+, ' i oa rs Lördagen den 17-maj 1958 . å 1850-tålet eller: för: om- : P kring 100 år sedan var Hal-" land ett ljungens rike, Ljung- hedarna i länet, upptog, har det '. s S av "0 > För Laholms Tidning ' - Ior | dan kunde en bart av bjällrör-” nas ljud urskilja, var den. ena eller andra flocken befann sig. Hist . > Någon gång en varm sommar- «beräknats en areal av 150.000 Y ": ” 90-talet "var: :ljungbränningen | Var många byar söm hade 'del hektar medan den nuvarande ljungbeväxte arealen. uppskat- <: Oscar:Sjunneson tas till. blott. omkring 10.000 har,'-Och".den' minskas sanno- år” genom . skogs: plantering ='Därför » har--' syfte avsätta "ett reservat di ljungen fick leva orörd sitt e-'. get liv, Men det skulle ur kul- turhistorisk'. synpunkt! kanske . " vara intressantare om detta re- servat, Yick - skötas på samma sätt som 'då” ljungen brändes med "vissa års mellanrum för ge bete :åt' nötdjur och : får: Kanske är det också meningen. ' ". På det sättet finge man en bild "av. ljunghedens"' utnyttjande i bondens hushållning, «= . > 4 I min, ungdom på 1880- och N (”tobödel”), fräken (”tapsten- - Men de såg på ”junkers”. före gärdsgårdarna kröp långa revor :' havande med en viss skepsis; ännu :; allmän . i ' Sydhalland, " Vårt hemman i Fågelsång hade . en ' av: stengärdsgårdar inhäg- nad detsi,det' stora höglänta ljungmarksområde som bildade vattendelare "mellan Steng- och 7 Smedjéåarias. dalgångar. Det i eller betesrätt på denna fälad : (av danska folled:' gemensam). Där var först de till. Vallens " gods ' hörande byarna vy Eglan, , . Kollebäxtorp; :Råryd, . Knop- parp och Fägrilt. Detta område kallades: Egla eller: Knopparp: . fälad. "Det var inte: delat. utan" gemensamt för åboarna i dessa byar, Österut fanns ett likale- : des' gemensamt - område . med betesrätt för åboarna i den till ee Krapperup hörande: byn Stora Mond Bra rådet hörde-sdessutom vissa de Bastena.- Här gick på sin tid Carl Ifvarsson och ”ottade” gårdens djur: Av. det östra om lar till: de. dåmera friköpta - : gårarna i Lilla. Bastena, Pres-- hult och.Mårshult.: Dessa hade . liksom byarna'på den norra si- ;” dan, Stora och Lilla Fåglasång, allt förhärskande och förkvä- ' maste ivrare för skogsplante- vande växten; Stridda stråk av, ' ring. på. ljunghedarna, varom den gula ljunglika ginsten lys- - nyligen erinrades i en! minnes- «te upp backarna på vårkanten. . artikel i pressen, Han var örd- Mellan . ljungtuvorna . växte förande i det 1878 eller för 80 klockljung, 'kråkris, smörblom- - år” sedan bildade Halländska mor, käringtand och kattfot. En ' skogsolingssällskapet. - Själv och annan hästfibla reste stolt . föregick han med. gott "exempel sin brandgula :blomkorg över ; På Egla fälad bland annat had den mörkbruna ljungens enfor- | han låtit inhägna och plantera” två områden för att visa bön- . " myrarna kallades växte ängsull : derna" hur: det skulle gå' tilll; >. ;Efter hand 'som 'mejeritörel.. mighet. I kärr och ”segar” som . .av: lummer,. av vars 'gula ax ; Först på 1890-talet blev skogs-; - man; kunde ' tillverka käring- planteringen mera allmän. Men några större områden blev. det krut. . På hösten lyste tuvorna'' 1 d i regel, inte, 'Arbetet kostade » här och var röda av lingon och SPN ÄR TER et SoA la fest RT :s ' greps de av junghedens flora var heller . marjunkare Gyllensköld var: inte rik. 'Ljungen var ju den länets. främste och verksam-” ; hönsbär och man kunde t, o. m. ' nämligen en del även om man, ' hitta ett och annat bjortron på "fick plantor och frö gratis. Och - kärrtuvornha. I augusti .blom= made ljungen, Då var ljunghe-. '" den en skattkammare för bina, , förstöras -:av: betande - kreatur, ' Ochii oktober eller. november »' De. bet :nämligen topparna av - sedan ljungen blivit mjuk av ' höstregnen kom; bonden: med . sin He” och : höstade ett lass” "ljung till takryggning, "4. "37 ett.'böljande, hav i storm som” plötsligt stelnat. Från den hö- ga Hjortabacken kunde 'man under 'soliga dagar följa moln- skuggornas . vandring ' över ljungmarkens kullriga vidder. Vid. horisonten i söder blånade Hallandsås: i soldiset,: längst i väster såg man 'en 'silverglitt-" .- rande flik av Laholmsbukten och i norr skymtade i mörka skogår. h. Ljungbränningen" ägde "rum omkring mitten av april sedan ” ljungen hunnit torka efter vin- . terns väta. Den företogs i regel «.: gällde det att vara försedd med . gräs och ljung och blötmarkens dag kunde det inträffa att nöta djuren blev angripna av nöt- : bromsen ((”stingen”), som lade sina. ägg på deras ben. :, Då F panik och ”besade” besinningslöst' med svansen i ... vädret. åt olika” håll.' Sådan » ställde de sig invid "eh" gärds- : gård eller ett stort flyttblock som. erbjöd. någon skugga. ”Framemot : kvällen ;" samlades "båda : flockarna : vid grinden, ... därvid. mjölkkorna gav sin. o- « tålighet tillkänna" genom ljud- ligt råmande, Ibland kunde det ., inträffa att en ko uppenbarade sig vid grinden med en nyfödd kalv vid sin sida, :: "" duktiohen' rationaliséradesövér sen "utvecklades ' och : mjölk- produktionen ' 'rationaliserades överlämnades betet på fälader. Nå till ungdjurimedan mjölk :, korna fick beta. i de bördigare At Orier Forts, : . N - Vi kon inte. längre den mor- gonen, det blev ingen vandring uppåt åsen, och vi hann inte ens ta något bad före frukost, Vi ir. Ne Ra SN Na fa Iysse - på godset, bara Prasja. Han, fodrade rådjuren och hjor- tärna, när snövintern' blev sträng, han vakade över fasan. från Hallan dsåse förr eller senare strejka, vi skul le : ofelbart .komma att störta! Det. var , med yttersta nöd jag kunde hindra mig själv att trän. kycklingarna, han höll efter ga mig fram till piloten, knacka rade i stället kring i Stensåns dalgång, lyssnade på fågelsång- en och plockade smultron; ,; och jag höll mig -mycket stilla... Det hade kommit något drömmande över min väns anletsdrag... Men han var alls inte känslosam. ba- ra litet förströdd. 'Efter hand blev har språksam, och när han väl börjat, tog det aldrig slut. i”Nu fattas det bara'att här skulle: ba. en gammal skogvak- tare "också”; ' menade han, :”då blir det övernaturligt, då är det tjuvskyttarna 'och såg till, att honom ti r -— ö böndernas hundar inte fick va- |] sig . ihte i motorlarmiet De pan att gå på jakt på egen hand. med darrande. hand peka på den När jag var en liten parvel På | igenrostade ventilen. Jag fick tre eller fyra år, gav Prasja mig | inte ro förrän jag! kom att tän- en skräck söm, jag. aldrig skalllka på Prasja. Här är du barn glömma. Nog såg han besynner- På nytt, sa jag mig själv, du har - lig ut, han. hade benen lindade samma: heliga vördnad, inför i bast och: på. fötterna" bar- han | flygmaskinen som treårsparveln : skor av. ”lindbark, ögonbrynén | hade inför mänskokroppens 0 hängde ner som .mossa' och dol. | förklarliga underverk, . ! fan : «I flera månader gick jag runt kring Prasja i stora bågar; han såg att jag var rädd för honom äv oe a AV Fredrik. Böök. Prasja, själv, deny ödlige, som och skrattade åt mig. Han före spökar.” SS NEAE RN AATOTY IT | stod också vad det var fråga om, i Nej”, 5 ”här bor de. ögonen, . .och av näsan såg för han höll högra handen un. der bältet och blinkade listigt. Prasja var klok, Prasja var ett riktigt ryskt. slughuvud, hette det alltid . bland arbetarna på gården. Hade I han inte drillat i det därhän -att han blivit skog. vaktare; .var han inte den ende det ingen skogvaktare. Men vem man. bara två "svarta hål. Men vär den, odödlige. PrasjaV' såå i det. var inte ;utseendet;.som ' iDet var en gammal man, som ; skrämde mig, jag hade sett ho- stod.i vår: tjänst. + Han bodde i nom” förr. Nej, det var något skogen, i ett; blockhus, .som han ; helt. annat, ' Han tog "ett grönt timrat själv! Springorna häde |blad mellan ' händerna; och det 23 ens den framsynte Th, Gyllen- > 1 Den "vida" ljungheden' med". na: höjder och, dalar var som, järran - inägorna; Och även fåren kom ick plantor och atis. t.. bort.» därifrån. : Sedan. djuren . Så : måste: områdena : inhägnas ;". försvunnit från fäladerna upp- för att inte. planteringen. skulle hörde + ”ljungbränningen '. och barrskogen fick ostörd ta herrar väldet i ljungmarkerna genom -! självsådd eller 'plantering.' Men a en” betydlig del. därtill tjänlig plantorna och därmed stanna- ; de den i växten; Och skog vi ju föga värd på den tiden. Inte. han.: stoppat igen med :grå och I grön mbssa, 'och hans skägg var: också. grått och grönt. det fyllde héla' ansiktet, det hängde ut-ur nåsan och öronen i långa fussar, som, fläktade. för. vinden; Han var varken lett' eller, tysk 'eller litauer, han .var en äkta. rysse; ingen visste riktigt var han kom- mit ifrån, det var så längesedan. ljungmark här under årens lopp - lagis under plogenir. leta - + sköld annade väl vad den skul- / Vi hade eljest knappast någon le bli: värd om :60 å '70-år, Det visade sig emellertid efter hand |.', , att man inte” behövde 'plantera |'i- för att få skog; den växte upp|.. av'sig själv på hedmarken bara | ' man ”slutadé'" beta, ; 7 evon. : Efter ', ljungens .. avbränning blev den kala svartbrända mar- ken snart åter beväxt, Först " kom ett fint spätt gräs, som var Vad säger Jesus till sina lär. jungar i avskedets : stund? ani ställer två krav. ' : ett omtyckt fårbete.: Och efter |, D ena kravet ryms i hand" stack även Jjungen "upp ”Också” Fkunnenfvittna SEN > sina skott..Den. växte långsamt] ' Jes gar ska vara hans - men. säkert och tog herraväldet | vittnen "inte hans' rådgivare; över gräsväxten, ..a '-rlinte hans >advokater utan" vitt Hö Tre nep med allt vad det innebär. .' | - lp KN Nu Det innebär alltid en bekän- E n omåninso ML fed Hiek nelse' till; ett vittnesbörd om Je- «0: SMA sd 4 - H ” köntinuerlig, ljungbränning och Sug jenistas de ch hans : markens gödning genom betes- Mänäck la sr efter utt djurens 'spillning ett grönskan= |." änniskorna ängtar. efter a "de och ängsliknande utseende. få 'höra från oss 1958-ett: enkelt, . Betestiden inföll på våren och centralt . vittnesbörd om; Kris. försommaren ' då - fastmarkens är. vunnen en; gång för alla på -kärrväxter ännu var späda och Av domprosten; Nils Bolander, Lund; "| kområenderar : vår störe' ar tus.” Försonaren, 'om. att, segern | Golgata, att försöningen genom lei lättuggade. :: Med de' betande djuren. och' grönskan mellan kullarna ' bildade ' fäladen ' ett arkadiskt + landskap. '' Djuren strövade vitt och fritt omkring men oftast höll de sig. till van- da, betesområden.. Fåren med sin - utpräglade. hjordinstinkt höll » ständigt "samman i flock medan" nötdjuren . var mera spridda: ; Båda flockarna hölls samman av sina bjällror. Ko- bjällran hade ' sitt säregna ljud; fårbjällran ; sitt... Den. ”veder- häftigaste”. kon och tackan bar bjällran i en rerh, om halsen. Jesus Kristus:har öppnat vägen fram” till levande' Gud för var och en'som tror. Du och jag ska inte "komma 'i' "vårt. eget namn för att. 'peka på: oss själva utan vi :ska komma sända av. Kristus för att förkunna vad: han: har gjört för oss och: med oss, i. all vår ,förnedring.,' Ögren «v Det utesluter ingalunda att ditt och mitt vittnesbörd bör var ra; levernets' vittnesbörd. Bok- skogen. vittnar om vårens. an- korist med. sin” spädfina, ljusa grönska, . blommorna ' med :' sin färgprakt och fåglarna med, sin 2” > tillhört "Sjöboholmsgodset. Här ' bort mot kvällen sedan dagens : hade varje åbo sitt fäladsom- vind stillnat, Det var. riskabelt Å råde inhägnat" med, stengärds-- att bränna ljung i blåsväder, ty i gårdar. Me ” då- kunde "den lätt ”gå våll”. . Ör Am oe HN Detta' skedde dock ibland. För : H ela fäladskomplexet utgjor-. — att, möt eldfaran och begränsa de +; 'oregelbundet - kuperat. - branden till 'ett "visst område område med: myrar 'och. kärr ) . mellan" backarna. -Ur myrarna” kraftiga tallruskor. ' Med dem . hade man på 15- och 1600-talet slog man, ned, lågorna, från ' och kanske tidigare hämtat, den ' flanken om; de spred sig för .. . myrmalm som den tiden ingick mycket, För brandens anlägg-' i åboarnas ,;skatteprestationer, ' ning medfördes gamla uttjänta -. till godsherrarna. Ännu, finns '. kvästar,' Sedan, man fått or- ' spår av denna hantering i form ... dentlig eld på kvasten. tände, av slagghögar 'från” malmens, .' man med hjälp av denna här” förarbetning-invid fyndplatser-; - ocH var i viss rikthing för att - na. Och:'sedan : marken blott= -: få .en” satomanhängande front. - lagts öm '5- ljuhgbrännirig. : De olika ' bränderna förenade kunde hjulspåren på , sig. snart. Det knastrade och p de slingriga. vägar där förfä- ''dånade från branden och röken derna” forslat' sina . malmlaster ” steg i tjocka 'sjok högt 'mot och veden, till. smältorna, Men: himlen. För att begränsa elden -. ännu finns det malm i myrar-”' kunde man rikta'den.:mot ett. na. Det.ser man bl. a, av det, kärr eller en tät stengärdsgård "roströda . vatten som sipprar, / där den slocknade'av sig själv., " fram mellan stenarna i myrar- Men man - fick : inte . lämna - Både djuren, själva" och deras | pärlande' sång: '' Så "måste den honom. la +» En, kallelse att vara vittne öri |att, vara Kristi. vardagsvittnen >] som +: vår jordiska kallelse .re. beta! givares "höga sak.' d människorna, så att de .se 'edra goda". gärningar och- prisa eder Fader som är i himmelen”:;.'..+' in Fader förhärligad ; mycken. frukt.” ..w;.. Dett dagliga livets predikan försöker ingen ateist elle "vederlägga, -.;. i. ;-Viltne-vardagsvittne.': beredda på att bli blodsvittnen. <-”Detta har jag talat till eder, för att I icke skolen komma" på fall: Man skall utstöta » eder! ur synagogorna;' ja,' den itid kom: mer-'då vem som helst som drä- per eder. skall mena sig därmed förrätta offertjänst åt Gud”. Det är inga överord i detta att ett på att: bli blodsvittne. Det, har många, många av .yåra trossys: kon i andra länder fått bli i mo- derri tid. 'Det är inte en tillfäl- lighet; att när' en svensk” kvin- nå, 'som 'sett en sådan. trossys- herde om det fanns någon så-|som vet sig äga en :Frälsare i ter gå den kristna bekännelsens Gamla kvarnen i nas avlopp. Vid grävning kan - brandområdet innan elden var man också finna malmklumpar - ; ordentligt: släckt. ':Detta hade i marken, Det vore ju 'också . tydligen inte skett vid en ljung- underligt "om" förfäderna med '' bränning hos” vår. granne. en sina primitiva redskap skulle '' vårkväll i slutet av 1880-talet. kunnat upphämta all malmen, : "Mitt i natten väcktes byns folk Pålvår' och granneri Gyllen- ' - av ett väldigt dån och en kvä- svärds fälader fanns också ett vandebrandrök; Hela österhim- par vattenrika , kärr, där vild-: len tycktes stå i lågor och en gässeh plägat rasta på. sin lån”, . väldig eldfront vältrade.'sig ga resac mot norr. Men en gång ' fram mot gårdarna. Lyckligtvis hade; de« blivit beskjutna och - hejdades, den av ett smalt löv-|- efter "detta ogästvänliga 'motta- ; skögsbälte. och hur det var gande återvände de aldrig till --kuride elden begränsas och ef- - Dyrborgskärren. ' Något . par ter; hand släckas innan den or- skriahde vipor var en stationä- ' sakat.' någon större olycka. . Ta invid kärren men även de . Ibland kunde ljungbränder vål. försvann.' Ljunghedarnas fauna la Jjungbränder. De gick ned +, Var: fattig, Gulsparven byggde - på djupet och kunde pyra vec- här sitt-enkla bo,'En och -an- -kKovis. KU > Nan harpalt skuttade mellan ; INNE tuvorna och räven 'smög om- 'et brändes ljung på många kring, sökande vad han upp- -håll. Särskilt på Hallandsås " .sluka månde, De betande lam-:. var' ljungbränderna - talrika. men gick inte säkra för räven Eldarna lyste i natten och rö- och för att skydda: dem fick de. ken låg som en tät dimma över ett rött band'om halsen, Un- - markerna långt sedan eldarna . der fäladens stenklyftor redde : slocknat. Det kändes på lukten Sc rävarna sina" bon: Men de. att det var ljungeldsrök. Val- je” , plundrädes ofta av jagande poj- . lens arrendatorer war förbjud- ss kar, ty det betaltes ”skottpen. na att bränna ljung. Ljung- gar” då öron' och svansar av ':bränningen 'liksom.: betandet rävungarna uppvisades ' för , hindrade ' nämligen skogens - kommunalordföranden, a uppväxt och godsägaren kam- fr E a Y 4 FÅR VI PRESENTERA ännu & : äs V erint ig i sammanhanget di nesgode läsarer" erinrar Er se bl. a. i vårt senaste juln; er, någon gång omkring sekelskiftet. som tidigare förekommit i > tade om ”Skansen”, Vår bild är knäppt 4 n bild från" 4 a det gamla Laholm -- kvarnen nere vid Lagan. Den min- 3 närmare skildringar! äv. kvarnen och arbetet där, e julnur ', där fröken Signe Gometz berät- blev .- en s: munharmonika, . som [ha > rann och jag hickade, men sjjag vägrade. ståndaktigt' att ta. « ”Låten :. edert; ljus "lysa inför, [Mästaren säger, också: ”Däri-- ålliten. Denna”: gång" vardet en Kyristus-vittne. måste vara berett |; han: kunde" blåsa ,en melodi på; lag : var; mycket. tacksam och djupt intresserad, men plötsligt upptäckte jag, att Prasja. hade bara fyra fingrar på högra han. den'...—., pekfingern var borta! Jag blev alldeles förlamad av fasa Jag sprang min väg, och Om "en stund började jag gråta; rädslan satt i hela dagen, tårar- la, om vad jag var ledsen över. Inte förrän på kvällen, när mor lagt mig : och läst aftonbönen med mig, lyckades hon lirka ur mig vad det var som: fattades: |pekfingern på ' Prasja! Jag trod- de, aldrig han' skulle kunna 1e- va, det. fattades. ju: en' bit, up- Penbarligen höll han på att fal Ja sönder; jag tyckte det vär o- hyggligt... hemskt, aldrig "skulle jag våga titta på honom. mer, ,:. i Jag "kommer” inte längre ihåg, vad: mör hittade. på för att trös- ta.mig — hon försäkrade: att det yar:ingenfara med, Presja, hah hade visat, sig' ovanligt, håll hän'; var den. äldste'på' godset; han, skul: i ch det såg ut som) le;räcka länge klart för mig, varför Prasja gav mig en sådan chock när jag var flygmaskin: Det svar" min första uftresa, jag: satt och väntade: på starten,; . motorn., vaär., redan, Å gång. Då, upptäckte Jag, en: liten, ventil,på den, ena vingen, den Jätt utloptad 4 i]: Omityckt. vitt och brétt omkring, som fick hålla i,en bössa? Var han inte terskytt, träffade han inte orren herrskapet fick lust till skogsfå-' gel, satte han inte kulan i brin- rem som hindrade alla sina ri. valer från att nalkas foderhäc- , ken? Och hur bar Prasja sig åt . fortare. och säkrare än någon annan, så gammal han var, och fåstän ögonbrynen. hängde ner ' nom; "Och så tänka sig, att just för . det . pekfingrets skull hade : han: blivit fri från soldattjäns. ten!” De höga herrarna, officer rarna' och doktörernå. hade ' in? billat sig att Prasja aldrig kun. de lära sig att skjuta, därför att pekfingern. fattades! — Själv på- smed! fihgåfn "änder, vedhuggning +: Bkögen, och att han aldrig va. k Idat; men sånt kan [jgan, bara: inbilla dumma Herran/ Inte-hugger.man nv hö-". gra ; pekfingetnn av våda, ifall man; inte: än vänsterhänt! Na. turligtvis; hade Prasja lurat dem allihopa; naturligtvis hade han tagit. bort pekfingern på okyn- ne, för att slippa ligga sju år £ kn p, hade han så många som :; en hund har: loppor. i /- . sär De | märktes "på. alla möjliga sätt; det. kom; ofta. klagomål på Pras- - skulle..öppna sig,.det. gjorde mot: tvarande - ventil 'på den andra vingen, men : denna var: I olag, den ;. funktionerade > inte;" Jag; greps av "en skräck, som var all: deles löjlig: 'det kom för mig, att bm denna ' ventil' var, sönder, så | måste + hela flygmaskinen råka | jä, men. vår tyske förvaltare fä ste sig: aldrig vid det, han bara | drog «t: på munnen. Hur. skulle det gå, om Prasjä och. bönderna - blev goda ' vänner, brukade han ;' -- helt torrt anmärka, då vore det : gan ': på. den stångliga" hjorttju- -: en jägare, var han inte en,mäs. .. högst uppe , i furutoppen, när ', ' när han sköt Han tryckte av' "' med" långfingret, och han sköt . som gardiner för ögonen på ho-” ' kasern, Prasja var fullflätad — | > t var . han inte,' det .. : inte' roligt att vara ”råbock' — ""-" de skå hålla. tummen på ögat på varandra. . Men en gång — ur.gä a, maskineriet skulle . - IE ” OS — >. | det. var under min skoltid i Ri- Ma iga, jag var hemma på sommar- strålande" väg ända till slutet i Polens' Ghetto, .skrev en bok'om sin upplevelse fick den titeln PEtt Kristus-brev”. "Ack, du och; jag. skå" tala med mycket små! ferier. —. var hela godset i rö relse för Prasjas skull, och byn ' var' i fullt uppror. Det kom en deputation, till: förvaltaren: nu gick 'skammen på torra land, nu : bokstäver om martyriets vittnes-; np börd för vår egen räkning, Men: fanns .det ; inget villebråd som låt oss bara inte vara, för. säkra. gick , säkert ' för Prasjd. Den . Ingen ..vet vad framtiden har i: vackraste flickan i hela byn, ke h röd som en fuppkam och rund -Ipå total kristendom. svindlande, stor, avskedets gåva. :| - Det: förunderliga är, att Jesus Jatt "sanningens - Ande skall ut ..Iden som ska göra våra vittnes "Thögtid detta: sitt sköte. Gud hjälpe oss att stå” "— blodsvitt . Vardagsvittnen a kräv nen -— stora krav, stränga" 4 Ja,:smen -så är också gåvan Den. .kan ' sammanfattas. i ett enda ord: Hjälparen — Hugsva- laven, lv cvd Ile KIA lovar "oss, att våra vittnesbörd 'ska få livets friska färg genom gjutas .i våra hjärtan och påmin- na oss om Frälsaren. Det är An- börd övertygande och betvin- gande, fostra och forma oss. Det är det hoppingivande, det enda hoppfulla och verkligt hoppful- - a” i vår situation.” Därför blir] vårt "lösenord inför Pingstens starka i provets stund! + ts. + skogen, var han. för trött. som en. pion, hade han lagt be- ' slag på. Han. hade lockat henne : till sig, hon bodde ute hos ho- nom i hans fördömda blockhus! Häån påstod att han blivit för . ” I gammal att leva ensam; den ill marige skurken, han, behövde någon som lagade mat till ho- nom, när han kom hem från -” S Men vad han hittade på med henne, det var inte svårt att räkna ut — det enda'som fattades på ho- hom var. högra pekfingern och det hindrade honom sannerligen inte att skjuta. Med silverhåren komrher dygden, så sa visserli- gen ordspråket, men med Prasja ” hade det ingenting att göra, han var en grönskäggig gamrnal ka- nalje, och nu fick det vara. slut. Forts, ' ”Bereden "väg. för Anden! " > Text: Joh. 15: 26—16: 4, - $todj hanjsatt han: råkat bli av su SN Y | SSD | UU] SIR | SUND | Omen | sann joo ja (aw aj WERN [OR UR | OR [ON CIO
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.