hade ju inte heller fått så många ord ur honom. Men ko. jan som han egenhändigt tillver- kat. var Invändigt full av v fines- ser... "Med en "sista ånstrångning var högsta knixen nådd'och bussen ökade : fart: igen,, "”Post-Nisse” trevade med höger hand och fick upp sidorutan; fiskade upp 'post- väskan från golvet och' var be- redd. Kastet blev.som så många gånger förr en. ren fullträff. Väskan hamnade med en duns mitt: i den , smala uppskottade gängen in till Skogshyddan, — Det där gjorde du bra, sa Oskar Hansson, handlanden uppe i Granudden, som varit'ner 4 kö. pingen och nu 'var på väg hem med ; postbusasen, ' Aja, man har väl vanan inne, Maren 6 och sedan var det tyst I bussen igen. «Det var inte" mer än ett tiotal passagerare, men alla' ha- de liksom hajat till 'när' bussen 'erhandsstyrd tog den smala bron i denna hiskliga fart. En flott uppvisning i verklig kör- skicklighet. - Uppe på åsen, fyra hundra me- ter” norr om kojan,” hörde Sven postbussen komma...Han fick en plötslig impuls att skida Der med én gång. Det måste "vara i dag som han kunde vänta svar ”och samtidigt få det. allra sista bre: vet på sin ingenjörskurs. - Fem ärs träget plugg skulle snart va- ra slut. Var han lycklig nn eller låg den största glädjen just : att få läsa och förkovra "gig? Tan- karna" trängde 'på. Inte gott att koncentrera - sig, . En : -blick på klockan sade honom att'det var precis "ex timme" kvar innan be- tinget skulle. vara ”klartl Med ett beslutsamt ' kliv var han, raskt framme. ' vid moforsågen och nation? surr igen. Den var dyr i inköp, men den sparade både armar och rygg. Utan "”Boppen”, som han smeksamt kallade sin såg, ekulle' han aldrig ha fått någon tid ö- - ver för. sitt läxplugg. Nu klara« de han bkonomien rätt så hygg- . ligt och "hade ändå ork kvar på kvällarna, - ls ESA < SA där ja. Pla var r är du? ter. hunden. — Pla var en tkta lapphund, som han fått köpa av Paul Utsi, när denne var på väg uppför med 'sina renar. Pla hade fatt" magont” och var: oförmögen följa hjorden; När på Sven ville — , övertaga 'hunden- "fick han det mer än gärna. Man lämnar, Inte ” sin käraste vän och kamrat hur som ” " helst; Paul visste att Pla skulle; få ' det bra hos sin nya husse, Viset blev'"det väl några dagars Borg' för Pla, men hon ' värgde eig otroligt fort med sin nya husse, | maskkur 'och sedan var hon hur bra som helst, Detta läg na två är bakåt I tiden och Pia hade nu' hunnit bli hela tio år, Det blev inga längrafder Tru och därför I var hon också. tämligen fet och ' sävlig. Med ålderns rätt kunde hon ta det lite lugnt. Inga renar att hålla rätt på. Bara följa hus- se och så se upp så att han inte fällde något träd Just åt hennes häll. En lugn och skön tillvaro. Visst kunde det vät ibland sprät- ta till I benen när hon dröde sig vara på jakt efter vidspringan- de "renar, men annars var det nog bäst så här. ven stälde upp skidornå mot den lilla vedboden och sfkra- N pade bort klubbsnön.: Pia stod re- dan på trappan "med postväskan ” 1 munneri. "Sven låste upp och var snart inne '4 de vanliga kvällsbestyren. ' Pia gillade tre någon längre väntan på mat. Då fick husse "sannerligen veta av att hon fanns till. PA sätt och : vis hade "detta varlt Sve till nyt- ta, Ibland hade han varit så trött att han helst av allt bara velat lägga sig och sova. Hundens gny efter mat gjorde" att han: också själv fick i sig välbehövlig nä ring. Att arbeta hårt och slarva med måten stoppar ingen för, hur god fygik man än har, När matfrågan var åvklarad åkte så i postväskan fram på bordet. Med ivriga händer öppnade Sven ku- vertet.. Det blev bara en fyra I betyg den här gången. När solen började stiga på himlen gick det alltid ' sämre "att koncentrera tankarna” på lixplugg. Det var precis ikadané I fjol” Ben ger > nomgåendé hade det nog varit — Forts, & nästa sida. - snart hördes "dess ilskna geting" FEFTTESTSTSTSVYVTTSV TVTUTSTESTETIVSTYTSYSTYTTTFTITETTETYYTTY "Sven gav henne en ... va —” J
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.