a : ken man endast "glädja atg at det vackra sommarvädret och den oerhörda blomsterprakten :' i de ydhalländska trädgårdarna,» Så År vackert som det är. just. nu, är 3” det sällan .man ser, även de tidi- ga päron- och, äpplesorterna samt . Plommon och körsbärsträd snart . » har blommat ut... Men desto vack- .' rare atår' just nu kastanjerna kring Laholms kyrka, där: blom. klasarna håller på att sp cka ut, Det är.en ljuvlig tid.' LJUVLIG är däremot” inte ey- nen av den anskrämliliga .tomten i hörnet 'av Stor- och Kyrkoga- torna; Här har' maskrosorna fro- dats våldsamt och hu flyger deras lätta frön över hela staden spri- dande den otrevliga gula. växten över ' mest hela staden, Någon " uppgörelse med ägaren har sta- AA den ännu inte träffat — men hur skulle det. vara om Stiftelsen Ro- sengården..'slog - till - och köpte tomten, medan den är till salu. " Ett sådant centralt, läge. får man d leta efter. Nu är ju snart Breida. ot blick klärtoch:då bör väl styrel- sen hän ågot nytt. att” planera för. BLOMSTERPRAKTEN är. stor - Också på torgdagarna, i Laholm, "och det:saluföres massor av 'fre- . stande växkfer att plantera ut och snittblommor och krukväxter: att ha ..-inner Men även sommarens primörer; i. fråga -'om grönsaker börjar komma. I går noterade vi färsk "och "fin svensk nypotatis till 6 kr. pr kg > visserligen gott >. men väl:dyrt äd' att. äta till sil len. Vi får väl lugna oss till mid- sommar, då, vi. hoppaa att ”kutla- pärorna”. kommer,- Vacker: :blom- kal salufördes också till 3 kr pr > kg medan; tomater betingsde 5 och'4 Kr or kg öch slanggtrkan kostade 3 kr. EN LYCKANS 'osT är ”ölutkör raren Erik Söderström i Laholm; Som förut omtalats vann han på « sin tolva på tipset" 35,000. kr, men ” därav tar staten” så mycket -att det blir. ”bara' 25,000 kr:kvar. "RENA" SPEXET. kulle man unnat kalla : mejeri-. ”Btämmorna- 4; Veinge för ss Cm saken inte-haft en så oerhört ”all- vorlig bakgrund. Spricker mejeri- föreningen kan detta' få - oanade kensekvenser för inte bara Vein- " gemejeriet utan också för. andra "mejerier: och föreningsrörelsen i - "dess helhet. Därför: har ordföran- den Edvin: Carlsson i Skogsgård vår fulla förståelse för att. han i sista minuten sökte kasta ut en ” räddningsplanka 1- och för nya förhandlnigar med - Halmstad .— om än det. måste bli "ett: femte' . möte på. fögå. mer än "ett halvt "år. - ” ”Gymnasteten: blev” "förtvivlad , när han fick höra att hans skjor- "ta hade skickats på tvätten. .. — Och jag som hade, hela. ro- "Forte. . Hur" som helst, " Prasja var rent ensam nu, och var gång jag var hemma, gick jag och hälsa- ett . helgon, "han pratade inte mycket, han gjorde korstecknet, och frågade man hur det” stod till, nickade han blitt. Ena: väg- gen, i. stugan, hade han, alldeles full av ikoner och han "sysslade mest: med att putsa dem blanka och ätt: hälla rovolja på lampor. na; villebrådet .brydde . han "stg inte mycket om längre; förval. taren' hade" skaffat en yngre jä- gare, som bodde' vid "slottet 'och förstod sig på de nya metoderna men, Prasja var helt enkelt pen till att' vila 'sig, han var 'snart han höll sig rak, och han hade! nio, tänder kvar i munnen, lika! det visade han för: mig,. gången” jag : besökte"' ”Kommer du. "ihåg," unge ”herre”, sa. hän, hur: du sprang. din väg och grät; för att jag. inte hade någon pekfinger? Då ':var du en liten & gosse, och nu är du én vux Guds': vilja; att” jag skulle levar länge. Gud:har förlåtit mig.. In- gen. människa är det. givet att :l veta Guds vilja. Ingen vet när stunden är inne, kom ihåg det, Unge herre, Ingen vet vad. som skall 'ske med oss alla.” Bara Gud vet det. Men jag har något nytt att säga' dig. Smultronen är; mogna, de allra: första. Jag ska . visa: dem” för dig och: den |; + Prasja hade rätt..T gläbten. i faruskogen; på det gamla svedje- landet, rodnade” "redan: de första bären, "fastän stånden” på. andra ställen ännu stod med vita blom- mor, Det var som ett fint stänk av: blodsdroppar . på . göderslutt- ningen; jag och min kamrat från regementet plockade 'och åt. Det gepstitionsö g .på, sex veckor. Dan därpå reste jag tillbaka, till | Leipzig; och jag har: aldrig sett min barndoms dal. och. smultron; ; ställen igen.: : ' ”Och Prasja?”. undrade jäg. ”Jag har aldrig hört något. om honom. Man fick annat: att tän- ” merska : rikets historia på majs, : schetterna! stönade han.vöv ka på: Nu måste han i alla fall Sara" död... : fer bad SABBATS' Av" kyrkoherde Sim Västerå : FATTIG ELLER RIK? Frågan om fattigdom ? är en av tidens stora frågor i -— djupaste mening den största: För de flesta är . den” enbart ekonomisk eller ”. gocial.. Ofta är. svalget mellan de olika lottade befäst. Definitionen på de båda sidornas människor ä är för gemene man enkel som de fyra räknesätten, —- Den som räknar. :egendom med flersiffriga tal är rik. Den som sliter och släpar för brödet åt sig och de sina är fattig. Från den ena si- dan' ger man hellre en allmosa av nödtvång eller medkänsla än + man ber. honom 'stiga inom sin tröskel, A andra. sidan stannar kanske. den: moderne Lasarus hellre utanför än han känner sin . mindervärdighet:' innanför den " A rikes dörr. "Han drömmer — om han icke givit upp — om sin ” egen tröskel, : - . Valutan är ofta mätare sån män- : niskovärdet. Guldkalven . både lockat” och tvingar människorna till dans. — Kanske är proble- .. met olösligt, så som vi ställa det. En ny storhet måste med i'räk-|- ningen, En ny dimension, Evig- 'hetsperspektive.--Det -: är -' detta Jesus öppnar i texten om den rike, mannen och Lasårus,. Och ' detta är ingen lättvindig lösning, Det är två sanningar Jesus ut. TANKAR” on Forshom, Ludvika, g stift! = ; " För då första: värdelös rikedom, ' 7 Logiskt sett synes detta vara en motsägelse. Den rike mannen var till skillnad från många hans bröder en lycklig människa, Han levde var dag i glädje. och prakt. Han levde av jordens must och behövde, intet mer, Han räknade! ; icke heller med sin själ. Men en dag öppnades för honom de sto- ra djupen. Timligheten jorden skatterna, glansen, glädjen — allt försvann, 'och själen' sjönk; sjönk i' namnlös saknad,:''ofrid och ånger, Allting hade han samlat. Ändock var "allt förspilt, ' Rike- domen var värdelös trots mång- falden, trots ' människornas pris eller avund? Där fanns. i sista ögonblicket intet av hans många. värden, , som var gångbart: på andra sidan, i själarnas värd. ' Det som har värde måste vara något bestående, när :allt annat; viker.', Därför är Jesu ord ett kärlekens ”varningsrop till varje själ: ”Samlen eder icke skatter på jorden, där mal, och mott för-]1 störa”. För det andra, Den rätta rike- domen kan döljas bak armodets dräkt, -- sälen så RR Ett ' evärdeligt minnesmärke har Jesus rest över den fattige juden , Lasarus.. Han hade :sett honom i många gestalter. Vid del” stora tempelfesterna samlades de de på. honom. Sannerligen han]: började allt mer och mer likna|- ? med rapphönskullar från” Böh. 1: sionerad :— han kunde ha rätt. hundratjugu år , gammal; men |. måriga som här" hade fingrar = ;> sista” "honom: 7 en" man och 'en: officer, röch den |: | sen ett byalag i Novorossisk, kunde leva: länge. Men det: var : var i juni 1914. Vi hade” gjort en |; ig is - erkligen i» få SEN Ja, om han inte i lvar. .odödlig. Om han inte levan- å ”fröm var han nog ändå inte; Bönderna där hemma hade" det' på känn..” Regements: |; karäraten, ".som” "jag hade med mig i juni 1914; "bad "att få titta på Prasjas gamla arbetspaiss;och han. läste det" både framlänges och baklänges: Du' här” varit i Novorossisk;" ser. jag', ”änmärkte han, när han” lärnnade igen det. Ja, herre” , "svarade" 'Prasj säckar, vi 'skulle-resat båds gade jåg "honom; "om, det var nå- , got konstigt med Pråsjas, gamla | ass VÄ nej, i ; förklarade "ha, 2 finns inte så fåt av. den sor; berättade. Det fantis' för Jänge "vårdade dem. SSL tills de; dog... "och sen begrov de dem anständigt, ' men. de satte; inget namn "på graven. Deras pass tog de' väl reda på, och seri sålde de dem till flyktingarna; det var en god affär, ända till "tusen rubel kunde de få för ett ”pergarpents- blåd: Den söri håde något otalt med. rättvisan. kunde på. det. Rå kunde han; gå ut, i; livet. på ny räkning. Prasja: hade nog skaffat sig ett sådant pass "från Novoros” sisk;: men i det inre -landet ha de mån "med MHden; lärt sig att se upp med” 'pergamenteni, "och det kert:.. var. han -både trettio: och fyitio år yngre än: den stackare, som” har ärvt. passet" efter; än- märkte min kamrat, och vad han egentligeri', hittat "på var "inte i nDet' spelar” keller om. ; barmhärtighet.. Den: gången gällde + den: Heliges'- blick. just Lasarus. - Kanske : var det ; ett i frälsande och förlösande ord från Jesu mun, som: sände" fördolda rikedomar in i trashankens. själ. Jesus såg det. Och hän såg något mer, Framför rummets och ti> dens skrankor, såg han "Läsarus livsöde. Det «ändade 1 frid. och "| gemenskap med alla Guds heliga i. Abrahams sköte, Så ägde den fattige : en skatt, som ' bevarade hans själ genom tidens" mörker och” lyfte den över djupen, De gor. och umbäranden, Klyftan mellan rikemannen och tiggaren var stor i livet, Större blev. den i döden, Den ene syntes äga allt, Den andre syntes 'sakna: all verkligheten ägde han' allt; Kristus :har-: aldrig. för rikedomen eller gjort , de välber suttgas öde: enahanda., Men. han har klarare än någon: annan sett rikedomens fara: Han; vill. icke klyftan varken i livet eller.i dö- + den, Därför visar han den.i tid. Klarsyn och kärlek” Avingar h nom att tala. + Ra . I dag vill han komma ditt "mitt hjärta. nära med sitt ord. ; Han vet, vad vi skatta dyrt och | kärt!" Han vill" frälsa oss från jagandet efter lycka och ge oss]; en innerlig i åtrå efter salighet hos Gud. Give Cud av. nåd oss dell denna rikedom! 7 / a rd 'Träder Du själv i själen in,' ordet, som gör mig evigt din; |. intet all världen då väger Intet mitt hjärta mer be; stillad dess heta oro är: "Fader = — Din kärlek jag äger.” > Text: Luk, 16: 2831: D nesk öch förlåtit honom." len. — vi hade packat våra ”kapp- : två döden befriade honom från plå- |. i "verkligheten ägde" han intet." ilsällan” träffa ÄRE Prasja. dö i frid!” slutade han. ; = Men hur kunde det då hänga ihop med pekfingern,' som fatta- des" på högra handen,” invände jag; . det stod: mycket” ”riktigt1 signalementet. Min "kamrat" log godmodigt: | ””Hade” han en fin” gt tänkte jag. - Och när allt |: kommer omkring” sa "Prasja nå- göriting om "att: Gud” förlåtit hot ätt "veta: "vad. det ö ”IMen' så kom kriget, och jäg glömde". bort alltsämmans. Ha- att tala .| klichéer, och fast ofta. bivdde. våra” haven ned ska. "naturen; v natura —' en bekväm formel. för utomstående; Inte” heller: ;pläga- lämnade: både FS och .Dosto- jevskij: "fullkomligt i: fred; mån a ku anekdoter i och: 'smådrag, Justiga öch rörande om vartannat, som han själv upplevat, framför allt under: sin: ”garnisonstid.- » Han' be: rättade dem alltid liksom. 1 för! bigående; minnet ; vaknade ” "till liv". helt" plötsligt, "ungefär som när Prasja dök upp i:dale vid her,; > och "han rella omdömen; jag hade” känt inte; ha. varit; 1; ;stånd: att fiende;'".om' > han ARVET med det ryska: folket: eller med de' härskande klassörna, om han höll med den gamla regimen el- ler med de härskande klasserna, om han höll med den gamla re: gimen .' eller : "med den. Uberäla oppositionen, eller, med bolsjevi- kerna. Däremot var det alldeles säkert, att han 'var- intensivt ro- rD- kring ämnet ".dag. och inatt, på det -: underfundiga, "skarpsinniga och ,Kunioristiska sätt” 0) : honom eget. Överhuvud” har '] man, : söm” "var mera anspråkslös "det häng- de nog samman med att han fått. in. ett världshistoriskt perspek"; tiv.i sih "tillvaro; och i-det för-: svänn alla personliga förhävelser pch. individu lar fördomar." Mån-; ga - gånger; föreslog jag honom; an: skulle” skrivaner några |. han slog sv derna == teller,; I han är borta, | kän Jag inte "ata mot: frestel att för- Stensån; ; ofta: började det med I ett lågt: skratt.s Han” var. aldrig 2 honom, flera år; och. jag: skulle "av. ryssarna, och : allt, ryskt, ] och ”. att . hans tankar. kretsade. SEN en ; - Ja, se kårar! De-blir då aldrig fullvuxna! — Med det uttrycket har vi kvinnor för vana att av- "förda. mycket. itvår gamvaro. med -fnännin;: "Det - ligger "harm" och, avundsjuka "bakont. Vi refaF'od ät. männens sätt att ta allting till sy- - nes 'lätt,' eller: åtminstone: inte så.: " ailvarligt.'De, leker.' De är glömska," och i vår gör "mer än” lovligt ” barnsliga. - Och förargligt nog” ser. det också så ut, som om de vore” kapabla att klara livet på ett sätt, som inte nöter. sönder. dem'i sam- ma utsträckning, som det tar på 088. . Vi.är avundsjuka på dem, därför att .minstone verkar "det, som; om de grepp , om hur, mah” ska bli vän med. lvet! Vad gör de, | då? De leker, 2 sysslar med' det? mesta "under lektull uppmärksamhet Kom” "barnen" > Vi" retar "oss männéné"” fallenhet ” att” placera” de arbete var Follgt?; Säkert inte. Och faktum" är,' att även .det "mest ur dåg in är likadant, ken vara rfoligi för dem; som känner ' tävlingsdrifö ten bakom. Att tävla. ligger ju i . männens natur. Han :har alltid 'en önskan att överträffa andraj att va- ra den främste 'och bliaktad som sådan, För mannen är livet och ar betet.: 'en : kamp och” en "lek; där han” kämpat' med förståndet, med det; med - skickligheté och med knytnävarna; Och det varaktiga fesultatet bif ära, anseende och Pres! ige." Gränsen ' mellan "lek 'och ållvar Har för"honom" förblivit obe stämd,” såsom "den var under hans pojkår. Detta är' "Sännerligen något för oss kvinhor ati ta efter! Vi är ju inte” alls att göra: finar söckerkåka, så inte” lär "med: tillvaronjz längtar: efter en: fy livsföring, att bli en ny kvinna; vi borde bör ed att” köra något.av 3 årsmättade "på porten! Det ärju sj vklärt, att här inte är frå- - gån om, att. tillvaron ska bli ett hafs "vara > en; Iek: Dét finns ständigt 1 människans" liv tidpunkier, då hon eller: tillåten lek.” Då bluder " sam- veters röst till det rätta valet, IUFör. att” "bligod? 'vän med ”NHvet Åste man först och främst tro på, I | att det” Åter till lika delar böstår. av: glädje" och sorg." Helst Borde "vi: sd att det finns” mer äv' det goda och påsitiva. "Men! det kan vara oändligt svårt, när allting varit motigt en:längre tid. När man bara kan h "misslyckarider de trivs/ bättre med, tillvaron.” At>7 tråkiga" "arbete; som” dag ut "och jå «Det gäller, Viet — « Om konsten att bli vän med i- ; vet, konsten att lära sig se des busa sidor och inte bara de mör- | ka, om konsten att försöka förstå. | medmänniskan, se till det bösta hos henne i alla situationer och framför allt om konsten att för- | Brå sig själv, sin egen begräns ning 'och sina egna möjligheter handlat "en utomordentligt fin | och klok serie artikler av Anna" . Stina. Norborg. : . . Hennei goda råd borde nå alla "människor, unga som gamla, där-; för att hon get dem i just de si: ”tuationer "som "vi. nila oändligt många gånger råkar ' $$ Hon ger dem på ett så klart och 'enkelt | sätt att ingen kan undgå att för- stå vad kon menar, att ingen kan undgå att säga sig: ”Det där gäl- ler ju mig! Vad jag är glad" att ha fått veta att "andra har det li-. kadant. Nu kan jag hiälpa både dem. och mig. att verkligen bli” vil bistådå I många altuatoneg. Mon "imorsmor och kaneke mormor freaks tades varligt äver hinder. Vill vi över dem, så får vi ajälva ta om fram. Inte är vi föremål för artighet 1 Och ' Uppmärksamhét aller utsätts för grärskild omvår "nad bara därför, att vi är kvinnor. Det var längesen vi ansågs dyrbara, längesen barnris kedomen var på modet och av nös : ' den — man skulle ju skaffa livegen och bilig arbetskraft! — Dagena kvinna är inte den skattada inrätte ning, som födde söner i släkter, där traditioner bevarades, Visst är hen= nes huvudfunktion fortfararide att föda barn, fast man, är frestad att mera tro på, att huvuduppgiften är' att” vara manneng nöjesetablisso=- ment, Hon har kommit ut för långt på ' arbetsmarknaden, blivit . sam- hällsmedveten och delaktig I det mesta I männens värld. Nog är det + väl abnormt med kvinnokraft att sköta luftvärnsartilleri? Följdriktigt 'har "hon. blivit medbrodern , och kamraten, som inte tarvar den be- handling man gav henne före de stora världskrigen. Vi måste helt, enkelt finna' oss i att bli behand= lade som medbröder, Men nog man färdig att krama den kar som ' tar'av sig hatten," när ma åker I samma hiss! ” > Och hur är det med hemmet?) - Där kunde kvinnan förr ge pro vän' med livet.” > - : med sig att ha gjort. sitt bäs- I Fy, vad jag ser trött ut, och vad allting är dyrt, vilket fult vä- der det är! Ungarna är olydiga och hålen på deras strumpor 'stora som gruvschakt.' Chefen" är sur som såpa över amåsaker och ty ke ha glömt bort, att man jobbar." Arbetskamra- ten har mörgonhumör. Och den för- baskade bussen var överfull, så man fick stå där i ösregnet och vänta, Ja, de löjligaste. oväsentligheter blir livsviktiga ting.” Och alla dagar ser lika gråa och hopplösa ut. Ingenting är roligt, Man har slutat längta, all- ting gör detsamma o, ingenting tjä- par. något. till. Det är bara piskan, som får en att hänga med. > Det var varken Guds aller sam- ällets mening, att vi skulle ha det så” "galet, "det är då ett som "Er sä: Kert! Här "måste ändras, ännat:vis, Men ändrast "= : Vad vill vi då? Od load har vi fö möjligheter till f ändringar? h på allehanda skicklighet: och bes traktaa som en oslagbar drottning, Men = observera! — med hennea eget ivriga medgivande har hushåll! och hemarbete 'rationaliserats, A där "finns ' Inte. längre utlopp , för - hennés så att säga naturliga telan« ger. Vi-är utkörda ur den: värld, .. där vt sen årtusenden hör hemma, ' Och 'det är. Ingenting att förundra sig över,"att vi nu står där, med . olusten och har svårt att komma. tillrätta med oss: själva och! livet; - Men det är ju vi, Bom lever just nu, som ska skapa fram en: tills varo under:resten av atomåldern, Och det är inte lätt. Här ska tek= ' nik och konstgjordhet gå i takt med = > det naturliga, Ty inbilla er inte, att w vå ka "ta bort vår natur, Så länge vi-människor befinner oss' på. dägg." djursstadiet” > Jåt vara, att det är ' aldrig så civiliserat och kultiverat!' — så länge kommer okonstlade och mänskliga. känslor. att bo inom oss och härska ö över stora delar" av livs maskinell. Viv som: är" I | sälunda. varit” ger: nej: till:att.vara en harmonisk m niska; Ingen vill vantrivas med jä -att..sedan'. på ålder- och felsk försoning med livet, bara för att..man inte gjorde något. av sitt liv, mens det var tid. Men vad är meningen med”livet, då?:— Ja, på den frågan här ingen är. | kunnat. svara rejält. Vi får 'se livet som "ett ödesspel, "Och "just därför Xatt utgången! är 'Ovizo som i alla spel och lekar::— så "vore det” väl bra att just leka! Livsviljan är tack och lov :medfödd och :beståndande utom i sjukliga fall. Och det finns också former för oss alla att vara glada åt livet, att vara "goda vänner med: livet: och njuta:av det. Det gäller bara att hitta det rätfa sättet. Den förstående . doktorn säger inte åt bondmoran "med - värkande, blå- röda åderbråcksben: ”Ligg.” Vila er | och känner sig felplacerad och Nn rad på det” mesta och allting" sam- mangaddat sig, "som" om det” vore "onda makter "I farten, då kan man Inte” förtrösta” 'om" livets "godhet. Tänk) att ran inte dög, fast man Beröm åt Ingrid : samband med att Robert 'An- ersons berömda pjäs ”Te och sym - 'pati” nu fått sin premiär j Oslo har en nörsk journalist i Paris haft én” "intervip "med :pjäsens i regissör , på den Pdris-teater, "där Ingrid Betgrjän i vinttas gjorde stor suc-, cå'1 den' kvinnliga: + huvudrollen, bärligen Jean" Mercure, : jag var. ganska skeptisk: gentemot Ingrid. Bergman, berättar Mercure, Att vara en begåvad filmstjärna är ju' inte: detsamma” som att vara. én god skådespelerska, Men: hon. kota mina tvivel på skam, Hon, hade ju ; hemma” i Sverige « genomgått en ligger på högre plan än. kan: | Hågon: teaterskola i andra" E dej Ingrid Bergman, ' ev. för, mig en "glädjande överraskning. Hon visade isig vara en, . mycket: betydande kar söka rädda några" spillror:';- Mellan ' Båstad 'och Malen Jåg det, den gången 'en' ridskola; hä- bet på en, äng, och rbi på strandpro- nä: "| menaden, stannade han för att mönstra dem, och han undrade om". det var. kavalleriremonter. Forts. ” År Dessutom, tillade | Marcurd, Här. PA NY kän! jag 'gärna medge. alt vi . mycket grundlig - teaterskola, som . och; gå inte s "mycket vet, att det. är omöjligt. kvinna, vars levnadsomständigheter fordrar Hennes evinnerliga spring, att ligga baklänges på en säng: Han nda' benen på -rätt ip, kom" passar henne; att orka” vidare. Så måste vi bära "oss åt. Någon” patentmedicin”> för lycka finns inte. Det, som passar för: den ena, "passar inte för den andra, Men - en sak har nytta. "med sig för, föss allihöp: Vi ska vara "glada och | -försonliga med det, som finns om kring oss! Vi: mäste säga ja åt vår dagliga gärning. Sånt borde vara självklart att "gjorde. Men vi får väl ursäkta oss med, att vi, bli- så f virradé och på något sätt kommit så långt bort från naturen, att vi inte Tiktigt vet var vi står. Pet rhänäkliga "och ursprungliga har fått "ge "vika" för "så 'myckot 1'vårls atomålder: Det.” är synd sorti hiskornia, som, Stridbe bättre nu; och nej. I stort. sett "har den mo” derna: kvinnan vid :sidan av allå sina "fördelar. fått så mångå. nya svårigheter.” Hon 'har' 1 sin strävan +; latt komma i jämnhöjd med mannen förlorat: många, för att inte' säga 8 "Jalla sina" förna” privilegier: Men "vt lär inte tillräckligt långt berta från derm för att kunna glömma att de : I funnits, och så gör: vi jämförelser. ra ' hjälplös Det är bortlagt ål till. | velighet ch domen bli tvingad till "eftergifter ti '|sås så myck Ihur? Men försök! Den, som är miss- "nöjd, méd sin verklighet, får försöka Hur blir, ' nog vil 'vi' älska våra och ha våra bärn och Jeva så, det finns möjligh he blir vå sams med livet, I ordet lek= tull ligger ' en litet: aöjlig klang. Men ' ta dn 1koppen och. älta trägedien! Var litet jlekfull i atället; särskilt c någon! annan; som smockade ko pen i golvet! Tänk på det komiska | ansiktsuttrycket ' hos” "missdädaren fall inte kan lagas, så det blir nåt - gångar. Han" sbörjade sin dag,' när fickorna var tomma, med att säga åt sin spegelbild under rakningen: " ”Jaså,' det. är du, din-rackare, som supit, "upp pengarna för mig!” Och så ekrattade han så, att. hela famlil-'. är så vi måste vara för att "inte . digna under, livstrycket,' — Ja, se ” det. går inte hemma hos OSS, invän=" der säkert många. Vi är inte såna, redan: på morgonen efter sömnläs« heten känner uppstigandet som ett syndastraff? Jo. Det går. Vi kan alla skratta” fåt den." indruckna . karikatyr” av 'kvinna,' som” möter dss, I 'morgonspegeln.” Och vi har - skyldigheten mat oss själva att ta vara. på glädjeämnena. Stoja med ungarna -- alltid” orkar man en liten stund, och den betyder ås mycket, Det går fort att städa upp: efter etf kuddkrig — vips är alltin borta. Men minnet av den glada, striden kanske stannar' genom hela ” livet! Lek att ni klär" er till segans bal, när ni ska gå' på den tråkiga släktmiddagen. "Och när: ni sen sit= ter där, så ska ni se, att: mycket av det, som alltid "varit alldagligt, Kanske inte är det. Bara man vill se det, To m en 'släktmiddag kan tomtar och troll och man kan låt-'. Låter” fånigt, : éller eva i'sin fantasi; Och" fantasi har a | vil allihöp; "fast vi inte tror det Bakom 'de flesta stora: skapelser ” här i” världen ligger fantasi och lek. . Och "än, en ' gång, patentlycka : på burk "har ingen recept” till, . men lust till skämt . och glädje finns hos alla .och det är en av livets viktigaste" ingredienser!" =" senme - är väl. livet? Ett spel, er 5 lär dig att lekå, läggande ål- > varet bort. — Eller ock plågorna t bärt, jen måste. vara med i skrattet. Det - fredsställande form för kvinnlig tille =" snyggt, Det var en gång en morfar, :. = som hade svåra bekymmer och möte > .' och inte på skärvorna, som I alla ” Vem "orkar. spela” pajas, när man vs bli en lek. Kusiner och mostrar är = >'
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.