dn v En an FYN d ida > 2 1. ' skogsbär”, ' : mosse några . plantor väl ut. , människor, : vågar man påstå, att hösten kom mit. på" allvar. På torget fanns det, i går både plommon, päron "och äpplen i stora lager. Blåbär har det varit. gott om, men. au börjar dessa ta slut — de är all- deles för mogna nu. I stället börjar lingonen komma. Skogens ”röda ' guld” finns det god til- gång på i år, och vi har sett sto- ra tuvör, som varit alldeles eld- "röda av lingon, Man har redan börjat plocka” dém, men riktigt " Mogna har de väl ännu inte bli- " vit. Nog bör lingonen i år räcka till för alla... en "a SVAMPEN "tycks inte korhma I samma utsträckning som bären kanske är det allt för kallt och vått i år. Även svampen vill :ha " värmesoch trivs inte med enbart väta. I varje fall tycks det vara ganska ont om -kantareller,: men detta. kan. ju bero på att. så många plockar just den sorten. I stället får vi plocka andra sor- ter: — 1 den -mån man nu kan hitta dem. Champignonerna har lyst med sin frånvaro, men en och annan Karl Johan har wvi i alla fal hittat jämte I litet annat . smått och gott. är ” ett annat som” vi trodde helt och ,häållet hörde till Norrland, men när. vi häromdagen gästade Hinneryd, hittade vi ute på .en med ' de vackra gula bären : En trevlig och intressant -upptäckt. Tyvärr . fanns bären inte'”i någon större utsträckning, Snart kommer väl björnbären också. och dem bru- kar man mest plocka på Hal lands Väderö. Men blir det inte sol och vackert väder, så kom- mer de nog attvruttna bort — så hände det med våra : :oålade björnbär ifjol .- SKÖRDETIDEN är. annars inne för markens grödor, och det har varit bråttom: värre -på de sydhalländska åkrarna den se- naste veckan. Därför kom ock- >» HJORTRON Så fredagens.rögn sonvzett imyes : ket otrevligt avbrott och 'h Oppet är endast att det blir vackert väder igem Har det. varit fult väder innan så. brukar det ju bli vackert när skolorna börjar, och de' alira flesta skoldistrikten har satt igång mnu.' Hasslöv har t. o. m. tagit sin nya'skola'i besitt- ning och premiären slog mycket . UI ÖSTERGARDEN | hade 5 slutat sina dagar. Bud- skapet spred sig tyst men fort. liksom gungande - på . etervågor över bygden. Han hade varit en gamrhal rejäl . odalman, som lik- som. hörde till bygden, där han bott i hela sitt liv, och det kän- deg som om bygden förlorat nå- got väsentligt allt eftersom det blev känt för den ene "efter den andre, att han nu var borta, ''Nu skulle det ordnas : till be- gravning, och det blev också på sitt sätt én hela bygdens angelä- genhet, Det gick. bud till Emma i Hultet och Ida i Grantorpet om att komma till , Östergården - och ”klä liket”. De "prukade åta sig sådana ”förtroendeuppdrag”, Se- dan liket var i ordning och pryd- ligt placerat i kistan, ordnade de likkammaren, - detta gärna med någon manlig hjälp. Det var en av gårdens framkammare med egen Ingång, som fick bli likrum. Män klädde väggarna med lakan, även över 'fönstren, Med det vit- kritade taket var nu rummet helt, vitt. Så fäste man granriskvistar i bårder eller mönster .runt väg- garna. Av en servett. gjordes en tavla med den dödes initialer och en ram av friska granriskvistar, Tavlan fästes på en av'väggarna och nedanför på golvet sattes ett bord med vit duk och ett par ljus. stakar med nya vita ljus, På bor- det lades också gärna "en bibel eller ' psalmbok. Så "bars. kistan med liket in och placerades med huvudänden . mot 'den "smyckade väggen. Alla närvarande samla- des, "man sjöng en psalm, lade locket på kistan, gick ut ur rum- met och stängde" dörren tyst och budbyggnaden gjorde man likrum i något uthus, "där tak och väggar - Nästa dag skulle Ida” torpet komma. och .ordna med Östergårdsmors kläder. Den svar- ta finklänningen skulle ha riklig besättning ' med : sorgkräpp. i På Gran- när Soklot » var "Ungt a för finnas ytterkanten,. huvudbonad på begravningar arbete 1:alla gårdarna. - Fögerhult, Markaryd.” vänstra käppärmen ”skunte också - Det var väl närmast en "extra på ett brett band av Borg: kräpp. Ett sorgkläde hade hon redan; Det hörde till den stående utrustningen ' . Ett 'sorgkläde var en huvudduk av svart slike med en bred bård av sorgkräpp runt” Den användes som örutom > släkten . bjöds hela byn” ”— åtminstone två från vart ställe — till begravningen. Och eftersom alla skulle ha ”för- ning” med sig, fick man extra- Man beräknade: att en förning rv skulle räcka til hundra personer, KANN IR ON GEBORG. FÄLTHAMMAR ' Mam kostad lrisgrynspudding. Den ba- kades i stora formar, som rymde flera liter. All bakning skedde i. den stora bakugnen, och aet BäN-: de att elda lagom. ' Så var det sötost, en stt, sömj länge var en speclen. festrätt. södra Sunnerbo. Den /'skulle ock-: så serveras på de gammaldags stora tennfaten. ”Till:en förnings- sötost beräknades c:a 25—30 liter mjölk, åtminstone om man skulle behålla någon smaktaurik' hem: ma, "Hade man” inte så mycket mjölk själv, gick man och lånade 'granngårdarna, tills ' man fick ihop : tillräckligt. :: Arbetet "med kokningen beräknades ta 6 till..3 timmar: Det kokades Len koppar- kittel som för tillfället blanksku- rats och rengjorts mycket noga: Hade" man "inte någon vuxen och betrodd "hjälpreda hemma, bad man granngårdsmor om hjälp. På dem tiden var det ganska vanligt att man bytte hjälp mellan. gård- Av: bakelser :var”de vanligasté jättestora: spritskransar, jag tror de” "kallades ”sprutbakelser”,' en sorts stora marängbakelser : som Kallades - ”uppblåst socker”, "och ohan 1 Östergården skulle bes gravas på 'söndan, och på lör- dsgskvällen lade "man 'sista”" händ så. var! en gång. ' Somliga - - bakade” formade vetekra! ansar "med | det De första :tårtor,. jag minng, var sin sorts "förning var let: "”krokbakelse”, som bakades på” "särskilda för ända: målet. tillverkade plåtar som lik- nade korrugerad plåt, .bara. med större vågor. Bakelserna "fick därav. sin "egendomliga" böjda form: Sedan ” garnerades ” eller ”ritades” "de :med marängmassa. Bakelserna lades "upp På en bricka] ener:' på . ett så' stort” porslinsfat att hela hundratalet fick 3 plats på stora "ovalt sättet blev” det "fer sgkivör. gröt, serverad 1: stora 'gammal- dags tennifat och garnerad i vack- ra "mönster 'med malen kanel! +" del lagade ”grynakaka vid förberedelserna. ; Man hade klätt alla fönsterkrukor med svart och vitt kräppapper., Mitt” "över eet. "stora långbordet, där. maten skulle serveras, hade man lagt ut Jena rullé svart kräppapper;« och där 'ovanpå 7 eå "rulle. vitt och: rullat känterna "så, att det hel ; såg ut som en vit bordlöpare med 'syarta kanter: Den: nedhängande:" "delen av duken var runtom prydd: med gröna. kvistar och" smala remsor av svart kräppapper; . ” Kvällen”. innan begravningen skulle alla; förningårnaf bäras tin sörgehuset. Endast. sin "förning på begravningsdagen:. Me s Det. "var ett ansvarsfi It> värv att bära; Man gick på , "oftast sen. det: blivit "| mörkt. "Som ' enda "lyse "användes VÄXTORPS KYRKA så som den såg ut före branden, som blev” anledning till ett nytt kyrkob 1. > mål ”SÄBBATSTANKAR pl "Av biskop Nils; Bolander, Lund. - Bokstaven dödar men Anden "gör levaride” — Det finns tyvärr människor På vilkas gravsten "man kunde skriva! "När han levde, levde han aldrig, "0 ”- Ingenting fruktar vi männi- skor högre än att bli en sådan människa som 'lever 'utan att . leva, Det är att ha svikit livet. Det är för att tala med Tegnér |v: — att ”behandla livets ' gamla instrumént som fuskare, tills det är försent för oss att sper la». A Ayeacb on Vare sig vi är bekännande hedningar, eller - . bekännande kristna. vill vi' vara levande -Den frågan är en huvudfråga: för oss: - Hur ska man kunna hålla sig levande, brinnande i anden? Det går så litt att bli en döddansare, för- « stenad i Mlälen, en som bara existerar, - ygge i socknen. (Beter en olje-" ning). man 'sysslar med en hobby, man sportar ' och studerar för hela slanten, är med i' cirklar och lyssnargrupper. Och ändå händer det "emel- lanåt att det eftertraktade livet, det där unga och varma i:sjä- len, lyser med sin frånvaro. Det är också för "många den stora frågan att kunna få bli le- vande kristna. Ta . Man plågas av sin ändliga sömnaktighet och slöhet; sin dö- da tro och sina. döda” gärningar. Gode Gud, gör oss till: levande kristna och låt oss "sedan; när stunden är inne, få dö levande! » Aposteln' Paulus, ' bräddfylld av liv i en skröplig kropp; ger esked. ' : åka dig för bokstaven! Äkta lig för Mvetts bittra flende '- —- bokstaven. >. | us " Låt oss fatta det rätt — na- turligtvis finns det én' bökstav Man, arbetar Aör glatta. livet, som inte dödar, en-bokstav.som | .. språket, . kan | tickar, de, . der att bli levande På. schablonerna, ' : så: ; "Anden! ' ”Om vi nu, hava iv genom, ande, så låtom oss ock' vandra i - ande, ”Du och jag är kallade att vara tjänare åt ett nytt förbund ”ett som icke är bokstav, utan är ande.” "Och - vi förmåga skicklighet vi. från Gud? +" 7 fäktande. ningen utan le som är Anden, löftena. vi levande människor, är människans. vän, Bokstaven, "ingen . mänsklig gemenskap. och "ingen .civilisa- tion undvara." Det kristna livet måste ha sin: yttre form; sina bekännelser och sina Organiear” + Men vi Br. aldrig glömma att Ma bokstaven det är bara. boksta- ven formen -—-det är ingenting annat än formen. I samma, stund vi glömmer: detta ' och gör bok- staven, formen, till” det -väsent- "liga, . blir. bokstaven livets fien= : Bokstaven, som är livets fien- är : våra. mer eller, mindre snäva, stela "och fumliga meto- :”Där Herrens” jande är; där” är 2 frihet”, « ,v - x För allt i världen — ta dig i "akt för det tomma” skalet, den hjärtlösa lagen, de. förkväv nde Men sedan säger aposteln ock Slå vakt kong din: bästa vän, " får besked” om vad Anden är: ”Herren är Anden”. När Anden, som är Herren, blir själens , höge. gäst, blir .männi- : skan medveten om sin egen o- ”att. tänka ut.rågot, såsom komme' det från oss själ- va”. Hon vet: tvärtom att: ”den häva ' kommer De " dignande - grenarna "med höstens frukter”. undervisar oss| om; den enda framkomliga vä- gen till liv.: Grenarna har inte ansträngt sig med äållehanda De , har : bara AHA hämtat daglig näring ur trädet: Så ska vi inte fäkta efter. fräls- vä närå. Herren, tätt intill nåde- Där rinner livet sl. på blir vanligen en liten fyrkantig lykta med ett stearinljus 1, och' vägarna var steniga. och spårliga, så det gällde att' vara: säker på foten — och handen också”för den "delen. I sorgehuset' rådde liv och "kör relse.. . Kokerskan. var .där: redan se'n flera dar. och. ”uppasserskan” —-hon som skulle servera på” be gravninge = hade” "kommit för hjälpa till. . Kokerskan: tog hand om förningarna” och försökte hälla reda på varifrån var; och « kom, ofta genom att sticka in ena papperslapp med namnet på givu- ren; ;Det var noga att hålla reda Då varifrån varje” förning” kom, Den.” ' skulle” .sältas fram. tf nog- grann” ordning och 1. rätt place- ring på bordet; UNS , . Medan kokerskan tog nd "om maten, tog uppasserskan hand om folket, som kom och" gick i.en Jämn ström. Det var inte bara de inbjudna” gästerna som var. re- presenterade "utan ' från grann- byarnas : gårdar skickade man | mjölk" och grädde. Det. var ofta barn som kom med mjölken och ofta ett Par. i sällskap, Alla skulle bjudas på kaffe och alla skulle so liket. Den döde låg på lit-de-parad i sin. kammare, och alla kastade en blick dit in innan de-gick. —'. De! levandes tysta avsked. Hill den, som satt bort. "östergården hade man en rym: I ” handkammare, ; "där man gjort bänkar av bräder, Pplacera- de på bockar, och då dessa bän: kär i ställdes : nu 'förningarna i långa radér; "I hem, där man ha- de liten' plats, kunde förvaringerd av förningarna bli ett: verkligt problem; Inte minst kvällen innan begravningen, när folk kom och gick hela tiden. " 7 « På ett ställe hade man ordnät en bänk i köket för, att nånstans ha att ställa ifrån sig saker på; och där .hade..man bland annat| atällt ett tennfat med sötost, Det bår: sig inte bättre än att någon råkade : sätta. sig I sötosten. på var-goda råd dyra. Vars och ens förhing skille högttdligen avsma- Det ä är i ialla fall bra, av s slormen är. över”, menade : Jo-' hansson, ”i morgon kan v vi börja arbeta igen.” ; H "Inte har det” "sätt hågon nöd på oss”; svarade : Axel sävligt, ”För nio är sen: var det. Precis samma väder mars," men: den gången fick jag ge mig uti det, och .det blev den strängaste fär, som .jag varit med om. .: - UMStugugrisar”; > anmärkte sjö kaptenen med ett vänligt Töje; ? ' ”Mån kan få vara med om; én hel del på' landbacken också” vidhöll Axel. ”Det var en hän delsresande, » som : «ringde ;; nere från stationen.. Tåget hade blivit fast ; i en snödriva och. kunde varken komma fram eller tillba-' ka. mörkare” i” : kupéerna, allt som kvällen 1ed," "och" den ”tosingen fick för sig, att han skulle hit opp, där. det fanns”: : värme ”och ljus och mat — litet mer än en halvmil ; skulle”-man . väl alltid kunna ta sig fram med två friska hästar; Gästgivaren kom ut till mig och frågade om” jag tordes. Töras och inté töras; sa jag, "om "man, då klara; av situationen? ö osten var, väl: Insvept- 1. en ren vit, duk så egentligen, var den Ju inte borta, utan” var: - fatet och samla ihop der och koka om den” med lite gräddmjölk" så kun2 de det nog bli en. "sötost : igen. Det likadan som före olyckshändelsen, Nästa dag när Stina på: Angaltet |! skulle ; gå framtill 'bordet :och skåra sin sötost. som sed. var, så visste” hon Inte” vilken? som ivar fat, "sade grannmororna til. hen ne. Ja, det fatet är: mitt; son, men sötösten; är Inte > den: jag har kokat, Hur, den har”] egravningsdagens morg n sam redan klockan sju på. morgonen. Först serverades” kaffe och ” sen. vara i kyrkan, och eftersom "Vid . niotiden. ; samlades :: man kring båren:! Någon I läste; något samt en ”psalin. och så skruvades locket fast. på : kistan,: som bars ut och pläcerädes på den. främ”/ sta” gränrisklädda É vagnen. "Be gravningståget satte ag i rörelse. Man. "körde 1 noggrann ordning och närmaste grannarna före dera som boddé längre: bort, «I 1 Vid ålla 'hem; som sorgetigat! passerade "hade de" som bodde där strött. hackat : granris' och: biom- mor för att hedra den” döde. å + Jordfästningen skedde 2 "före gudstjänsten ute på kyrkogården och sedan gick allt begravnings- folket in 1 kyrkan för att "över- vara gudstjänsten. De" närmaste hade lagt pärlkransay P på” "gravar: Eri: eller. anrian krans av. konst- gjorda blommor. förekom "också: Efteråt blev det kappkörning hem från kyrkan: Skjutskarlarna skulle förstås se vems' häst, som -var mest uthållig till att springa. Det var de ende” tillfällen” då alla bygdens” "hästar "vår "församlade. Hästarna Kom hem til sorgehu? set” tröttkörda och svettiga och fick / sen "ofta stå, ut kölden hela .eftermiadan, De: om inte håde. allt. för långt hem, körde förstås . hem" med Hästarna och gick "sedan tin -kalaset > D ét var i 'régel något: ngt pi som hådé åtagit slg värdska- pet för dagen. Dessa skulle” helst Åka med den första skjutsen hem från kyrkan för att Vara färdigå | ad att ta emot gästerna och; deras ytterkläder, et : hövligt att värma sig med efter en kall åktur i öppen vagn. För att "bereda sittplatser hade. mah r rummen placerat ' bänkar: av bräder, ömiindade smed lakan. kas nästa. dag. . Att. smussla- -bort Etter. kaffet. bjöds middag,. som" Det blev allt "kallare och! 3 + något. stek inte" alls.” Hur skulle : och duken. Man fick "sätta igång, N Igen "ditt lades gästerna 1 sorgehuset S smörgåsbord; KL «11 skulle. man 3 Guds ord, och man sjöng gemen-' t :|hon. släpper Hill: hästarna, -: så, dsläpper jag till kusken. Jag gick ner «och spände för släden; men hästarna var klokare än vi — det: var .knapppt jag kunde få dem" ut genom; stalldörren. ' Man kunde inte se handen för 'sig, det var varken” "mörkt eller ljust, "det: var 'söm att köra i ett bolstervar. "I begynnelsen för- sökte 3 jag. vålla mig -på -vägarna, | «det :dröjde inte länge förr- h jag” tappat bort dem, Det gjorde "inte så mycket, för jag KRA i. högra kinden, så drog tvärtom. och - det gick merför backe mot havet, så det.var inte mycket -att ta fel på. En järn- Vvägsövergång. hittade” vi också, vi kom: ner till Stationer; där det vär litet. lä från bräd: gårdarna, : kom handelsresanden ut.ur: tågsättet och 4 var glad som Ha r gav. bröd”. till axeln och ”sa”att det. var. bra gjort: Det är "min själ inte gjort ra hit, mente” stollen; så kan du nn Känt jag nja svarte jag, sjäg vet. inte var jag 5 har. kört, Blev det "också. men inte alldeles ; ä upp na drivornal. Men det, blir en-dryg mil, och fastnar wi nån? fan: hittar id 088 inte förrän sn smältningen.”. "Han. -blev litet tystare, och konjaksflaskan stop. "sade LP ade. I längde .— —" de undrade. om : mitt” "allvar; men jag gav -ett rapp, och 'då"förtsåtte Srkade" äta” Just Vv: aen där" 'sislä "gästerna. ta mm je vilkå. par. som ' hörde ihop; för då gtok männen" till sia fruar gjorde: hop i oa tet :som sköle” med ' herti”.till: de väntande barnen, som på FE sätt "rim på kalas, Hk: var ' sin sida” om . Ihnan man bjöd farväl föl gen. "hade "alla mororna varit ute 1 köket, ' "tackat. för maten, sagt några” berömmande "ord tilll ko- atryckt en glant 1 hennes hand betjänlngen " fick "aricks” av gäst erna; Det var alltså gästerna, dn te. värdtolket som betalade be-' tjäningen. NE «€ "Alla; gästerna bjöds välkomna tilll: .sorgehuset > nästa dag vid middagstid; och ; så upprepades 2” para med den H ärningar tm efterrätt: Första : dagen ; stog men stäkteris förningar..- ts ST "Den tredje dagen vär det” efte; : gille. - -Då bjöds” älla mjölk. "och j stfökärlngar”, " alltså alla, som skickat .' mjölk elter- grädde. titt a föl dia” 'sorå på något sätt" njälpt” till kakor. samt efterrätt." ...; . Sen) sänkte :sig åter. vardågen över: bygden, och sorgen tätnade över sorgehliset 'sedan de senaste dagarbad bestyr 6. plikter” täppt sitt tag- om sinnoha, ST hade; hak medvind! Sved.det för | ett slag i . vänstertygeln, och: ännu; "så jag Har du 'kunnät: kö-. tl vi mäktade inte stiga ur. och sö : [ka efter den. a i : | var - "med, som gäster mA eftér- d h "Först serverades. kafför. wvälbe-- -Bilet; Den dagen Hbjödé- Kkaff var watten, det stack i ansiktet ” som Vassa sylar, 'så en kände sig : som "om man sitt spritt naken, : för jag såg ingenting, och där var Gud straffe mig, Ingenting att 'se heller, Det här är stora för här sticker det opp en tale- fonstolpe,' Då skall vi ta till'vänz men på vilken sida om stolparna Vägen går dét kan jag inte vädra / mig till. Hår är i ålla fall diket; . släden, och vi ramlade ner i snön båda två, och-handelsresanderi tappade väskan, och 'den &na hästen hade fallit kull och dråg- linan sprang av. Nu kan det åke och det är vissa döden. Får jag inte opp hästen, eller bristec sel- donet, så blir vi liggande” Hus . finns” det > nog, tusan, men , man ser dem, inte : förrän ' man. slår s huvet i. väggen, och. man kan också köra, över takåsen på' dem: utan :att märka det."Det är med knapp .. nöd "man' kän släpa” sig”, några" famnar fram i drivorna,, " en får mest lust "att lägga 'sig ner och sova. Jag tick hästen 'på i I benen, men jag vågade" inte" se honom, i ögonen,, och det var. nästan lögn att få draglinan kro= ' kad på igen, för på högra ban= den kunde jag inte känna om jag «I hade "några fingrar eller inte.” Handelsresanden var rent bo Han hade plumsat tillbaka 15 för att söka opp” sin handväska, « som han hade tappat; men -när ' han inte i. vilken riktning släden och hästarna fanns — det : kun=. lan, oss, men' man. "kunde inte öppna -ögonen "mot isregnet, "och hur äoman” blinkade, "hade" man inte -- sikt; från kuskbocken, till . | hästhuvena." Han, satte sig ner och .Topade:,. Var, håller" ni hus? tl Jag kunde inte, gå bort, och Eö-" ka efter!:den: kraken, för jag. kunde inte släppa hästarna: Om ' de "rörde: på' sig och ' kom tjugu' för sista” gången” Jag "skrek och - 'hoade” allt. vad: dag "kunde, öch - hörde honom svara ute I bloster=' varet, men han. lät farligt ynk-" lig; Hitåt, hitåt, tutade jag. med jämna mellanrum, $om 'en, mist-" lur, -och sent omsider kom: han. krypande; ” mer det” var : inte "mycket 'med” honorn.: Gud "vare ” > så hade jag inte örkat.: väskan hade han. i; alla' fall fått ” släpat med sig. Det hade kanske vari bättre att-låta den.ligga, sa jag: I den har jag mina vikti- gaste. papper, stönade "han, "den är mig lika kär som mitt liv. En NM kan bli, tvungen att välja, sa jag, ” men det svarte han inte på.', + Hur -det sen gick till skall jag . knappt kunna säga; för det var linte jag som klarade" "det, det ?ar , Pontus; 'högerhästen. Två gånger 7 : till välte vi. och kastades kring i snön, och jag tappade” piskan och blev av med den ena fällen, och. ett slag tappade jag andan, men den fick jag igen. Vi hade slutat; ' att prata, för det fanns ingenting att. säga. längre," men jag hörde att handelsresanden ; mumlade. något inne :i kapbroc- ken, och det var inte till att.ta fel på, det..var. fader vår, -När det; till slut'bar rätt: utför > och för, så sa jag: Nu kan herrn 'slu- ta med "fader 4 år,” för detfa "få ste vara Förslövs kyrkbacke, deh- hade" det. varit en I vanlig | nått, så hade'vi sett stuguföl siren” 1y : sa. - runtomkring .oss, ; mitt i var inte män- flaskan, ' men > deh 'klucka, och häns händer" var ' så stelfrusna, att den" gled ner Å snön, och där fick' den ligga, fö "Det: "måtte :ha varit ett elän. €”, -anmärl kte” .skogsarbetaren med. en rysning; "ända ditintills - hadé han :hört på tyst och be härskad. Pulsen ster. och köra: rätt I nörr, sa 'jag, - hur litet som helst, -tänkte Jag, . de inte vara många famnar mel- byn. Då kvicknade kan Hill: öch fiskade öpp Skonjaks- » sa jag, för I samma ' stund : välte Jag lät hästarna gå som de ville, ” | landsvägen, sa handelsresanden, > k steg bort, sså; hade 'vl sett dem '” lov, sa han,” "hade; det varit läng- 2 3 Men han : väl ; hittat den, så visste» "strax därefter gick brant: åpp- skör att öppna den; fast vi höfde :
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.