» Y sommarnatt, ja, knappast mer än gamle” och fantiserade om dem. "Gunhild "bodde tillsammans” med LANOLMS TIDNING .— Visst skulle Ungdomarna ha Varandra! Den gamle hade själv varit ung en gång och 'alltså visste han hur han skulle göra för att allt skulle” bli bra. : - jäl ut, allvarlig och sammarnbiten, varandra i handen men ingen vå- . hade Gunhild. saldrig haft -Han > Back- Elin, Nu hade : åren farit | Bergsgården, Då gamle satt vid "fönstret i sin lilla stuga och såg ungdo- marna tillsammans första gång- en, som hette Axel, bara tjugo år, och - flickan '. arton.'. Hon : hette ” Gunhild och var mycket vacker. "Kroppen? var smäcker:' och ” ögo- nen djupa och mörka, Den gam- "1e tyckte. om att se ungdomarna tillsammans. För pojken såg re- som den är som vill mycket men ännu inte vet hur det skall'ske, "Den gamle kom nog ihåg sin egen ungdom; "när hän var tjugu” år. Han skrattar smått ' mot” Sofis porträtt på väggen' och -det är nästan som om hon skrattat till-' ”baks möt honom. . Ungdomarna" gick ganska långt ifrån . varandra. De : sneglade . i smyg mot varann och sa några ord då och då. -Det'.var :en' ljus öven på björkårna ch liden nedanför Vv vitsippör, : såg nog att ungdo- illsammans för allra Mot Sofis porträtt a i - en 'sommarén' är lång den, väntä.bara, vänta bara! De .två ungdomarna försvann "nere vid lid i. Den gamle tänkte ä : båda ville” hålla” gade ta "första steget. sh Sen de försvunnit : satt den sin mor, "Back-Elin,''i..en liten stuga i :'byns utkant. Någon. far efter" ett äventyr” med ovarsamt : fram med Back-Elin, hon. hade fått slita hårt för 'sig och sitt barn: Men-någon lön ha- de hon få Gunhild var en både snäll och duktig flicka .. och gudagrann. var hon också .. - Mer — och här skrockar "den gamle" till:— . skönhet "kan- vara nog så farlig, Flickan kan allt få det hårt i sitt liv bara för skön- hetens skull. Bara det kunde bli bra mellan henne'och nämnde- mans Axel :så... För Axel var allt pojke att ta hand om flickan. "Nog var r nämndeman "myndig och karsk, men slog inte alla tecken fel så skulle sonen bli minst lika karsk och veta att det han ville, | ville han.-Det 'skulle förstås bli " | hårda tag mellan far och son om ett. giftermål med, Back-Elins Gunhild. ' Men .'. . men. « kärle- 'ken' har en besynnerlig makt s. eller hur Sofil..”. >, Och "den gamle nickar. och myser "mot "porträttet, :Han har det: riktigt skönt nu. på "gamla dar. Fast nog skulle det ha'varit roligt att ha haft Sofi kvar” att. prata med, men man: fick vara; nöjd. Vår Herre ger och tar som han vill, inte kan. man motsätta . sig Hans vilja. . . » Långt' sen ungdomarna. för- svunnit -' sitter. den ' gamle, kvar" vid fönstret och ser ut iden ljusa' natten. "Han hinner nog sova, PANNAN och : drömma om ' när han och » Sofi: möttes; Minnen är goda ' att ha på -"ålderdomen i. "minnen och en god kopp kaffe, Han reser; sig och :skjuter pannan på spi- sen. Har ska allt ha sig en kopp till all; minnena. IDE dra gången 'den Zamlé såg "nämndemanspojken ' ocht Bäck-Elins Gunhild gick de tätt, tätt tillsammans. :Pojkens arm ärm' låg runt flickans liv... De tade mjukt och upptäckte aldrig den-gamle-som satt'i sin'träd-' . höst; På, fälten stod säden .skylad Jh HONAN hans "dagar ä är långa nu på ålder- ar domen, Nu .vill han. sjunka” hänl.. samtalade med varandra. Skrat- |: gård : bakom häcken. Det” var snart. "morgon, Den "gamle hade; stigit upp tidigt — värken hade. varit”svår — och de unga hade' ännu inte sökt sig i säng. Luften: var sval och behaglig att andas. | Fåglarna. började . sätta "in sin slsäng; Ännu vaggade daggstråna till morgonvinden , och det glitt- 'rade som av tusentals kristaller,! De båda ungdomarna gick hemå! nog ' så; ' tänkte den gamle; att flicka bortgift i socknens rikaste |' gård, Inte behövde Gunhild hel- Sen fick den rike Gustaf Berg på vad: han "ville. ler känna sig mindervärdig, hon att det” mer än väl uppvägde nämndemanspengarna.. Gunhild brukade komma och hjälpa: den gamle med lite städning och sänt, hon sjöng” och,” -trallade; medan” hon "arbetade och gjorde , gamle riktigt glad.' Hon var ”en', riktig liten solstråle. Han måste -]ju förstå det. bättre" än ; andra som raldrig själv fått någon liten flicka "eller . pojke... Den” gamle hade nog sett. att Gunhild varit] ve gladare den sista. tiden, och: så, hade han räknat ut' att det: var, klart. mellan de två Unga : M n så | satt den. gamle genen dag. Det var söndag” och "sommaren var” snart .slut.: Sommaren ' höll på att övergå i i långa rader, "med tunga: slokande, ax. Allt gick mot mog- riad och -förintelse,. Den: gamle som 'satt och kände hur "dagarna . Hed mot döden kände sig vemo- « I dig. : Han - var inte .längre rädd I för döden, den hade blivit en god vän desså år ser Sofi dog," det öndag: och det var; r' stilla pål: fälten, Några kråkor. slogs i duf- [ter nere: vid ån: :-Men såsking-! rådes "de och flög. mediunga vingslag” åt olika håll! Den gamle] satt i skuggan. Det "började bli kallt.” Snart. skullé' kylan: kom- ma och allt skulle bli" ännörlun- da: Då skulle han inte längre ha sina promenader i skogen: Det skulle ;bli "halt 'och -svårt. att ta sig fram: Den gamle älskade vå- ren n och sommaren göm han sätt. där kom då få nade alldeles bredvid honom. De "såg honom” "inte och han vågade ; inte röra sig,Det: var något jagat i och hektiskt : över de två ung- | domarna; Den. gamle såg det ge- nast.; Han blev: bekymrad. . Han Han ville inte att de två skulle vara ovänner, Det fick inte-finé "i nas något groll mellan dem: Hur «skulle dét då gå med” den m- mot Back-Elins stuga; Det blev | tåliga kärleken? ” Ne | Skäms du inte att rymma | Back-Elin fick se sin faderlösajfrån alltihop? frågade hon"; Axel såg hastigt på henne.'. : ;».— Jo, kanske. Men jag måste. Far. blir galen när han får höra var” så rask och flink och duktig hur vi har. det DOFT. AV YREN. : kärlekssagan. "redan från bi jan? » jäv” varje. - ; I Gunhild. lilla, jag har: också varit . Ireder upp sej så småningom. 2 Gurhilds ansikte” blev ” naket och ensamt, . — Res då! Bara ge déj a av méd alla | dina löften. - Mor varnade "mej, jag har mej själv att skylla, n Jag vill aldrig se dej mer... ; "Hon 'snyftade till och vände ni "och" sprang från hönom. -Pojken | 8 stod som lamslagen ned mean de ärmar. "Sedan. Spran; efter. på De ; gamle. gick sakta hemåt. Han' kände sig ledsen, :Poj-' " ken måste visst inte riktigt ha' sin |" £ fars humör, alla, fall: Bara ryri+ rela K unhild; så ledg hon som: hade trott på honom... | ITMen så kom, den. , gamle: ihåg häde” rymt ; en: "gång; Men hati hade kommit tillbakd "sedan == kominit tillbaka då han' förstått | att han: skulle finna” lyckan 4 en= dast då” han ”hade' besegrat svå- righaternar Han” hade , kommit hem till Sofi. och Tlövet. på går- den; De, hade, aldrig" fått några bara > 2 men; de: hade haft '.det Haån kade sett -hur de giék långt från "varandra och s f varandra den allra första gången och” nu hur: de sstått främlingar”; v mittemo suckär: den” gamle, tjugu : år är inte någon” ålder.” Man fick för- ungdomarna: gående. De: stan- nojkrå Gunhild : till: den' 'gåräle med en” sockerkaka" som; hon? bakat. Den gamle: tackade” 'och” log med Curhild ryckte till; Hon blev blossande röd men den gamle log adjutanten försvann «upp I: slot- ig. | tet. "Man hörde : | Klockan blev tolv deti. "andra dagen, och'nu visste alla besked om”. de tolv. fi igurerna, inte” ens den, lyckades. bevara sån. anony: fastän "hågra tili" ättaber git honom" för; en middagstimmen Dn kades; ( tolv, SE faen ätt han vi underyerket en Sista: gån; han satlé sig i sadeln; Hansto: där . med. .Jyftad arni ioch: kon” precision, som "satte sin prägel generalen. "betraktade. mulnande, sin afimbatidsklocka ;— ; tornuret . | förblev: : stumt,- det enda. som : | hördes : vat. duvortas! kjurranide; | otålig. 5 Och, Ö generalen - sin... 2 aa viskade .::.några:: ord, i hans vindstrapporna -| strax före tolv, så att. han kun] : hala blev ' det 'någon Sonia och 4 +. Iskällde. som hundar; här en a på lägerplatsen. Men den långa | : haft med sig och en kurbits med vatten, och" de "hade hållit sig tysta som råttor. Men till slut vär .de alldeles dödströtta," och mäster själv. hade sträckt ut sig på en balk för att få en liten, Hiten, blund; verket flöt: äv olja hh gick riktigt fint, unge Ab-' ram; skulle. bara” väcka honorna | Ed det översta trapp- håde. adjutanten av hohom var. en kort och onå- dig” förklaring, .. att lrågonerna | verbrdnad'" hälsade på dem — drillen skulle inte. vara. meka- nisk,' det spontana och individu- dJella:fattades 1: ogemeniöte & öv: ord tb "officerarna. Han hade ingen att skylla” på och det var .kanske det. allra. värsta; den ljl+ 1e: juden;, som: han: själv: anställt de” tt: enligt hans mening har gjort - ett. aktningsvärt mekanismen med ett .spontant 1 personligt initativ, men sådant ån Hallandsåsen . deligen, ideligen” mat hade de; få nens kaftan med eft brett bil Iper.. och :.dokument, räkningar , | brådskade, han hade klagomål | blev han helt enkelt kvar — han lät inte. köra bort sig, hela des” il gen -kommit ur :räkningen; den" kökt sig in på regementet där. för att det hadé ord örn sig att: vara. ett. gemytligt ställe, dör gammal god sed hölls :vid makt, Och' under allt detta förblev te längre På altånen' och spela=' de vint, han gick omkring I si na rum som ”ett. rytande lejon” och, flämtade eftor Juft, hans”. kalfaktor . brände lobelia,..så att röken stod' ut genom fönstren,' men, det gav ingen lindring. Till råga 'på allt kom -lågenhetsen= treprenören från! Suvalkl, en” väldig, fet "jude i 'störköpman.” om. livet fullstoppat med pap och växlar - 7 han hade en mas- : så. .ouppgjorda - affärer - som och hån hade fordringar dch han deras, hän -' "måste träffa övers sten ögonblickligen, annärs stod ruinen för, dörren, hans ruin och alla andras ruln,.Men översten ville inte se honom för -sina ö- gon, : och ” entreprenören kommit : förgäves - två: gånger, i övernattade '. i: vaktstugan, och gen .satt han framför trappan - till. ' överstens ; villa... ett stort; åskmoln; 'som bara väntade på att. urladdå” sig. Det var' en alle deles' ohygglig stämning: ”T Och mitt i allt detta skulle rain bal- | tiske vän gå genom sinä examis na och prov för att få Sin' offl-” cersfullmakt, hän, och han en- sam; ' för slumpen. ville att. de: två kamrater han haft i årgån-' ene låg illa sjuk och den andré kade häften tråkig historia med. en spelskuld i” Petersburg. Lyckligtvis vår n min: vän min- ningen och” inte" förrän” sionen.; jagatifö rbi;. satte .tru :' När adjutanten kom; ner:igen, . handskär”- och "sina lackskions: stövlar; hade” han i, Hälarna. på sig den lille bleke juden. ocht en halvyuxen. pojke, . som ! grät. och e de, de suttit. inspärrade'. uppe”i > den irångd” tornhuveri som fång- : Men var "inte rädd, ungen" gång. Du ska'sé att allt > Nej, halvgrät hon, "Axel är | så rädd för. sin far. Axel "kom- mer att. resa sin väg. : - : : : Ungherrn ska nog stanna hemma, lita på det. Jag har 1e- vat länge: och sett” mycket och nog ska jag våga ta en dust; med nämdeman också om de kniper. »| : Gunhild Ijusnade. Hon! såg på li . den "gamle, — Men farbror "får mn e "tigga för min. skull. Jag vill att Axel skall. komma därför att han” äl- ”-Iskar mej. ..— Jojo, sånt känner man "igen, skrockade den, gamle förtjust. Den gamle: träffade nämnde- Iman i stallet. Den gamle hälsade i hand. Sakta och försiktigt lot- sade, han samtalet över till de - två' unga. : : Nämndemannen i hade nog hört, en gel för han blev röd i ansiktet.” : — Jag här hört sladder; Hog, och son min vet at det inte! nyt- I tar nåt till att fortsätta med den i flickan; sa han kort. ;. Den, :gamle . såg. illmarigt på : nämndeman. » IHite.. '— Jojo, fortfarande i är du stor i | orden; Du kommer förstås inte ihåg när du, tjänte' dräng här på .Igår'n va?. +. . Nämndeman "blev ännu rödare i ansiktet. ” — Lägg dej inte 1mina aftärer, skrek han. Jag ska nog sköta det "Ibra själv. Har det gått åt hel- "I sike- för 'jäntarr får hon” väl-stå för det,, Dom kan tänka sej för ;. min son ska i.alla fall inte bli' gift: med en backstu- unge. :; Den gamle stod tyst ett> slag h såg skarpt på. nämndeman; "Tror du att du sköter affä”. änk. på att du bara 7. tänk om han rym?: mer,; du! Och 'se på Gunhild, en flinkare och grannare tös kan du min. själ: aldrig hitta..Du är en sturig och énveten fan, men gör din far och nock jag både ser och hör och känner människorna. Vill du vara. stolt i, + Den" gam Han stultade iväg med knyckiga stallgången: och efter der gamle:, I De gamle” satt vid sitt er på kvällen och. då såg han eh hästskjuts ' som" rullade -förbi. H den satt nämdeman och ' sone! Den gamlé nickade fléra gånger. Håhå, kanske gjorden orden V ver” kan: alla fall, iv Lite senare kom skjutsen till baka.. Då. satt Back-Elin jämte nämndeman i sin finaste schalett och händerna , knäppta i knäet. Och däf bak — Jojo, där satt de båda unga: ock nog'log de'så smått mot varandra. Och :—-se på själva 'tusan' — höll de inte varann i hand s så fint" som själ. va. kan sitt, du' Sofi, sa. han. och nickade mot porträttet och förde, Imed högran över pannan på spi- sen, för en tår kaffe var allt det här värt! . : = | oklanderligt "elegant i sina vital] steg. "Nämndeman stod stilla: 'på : å fundersärnt nd ; Ser- dör ser- r du; en. -gamling; a sig inte: på mäss Uperaleslöner” var, indragna, ;ex- ercisen:gick på från morgon till kväll; till och” med”. mosikkårer "blev! iskärpt efterhållen” "med mi. - som "derför |: längé sen förlorat! smaken" på, Postérna blev kontrollerade tre gånger, om dygnet, det ställdes hör: på instruk- tionerna;k imöch of Isig förelagt ätt lämna in: klara I protoköll:”över. sin: ärdighet' i | ptetolskjutning — tio: godkända gerier. per mans? det var knap- past; ” ”skjutbanorna ickte till, de yngsta fick stiga pp T gy. ningen: f tt. komma åt att los- 'sa sina skott. Vidare upptäckte 'de blivit: försummad för inspek- tionens -skull;- det skulleögon- blickligen” tas igen. Lägerpli sen ' ha våndlätstill,ett. ipreussiskt: hel- Lvete; 'arresterna, var. fulla,- 'pro- fossen magrade' a av sitt hårda ar- bete.;.i sommarhettan,:tre rytt- mästare: och; en: :regementsoffi- att.> arresterade på. sina rum, och åtskilliga talade om fått "begära avsked: — de hade "dre nervös' än. någon annan" på i rk i reserven vid: första lägliga till..-.. - - fälle,; soch + det var :-hönom, rätt översten, & att officersexamen'ha- | . med andra ord för-, hela ; ;mässen,.. för: han' hade al” drig drömt om en framtid i ry- .:. ska, armén, han ämnade gå över ' likgiltigt, hur hans betyg skulle" komrna att se ut; Hur han blev :: jäktad "med 'förhör och :skriftU- gå uppgifter, så -klarade han sig någorlunda, : och han gjorde sig tiska bockar än vad som kunde anses normalt för. en rysk dri gonkornett: vid ett landsortsri gemente,;, Han tyckte: sig :redän vara över. det värsta, då prö ningens timme /' slog även för" honom; Enligt reglementet skul- 1e han ge pröv på sin personli- ga" skicklighet i ridkonsten, oc det skulle, utföras, på” den stora , Ä planen mitt i lägret; och. över= « sten ". skulle --själv. bedöma det. uppe från sin altan. ET : "Forts. 2 Kan Jag få köpa ett trettio- öres frimärke, , gade den unga skönheten, när hon kom, fram till undrade ' dei unge manlige -kas- + gören.. Det "var. jag '6omi räddade er, då ni kantrade med kanoten i somras. -: .— Ja visst, stammade den; skör H na. Får jag. «tio trettioöred fri . märken då! . HART .SKÖVLAR: TIDEN” FÖR VÄRLDENS BARN DEN DJUPA TRÖN ATT Hörn VINTRAR - SOMRARNA FÖRJAGA . ute DOCK "STIGER SÖLEN FÖR ATT: LAGA DET, GRÖNAS ' VÄV! DET SPRÖDAS RÖ; "VAR GÅNG FÖRSTÖRELSEN' HAR TALAT" "HIMLENS GYLLENE HAND ETT FRÖ, ' SÅ" OCK MED OSS I TIDENS :STORMAR: ETT: RÄDDNINGSVERK OSS FÖRESTAR,' DÅ VI MED SAMARITEN "FORMAR ' EN PLAN ATT LÄKA VÄRLDENS SÅR. VI SÄNDER UT VÅR RÄDDNINGSKAR, . OCH ÖPPNAR RYMD. FÖR- HOPPETS DAG GIV "ATT DEN JÄMT VÄR EE a . MED, TRON PÅ MÄNSKLIGHETEN TILL VÄRLDENS BARN: SOM VÄRNLÖST LIDA. "VI ÖVERBRINGA. BUD I DAG. ön GRÖNSKANS 'Ö.7 i "i SOM NÖDEN JAGAR KÄRLEK RENAR - översten osynlig — han satt in.. | Kd inte ' 'skyldig till flerå gramma. "- : hade förskott, som måste likvi> «. ', svart berg mitt i solskenet, ett” in
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.