—fördagen den 5 april 1958 . v LAHOLMS TIDNING —. . Historier Forts, När olyckan är framme, kan man skjuta med ett pistolhölster; brukade en god vän till mig säga. I'sina ivriga tankar åberopade sig Margareta en ryttmästäre vid dragonerna; i vars sällskap hon brukat se hästarna löpa vid Eremitaget. Margareta. var olycklig för att hon : dragit fara över sitt hus- bondefolk, det var säkert nog, men -på något underligt sätt var hon också medveten om att hon "ångrade sig överhuvudtaget. Det var synd om de tre stackarna, skorstensfejaren, = atleten och mjölnaren, hon hade ingen lust att se dem straffade. och föröd- mjukade, hon skulle mycket hellre. "vilja ge dem. en tia var. "Ja, mjölnaren skulle hon ha un- nat tre.” Han var säkert oskyl- dig. " Naturligtvis: var det bara "en, som begått stölden; men nu " blev.'de säkert fast alla tre. Måt- te de ha gömt sig i skogen! Måt- te länsman. Trägård och gästgi- varen snart komma hem oskad- da! Margaretas sista fromma ön- skan blev i varje fall uppfylld, och tjuvjakten blev alls inte så äventyrlig." Omväxlande. i trav och ' skritt gick hästarna opp för den 'grönskande dalgången, där Kägleån"" sorlar ” muntert + och friskt till" och' med en julidag, vagnen: väl hunnit opp på /höjden,; vid den lilla bäck, som "bildar gränsen mellan Skå- ne och . Halland, mellan bok- skogsdungarna och den kala-he- den,;, vilka låg där, makligt ut sträckta” kring en gryta, om inte de. utter vandrarna? "Skorstensfe- jaren svingade' sin höga hatt till ett festligt välkommen, han var vid pärlande gott humör, för han . hade, olyckskråkan till trots, fått forellerna att nappa, tio'stycken låg "stekta i asksörjan, atleten fa I svårighet fött da potatis i'en bondgård, och" mjöl naren hade dem färdigkokta. Livet log uppe på Hallandsåsen, där värmen darrade över ljun- gen... Svetten rann längs de tre kockarnas kinder, och det vatt hades . i munnen på dem. De tänkte just börja spisa, då vag- nen höll på bron och hästarna omsorgsfullt bands fast vid bro- räcket. Sotaren låg kvar och flaggade" med sin hatt, men 'at- leten och mjölnaren reste sig opp i den tron att de nu skulle få svara på frågor. På en gång grep 'Trägård atletens händer och gästgivaren mjölnarens, men det blev ingen brottning. Ingen- dera gjorde motstånd. Handbo- jorna skruvades fast i en blink, och sotaren, blek som ett lik i sin svarta skrud, räckte lydigt fram sina armar. . ”Är det någon som blivit mör- dad här uppe?” frågade han med tänderna skallrande' i munnen, Atleten svor de förfärligaste eder, när han skulle sitta opp. i vagnskärran — det var' inte så lätt med händerna bundna 'och ett gångjärn hoppat av tappen i ryggen: Men mjölnaren hade vaknat ur den första bedövnin- gen, hans ansikte förverds, han slet i handbojorna, så att det blev röda skråmor ; på hans i rösten frågade han, om det var tillåtet att behandla hederligt folk som brottslingar, att miss- inte. behövdes vittnesmål -och rannsakning först, innan man ; släpades bort. stra. leende. / . ”Jo då, 'det skall" nog bli både! n Hallandsåsen armleder, och med ilsken gråt]. jag alla tre herrarna börtade.” :Vagnen rullade "långsamt sö- der ut, de löddriga hästarna be- hövde sparas och gick steg. för steg. . Gästgivaren och läisman- nen satt på sätet; de tre lands- strykarna satt i bakkärran, "med fötterna dinglande ner — att hoppa av och springa lönade. sig ju inte, ingen kan ta många steg "i klippig terräng med handbojor på. Fram mot eftermiddagen passerade ekipaget husen i Mar- gretetorp.: Ryktet hade redan spritt sig, trappor och fönster var fulla av nyfikna betraktare. De: vuxna . teg, : men barnen skrek: : ”Där kommer tiyvarna!” Sotaren . hade. redan hämtat sig både från förskräckelsen och förargelsen, han tyckte han satt mjukt och bra i höet; solen sken, det hela skulle kanske ta en lyckligare ände än någon ana. de: han lyfte händerna över hu- vädet och skakade dem, så att bojorna klirrade — småtöserna blev skrämda: och stack fingret i munnen; men pojkarna hurra- de och sprang efter vagnen, än- da tills gästgivaren klippte till dem med pisksnärten. Men atle- ten. och: mjölnaren stirrade ner Lpå vägen, och de höll. händerna dolda i höet, så att armbanden inte synte$. Så tog de sig ut, nä; vagnen med de fem männen i nådde fram till stora trappan på Mar- handla och skymfa dem, om det” . Länsman Trägård 103 sitt bi-. hållen, gretetorp.. . Gud . vare tack och lov, tänkte Margareta, 'där. hon satt i Blå. kammaren och såg ut genom » fönstret, allt har gått "lyckligt; gästgivaren' är välbe- ingen alls har kommit | till skada. Jag behöver inte va- ra. ängslig för att möta. fru Ek- rannsakning och vittnesmål, när. "berg; när.hon kommer hem. Men vi. bara kommer fram till Mar-! när hon drog: denna Jättnadens .Jnardrängens ansikte — tår efter I tår tillrade utför kinderna på honom. = Herre Jesus! skrek det till i henne, och hennes brö röst snördes hop av ångest. Hon tog ett' par rådlösa steg, ryckte Hill sig "den lackerade japanska ” dosan och öppnade. den på nytt, liksom man i drömmen försöker bli kvitt ett ohyggligt faktum, Den var fort- farande tom, men hon råkade vända på locket: Inne i det satt de tre styva tiorna inklämda. De hade på något sätt pressats opp: i tomrummet och fastnat där. ve vu: Tjuvjakten ' fick” sin, buörleska och ' humoristiska upplösning tack vare gästgivarens rådighet och skorstensfejarens goda hu- mör. När: Margareta. haft ett kort samtal med gästgivaren, och gästgivaren språkat i enrum | med länsman Trägård, salt de tre, häktade fortfårande. håglösa kvar i. bakkärrans . hö. Men då trädde: gästgivaren ut på trap Av oc 2 'F redrik B ööke. pan, fryntlig och myndig på en gång, precis , som' om det gällt att välkomna" ett resande säll- skap. av: c ”Herrarna blev visst avbrutna precis som: maten var färdig. Ni är säkert hungriga, och därför Der jag att få bjuda på en smör- innan. vi börjar. förhandlin- garna!” Nr Landsstrykarna. tittade litet förvånat på honom). på länsman och på varandra, men de fogade sig undergivet' 1 . behandlingen, nu som förr. ”Ska herrarna äta, så är det väl bäst att ta. avmanschetter- na”, menade länsman: och där- vid blev det... "Inne på krogen stod" bordet redan färdigdukat + -— det hade gått i flygande fläng, aldrig ha- de Vackra Margareta haft så brått, och pigan hade hon också satt fart på. Det d: gnade under Guds håvor av al'a de slag, ölet skummade i tennstop, — och brännvinsflaskan med. Gustav Ill:s namnehiffer hade kommit fram ur skänken. Det dröjde en stund innan de utsvultna, dam. miga och förstiga gästerna ha. de kommit riktigt i gång, "men till slut Ied det friskt undan; det var " bara mjölnardrängen, som” tycktes he litet svårt för att svälja och misstänksamt såg sig kring i vrårna. Men allt var i den skönaste ordning, pigan kom in med det ena rykande och fodtande fatet efter det an. dra, och till slut försvänn hon spårlöst. Varken gästgivaren el. ler länsrnan syntes det heller € en skymt av. ”Det här blir allt. rhärkvärdi- gare”, skruvade sig atleten, ”nu står dörrarna öppna ut till'för- stugan, och därifrån både till landsvägen' och gården — jag kan inte se bättre än att om vi nu sprang alla på en gång, så skulle vi komma undan: ”De står nog och lurar på oss bakom längorna”, invände mjöl naren. - or sk ”Säkert”, jublade sotaren; som satt till bordg i i hög hatt, ”de vill ha oss till att löpa för att röja vårt dåliga samvete! Men vi 'ska lura dem! Vi stannar kvar, vi äter och dricker precis som bön- derna om julen, för vi har ju in- genting att dölja, det finns” in- genting att bekänna. Räck mig de stekta grisfötterna,' mjölnarel Slå i en sup till; akrobat, om du orkar lyfta flaskan!” ' . Efter hand som flaskan törn- des, blev stämningen allt fest- ligare; det var bara mjölnaren, som vägrade att:skåla. ' ”Jag begriper inte ett "dyft", sa han, ”det känns som om. det. vore en dröm, men det här har :jhan gned sig på handlovarna, Jgonen blöder, : "| hicka, "fulla 'som ”alikor :och ent. jag i varje" fall inte drömt” + . DU; VITA BLÖNMMA IBLAND DU: VITA BLOMMA IBLAND I : TACK FÖR DU LATER.DEM, PINGLAR DIN KLOCKA EJ PN ” OM STUNDANDE VAR, OM Hob oc : OM SVÄLLANDE KNOPPAR, OCH PAGLARS SMA BO? elen + NEP fer. ”Stödroppen 2. SNÖFQCH 151 « d törs OCH TRO, MAT VS SNÖ OCH ISK VISST PINGLAR DIN KLOCKA PA SÄRSKILT VIS! : HAV TACK, KÄRE GUD, FÖR VAR MARKENS Bj , TILL OSS KOMMA! LOMMA! rg N HAR NI HÖRT.., om" mannen som hade köpt en mirake'medicin? En tid efteråt träffade han försäljaren, som frå- gade hur det hade gått. Inget vidare, sa mannen. Jag fick allt gå till en riktig dok- tor för att bll bra. — Det var märkvärdigt, sa försäljaren. Jag tog hem en fla. |. ska själv. Efter tre teskedar fick jag bort min hosta, sedan gned jag ryggen med den och blev av med min reumatism, och resten använde min fru till att polera silver med. , där blodet spruckit ut ur. de rö. da strimmorna. , ”Men j jag begriper det”, skrek sotaren och svängde sin hatt,i: ”de ger oss .öl och brännvin allt vi orkar dricka, för. de vill ha OSS fulla, de. vill ha oss lösmyn- . Dagens namn NANNA Solen går ' ned kl. 18.53 upp kl. 5.33 och , Morgondagens namn : Solon Ver upp kl. 5.30 och ned kl. 1 Måndagons I namn ' INGEMUND ' Solen går upp kl. 5.28 och ned kl. 19.03. Tisdagens namn ta, så vi ska förråda våra hem; Solen fr om kt 525 och ligheter, prata kull varandra ned kl. 19. 05. Pp och säga mot varandra. Men vi ska lura dem! Vi ska supa så ö- för vi har inga hemligheter! Ingen har vi mör- dat, inget, har vi stulit, ingen stuga har vi tuttat på! 'Vi ska ga som bröder, och säga: Här stårsvå; supit har vi, och. vi kan ingenting' anno C z ” Forts. : ES gam ljus, tänd kådigt bloag 1 tidig Jstlmma Lytt tacklar” högt att mellan förgår on frostig dimma, ' - Den stängt vår syn, den xylt vår själ, vårt hjärtas mark låg frusen, Du hårda, svarta tid farväl, nu stråle åter ljusen! - Lu Nr fattaren berättar Ivar tarkolleger, ' sådana + +) minns dem från. 30- talets Stockholm.” NT Willy Walfridsson. i sin berömda bok För- Johansson om en rad förfat- I denna artikel blir Lo-Jo- hansson själv ihågkommen av en som också hörde till denna krets av unga debu- -terande ' arbetarförfattare, |' Lo- han 2 Le Johansson: 5 Du var den förste förfat- ' tare jag kände igen till utseen-' > adetJag brukade se dej ute på . - . Söder: och jag kände igen dej. från ett porträtt i tidningarna. Lo-Johansson betraktade mig ; :en smula häpet och svarade: = — Säjer du det att folk kän- ner igen en? Det är inte bra så många dumheter man gör. : "Efter det detta hände har många år gått och Ivar Lo-Jo- . hansson blivit en allmänt känd .man, som vid det här läget tor- de få finna sig i att vara igen. "känd av de flesta..På den ti. den, åren i början av trettio. > talet, hade hans namn en an- » gpråkslösare klang, men i mina ögon var Ivar Lo-Johansson > ingalunda mindre för det. Jag' prukade . ofta ha mina' vägar utåt Götgatan och. .kring Slus- sen skymtade jag inte sällan en -undersätsig man, med spelande vakna ögon. Jag minns hur jag, <> första gången undrade vém '. mannen i fråga var. Att jag ti- > digare sett honom i ett eller annat sammanhang kände jag . mig: övertygad" om, men jag - kunde inte placera in honom i ” Först " när jag den kvällen satt och läste en. gammal, söndagsbilaga «1 på mitt rum i; Gamla stan klar; nade det för mig. I tidningen fanns en. novell med porträtt: "av författaren. Författarenam- ' net: var Ivar Lo-Johansson, " gamma unge man vars ansikte ; jag sett nere vid Slussen och rätta sammanhanget. som så envist sysselsatt Vu ett tillfälle, för ett tio- i tal år sedan, sade jag åt Ivar möta ' Lo-Johansson idrotten”. end-si kildringen till dödsriket”. mina produktion, novellerna tankar. red + många : gånger i trafikvimlet kring Sö- dermalmstorg. Jag betraktade "Honom med den vördnad nybör- jaren alltid känner inför den: redan kände och erkände. Lo- Johanssons litterära position var visserligen inte på. långt när densamma då -som idag, men -han var ett omdiskuterat namn. inte minst -tack; vare | stridskriften. ”Jag. tvivlar. på Personligen : hade jag mest fäst mig vid häns: bok om zigenarna, samt East ”Nederstigen Konfrontatio- nen, om man nu får kalla" det så, som mötet med författaren innebar, gjorde att jag också : började ta del av hans övriga - lag historier” och den utmärk- gretetorp. Tills vidare förklarar suck, föll herines blick på mjöl "t "genom 'Borten TR kasta en: liv- i. Frankrike”. ”Måna är död”. Lo-Johånssons första roman Jag fick så småningom, ge: nom Emil Manus, veta var Lo; -hansson bodde, men jag lycka- des aldrig fatta tillräckligt. : mod för att besöka honom, hur mycket det än lekte mig i hå- gen. Lo-Johansson hyrde en li- ” ten dubblett i början av Götga- tan, närmare- bestämt i f. d. Braheska palatset. Ibland, när jag hade. mina” vägar förbi, - - Kunde ji jag visserligen slinka in” ” hos, som saknade trapplyce, - den, men” ;uppför: trapporna vå- : gade jag mig "aldrig: - "Min första kontakt, om ock- " så tämligen indirekt, med Ivar: ; till mig en höstkväll 1933. Han <" hade, nyss rit hemma «hos = Lo-Joh. — — Lo-Joh. låg och läste dina. ---"Slavar”,..saå Manus. Lo-Joh. tyckte att det varen bra, och ärlig bok. ' Naturligtvis gladdes Jag :Jag beundrade och respektera-” "de yttrat sig. välvilligt. om ytterst värdefullt '. för strök jag omkring .i Gamla : Järntorget mötte jag tre yngre; > Lundkvist och Ivar Lo-Johans- son, Den -ende jag kände var; Värnlund, Vi stannade och växlade ett par ord, medan Lo- satte mot som jag antog ” ”Den ee gyldene Freden”. Senåre, sam- ” ma dag, fick jag i ett bokhan- " delsfönster, för första gången . syn. på. Lo-Johanssons nyut- komna. ”Godnatt jord”. Boken kostade tio kronor, om jag inte” missminner mig, ett efter den tidens förhålländen osedvan- ligt: högt pris på en svensk ro- jag sällan skådat. Jag minns ”att'jag i mitt: oförstånd und- Fb förtsättningen. råkade jag.” ta reseskildringen ”Vagabond-' rade om en roman; som kostäde Diktsam-' lingen ”Ur klyvnadens tid” hade också kommit ut, liksom | Av Willy Walfridsson "Det dröjde efter detta "inte | så. mycket och var så pass om- -fångsrik som denna kunde ha "några | utsikter att gå. länge förrän jag kom att stifta personlig bekantskap med Lo- Johansson, Naturligtvis skedde det på ”Cosmopolite”. Ivar Lo- Johansson och Alf Henriksson en söndagskväll, och med. Nils Ferlin som den förmedlande länken hade. vi snart bekan- ”tat oss' med varandra. Jag hyrde ett möblerat rum -: vid "Tyska brunn, i ett ruckligt blick "inåt" den” stenlagda går- .. Lo-Johansson fick jag. genom: - "> Emil Manus! Manus kom upp : över orden: att Lo-Johans-: : ” son, vars”sociala författarskap : vad jag skrivit måste" vara - , min. . självkänsla. Ett par år. senare” stan. När jag. sneddade över; : "stod i flyttningstagen, erbjöd 'män: Rudolf Värnlund, Arthur: : Johansson och Lundkvist fort- "| man,och var av ett omfång. som ". satt där när jak tittade in där” man fick -treva sig fram- Vid tändstickor" och' dår stora feta, råttor brukade hålla till om kvällarna.- Jag kom att n nämna om: räta torna. Lo-Johansson sa: f — Jag kilar "med dej hem” om ditt, jag ska ändå åt Slus;. sen och tar mej en. titt på råt". torna. ” Vi slog följe ' men för "en gångs skull lyste råttorna med sin: frånvaro. ' . Lo-Johansson var. gammal I "”Cosmopolite”-gäst —' visser- ligen började hans gamla va- nor "att förryckas en smula just då, ”Godnatt jord” blev som bekant en betydande framgång och grundmurade hans rykte som författare, men då och då tittade han i alla fall in "på kaféet. Jag kom att nämna att jag sökte ny bostad och Lo-Johansson, som också "mig att få övertaga hans gam- Ivår Lo-Johansson har alltid hållit nära kontakt med lant- arbetarna och gör varje sommar långa resor för all hälsa” 2 sina vänner. bland dem. : "ting av med” dän säker 'Dä . emot kom. jag. att något, år Ber : nare flytta in på ett rum.vid . var, för Honom något” alldeles . v Tjärhovsgatan där Lo-Johan > ofattbart. Jag minns de korta son bott en' gång. növer . sin ; tidigare hyresgäst. Hon sa, när jag flyttade in: ' "Ivar Le-Johansson. Dét:blév: emellertid I passa "men, efter Väsdinnan var mycket, stolt ' Mina sammanträffanden ärtik man tala för e hövt heten hade ord yrke: H .slumartiklar i- skrift. Jag var ny inom yrket — "Jag" har haft skrivande" och kunde inte stå på mig Bom : : produktion. "Att man på minsta a Bitt, skulle pruta av eller an=«" > ocve: sig efter publiksmaken träffande ord han fällde det jag skrivit några .herrn veta, Gertrud Lilja och +. daktören' hade ”tvättat” bort de: mest YTealistiska styckena I larna; som på så sätt bli- med Lo-Johansson dessa år: vit stympade och tama, + blev tämligen få och sporadis- , .. Lo-Johansson som läst ärtik : ka, men de hade likväl mycket: att ge av"”stort. och verkligt värde. Särskilt 'gladde och upp- muntrade det mig att Lo-Jo- hansson visade ett så stort in- tresne för en ung kollega: han ' sade inte många ord, men hans nare, h och var vägleder ae det | ten ' tillställning, kom vi att omutliga sanningskrav som va- rit rättesnöret i hans litterära - larna Ba! — Du ska komma" ihåg att aldrig får pruta med sej ' -' själv, gör man det så är det : ingenting kvar. ; - Vid ett tillfälle, flera år se- när vi träffades på en li- . om journalistik:: Jag duger inte till jour- ”nalist, sa Lo-Johansson, ingen "> tidning skulle ta in mina re- portage, jag är allt för känslig och jag reagerar allt för våld- samt” för att det skulle passa i tryck mot orättvisor och sånt, n tidning vad jag skrev. De åren då. Jag kunde be- pantbankerna var jag så" fattig att jag ingenting hade” att gå till panthankerna med. Pantbankerna är inte för de absolut fattigaste, den erfaren- gjorde jag då. Vid det laget hade Ivar Lo- Johanssons böcker kommit ut i jätteupplagor! Han var en man "med ett aktat och erkänt namn, 3 men jag gissade att han i det' ögonblicket tillbaka genom livet. Vägen från statarhemmet ute i Ösmo till hans. nuvararde position lät tanken svepa varit hård och fång: Den gången sade; han också några om vårt gemensamma "Jag tycker inte om vär "von oben”. ra en ” veckotid= - Något. senare: stötte, jag på honom; jag hade, just åtagit mig att göra en enquete för en tidning om känt folks erfaren- het av pantbankerna. Lo-Jo- Hansson sa: en recensent avfärdar en för-. fattare så där han, Bakom varje bok, hur a7- i språkslös den än kan vara, Jiz- ger så oerhört av arbete och drömmar. Att skriva är svårt, mycket svårt; jag förstår det allt tydligare ju äldre jag blir
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.