da ss Erkeéshult, 2 pt J Lördagen äen3 maj 1958. an lo sno : c nen RR . Under för lähgd. sedan. svun- na tider fanns ;det :gott : om varg i hela' södra Sverige. : Ja," Me. kän faktiskt" pasta att det t. ex, i börjäh äv. 1800- ll fågade | av: sö Olla BR Hall talet var mera gort om ville- « samt en hvarannan person medr bråd: av "detta Blå än vad det ” var om älg och "rådjur. Det se-' . Dare. djuret fanns visserligen ; 'men inte i något större antal. Räv samt tjäder och Orre vo- ' ro, däremot "mera talrikt repre-' senterade. > oc sn När man jagade NA detta med si verje' socken ' få det ' ett gkall-lag, . Ibladä” gun (&' det: hända "att de At varan; å gränsande socknarna. slog "tillsammans och då ö i stor' skallgång med ett ”Btort - uppbåd av folk, Genom påbud från skallfogdern skulle männen samlas till skalgång.. Den som” utan laga förfall uteblev från "skedde, skal gläg! I " skallgången eller' 1 'sitt ställe ' k &kickade oduglig . Person, som > "det står i fkållgångsreglerna, blev bötfälld, Ti oduglig per- . Son räknades. eller "> Bossar under. , 18” Säledes stodo "varken fruntimrerna el. ”gossarna' så vidare' högt 4 kurs : "på , den ' tiden, Man - kan". Just fråga ' 'sig vad en sjutton ,ärs grabb .I våra dagar. skulle si ga om han blev. "så "långt ”ner- satt på Tangskålän' sä hän blev betraktad som en oduglig per- son, Men på Hen tiden. vo ”gossarna” inte så etfar - nu, men: de word «bortskämda, ” Det går mänga: nist, om; hur vargarna - kundé härja på. den tiden, Ihjälrivna : kreatur. . var ingen'ovanifglet och där- och mark under De, som ofta fi 8, k..fårapågarna,.som . under - sommaren ' vaktade fåren ute” på de kala ljungmarkerna. än När, vargarna hade varit alt: för närgångna vär det tid att. - Bätta igång med skallet, Å var- un Je socken fanns. det som sagt en skallfogde. -I Knäredå soc. ! - ken var det två "stycken dylika, ” en söder och en” norr: om Lä- Ja-' gan, Söder om Lagan: d ;'eob Hansson: Linghuit; utsedd til skallfogde., JAg har kommit över” en gammal bvz- skrift från den tiden och här '. maj I nåder Tåst- ställde enligt dess befattnings- hafvarndes allmäna” kungörelser at den 9 APriL 1827, såra " Skälllaget: no utgöres, af Weinge; socken , med undantag af, Henimanen; Mästocka, Kille- ” berget; ” ' Ebbared, '' Mörkhult, Räfsnlilt,” Fslared, Läsbygget, Pukabygget, . Höf-:; mahåt Vygget och”. Kälshult," af ' ” helö Hjärby socken samt en del af Läholms $socketi som" är Pé- ' om Laga gen, . atlag, En hufvud > som minst 3 &r bör Denna befattning och : äger. den: sålunda ,walde att > SJÄL utse sig till biträde en el- . ler 2ne Personer samt förord- nar och med instrucktlion förser s mödigt antel: , fjäräingsfogdar.. s inom skäll läget. - 3 Hvar femte . skallskyldig per: "son inom Bald et utser . fö ” restäridaré , till ”skalitogde för. minst 3 är hvilka, skållfogdar A omedelbart stå under. hufvud-'. föreståndarens och" desg biträ- > deg + samt « fjärdingsfogdarnas ' : Lydno Hufvudföretändaren sam ' madsätter I skalllaget till rotar, . fem” skål kyldiga" i' hvardera, voktiad ; is tillbehör, deh, försumliges bekostnad: jr s med "dem som. äro godtkäna : ståfidaren' ankommer att fan-” . "ska garnen och dem godtknna'' : förfan, . laget; . skallskyldige till last," att frun: Till ;en början skall jägarre NH själve förse sig med amunition'. "mot; det att. des äga behälla:de : Rofdjur som af dem fällas, men” . skolå framdeles, då Jagt Cassa hinner. - inrättas, Erhålla fria skött då 34 af skinnets värde " tillfälter Jagt Cassan och 14 de- 4 len den som skutit. Om tvist: dag Hvilkendera: som gifvet det "sin bané, bör skinnet eler an! delen deruti - dem ' gemensam tillkomma. ' Sa ed Nera 85, dö Då Jagt Cassans tillgänga : så: framdeleg'. Kunna riedgitv skall Prämlum tilldelas" den e& ler dem som «3 ', skallgång ' fånga d eller -uta eller : död , Bammal : vårg” 2' "Kr." och : mu "yngre varg 1 Kr, me 1 6 Vint | lr Em hvar ”skall.efter förmer” z Jat hafva Warggarn efter få” £famnar. på hemmanet med dia. . vid 'ätventyr je: . Warggarnet genom! hufvudför ”ståndarens föranstaltande ' >& skaffade garnen skola wargaj find -häklad hampa aldeles ka, Enslöfs socken; På hufvudire eller Casera efter deras bekaf-, Då. ”warg ar. någon. . erson : inbm. c 7 skall-laget förrärkes, - —skal Den, som? dädant-uptäckt =. génäst Mår Br 32 vite arö un: derrätta härmast böend bo "de, fjärdingafogde eller jutvud- förständaren eller dess träde, Noch fjärdingsfogde ellerbiträde bör: i. slikt. fall genast Må lika”. vite afgiva raport: derom" till? : hufvädföreständaren,; sm efter. skallgång bör Anstälas eller .: icke, "Är .wid sådan! tilfälje ', ”h 'vudföreståndaren icke: vid ; hémmet eller, ; Annars . Yar. bör ++ IK bitride hös "hvilken anmälan glöles," vidtaga nödig. ätgärd.. Prövas .Skallgång nödig, skall skalbud : genast utfärdas, sond nogafbe- -'stämmer tid och ort för lingen och om ej hela" skal-la- > Bet skulle . behöfvås! huru istor > del dera? som bör infinna, ivil- » ket: skallbud skall genom [natt och: dag på : det allra siynd- sammaste förställas från man. till, man, ” samt den som slikt ' skallbud nedlägger. eller wållar, rifigasté': förs ter, Den' "sd ver "eller kommer försen$ eller - skickar i sitt. ställé "oduglig person, fruntimmer eller gosse "under 18 är eller icke är för- "sedd med föreskrifven rédskap, skall. böta 1 Kr. 32 sk, I alimäntet "skar vi gång" infinna. sig en Person tag,” vara försedd” med bössa - skall- nit ft fen blifva. ener "gå. på sin "pls, icke sätta" sig ned eller ftära met eller starka dryk- 20 som i någon måtto visar, Fsummelse eller ” vårdslöshet 1 förenämnda delar, plicktar IR hvilket äfven gäller i, af- Sende på Jägaren i så måtto, ” Åt de böra blifva stilla på de” . Mlatser som de anvisas. för BIR oe ;En -krono eller jägarebitjänt . skall vid varje skall tillkallas, -;- att å tjänstens vägnar vara der- vid? närvardade, det” "Ingen oordningar förelöpa '.eller olagligheter begäs,' Ike 12. skallaget Öfning. ” . ev Sa : 8: 13, En hvar ät skall laget är vid un” i Rr 32 vite förbudet att gå el- Nn ler färdas öfver den trackt der ” ir afdrifning skall ske sedan skall- bud skett... Den som under skallgang 0- stärskhet' emot hufvudförestän: daren, dess biträde eller jär. Säng” och skallfogden;' plikta men” "ej uppenbåras for' veder. "börande, plikter den” döljande lika med den som försett sig. 8 r synnerhet "hvad skogsbygden : angår åligger det:en hvar till ;skallgång skyldig, att. vid lika" ” >på£ölja, ssorå för uraktläten. in. ; ställelse vid, sSkallgäng;: hörsa; : ima den budning, som skall-1 gets föreståndare kan finna nö- 2 sdigt, läta: -utgå. 1 afsigt;. att ef- "terse; och ” uppsöka 'de ' ställen hvarest rofdjur kunde häfva [3 na nästen och de:tider då de framkommit med sin . afföda. Slutligen 'att detta är 'alldeles ”Hka med 'dl af Kongel måjestäts utgivna Kungörelse af. den 9 pri 1827. Intygar Jacob Hans- "son Linghultsbygget, Som - :synes "var det 'en' hel del, som deltagarna i ett skall- Jag mäste. iakttaga. : Reglerna "maste. till "punkt - och: pricka följas för att. det skulte'bliva rdning" och reda" i det hela. : 7 Det” fanns emellertia mannar som inte. voro med i skallaget, "som så att säga jagade på. egen hand. "Dessa Jägare. fingo för- "utom värdet av skinnet; «även - gad; eller, dödad varg. Skott- i - Pengarna . på dessa otrevliga " rovdjur voro eméllertid inte så "rikligt tilltagna" på den tiden som” vad de äro i. vära dagar. Mah fick inte mer än' 2 kr, för sen gammal 4 och 1 kr. för en yngre . dito, 'men så var ju penningvärdet också” ett helt ” bnnat .då än nu och man, var inte hellre vand vid så stora förtjänster.” " . Skallgången ” Da varg Hade F Medan afdrifningen pästår. ' för att tillse .. Hufvudfi eständaren äger då N 1 han' så nödigt finner, uppbuda afdrifning och freda”. enter visar: . Olydno och ' utgå 1. Bankomynt och inrättas - deraf "en » Jagt. Cassa,. hvilken . förvaltas: ar” Hufvudförestända- ” "en skottpenning' för: varje tfän-|, i ärad i svunnen tid. utrotades i södra Sverigé ock ' numera är det bara längst up? pe i våra nordligaste landsän- dar som man fortfarande be- | åÅtiver Vargjakty men även där har - vargbeståndet decimerats högst väsentligt, -..De sista Vargarna i Knärdas- trakten skötos på 1860-talet på Putsereds utniarker. Den som | fällde dem var ”Gravarenissen', en På. den tiden vida berömd jägare. "Om .rovdjurets härjningar kan man ännu här och var- se bevis på. Sålunda ligger det en "stor stenhög vid gamla Körs- veka vägen inte långt från Ab- 'borrasjön, Här hade en havan- de; kvinna, som. var på hemväg från kyrkah, blivit överfallen ne var hon död, Vargarna ha- " de lemlästat henne på det mest fruktansvärda sätt, bl. a, hade tärt fostret. Efter den" händel- sen blev. det 'en sed att varje "förbipasserande skulle, taga upp 'en sten och kasta på det ställe .där:man funnit den döda. An- nu för 60—79 är sedan var det allmänt att: man gjorde den ” döda " denna hedersbevisning, eller var; det "kanske. för att : man "Inte skulle ' räka" illa ' ut själv, som man gjorde detta? "Numera går det en ny:väg "till Kö.svéka "och därför är det kanske ingen som kingre läg- ger. märke till den allt mer, av ljung: och mossa," övervuxna, > stenhögen. : Men gär. man, den - gamla vägen kan man " mycket väl: se' den.. Atminstone syntes den” .sistlidna :; sommar då jag ” företog. en ;vandring på? "den gamla, men'ack' så intressanta och sägeromsusade," . landsvä- 49- -årige engelsmannen Douglas" Godfrey har fått avslag på sin ansökan om skilsmässa, trots att' han kunnat: .bevisa, att hans hustru' hade: . gett. honom ett Par 'blåtiror, ” rivit hans ansikte blodigt med sina . Jånga naglar, - kastat böcker, blomvaser och en ' kastrull i huvudet på honom, stuckit honom med nålar, varit upphov” till pinsamma si tuationer, «< hällt vatten över huvudet på honom "medan han sov: ve Detta kan inte kallas för grym- het, ansåg den tydligen mycket härdade ski'smässodomaren. '.Sir Harry. Då det inte finns något verkligt bevis på att käranden blivit: allvarl'gt . skadad, bör : det anförda ' betraktas som oväsent- "I atomdrivna: bilar — om nu de blir verklighet — kommer 20 g uran att räcka för ett års I nor- mal privatkörning. 2 ed 'De TRE LÄKARNA. Den" ansedde franske- läkaren Demoulin låg på sitt yttersta och kring hans dödsläger stod sörjan- de kolleger: moulin: — Mina "herrar, då jag "gått hädan finns dock tre stora läka- re: kvar. : Var, och en av de närvarande var övertygad om att han var en av de tre, och alla frågade där- för intresserat, vilka de tre sto- Ira Jäkarna, som mästaren äsyf- tade var. De är, löd sväret, vatten, av varg. När man: hittade her |- - ” OS . DEN HALLÄNDSKA VÄSTANVINDEN har gjort sitt arbete. Mer begåvades med I böjd och knotig. rygg långt innan den de slitit upp magen. och för. |. Plötsliga. sade De-| ten AA Den ensamma kämpen ute på kommit upp i ”gammalmans- Historier Förks. : fols ' ' "Jag 'undrar . det”, svarade Märgareta. ”Det är ju inte gott att veta hur fruntimmer har det; men skulle det verkligen vara så stor "skillnad? - Frun talar om mina känslor -— får jag tala' om fruns? Varför blev frun så fästad vid sin man? Var det för han var: en "rik. bonde' och en stor gästgivare? Eller var det dårför att han var så het av sig, så snar till,vrede och så rask i vänd- ningårna; att han, så duktig och så rättvis hän än är, skulle kun- na bli rent olycklig, om det inte hålla honom ”tillbaka?, När ett riktigt fruntimmer har hjärta för en karl, är det inte mest därför : att. hon. tycker, de” är” synd om honom?" +' Fru: Ekberg förde pektingret till sina läppar, det hördes: steg från kontoret, Så: gick det till, att Vackra Margareta - flyttade Margretetorps gästgivargård,. till stor glädje för Sören Backe, som av någon outgrundlig. anledning fattat ett starkt tycke för mjöl- naren. Staffan Mårtensson. och som fått. i sitt huvud, att Mar- gareta gick en bättre framtid till mötes i en vattenmölla & än på ett värdshus, Av samma mening var kyrkoherde : Flygare, ' när han hörde talas "om att'Margareta blivit mjölnarhustru i Degeberga. Den Som däremot blev ytterligt 1 Imissnöjd var baron Leijonsköld- | Oxenstierna; han lät förstå, att han. tagit grundligt . miste på "-. I Vackra - Margareta, han - hade trott att hon var en mera roman- fisk natur, med starkare drag- ning mot det aristokratiska och pässionerade. Men han tröstade sig en smula, när fru Ekberg be- rättade, att Margareta under: sin sista. långa predikan läst. opp utantill ett stycke -ur historien om Vadslagningen på Malta, och sagt att hon aldrig skulle glöm- ma hur baronen 'såg ut vid deras första möte: ”Då lyfte översten sitt ridspö och slog kull den sto- rå silverkandelabern — kratsch!” åsyftad verkan, detta rovdjur: motion och diet: Så nog märktes det, att baronen , från varje matlag, torpare der.- att inbegripen, men då hufvud: åndaren så nödigt. finner, an Suppbuda” 2 :personer at matlaget; torpare likväl fri. tagen. att prästera 'mer än en 'Dock må vid' sådant” fall då två personer uppbudasg' af mat- det Icke räknas den timmer eller gosse ander 18 är, vid afdrifningen begagnas. : So 3. ö. fars Hvarje skallskyldig skall vid budning mbdhafva > sina garh och, efter slutad skallgång' em åter. tagå vid” vité på . 8. 10. "En hvar bör vis; "och lydno för Beftlet” sänt Hög: rant uppfylla sinå skyldighetef, 4 gjort ett djupt” intryck på Vackra var så grann? Var det för han|' alltid fanns någon, till hands att: "]hon' bröt. tystnaden, men då :ta- bort "från |", : te artillerikaptenen, ”så råka- "lärende han kom till Margrete- från: Hallandsåsen och hur han slorde mors bekant. skap?” . » Gästgivaren tänkte efter en stund. ”Nej, det kan Jag. sannerligen inte berätta. Sören Backo skulle nog ha vetat det, men han är borta nu.” Margareta, menade fru Ekberg, : "Verkligen; verkligen", myste baronen och strök opp sin yviga mustasch, ”Mer. att hon kunde gifta sig med en mjölnardräng", återtog han, sy Hon som. Vv såg ut som en | Dian; Ma "Hur $ var det egentligen , med Deckniorouo 1 Båstad. SS Diana”, undrade. fru Ekberg. Lr! ”Var hon ; inte, Hte kylig av - NS + sig?! + 4 ' Nu är det många år seden han satt en ljum sommarnatt på en stenmur i Båstad och betrakta. de ' prästgården och de gamla korsvirkeshusen — rosorna dof. tade, och nere' i buskarna 'vid stranden slog en näktergal, : ”Han var vemodig till sinnes, ' och han talade med bitterhet om Nn det ödesdigra misstag, som en gång i'tiden blivit gjort av hans stamfar, den skotske översten, som ;" kommenderat ett' svenskt regemente”, under slaget vid Lät- . zen. Han hade skött.-sig bra, där som. på : många: andra slagfält; i 'det stycket hade. hans ättelägg ingenting + att” förebrå honom. Men det stora felet, det oförlåt. liga,'. som, han : låtit komma sig till last, var att han till belörling för sina tjänster och sitt utgjut- na blod tagit emot förläningar I Östersjöprovinserna,, Han: skulle ha yrkat på att få gods' 1 Sveri ge. Han skulle ha nöjt sig "med anspråkslös . svensk kerregård, hur liten: som helst. Han borde inte ha låtit locka sig av de liv- ländska.: domänerna, fast'de var så frikostigt, tilltagna, att. han red sin häst dödstrött när han första gången skulle ta dem I ö-. - gonsikte . och försökte göra en rund kring ägorna. ” . Hade han valt rätt, den anti. papistiske krigsöversten på 'sex- "Hon förblev tungt, Hon fick aldrig barn” ' PVE ska hoppas' bättre . än så för Margareta”, , inföll gästgiva- ren, som hört det sista.” Men varken gamle gästgivaren eller fru Helena Ekberg hörde någonsin mera något om Vack- ra "Margareta eller om hennes barn, ifall hon fick några, myc- | ket meddelsam hade hon aldrig varit, det vär bara en .enda' gång lade hon också både länge och SF rodrik Bö k väl ” Kyrkoherde Flygare var död, skalden, som kallades Kat ten av sina vänner, var död för länge sedan, på bankdirektör K: P. Nilséns gravvård stod det att han i livstiden varit riddare av Vasaorden; men baron. Harmens levde 7 däremot,” och han var kommendör. Det hade han bli- vit på grund av sina förtjänster om — hushållningssällskap , och sparbanker, och om ' Margareta dök opp bland hans ungdoms: minnen, skall ingen kunna säga. En gång steg han samman med landshövdingen ur, bilen och tog porträtten på Margretetorp ; skärskådande, men inte med att ord förrådde. han, att han” varit där en gång förr, fyrtio år tidi- gare, och att han den gången in- te' tittat efter porträtt. . En. vacker" "sommardag strax därefter kom det en artillerioffi- cer - till Margretetorp, han titta- de. noga på allt vad där fanns av 'värjor och vapen; musköter och : sabeltaskor, ”påndursabeln läste" han inskriptionen på," och den ungerske herdens piska ville han hålla i handen. Till slut pre- senterade kaptenen sig för gäst- givaren;, hans gamla mor hade tjänat : på + Margretetorp. under förre gästgivarens tid, hon het te ' Margareta, och var nu Å med direktör Staffari Mårtens- son, han med valskvarnarna. Om månne” gästgivarer' hört talas om Margareta, fast hon bara stannat ett par år på stället Jo, . hennes namn var inte glömt, det levde kvar i gottmin. ne. Lå "Örn jag inte far fel”, änmärk- nu | varit svensk undersåte, så - | god som någon. Där han satt på stenmuren i Båstad och lät sina ofantligt långa ben dingla " mot, gatans kullerstenar, . kände "han , vågor av en förträngd och inne- bränd "svensk - fosterlandskärlek välla genom sig. Redan som H- ten gosse "hade han brukåt få hjäntklappning, när han hörde ordet Sverige,.Det var en dun- kel längtan, som han aldrig blev fri från. Och nu hade han äntli- gen fått se landet; under ett par sommarveckor hade vi farit ge- te han, att i detta land, bland dessa människor, skullé han ha . kunnat bli lycklig. ” Här 'skulle kan ha kunnat, slå rot Vartenda hös som hän, for. förbi! viskade till honor: Här hade" du kunnat - Jeva.' Här: hade du kunnat dö. klarade han. : : Jag försökte jagna honom med ätt påpeka, att de flesta husen vid, Agardhsgatan var så låga, ee ått han måste vika sig för att kunna stiga över tröskeln oms knappast fick rätta upp si mer; men han slog bort det och fann ingen trörst, Till slut satt vi båda stumma... I gryningen . började vi - huftra. " Det, hade des far. och mor just bär på gästgivargården; "fast jag aldrig har kunnat få ut ur far, i vad torp, han hörde ji hemma i Van- tonhundratalet, så hade min vän ; nom det kors och tvärs. Nu viss- Det var. nästan outhärdligt, för. en : kände skall-iaget ' böra h äs blivit svalt. i övkoene ”täställa sig vid > icke afvika, från den plats ho" | | stranden > I kiva. Vet gästgivaren männe [blivi : Forts. : skållgång skitgevär och ”nomsanvisas, utan synnerligast | "vr NÅTUREN. Deh tid, när vi människor vill'ut i en vaknande NE a Ranka ; värför han råkade kamna här nåd hvarje. Fide käk vidt sedan rop gatt en'hvär olen nen Sckså. skogen som på bilden ovan är en god rekreafi fonskälld för. jäktade. nu - . . | in . ; a N ; ” 5 > N Å : 5 . f SN . , . Gc = es a | > 5 z - : = Md . Fa —— EE REV LR Y
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.